Skip to main content

Full text of "Arkiv för nordisk filologi"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each file is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



-^,- 



\w 



'iMP 



/ f/r 






/\ .A' 



%'éf 



p.f 



116 
3 



..Æ 



'Æ-r 



•* .^ . 



. -.^. 


"%" 


^ 




'T». ■' 


o ■■ 




/4.' 


?• 




- 


la 


k/ 




'-■J^ 


,.'^ 


• 


' ,■ • 




* 


- * • 



-(S^^^iV 



Y/^.-- 



••■r> 






■^/1A^ 




Ißarbaib ÖToUcge Itbrarg 

FROM THK BrnqyEST OP 

GEORGE HAYWARD, M.D., 
OF BOSTON, 



;i'>f^ 



•^ •:-?»•. 






r^lff^rM 



'^Å-l 



,^^(^r " 



,:i2i^^H^a 



r::i-.¥/ 



,^ ..T-;^^^ ■'^ ^Cf;^^^^^ 



•"^-1-^ 



■^ T--T-. 



^'^^ 






Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



o 
ARKIV 

FOB 



NORDISK FILOLOGI 



UTOIYET UNDER MEDVIBKAN AV 

SOPHUS BUQQE GUSTAF 0E0ERS0HIÖLO FINNUR JÖNSSON 

KRISTIAN KAlUND NILS LINDER 

ADOLF NOREEN GUSTAV STORM LUDV. F. A. WIMMER 

GBHOM 

AXELKOCK. 



TIOHOE BAHDET. 



NY FÖLJD. 
SJÅTTH BANDET. 



^^S^ 



c. W. K. GLEERUP. OTTO HARRA880WITZ. 

LXniD. UEIPZIG. 

LUHD 1694. 



Digitized by 



Google 










LUND 1894, 

BKRUNGSKA BOKTETCK£BI- OCH SXILOJUTKBI-AKTIEBOIAOVI. 



Digitized by 



Google 



Innehåll. 



M. Nygaard^ Udeladelse af subjekt; ^^sabjektlöse^ sætninger i 

det norröne sprog (den klassiske sagastil) 1 

Hj, Falk, Om Svipdagsm&l (fortsättning och slut) 26 

Om forholdet mellem Grögaldr og FJQlsvinnsm&l (s. 26). 
Fj^lsvinnsmål (s. 29). 
Sophus Bugge^ Bemærkninger til östnordiska och latinska me- 

deltidsordspr&k 82 

Efterskrift, av Axel Kock 114 

Adolf Noreen, JenmMe 117 



Hjalmar Falk, Om de rimende konsonanter ved helrim i drött- 

kvætt 125 

J6n Jönsson, XJm nafhid '^Hringr*^ 180 

W. A. Craigie, Oldnordiske Ord i de gæliske Sprog 149 

L. Fr. Läffler, Svänska ortnduam-pk skialf [skcelfj. (Ett bidrag 

till Skilfingarnas restauration.) 166 

Till&gg: Norske Stedsnavne paa (shjålf?) skjå^fa, av O. 

Bygh 173 

M. Lundgren, Bidrag till nordisk namnforskning 174 

Lébin (s. 174). Sante (s. 176). Bortfall af v inuti ett 
sammansatt namn (s. 177). 

Tillägg om nanmet Bante, av Axel Kock 181 

Es. Tegnér, Smörg&s 182 

G. B. Unger, Fortsatte Bemærkninger om islandske Haandskrifter 188 
Jön Thorkelsson, Infinitiv styret af Præpositioner i Oldis- 

landsk og Oldnorsk • . 192 

Gustav Storm, Kan det ansees bevist, at den norske Homilie- 
bog (AM. 619 qv.) er skrevet i Hamar? 197 

Axel Kock, Om namnet tfsvifr — tlsyfr 201 

Oustav Morgenstern, Notizen 3 — 6 206 

L. Fr. L&ffler, TUl Arkiv 7: 247 o. f. 208 

Theodor Hjelmqvist, Anmälan av 'udvalg af Oldnordiske 

Skjaldekvad med anmærkninger ved Konr&d Olslason'^ . . ,. 209 
Finnur J6ns8on, Et par bemærkninger til prof. Noreens 

''Jenmäle'^ 219 



Digitized by 



Google 



Axel Olrik^ Br&vallakvadets kæmperække. Tekst og oplysninger 228 
I. Tekstaftryk (s. 225). II. Kritisk tekst (s. 285). III. 
Sprogform og hjemsted (s. 256). IV. Br&yallakyadets 
alder (s. 262). V. Forbilleder i samtiden. Kæmperne 
p& Ormen lange (s. 267). VI. Kvadets sagnhistoriske 
kilder (s. 275). VII. TiUæg: Kristjem Pedersens over- 
sættelse (s. 288). 

Axel Kock^ Anmärkningar till l&ran om u-omljndet 288 

K H. Lind, Bibliografi för ftr 1892 854 

Gustav Storm, Nekrolog över Johan Pritzner . 885 

Hugo Gering^ Anm&Iaa av ^'Ordbog over det gamle norske 

Sprog jrf dr. Johan Pritzner^' 892 

Eåttelser 897 



Digitized by 



Google 



Udeladelse af subjekt; "subjektlose" sætninger 
i det norröne sprog (den klassiske sagastil) 0. 



Jeg holder mig i denne undersogelse udelukkende til den 
klassiske fortællende prosa. Idetheletaget tror jeg nu, at 
en fremstilling af den norröne syntax bör gaa ud fra en 
nöiagtig iagttagelse netop af sprogbrugen i denne del af lite- 
raturen. Udtryksmaaden her ligger det levende naturlige 
talesprog nærmest, og det synes, som om den idethele kommer 
dette saa nær, som det overhovedet lader sig gjore i et skrift- 
sprog. Den klassiske sagastil har sit mönster i den mundt- 
lige fortælling og staar i den norröne literatur som den folke- 
lige stil i skarp modsætning paa den ene side til kvædernes 
poetiske stil og paa den anden side til den Uerde stil i de 
oversatte verker. For den syntaktiske undersogelse gjælder 
det at holde disse stilarter bestemt ud fra hinanden. Vistnok 
fremtræder modsætningen ikke overalt lige sterkt. Der er 
lærde verker, der i mange dele udmerker sig ved en smuk 
folkelig tone, ligesom der er originalverker,* som er mer eller 
mindre farvede af den lærde stil. Der er digte, som paa 
grund af sin enkle, let tilgjængelige form fortjener navn af 

') Hovedpunkterne heraf foredroges ved det nordiske filologmode i Ejbhn 
juli 1882. — I henvisningerne til de benyttede kilder brages de samme for- 
kortelser som i Fritzners ordbog, 2:den ndg. Henvisningerne gjælder side 
og linje, andtagen hvor adgaven nödvendiggjör, at der henvises til kapitel 
og liige. Kyeste adgaver er benyttede af Eg., Nj., Laxd.; SE. citeres efter 
Seykjaviksadgaven 1848. 

AAKIT VÖB VOB9UK riLOUMI Z, HT fÖLJO VI. ^/^~^ T 

Digitized by VjOOQIC 



2 Nygaard: udeladelse af subjekt. 

folkelige. Men i poesi vil metriske og andre hensyn jevnlig 
fremkalde afvigelser fra det naturlige udtryk, dels mere til- 
fældige, dels mere fastslaaede og stiliserede. Og i skrifter, 
der er oversatte eller forudsætter studium af fremmede sprog 
og literaturer, gjör altid i nogen grad' fremmede analogier 
sig gjældende, og ofte sker dette i stor udstrækning *). 



*) Lands Ordföiningslsere er et værdifuldt og som den eneste frem- 
stiUing, der tilstræber fuldstændighed, et uundværligt hjælpemiddel. Hvad 
der kan indvendes mod den, er dels, at den i plan og form er ]agt saa nær 
et bestemt mönster, at sprogets eiendommelighed ikke faar anledning til 
fuldt at udfolde sig, dels at den ikke skjelner tilstrækkelig mellem do for- 
skjellige slags stil. Da jeg for snart 80 aar siden udarbeidede "Eddaspro- 
gets syntax" (1865 og 1867) mente jeg, at det var fordelagtigt at s5ge ud- 
gangspunktet for behandlingen af den norrone syntax i de mythisk-heroiske 
digte. Disse har jo det fortrin, at de efter sin tilblivelse er ældre end prosa- 
literaturen, noget som for den historiske sprogbetragtning er af ikke ringe 
betydning. Men senere studier har givet mig erkjendelsen af, at de yder et 
usikkert grundlag dels paa grund af sin knappe form og poetiske eiendom- 
meligheder forresten, dels fordi de er forholdsvis kortfattede, endelig fordi 
den overleverede text er mindre at lide paa, idet yngre udtryksformer fra 
nedskrivningstiden kan antages i större eller mindre grad at have fortrængt 
de ældre. Jeg finder derfor nu, at det er den rigtigste ftremgangsmaade forst 
at undersöge fænomenerne i saadanne skrifter, der viser den folkelige stil i 
dens störste renhed, og saa anstille sammenligning paa den ene side med 
digtene og paa den anden side med de lærde verker. 

Men en ny fuldstændig fremstilling kræver paa den maade en række 
vidtlöftige detaljimdersögelser. Ogsaa derfor var det önskeligt, om flere end 
hidtil vilde interessere sig for denne del af den nordiske filologi, og jeg vilde 
gjeme benytte leiligheden til at henlede yngre filologers opmerksomhed paa, 
at der her er et feldt, som de kunde have glæde og udbytte af at være 'med 
at bearbeide. 

Der har været udtalt det krav, at ogsaa i den norrone syntax bör der 
gjöres forskjel paa islandsk og norsk. Det vu man maaske ogsaa tilslut 
kunne gjöre, men f»r öieblikket bör man visselig være forsigtig dermed. 
Med hensyn til stil og udtryksformer er det ulige vanskeligere at foretage 
en udskiftning end i andre henseender. Et verk er bevaret gjennem norske 
haandskrifter f. ex. Fagrskinna. Lad os antage for sikkert (hvad jeg for- 
resten ikke gjör), at den tabte original er islandsk. Haandskrifteme har 
dog sikkerlig ligesaalidt været en ordret, som en bogstavret gjengivelse af 
originalen. Men har den norske afskriver foretaget reelle eller formelle 
ændringer af hensyn til det publikum, for hvem han skrev, og til hvad der 
var ham selv naturligt og tilvant, ligger det jo nær at tænke sig, at æn- 
dringer ogsaa kan have rammet stilen og syntaktiske udtryksformer, forsaa- 
vidt der i disse har været nogen væsentligere forskjel mellem norsk og is- 



Digitized by 



Cjoogle 



Nygaard: Udeladelse af subjekt. 8 

A. 

Udeladelse af subjekt af liste og 2:den person. 

1. Ved imperativ udelades ofte subjekt af 3:den pers. 
ental og flertal og fordetmeste subjekt af l:ste pers. flert. Det 
gjör i regelen ingen forskjel, om subjektet tilföies, men skal 
personen særlig udhæves, sættes dog altid pronomenet. 

gakk ok bid hann bida üti (Eg. 216, 17) låt fram J)å 
pina rådagerd (Flat. I 124, 15) farit nu ^k eptir honum ok 
drepit hann (Eg. 80, 2) standit upp ok takit våpn ydur 
(Konung 41, 24) drekkum nu fyrst, frændi (OH. 114, 27) 
gråtum eigi, en munum lengr (Flat. I 129, 31). 

bid l)ü konung gefa oss ütgpngu (Eg. 63, 11) låttu, kon- 
ungr, leida Egil üt (Eg. 219, 8) takit ér ydr nü h9fdingja 
(Nj. 124, 28) låtit l)ér å braut fara falsara ok dröttinssvika 
(Konung. 101, 25) ella r6m vér braut (Konung. 41, 15). 

landsk sprogbmg. Det omvendte kan da være skeet i A grip, hvis det er 
rigtigt, at dette er en islandsk afskrift eller bearbeidelse af norsk original. 
Naar fremdeles af en eller anden grund norske lydeiendommeligheder kan 
titenge ind i islandske haandskrifter (vordinn f. ordinn; 1, r, n i forlyd for 
hl, hr, hn), hvem borger saa for, at der ikke kan være kommet med ogsaa 
andre norvagismer? Og hvorledes vil man paa forhaand kunne udrede for- 
holdet mellem en forfatter og hans mundtlige kilde? Karl abbed skrev, 
medens Sverre sad hos og bestemf«, hvad der skulde skrives. Hvormeget 
eller h vorlidet var da ligefrem diktat? Det er ikke let at sige. Men ad- 
skillige af Sverres taler er dog saa karakteristiske og prægede af en saadan 
individualitet, at man vanskelig kan holde den tanke borte, at der her ial- 
fald er ord fra kongens egen mund. 

Der findes nogle tilfælde, hvor jeg mener at finde en liden forskjel 
mellem islandsk og norsk sprogbrug. Jeg skal nævne et par saadanne. Den 
eiendommelige kumulation af artiklen: hinn hviti bj^minn o. 1. er maaske 
mere norsk end islandsk; hvor substantiver uden forskjel i betydning kan 
bruges baade uden og med postpositiv artikel, synes man i Norge at have 
været mest tilboielig til at tilfoie artiklen. Maaske har man i Norge noget 
mere end paa Island brugt reflexivformede verber med passiv betydning. I 
den norske homiliebog findes i afsnittet om Olav den helliges jertegn paa 
en paafaldende maade meget hyppig s&, så, I>at omtrent ganske som præpo- 
aiiiv artikel. Dette kan være en særegenhed for vedkommende forfatter, 
men det kunde ogsaa tænkes at være begyndelsen til en sprogbrug, der 
svarer til de nordiske fastlandssprogs anvendelse af "den, det" som artikel. 
Men alt dette regner jeg endnu kun for usikre formodninger. 

Digitized by VjOOQIC 



4 Nygaard: udeladelse af subjekt. 

ver t)ü eigi meir baki lyptingina, en ek mun verja staf- 
ninn (Hkr. 210, 21) hefn pü vår, en vér skulum J>in (Nj. 

128, 50) hlaup JA hér üt, ok mun ek beina at med j^r (Nj. 

129, 114) en ^r konungr skapit ok skerit urn alt annat 
(OH. 117, 5). 

2. Hvor verbet staar i en anden form end imperativ, 
udelades pron. af liste og 2:den person (ent. og fl.) ikke som 
subjekt, undtagen hvor det direkte kan underforstaaes fra et 
nærliggende sideordnet udsagn, hvori det forekommer som 
subjekt, og især naar de to udsagn er forbundne ved en side- 
ordnende konjunktion (ok, en, eda); dog er ogsaa i dette til- 
fælde udeladelse af pron. ek meget sjelden. 

vér svprudum skjétt ok synjudum honum rådsins (Eg. 
235, 1) vér varum hédan keyrdir hædilega 6r J)essum bæ, ok 
erum nu enn aptr komnir (Konung. 100, 33) vildu J)ér hafa 
Egil at daudamanni ok dråput menn af honum — ok t)ar å 
ofan gerdut t>ér hann utlaga ok råkut hann af landi (Eg. 
220, 2 fg.) ef t>ér yrdit druknir ok lægit sofandi (Eg. 35, 19) 
vitr madr ertu ok sidugr ok kant vel vera med tignum mpn- 
num (OH. 66, 7) mér var sagt, at {jü létir alt lid {)itt jafnan 
med alvæpni vera, eda hafdir vardhpld ørugg bædi nött ok 
dag (Eg. 34, 5) er ek J)6 eigi J)e8sa büinn, nema fleiri bind- 
ist i; vil% at l>ü finnir Bjama (Plat. I 128, 6) var ek Jiar 
adra nlu vetr enn 1 utlegd, J)6at ek væri {)å kalladr frjåls 
madr; fekk ^) ^å J)roska n^kkum (Flat. I 364, 33). 

3. Kim af og til findes 3:den pers. pron. udeladt som 
subjekt, fordi det svæver for tanken fra en foregaaende ikke 
sideordnet sætning, hvor det er subjekt, eller fra et fore- 
gaaende udsagn, hvori det findes i et andet sætningsforhold. 

hér er lltit landsmegin til t>ess, at }>ér farit med her 
ydvam, ok munut {»at eigi optar gera at fara higat med få 
lidi (Eg. 36, 20) einfærr hugda ek, at t)ü mundir, ^tt vildir 
at landi (Flat. HI 407, 23). 

*) Udgaven indskyder ek. 

Digitized by VjOOQIC 



Nygaard: udeladelse af subjekt. 5 

illa er {»ér farit, leitar å l>ér betri menn um sakleysi, 
en berr ^ åvalt lægra hlut (Flat. I 127, 22) svå er mér ok 
sagt, at ^r væri l>Yi sfdr bodnar f^durbætr, at frændr l)inir 
bådu eigi sidr drepa t>ik en f^dur {»inn, ok vart sidan seldr 
maneali (Flat I 364, 18) er t>at håttr l>inn at hafa jafnan 
adra å skotspæni fyrir l>ér ok porir litt i nand at koma 
(Flat. I 129, 10) skulu vér veita [»ér styrk til Jiess, at komir^) 
aldregi sldan i slikt Qngt>veiti (OH. 120, 29). 

Ganske enkeltvis findes i lignende tilfælde l:ste pers. 
pron. udeladt som subjekt. 

l>iki mér {»at sannligt, at ^d hafir {»essi laun af okkr 
Fridgeiri frændum firi l>at, er l>ü leystir Uf hans af Lj6ti, 
en veit '), at l>ü lézt min at nj6ta (Eg. 251, 24). 

B. 

Udeladelse af subjekt af 3:die person. 

1. Subjekt af 3:die pers. udelades m^et qfte^ naar i en 
sammenhængende række udsagn en ny handling udsiges om 
det samme subjekt, som er nævnt i et sideordnet udsagn 
umiddelbart forud, navnlig naar udsagnene er forbundne ved 
sideordnende konjunktioner, men ogsaa uden saadan forbindelse. 

honum syndist sjå madr rida austr undir eldinn ok hvarf 
)>ar (Nj. 125, 26) Skarphedinn kom fötum undir sik ok réd 

') Udgaven indsætter pu. 

') üdgayen indsætter ek, og det antages altsas, at der foreligger en 
skriyfeil. Det er muligt, at saa er, men sikkert er det ikke. Tilfældet er 
dog temmelig analogt med de anförte exempler, hyor pu er udeladt. At 
antage med udgiverne, at der ogsaa er skrivfeil F]at. I 128, 6; I 864, 83; 
OH. 120, 29, er ikke rimeligt. Sagen er, at medens det er usus i vid ud- 
strækning at udelade subjekt af 3:die person (hvorom nedenfor), tilstedes 
(undtagen ved imperativ) kun indenfor snevre grænser udeladelse af l:ste 
og 2:den pers. I saadanne tilfælde alteaa, hvor det er meget almindeligt at 
udelade 8:die pers. (se B 1), udelades 2:den pers. samt l:8te pers. fl. sjeldnere 
og luftø pers. ent. enkeltvis. I tilfælde, hvor udeladelse af 8:die pers. findes ikke 
sjelden (se B 8 — 1), er udeladelse af 2:den pers. og navnlig af l:ste en singu- 
lariiet. 



Digitized by 



Cjoogle 



6 Nygaard: Udeladelse af subjekt. 

Jiegar til f annat sinn ok rennr upp vegginn (Nj. 130, 5) 
f6ru l)eir med psit lid ok k6mu sunnudag f K^rmt å Ogvalds- 
nes ok gengu upp til boejarins med ^Uu lidinu ok kömu { 
pann tlma, er lokit var gudspjalli (OH. 119, 6 fg.) *). 

på brå hann sverdinu hart ok titt ok hlj6p f stofuna; 
hj6 pegar til J^öris (OH. 116, 30) på så peir borg standa å 
V9llum n^kkurum ok settu hnakkann å bak sér, ådr peir 
fengu sét yfir upp; ganga til borgarinnar (SE. 30, 33). 

sidan lauk konungr upp sættargerdina; mælti svå (OH. 
120, 4) på bar Olafr upp pat tilkall, er hann hefir par til 
rikis; bidr på büendr sér vidt^ku til konungs yfir landi, heitr 
peim par i möt l^gum fornum — talar um pat langt ok 
snjalt (OH. 35, 7 fg.) gørdu peir svå, våra kåtir um kveldit 
(OH. 114, 29) hpfdu peir pessu lokit 9IIU, ådr dagadi; föru 
på sidan til skips sins, l9gdu pegar ut 6r ånni, föru sidan 
ferdar sinnar (OH. 226, 18) >). 

2. Ikke sjelden fortsættes efter en sætning, hvis subjekt 
er en personsbenævnelse eller et koUektivum i 3:die pers. 
ental, med et udsagn i 3:die pers. flertal uden tilföiet subjekt, 
idet der da tænkes paa personen i forbindelse med en anden 
eller andre (tidligere nævnte perøoner, ledsagere, husfolk e. 1.) 
eller paa de enkelte, som samlingsordet omfatter. 

at skilnadi veitti Olafr konungr jarli virdilegar gjafar, 
ok skildust enir kærstu vinir (OH. 83, 35) på 8t6d J>6rr upp 

') Merk, at subjektet ogsaa kan udelades, naar den sidste af to for- 
bundne handlinger i tid er forud for den försto. 

vid forsinn var otr einn ok hafdi tekit lax 6r forsinum (SE. 72, 15) 
]Å er Eirikr jarl réd Noregi, fekk Sveinn Danakonungr sött vestr & Eng- 
land! ok bafdi mikit unnit undir sik i Englandi i riki Adalråds konungs 
(Fsk. 70, 2) var honum sagt, at Magnus konungr var i bænum ok hafdi 
sk9mmu &dr komit (Mork. 36, 23). 

*) Ogsaa efter en længere udtalelse i direkte form. 

Hreidarr gengr inn i stofuna ok fyrir konung ok kvedr hann ok 

mælir: "Herra, tak af mér reidina Hér er nu gripr, er ek vil gefa 

I)ér"; setr é, bordit fyrir hann (Mork. 43, 5). 



Digitized by 



Google 



Nygaard: udeladelse af subjekt. 7 

ok hét å lagsmenn sfna, ok leitudust fyrir ok fundu afhüs 
til hægri handar (SE. 29, 4). 

fekk Åsbjörn byrleidi gott ok lagdi at um kveldit f 
Earmtsundi vid Qgvaldsnes, ok våru J)ar um n6ttina (OH. 
115, 2) sidan let Flosi s^dla hesta sfna, ok bidu engra manna 
ok rida sidan heim (Nj. 124, 67) Sverrir konungr snyr nu 
å haf üt fvers, gerdu bædi, at l)eir sigldu ok rem (Konung. 
36, 16) stöd J)ar hüsfreyja i dyrum ok bad hann ^t ekki 
inn koma, s^gdu, at l)au åttu ålfablét (OH. 80, 32) *) sétti 
|)å lidit til möts vid I)å, ok hpfdu upp sett merki sin (OH. 
210, 31) mestr hluti manna vildi eigi heyra, at hann mundi 
fallit hafa, nema létu, at hann var I Vindlandi (Fsk. 66, 32). 

3. Stundom udelades subjekt af 3:die pers., naar præ- 
dikatet udsiges om en gjenstand, der i en sideordnet sætning 
umiddelbart forud staar som objekt eller i et andet under- 
ordnet forhold j og misforstaaelse ikke lettelig kan opstaa. 

]>å rak vestr 1 haf, ok fundu l>ar land mikit (Isl. s. I 
26, 9) øngvar hefi ek l)essar 9rvar gera låtit; gefnar hafa 
mér verit (Flat. HI 406, 12) så t)eir mikinn fJ9lda büanda 
fara til t>ings, ok båru f milli sin mannlikan (OH. 109, 4) 
hann let ^Å ok greida hår sitt, ok l>å skar R9gnvaldr hår 
hans, en ådr hafdi verit üskorit ok ükembt tiu vetr (Hkr. 
65, 10) hann hafdi ok XXX hüskarla, ok starfa skyldu i 
gardinum slikt, er l)urfti (OH. 43, 36) reiddi hann upp bryn- 
trollit ok høggr til Hallvards 1 gegnum hjålminn ok hpfudit, 
ok 89kk alt at skapti (Eg. 85, 7). 

borgit var bænum ( Skufey, er menn kému til, ok var 
Ktt brunninn (Flat. I 555, 7) {lat nafn llkadi Svium illa, ok 
k9lludu, at aldregi hefdi Svfakonungr Jacob heitit (OH. 77, 16) 

*) Effcer et udsagn mod subj. af 3:die pers. flertal kan folge et nyt præ- 
dikat i flertal, hvis subjekt or de ncevnte personer og andre, som talen gjæl- 
dor (to partier o. 1.) 

(leir Sigmundr heyra («tta — gangast nu i m6t (o : de to partier Flat. 
I 551, 15) |)eir kvådust [»at gjama vilja, fara nu heim i Gptu vid svå buit 
— lidr nu & samarit — ok eig ast nu ekki fleira vid at sinni (Flat. I 552, 18). 

Digitized by VjOOQIC 



8 Nygaard: Udeladelse af subjekt. 

t)å er sagt, at |>ör yard bilt einu sinni at slå hann med 
hamrinum, ok spurdi hann at nafni (SE. 29, 14) yfsadi Üt- 
gardaloki |^r ok l)eim fél9gum til sætis, ok dveljast I)ar 
nåttlangt (SE. 33,^ 28). 

sidan skaut Asmundr at Asbimi selsbana spjöti, ok kom 
å hann midjan (OH. 124, 23) 

J)6rr lltr å homit, ok synist ekki mikit, ok er ^ heldr 
langt (SE. 32, 9) hann var bleikr é hår, ok fell med lok- 
kum (Flat. I 550, 6) 

yar ^at råd konungs at rjdfa leidangrinn, ok gaf l>å 
hyerjum manni heimleyfi (OH. 79, 24) *). 

4. I bisætninger udelades subjekt af 3:die pers. stundom, 
naar handlingen udsiges om en gjenstand, der er næynt kort 
foran i hovedsætningen enten som subjekt eller i et andet 
forhold, helst paa en saadan maade, at der ligger et vist 
eftertryk derpaa. 

engi fekk |)å rum fyrir Sighvati, l)6at mæla vildi vid 
t>ik (OH. 206, 34) l>annug mundi hverr sik kjösa, sem l>ö 
ert, l)6at sjålfr mætti råda (Mork. 38, 30) er {»at gott land, 
l)6at eigi sé mikit (Mork. 43, 37) Egill foerdist vid ok treysti 
stafinn, til {)ess er upp losnadi or gélfinu (Eg. 141, 21) Odinn 
vissi um alt jardfé, hvar fölgit var (Hkr. 9, 1). 

Saaledes navnlig i sætninger med sva aty fremdeles i 
sammenligningssætninger med (sva) sem^ samt efter par er^ 
par sem og i betingelsessætninger med ^. 

mælti, at engi skyldi svå djarfr, at flytti eptir sér fleira 
en våpn sin (Konung. 37^ 19) engi er svå litill drykkju- 
madr, at eigi gangi af I t>rimr (SE. 32, 8) skeggit var svå 
sitt, at lå f knjåm honum (OH. 66, 32) gættu hans, svå at 

') Af oxemplerae sees, at naar subjektet underforstaaes fra et fore- 
gaaende sideordnet udsagn, staar verbet i begyndelsen af sætningen, saaledes 
at ikke noget betonet ord eller sætningsled kommer foran; derfor OH. 26,27: 
ganga f)& ofan til skipa ok sigldu sudr til Ulfasunda; Par spurdu peir [lat 
o. 8. v. Dog Hkr. 65, 10: [tå skar B9gnvaldr hir hans, en åSr hafdi verit 
üskorit ok ukembt tiu vetr. 



Digitized by 



Google 



Nygaard: udeladelse af subjekt. 9 

komist eigi å braut (OH. 118, 32) *) hann hafdi rekit øxina 
i gafladit gyå fast, at gengit hafdi alt upp å midjan fetann 
(Nj. 132, 36) engi knut fekk hann leyst ok engi ålarendann 
hreyft, svå at ^å væri lausari en ådr (SE. 29, 32) kastadi 
hann sverdinu Gram eptir honum, svå at sundr sneid { midju 
manninn (SE. 75, 40) sfdan skaut Åsmundr at Åsbimi sels- 
bana spjéti, ok kom å hann midjan, fl6 i gpgnum hann, svå 
at fast stöd fram i h9fdafJ9linni (OH. 124, 23) ték hann t>å 
jaxl or p6ssi sinum ok kastadi til Gunnars, ok kom i augat^ 
svå at l>egar lå uti å kinninni (Nj. 130, 19). 

f6ru ])eir ^& upp um stræti hverr med sina skip89gn, 
sem (efter hvert som) büinn värd (Konung. 37, 33) Eirikr 
jarl let frå h9ggva hvert, sem hrodit var (Fsk. 64, 8) l)eir 
létu gera hvem, sem vildi (Fsk. 69, 21) ekki l)ykki mér 
draumr sjå svå gödr, sem ^r mun I)ykkja (OH. 211, 5) st6d 
herrinn å bryggjunum svå l)ykt, sem rum hafdi (OH. 20, 6) 
t6ku |)eir brandana jafnskjött, sem ofan duttu (Nj. 129, 103). 

efna til kaupangs {»ar, sem nu er (Hkr. 3, 3) f6r hann 
{>å um haustit at hitta vini sina ok keypti kom par, sem gat 
(OH. 113, 11) hverr annarra t6k I)ar sér skip, sem heizt fekk 
(OH. 62, 29) flest folk sofnadi l)ar, sem sat (SE. 76, 26) {leir 
hræddust, at üvinir mundu leita Uksins l)ar, er var (OH. 
225, 31). 

så madr mun vel vera, ef |)ér er likr (Mork. 37, 26) 
var it fyrsta minst ok var {)6 svå mikit, at mér mundi endast 
til bana, ef å hefdi komit (SE. 34, 10) fuss mynda ek at 
gefa ydr b^tra drykk, ef til væri (Eg. 132, 17) sé ek svå 
hverjum verda, ef eigi vill blota (Isl. s. I 36, 2) *). 

') TJdg. indskyder hann. 

') Gfr. heyrt h^fum vér sagt fr& |)eim atburdam, er oss (»ykkja utru- 
iigiTy at sannir mani vera (S£. 27, 96) sidan spyrr hann, hvat |ieira manna 
▼æri i f^r med honum, er hann vildi, at ti] hirdvistar foeri mod honam 
(Mork. 37, 24) ei må. konungr [tann til lids ok landvarnar kj6sa med sér, er 
hann veit ei, at er (Fl. Ill 402, 12). 



Digitized by 



Google 



10 Nygaard: Udeladelse af subjekt. 

5. Sjelden underforstaaes subjektet i en efterfölgende 
hovedsætning fra en forudgaaende bisætning; 

er Atli skaut at honum, på fl6 æ fyr ofan eda nedan 
(OH. 85, 31) er hann kom I>ar, er mest var brunnit l)ver- 
tréit, t)å brast nidr undir honum (Nj. 130, 4) er hann så 
bauginn, J)å syndist honum fagr (SE. 73, 8) medan lidit var 
til, J)å hafdi {)ingat å gengit (Fsk. 64, 15) ef nakkvarr er 
så })å eigi l)ar kominn, på skal engu fyri t^na nema Iffinu 
(Nj. 124, 53); 

eller i en bisætning fra et andet foregaaende udsagn end 
hovedsætningen. 

var blånadr annarr eggteininn, ok S9gdu vit Bårdr, at 
dignat myndi hafa (Nj. 130, 46) er Sigurdr steikti hjärtat, 
ok hann hugdi, at fuUsteikt mundi, ok ték å fingrinum, hve 
hart var (SE. 74, 13) kn9rr så, er mestr var å Hålogalandi, 
var büinn f vår å Sandnesi — — hygg ek, at nær væri 
hladinn af gråv9ru (Eg. 50, 19). 

6. Subjektet kan stundom udelades, naar prædikatet ud- 
siges om noget, der vistnok iJdce ligefrem er nævnty men dog 
let forstaaes. 

eptir |)at st6d upp annarr at 9drum ok taladi, ok kom 
{lar nidr (o: ræda l)eira)), at })ess våru flestir füsari at binda 
félagskap vid Olaf (OH. 35, 3) enda er vandara at büa sik 
f konungs herbergi en annarsstadar, ok ver^r sidr at hlægi 
gørr af hirdm9nnum (Mork. 39, 32 = at ma^r büi sik — 
ok verdr) vissir I)ü eigi, segir Kari, hverr fyri värd? Likt 
|>6tti mér vera |>or8teini (o: det, som jeg traf, syntes etc. Nj. 

131, 20) heyrdak ådan læti kynleg. Hverju var likast? segir 
fordr (o: det, som du hörte Mork. 36, 29) hann I)rütnadi 
ailr, ok blodbogi stod 6r hvårritveggju hlustinni, ok värd eigi 
st9dvat (o: blödit), ok fell hann f üvit, ok |)å st9dvadi8t (Nj. 

132, 72) l)å var tekinn bordbünadrinn ok dukarnir, ok borit 
å braut (o: altsammen OH. 116, 35). 

Navnlig merkes: 

Digitized by VjOOQIC 



Nygaard: udeladelse af subjekt. 11 

a) Subjekt af 3:die pers. flert. kan mangle, naar prædi- 
katet gjælder en flerhed af personer^ der forstaaes af situa- 
tionen. 

setnadi {lå kurrinn, ok alitu vid {)at l>ingit (Flat. I 56, 19) 
lå sfnum megin sundsins hvårt skipit, ok h9fdu medal sin 
kadal digran (OH. 28, 22). 

Saaledes ofte præs. konj. i opfordring eller befaling *). 

seti hann i TyfiMX (OH. 118, 1). 

b) Efter et udsagn om at hugge, skyde o. 1. mangler 
stundom i en folgende sætning som subjekt et ord, der be- 
tyder hugy vaaben o. 1. 

t»å hj6 Egill til Lj6ts, ok kom å fyrir ofan kné ok t6k 
af fétinn (Eg. 239, 9; ofr. hj6 l)egar til J>6ri8, kom hpg/jit å 
hålsinn OH. 116, 31) Hemingr skaut eptir, ok kom i knlf- 
skeptit (Flat. III 406, 13) t6k hann l>å handexi vel mikla 
— ok laust hamrinum å hausinn ok yildi brj6ta, en par sem 
å kom, hvitnadi hann (Eg. 321, 6) ^& kom Flosi at ok hj6 
å hålsinn Helga, svå at ^gar t6k af h9fudit (Wj. 129, 58) 
Snækolfr hj6 I slåna, svå at fal båda eggteina sverdsins (Nj. 
84, 38). 

c) I udsagn, hvor prædikatet bestaar af verberne "hede, 
. kaldes" med folgende substantivisk prædikatsord, mangler ofte 

som subjekt en betegnelse far en lokalitet ^ der er antydet ved 
et stedsadverbium eller et komplemeritsudtryk. 

|>ar heitir nu Odinsey (Hkr. 6, 31) |)ar heitir nu Reyd- 
arfjall f Austfjprdum (Isl. s. I 26, 16) heitir fyrir austan 
Asia (o: landet östenfor heder A. Hkr. 4, 7) f Vanakvislum 
var {>å kallat Yanaland eda Vanaheimr (o: landet i Vane- 
kvisleme blev kaldet etc. Hkr. 4, 21) aptr frå stafninum til 
austrrüms var kallat å rausn (o: strækningen fra stavnen til 
oserummet etc. Hkr. 53, 28) sigldi {lar üt, er heitir Floka- 
vardi (Isl. s. I 28, lOj. 

*) Cfr. min afhandling om brugen af konjunktiy i oldnorsk i Arkiv 
for nord. fil. I pag. 121. 

Digitized by VjOOQIC 



12 Nygaard: udeladelse af sabjekt. 

Idet prædikatets verbum retter sig efter prædikatsordet, 
fremkommer da udtryk som: 

Vestmannaeyjar heita J)ar sfdan (o: öerne der heder V. 
Isl. s. I 36, 14) Ålfheimar våru ^& kalladir milium Raum- 
elfar ok Gautelfar (o: landet mellem R. og G. kaldtes A. 
Hkr. 40, 8) Odinn t6k Hér bustad vid L^ginn, t>ar sem nd 
eru kalladar fomu Sigtünar (Hkr. 7, 16) *). 

7. Subjektsforestillingen udtrykkes i oldu. som i andre 
sprog ikke blot ved et nomen, men ogsaa ved infinitiv eller 
en hel sætning. Deraf fölger, at 

en handling, der skulde være udtrykt ved infinitiv eller 
en sætninffy kan udelades som subjekt, naar den er nævnt 
kort forud eller forstaaes ud af, hvad der er sagt. 

hann sagdi, at M9rdr skyldi sækja, hvårt honum l>6tti 
gott eda ilt (o: at sækja Nj. 132, 97). üt skülu ^ir nü allir 
ganga, er leyft er (o: üt at ganga Nj. 129, 35) veiztu nü, 
hvernug Jiat er at reidast. Ja, segir hann, nü veit ek. Hver- 
nug ))6tti l)ér? (Mork. 41, 34) ek må vel komast annarsstadar 
üt, ^at hér gangi eigi (om det ikke lykkes her ni. at komme 
ud Nj. 129, 120) munu fair til verda at vingast vid mik, 
ef {)essum skal ckki tjå (Eg. 115, 19) nü vanst honum eigi 
lif til at launa pér {»at, sem vert var (OH. 124, 31). 

ek fer af Jjvi hvergi nü med ydr, at ek veit, at ekki 
mun gera (at det ikke vil nytte, ni. at jeg farer med eder 
Nj. 131, 53) så k9ttr var eigi, sem l)ér sadist (ni. at den 
var SE. 34, 27) sér enn, at stikillinn hornsins vil ekki upp 
8 vå mJ9k, sem honum Ukar (SE. 32, 20) ek em um {)at 
hræddr, at l>å sæki l>ik heim reidin, er l>ü langar til; en mér 
iKBtti bezt, at vid berist (at det forebygges, ni. at vreden 
kommer over dig Mork. 40, 20). 

*) Analogt hermed er det, naar der siges: sagdi, at Lesir ok d L6m ok 
å Våga hafa tekit vid kristni (OH. 108, 1). 



Digitized by 



Google 



Nygaard: Udeladelae af sabjekt. 13 

1. De nævnte subjektsudeladelser er samtlige af den art, 
at baade den talende (forfatteren) er sig klart bevidst, at ud- 
sagnet udsiges om et bestemt subjekt (gjenstand, handling), og 
tilhoreren (læseren) formenes ikke at kunne være i tvil om, 
hvad dette er for et subjekt. Udeladelsen beror netop derpaa, 
at der ikke er nogen uvished om subjektet. 

Forskjellig herfra er en række tilfælde, hvor et prædikat 
udsiges i 3:die pers. ental paa en saadan maade, at den ta- 
lende vistnok har forestilling om et subjekt og vækker fore- 
stilling derom hos tilhoreren, men lader subjektet ubetegnet, 
dels fordi han ikke rigtig vedj hvad navn han skal give dette^ 
som handler, virker, er eller sker, dels fordi det forekommer 
ham uvigtigt og överflödigt at nævne det, da interessen nær- 
mest og overveiende knytter sig til prædikatet, og subjektet 
i forhold dertil træder tilbage som mindre væsentligt, hvorfor 
det ansees tilstrækkeligt i ubestemt almindelighed at fremkalde 
tanken om en handlende person^ en kraft eller indflydelse^ 
situationen eller omstændighederne. 

I dette tilfælde vil vi i det moderne sprog tildels an- 
vende et ubestemt pron. (en, man — noget, det), men alm. 
benytte et passivt eller reflexivt udtryk, eller paa anden 
maade omgjore udsagnet saa, at det, som i det gamle sprog 
staar i et underordnet forhold, kan optræde som subjekt 

at midri nött, er menn våru 1 svefni, ^k lét å st9dli 
6ti ok mælti: svå brenna mik nu bænir Olafs konungs, sagdi 
SU vættr (OH. 188, 1; "det skreg'' eller "noget skreg"; man 
hörte et skrig, men fortælleren ved ikke at sige, hvem det 
var, som skreg; det ubestemte subjekt er da i det folgende 
udsagn betonet ved vættrj væsen) poUrinn var svå djüpr, at 



^) Gfr. "Det aktive upersonlige udtryk i den norröne aagaliteratur" af 
WiUlam Nygaard i "Akademiake afhandlinger til prof. dr. S. Bagge ved 
hana 25-aarB jubilæum den 2:den mai 1887 fira taknemmelige elever". 



Digitized by 



Google 



14 Nygaard: üdeladelfle af sabjekt. 

eigi kendi nidr (Laxd. 67, 8 yen kjendte ikke bund) J>at var 
lin urent svå mikit/ at spent fengi um mesta fingri ok lengsta 
(OH. 227, 9) spurdist honum svå til, sem ekki væri kristni- 
haldit, J)egar er nordr sotti & Hålogaland (OH. 100, 34) af 
horni I)e88U |)ykkir liå «vel drukkit, ef f einum drykk gengr 
af (SE. 32, 6) nu mun reyna (SE. 31, 34) {less naut vid 1 
pråndheimi, at menn åttu I)ar mikil fom korn (OH. 102,27) 
Dagr var l)å enn eigi kominn med sitt lid, ok misti Jæss 
fyikingararmsins (OH. 209, 3; man savnede). 

2. En ubestemt handlende pßrson underforstaaes navnlig 
som subjekt 

a) i udtryk, som betegner udsagn og iagttagelse (især 
ved segja, geta, sjå, heyra). 

svå segir i Tryggva flokki (OH. 233, 29) hér getr l)ess 
(OH. 180, 40) d. e. her siges, omtales det. I analogi her- 
med: nu vfkr spgunni vestr til BreidiQardar dala (Nj. 1, 9) 
nu ferr tvennum 89gunum fram (OH. 100, 26). 

hvar skulu vér fyri sitja? segir Starkadr. Vid Knafa- 
héla, segir Sigurdr, Jiar sér eigi (man ser ikke noget) fyrr 
en at er komit (Nj. 61, 19) Jj6rr reiddi til hnefann ok setr 
vid eyra Ymi, svå at hann steyptist fyrir bord, ok sér f iljar 
honum (SE. 36, 24) ekki så skipit fyrir laufinu (OH. 36, 30) 
man enn sjå Jiær jardborgir (OH. 68, 26). 

J>orm6dr kvad hått mJ9k, svå at heyrdi um allan herinn 
(OH. 207, 37) nu mun fadir minn daudr vera, ok hefir 
hvårki heyrt til hans styn né hosta (Nj. 129, 110)*). 

b) i udtryk med skulu og mega med folgende infinitiv, 
med ver&a med inf. samt pur/a med inf. eller genitiv. 

n6 skal ekki leyna ^ik ^\l (OH. 119, 31) standi menn 
upp ok taki hann, ok skal hann drepa (Nj. 87, 106) vid elda 
skyldi l)å 9I drekka (OH. 43, 33) bjoggu |)eir ^av um, svå 



>) De sammensatte tidsfonner perfektum og plosquamperf. bruges sjel- 
den paa denne maade; se WiUiam Nygaards ovennævnte afhandling. 

Digitized by VjOOQIC 



Nygaard: udeladelse af subjekt. 15 

at ekki skyldi l)ar & sjå n^virki (OH. 226, 17) {)ü fant eigi, 
hvar upp skyldi luka (SE. 34, 8). 

{Ann må ei kefja, er gud vill hefja (Flat. III 408, 2) 
må I^ar fæda her manns (OH. 127, 3) heyra må J)at, at 6r 
|)ér er barit alt hjarta (OH. 107, 17) Sigurdr konungr ték 
ügledi mikla, ok måtti Utt njéta tals hans (Hkr. 674, 14) 
reistu t>ar gålga ok hengdu {lå Jjar, er sjå mætti utan af firdi 
(OH. 46, 8). 

I^rdr sér nu, at fara mun verda (Mork. 37, 4) sæma 
verdr vid slikt (Hkr. 691, 28). 

I)es8 {«rf (OH. 88, 26) litils mun vid l)urfa (Flat. I 
551, 36) ekki t>arf Sighvat at sneida (OH. 206, 29). 

3. En uhestemt virkende kraft eller indflydelse under- 
forstaaes som subjekt ved transitive verber eller verber med 
dativisk eller genitivisk styrelse^ hvorved udtrykkes 

9) foreteelser i naturen (lys og morke — vind og veir 
og andre fænomener i luften eller paa himmelen — bevæ- 
gelser i havet); 

|)egar er lysti (OH. 38, 24) er Ij^sa t6k (OH. 73, 8) til 
læss er Ijést gerdi (Eg. 89, 1) gerdi myrkt (OH. 218, 6) cfr. 
J>eir l>6ttust sjå fJ9gur Ijés I hauginum brenna, ok bar hvergi 
skugga å (Nj. 78, 36). 

til l)ess er vedr lægdi (Eg. 89, 1) t6k at lægja vedrit 
(Nj. 83, 16) vedr t6k at birta (Flat. I 338, 30) l)å gerdi 
storm vedrs (OH. 86, 5) vedråttu gerdi harda um haustit 
(Laxd. 145, 24) gerdi at Jieim hrid mikla (Flat. I 338, 10) 
er byr gaf (Eg. 70, 1) l)vf næst laust å hrid mikilli (Laxd. 
124, 5) var hvast vedrit, ^ er rauf (Laxd. 50, 1) Iwtt vard 
um sidir, at lK)ku h6f af h9fdi (Laxd. 64, 12) tunglskin var 
bjart, en stundum dr6 fyrir (Nj. 78, 33) ^ laust roda å hi- 
minn ok svå å sélna (OH. 216, 26) hann l)6ttist sjå, at hi- 
mininn opnadi (OH. 211, 3) Jiegar er séUna lægdi (Eb. 61, 5). 

sjéinn gerir ükyrran yfir Jieim — ^ kyrrir sjöinn (Flat. 
m 408, 6 fg.) segir, at \k skipti straumum (OH. 136, 19). 

Digitized by VjOOQIC 



16 Nygaard: Udeladelse af sabjekt. 

b) virkninger af vind og veir, af bevægelser i havet 
eller af en anden, naturlig eller mekanisk, kraft; 

isa leysti (OH. 198, 2) ådr en Isa taki af V9tnum (OH. 
58, 34) |>orgeir ok hans felaga velkir { hafi lengi (Flat. II 
108, 13) hana rak yfir fJ9rdinn (SE. 76, 30) skipit braut f 
sp6n ok rak ^r kJ9linn, er sfdan heitir Ejalarey (Laxd. 
124, 16) keyrir skipit vestr fyrir Skålmames (Laxd. 124, 8) 
var Sigmundr ^ svå måttfarinn, at hann drö stundum frå 
landi, en annat skeid höf hann at; skoladi |>6ri ^ af her- 
dum honum (Flat. I 554, 19). 

honum f6r sem 9drum l)eim, sem støkkva, at bles üt af 
honum klædinn 9II; nü belgir dükinn ok bar at bjarginu ok 
festir å einum steini (Fiat. III 410, 4 fg.) bar yfirh9fnina 
aptr af herdum honum (OH. 73, 34) berr oss at fslandi eda 
9drum l9ndum (OH. 75, 27) er konungr gekk üt 6r stofunni, {»å 
bar hann skjötara at, en Svein vardi (OH. 70, 29) hann reidir 
mJ9k (Flat. III 4Ö9, 21) ]f\l hvelfdi skipinu skjétt, med t^vi 
at hann fylgdi at med 9IIU afli (Flat. I 552, 7) nd draga 
Jwir Olafr konungr strengina upp undir midjan kJ9l skeidinni 
ok undu med vindåsum, l)egar er n9kkut festi skeidina — 
fyldi skeidina ok næst hvelfdi (OH. 28, 26 fg.) ekki festi 
våpn å (OH. 198, 20) at eigi mundi jam å festa (SE. 77, 15). 

c) sanseindtryk og legemlige fornemmelser; 

fal >å s^n i milli t>eira (OH. 182, 25) mér gaf t>å s^ 
(OH. 202, 24) mart berr nü fyrir augu mér (Nj. 69, 14) 
undarliga hluti hefir borit fyrir mik um hrid (OH. 202, 22) 
>egar brå klåda å hvarmana (OH. 224, 26) t)adan af t6k 
verk allan 6r kverkunum (OH. 197, 2) mun l>ik kala (SE. 
35, 21). 

Saaledes om, hvorledes noget /orfow^r sig for oiet: 

l>eir så firdinum upp luka (Eg. 88, 17) sjåi t^ér eigi, at 

nü lægir segl ))eira ok draga ^iv undan oss (Flat. li 308, 35) 

svå at land lægdi t>adan vestr at sjå (OH. 202, 15) S]^ndist 

vikingum, at {>å drægi svå snøgt undan, at nåliga vatnadi 

Digitized by VjOOQIC 



Nygaard: Udeladelse af øabjekt. 17 

seglin (Flat. II 15, 36) heldu )>eir sv& sudr med landi, at 
sjår var { midjum hlfdum edr 8tundum vatnadi land (Flat. 
n 269, 20). 

d) ^ælelige mdtryhj forestiUingery sindsbevægelser og 
ytringer deraf: 

hitt er satt, at bu9ndk9rlum skaut skelk f bringa (Eg. 
35, 16) sl6 otta f lid heidingja (OH. 243, 16) svå sem vit 
hans 6x, {)å dregr 6ttann 6r brjéstinu (Flat. III 410, 7) sagdi, 
at ^ hafdi tekit bryningunni (OH. 145, 39) f;f8ir ^ik til 
n9kkurra manna at fara (Hkr. 673, 3) minnir mik hinnar 
konunnar (Hkr. 673, 19) brå Jæim mJ9k vid (Nj. 44, 76) setti 
at honum hlåtr, ok brå honum svå vid, at hann gerdi fplvan 
i andliti (Vigagl. 7, 98) h6f honum heldr upp brun (Eg. 39, 19) 
Gudränu setti dreyrrauda (Laxd. 113, 5). 

Saaledes hyppig: mik dreymir, vænir, varir, væntir, vættir, 
uggar, grunar, tfdir. 

e) tihkihkélseTj vendingerj tildragelser^ a/gjörelseTj som 
skyldes skjæbnen, tilfældet eller tingenes gang; 

hann för austr, ok gaf honum eigi austan (Nj. 41, 79) 
n6 hefir honum gefit missyni mikit (Flat. I 552, 14) n6 gefr 
vel til (Mork. 40, 34) ef fund vårn berr såman (OH. 38, 33) 
leid {«ira bar svå til, at Jieir skyldu {«r yfir fara (Eg. 76, 12) 
l)ott t>etta vandrædi hafi nu bont oss at hendi (Eg. 7, 20) 
jafnan berr mér mart å géma (Mork. 39, 18) [»at berr til 
{»ess (grunden dertil er Hkr. 682, 25) svå bar til einn dag, 
at |>råndr safnar m9nnum (Flat I 552, 21) {»å tok at snüa 
mannfallinu upp å lid jarlsins (OH. 40, 18) sneri {»å mann- 
falli f lid Eirjåla (Eg. 42, 9) dr6 seint såman med {»eim 
(OH. 137, 12) dr6 til vanda um samfarar l)eira (Nj. 6, 106) 
er l>at Ifkara, at hér dragi 9drum hvårum til bana (Nj. 92, 25) 
hér slær f allmikil üefhi (Nj. 145, 96) laust ))egar f bardaga 
mikinn med |)eim (Nj. 86, 9) konungr var svå reidr, at J)eim 
helt vid våda sjålfan (OH. 168, 37) t>6tti m9nnum eigi l>at 
midr frå likendum, hvernig skjétt ruddi samnadinn, ^ er til 
^, ^ .<«>«. moLOG. x, «T »ÖL« .,. ^g.^.^^^ ^y Google 



IB Nygaard: Udeladelse af subjekt. 

J)e88 t6k (OH. 220, 16) nu er t>at vili lendra manna, at ein- 
hvem veg skeri 6r (OH. 52, 12) mun hafa umskipt hamingju 
med 088 Sigmundi (Flat. I 552, 13) at låta l)ann verda fund 
okkarn jarls, er um skipti med oss (OH. 94, 12) um tmnna 
mann man störum skipta (OH. 140, 23) fær hann af brått 
mikit fé, svå at hann setr af audgan brått (Flat. H 395, 18). 

f ) begyndelse^ ophor ^ adskillelse (forskjel^ uenighed)^ mangel^ 
især ved hefja — luka, slita, letta — skilja, greina — skorta, 
t>rj6ta, {)rota. 

hér hefr upp S9gu Heidreks konungs ens vitra (Herv. 
I, 1) lauk svå stefnu l^essi (OH. 112, 20) lykr hér })e88i rædu 
(Mork. 44, 12) sleit svå l)inginu (OH. 140, 29) nu sleit |)eiri vin- 
åttu maklega (OH. 212, 33) létti l)y8num (OH. 48, 35) ådr I)au 
skildi, mælti hon (OH. 124, 29) nd skilr t)ar med Imim (Flat. I 
552, 10) minna mun skilja beinskeyti okkra (Hkr. 682, 8) skildi 
hér nü feigan ok üfeigan (Flat. IH 409, 24) alt er l9gin skilr 
å (OH. 65, 12) vandmæli J)au, er 19g vår greinir ok Uppsala 
19g (OH. 86, 11) ^ skytr 1 tvau hom med okkr (Mork. 
36, 38) eigi skorti l)ar åfenginn mJ9d (SE. 76, 25) eigi skortir 
hann gull eda silfr å sér (OH. 108, 16) Hrapp t)raut vistir 
i hafi (Nj, 87, 24) ef t>ik l)rotar f9ng (Flat. HI 403, 20). 

4. a) Situationen (stillingen, forholdet, omstændighe- 
derne) i almindelighed underforstaaes navnUg som subjekt ved 
udtryk som: svå (e-n veg 0. 1.) er, verdr, ferr, gengr, kemr, 
er komit, s^ist, fykkir o. 1. 

svå er vist (Nj. 130, 14) fann veg er (Nj. 131, 37) er 
annan veg, en ek hygg, at I)essi sveinstauli sé QkuJ^érr? (SE. 
31, 1) ef svå er, sem ^u 8egir, at vér mynim ekki få kom- 
kaupin (OH. 114, 4) ef vér verdum ådr varir vid, sem nu 
er (Konung. 39, 25) var far it kærsta (OH. 124, 13) var 
l)å vid sjålft, at t>eir myndi upp ganga å l)at skipit (OH. 
40, 19) var, sem hon væri skorpnud vid eld (Nj. 132, 11) 
svå man nu sem optar (OH. 117, 3) Å8bJ9m svarar, at svå 
skyldi vera, sem konungr vildi (OH. 120, 9) seit er nu, hversu 



Digitized by 



Google 



Nygaard: Udeladelse af subjekt. 19 

Yera vill (Nj. 130, 8) eigi fér ^ svå, er vel vildi (Konung. 
36, 33) it sania vill hér vera um hrakfarir vårar fyrir Sig- 
mundi (Flat. I 552, 11). 

l)å var, sem jafnan verdr, ^ar er menn verda allmJ9k 
druknir, at næsta dag eptir vårast flestir vid drykkinn (OH. 
13, 27) sem sfdan vard (SE. 35, 5) ef svå verdr, at ek deyja 
(Eg. 26, 7) annan veg ætla ek, at verdi (Eg. 58, 10). 

f6r t)å svå, sem Sigurdr syr hafdi getit (OH. 35, 17) 
mantu, hversu f6r um sundit med okkr? (Hkr. 681, 34) svå 
hefir ok farit med oss, at ymsir hafa betr haft (OH. 29, 4) 
svå man nü ok fara, at ek mun eigi vera i méti Njåli (Nj. 
124, 100) *). 

AsbJ9m segir spgu I)å, sem gengit hafdi (OH. 120, 20) 
gekk t>vl um hrid (Nj. 129, 103) eigi hefir l)vi fjarri farit 
sem ek sagda {»ér, at l>ér mundi svå ut ganga, at hvårki {>ér 
né oss mundi hamingja at verda (Eg. 57, 20). 

kom svå, at t)at vard at sætt (OH. 10, 19) vera kann, 
at l>ar komi, at l)ü rådir fyrir skipunum (OH. 64, 6) svå er 
nü p6 komit, at lif mitt liggr vid (Nj. 124, 90) er jarl så, 
f hvert efni komit var (OH. 40, 20) l)vl er l)ungligar komit 
(Hkr. 673, 17) er nü t>ar komit, at honum renn i skap (Mork. 
41, 25). 

undarliga synist mér nü (Nj. 127, 32) sfndist nü 9llum, 
sem Loki hefdi låtit leikinn (SE. 31, 15) honum l>6tti, sem 
t^eir hefdi |)å engi f9ng at berjast vid Olaf (OH. 41, 21) 
pjlski l)ér nü vel t)å, er t)ü sér mik (Mork. 38, 10) hversu 
lizt péT nü å mik (Mork. 38, 25) svå lizt mér, sem Jessi 
mun mestr ætladr (SE. 32, 26) ^). 



') Ved videre udfort analogi siges: e-m verdr, ferr e-n veg i betydn. 
"en viser sig, skikker sig paa en maade". 

nd yrdi f>ér |>å skprulega (OH. 124, 86) kvad sér lltilmannliga verda 
(Nj. 132, 74) vel mun ^r fara (Nj. 129, 40) ftk mk honum vel vera farit 1 
m9rgu (Mork. 87, 80) manngjamliga mun ydr mér tykkja fara (Flat. I 
555, 25). 

•) Cfr. e-m gezt at, e-m finnst um; mér spyrst sem, mér heyrist sem. 



Digitized by 



Cjoogle 



20 Nygaard: udeladelse af sabjekt. 

svå sneristy at ^ér k6mut { engan Iffshåska (Eg. 33, 18) 
svå gafstj at hann |)reytti hyem hest (Mork. 40, 39) m9rgu 
hafdi hann ådr blétat, l)viat honum Jwrfdi uvænna (Flat. II 
72, 30) eigi fykki mér liklega horfa (Flat. I 555, 17) l>ar 
lék & ymsu (det gik op og ned Mork. 41, 13) svå er hdttatj 
at ek vil beida \^ik b6ta (Flat. I 550, 22). 

I lighed hermed siges ogsaa: 

él eitt mun vera (Nj. 129, 20; d. e. det, som vi her op- 
lever, er blot et forbigaaende uveir) ekki l^r oss, fyrr en 
J)eir brædr eru allir drepnir (Nj. 124, 7) verdr |>å opt dregit 
til at midla, svå at bådum skyli Uka (Hkr. 682, 28) kemr 
samt med J)eim Ottari svarta (Fsk. 70, 15) hversu semst med 
oss konungi (Eg. 15, 2) mun Jiå enn årætast um gaman manna 
(Hkr. 681, 20) nu tekr mér at leidast (Mork. 41, 21). 

b) Som subjekt kan underforstaaes en ubestemt forestil- 
ling om tidy sted og udstrcekning (i rum og tid), især naar 
prædikatet er komaj lida eller bestaar af vera, verda (gørast) 
med prædikatsord. 

er kom at dagan (SE. 29, 8) er komit var at nåttmåli 
(Konung. 39, 4) ^ var svå komit momi, at menn f6ru til 
tida (Flat. m 405, 8) leid nü fram n9kkura vetr (Flat. I 
555, 14) nü Mdr fram vetrinum (OH. 65, 31) er å leid da- 
ginn (Konung. 38, 11) er frå leid (OH. 82, 33) ») cfr. er 
t>at allundarlegt, fyrst kynligast en l>vi betra, er stifar er (Mork. 
43, 31). 

{)ar var herskått mJ9k (OH. 91, 10) l^eir Åsbjörn lendu 
utan at eyjunni, l)ar er übygt var (OH. 116, 9) um uppdala 
ok fjallbygdir var t^å vida alheidit (OH. 46, 27) nü er t>ar 
hrlsi vaxit um alla l)å hæd (Dropl. 23, 13) l)ar var sj6bratt 
(Flat. m 408, 20) nü er snjålaust ok svellétt ok hart mJ9k 
i fjallinu (Flat. IH 408, 24). 

^) Ved videre fremskreden analogi siges: hyat leid drykkinum (SE 
82, 12) leid at Gesti (Flat. I 555, 14). 



Digitized by 



Google 



Nygaard: Udeladelse af gabjekt. 21 

skamt var t>å til himins (SE. 34, 30) er skamt var milli 
Jwira bæja (Hkr, 681, 12) frar vada üt å sjöinn — var 
ekki djüpara, en |)eim t6k undir hendr (Laxd. 67, 6) skamt 
mun ok verda milli dauda okkars (Hkr. 168, 30) mun eigi 
langt til, at sama vandrædi mun til ydvar koma (Eg. 7, 20) 
p& var eigi langt at bida til l>ess (Fsk. 61, 2). 



Der findes i græsk og latin analogier til den i C om- 
handlede sprogbrug. Enkelte verber staar i 3:die pers. ent. 
med udeladt subjekt, saaledes at der tænkes paa situationen, 
omstændighederne: év e^si, n:oÅÅoi} öst, dg row' ijÅi9£v — 
bene est, habet; stundom maa man tænke paa en vis hand- 
lende person; saaledes i bisætn., som föies til en inf., der 
udsiges almindelig, uden bestemt subjekt (Madvig, Græsk 
ordfoiningslære § 144 A. 2; Madvig, Lat. sproglære 3:die 
udg. § 388 A. 2) og i enkelte staaende udtryk: ötjjucUvei, 
oaÅnl^ei, vrjQvrrei (Madv. Gr. ordf. § 7, a, 5). Men der 
har i disse sprog ikke heraf udviklet sig nogen udstrakt usus 
som i oldn. Saadanne analogier synes mig imidlertid at be- 
styrke rigtigheden af den fremsatte opfatning, at der oprin- 
delig i disse udtryk staar for tanken som subjekt en vis hand- 
lende person, en virkende kraft eller forholdene og omstæn- 
dighederne i alm. Men om dette er rigtigt, maa deraf ingen- 
lunde sluttes, at den talende altid har gjort sig nogenlunde 
rede for forholdet og for, hvad der altsaa foranledigede den 
valgte taleform. Tvertimod har dette sikkerlig kun fundet 
sted i de sjeldneste tilfælde. Efteråt först endel udtryk af 
denne art var kommen i brog, dannedes andre rent uvilkaar- 
lig ved analogi, og adskillige er i det levende sprog vistnok 
tidlig gaaet over til staaende formler med fastslaaet konven- 
tionel betydning. Dette er imidlertid ikke andet, end hvad 
man jevnlig har anledning til at iagttage i alle sprog og til 
alle tider. 

Digitized by VjOOQIC 



22 Nygaard: Udeladelse af subjekt. 

D. 

1. Der gives endelig udsagn, hvori et prædikat i 3:die 
pers. ent. sættes forat udtrykke, at noget paa en vis tid indtræder 
eller finder sted, saaledes at der ikke tænkes paa noget uden- 
for liggende subjekt, hvorom prædikatet udsiges, men de to 
forestillinger, som forbindes, og forbindelsens henförelse til en 
tid (altsaa en fuldstændig sætning) — alt indesluttes i et 
enkelt led^ det nemlig^ som ellers er bærer af prædikatfore- 
stillingen alene *). 



^) "XJpersonlige" udsagn er en lidet heldig benævnelse bl. a. af den 
grund^ at derunder indbefattes indbyrdes forskjeUige udtryk. Saaledes yil 
man dertil henfore ikke blot, hvad der her omtales under C og D, men ogsaa 
udtryk, hvori subjektet er en infinitiv eller sætning (altsaa tillige B, 7). I 
den senere tid benyttes stundom betegnelsen ''subjektlöse" sætninger. Men 
gives der i virkeligheden sætninger, som er subjektlöse? Svaret maa i sin 
almindelighed blive benegtende, fordi det maa siges at höre til sætningens 
begreb, at to forestillinger forbindes. Der maa da altid være subjekt og 
prædikat. Om det ene er udeladt, underforstaaes, mangler i det sproglige 
udtryk, for tanken er det, naar man gjör sig sagen klar, dog tilstede. 
Navnlig vil denne benævnelse ikke kunne anvendes paa de i G omhandlede 
tilfælde. 

Be udsagn, som behandles i D, udsondrer sig imidleitid tydelig som 
en egen gruppe, omend dennes grænser paa grund af sammenstodende ana- 
logier tildels bliver flydende og ubestemte. Her findes formelt ligesom i de 
tidligere afsnit intet subjekt, men kun prsBdikat. Men forskjellen er, at ikke 
som ovenfor et subjekt er underforstaaet I gefr hyr, gerät stortn tænkes, 
paa en kraft, som frembringer vinden; men ved hyr jar kan der ikke tænkes 
paa nagetj som er eUer bliver bör, Ligesaalidt kan dagar, vårar, fjarar, 
dunar y Ijémar o. 1. være: noget bliver dag, vaar, fjære, lyd, skin o- s. v. 
Meningen er aabenbart: bör, dag, fjære o. s. v. indtræder, lyd, skin o. s. v. 
giver sig tilkjende, bliver merkbar e. 1. (I græsk og latin findos ved verber, 
som betegner veirlig o. 1., enkeltvis som subjekt Sjeus, Jupiter; den udtryks- 
maade kan dog ikke være oprindelig, men er opstaaet ved digterisk reflexion). 
Men er dette saa, indeholder disse udtryk ikke en forestilling, der da i tan- 
ken som prædikat er at knytte til en anden forestilling som subjekt, men 
paa en eiendommelig maade. to forestilliDger (subjekt og prædikat), der er 
gaact sammen i en uoplöselig forbindelse. Dette forhold viser sig ogsaa ved 
de under 2, c opförte passiver. Ved disse betegnes, at virksomheden, som 
verbot udtrykker, indtræder (sker, udfores) paa en vis tid. 

Hvis man önsker at give denne gruppe et eget navn og i mangel af 
en b idre benævnelse vil kalde disse udtryk "subjektlöse", maa man da ialfald 
være sig bevidst, at betegnelsen ikke er adækvat. 



Digitized by 



Google 



Nygaard: Udeladelse af subjekt. 23 

2. Hertil horer udsagn, dannede af 

a) intransitive verber for at betegne (indtrædelse af) dags- 
eller aarstid^ atmosfæriske forlvolde^ bevægelser i havet; saa- 
ledes dagar, nåttar, kveldar, momar, myrkvar — vårar, suin- 
lar, haustar, vetrar — snjövar, rignir, byrjar, — fjarar, 
flædir. 

at momi, l)egar dagadi, etendr förr upp (SE. 33, 29) 
er momat var mJ9k (Nj. 130, 28) er myrkva t6k (OH. 85, 34) 
Olaf r for, I)å er våradi, austr til Eysyslu (OH. 18, 16) snjö- 
var \& Å fyrir l)eim ok vetrar (Flat. I 131, 14) byrjadi heldr 
seint (OH. 116, 3) fjarar nu undan skipinu (Laxd. 50, 11). 

b) intransitive verber for at betegne sanselige fænomener ^ 
legemlige fornemmelser. 



Ved analogi udrides denne Bprogbrug videre. I lighed med dagar, mor- 
nar , myrkvar dannes f. ex. er (ver är) Ijöst, myrht; i lighed med byrjar faar 
man f. ex. er vindlitit; fra e-m kélnar, hitnar kommer man til e-m er (verSr, 
geriet) kallt, heitt o. s. v. 

Og i lighed med de ved verbalt adjektiv (particip) med vera^ verSa 
dannede former dannes ogsaa udtryk med vera og verda med almindelige 
adjektiver forat betegne tilstand eller forhold overhovedet. 

Men her er det, at grænserne, som nævnt, bliver flydende, idet der 
tildels samtidig gjor sig gjældende en videre udfort analogi fra den under 
G 4b omtalte udtryksmaade. 

Det moderne sprog ynder ikke subjektsndeladelser; det synes, som om 
«aadanne har maattet vige for kravet til en koncis tankebetegnelse. Det er 
her ikke stedet til at gaa nærmere ind paa dette, men i al korthed kan peges 
paa folgende: I de under A og B nævnte tilfælde vil det alene falde os na- 
turligt at udelade subjektet ved imperativ, samt — omend ikke paa langt 
nær i samme udstrækning som i det gamle sprog — naar i en sammen- 
hængende række udsagn en ny handling udsiges om det samme subjekt, som 
er nævnt i et sideordnet udsagn umiddelbart forud; ellers finder vi det nöd- 
vondigt at • betegne subjektet ved nomen eller pronomen. Til C findes nu 
intet tilsvarende; en ubestemt handlende person udtrykkes alm. ved '*en, 
man", og en ubestemt kraft og situationen som subjekt ved ("noget"), "det". 
Det ubestemte "det" er nu ogsaa som formel subjektsbetognelse trængt ind i 
udtryk, som svarer tU D 2 a og b. Alene vod passiver er noget af det op- 
rindelige bevaret; her benyttos ikke "det", men for at udtrykket ligesom 
ikke skulde blive for nögent, tilföios gjeme den tonlöse stedspartikel "der". 
Dette "der" kan da ogsaa forekomme ved udtryk af "være, blive" med til- 
föiot adjektiv ("der var fattigt i huset; nu bliver der stille). 



Digitized by 



Google 



24 Nygaard: udeladelse af sabjekt. 

dunar f skéginum (SE. 30, 1) kvad |>orsteiim svå hått, 
at gall f m6rnum (Grett. 195, 22) så hann, hvar geisladi 
6r steininum (Flat. II 297, 36) Ijémadi vida af um sjåinn, 
er'sélin skein å (Flat. I 478, 16). 

surnar i augunum (Nj. 130, 12) {)6tti8t Sighvatr finna, 
at konunginum svaladi (Flat. 11 112, 1) t6k konungi at 
orna undir feldinum (Flat. II 112, 6) batnadi Agli (OH. 
169, 6) boettist honum harms sins (Hkr. 673, 34). 

Saaledes ogsaa: gneistar, glitar, brakar, ilmir, e-m hitnar, 
og i uegentlig betydning l)rütnar med Jæim, svall med Jæim, 
t6k l)å at hardna i skapi (se Fritzners ordbog). 

c) passiv af transitive eller intransitive verber for at 
betegne at virksomheden indtræder eller finder sted; verbets 
styrelse i genitiv eller dativ kan tilfoies. 

ef um er rætt (Hkr. 673, 30) blåsit er jafnan til möts 
eda til skipdråttar (Mork. 36, 33) reynt er um t)enna leik 
(SE. 31, 37) verdr ^ opt dregit til at midla (Hkr. 682, 28) 
var svå gert, sem Erlingr mælti (Konung. 37, 7) var \&, 
fast sott at merki Erlings jarls (Konung. 42, 18) honum 
myndi heizt misgørt i vera (Nj. 124, 114) l>å er skamt at 
bida, ådr gengit er hjå uti (Flat. HI 404, 22) ^\v J>rånclr 
brendu vita, ok var r6it til Jæira (Flat. I 551, 27) vard 
heldr sid gengit til håmessu (OH. 118, 22) '). 

er Sigvalda litt vid orrostuna getit (Fsk. 63, 28) ek 
treystumk eigi, at J)in verdi gætt, ef l)ü ert med hirdinni 
(Mork. 41, 39) er lokit var gudspjalli (OH. 119, 8) hvårt 
vard honum t>e88a nakkvat hefhtP (SE. 39, 22) l>ar hafdi 
slåtrat verit uxa einum (Nj. 129, 85). 

3. I lighed hermed dannes udsagn af vera, verda (ge- 
rast) med nominalt prædikatsord, dels med samme betydning 
som under 2 a) og b) anfört, dels (nærmest i analogi med 
2 c) for at betegne en tilstand, stilling, forhold overhovedet. 



■) Sjelden dannes paa samme maade lignende udtryk af reflexiyf ormede 
verber: ^å er um var buizt i stofunni (OH. 117, 33). 



Digitized by 



Google 



Nygaard: udeladelse af subjekt. 25 

um morguninn er Ijöst var ordit (OH. 113, 30) ^ var 
myrkt af n6tt (OH. 226, 9) var vindlftit (Laxd. 50, 2). 

mér var heitt fyrir stundu (Flat. II 112, 8) honum 
hafdi ordit åkafliga heitt um daginn (Flat II 112, 2) kon- 
unginum var kalt (Flat. III 240, 11) gerdist honum kalt å 
hestbaki (Flat. 240, 10) mér er t)ungt (Vigagl. 3, 32) Jwit verdr 
Btundum, at m9nnum yerdr harms lettara, ef um er rætt 
(Hkr. 673, 30). 

til vista var eigi gott (SE. 28, 38) allmisjafnt vard til 
fengjar (OH. 92, 20) ^ant mundi vera um merkiséj^ngina (OH. 
206, 32) hvårt verdr eigi svefnsamt å nætrnar (Nj. 132, 107) 
ef ^esB verdr audit (Nj. 124, 132) mun l)e8sa aldri vist verda 
(Flat. I 554, 36) ekki vard S9gulegt um Jæira ferd (Flat. 
m 404, 11) l)ar var vingott med l)eim (OH. 55, 19). 

var honum t>v{ kunnigt um konungsriki hans (OH. 1, 21) 
var landsm9nnum betr viljat at hafa samlenda konunga yfir 
8ér (OH. 25, 28) mér er ufært f eyjar (OH. 99, 7) er hon 
fann, at konungi var skaplétt (OH. 58, 19) er engum ydrum 
manni kvæmt f Noreg (OH. 58, 23) feitt er mér enn of 
hjartarætr (OH. 223, 25) verdr mér vandgætt til skape kon- 
ungs (OH. 114, 19) ekki mun mér um {ætta einardarfått 
verda (Nj. 132, 22) vard l)eim ut til Uds (OH. 12, 27). 

M. Nygaard. 



Digitized by 



Google 



Om SvipdagsmäL 

(Forts.) 
Om forholdet mellem Orögaldr og FJ9lsyimi8miål. 

Den nære forbindelse mellem Grögaldr og FJ9l8vinnsmål 
er med afgjörende grunde paavist af Bugge og Grundtvig, 
Vi skal her ikke gjentage disse argumenter, blandt hvilke 
Sveidalsvisen, der har bevaret den oprindelige enhed, er det 
mest iöinefaldende. Vi skal indskrænke os til at supplere be- 
viserne ved at henvise til enkelte ligheder i udtryksmaaden 
mellem de to digte, hvilke sammen med den i dagen liggende 
sammenhængs- og tankeenhed gjör det umuligt her at nære 
tvil. Gr6g. 4^-^ Fjglsv. 45*; Gr6g. 4^ Fj^lsv. 48'; Gr6g. 
4«: FJ9lsv. 47*-*; Gr6g. 11—12: FJ9I8V. 471 Navnene Men- 
gl9d, Mimi(r) og Urdr er fælles for begge digte. Grogaldrs Qö- 
turr og forad er antagelig identiske med FJ9l8vinn8måls. Af 
sjeldnere ord har de to digte folgende fælles: åma, sefi, ludr 
(i Gr6g. muligens skrivfeil), of aldr; mindre vegt tilligger 
ord som munir (der forekommer gjentagne gange i begge 
digte), m9gr, bjarga o. a. 

I Sveidalsvisen formidles overgangen mellem det til Grog. 
og det til Fjplsv. svarende afsnit ved et eneste vers, hvori 
det siges, at Sveidal rider over det brede hav og gjennem 
de gronne skove (C). Paa lignende maade omtales Skirnes 
reise i Skirnismål kun i et vers, nemlig i nogle ord, som 
han siger til hesten, og hvoraf fremgaar, at færden foregaar 
gjennem mörke, over vaade fjelde og tursernes folk til den 

AKXXT »Ö» MOBDIfK VILOLOOI X, «T VÖLJD Tl. / r^r^^r-^J^ 

Digitized by VjOO^IC 



Falk: Syipdagsmål. 27 

mægtige jætte. I Syipdagsmål mangler enhyer omtale af 
demie reise, hyilket imidlertid ikke er beyisende for, at en 
saadan ikke engang har staaet der; ti FJ9lsyinnsmäl yiser 
yed sin abrupte begyndelse med et 'hann' uden foregaaende 
substantiy, at noget er bortfaldt. Isaafald maa ogsaa her 
skildringen haye yæret ganske kort; ti, som Bugge bemærker 
(Forhandl, i Vidensk.-Selskabet i Christiania 1860, s. 132): 
"En udförligere episk fremstilling af denne Syipdags omflakken 
kan umulig haye hört til samme digt som FJ9lsyinnsmål; ti 
en episk digtning kan ikke bruge lj6dahåttr,-der er tale- 
metrum'*. Men der er ogsaa en anden mulighed: "Forfatteren 
af Syipdagsmål kan haye fortalt om reisen i prosa, ligesom 
yi i samlingen Sæmundar Edda finder prosastykker, der for- 
binder de i Ijédahåttr forfattede digte" (Bugge). Större yan- 
skelighed bereder den omstændighed, at der mellem Grégaldr ^ 
og FJ9lsyinnsmål er et sprang i udyiklingen, som yed f&rste 
blik synes at forudsætte udfald af et længere afsnit, der har 
indeholdt momenter til belysning af sidstnæynte digt. 

Vi har tidligere henyist til ligheden mellem de gayer, 
som Syeidals moder skjænker sonnen, og de klenodier, som 
Olwens fader forlanger af Kulhwch, för han yil giye ham 
sin datter tilægte. Paa dette punkt yiser saayel Hjålmtérs 
saga som Iliminbjargar saga en nær oyerensstemmelse med 
den kymriske fortælling: i Hjålmtérs saga paalægger kongen 
beileren yanskelige opdrag; i Himinbjargar saga er yisse y an- 
skelige pröyer knyttede til befrielsen. I disse tre sagnfrem- 
stillinger opnaar beileren ikke sit önske straks han kommer 
til brudens bolig, men forst efteråt have opfyldt yisse be- 
tingelser. Ogsaa efter Syipdagsmål kommer helten to gange 
til borgen og erholder först anden gang sin brud. At ved 
FJ9lsyinn8måls begyndelse Svipdag allerede tidligere har været 
paa stedet, hvilket i Grögaldr ikke er tilfælde, fremgaar af 
FJ9lsvinnsmål str. 5: augna gamans fysir aptr at få; ligesom 
af str. 49: at {ȟ ert aptr kominn, m9gr! til minna sala. 

Digitized by VjOOQIC 



28 Falk: Svipdagsmål. 

Han har den förste gang endog været inde i åsmegimes sal 
Lyr og der seet den mysteriöse gjenstand, som han ved andet 
besög hentyder til, idet han staaende udenfor indhegningen 
sporger: hverr |>at g9rdi, er fyr gard såk innan åsmaga. 

To ting er i Svipdagsmål omgivne af en, som det synes, 
ugjennemtrængelig dunkelhed: hvad der har bevirket, at Svip- 
dag maa gjentage sit bes5g, og hvad de vidloftige sporsmaal 
angaaende stedets undre har for en betydning i digtets kom- 
position. Ti at samtalen skulde tjene til at beskrive rækken 
af de midler, der maa anvendes for at beseire den trolddom, 
hvorunder Menglod og hendes verden hviler, strider, som 
Grundtvig II, 671 — 7 bemerker, mod selve pointet i Svip- 
dagsmål saavelsom i Sveidalsvisen, der forudsætter som eneste 
betingelse, at helten er den rette. Eller skulde der alligevel 
være flere betingelser, som maa opfyldes? Nærmere beseet, 
lader der sig herpaa svare baade ja og nei. Yi har gjentagende 
henvist til, hvorledes saavel omkvædet i Sveidalsvisen som 
Grégaldr str. 14 indskjærper den overordentlige betydning 
af, at helten paa et bestemt tidspunkt forstaar at belægge 
sine ord vel, og at denne formaning sikkerlig maa have 
hensyn til samtalen med vogteren. Men hvad bliver saa for- 
holdet mellem den ''eneste betingelse" og denne samtale? eller 
er der i virkeligheden to betingelser, som maa opfyldes, for 
at helten kan naa sit maal? Paa en vis maade; eller rettere, 
den anden betingelse er som en klausul knyttet til hoved- 
betingelsen: det er ganske vist saa, at hovedsagen er, at helten 
er den rigtige brudgom, men han maa tillige ved at stille 
de rette sporsmaal legitimere sig som saadan. Dette har Svip- 
dag, efter vor mening, ved sit förste besög undladt at gjöre. 

Vi er herved förte ind paa et motiv, som danner kjæme- 
punktet i de saakaldte "gralsögninger". Gralbesidderne bebor 
en vanskelig tilgjængelig borg, der kun kan findes ved skjæb- 
nens hjelp. Den nye gralbesidder skal opsige den sidste og 
af ham modtage gralen. Derved skal han give sig tilkjende 

Digitized by VjOOQIC 



Falk: Svipdagsm&l. 29 

som den berettigede efterfölger yed at stille spörsmaal om gral- 
borgens undre og deres betydning. Dette spörsmaal undlader 
den uerfarne gralhelt ved förste besög i borgen, men stiller 
det anden gang med bevidsthed og hensigt. Yi har tidligere 
hævdet, at Svipdagsmål henviser til en kymrisk kilde, der 
er sammensmeltet med fastlandets gralsagn, med hvilke den 
bl. a. havde sit kjæmepunkt tilfælles: befrielsen af jomfruen, 
der i gralsagnene optræder som en episode ved siden af selve 
gralsogningen. Denne antagelse synes os den eneste, der er 
istand til at bringe forstaaelse af vort digt. 

Yed denne forklaring tor nok et spörsmaal finde sin 
lösning: hvorfor i det nordiske digt det förste besög ikke er 
beskrevet. Her har den kilde, hvortil vi ved omtalen af 
gralsagnet og dets forhold til vort digt gjentagne gange har 
tyety prosaromanen Perlesvaus, samme eiendommelighed: ogsaa 
her hentydes kun til Percevals förste besög som en bekjendt 
sag, og alene det andet besög skildres udförligt. 

FJ9l8vimi8mål. 
1. Introduktion, str. 1 — 8. 



Utan garda 
hann så upp um koma 
t^ursa t>j6dar sJ9t '). 
FJ9lsvidr:''Hvat'8l>atfla|(da, 
es stendr fyr forg9rdum 
ok hvarflar um hættan 
loga? ») 



2. Hvere l>ü leitar, 

eda hvers å leitum est, 
eda hvat vilt, vinlauss, vita? 
ürgar brautir *) 
åmadu aptr hedan, 
åttat hér, vemdarvanr! ^) 



veru." 



*) "Saa Syipdag timefolkets boliger komme tilsyne, hæve sig op over 
horisonten". 

*) SI. Eetils s. hængs: hvat er fiat flagåa, er etc.; hvat er ^tb^sna, | 
er ek 4 bjargi sé, | ok gnapir eldi jfir. "Skolde indledningen robe kjend- 
skab til begyndelsen af HårbardslJ6d? jvf. dette digts str. 1: hverr er så 
sveinn sveina, | er stendr fyr snndit handan". (Bngge.) 

*) SL Bigsl». 89: ärgar brautir; Skim. 10: ^urig fj^ll. 

*) Som mangler beskyttelse. 



Digitized by 



Google 



30 



Falk: Svipdagsmål. 



Kömumadr '): "H vat's fat 

flagda, 
es Btendr fyr forgardi 
ok bydrat Ifdgndum l9d? ^) 
Bæmdarorda lauss ') 
hefir {)ü, seggr! *) of lifat, 
ok haltu heim hedan *y 
Fjvlsv.: TJ9l8vidr ek heiti, 
en ek å frödan sefa, 
t>eygi em ek mins mildr 

matar *); 
innan gärda 
^ kemr hér aldregi, 
ok drif nu vargr at vegi ')." 
K6mum.: ''Augna gamans 
fysir aptr at få, 
hyars getr svåst at sjå ®); 
gärdar gléa 

^ykkjumk um gulina sali, 
hér munda ek edli una." 



6. F.: "Segdu mér hverjum 
est, sveinn! of borinn 
eda hverra est manna 

mpgr? y 
K.: "Vindkaldr ek heiti, 
Vårkaldr hét minn fadir, 
l)ess vas FJ9lkaldr fadir. 

7. Segdu mér ^at, FJ9lsvidr! 
es ek t>ik fregna mun 

ok ek vilja vita*®): 
hverr hér rædr 
ok rfki hefir 
eign ok auds9lum?'' 

8. F.: ''Mengl9d of heitir, 
en hana mödir af gat 
vid SvafrlK)m8 **) syni; 
hon hér rædr 

ok rfki hefir 

eign ok auds9lum.'' 



*) Et senere ord: Flat. II, 184 (kyomumanninn om Oden hos Kong 
Olav); ifsl. S9g. II, 484; Blåmstrvalla saga, passim; yisen om Steinfin Fefin- 
son B, 1: ded yar(d) einom komumanne. 

>) 81. Vafjjr. 8: ladar purfi; H&vam. 4. 

') Uden hæderlig omtale; eUer: som ikke forstaar at före sömmelig tale. 

*) "Seggr kan yære tiltaleord her som Skim. 5". (Bugge.) 

*) SI. Beginsm. 9: ok haldit heim hedan. 

*) Jfir. Hugsy. 68': ok yert pins mildr matar. 

"*) "Min formodning *at vidi' stöttes yed Fas. II, 119: ok skrifir sem 
yargr af vidi." (Bugge). 

') "Den, der ser noget tiltalende, önsker atter at fryde sine öine der- 
med." SI. det nyisl. ordsprog: aptur f:^8ir elskuga ains aognagamans (H. 
Scheving). Hertil str. 48: förkunnar s^n | mun flestan glada, | hvars hefir 
vid annan &st. 

*) SI. F&fnism41 1: hveijnm ertu, sveinn! of borinn? | hverra ertu 
manna mggr? Ogsaa Sigurd dölger sit navn. 

*<>) SI. Skim. 8: Segdu mér liat, Freyr, | f61kvaldi goda! | ok ek 
vilja vita. 

**) Bettet for Svafrltorins: pom, pymir og ^rinn er aUe jættenavne. 



Digitized by VjOOQIC 



Falk: Svipdagamél. 81 

Denne indledning skildrer altsaa Svipdags komme til 
turseborgen, foran hvilken han træffer en vogter, hvis mindre 
hoflige tiltale han besvarer med samme mynt. Denne vogter 
giver sig navnet Fjplsvidr^), der vel er at betragte som et 
slags tilnavn, saameget mere som det af ham selv forklares 
som begrundet i hans visdom. Svipdag udtaler nu paa sin 
side, at hans længsel har fSrt ham tilbage til borgen, hvor han 
kunde onske at leve (hér munda ek edli una: sl. una Iffi, leve 
lykkelig). Herpaa svarer Fjolsvin ved at sporge om hans 
navn og siegt, altsaa omtrent som han vilde sige: det kom- 
mer an paa, om du er den rette. Ligesom Fjolsvin meddeler 
heller ikke Svipdag sit rette navn, men oj^iver et slegtre- 
gister, der symbolsk betegner ham som et naturvæsen. Han 
sporger nu om borgens hersker og faar svar. 

Denne scene afviger ikke meget fra den almindehge type 
for fremmede yandreres modtagelse ved ankomsten til for- 
nemme folks bolig. I Gripisspå t. eks. træffer Sigurd foran 
Gripes hal vejeren G^itir, hvem han sporger om kongens 
navn; Geite giver ham besked om, hvem der 'rædr fastri foldo 
ok ]>egnom', samt forlanger at faa vide gestens navn, for han 
melder kongen en fremmeds komme; Sigurd siger om sin 
fader og moder. Men navnlig viser dette afsnit med hensyn 
til sceneri saavelsom til det sproglige udtryk megen lighed 
med Skfmismål, der utvivlsomt har været et af forfatterens 
forbilleder. Efter en reise gjennem morke, over vaade fjelde 
og gjennem tursemes folk (l>ur8a j^jöd) kommer Skirne til 
den mægtige jættes bolig. Om denne er der en skfdgardr, 
ligesom i FJ9ISV. en forgardr (beskyttende gjerde). Gerds bolig 
er, ligesom Menglods (og Sigrdriva-Brynhilds) forsvaret af en 
flagrelue. Det fyrste menneske, Skirne moder, er en 'féhirdir 
å haugi', med hvem en samtale knyttes, idet Skirne sporger. 



') Medens i Ghrimn. og SE. I, 86 FJ9l8vidr ("den megetkloge") er navn 
pM Oden, forekommer det i SnS. II, 470, 568 blandt dyerga heiti, hTÜket 
uden tvil »kyldes indflydelse fra FJ9lsYinn«nil. 



Digitized by 



Google 



82 Falk: Svipdagsmål. 

hvordan han kan slippe ind i borgen; ogsaa Fjolsvin har 
vel oprindelig været hyrde: si. jættehyrden paa hangen i Kul- 
hwch og Olwen, hyrden i Sveidalsvisen, hyrden paa hangen 
i Svend Vonved. I samtalen mellem Fjolsvin og Svipdag 
stemmer de stadig tilbagevendende linjer 'segdu etc.' med 
Skim. 3. I Gymes gaard er der ingen mangel paa guld: 
efter FJ9ISV. hersker Menglod over audsalir *). 

Tilslut er et ord at sige om den natursymbolik, der paa 
en umiskjendelig maade kommer tilsyne i Svipdagsmåls navne 
og forbinder dette digt nærmere med den kymriske for- 
tælling, end tilfældet er saavel med de prosaiske affattelser, 
hvori ellers selve sagnet er renest bevaret, men indfört i nye 
omgivelser med nye navne, som med Sveidalsvisen, der over- 
hovedet kun byder os heltens navn. Ligesom Svipdagsmål 
og Skfmismål *) er, efter Rhys, Lectures s. 486 ff., ogsaa 
den kymriske fortælling oprindelig en solmyte og har i sine 
navne bevaret mindet herom. Det skal, tror vi, vise sig, at 
betydningen af disse kymriske navne maa have været for- 
staaelig for den, der forst omsatte det wallisiske sagn tU 
nordisk sprog. 

I FJ9ISV. 6 betegner Svipdag sig ved symbolske navne, 
der levende erindrer om Yaff^rudnismål str. 27: Vindsvalr 
heitir, | hann er Yetrar fadir, | enn Svåsudr Sumars '). I 
overensstemmelse med denne navngivning bliver Svipdag en 
vaar-, lys- eller solheros: ti hans fader er FJQlkaldr's (= Vetrar) 

*) Samme udtryk i SnE. I, 716. Udtrykket 'gärdar gl6a of gollna sali* 
minder om Konrads saga: ok alt fiar . . . I»6tti honnm yid gnU gl6a (om Ba- 
bylon); om V9lnsp&8 beskrivelse af Giml^: sal golli ^akdan; 8n£. I, 78 om 
Glitne; Grimn. 8 om Valhal: en gollbjarta Valh9U; Skidarima 68 om Valhal: 
borgartumar gl6a sem gnll, 69: sem yIss er i audr ok sæla; V^lnspA 87 om 
Bindres guldsal; F&fii. 42 om Sigrdrivas hal: 6r édekkum 6gnar lj6ma; om 
det gyldne slot i Bosengarten (Meyer, Germ. Myth, i 178). Se fordvrigt til 
str. 82 (auårann). 

*) Sml. Sijmons i Pauls Grundriss der germ. Phil. II, s. 24—5. 

*) Sml. SnE. I, 82: Vindsyalr, hann er Våsadar son, ok Tårn |»ir iti- 
ungar grimmir ok svalbrjdstadiry ok hefir Vetr ^irra skapljmdi. VindiTalr 
nsBYnes blandt j^tna heiti. 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmål. 33 

sön Vårkaldr, og han selv kalder sig Vindkaldr, et navn 
der minder om udtrykket i str. 47: l)adan (fra min fader) 
råknmk vindar kalda vegu. Paa lignende maade, eller om- 
vendt, .bærer en anden vaargtfd, Heimdal, tilnavnet Vindhlær, 
den vindmilde *). I str. 47, hvor Svipdag nævner sit rette 
og egentlige navn, kalder han sig sön af S61bjartr, den sol- 
klare, hvilket kunde passe som tilnavn til den straalende 
Fröi, solskinnets herre (SnE.). Samme anskuelse af heltens 
natur ligger aabenbart ogsaa til grund for valget af navnet 
Svipdagr *), tydet som 'den der har udseende (svipr) som dagen'. 
Svipdag, hvis udseende ligner dagen, Solbjarts sön, er Kul- 
hwch, hvis moder er Goleuddydd, der betyder 'lys som dagen, 
daybright' (kymr. dydd = dag; si. Rhys, Lectures s. 486). 
Atter anderledes giver Hjålmtérs saga udtryk for samme 
opfatning, idet den gjör helten til sön af Yngve, hvilket jo 
er et andet navn for solguden Fröi; dette faktum bestyrker 
den antagelse, at Fj^lsvinnsmåls Solbjart er en betegnelse 
for Fröi. 



») Sml. Aarböger for Nord. Oldk. f. 1891, g. 271—2, hvor jeg har frem- 
stUlet den hypothese, at det er ved indflydelse af Jupiter Hammon, at Heim- 
dal fra at være en sagnheros er ophöiet til aas, ligesom jeg heraf forklarer 
hans væderskikkelse, hans stilling som vaargud og andet mere. I den mid- 
delalderlige astrologi identificeredes nemlig stjernebilledet aries, der er 
Aprils tegn, med Hammon, saaledes t. eks. i Hygins Poeticon Astronomicon, 
hvor der handles udforlig om Hammon 'cum arietinis cornibus, qui arietem 
inter sidera figurayit, ita ut, cum Sol in ejus foret signo, omnia nascentia 
recrearentur, quæ veris tempore conflunt\ \ 

*) Navnet Svipdagr forekommer i den gamle literatur flere gange. I 
Sagan af Själar- J6ni er Svipdagr sön af Dagr og konge i Busland; hans 
son er ^jalar- J6n. I Svipdags {låttr (Hrålfs saga kraka, kap. 18 ff.) omtales 
tre brodre: Svipdagr, Beigadr og Hvitserkr. I SnE. I, 394 omtales blandt 
Bolv krakes berserker '|»eir brædr Svipdagr ok Beigudr'; sl. SnE. IH, 294 
om Svipdagr og G^eigadr. Heimskringla s. 20: Svipdagr ok Gføigadr, &gætir 
menn bidir ok hinir mestu kappar; ib. s. 80, 82, 84: Svipdagr blindi, der 
raadede for Tiundaland. Saxo har navnet Svibdagerns paa en norsk konge 
samt (i Starkadsagnet) Suibdauus «» Ynglingasagas Svipdagr. I angels, fore- 
kommer navnene Svipdæg og Svefdæg; sl. SnE. I, 26: Sigarr, fadir Sveb- 
^g} ^^ ▼^f k^Uum Svipdag. Herom Grimm, Mythol.* s. 202'-8, 706. Om 
navne paa -dæg i Odensgenealogier se Bugge, Studier s. 564. 

JUUCIT VOE KOEDIIK VILOLOOI X, MT VÖUD VI. R r~\r^r^J^ 

Digitized by VjOO^ IC 



S4 Falk: Svipdagsmål. 

Ligesom Svipdag er sat i forbindelse med guden Froi, 
saaledes minder hans brud dels om gudens söster Fröia dels 
om hans elskede Gerd. Hendes navn: Mengl^d '), den hals- 
smykkestraalende, henleder tønken paa Fröias berömte Brf- 
singamen, ved hvilket mange har tænkt paa solen, ligesom 
Menglod i str. 42 kaldes 'in sölbjarta ^) brüdr'. Den af 
Hjalmter befriede mö, hvem han senere ægter, bærer navnet 
Alvsol ^): Froi er Alvheims heiTe. Naar i Skimismål str. 4 
Froi forklarer grunden til sin sorg saaledes: l)vf at Alfr9dull | 
\fsir um alla daga | ok ]feygi at mfnum munum, synes her 
Alfr9dull *') at være en poetisk betegnelse for Gerd, om hvem 
samme digt beretter, at hendes arme lyste, saa luften og 
vandet gjenstraalede deraf. Da nu r9dull er synonymt med 
s61, bliver Ålfr^duU væsentlig samme navn som Ålfsöl, hvilket 
bestyrker den antagelse, at Alvsol i Hjålmtérs saga oprin- 
delig har været et tilnavn til Herv9r, ligesom Alvrodul er 
en betegnelse for Gerd. 

Efter disse sammenstillinger er ligheden mellem Fröis- 
myten, og navnlig Skimismål, paa den ene side og vort sagn 

*) Navnet Mengl^å forekommer i ^&ttr Orms Stårolfssonar (Flat. I, 
429—80, Fornm. s. HI, 221—5): Hnn er her en stor og skjön, smukt klædt 
kvinde, datter af Ofétan nord i Of6tan8fJ9rår. Hendes halvbroder er Bruse; 
de har samme fader, men hendes moder er et menneske, hans derimod en 
^kolsv^rt ketta*. De to ligger i strid. Mengl9d skjænker Orm stjrkehan- 
sker. Til gjengjæld dræber Orm Bruse og dennes moder og giver Menglod 
deres rige. 

*) I Helg. Hund. II, 46 kaldes valkyijen Sigrun sålbj^rt, suåræn og 
gullvarid (i 48: hvlt). I Målsh&ttakvæåi 11 kaldes en finnekvinde sålbj^rt. 
I Fornald. s. II, 894 dysser en S^lbj^rt isovn ved en drik af et mjödhom. 
Sålbjört engla fylking, Krosskv. 81. H&vaoL 97: sélhvit, om Billings mær. 
Om jomfru Solentaa(r), d. e. solklar, se DgF. IV, 628. I visen om Solfager 
og Ormekongen (Landstad LVI) heder den bortförte mö Solfager. 

*) '^Ligesom i Hjålmtérs saga finder vi Ålfsål og Hringr forbundne i 
Amgrim Jonssons Supplementa, se Munchs Norske Folks Historie a 274. 
Hjålmtérs saga rober her vel kjendskab til et tabt stykke af Skj^ldunga saga, 
der har været Amgrims kilde." (Bugge). 

*} I Sigurdarkvida in skamma, str. 65, heder det: sd mun hvitari | enn 
inn heidi dagr | Svanhildr vera | sölargeisli: her er sélargeisli vistnok epi- 
thet til Svanhildr; sml. Svanhild S61alj6ma i en færoisk vise. 



Digitized by 



Cjoogle 



Falk: SvipdagsmAl. 85 

paa den anden ikke længre indskrænket til Syeidalsvisen (si. 
især hesten og sverdet samt skildringen af reisen) og Svip- 
dagsmål, men udstrakt til at omfatte Hjålmtérs saga. At i 
denne henseende Himinbjargar saga ikke staar alene, beviser 
navnet paa bruden: Ingigerdr, d. e. Yngvi-Gerdr, Fröis Gerd '), 
saavelsom selve heltens navn: Sigurdr; ti Sigurdr kaldes i 
Sigurdarkvida hin skamma, str. 24, 'Freys vinr' (si. Grimm, 
Mythol.* s. 192). Overensstemmelsen synes fölgelig at have 
tilhört sagnet i dets ældste nordiske form. 

Men for at kunne vurdere og udnytte disse paralleler 
mellem Fröismyten og vort sagn er det nödvendigt at under- 
soge, hvorvidt ikke ogsaa den kymriske fortælling frembyder 
analogier. Med hensyn til forholdet Solbjart- Yngve = Fröi 
som Svipdag-Hjalmter-Sigurds fader yder, som vi har seet, 
den kymriske historie vel en lighed, nemlig i moderens navn, 
men ingen fuldkommen overensstemmelse: analogien er netop 
kun af en saadan art, at den kan have bevirket en beröring 
mellem vort sagn og Fröismyten. For forholdet Solbjort- 
Alvsol-Ingegerd = Alvrodul-Gerd frembyder Kulhwch og 01- 
wen intet tilknytningspunkt: navnet Alvsol maa ligefrem være 
dannet efter Alvrodul. Omtrent som ved förste punkt stiller 
sagen sig ved navnet Menglod, der ligesaavel kunde passe 
paa Fröia som paa Olwen og saaledes ligeledes synes vel 
egnet til at danne et forbindelsesled mellem de to sagn. 
Olwens skjönhed beskrives saaledes: pigen var klædt i en 
kjole af flammefarvet silke, og om hendes hals var et smykke 
af rodt guld, paa hvilket var kostbare smaragder og rubiner; 
hendes hoved var gulere end gyvelens blomst, og hendes hud 
hvidere end bolgens skum, og hendes hænder og fingre skjön- 
nere end skovanemonens blomster midt i engkildens spröit; 
den tæmmede falks oie, den tre gange mutede falks blik var 



•) 81. Saxos Frogertha (Frögerd). — Tor man her minde om den unge 
og skjonne prestinde, Freyskona, som efter Fornm. s. II, 73—78 i Sverige 
fortes gjennem landet paa en vogn sammen med Fröis billedstötte? 

Digitized by VjOOQIC 



86 Falk: Svipclagsm^l. 

ikke klarere end hendes; hendes barm var mere snehvid end 
den hvide svanes, hendes kind rödere end den rödeste rose; 
hvo der saa hende, grebes af kjærlighed; fire hvide treklöver 
sprang frem, hvor hun traadte: derfor kaldtes hun Olwen. 
Sammenlignes hermed skildringen af Hervor i Hjålmtérs saga, 
viser der sig en saa nær overensstemmelse, at ingen vel kan 
betvile den intime forbindelse: en mö saa skjön, at de aldrig 
havde seet magen, hendes haar var som guld, ansigtet hvidt 
som sne, kjödet skjært som lilje, öinene fagre som karfunkler, 
og kinderne lige rosen *). 

Efter alt dette forekommer den rimeligste forklaring af 
forholdet mellem Fröismyten og vort sagn os at være den, 
at der mellem nævnte myte, navnlig saaledes som den frem- 
træder i Sklmismål, og den kymriske fortælling har bestaaet 
saa mange lighedspunkter '), at den, der overforte den sidste 
til nordisk sprog, ganske naturlig lededes til at hente navne 
og træk fra den kjendte myte, ligesom mangt og meget tyder 
paa, at den samme proces har gjentaget sig ogsaa ved de 
senere optegnelser. Denne lighed rammer navnlig det rent 
mytiske element og bunder deri, at der overalt ligger en sol- 
myte til grund. Hvorvidt selve denne solmyte gaar tilbage 
til en for keltisk og germansk fælles urtype, eller disse fore- 
stillinger er overforte fra den ene race til den anden, ligger 
udenfor vor opgave at undersöge. 

Om brudens moder fortæller hverken Svipdagsmål eller 
den kymriske fortælling noget. Derimod nævnes beggesteds 
hendes fader. Denne siges i Fj^lsvinnsmål at være sön af 

^) ''Den kjnnriske digtnings skildring af kvindelig skjönhed S3me8 at 
at have paavirket den nordiske balladedigtning. Landstad s. 887 har fol- 
gende stev: Hårid ha' hon som tiriltunga | og halsen var som ei n^jdll, | og 
augo var i hansen sj& | som s61i kom npå fjöU. Dette vers synes at höre 
hjemme i visen om Vilgaar, hvor jeg har hört: Hendanne hev ho som fokje- 
fonne | & halsen liksom mjödd, | so æ* frnva SvaneliU ] som sole ry av 
fjödd." (Bugge). 

') Sml. Bh^s' bemerkning, Lectures s. 482: "Historien om Kolhwch 
læses i korthed i digtet om Skirne." 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmål. 37 

Svafr|)oni, i hvilket navn Grundtvig, DgF. II, 671, har seet 
"en med flid fordunklet omskrivning af den svefnl)orn, hvor- 
med Brynhild blev stukket". Denne forklaring synes os væ- 
sentlig at ramme det rette. I Solarljöd 80 omtales roverne 
Svafr og Svafrlogi (eller Svåfarr og Svåfarlogi); denne strofe 
horer efter Bugge til digtets begyndelse, hvor der berettes 
om, hvorledes en rover sviger den anden i sovne, og Svafr 
er navnet paa den sovende rover, Svafrlogi er den, der sviger 
ham. Herefter synes svafr- (eller svåfur-?) at være et nomen 
agentis til verbet sofa. Ved Svafrt)om har vore forfædre vist- 
nok tænkt paa Oden, der stak Sigrdriva med sövntomen. 
Fölgelig er Menglod af Odens æt, nemUg hans sonnedatter 
— et passende parti for solgudens og jordens *) sön. Den 
af Grundtvig uden hensyn til den kymriske fortælling op- 
stillede tydning af navnet Svefnl)orn faar ved at sees i lys 
af sagnets kilde en kraftig stötte. Olwens fader er Yspad- 
daden, hvilket betyder 'hagtorn'; om dette navn ytrer Rhys, 
uden at kjende dets nordiske ækvivalent, at "det minder om 
vintertomen, hvis stik voldte Sigrdrivas sovn, og om mistel- 
tenen, som voldte Balders död". En udvekst paa hagtornen 
kaldes i Tyskland endnu Schlaf apf el eller Schlaf kunz (Grimm, 
MythoL^ s. 1155). 

' 2. Jættesakfij str. 9 — 12. 



10. F.: "[irymgJ9ll ^) heitir, 
en hana t)rir gerdu 
S61blinda synir; 



9. V.: "Segdu etc.: 
hvé grind heitir, 
es med godum såat 
menn it meira forad?" 

') Svipdags moder Gr6a kan være opfattet som benævnelse paa jorden: 
sml. Gr6andi, der efter Alvissmål, str. 10, er al vernes navn paa jorden. Her- 
ved foröges hendes lighed med Bind, der i SnE. I. 320 kaldes Jardar elja, 
med hvem hun i Grågaldr sammenlignes i sin egenskab af galdre-kvinde. 
Ten Brink (Pauls Grundriss II, 532) forklarer Fröi som solgud og sön af 
jorden. 

*) "For j^rymgj^U har flere afskrifter (deriblandt den bedste: cod. obl.) 
{»rymg^ll. Dette holder jeg for den oprindelige form. f>rymg9ll findes som 

Digitized by VjOOQIC 



88 Falk: Svipdagsmål. 



12. P.: '^Gatstropmr heitir, 
en hann g9rvan hefik 
6r leir-Brimis lidum; 
svä hefik studdan, 
at standa mun 
æ medan 9ld lifir" '). 



fJ9turr fastr*) 

verdr vid faranda hvern, 

es hana hefr frå hlidi.^ 
11. v.: '^Segdu etc.: 

hvé gardr heitir, 

es med godum säat 

menn it meira forad?" 

Det er et slemt sted, digteren her forer os til: to gange 
gjentages, at her er det störste Torad', netop samme ord som 
i SE. gjentagende bruges om dele af Helboligen. Grinden 
J>rymgJ9ll, ''den larmende", er aabenbart dannet med hel- 
grinden *) som monster. Dennes navn er efter SnE. II, 494 
Gjallandi. I S61arlj6d 39 heder det om den: en Heljar 
grind | heyrda ek å annan veg | Jyöta {lungliga. Af hel- 
grinden er, som bekjendt, Valhals grind *) opstaaet, ligesom 
idethele Valhal er en senere omdannelse af Helboligen. Om 
Valhals grind siger Grlmn. 22, .at faa ved, hvordan den 
lukkes ilaas, altsaa vel ogsaa, hvordan den aabnes, ligesom 
vort digt siger, at grinden lænker hver den fast, som prover 
at aabne den, et i folkeeventyrene velkjendt træk. Der kastes 
herved lys over den tilsyneladende modsætning mellem ud- 
trykkene 'forad' og 'med godum'. 



betegnelBe for en moget stor kirkeklokke i et vers, som citeres i Olav Tords- 



skreven omkring aar 1250 (Björn Olsen s. XXXV— XXXVII). Den her ci- 
terede strofe, hvori {»rymgyll forekommer, or mulig digtet af afhandlingens 
forfatter. Jeg finder det sandsynligst, at det er fra Fj^lsvinnsmål, at Olav 
har kjendt ordet j^rymg9ll, som han har overfort fra den i hint digt be- 
handlede hedenske forestillingskreds. Hvis dette er rigtigt, vinder vi her- 
igjennom en tidsbestemmelse for FJ9lsvinnsmål.'' (Bugge). 

') Bugge formoder: fj^turr verclr fastr, eller: fastr verdr fj^turr. 

*) Sml. V9IUSP& 16: medan 9ld lifir; Gripisspå. 23, 41: medan 9ld lifir. 

») SnE. I, 40, 178: GJ9II er uasst Helgriudumj Fornald. s. I, 437 (Horv. s.; : 
hnigin-er helgriud, hangar opnaz. SI. n&grindr: Skim. 35, Lokas. 68, FJ9ISV. 
26 (fyr n&grindr nedan »— i Nivlhel). 

«) Ogsaa kaldt &sgrindr: 8n£. I, 212, 270. 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmål. 39 

Men det er ikke bare gjærdegrinden, som forsvarer ad- 
gangen mod ubudne gjester: selve husdören viser en lignende 
indretning; gaardens navn Gatstropnir ') betyder: den som 
klemmer aabningen sammen (Bugge). Man mindes herved 
om de 'zuschlagende berge', hvis jernport slaar i og klemmer 
hælen af den, der vil trænge ind (sml. E. H. Meyer, Germ, 
Myth. § 120, 321, 367; Laistner, Rathsel der Sphinx I, 
323, 331) *). En saadan port omtales i Sigurdarkv. hin 
skamma, str. 69: brynja hånum på \ å hæl pejgi \ hlunnblik 
hallar | hringi litkud. I SE. II, 494 kaldes helporten 'blik- 
janda b^l'. 

Denne gaard er bygget af Brimes lemmer. Efter Vplu- 
spå str. 37 er Brimir navn paa den jotun, hvis sal stod i 
Okélnir. I SE. I, 198 kaldes salen selv Brimir. Med en 
kontamination af begge opfatninger lader FJQlsvinnsmål sin 
jættesal være dannet af Brimes legeme. ["Or Leirbrimis lid- 
um er mulig paavirket af Y^luspå 9 med den læsemaade, 
som cod. reg. har: or Brimis blödi", Bugge]. I cod. reg. af 
SE. folger umiddelbart efter omtalen af jættesalen beskri- 
velsen af straffestedet; denne rækkefolge forudsættes maaske 
i FJ9lsvinnsmäl, hvor Brimes hal fra at være et indififerent 
opholdssted — efter SE. sogar positiv godt — er blevet det 
störste 'forad'. 

Det afsnit af V9luspå, hvortil str. 37 horer, er — som 
R H. Meyer, V9luspå s. 162 S. har godtgjort — dannet 



') "Min formodning Gkttstropnir har svag sproglig stötte. Den bedste 
Afskrift har Øastrofnir, der stöttes yed Hoddrofiiir Sigrdr. 18. Men förste 
led kan jeg ikke forklare, ti Bydbergs oversættelse (Undersökn. I, s. 566) 
*den som tilbakavisar oinbjudue ankomlingar^ forekommer mig lidet tilta- 
lende". (Bagge). Maaske sammensat med gast, der i nynorsk betyder 'gjen- 
færd, aand^ og rofnir, *som bryder'. 

*) Sml. Hnitbj^rg, montes collisionum s. resonantes (Eg.), jættebjerget 
med digterdrikken. Tomehækken om Domröschens slr>t slipper ingen lös, 
som forsöger at trænge gjennem. Foran XJtgaard er en saa sterk grind, at 
Tor ikke kan aabne den. Med "zuschlagende berge" og Hnitbj^rg sammen- 
stiller Bugge Argonauter-sagnets JSf/iuiXriyå^es, 



Digitized by 



Google 



40 Falk: Svipdagsmål. 

efter det virgilianske Orcus i Æneid. VI, 273 ff., den samme 
bog som har været forbilledet for Helboligens beskrivelse i 
SnE. (ib. 8. 1 50), i forening med visionsliteraturen. Af denne 
kilde lader sig de nye træk i FJ9l8vinn8mål 9 — 12 udlede. 
Æneid. VI, 548 ff. skildrer det mörke Tartarus, hvor tita- 
nerne, genus antiquum Terræ, straffes for sit overmod. Efter 
Servius ad 580 er disse skabt af Jorden for at hævne den 
paa guderne: sml. jætten leir-Brimir (cf. leir-J9tun og Leir- 
var blandt trollkvenna heiti). Deres opholdssted er omgivet 
af mænia Cyclopum educta caminis; disse kykloper er efter 
Hesiod tre i tallet: sml. de tre Solblindes senner, som dan- 
nede helgrinden. Dens port er uhyre stor, men aabner sig 
kun, hult drönnende, for de dömte (tum demum horrisono 
stridentes cardine sacræ panduntur portæ): sml. navnet frym- 
gjgll og Gjallandi. Dens stolper (columnæ) er af den haarde 
diamant, og selv ikke himmelboerne kan bryde den op: sml. 
udtr. 'svå hefik studdan etc' *) og giinden, som ikke kan 
aabnes. Har der her for vor forfatter foreligget andre nor- 
diske kilder end de bevarede? 

Til slutning skal vi endnu erindre om den i det tidli- 
gere afsnit givne forklaring af det tilsyneladende paafaldende 
forhold, at en borg, der skildres med farver hentede fra döds- 
boligen, træffes i umiddelbar nærhed af Menglods lyse sale: 
vi har her afbilledet af det dödsrige, hvis hersker truer Jom- 
frudronningen, og mod hvem Perceval beskytter hende (Per- 
lesvaus). 

3. Voffthundencj str. 13 — 18. 



13.. V.: "Segdu etc.: 
hvé garmar heita. 



es gifr-reka(r) 

gera fyr hlidi hlym?" ^) 



') Betydningen af studdr (forsynet med stutter) oplyses ved at sam- 
menholde beskrivelsen af Glitnir i Grimn. 15: haUn er golli studdr med SE. 
I, 78: stett r hans (Glitnis) ok stolpar eru af raudu gulli. 

') Bettet for: gior{>a fyrir l9ndin lim. Jeg antager, at skrivemaaden 
lym, hvorfor læstes lim, har foraarsaget forvirringen. SI. Skirn. 10 prosa: 



Digitized by VjOOQIC 



Falk: Svipdagsm&l. 



41 



14. F.: "Gifr of heitir, 
en Geri annarr, 
ef l)ü vilt |)at vita; 
vardir 'ru niu *) 
es l)eir varda '), 
unz rjüfask regin ^y 
V.: "Segdu etc.: 
hvårt sé manna npkkut, 
es megi inn koma, 
medan sökndjarfir sofa?^ 
F.: "Missvefni mikit 
vas t^eim mj^k of lagit, 
sidans t>^im vas varzla 
vitud: 



15 



16 



annarr of nætr svefr, 
en annarr of daga, 
ok kemsk ^å vætr, ef f)å 
kom.'*. 

17. V.: ''Segdu etc.: 
hvårt sé matar n9kkut, 
pats menn hafi, 

ok hlaupi inn, medan eta?^ 

18. F.: "Vængbrådir tvær 
liggja i Vidofnis lidum, 
ef |)ü vilt l)at vita: 

l)at eitt's svä matar, 
at t>6im menn of gefi, 
ok hlaupa inn, medan eta." 



Efter beskrivelsen af den uhyggelige jætteborg fölger, 
ved en noksaa naturlig idéassociation, omtalen af de glubske 
(sökndjarfir) uhyrer, som er satte til at holde troldpakket 
borte fra (gffr-reka = troldfordrivende) og vaage over det 
utilgjængelige tilholdssted for de ni gode möer. Ligesaa na- 
turlig leder ved afsnittets slutning omtalen af hanen i Mime- 
træet tanken hen paa dette træ selv. Ligeoverfor dette for- 
hold kan den indvending (der er fremsat af Möller, Germania 
XX) ikke tillægges afgjörende vegt, at der i disse seks vers 
foreligger to antecipationer, nemlig omtalen af de ni möer 



hundar 61mir ok bnndnir fyr skidgårds hlicti. Bagge læser: er gifH æfagi | 
enga fyrr i l9ndum leit (sl. Eetils s. hæings), hvilket i palæografisk henseende 
stftar overleveringen ligesaa nær (gifri forstaaet som komparativ). 

*) Bettet for: varitir eUifü. Jeg antager, at ligheden mellem hundone 
(garmar) og Odens ulve har bragt en aftkriver paa den feilagtige tanke, at 
digets vardir (möer) er de elve aas3mjer, medens her aabenbart tales om de 
samme ni möer, som senere i digtet nævnes ved sine navne. 

*) Bngge formoder: vardir helli fyr | hér I»eir varda (vardir 'vogtere'; 
hér som 8*). Tielli fyr' slatter sig paa den ene side til Geyr Garmr mJ9k 
fyr Gnipahelli Vsp., paa den anden side til Gerberos recabans immanis in 
antro, Verg. Aen. VI, 418, jvf. 428. 

*) SmL Lokas. 41; Grimn. 4; Sigrdr. 19. 



Digitized by 



Google 



42 Falk: Svipdagsm&l. 

(sml. Str. 37—40) og af hanen Vidovne (sml. str. 23—30): 
afsnittet tor vel have havt sin plads, hvor det nu staar. 

Yi skal i det folgende forst söge at forklare dette afsnit 
ud fra nordiske forestillinger for saaledes at danne os et be- 
greb om, hvorledes vore forfædre har forstaaet det, dernæst 
söge at efterspore de fremmede forbilleder, som her er hjem- 
liggjorte. 

Benævnelsen garmar for de to hunde er hentet fra navnet 
Garmr paa helhunden, der omtales i V^luspå, i Grimn. str. 44, 
samt uden navn i Vegtamskv. 2 — 3 og under navnet Va- 
ningi i SnE. II, 494. Paa den anden side forer deres navne: 
Gffr og Geri ') naturlig til en sammenligning med Odens 
ulve Geri og Freki (Grimn. 1 9). Denne sammenstilling lader 
sig forsterke ved det faktum, at ulvene benævnes saavel Odens 
som nornernes hunde (grey noma, Hamd. 29): de ni möer, 
som Gifr og Geri venter, er selv nornelignende væsener (se 
nedenf.). 

Str. 15 — 16 opfordrer til en sammenligning med de 
hunde, der i Skfmismål er bundne til skidgaardsleddet i 
Gymes gaard og vogter adgangen til Gerd ^). Om disse 
heder det i str. 1 1 : Segdu l>at, hirdir! | er |)ü å haugi sitr | 
ok värdar alla vega: | hvé ek at andspilli komumk | ens 
unga mans | fyr greyjum G ymis? Paa dette Skirnes spörs- 
maal svarer hyrden, at han aldrig vil komme ind. Dette 
stemmer temmelig nöiagtig med FJ9lsvinnsmål, hvor vægteren 
svarer paa Svipdags spörsmaal om muligheden af at komme 
forbi hundene, at ingen slipper ind for dem, da én altid 
vaager. 

Ilerpaa sporger Svipdag, om det ikke lod sig gjöre at 
lokke dem bort ved nogen lækkerbisken. Beslegtede motiver 

^) "Vergil fremhæver ved Cerberofl dens rabida farnes, Æn. VI, 421.** 
(Bugge). 

^) Ogsaa tyske forlösningssagn kjender to hunde med glødende tanger, 
der bevogter den store gjenfaldende jerndör, som forer ind til skattebjerget: 
Laistner, Das Bathsel der Sphinx I, 821 ff. 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmål. 43 

er i sagnfremstillinger, som ogsaa ellers viser beröring med 
vort digt, meget hyppige. Hos Saxo kommer Gorm til Geir- 
rods gaard, hvis borgeled bevogtes af store og bidske bulbi- 
dere; disse lader Torkel slikke paa et horn besmurt med 
fedt, hvorved de straks bliver tamme *). I den danske folke- 
vise om Brudefærden til Hedenland (Grg. no 71) slaar bei- 
leren hvidbjömene med en liljekvist, saa de falder ned for hans 
fod. I det dermed beslegtede færoiske kvæde om Asmundur 
skeinkjari betvinger helten med en armring og et runeguld 
de ulvehunde og hvidbjörne, som paa veien til hans elskedes 
jomfrubur slippes lös mod ham af hendes fader (DgF. H, 
s. 255). 

I str. 18 angives nu det middel, hvorved alene disse 
hunde kan drages bort fra sin agtpaagi venhed: i Vidovnes 
vingeben ligger den eneste spise, soiqr kunde lokke dem bort ^). 
Som senere skal vises, er hanen Vidovne solens symbol. 
Herefter falder Gifr og Geri sammen med solulvene ^), hvis 
navne efter Grimn. 39 er Sk^ll og Hati (efter Herv. s. s. 
246: Skalli og Hati). Först ved ragnarok er det, at ulven 
indhenter og gjör det af med solen. För verden forgaar, 
siger altsaa Fjolsvin, vil ingen slippe ind forbi vagthundene. 
Str. 18 angiver saaledes ikke en ting, som Svipdag maa 
gjore for at slippe ind i borgen — dette siges simpelthen at 
være en umulighed. 

') I Ænoidens 6:to bog giver Æneaa' ledsager Cerberus, der vogter ind- 
gaugen til Erebus, en 'melle soporatam et medicatis frugibus offam*, hvor- 
efter den lagde sig til at sove og lod Æueas slippe frem. 

•) Bugge bemerker: "I Fj^lsv. 18'-* giver vængbrådir som ligger i 
Vidofnis lidum neppe god mening. Desuden indeholder dette en uheldig ante- 
cipation. Den bedste afskrift har vapofnis. Jeg formoder : Svefnbrådir tvær | 
liggja i sv&fnis lidum. svefnbr&dir er da en efterligning af soporatam o£fam 
Verg. Æn. VI, 420. At disse svefnbrådir ligger i en slanges ledemod er, som 
jeg formoder, den nordiske digters fiktion, fremkaldt derved, at sv&fnir staar 
i forbindelse med sofa og egentlig betyder ^den sövndyssende'." 

') Sml. isl. 861 er i ulfakroppu, naar der paa begge sider af den viser 
sig bisole. Cfr. Grimm, MythoJ.« s. 668 ff. 



Digitized by 



Google 



44 Falk: SvipdagsmÄl. 

Ligesom i det her behandlede afsnit opererer Svipdags- 
måls digter gjennemgaaende med brokker. Men han har 
samtidig i ikke ringe grad forstaaet at sammensveise de en- 
kelte træk til et i det væsentlige konsekvent helhedsbillede 
med ægte nordisk farve. I hvor höi en grad dette er til- 
fælde med vort afsnit, viser en sammenligning med Vpluspå 
str. 40 — 42: i östen fbdes solulven*); der sidder gjögerens 
gjæter paa höien, og over ham i gagltræet galer den fager- 
röde hane, morgenens symbol '^). Hele situationen: solulven, 
hyrden, hanen og træet er ganske som i Fj^lsvinnsmål. Det 
tor vel ogsaa antages, at scenen i V^luspå har foresvævet 
vor forfatter, da han formede sit billede ud af de givne uden- 
landske momenter. 

Hvilke var nu disse fremmede forbilleder? Det grund- 
lag, som den kymriske fortælling byder, er ringe, men vigtigt 
som det förste tilknytningspunkt: Yspaddadens hyrde sidder 
paa en höi med en uhyre bulbider véd siden: en af Kul- 
hwchs ledsagere kaster en fortryllelse over hunden, saa den 
ingen skade gjör. Senerehen berettes det, at Kulhwch og 
hans mænd dræbte ni hunde, som hos Yspaddaden vogtede 
ni porte, uden at en af dem gjöede. I Svipdagsmål er bul- 



*) I Grimn. kaldes Hate, solens forfolger, for Hr6dvitnis sonr, vistnok 
Fenres sön, medens det efter Yafpr. 47 er Fenre selv, som slager solen. Med 
Grimn. stemmer Y^laspå 41—2, idet her en sön af Fenre og en gjöger volder 
solens bane. Udtrykket tungl bruges her, som sammenhængen viser, om 
solen j SnE. I, 58 leverer en paa misopfatning af ordet tungl beroende for- 
virret omskrivning af V9luspi. 

^) De tre haner i Y^luspå — den fagerröde jættehane, æsernes hane 
og den sodfarvede helhane — har sit modstykke i visen om Moderen under 
Mulde (DgF. no 89) — Den vonde Stjukmoder (Landstad LXII), hvor tre 
haner, en hvid, en sort og en röd, omtales paa en maade, som viser, at de 
er opfattede som dagens, nattens og morgenrodens symboler; endvidere i DgF. 
no. 90 (Fæstemanden i Graven). Lignende i den tyske folkevise og i tyske 
sagn (literatur hos Meyer, Germ. Mythol. § 149). Petrus Capuanus (f 1208) 
ad litt. VII, art. 7 adskiller en himmelhane, en jordhane og on helvedhane; 
den förste symboliserer Kristus, den anden prsddikanten, den tredie den daar- 
lige prælat: se Darsch, Symbolik der christl. Lehre, s. 260; Pitra, Spicile- 
gium solesmense II, s. 488. 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsm&l. 45 

bideren blevet til to garmar eller solulve, i Sveidalsvisen 
til en love og en björn (vild björn, hvidbjörn). For at 
forklare denne udvikling maa, tror vi, gralsagnene drages 
til. Efter Perlesvaus bevogtes gralborgen af to lover, me- 
dens ved indgangen til en anden borg, "slottet der dreiede 
sig rundt", der skildres umiddelbart foran gralborgen og i 
nordisk synes at være smeltet sammen med denne (se nedenf.), 
en lænket love og en björn holdt vagt, hvilke lod höre en 
mægtig brolen og brummen, men ved Percevals komme kröb 
ind i sine aflukker. Er denne sammenstilling rigtig, bliver 
paa dette punkt Sveidalsvisen mere oprindelig end Svipdags- 
mål, der har nationaliseret sterkere. En bestyrkelse for dens 
rigtighed finder vi i de middelalderlige forestillinger om for- 
holdet mellem löven og hanen. Lucretius, De rerum natura 
lib. 4, 715, siger, at der i hanens legeme er en sæd (se- 
mina), som herover löven dens vildhed. Efter Konrads saga 
medtager helten paa reisen til ormestaden en hvid hane, da 
dennes galen er det eneste, som formaar at indgyde löverne 
skræk, gjennem hvis land reisen gaar. Konrad von Megen- 
berg siger i Das Buch der Natur s. 192: der leb (o: löven) 
furht den weizen hanen. Lövens frygt for hanegal er en 
gammel tradition, der mulig tildels finder sin forklaring deri, 
at djævelen, hvis symbol er löven (Satan gaar om som en 
brölende love), ikke kan höre hanens röst — navnlig den 
hvide hanes, der er Kristi symbol (per album gallum figu- 
ratur Christus; sL Cassel, FJ9lsvinnsmäl, s. 53 og 116). Dette 
har, tror vi, været de fremmede elementer, * som har frem- 
manet for vor digter scenen under gagletrseet i V9luspå, der 
er blevet bestemmende for den nordiske iklædning. 

4. Mimetræet, str. 19 — 22. 
19. V.: "Segdu etc.: I es breidask um 

hvé barmr heitir, I l9nd 9II limar?" 



Digitized by 



Google 



46 Falk: Svipdagsmål. 



20. F.: "Mimameidr heitir^ 
en [)at mangi veit, 
hvarhann af rötum renn *) ; 
vid |)at fellr, 

es fæstan var ir; 

fellir hann eldr né jårn." 

21. V.: "Segdu etc.: 
hvat af modi ') verdr 



ins mæra vidar, 
es fellir eldr né jårn?" 
22. R: "Öt af hans aldni 
skal å eld berå 
fyr kvillusjükar ■) konur: 
ütar hverfa 

t>az t>ær innar skyla *); 
sås hann med mpnnum 
mjptudr.'* 

Som Bugge, Studier s. 301 fif., har paavist, er Mime- 
tr?Bet skildret i nær overensstemmelse med verdensasken. 
Allerede en sammenligning mellem str. 19®~^ og SnE. I, 68: 
askrinn er allra trjå mestr ok beztr, limar hans dreifaz um 
heim allan ok standa yfir himni, og af str. 20^"' med Håvam. 
138 viser dette. I V9luöpå 2 kaldes asken 'mJ9tvid mæran', 
i FJ9l8vinnsmål mJ9tudr og mærr. Ogsaa modsiges bemerk- 
ningen om, at ild og jern ikke fælder Mimetræet, ikke af 
V9luspå8 (str. 47) beretning om Yggdrasels forhold under 
ragnarok: skelfr Yggdrasels askr standandi, d. e. den skjæl ver, 
men bliver staaende. Det ubestemte udtryk om, hvad der 



*) Rettet for: af hverjum r6tam renn. Sml. H&vam. 188: & fieim meidi, | 
er manj^i veit, | hvers (feil for hyar) hann af råturn renn. 

*) Moå, n. betegner det affaldne frö: det er fröet, ikke hele frngtnöd- 
den, som er det belivende, resp. forlösende. Sml. Post. 494: signud modan 
Paradisi dreifiz vida med Hfligam åvexti, hvor modan Paradisi er » hifna- 
mj^l, manna. Aasen: mod, n. smaat affald af hö og halm, stumper, stilke; 
Bietz : m&d, n. söndersmuladt hö jemte höfrö. Bugge, der læser m6di (hvilket 
giver en uden saxämenligning hyppigere metrisk form), sammenligner Ant. 
Tidskr. f. Sver. 2, s. 8: Nu skall du hafva din fyllnad qvar I alla dar Ooh 
kon sitt mod För Jesu blod. 

') Saa rettet. Kvilla, f. jamren, veer i barnsnöd (sml. Aasen: kvilla 
» kvidla, 'klynke, klage, jamre sig'; svenske dial, kvilla, kvidla *jamre sig', 
kvilla f. 'klynken, jamren'). Den vanskelige födsel tilskreves forhekselse. 
Sl.: |>urs veldr kvenna kvillu, Büinakv. Bugge: "I Ozforderordbogen anföres 
kélis6tt og kélisj^ki 'hysterics' af Fél. Dette tyder paa, at kélisjukar er et 
virkeligt ord." 

*) Bettet for skyli. Sk^la » beskjærme, beskytte. Bugge læser: skyUt 
(d. e. |iat er |Mer eigi skyli hverfa innar). 



Digitized by 



Cjoogle 



Falk: Svipdagsmål. 47 

volder Mimetræets fald, kunde synes at hentyde til Grlmnis- 
måls udsagn, at den raadner paa siden, medens dens rodder 
afgnaves af Nidhog. Dog er der forsaavidt en uoverensstem- 
melse mellem de optegnede læsemaader i Fj^lsvinnsmål og 
Håvamål og det nævnte digt, som Grimnismål meget vel ved 
at berette om askens tre rodder; jeg tror derfor, at det op- 
rindelige udtryk paa begge de fSrstnævnte steder er: hvar 
hann af rötum renn, d. e. ingen ved, hvor træet har sin 
stamme. Helt identisk med Yggdrasel er Mimetræet ikke 
skildret; det er saaledes ingen ask (sml. aldin). Sit navn 
har det vistnok faaet efter Vaflirudnismåls 'Hoddmlmis holt' 
(str. 45), i hvilket Lif og L(ft>rasir, stamfædrene for den nye 
menneskeslegt, skjulte sig under ragnarok og ernærede sig 
af morgendug. 

Mimetræets frugt har i Yggdrasel-myten intet tilsvarende. 
Forestillingen om dens forlösende evne bunder i en udbredt 
folkeovertro om lösningsstenen, der er en haard belgfrugt, 
som af Golfströmmen föres mod Islands og Færoernes kyster, 
og som, naar den gives fodende kvinder i varmt vand eller 
vin, antages at lette forlösningen. Se Maurer, Isl. Volks- 
sagen, s. 180 — 1 (lausnarsteinn); F. L. Grundtvig, Lösnings- 
stenen, 8. 162—7 (vettenyren), s. 50 S. og 106—8 (aetiten); 
Fritzner, Lappernes Hedenskab og Trolddomskunst s. 70 f. 

Kilderne for skildringen af Mimetræet er udentvil at 
söge i legender og Visionsliteraturen, der atter har öst dels 
af Johannes Aabenbaring dels af Vergil og Ovid. Ogsaa E. 
H. Meyer, Germ. Myth. § 343 siger, dog uden nærmere paa- 
visning, at Mimetræet er influeret af det apokalyptiske liv- 
sens træ og af antike forbilleder. I Apok. kap. 22 hedder 
det om det nye Jerusalem, der tilhorer den nye himmel og 
den nye jord: "Midt i stadens gade og paa begge sider af 
floden stod livsens træ, som bar tolv gange frugt og gav 
hver maaned sin frugt; og bladene af træet tjente folkene 
til lægedom''. Langt rigere flyder de klassiske kilder for 

Digitized by VjOOQIC 



48 Falk: Svipdagsmål. 

myten om verdenstræet og det dermed saramenhörende Mime- 
træ. Her kommer navnlig Vergils underjordstræ samt Ju- 
piters eg i betragtning. Vi antegner de vigtigste ligheder: 

1 : Ved verdensasken og Mimetræet fremhæves störreisen 
og de vidstrakte grene. Vergil, Georgica III, 332: Sicubi 
magna Jovis antiquo robore quercus ingentes tendat ramos. 
Metam. VII, 622 — 4: forte fuit iuxta patulis rarissima ramis 
sacra lovi quercus de semine Dodonaeo. Metam. VIII, 74 fiF.: 
stabat in his ingens annoso robore quercus, una nemus . . . 
nec non et cetera tanto silva sub hac, silva quanto fuit herba 
sub omni. Æneid. VI, 282 ff. om underjordstræet: In medio 
ramos annosaque bracchia pandit ulmus opaca, ingens, quam 
sedem Somnia volgo vana teuere ferunt, foliisque sub om- 
nibus hærent 

2: I V^luspå 47 kaldes Yggdrasel 'it aldna tré': sml. ovenf. 
og Æneid. IV, 441: velut annoso validam cum robore quercum. 

3: To af de fire hjoi^te (hentede fra maanegudinden Ar- 
temis' fire hjorte), der efter Grimn. 33 gnaver af Yggdrasels 
löv, bærer navnene Dåinn og Dvalinn, der hentyder til söv- 
nens dvale og dödlignende tilstand: sml. Somnia i Vergils 
underjordstræ *). 

4: Mimetræet er vistnok tænkt som en eg: dets frugt 
kaldes aldin = olden ^). Hos Vei^il og Ovid spiller egen, 



') Sövnens alv Daaen omtales ogsaa i ForspjaUsljöd 18^14, hvor nat- 
tens komme beskrives: "En rimkold turses torn kommer fra egnen ostenfor 
Elivaagene, med hvilken Daaen hver nat slaar alle mennesker i den herlige 
Midgaard. Da slappes handlingen, hænderne falder matte ned, hovedet syn- 
ker svimmelt hen, ubevidst glemsel forjager forstanden og de urolige tanker 
hos aUe mennesker". Denne skildring af sövntornen er neppe uafhængig af 
Æneidens femte bog, hvor det fortælles, at sövnguden ryster glemselskvisten 
over Palinuros, saa han falder isovn og styrter overbord: Ecoe deus ramum 
Lethæo rore madentem, vique soporatum Stygia, super utraque quassat tem- 
pora; cunctantique natantia lumina solvit. Vix primos inopina quies laxa- 
verat artus, etc. 

*) Egenodden som forløsende middel omtales i H&vam. 187: eik tekr 
viet abbindi. I Gudr. II, 28 nævnes 'akam brunnin' blandt tryllemidler, der 
blandedes i öl til en glemselsdrik. 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmål. 49 

Bom det Jupiter helligede træ, en betydelig rolle, og dens 
nodder omtales i Metam. I, 106 blandt de frugter, hvoraf 
guldalderens mennesker nærede sig (et quæ deciderant patula 
lovis arbore glandes; si. iuglandes, quasi Jovis glandes (Ser- 
vius ad Ecl. VHI, 30)). 

5: Yggdrasel kaldes eviggron (V9luspå 19), Vergils un- 
derjordstræ sammenlignes med den evig gronne mistel: quale 
solet silvis brumali frigore viscum fronde virere nova . . . 
talis erat species auri frondentis opaca ilice. 

6: Yggdrasel kaldes heidvanr (Vgluspå 27), serenitatis 
expers (Egilsson). Vergils underjordstræ kaldes opaca arbor, 
ilex. Silius 5, 481 f.: æsculus, umbrosum magnas super ar- 
dua Silvas nubibus insertans altis caput, instar, aperto si staret 
in campo, nemoris. 

7: Yggdrasels rodder gaar ned til Hel og Nivlhel, dens 
krone rager op over himlen (Grimn. 31, SnE. I, 68). Georg. 
II, 291: æsculus in primis, quæ quantum vertice ad auras 
ætherias tantum radice in Tartara tendit. 

8: Yggdrasel kaldes mJ9tvidr, skjæbnetræ. Mimetræet 
mJ9tudr. Ecl. I, 17: de coelo tactas memini prædicere quer- 
cus. Metam. XIII, 716: vocalemque sua terram Dodonida 
quercu. 

9: Af verdensasken drypper honningduggen, af hvilken 
bierne nærer sig (SnE. I, 76); dette er vel den morgendug, 
der opholder Liv og Livtrase i Hoddmimes holt. Om guld- 
alderen heder det i Metamorph. I, 112: flavaque de viridi 
stillabant ilice mella; TibuUus: ipsa mella dabant quercus; 
Vergil: mellaque decussit foliis (ni. Jupiter, da guldalderen 
var tilende). 

Om betydningen af middelalderlige forestillinger om 
korset og om livsens træ for Yggdraselsmytens udvikling 
henvises til Bugges Studier, hvortil ovenstaaende kan be- 
tragtes som et supplement. At paavise, hvorledes igjen selve 

åMKn VÖB NOftoiøK rnoLooi x, »t följd vi. 4 



Digitized by 



Google 



&0 Falk: Svipdagsmål. 

korsmyten er paavirket af de nævnte klassiske forestillinger, 
vilde före os for langt fra emnet. 

I Sveidalsvisen indtages Mimetræets plads af "linden 
med de forgyldne blade" (C) eller "en lind saa grön". Over- 
hovedet spiller i de med denne vise beslegtede sagnfremstil- 
linger linden en fremtrædende rolle. I den danske Rosenvold 
sidder en jomfru, dvergens datter, under en lind. Om de 
tyske Rosengärten med tilhörende lind se Meyer, Germ. Myth. 
§ 166; de berömteste er lokaliserede i Worms og Tirol, 
begge beherskede af alver; de kaldes paradis eller et 'rfchez 
himelrfche uf erden' og har i sin midte en höi lind, hvortil 
en Frau Holde horer. I Godskalks vision hænger helskoeme, 
der tjener de döde, naar de vandrer over tomeheden, paa en 
lind, der bevogtes af en engel. 

Sveidalsvisens lind er efter vor mening et andet myte- 
billede end Mimetræet, men identisk med træet Glasir *), om 
hvilket SnE. I, 340, II, 356 beretter: Glasir stendr | med 
guUnu laufi | fyr Sigtys s^lum; det er det fagreste træ blandt 
guder og mennesker. Forbilledet for dette træ har man seet 
paa forskjelligt hold. Efter vor antagelse danner Vergils 
opaca ilex i Æneidens 6:te bog udgangspunktet; om denne 
heder det (v. 136 AF.), at den staar midt i en lund omgivet 
af morke dale; den kaldes gemina arbor, discolor unde auri 
per ramos aura refulsit, fordi den bærer baade naturlige og 
gyldne blade {dcq)V'^s)] den sammenlignes med den evig- 
grönne mistel: talis erat species auri frondentis opaca ilice. 
Hverken ved denne steneg eller ved visens lind eller træet 
Glasir omtales frugterne; ogsaa dette taler imod SchuUerus' 
og Bugges (Studier s. 483) mening, at de sidste skulde stamme 
fra Aabenbaringens træ. Dog viser dette træk, at Glasir er 
anbragt foran Odens sale, indflydelse af Aabenb. 



^) Egentl. den straalende. Er Gudmands rige QlasiB- eUer Glæsis* 
veUir benævnt efter dette træ? Isaafald faar Bydbergs sammenøtiUing af 
Gudmund og Mime en ny stötte. Sml. Glasislundr i Helg. Hj^rv. 1. 



Digitized by 



Cjoogle 



Falk: Svipdagsmål. 51 

Hvordan Mimetrseet er indkommet i vort digt, dette 
spörsmaal har vi tidligere troet at kunne besvare med hen- 
visning til gralsagn, hvori gralborgen skildres efter det nye 
Jerusalem, saaledes navnlig i den yngre Titurel, hvis træ i 
hoi grad ligner træet i Duggals Leizla, der bredte sig til alle 
sider og var fuldt af den bedste frugt (aldin) *). 

5. Mimetræets hane, str. 23 — 30. 



23. V.: "Segdu etc.: 
hvé hani heitir, 

es sitr i håvum vidi, 
allr hann vid gull gléir?" 

24. F.: "Vidofnir ^) heitir, 
en hann stendr vedrglasi 
å meids kvistum Mima; 
einum ekka 

l)ryngr or6fsaman ') 
Surt ok Sinm9ru.'' 



25. V.: '»Segdu etc.: 
hvårt sé våpna n9kkut, 
es knegi Vidofnir fyrir 
hniga å Heljar sj^t?" 

26. F.: "Lævateinn heitir, 
es gerdi Loptr rünu *) 
fyr någrindr nedan *); 
f Lægjams *) keri 
liggr hjå Sinm9ru, 

ok halda njardlåsar nlu. ')" 



') Sml. ogsaa Mariu saga s. 1165 (hvor kilden findes under træet, som 
i Phonix-digtet) samt i Tnrchils vision hos Koger af Wendover, hvis frem- 
stilling er omtrent enslydende med Marin saga: super hunc fontem erat ar> 
bor pulcherrima miræ magnitudinis et immensæ proceritatis, quæ omnigeno- 
rum abundantia fructuum ae specierum redolentia affiuebat. 

*) SnE. n, 488, 572 blandt hana beiti. 

*) Epithet til Surt (håfsamr » maadeholden); si. Bigs]). 2: Åi ok Edda | 
aldinfalda. Bugge formoder nu, at man kan beboide : Surtar Sinnm^ru, d. e. 
Surts kone S.; or6fsaman adverbielt. 

*) Bergmanns konjektur for r^inn. "Loptr schuf ihn der Gefährtin, 
Freundin (nl. Sinmara)" : Köl bing, Germ. 19, 367. Bugge rÄnum (sml. runum 
slå, skera i det færoiske kvad om Brynhild 29 og 84). 

^) Sml. Skirn. 85, Lokas. 68 (fyr n&grindr nedan). 

*) Bettet for Sægjams, der er opstaaet ved feilagtig benforelse af aUi- 
terationen til Sinm^ru istedetfor til liggr. Lægjam som tilnavn til Loke 
skyldes VyluspÅ str. 35. i Lægjarns keri «» i det af Loke forarbeidede kar. 
I analogi med Lægjarn har S61arlj6(I 63 dannet sit Fégjam. 

^) Visen om Beiarblakkin (Landstad VI) nævner ^dei låsanne ni' som 
det fasteste lukkemiddel; mæ nie nyklanne læst, Landst. s. 391; nie jönn- 
baiid, Landstad LYII. Med i^jard-l&ss sml. njard-gJ9rå (keit. nerth » kraft). 



Digitized by 



Google 



52 Falk: Svipdagsmål. 



27. v.: "Segda etc.: 
hvårt aptr kemr, 
sås eptir ferr 

ok vill tann tein taka?" 

28. F.: "Aptr mun koma, 
sås eptir ferr 

ok vill t>änn tein taka, 
ef l)at færir, 
es fair eigu, 
Eiri ^) aurglasis." 



29. V.: "Segdu etc.: 
hvårt sé mæta n9kkut, 
pats menn hafi, 
ok verdr ^\i hin fplva 

gygr fegin?" 

30. F.: "Lj6san ljå 
skal I lüdr *) berå, 
t»anns liggr ( vidar * ) vplum, 
Sinmpru at selja, 
ådr S9m telisk 
våpn til vfgs at ljå." 

Den hane, som her omtales, spiller aabenbart en rolle 
ikke ulig hundenes i det foregaaende: den sidder hoit i traæt, 
hvorfra den kan se til alle kanter; den kuer de paatrængende 
underjordsjætter, og den, som vil trænge sig ind, maa först 
se til, hvordan han kan berove den livet. I Herrauds saga 
ok Bosa holdes Gudmund paa Glasesvoldenes skjönne söster 
Heidr fangen i Jomales hov, der bevogtes af en gamm; Her- 
raud dræber gammen samt befrir og ægter Heidr. Efter 
Helg. HJ9rv. bor Sigrlinn, datter af kong Svåfnir i Munar- 
heimr, i et hus bevogtet af en stor fugl, der egentlig er et 
menneske; denne maa dræbes, for at man kan komme ind i 
huset; kong HJ9rvardr, hvis rige kaldes at Glasislundi, ægter 
Sigrlinn, efteråt fuglen er ' blevet skudt, medens den sov. 
Som man ser, er scenen i disse sagn meget lig Fjplsvinns- 
mål. Ogsaa har vi ovenfor i træet Glasir gjenfundet Svei- 
dalsvisens lind og omtalt Rydbergs sammenstilling af Gud- 
mundr å Glasisv9llum og hans skjönne dötre med Mime *) 
og Menglods möer. Navnene Munarheimr, "glædens hjem", 

1) Om datiyformen Eiri se GiBlasons Udvalg af oldn. Skjaldekvad 8. 59. 

*) D. e. hol stok (se Fritmer*). Visen om Steinfin Feftnson omtaler 
en jutuls husketein: husk — hylster, dække, fotteral (Aasen). 

») Bettet for Vidoftiis. 

*) fifter Bugge^ Arkiv V, 26, er Gudmund — Bhadamanthys: skulde 
Mime være « Minos? 



Digitized by 



Google 



Falk: Rvipdagsmål. 53 

Glasislimdr (lunden med træet Glasir: bL Yergils steneg midt 
i lunden) og Svåfnir er alle af mytisk oprindelse; Svåfnir 
betyder sopitor (Eg.) og er et af Odens tilnavne; det er saa- 
ledes ganske ensartet med navnet paa Menglods bedstefader 
8va£rlK)m. Til Helgesagnet henviser ogsaa navnet Hundingr 
paa Hervprs fader i Hjålmtérs saga, medens heltens navn 
Sigurdr i Himinbjargar saga henviser til det dermed for- 
bundne Sigurdsagn. Her maa paa en eller anden maade 
være en sammenhæng. Dette bekræftes ogsaa af påttr Helga 
|»6rissunar (Flat. I, 339 — 62), hvor vi finder Helge-navnet i 
forbindelse med Gudmunds datter, der optræder som hersker- 
inde over jomfruer: Helge, en ven af Olav Tryggveson, kom 
engang til Finmarken; her saa han en nat tolv kvinder paa 
rode heste, hvis sadeltoi 'gl6adi vid gulF; en af dem ud- 
merkede sig fremfor de ovrige, der tjente hende; hun kaldte 
sig IngibJ9rg déttir Gudmundar af GlæsiBV9llum; med hende 
indgik Helge en forbindelse; da han senere forlader hende, 
blinder hun ham af skinsyge (si. Svipdagr blindi?). Hvordan 
er nu denne kontamination af de tre sagnkredse om Helge- 
Sigurd, om Gudmund og om Svipdag at forklare? Efter vor 
mening af gamle ligheder, der tildels skyldes indvandring af 
beslegtede sagn og i tidens lob er blevet stadig ogede ved 
nye attraktioner. Navnlig er at merke, at forestillingen om 
de to stridende brodre og Hadesfyrster er fælles for nord- 
boer og kelter. 

Efter |K>rsteins saga bæjarmagns (Fomm. 3, 171 — 98) 
kommer |>orsteinn, en af Olav Tryggvesöns mænd, til God- 
mundr å Glæsisv9llum, hvem han bistaar *) i hans kamp 
mod hans onde broder Geirrødr ^), hvis rige er adskilt fra 
hans ved en stor aa. Efteråt have hjulpet Gudmund til at 

') Foreetillingen om den hjælp, et menneske yder den ene af to stri- 
dende jættefynteFf gjenfindes ogsaa i Menglod-episoden af I>&ttr Orms St6r- 
olfseonar (se oyenf.) samt i de nedenfor anforte kelt. sagn. 

') Til forestiUingen om en Hadesfyrste sml. Helreginn i SE. II, 471 
blandt J9tna heiti. 



Digitized by 



Cjoogle 



54 Falk: Svipdagsmål. 

underkaste sig sin broders rige, hvem han for yar skatskyldig, 
ægter Torsten den skjönne Godrun, datter af Geirrods jarl 
Agde, der raadede for herredet å Grundum *) mellem rise- 
landet og jotunheimen og boede at Gnfpalundi. Geirrods folk 
er morke og troldagtige, Gudmund derimod 'hvltr å skinnslit' 
og en kjæmpe at se til *). Efter Saxo er der hos Gudmund 
fuldt op af mad og drikke, han har skjönne dötre og en 
urtegaard med yndige blomster og frugter. I Geirrods rige 
derimod, der adskilles fra Gudmunds ved en aa med en 
guldbro, hersker en ulidelig stank, der vrimler af orme, rig- 
dommene er tomt blændverk. 

Efter en gammel irsk fortælling (Rhys, Lectures s. 187 ff.) 
kom Diarmait engang til et skjönt land, en yndig, blomster- 
rig slette, bekranset af skjönne hoie og overskygget af lunde; 
synet deraf forjagede fra ens hjerte al sorg og tristhed. Midt 
paa sletten stod et stort træ belæsset med frugter af alle 
slags, hvilket hævede sig over alle de andre trær. Ved det 
var en kilde, klar som kristal, hvorfra en ström flod ud. Til 
denne hörte et stort, skjönt drikkehorn, indfattet i guld og 
indsat med kostbare stene ^). Da Diarmait havde drukket 
heraf, fik han se et hoit skovtrold (gruagach) fuldt rustet 
komme henimod sig; en bred ring af guld holdt dets haar 
sammen. Denne "ridder af kilden" udfordrede Diarmait til 
kamp, og de kjæmpede til natten kom paa, da skovtroldet 
sank ned i brönden. Dette gjentog sig flere dage, men den 
fjerde sprang Diarmait selv ned i kilden og sank tilbunds 
til "landet under bolgen". Her traf han skovtroldets broder, 



*) Efter Hervarar saga bor Oadmund paa gaarden '& Grund'. 

') Efter Herv. s. var Gudmund et vist, mægtigt og gudfrygtigt men- 
neske, der efter sin död dyrkedes som gud. Efter andre fremstillinger var 
han hedensk. 

*) Sml. solvbægeret i historien om Owein; Mimes drikkehorn i SE.; 
Gudmunds to guldprydede drikkehorn i ^åttr Helga {»årissunar; Agdes to 
drikkehorn i {»orsteins saga bæjarmagns; det pragtfulde drikkehorn hos 
Geirrod, Saxo. 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmåt. 55 

der var berövet sit eie af den onde "kilderidder", hvem han 
nu ved Diarmaite hjelp beseirer og ihjelslaar. Med denne 
fortælling sammenholder Rhys (s. 191, 337 fif.) den kym- 
riske beretning om PwylFs besög i Hades, der paa flere 
punkter minder om Sigurdsagnet: Pwyll lokkes paa jagten 
efter en hjort langt bort fra sine mænd; Arawn, Hades' 
hersker, kommer ham imöde og anmoder ham om bistand 
mod en anden Hadeskonge ved navn Havgan (d. e, sommer- 
hvid); til gjengjæld tilbyder han ham den deiligste kvinde, 
han nogensinde har seet. I dette öiemed maa Pwyll paa- 
tage sig Arawns skikkelse og indtræde i hans sted; han sover 
hver nat hos Arawns hustru, uden at denne merker byttet, 
skjont hun forundrer sig over, at han altid vender hovedet 
fra hende. Det lykkes ham at dræbe Havgan, der (ligesom 
drageridderen, djævelens afbillede, i Perlesvaus) kun kan 
dræbes af én mand med ét slag. Ogsaa fortællingen om 
Cuchulins besög hos kongen i det irske Hades eller Elysium 
omtaler de to stridende Hadesfyrster, hvoraf den ene ved 
Cuchulins hjælp beseirer den anden. Beslegtede træk gjen- 
findes i den kymriske historie om Owein, der vandt "damen 
af kilden" og befriede de 24 kvinder fra den sorte ridder. 

Som man vil have seet, er der i disse keltiske sagn 
adskillig lighed med myten om Mime-Gudmund og Geirrod ^). 
Betænker man nu paa den anden side, at historien om de 
to fiendtlige brodre, begge af overnaturlige egenskaber og af 
hvilke den onde har bragt den gode i stor nöd, af hvilken 
denne udfries af en menneskelig helt, ogsaa gjenfindes i for- 
tællingen om Kulhwch og Olwen (som Yspaddaden og hans 
forstödte broder) samt i gralsagnene (som dödsrigets konge 
og fiskerkongen, Kristi stedfortræder), kastes der herved et 
vist lys over det forhold i de nordiske sagn, at forestillinger 
om Gudmund-Geirrod er sammenblandede med Svipdagsagnet 
(hvor en reflex af de fiendtlige brodre gjenfindes i forholdet 

>) Om Oeirröd-myten i keltisk se Nutt, Studies s. 201. 

Digitized by VjOOQIC 



£6 Falk: Svipdagsm&l. 

mellem Surt-Loke og Vidovne), om end de nærmere omstæn- 
digheder, hvorunder forblandingen er foregaaet, fremdeles er 
uklare. — Om forholdet til Sigurdsagnet skal senere tales. 

Vi har tidligere sammenstillet hanen Vidofiiir (efter 
Bugge = træets Oden *)) med den fagerröde hane Fjalarr, der 
efter Vsp. 42 gol i Gagltræet over troldkvindens hyrde. En 
saadan hane besad ogsaa Helboligen (sötraudr hani i Vsp. 
43 ; i SnE. II, 494 er navnet paa den desværre udfaldt) samt 
Valhal (GuUinkambi i Vsp. 43, Salgofnir i Helg. Hund. II, 
49). Hanen som symbol paa vægterens aarvaagenhed var i 
middelalderen en særdeles udbredt forestilling. Den indtog 
i denne egenskab gjeme det hoieste standpunkt paa hustage, 
kirkespir, maistænger og hellige trær (se t. ex. Grimm, Myth.* 
s. 635 ff., Meyer, Germ. Myth. § 149). Der tillagdes den 
derfor en höi grad af intelligens eller endog profetisk evne 
(sml. Cassel, FJ9lsvinnsmål, s. 47 S.). 

Fremdeles er hanen symbol paa den jordiske ild og det 
himmelske lys, solen ^). I sidste egenskab er den gjenstand 
for de onde vætters skræk. Se herom Grimm og Meyer, 11. 
cit.; Gubernatis, Die Thiere in der idg. Myth,, s. 559, 561; 
Aarb. f. Nord. Oldk. 1891, s. 297. Djævelen taaler ikke at 
höre dens röst (Cassel, FJ9lsvinnsmål, s. 53, 116). Ligesom 
solen dyrkedes som gud (Vatzdæla 38, 59; Sélarlj. 41; Post 
725), saaledes ogsaa hanen '). Grimm, Myth.^ s. 636 citerer 

*) "Odens hane" betegner paa Island og Færoerne en vis fugl: F. L. 
Onindtvig, Lösningsstenen) s. 121 ; Maurer^ Isl. Volkssagen s. 1. — "Er Vid- 
ofhir en efterligning af Salgofnir, hvilket forf. af Svipdagsmål feilagtig har 
opfattet som Sal-ofoir?" (Bugge). Muligens er dog ofnir et fuglenavn: sL 
s6nar ofhir *-» öm i Isl. dr. 5 og gallofnir (el. gallopnir) » öm i SnE. 

*) I den nordiske mytologi, hvor — i overensstemmelse med klassiske 
forestillinger — solen er en jættedatter, optræder ogsaa hanen som et saa- 
dant væsen: Fjalarr nævnes i SnE. ikke blot blandt hana hei ti, men ogsaa, 
sammen med G-alarr 'den galende' i j^tna heiti; begge navne betegner ogsaa 
dverge, Fjalarr er i H&rb. og Håvam. jætte. 

*) Gudenavnet Hænir er efter vor mening at udlede af 'hane*, hvorom 
en anden gang. Forövrigt blev hanen ikke kjondt blandt germanerne for 
o. 500 e. Chr. 



Digitized by 



Google 



Falk: SvipdagsmÄl. 67 

af Eckehard om Ungarernes indfald i Sydtyskland c. 900: 
duo ex illis accendunt campanarium, cujus caeuminis gallum 
aureum putantes, deumque loci sic vocatum etc.; og videre: 
monasterio, eo quod Gallus, deus ejus, ignipotens sit, tandem 
omisso. 

Endelig er hanen Kristi symbol. Den kristelige digter 
Prudentius, som i Kristus endnu ser et symbol paa solen, 
sammenligner ham med hanen, som jo kaldes cristatus, cri- 
stiger, cristeus; om hanen siger han: Fenint vagantes dæ- 
mones, lætos tenebris noctium, gallo canente exterritos spar- 
sim timere et cedere (Hymnus ad galli cantum). Sml. Gu- 
bematis, 1. c. s. 554 — 5; Menzel, Christi. Symb. I, 366. 
Du Gange s. gallina anforer et gammelt glossar, hvorefter 
gallina betyder Kristus, visdom og sjæl. Pelbart: per album 
gallum figuratur Christus. Videre Pitra, Spicilegium soles- 
mense II, s. 487 ff.; Dursch, Symbolik der christl. Lehre, 
s. 259. 

Den sidste betydning af hanen lader sig maaske forbinde 
dermed, at ogsaa Kristus symboliseres ved solen. Allerede 
den hellige skrift fremstiller solen som Kristi sindbillede, 
saaledes i Joh. Aabenb. om det nye Jerusalem; hos Male- 
achi 4, 2 henvises til ham, der skal opgaa som retfærdig- 
hedens sol (sml. oldn. réttlætis sunna om Kristus) med hel- 
bredelse i sine vinger; hos Lukas 1, 78 heder han opgangen 
af det hoie; i en ambrosiansk hymne: o sol salutis! samt i 
utallige jule-, paaske- og morgensange. Manichæismen iden- 
tificerede ligefrem solen med Kristus. Sml. Menzel, 1. c. s. 
389 — 90. Ezzolied: unz uns erskein der gotes sun, ware 
sunno von den himilen. Notkers Capella s. 308: sine (d. e. 
solens) scuha waren gelfche unde örcholchlne = Apoc. I, 14: 
pedes ejus (d. e. Kristi) similes aurichalco. 

Imidlertid turde for Pj^lsvinnsmåls symbolisering af solen 
(Kristus) ved en fugl i Mimetræets top en bestemt kilde 
lade sig paavise. Jeg finder denne i det Lactantius tillagte 

Digitized by VjOOQIC 



58 Falk: SvipdagsmÄl. 

digt om vidunderfuglen Fönix, hvilket digt har dannet for- 
billedet for den angelsaxiske (maaske af Cynewulf forfattede) 
sang om det lykkelige land. Hovedindholdet af Lactantius' 
digt — der, som man vil se, viser nære overensstemmelser 
med islandske og Sakses fremstillinger af lykkelandet — er 
folgende: Der er et sted (efter den angelsaxiske fremstilling: 
en Ö) Qemt i östen (den angels, bearbeider tilföier: denne 
jordens ydergrænse — se foldan scéat — er kun tilgjængelig 
for faa, idet skaberen — Meotudes meaht — har lukket den for 
alle, som handler ilde). Der udbreder sig en aaben slette, 
uden höi eller dal. Der er solens lund, fuld af eviggronne 
trær (den angels, digter tilföier: det herlige land er baade 
vinter og sommer bevokset med vekster og urter, hvis fagre 
blomster aldrig visner eller falder af, og landet er opfyldt 
af vellugt. Der aabnes ofte for de lykkelige sangens og mu- 
sikens hjem, himmeriges dör). Denne lund har staaet ukræn- 
ket, da Phaeton satte jordaksen i brand, og da Deucalions 
flod oversvömmede jorden (den angels, fremstilling har kun: 
ilden skader den ikke, og den stod urört under verdensflam- 
men, men tilföier: og den skal staa der blomsterklædt til 
verdensbranden, od bæles cyme). De blege sygdomme, den 
triste alderdom, den grumme död, den nagende frygt kommer 
aldrig derhen. Heller ikke træffes der forbrydelsen eller det 
havesyge begjær eller krig eller blodtörst. Den bitre sorg 
og den lasede armod, den sövnlöse kummer og den tærende 
hunger er fjerne derfra. Der raser ikke uveir eller stor- 
mens herjende magt; og aldrig dækker frosten markerne 
med det kolde rim. Ingen sky udbreder over egnen sit uldne 
dække; og regnskyl falder aldrig ned fra himlen. Men midt 
paa sletten er der en kilde, som man kalder den levende, 
gjennemsigtig og langsomt flydende og med sode vande. Og 
et træ staar ved kilden, höit og slankt, fuldt af modne æbler, 
som aldrig falder af. Denne lund bebor den uforlignelige 
ufgl Fönix, der fornyes til livet, idet den dör. Den adlyder 

Digitized by VjOOQIC 



Falk: Svipdagsmål. 59 

Og tjener solguden Phobus, som hans herlige drabant. Saa- 
snart den saflFranfarvede morgenrode ved sit rosenskjær jager 
stjernerne paa flugt, dukker den sig i de hellige Vande og 
drikker deraf; og derpaa hæver den sig i luften og tager 
sæde i det hoie træs överste top, der alene overskuer den 
hele lund. Og idet den vender sig imod solens opgang, for- 
venter den dens straaleglans. Og saasnart Phöbus overskrider 
den glitrende ports tærskel og hans glorie glimter frem, 
istemmer den en hellig sang til forherligelse af det unge 
dagslys. Naar den saaledes, som 'antistes nemorum, et luci 
veneranda sacerdos, | et sola arcanis conscia, Phoebe, tuis^ 
har levet i tusen aar, begynder den at fole alderens tryk og 
merker, at tiden er kommet for dens foryngelse. Digtet 
ender med en beskrivelse af Fönix' död og fornyelse, over- 
ensstemmende med, men vidlöftigere end fremstillingen i Ovids 
Metamorphoser, samt af fuglens pragtfulde udseende. Det la- 
tinske digt, som helt igjennem er holdt i klassisk-hedensk 
aand, har den angelsaxiske bearbeider omdannet til en kri- 
stelig allegori; Herefter betegner fuglens foryngelse opstan- 
delsen fra de döde, navnlig Kristi seier over döden (t. eks. 
V. 645: swå Fénix béacnad . . . godbearnes meaht). Navnlig 
kan merkes, at Kristus ved gjenkomsten i overensstemmelse 
med Aabenbaringen I, 16 (''og hans ansigt var som solen, 
naar den skinner i sin kraft") samt 21, 23 og 22, 5 skildres 
som solen: cyning J)rymlice of his héahsetle hålgum seined, 
wlitig wuldres gim (v. 516, cf. 117), hvormed kan sammen- 
holdes udtrykket om solen i v. 183: hlüttor heofones gim 
hålig seined (cf. 92, 208, 289) '). 

*) Der gives ojcsaa en angelsaxisk prosaisk parafrase af Phoenix: se 
Wright, St. Patricks Purgatory s. 25—6. Om det latinske digt handler Ebert, 
Allgem. Oeschichte der Litt, des Mittelalters* I, s. 96 ff. Ebert holder det 
for muligt, at Fönix allerede i Lactans^s digt tillige er et symbol paa Kristus, 
ligesom Commodian og den senere kunst kjender denne sammenstilling. Om 
Fönix som symbol paa Kristus, navnlig hans död og ojætandelse, se videre 
Piper, Mythol. und Symbolik der chrisfcl. Kunst I, 446 ff.; Menzel II, s. 827 ff. 
XTdfbrligt om Fönix-sagnet i Hierozoicon af Bochartus II, s. 817 ff. 



Digitized by 



Google 



60 Falk: Svipdagsm&l. 

I den nordiske gudelære er Balder lysets gud. Om hans 
drab fortælles væsentlig samme myte som om solguderne 
Osiris, Adonis, Attis o. a. Han skildres med farver hentede 
fra Aabenbaringens beskrivelse af Kristus ved gjenkomsten, 
hvor denne kaldes det nye Jerusalems sol (Meyer, V9luspå, 
8. 138). Paa denne vis er det da gaaet til, at i Fj^lsvinns- 
mål hanen skildres med træk laante fra Baldersmyten, lige- 
som Kristus symboliseres ved hanen. 

Vi skal i det folgende först söge at klargjöre sammen- 
hængen i det behandlede afsnit^ forsaavidt den nordiske iklæd- 
ning angaar, og dernæst prove at vise, hvorledes disse om- 
formede elementer er indkomne i digtet, idet vi undersöger, 
hvilke momenter er hentede fra den kymriske fortælling, 
hvilke fra gralsagnene eller andre udenlandske forestillinger. 

Bugge har i sine Studier forst paapeget, hvorledes man 
i Vidovne-scenen har at se en omdannelse af Baldermyten, 
der atter i væsentlig grad beror paa legendens fremstilling 
af Kristi död. Vi har ovenfor henvist til, at Lopts tilnavn 
Lægjam er hentet fra V9luspé8 behandling af denne myte. 
Ligesom kun et vaaben kan volde Balders död. Misteltenen, 
som Loke plukker, saaledes kan kun en gjenstand dræbe 
hanen Vidovne, nemlig den af Loke forarbeidede Læveten. 
Paa dette punkt stemmer Fj^lsvinnsmål meget nær med le- 
genden; i Nicodemus^ Evangelium siger nemlig Satan til In- 
ferus: jeg har hvæsset lansen til at gjennembore Jesus (Stu- 
dier, s, 39). Det var under sit ophold 'fyr någrindr nedan', 
d. e. i Nivlhel, at Loke dannede dette vaaben. Om Lokes 
ophold 'fyr jprd nedan' beretter Lokasenna 23. Paa to punkter 
stemmer FJ9I8V. med Saxos Baldersagn. Lævetenen opbevares 
af Sinmara i et med sterke laas tillukket gjemme; ogsaa hos 
Saxo er det eneste vaaben, hvormed Balder kan fældes, skov- 
troldet Mimings sverd, arctissimis obseratum claustris. Lige- 
som Miming er eier af ringen Draupne, saaledes kaldes Sin- 
mara 'ringens gudinde'. Kun er i FJ9ISV. træk overforte fra 

Digitized by VjOOQIC 



Falk: Svipdagsm&l. 61 

Mime til Surt-Loke og Sinmara (sml. ovenf, under galdrene). 
Ueller ikke synes der heri at være noget særdeles paafal- 
dende^ da i Svipdagsmål Mime-Fjolsvin kun fremstilles som 
stedets vise vogter, medens Surt-Loke repræsenterer det onde 
princip, den guddommelige Yidovnes fiende. Saavel Surt som 
Loke optræder som Sinmaras rüni, og der synes ingen grund 
til at statuere nogen væsensforskjel mellem dem '); ogsaa 
har man gjentagende i Surt seet en hypostase af Loke (si. 
Gött. gel. Anz. 1890, s. 858). Sinmara, til hvem Loke har 
skjænket tenen tilligemed det kar, hvori den opbevares, er 
sikkert ingen anden end Hel, Lokes datter. Hun kaldes 'hin 
fplva gygr', ligesom Vei^il taler om pallidus Orcus; ellers er 
Hel blaa eller halvt blaa halvt lys, som Proserpina furva *). 
Hun benævnes 'aurglasis Eirr', ringens gudinde *), ligesom 
Hel i Fprspjallsljéd 9, der muligens er paavirket af vort digt, 
kaldes 'Gjallar sunnu gått', smykkets bærerske. 

For at kunne gjöre en reise til Hel og der hente Læve- 
tenen maa man medföre til hende den straalende le, som 
ligger i (Mime)træet8 grene *). Denne forestilling kan efter 

*) Bugge (der for r^u læser runum) bemerker hertil: "Efter min me- 
ning er Loptr (d. e. Loke) her forskjellig fra Surtr. Loptr, Loki er Lucifer, 
men Sortr er vel her Infemus, Pluto, Dis. Naar Surtr her er blevet navn 
paa InfemuB, skyldes det maaske paayirkning af Verg. Æn. VI, 127: atri 
ianuA Ditis." 

*) Saxo gjengiver Hel ved Proserpina. 

*) "Er aurglasis forstaaet som auå-glasis? og Aurboda 88* som Aud- 
boda? jvf. orkvisi ved siden af audkvisi, barmr — badmr" (Bugge). 

*) i (— med) vidar v^lum", blandt træets stave. Hss.' har: i Yidofnis 
r6tum el. v^lum; r6tum viser, at der tidligere har staaet vidar for Yidofnis, 
der er indkommet fra str. 18: liggja i Yidofnis lidum; si. Skim. 85, hvor 'å 
vidar rötum' er — fyr någrindr nedan, i Nivlhel, Herv. s. 214, hvor undir 
vidar r6tum — i Hel. Udtrykket v^lr stemmer med benævnelsen meidr paa 
træet (Bugge, Studier, s. 202—8). Hss.'b læsemaade synes ikke vel at kunne 
opretholdeø, da en le i en hanes knokler dog er en unaturlig idé. — Hertil 
bemerker Bugge: "Ændringen i Pj^lsv. 90' 'lianns liggr i vidar v^lum' synes 
m^ at være paa ret vei ved her istedenfor Yidofnis at indsætte en form af 
viår. Men iövrigt maa jeg afvige. Bemerkningen "r6tum viser, at der tid- 
ligere har staaet vidar for Yidofnis'' kan jeg ikke tiltræde. r6tum er jo en 
aabenbar feil, og selv de haandskrifter, der ikke har denne feil, har dog 



Digitized by 



Cjoogle 



62 Falk: Svipdagsmål. 

vor mening kun være hentet fra beskrivelsen af træet med 
gyldne og naturlige blade i Æneidens 6:te bog, med hvilket 
træ vi ovenfor har sammenstillet Glasir og Sveidalsvisens lind 
med de forgyldne blade. Den er saaledes et nyt eksempel 
paa visens forrang med hensyn paa oprindelighed, en parallel 
til forholdet mellem löven og hundene, hvor ogsaa Svipdags- 
mål har omdannet sterkere. 

I Æneid. VI, 136 ff. siger Sibyllen Æneas, hvad han 
har at gjöre for at kunne aflægge et besög i underverdenen: 
han skal plukke — ikke afskjære — den gyldne kvist af 
et skyggefuldt træ, der staar i en lund omgiven af dybe dale, 
og som han vil kunne faa, ifald det er skjæbnens vilje (si 
te fata voeant); denne kvist skal han före Proserpina, hvem 
den er helliget: Latet arbore opaca | aureus et foliis et lento 
vimine ramus, | Junoni infemæ dictus sacer: hunc tegit om- 
nis I lucus et obscuris claudunt convallibus umbræ. | Sed 
non ante datur telluris operta subire, | aurioomos quam qui 
decerpserat arbore fetus. | Hoc sibi pulchra suum ferri Pro- 
serpina munus I instituit; v. 203 ff. skildres denne skyggefulde 
steneg (ilex), gemina arbor, discolor unde auri per ramos aura 
refulsit, etc.; den 'aureus ramus' kaldes v. 409 fatalis virga 
(den omtales ogsaa Metam. XIV, 110 ff: auro ftilgentem ra- 
mum); om dens rolle i Proserpina-kultusen handler Servius 
ad V. 136. Den gyldne kvist, som kun den dertil af skjæb- 
nen udseede kan finde, svarer til Svipdagsmåls straalende le, 
ved hvilket udtryk vore forfædre muligens har tænkt paa 



Vidofnis. Dette viser jo, at Vidofnis aUerede stod her, da feilen r6tam kom 
ind. Mod ^i victar V9luni" taler 1: yplum, da v^lr, saavidt jeg ved, aldrig 
bruges om en gren. 2: i vidar V9lum synes mig metrisk atilstedeligt (nnøt- 
sidste stavelse, der har hovedtone, kort). En linje af denne form findes aldrig 
i Gr6g. eller Fjplsv. Jeg formoder, med veiledning af Deres udvikling: liggr 
i vidi vindsv9lum (ipinfp^lfi kan være læst som ofnifp^lu). vindsv^lum 
knytter sig paa deu ene side til '*leiii crepitabat bractea vento", Æneid. VI, 
209; paa den anden side minder det om vindga meidi & og vargtré vindk^ld.*^ 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmål. 63 

dödens le (Mannhardt I, 420) *). Æneas' ledsager bringer 
den skjult i sin dragt (veste) til Proserpina, ligesom ogsaa 
Svipd. siger, at den skal forvares i en lüdr, d. e. enten en 
sæk eller en udhulet stok ^). 

Ligesom i Fj^lsvinnsmål forholdet mellem hanen og Lopt 
er skildret efter Balder og Loke, saaledes synes ogsaa i Kul- 
hwch og Olwen beretningen om Ygpaddaden og hans forgif- 
tede lanser at vise tilbage til den gamle keltiske mjtologi. 
Vi citerer herom Loth, Les Mabinogion I, s. 235: "Yspad- 
daden med jættehovedet frembyder visse lighedspunkter med 
den irske Balor. Denne tjener endog til at forklare visse 
besynderligheder i den aabenbart forvanskede text, som vi 
har for os. Balor, de fabelagtige Fomorers gud, har sed- 
vanlig öienbrynene sænkede ned over öinene; naar han hæver 
dem, dræber han sin modstander med et blik. Han dræbes 
af sin sönnesön Lug, gud for Tuatha Dé Danann. Yspad- 
daden har ogsaa sænkede öienlaag ^); man ser ikke, at han 
har et "ondt öie", men det er udentvil en lakune i fortæl- 
lingen. Lug dræber Balor med en slyngesten. Yspaddaden 



*} "Udtrykket lj4 i FJ9IBV. 80^ er efter min formodDing foranlediget 
ved bractea i Æneid. VI, 209. Begge ord betegner en flad. tynd, blank gjen- 
stand af metal" (Bugge). 

*) Til denne udvikling knytter Bugge folgende bemerkning: "Sammen- 
stillingen af Fj^lsv. ao med Verg. Æn. VI, 186 ff. synes mig fortræffelig. 
Jeg vil söge at udnytte den videre. Sinmara svarer til Vergils Proserpina. 
Navnets efterled -mara 'mare' passer jo godt som betegnelse for en natlig, 
dræbende kvindelig dæmon. Men hvorledes skal Sin- forklares? Sin- kan 
ikke, som Egiløson mener, være >« ags. sin- i sin-gréne, ti dette heder i oldn. 
si-. Sin 'sene' synes efter sin betydning ikke at passe som led af Sinmara. 
Navnet er for ungt til, at sin- skulde kunne forklares som 'gammel' og sam- 
menstilles med got. simsta. I v. 24 har de fleste haandskrifber sinn. Jeg 
formoder, at Sinnmara er den rette form, og at dette navn er en oversæt- 
telse af Proserpina, som man afledede af proserpere. Hertil skal svare förste 
led i Sinnmara af sinn 'gang'; jvf. sinna med idts lifru (med Hel) SnE. I, 
4B6, 2." ^ 

*) I Telemarken tror man, at Sigurd, som rider paa Grane i Aaske- 
reien, er saa gammel, at man maa hægte op öinene paa ham, for at han kan 
se (Landstad, Folkeviser s. 188). 



Digitized by 



Google 



64 Falk: SvipdagsmåL 

betjener sig ogsaa af et kastespyd af sten ') og rammes igjen 
selv deraf. Denne Uechwaew eller stenkastespyd bliver en 
linje længre nede et jemvaaben; men disse modsigelser viser 
kun saa meget bedre sagnets ælde: ordet Uechwaew forstodes 
ikke mere. Ogsaa Rhys, Lectures s. 493, gjör opmerksom paa 
denne lighed: "Den eneste leilighed, ved hvilken Kulhwch 
handler efter eget initiativ, er da han opfanger Yspaddadens 
forgiftede kastespyd og sender det tilbage gjennem jættens öien- 
æble, historiens vendepunkt. Dette træk er at sammenholde med 
Lugs udslyngen af sit kastespyd, da han gjennemborede sin 
fiende Balor." Som man ser, er historien om Balor og Lug 
ikke ulig myten om Balder og Loke. Ogsaa gives der mellem 
Balor og Balder, Lug og Loke andre, om end svagere ligheds- 
punkter *). Dog er det moralske forhold omvendt. Lige- 
overfor disse fakta kunde man fristes til den gjætning, at 
den paafaldende navnelighed mellem Lug : Loki, Balor : Baldr 
paa en eller anden maade var dybere begrundet *). Hvorom 
alt er, saa er det et ret bemerkelsesværdigt forhold dette, at 
saavel Yidovne-episoden som historien om Yspaddaden og hans 
lanser synes skildrede med træk fra gamle myter, der udviser 
en betydelig indbyrdes lighed. Som et sikkert residuum af 
sammenligningen med den kymriske fortælling mener vi at 

*) "At Tspaddaden slynger spyd efter mennesker, som gaar fra ham, 
stemmer overens med et træk, som i eventyr ofle tUl»ggee tarser og trold. 
Se f. ex. Egebergkongen i Asbjömsens Huldreeventyr I. s. 20 f." (Bugge). 

*) Balors öie dræber med sit blik (lynet?): Balder havde straalende 
oienbryn (Baldersbraa). Efter den populære tradition havde en druide for- 
udsagt Balor, at han skulde blive dræbt af sin sönnesön; han forsöger at 
afvende katastrofen, men forgjæves (D'Arbois de Jubainville, Le cycle myth, 
irlandais, s. 202); han forveksledes senere med solguden (ib. s. 212). Loth 
I, s. 194, D'Arbois s. 178 og 202 kalder Lug en slags irsk Merkur: Loke har 
laant træk fra Merkur^ saaledes sine flyvesko. Lug sabd-il-d4nach, prince 
aux sciences multiples, minder om Loke. Lug kaldes efter sin moder sön 
af Ethniu, ligesom Loke kaldes Laufeyjar son. 

*) Man kan erindre om, at navnet Hlér for lXvgv4øn Ægir utvilsomt 
er laant fra irsk ler 'flut, ocean, meer^ (N. M. Petersens Mythologi, s. 888, 
F. Magnusens Lex. Myth.). Sl. Loth, Les Mab. I, s. 67 om Llyr: était-ce le 
Neptune celtique? 



Digitized by 



Google 



Falk: SvipdagsméJ. 65 

kunne betegne, at lansen i vort digt har sin förste rod og 
udspring i denne sagnets ældste bekjendte kilde, ligesom det 
forekommer os sandsynligt, at ordet læva(teinn) er en hjem- 
liggjort form af det kymriske llechwaew, en omtydning, der 
for et vaaben, smedet af den 'lævlsi Loki' kan synes na- 
turlig nok. 

Men der er vistnok ogsaa en anden kilde. Ligesom 
Fj^lsvinnsmåls Vidovne er et symbol paa Kristus, der er det 
nye Jerusalems sol *), saaledes er den ten, hvormed hanen dræ- 
bes, intet andet end Longinus' lanse, hvormed Kristi side 
gjennomboredes og som i gralsagnene stadig ledsager gralen 
og dens herre, den syge (af lansen saarede) fiskerkonge, Kristi 
stedfortræder (Heinzel, Die franz. Gralromane, s. 9 — 10, 179). 
Af Longins lanse udleder Bugge i Studier Misteltenen, hvor- 
med Balder dræbtes, og det er et ganske mærkeligt træf, at 
den nu atter i et digt fra sen tid træder i forbindelse med 
det samme nordiske mytebillede. At Longins lanse ved kon- 
tamination af den kymriske historie med gralsagnet kunde 
smelte sammen med Yspaddadens tre forgiftede lanser, behöver 
efter det udviklede iugen nærmere begrundelse. Heller ikke er 
det nodvendigt at ty til den legende, efter hvilken Kristus 
optræder med tre lanser i haanden for at tilintetgjöre jorden 
med dem paa grund af dens tre hovedlaster, hoffærdighed, vellyst 
og gjerrighed (Marfu saga s. 61 1-12; si. Menzel, Chr. Symb. II, 
s. 10), eller at erindre om de tre blodströmme, der flod ned 
fra grallansens spids. Det kan synes en indviklet proces, men 
den er ikke destomindre i fuldkommen overensstemmelse med 
sagnhistoriens væsen: Lævetenen er Yspaddadens lanser om- 
formet efter Longins lanse og identificeret med et ældre nor- 
disk vaaben, der ligeledes er udgaaet fra legendens. 

*) For en direkte forbindelse meUem Fönix-sagnet og gralsagnene be- 
viser t. eks. Konrad von Megenberg, Bas Bach der Natur s. 187 : In der stat 
(hvor Fönix fornyes), sam Haimo spricht, was vor Christi zuokunft ain tempel 
gepawen in der ére des obristen gotes. der tempel was gemacht nach dem 
tempel, den Salomon pawt ze Jemsalem. 

ABXIT FO» MOBAttK FlLOLOfll X, MT VÖLiD Tl. ß^ /--*. r^ /^J r-% 

Digitized by VjOO^ IC 



66 Falk: Svipdagsm&l. 

6. Alvesalen, str. 31 — 34. 



21. V.: "Segdu etc.: 
hvé salr heitir, 
es slunginn es 
visum vafrloga?" *) 

32. F.: "L^r ^) hann heitir, 
en hann lengi mun 
å brodds oddi bifask ^); 
audranns t>ess 
munu of aldr hafa 
frett eina firar." 



33. v.: "Segdu etc.: 
hverr l)at gprdi, 
es fyr gard såk 
innan åsmaga?" 

34. F.: "Uni*) ok ln»), 
Båri •) ok Öri '); 

Varr ^) ok Vegdrasill *•), 
D6ri««) ok Uri; 
Dellingr *') ok var t)ar, 
Udskjålfar loki**)". 



I modsætning til den i str. 9 — 12 skildrede jættegaard 
er vi her paa et venligt sted. Ligesom den förste svarer til 
Vpluspås jættesal og Vergils titanbolig, saaledes har denne 



*) Sl. Skirn. 8, 9 (yisan yafrloga). Jvf. alvelaen i visen om Olaf Lilju- 
krans ^l^ndst. XL, sl. s. 861). 

») D. G. Hl^r (til hl^ og hl:^ja). 

s) "Skjælye paa sverdod". Sml. Fld. I, 89: skj&lfa [)6tti husii, sem & 
als oddi léki; nyisl. leika & als oddi, være ellevild af glæde; Skidarima 184: 
borgin (o: Valhal) var sem bifadisk 9II | beint ok léki & preeåi. 

*) TJna som navn en alvekvinde: Maurer, Isl. Volkss. s. 10. 

*) Ligesom i irske sagn nordgermaneme fremstilles som kjæmper (Zim- 
mer), saaledes er her omvendt navnet paa den. kristne Irlænder overfort paa 
de som alver og dverge fremstillede genier. Sml. overförelsen af forestil- 
linger fra dverge til Finner og Lapper (Fritmer, Lappernes Hedensk, og 
Trolddomskunst). 

•) "Eller Buri, som V9lusp4 18?" (Bugge). 

») V9IUSP& 15. 

*) SnB. n, 470, 668 blandt dverga heiti (fra Fjplsv.). 

•) "Har digteren herved tænkt paa vegr 'vei' eller végr 'ære'? Han 
synes at have dannet dette dværgenavn efter Veggr (Veigr, Viggr) Vsp. 12 
og ^rasir SnE. II, 470" (Bugge). 

") V^luspå 15; SnE. H, 470. 

'') Dagens fader: Vaf^r. 25, SnE. I, 64; SnE. H, 470, 668 blandt dverga 
heiti (fra Pjplsv.?). 

") "Taamets lukker"; saa emenderet. — "Digteren har mulig sat lid- 
skjålf, uagtet det indholder skjålf »bænk, hylde', i forbindelse med skjålfa; 
jvf. bifask 82"" (Bugge). Ordet svarer til den danske vises 'höieloft', hvor 
Sveidals brud opholder sig, og hvorfra man 'ser ud saa vide'. 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmål. 67 

hal sit analogon i V^luspås dvergesal og Vergils Elysium *). 
Til grund ligger forestillingen om jætter som onde væsener, 
dverge og alver som gode. Ligesom jættesalen minder om 
Geirrods rige, saaledes dvergehallen om Gudmunds. Ogsaa 
her er vi i dodsriget, men i de godes opholdssted. Borgens 
beboere er aasmegime % der efter Vegtamskvida 7 i Hel- 
riget forventer Balders komme og som hans vordende fæller 
kun kan være tænkte som gode. Maaske er deres 'gardr' 
ikke blot en gaard, men tillige tænkt som en have: sml. 
Gudmunds have og oldsax. wunnigarto = paradis. Hos dem 
opbevares den hemmelighedsfulde gjenstand, som de ni dverge 
eller alver har forarbeidet. Da vi her befinder os hos 
Mime, er disse væsener rimeligvis ikke meget forskjellige fra 
V9lu8pås (str. 46) Mfms synir, der ved ragnaroks komme 
siges at være i spillende bevægelse i luften. Efter den ger- 
manske mytologi er lysalverne gode aander, der tænktes som 
afdode menneskers sjæle (si. Fritzner under ålfr; Meyer, Germ. 
Myth. § 172). De sammenstilledes i senere tid med englene 
og deres rige, alvelandet med det gyldne slot, med paradiset 
(Meyer, 1. c. § 173). En lignende opfatning skinner gjennem 
ved FJ9l8vinnsmåls ni alver. En af varianterne til Sveidals- 
visen hos Geijer og Afzelius beretter, at veien til borgen 
vistes helten af "vallgossar sju'', der egentlig var '*små Guds 
englar under himmelen blå". Den fornemste af de ni er 

*) "Lyr har været forataaet som Hlj^. Formen uden h synes at vise, 
at navnet ikke först er dannet af den islandske forfatter af Svipdagsmål, 
men at han har optaget det fra en ældre nordisk, ikke islandsk digtning. 
Da L^^r har sit analogon i Elysium, vover jeg at fremsætte fölgende dristige 
sporsmaal. Har en nordbo först optaget det fremmede navn Elysium i ge- 
nitivformen Lyss? Benne kunde forekomme i forbindelser som 'koma til 
L^ss*. I glossarer fra middelalderen (Gloss. Amplon.) bliver Elysium til 
lesia, der forklares ved paradisum. Har man saa derpaa i nordisk af gene- 
ti vformen L^ss, med tanken paa hl^ja, hl^, dannet nominativformen Lyr?" 
(Bugge). 

*) ''Asmegir har vel af forfatteren af Svipdagsmål været opfattet som 
'ynglinger af æsemes slegt\ Dette udtryk kan han da have brugt for at 
överföre ^éngle' til den norrone hedenske forestillingskreds** (Bugge). 

Digitized by VjOOQIC 



68 Falk: Svipdagsm&l. 

Delling, Lid&kjalfs lukker. Delling er Dagens fader og mor- 
genrodens alv; hans eön styrer solens hest Vi er altsaa her 
i Dagens borg; om morgenen, naar dagen gryr og solen be- 
gynder sin bane, lukker Delling taamet op. At Dagen horer 
hjemme i alveborgen, stemmer med, at Solen kaldes ålfrpduU 
(Vafl)r. 47; sl. Skirn. 4) og Dvalins leika (Alvlssm. 16, SnE. 
I, 472, 593). Medens jætteborgen er mörk, er alvesalen lys, 
ganske som der i Vergils titanbolig hersker mörke, medens 
Elysium har sin egen sol. Ogsaa Laurins Rosengarten og 
dvergeriget i Herzog Ernst oplyses af en solklar karfunkel, 
den i östen opgaaende sol (Meyer, Germ. Myth. § 166). Tallet 
ni har vore forfædre maaske sat i forbindelse med de ni 
sönner af den mytiske Dag, Halvdans sön (Flat. I, 25, Fid. 
s. n, 9), idet de opfattede DelUngr *) som Dags sön (qs. 
deglingr) istedetfor som hans fader. Som en slags guddom 
optræder Dagr med sine sönner i Sigrdrifumål 3: Heill Dagr, | 
heiUr Dags synir! | . . . . | öreidom augom | lltit okkr pinig | 
ok gefit sitJ9ndom sigr. Ved de gyldne sale og glitrende 
gaarde, hvorom Fjplsv. str. 5 taler, har forfatteren vistnok i 
förste linje tænkt paa alveborgen; efter Sveidalsvisen har 
brudens slot en gylden port, og Hervors taarn i Hjålmtérs 
saga er af det rode guld. At solborgen er gylden, er en 
fællesgermansk forestilling: sml. saadanne alemanniske og 
nedertyske udtryk om solnedgangen, som at solen gaar 'zgold, 
to golde'. Ogsaa Sindres dvergesal paa NidevoUene, der er et 
opholdssted for retskafne mennesker efter döden (SnE. 1, 198), 
samt Valhal i Gladsheimr *) er begge af guld. I Valhal 

') Den egentlige betydning af navnet er vistnok ^den prunkende' (si. 
ags. deall 'claros': Bugge); SnE. I, 78: Älfheimr, par byggvir folk {»at, er 
lj6såifar heita . . . fegri (v. 1. hvitari) en 861 s^nm. I H&v. IGO samt gaa- 
derne i Herv. s. forekommer adtrykket 'fyr Dellings duram', der turde finde 
sin forklaring ved Dellings stilling som dörvogter i dödslandet. 

') Egentl. glansheimen, hvorved maaske betegnes det sted, hvor solen 
gaar ned: si. ags. ær sun go to glade (Lye) og oldn. s61ar-gladan ^solned- 
gange I det ags. Adrian og Bitheus heder det om Glid (— paradiset), hvor 
solen gaar ned: [ilbr restad håligra manna s&wle od dornes dæg. Hertil maaske 

Digitized by VjOOQIC 



Talk: Svipdagsmål. 69 

gjenfindes ogsaa udsigtstaarnet: Hlidskjålf med Odens hoisæde, 
hvorfra han (efter SnE. og Grimnismål) ser ud over alle 
verdener — den samme forestilling som himmelvinduet i det 
longobardiske sagn om Woden og Frea samt i Eotehards 
vision. Naar vi nu sluttelig anmerker, at efter Skldarima 
Valhal er sædet for audr ok sæla, og i digtet Heliand para- 
diset benævnes ödashem, upodashem 'domus beatitudinis' (öd 
= besitz, glück), ligesom alveborgen kaldes audrann, samt at 
vaverluen, der ogsaa findes om Gerds og Sigrdrivas boliger, synes 
ret passende til en solborg ^), tor vi vel som resultat af denne 
udvikling opstille den sats, at ligesom jættesalen beskrives i 
overensstemmelse med Helboligen, saaledes alvehallen med 
Valhal, opfattet som lysets og solens borg, et slags paradis*). 

Det her behandlede afsnit af FJ9l8vinnsmål er i sagnets 
kymriske kilde ikke uden tilknytning. Saaledes har allerede 
Cassel sammenstillet alvesalen, der "bæver paa sverdspids", 
med Tspaddadens trylleborg, der er den skjönneste i verden 
og altid svinder længre væk, jo mere man söger at nærme 
sig den, ligesom med Arthurs i luften svævende glasborg og 
chateau en l'air i den gammelfranske Tristan. De ni alver 
eller dverge, hvoraf ialfald den ene optræder som dörvogter, 
er udgaaede fra de ni portnere i Yspaddadens borg. 

Men navnlig er det legendens luftborg og gralborgen, 
vi maa ty til for at faa fuld klarhed over alvehallen. I den 
af visionerne influerede Ereks saga vldfjrla ser Erek i Odåins- 
akr ligesom en hjelm eller '8t9puir hænge ned fra luften; 
det viser sig at være et taarn uden stolper under, men med 
en höi stige; i dets indre befinder sig "gralen"; stedet siges 



beretDingen i Béownlf 1199 fp. om H&ma, der föror BrösingameDe (solen) 
t6 ^re byrhtan byrg (solborgen), samt folkevisens Birtings borg, land, o, 
skov. SI. nedenf. om Menglods Lyfjaberg » Brynhilds gyldne glasbjerg 
(d. e. glansbjerg) og Sigrdrivas guldsal paa fjeldet. 

') Finn Magnnsen, Den ældre Edda II, 197, forklarer den oprindelige 
betydning af vafrlogi at være nordlyset. 

*) Ogsaa den i Metam. n^ 1 ff. skildrede solborg er af guld. 



Digitized by 



Google 



70 Falk: Svipdagsmål. 

at være et billede eller symbol paa J9rd lifandi manna eller 
paradiset, hvorfra det adskilles ved én ildvæg (sml. Hauksbék 
kap. 3): sml. vaverluen. I Duggals Leizla (Visio Tundali), 
der ogsaa har influeret Draumkvæe, ser visionæren paa en fager 
voll, hvor solen altid skinnede, en herlig, guldprydet hal paa 
mange stolper, og han ser et sæde af guld og ædelstene for- 
synet med prægtige tæpper; og i nærheden er de ni engle- 
ordeners^) opholdssted, omgivet af en straalende skjön mur; 
der bor ogsaa de hellige möer. Solen, hallen med sædet, de 
ni engleordener og möerne minder sterkt om FJ9lsvinnsmål. I 
Konrads saga kommer helten til et herligt land paa en stor 
slette, hvor alt tyktes ham 'vid guU gl6a'; inde i borgen, 
som var bedækket med herlige tæpper og hvis taarne skin- 
nede som guld, hang et bord af guld og ædelstene frit svæ- 
vende i luften; og alt i hallen var klart og straalende*). 

Fra disse haller er efter vor mening gralborgen efter sin 
oprindelse ikke forskjellig ^). Ogsaa denne bevogtedes af engle, 
der holdt den svævende i luften, indtil den fik en fast bolig 
paa det af ugjennemtrængelige skove omgivne bjerg Monsal- 
watsch, egentl. mons silvaticus, men opfattet som mons sal- 
vationis, "berg des heils" (sl. Lyfjaberg). Ligesom menne- 



*) Sl. nin sveitir engla, Eluc. 58. 

') '^Et svagt gjenskin af Aabenbaringens nye Jerusalem og af visio- 
nernes prægtige hal hviler endnu over den borg, til hvilken Sveidal kommer, 
i den nydanske optegnelse hos Kristensen s. 44: Der ser du do taarne saa 
hvide, I muren den er af marmorsten | og taget mon perler bepryde" (Bugge). 

*) Den hinsidige kirke spiller i visionerne en betydelig rolle. I Gun- 
delins vision i Mariu saga s. 1168 (og 596) omtales en kapella hangandi i 
loptinu. Mariakirken i Turchills vision hos Boger af Wendover hvilede paa 
tre söiler og rummede trods sin lidenhed skarer af hvidklædte mennesker. 
Godschalks vision omtaler en kirke uden vinduer og dore. Mariakirken 
i det hinsidige kaldes i Turchills vision Gongregatio animarum, ligesom gral- 
borgen i Perlesvaus kaldes for sjæleborgon. De salige aanders kirke paa 
Mons gaudii beskrives i Turchills vision saaledes: in quo monte gradatim 
sita est tam grandis ecolesia etc.; Qundelin stiger op til Mariakirken ^um 
h&var grådur, um marga palla': sml. greal <: gradalis? Jomfru Maria skil- 
dres sammesteds saaledes: heilug mær, skinandi sem s61 milli himintungla 
(sml. foran s. 341). 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmål. 71 

skerne kun kjender alveborgen af omtale, saaledes er ogsaa 
gralborgen usynlig for alle uden den udvalgte, der efter mange 
besværligheder og prövelser kommer i besiddelse af den. Inde 
i denne borg er den mysteriöse gral, sogningens gjenstand. 
Dog gives der ogsaa grallöse Percevalsagn, nemlig den kym- 
riske Peredur og den engelske Sir Percival. Heller ikke FJ9I- 
svinnsmål kjender gralens navn, medmindre man tor formode, 
at det skjuler sig under det, som det synes, altfor ubestemte 
'l)at' i str. 33, der maaske er forvansket for greal, graal (el. 
gersimi?) *), ligesom den nordiske Percevalsaga, det eneste 
sted der opbevarer navnet, har misforstaaet det ganske (brauU); 
ogsaa vilde en rettelse som den foreslaaede forbedre allite- 
rationen. Ved sammenligningen med gralsagnet faar fortids- 
foimen såk i str. 33 sin forklaring: Svipdag har allerede 
tidligere seet gralen. I gralborgen er alt lyst og straalende ^), 
ligesom i hallen i Konr. s. Den kaldes i Perlesvaus, den 
nærmeste kilde for de nordiske digtes gralelementer, ogsaa 
Eden og lykkens have: sml. gardr i FJ9I8V. I vort digt synes 
med den egentlige gralborg en anden borg at være smeltet 
sammen; dette er "slottet som dreiede sig rundt" hurtigere 
end en vindfane. Dette slot omtales i Perlesvaus umiddelbart 
foran gralborgen; det ligger paa en aaben slette og er om- 
givet af hoie mure; ved indgangen er en love og en björn 
lænkede, hvilke lader höre en mægtig brolen og brummen; 
kun den rette gralsöger kan komme derind. Da Perceval 
banker paa, flygter löven og björnen, som holder vagt, ind i 
sine aflukker og slottet staar stille. Om dreieslottet fortæller 
Joeephus, siger romanen videre, at det var Vergil, som byg- 

^) 'Mod i FJ9ISV. 83* at indsætte greal taler det, at digteren overalt 
ellers gi^er de fremmede elementer en hjemlig farve; mod gersimi taler t^at. 
Ogsaa jeg tror, at texten her er mangelfuld, men det manglende lader sig 
neppe med sikkerhed restituere. Man kunde tænke paa en sammensætning 
med gull, men f. ex. gullbord tiltaler mig ikke** (Bugge). 

*) "Salen Lyr er omgiven af visum vafrloga (en flagrende tryllelue). 
Hermed sammenstiller jeg, at i Perlesvaus den hellige aands lue daglig sænker 
sig paa gralborgen" (Bugge). 



Digitized by 



Google 



72 Falk: Svipdagsm&l. 

gede det i kraft af sin visdom, paa den tid da filosofeme sögte 
det jordiske paradis, og det blev dengang spaaet, at slottet ikke 
skulde staa stille, för den udvalgte kom. Tillige forkyndtes der, 
at slottets og de tilhörende slottes beboere skulde holde ved 
den hedenske tro, indtil den gode ridder kom og reddede deres 
sjæle; ti naar denne viste sig, vilde de ile ned at lade sig 
dobe. Samtidig lod ogsaa den af Perceval fra ridderen med 
dragehovedet (djævelens symbol) befriede jomfru med guld- 
ringen sig döbe. Til denne daab skal vi senere komme til- 
bage ved omtalen af Sveidalsvisen (A, B), der med Perlesvaus 
deler sin grundidé: kristendommens udbredelse. 

7. Lyfjaherg, str. 35 — 40. 
35. V.: "Segdu etc.: 



hvé bjarg heitir, 
es sék brüdi å 
pjodmæra pruma?" 
36. F.: "Lyfjaberg heitir, 
en pat hefir lengi verit 
sjükum ok sårum gaman; 
heil verdr hver, 
l)6tt helsott ') haff, 
ef tat kllfr, kona." 



37. v.: "Segdu etc.: 
hvé meyjar heita, 

es fyr Mengladar knjåm 
sitja såttar såman? y 

38. F.: "Hilf heitir, 
9nnur Hllfprasa *), 
pridja J>j6dvara, 
BJ9rt ok Bleik, 
Blid ok Frid *), 

Eir ') ok Aurboda «)." 



') Bugge konjicerer: t>6tt hafi [heljjarsått, for hss/s læsemaade: |)6tt 
hafi års s6tt, arsott, der — skjönt lidet sandsynlig — dog maaske lader sig 
forsvare; hafi som bærer af alliterationen er mulig i den senere digtning; 
4r86tt kunde gjengi ve malannus, en oiensvulst (Bu Gauge), ældre tysk 'das 
übel jar^; ogsaa den derimod brugte plante förte navnet malannus, oht. achalm 
(Grimm, Myth.* s. X 113, 1184). Ordet helsot forekommer i svenske og danske 
viser (DgF. no 104). ') Sl. Vaf|)r. 41: sitja meirr om såttir såman. 

') Hlif og Hlif prasa er vistnok dannede efber Lif og L(e)if I>rasir i 
Vaf|>r. 46, hvilke opholdt sig i Hoddmimis holt under ragnarok. At Liv er 
Eva og Livtrase (eg. Livs elsker) Adam, skal her kun antydes (sml. Homi- 
Ues of Ælfric I, 14: (>& sette Adam eft hire oderne naman, Aeva, I>æt is lif, 
foretan de héo is ealra lybbendra mödor). 

*) » Friår, der forekommer i omskrivninger for kvinde, og absolut a» 
kvinde i SnE. II, 490 (vel herfra). Er ellers oftere navn paa jættedotre. 

*) Lægekunstens gudinde. 

*) Qs. largitioneTn nuntians; ogsaa Gymes hustni. Gktrds moder. 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmål. 78 



å stallhelgum stad; 
8vå hått forad 
kemrat hplda sonum, 
hvem t^r or naudum 



nema." 



39. V.: "Segdu etc: 
hvårt t^r bjarga 
t^eims bl6ta t^r, 
ef gerask |)arfar pess? ^y 

40. F.: Täjarga svinnar, 
hvars menn blöta |)cer 
Ligesom Menglod bor paa et bjerg, saaledes har ogsaa 

Brynhild sin gyldne borg eller sit taarn paa Hindarfjall; i 
den danske vise bor Brynhild paa et gyldent glasbjerg (d. e. 
glansbjei^), som kun en bestemt hest (Grane) kan bestige. 
Paa dette bjerg siges Menglod at '^ruma', et udtryk som i 
Merlinusspå gjengi ver latinsk languere og residere; hendes 
tilstand ligner altsaa den dvale, hvori moen befinder sig efter 
Sveidalsvisen, og er ikke ulig den dybe sovn, hvori Oden har 
hensat Brynhild ved at stikke hende med sovntomen, eller 
Domröschens hundredaarige sovn i det fortryllede slot. Stedets 
navn er Lyfjaberg, bjerget med de lægende urter mod sygdom 
og saar. Ogsaa Brynhild, den paa bjerget boende valkyrje, 
tillagdes 'lyf med lækning' (Gripisspå 17); hun forstaar tillige 
'undir dreyrgar yfir binda' (Sig. hin skamma 32). Overhovedet 
er disse og andre ligheder mellem Svipdagsmål og Sigurd- 
sagnet, hvilke bunder i deres fælles udspring af en solmyte ^), 
vel egnede til at forklare den kontamination af de to sagn- 
kredse, som vi omtalte under afsnittet 'Mimetræets hane'. 
Enhver kvinde, som klatrer op til Menglod, helbredes, d. e. 
vel forlöses, om hun saa har helsot. Saaledes hjælper Oddrun 
(i Oddrunargråtr) til ved vanskelige forlosninger, idet hun ved 

*) Sml. Skimismål 86: ef geraz {«rfar pess. Ligesaa Hugsv. 22, 8; jfr. 
Hagsv. 58, 6 og 69, 8. 

') Sml. Sijmons, Heldensage s. 24—5 (i Paals Gnindriss); Meyer, Germ. 
Mjrth. § 882. Ogsaa Sigurd opholdt sig, lig Svipdag, en tid hos alvekongen 
Mime (» Miming), jvf. Alberich, Begin; hans sverd, med hvilket alene dragen 
kan dræbes, og hans fortræffelige hest minder om Freys i Skimismål og 
Sveidals (efter Sveid, C kaldes sverdet Adelring, hvilket ogsaa er navn paa 
Sigurds sverd: DgF. I, 82); hans 'tamkappe* om Sigurds hulidshjålmr i 
Himinbjargar saga; etc. 



Digitized by 



Google 



74 Falk: Svipdagsmål. 

sine galdre Veitir hjålpir' til 'hin fj^rsjüka mær'. Ligesom i 
Himinbjargar saga Ingigerdr betjenes af atten möer eller 
Gudmunds skjönne datter' IngibJ9rg optræder omgiven af 
kvinder, som tjener hende, saaledes sidder ved Menglods födder 
endrægtig sammen ni möer, hvis navne antyder beskyttelse, 
straalende skjönhed, venlighed, lægende kraft og gavmildhed. 
Disse kvinders funktion er at 'bjarga' og 'nema 6r naudum'; 
dog er det fomödent at blote dem paa alterhelligt sted. Hvad 
er dette for kvinder? 

Det eneste mulige svar herpaa synes at maatte blive: det 
er de diser, som dyrkedes ved det saakaldte disablét. Disses 
nære forbindelse med nornerne fremlyser af folgende sam- 
menstillinger: Om nornerne beretter V^luspå 20, at de er 
komne fra den sal, som staar under verdenstræet; de be- 
stemmer over menneskers liv og forudsiger fremtiden ^). Fåfnis- 
mål 12 — 13 regner op tre klasser af norner, 'er naudgpnglar 
'ro (si. SnE.: nornir heita, t)ær er naud skapa) ok kjösa mædr 
frå m9gum'; nogle er af aase-, andre af alve- og atter andre 
af dværgeæt; tænkes hver æt at beståa af tre norner, faas 
tallet ni, der anfores i Bari. 136: niu dætr segja l)eir, at 
hann (J>6rr =- Jupiter) hafi ått, er ^eiv kalla nornir. I 
Sigrdrffumål 9 kaldes de samme væsener for disir: bjarg- 
rünar skaltu kunna, ef |)ü bjarga vilt ok leysa kind frå 
konom .... ok bidja [)& dfsir duga '). I Vatzdæla 9 anraabes 
'hollar vættir' om bistand ved nedkomsten. Oplysende om 
nornedyrkelsen er endvidere Saxo VI, hvor det fortælles, at 
tre parcæ el. nymphæ, alle söstre, bestemmer om Fridlevs 
sön Olavs fremtid: Mos erat antiquis super futuris liberorum 
cventibus parcarum oracula consultare; quo ritu Fridlevus 

^) Yafjir. 49 kaster sammen to forestillinger om nornernes opholdssted: 
^rj4r ^j6dår (de tre paradisfloder) | falla {»orp yfir | meyja m9g|>ra8is (födse- 
lens möer « nornerne) ; hamingjer (lykkediser) einar | ftær er i heimi ero, | 
I>ö I>ær med J9tnum alaz. I angelsax. kaldes — tror jeg — paradiset for 
nomevaugen: heorznawong (grf. nérhsnö, on. nom af n|^gznO). 

*) Sl. bjargrj^gr — jordemoder. 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmål. 75 

Olavi filii fortunam exploraturus, nuncupatis solenniter votis, 
deonim ædes precabundus accedit, ubi, introspecto sacello, 
temas sedes totidem nymphis occupari cognoscit; etc. At 
paavise, hvorledes de tre nomer er opstaaede af én (Urdr -^ 
Hel) ved paavirkning af klassiske fremstillinger, medens tallet 
ni væsentlig skyldes keltisk indflydelse, vilde fore os for langt. 
Vi skal kun tilfoie, at efter Helg. Hund. I, 30 't)rennar niun- 
dir meyja' med en 'margguUin mær' i spidsen bjerger Helges 
skibe af soen (valkyrjer), og at spaakvinden Torbjorg, kaldet 
den lille volve, havde ni söstre, alle spaakvinder. 

Ogsaa den tyske folketro kjender lignende forestillinger: 
Om de hvide (jom)fruers (alvinders) fortryllelse og længsel 
efter forlösning, der tildels sker gjennem daaben, sml. Knap- 
pert, Folklore s. 151—2, Meyer, Germ. Myth. § 367 (Laistner, 
Das Rathsel der Sphinx I, 253); de hvide möer lever af- 
sondret fra menneskerne paa et indelukket sted og forstaar 
sig paa urte- og hclbredelseskunst samt spaadomme (Knap- 
pert, 1. c.). "Diese Nachtfrauen, blanke Mütter, bonnes dames, 
bei Hinkmar lamiæ sive geniciales feminæ, waren ursprünglich 
dämonische, elbische Wesen" (Grimm). Hos Frau Holde, der 
minder om Menglod og Fröia, befinder sig de afdödes sjæle, "die 
Holden" (Mogk, Myth. s. 1106, i Pauls Grundriss). Om Frau 
Holde og Berchta (== Fjglsvinnsmäls Bjprt) se Meyer, Germ. 
Myth. § 359 ff*. Navnlig skjænker alvedronningen Frau 
Holde kvinder sundhed og frugtbarhed og bistaar barsels- 
kvinder (Mogk, 1. c. s. 1107; Knappert, 1. c. s. 203 og 17 G). 
Kjendskab til helbredende urter tillagdes særlig alver og 
dverge: Grimm, Myth.» s. 420, 426, 1142. 

Om Arthursagnenes paralleler er tidligere talt. Hos 
Chrestien befrir Gawan de paa Montesclaire ("glasbjerget") 
fangne jomfruer. Lancelot du Lac befrir den af dödslandets 
konge bortforte dronning. Sir Percival befrir og ægter Lufamour 
the brighte, jomfrulandets dronning. I Perlesvaus forlöser 
helten jomfrudronningens rige fra dödsslottets konges tryk. 

Digitized by VjOOQIC 



76 



Falk: Svipdagsmål. 



Feen Merge (Morgan), der hos Chrestien staar i forbindelse 
med underlandet isle d' Avalen, erindrer ved sin dygtighed i 
tilberedelse af helbredende salver om Menglod. Det sterkeste 
bevis for, at forestillingerne om de ni möer er indkonme i 
vort digt fra bretonsk, yder imidlertid ikke Arthursagnene, 
men en bemerkning hos Pomponius Mela 3, 8 om oen Sena 
(Sein i Bretagne), der efter andre kilder skal have været et 
af stederne for Merlins födsel: Oraculi numinis gallici anti- 
stites perpetua virginitate sanctæ numero novem esse tra- 
duntur. Gallicenas vocant, putantque ingeniis singularibus 
præditas maria ae ventos concitare, seque in quæ velint ani- 
malia vertere, sanare quæ apud alios insanabilia sunt, scire 
ventura et prædicare sed non nisi deditas navigantibus, et 
in id tantum, ut se consulerent, profectas. Strabo beretter, 
at disse kvinder pleiede at besöge folk paa fastlandet, men 
at ingen turde sætte sin fod paa deres ö (sml. Rhys, Lectures 
8. 196—7). 



8. Slutning, 

41. v.: "Segdu etc.: 

hvärt sé manna n^kkut, 
es knegi å Mengladar ") 
svåsum armi sofa?" 

42. F.: "Vætr's l>at manna, 
es knegi å Mengladar^) 
svåsum armi sofa, 
nema Svipdagr einn, 
hänum vas in sölbjarta 
brudr at kvan of kvedin*;.'* 



Str. 41—50. 

43. v.: "Hrittu å hurdir, 
låttu hlid rüm, 

hér måttu Svipdag sjé^); 
en p6 vita far, 
ef vilja muni 
Menglpd mitt gaman." 

44. F.: "Heyrdu, Mengl^d! 
hér's madr kominn, 
gakk å gest at sjå! *) 
hundar fagna. 



') "Kanske: knegi Mengladar &; jfr. FjplBV. 25*" (Bugge). 

») "Kanske: hå.uam su en s^lbjarta brudr | vas at kvån of kvedin" 
(Bugge). 

>) Sl. Grimn. 53: nu kn&ttu (Sdin sj&. 

«) SI. Vaf tr. 6: Heill pu nu, Vaf I)ruanir! | nu emk i h^U kominn | 4 (lik 
sj&lfan 8J&; H&konarm&l 18: At nu mun allvaldr koma | & hann sj&lfan at sjå.. 



Digitized by 



Cjoogle 



Falk: Svipdagsmål. 



77 



hÜ8 hefir upp lokizk, 
hygg ek, at Svipdagr sé." 

45. Menglpdz^Horskirhrafnar 
skulu pér H håm gålga 
sllta sjénir 6r, 

ef t)ü tat Ifgr »), 

at hér sé langt kominn 

m^gr til minna sala^). 

46. Hvadan f6rt, 
hvadan f^r g^rdir ^), 
hvé pik hétu hjü? 
at ætt ok nafiii 
skal ek jartegn vita, 

ef vask pér (at) kvån of 
kvedin." 

47. S.: "Svipdagr ek heiti, 
Sélbjartr hét minn fadir, 
{>adan råkumk vindar 

kalda vegu; 
ürdar ordi 



k vidi engi madr*), 
l)6tt sé vid Igstlagit*^)." 

48. M.: "Vel ^6 nu kominn! «) 
hefik minn vilja bedit '), 
fylgja skal kvedju koss; 
förkunnar syn 

mun flestan glada, 
hvars hefir vid annan åst. 

49. Lengi ek sat 
Lyfjabergi å, 

beid ek |)f n dægr ok daga ^) ; 
nu est aptr kominn, 
es æ vætt hefik, 
m^gr! til minna sala ^). 

50. prår hafdar 

es hefik til {»ins gamans, 
en t>ü til mins munar; 
nü's t>at satt, 
at vit sllta skulum 
ævi ok aldri såman *^)." 



*) Sl. 86]arlj6d 67: Menn så ek {>&, | er mart h^f3u | orå & annan lo- 
^t; I beljar hrafnar | 6r h^fåi peim | harctliga sjénir slitiu Atlam. 38. Om 
hængning som trusel se Forns. SuSrl. ed. GederschiÖld, s. XXV. 

'} 81. H^misky. 11: N6 er sonr kominn | til sala |»inna, | så er vid 
▼ættom I af yegi l^ngnm. Hertil str. 49. Se Gr6g. 4. 

") Sl. Herr. s. (anden gaade): Heiman ek får, | heiman ek f^r gerdak. 
Cf. PJ9Uv. 2. 

*) 81. HngSY. 87: aldrlagi sinn | kvidi engi madr. 

*) 81. Ghipisspå 28: Era med lästum | l9gd æfi ^r. Se Skirn. 13. 

*) 81. Herv. s. s. 268: Vel ^<i kominn! Eiriksm&l 7: Vel skalta hér kominn! 

') 81. Gr6g. 4. 

*) Formlen da»gr ok daga ogsaa Merl. I, 67. 

*) Bettet af Kölbing for: nå fiat värd, | er ek vætt heii, | at pu ert 
aptr kominn, m^gr! til minna sala. 81. str. 45 *~* og H^^skv. 11 samt 
Eiriksm. 2: sem mani Baldr koma | aptr i Odins sala. 

'•) 81. Helreid Brynhildar 14: Vid skolom okrom | aldri sllta | Sigurdr 



Digitized by 



Google 



78 Falk: Syipdagsm&l. 

Rammen i Fjplsvinnsmål bærer, som vi oftere har haft 
anledning til at bemerke, en fremtrædende lighed saavel med 
Froimyten som med Sigurdsagnet, en overensstemmelse der 
dels skyldes slegtskab i den til grund liggende solmyte, dels 
den omstændighed, at vort digt har laant udtryk og træk 
fra ældre fremstillinger af de nævnte myter. Ogsaa for dette 
afsnits vedkommende bliver endel saadanne paralleler at an- 
tegne (om S61bjartr og sölbjprt er tidligere talt). Om Froi 
fortæller Sklmismål, at han pludselig gribes af heftig elskov 
(hugsöttir miklar, mikinn mödtrega); han siges at preyja, 
ligesom i Fj^lsv. 50 Svipdag siges at have t)rår; beggesteds 
tales om munr, munir (Skfrn. 4, 20, 24, 26, 35, 40; FJ9I8V. 
50) og om gaman (Skim. 30, 39, 41; Fjplsv. 43, 50); Skfrn. 
13 udsiger det samme som Fjplsv. 47: den som vil reise, 
maa opgive frygten og stole paa, at alt er forud bestemt. 
Ogsaa Sigurd hensættes ved sin elskov til Brynhild i en lig- 
nende tilstand; i Gripisspå 29 siger Gripe til Sigurd om 
Brynhild: hon firrir Jiik | flesto gamni | f9gr åliti | fostra 
Heimis; | svefn l>ü ne sefr, | ne um sakar dæmir, | gåradu 
manna, | nema ^d mey sér. Ligesom Svipdag (Fjplsv. 47) 
og Skirne (Skirn. 13) henholder Sigurd sig i dette forhold 
til skjæbnen, hvis afgjörelse han underkaster sig: Grip. 53 
(munat sk^pum vinna; sml. 52: su mun gipt lagid | å grams 
ævi). FJ9I8V. 47® er hented fra Grip. 23^""*. Brynhild glæder 
sig ved tanken om, at hun har sovet paa Sigurds ann (Hel- 
reid Br. 13: at ek Sigurdi | svæfak å armi: sl. Fj^lsv. 41 
og 42), og at de skal leve sammen efter döden (ib. 14: vid 
skolom okkrom | aldri sllta | Sigurdr såman = Fj^lsv. 50**"®). 
Kun er udgangen i Sigurdsagnet tragisk, i Svipdagsagnet lyk- 
kelig; Svipdag modtager af Menglod formælingskysset (48), 
som skjæbnen forbod Sigurd at tage: Sigurdarkv. hin skamma 
4 (ne hann kono | kyssa gerdi)^). 

*) En anden betydning har kysset i Hj&lmtérs saga, hvor Ålfsål kun 
kan befries fn. sin forhekselse, naar en kongesön kysser hende; dette for- 



Digitized by 



Cjoogle 



Falk: Svipdagsm&l. 79 

I dette afsnit stemmer de to norröne digtninger om 
Svipdag-S veidal atter noiere sammen: Skjæbnens bestemmelse 
er bekjendt for begge parter; bruden ligger i den samme 
tvang som elskeren, kun at den hos hende virker en læng- 
selsdvale, hos ham en rastlös higen; ved deres forening bliver 
længselens kval til gammen, og de modes for ikke mere at 
skilles (Grundtvig). Fj^lsv. 41 — 42 ligner visens slutning: 
nu sover han saa gladelig | udi sin jomfrus arm (C), der gjen- 
findes ordret i Brudefærden til Hedenland o. a. st. Ligesom 
i Fj^lsv. 44 hundene logrer og huset lukkes op af sig selv, 
saaledes falder i visen löven og björnen ned for Sveidals fod 
og laasene aabnes af sig selv. Fj^lsv. 48^ svarer til visens: 
vær velkommen, ungen Sveidal, hjertallerkjæreste min! Digtets 
l)rår (50) gjenfindes i visen: hun ligger i sterken traa; lige- 
som Menglod har ventet længe, saaledes taler ogsaa visen 
om brudens lange attraa. Efter Svipdagsmål synes heltens 
reise at være foregaaet mod nord (si. t. eks. de kolde veie 
i str. 47), hvilket stemmer med fremstillingen i den nydanske 
optegnelse hos Kristensen X, 26, hvorefter Sveidal kommer 
fra syd: din kjærest hun ganger i Iseland | saa klar som en 
rosenblom: | hver dag at vinden er sonden veir, | hun venter 
Sveidal hans komm'. Den svenske folkevise (Hertig Silfver- 
dal) omtaler endog et gjenkjendelsestegn (cf. jartegn i 46), 
nemlig den ene del af et guldbaand, som sonnen faar af fa- 
deren og hvis anden del bruden besidder. 

Dog staar visen den kymriske fortælling og de prosaiske 
affattelser nærmere end digtet, den repræsenterer en oprinde- 
ligere sagnform end dette. Saaledes ved omtalen af brudens 
fader (i AB), hos hvem Sveidal anholder om datterens haand: 

loeniDgskTB omtales oftere i Fomaldar s^gnr, saaledee i GrimB saga lodin- 
kinna, hvor Grima fæstemo Lopthæna er forhekset af sin stivmoder, finne- 
konen Grimhüd, og bor blandt jætter; ligesaa i tyske sagn (Laistner I, 82, 
251 ff.; Meyer, Oerm. Myth. s. 288) og i danske ballader. Ellers omtales 
ogsaa söynbringende kys (Grimm, Myth.* s. 1156) og kys som fredssymbol, 
friåarkoss, oscnlom pacis (Du Gange III, 71). 



Digitized by 



Google 



80 Falk: Svipdagsmu. 

ogsaa Kulhwch og Olwen samt Hjålmtérs saga kjender denne, 
og helten kræver af ham datteren eller ialfald gjesteyenskab 
for vinteren. Naar C nævner ogsaa brudens stivmoder, der 
har fortryllet hende, stemmer dette træk med Hjålmtérs saga, 
hvor Luda er saavel Hjålmtérs som Alvsols stivmoder og har 
forhekset dem begge, saavelsom med Himinbjargar saga, hvor 
Ingegerds stivmoder har forvandlet hende til en troldkvinde; 
i Svipdagsmål forlyder intet om, hvad der volder Menglods 
tilstand. Mindre sikkert er det, om der bestaar nogen for- 
bindelse mellem visens hyrde, hvem Sveidal gjor til en for- 
nem mand, og Hjålmtérs ledsager (tidligere Ludas træl) Hord, 
der bliver til en rig konge; eller mellem "liden smaadreng'' 
i D og hyrdens sön i Kulhwch. Ligeledes er det uvist, om 
visen i sin ældste form har havt noget tilsvarende til de 
vanskelige prover, som efter Kulhwch, Hjålmtérs saga og 
Himinbjargar saga paalægges helten og udföres ved andres 
bistand (se ovenf. under galdrene). Paa dette punkt synes 
Himinbjargar saga at have bevaret et oprindeligt træk i de 
fugle, der hjælper ynglingen med at udföre opdragene: i 
Kulhwch viser de veien ved udförelsen af dem. 

Derimod staar visen gralsagnet fjernere end digtet, hvor 
proverne er omformede til en vidlöftig prövescene. Paa et 
punkt er dog muligens forholdet omvendt: Efter AB er moens 
fader hedensk, og moen kræver af faderen, at han skal lade sig 
dobe, da hun ellers reiser bort med Sveidal; baade fader og 
datter dobes og antager kristendommen, inden brylluppet 
holdes. Dette træk, som af Grundtvig DgF. H, 673 antages 
indkommet fra Brudefærden til Hedenland, kan have sin til- 
knytning i Perlesvaus, hvor en saadan daab omtales, saaledes 
som tidligere omhandlet. Ogsaa nævnelsen af Sveidals soster 
i C kan have sin rod i den nævnte gammelfranske roman, 
ligesom idethele modet mellem helten og hans brud i de 
nordiske digtninger i hoi grad minder om Percevals befrielse 



Digitized by 



Google 



Falk: Svipdagsmål. 81 

af jomfrudronningen i Perlesvaus (sml. ovenf. 'Sagnene om 
gralen og gralsögeren'). 

Vi har tidligere sammenstillet sujettet i de nordiske digte 
med sagnene om Huldren ^) og Frau Holde. Ogsaa den norske 
huldre elsker ofte mennesker og lader sig döbe og vie. I 
tyske som norske huldresagn optræder gjerne den onde stiv- 
moder. Holda-huldren bor under jorden eller i bjerge; hos 
hende er der pi'ægtige græsgange og enge fulde af blomster 
og urter. Holda» er alvedronning (Knappert, Folklore, s. 
177). Hendes bjerg aabnes med en 'springwurzel' (Knappert, 
8. 167): si. Sveidalsvisens bjergenogel, EF. Blomsterne trykkes 
ikke af Holdas fod, men blomstrer skjönnere ved beröringen 
(Knappert s. 177), ligesom de sprang frem for 01 wens fodder 
(sml. 'AtpQoölvTj ävdeui, sUkoqjcos). Hvorledes Vestens fé- 
og alveeventyr dannede forbilledet for legendens paradis, påa- 
viser Wright, St. Patricks Purgatory, s. 79 ff. 

Sluttelig skal omtales den af Cassel paaviste lighed 
mellem Fj^lsvinnsmål 44 — 46 og Odysseens skildring af Odys- 
seus hjemkomst. Ligesom det i Fjplsv. heder: hundar fagna*), 
hüs hefir upp lokizk, saaledes i Odysseen: oatvov dé oniÅa- 
H€s jTQÖmjÅoi, Xbovro d'd/fjeg \ uXsIöqov ågyaÅéov (si. de 
faste jernlænker og laase i Fj^lsv.). Ligesom Menglod noler og 
bæver Penelope og vil have et tegn paa, at han er den rette 
(23, 109): éOTi yåg ijfiZv \ oiifiad\ å öfj vdbit ueKQVfAfiéva 
lö/Li€v åjt dÅÅov {prjfiava = jartegn i Fj^lsv.). 



Jeg vil ikke have afsluttet denne undersögelse uden at 
aflægge hr. prof. Moltke Moe min hjertelige tak for den rede- 



*) Om norske sagn om Jomfruland, huldrelande og alveöer se O. A. 
Øverland, Fra en svunden tid, s. 1—3. Paa disse forestillinger hviler Wel- 
havens bekjendte digt "Alfeland**. 

') £fter Grimnism&l vil hundene ikke angribe Oden. 

AAUT 90» IIOKDMK VILOLOOI X, MT FOLiD VI. ß^ r^r^t^Ar^ 

Digitized by VjOOy IC 



82 Falk: Svipdagsmål. 

bonne bistand, han har ydet mig under arbeidet, naar jeg 
har appelleret til hans store kundskaber. Hans navn findes 
kun et par steder i afhandlingen, men hans haand har mange- 
steds været virksom. 

Kristiania i Juli 1892. 

HJ. Falk. 



Bemærkninger til Östnordiska och latinska 
medeltidsordspråk *X 

Efteråt jeg har gjennemlæst Udgaven tilligemed den for- 
træffelige Kommentar, hvori jeg har fundet rig Belæring, har 
jeg nedskrevet folgende Bemærkninger for om muligt at give 
et lidet Bidrag til disse Ordsprogs Historie. 

Jeg beder tilgivet, at jeg i disse har nævnt tilsvarende 
norske Ordsprog, hvor dette ikke har stemt overens med den 
for Kommentaren lagte Plan. Jeg har gjort dette dels, fordi 
j^g gjssrn^ vilde vise, at den overveiende Del af disse Ord- 
sprog ogsaa har været brugt i Norge, dels fordi jeg her 
kunde benytte haandskrevne Kilder. 

^) N&gon tid efter det att utgivarna av dessa ordspr&k havt 
nöjet tillsända professor Bugge första och andra häftena av arbetets 
första del (texter, utg. av Axel Kock och Carl af Petersens) samt 
dess andra del (kommentar av Axel KockJ, fick jag fr&n honom 
mottaga de här publicerade "Bemærkninger" jämte ett brev, hvari 
han lemnade till mitt avgörande, ''paa hvad Maade disse Bemærk- 
ninger bör anvendes". Då. de äro så avfattade, att de omedelbart 
kunna tryckas, tror jag mig göra Arkivets läkare en glädje med' 
att publicera dessa viktiga bidrag till rätta uppfattningen av de 
oft;a svärtydda ordspråken. 

Det torde vara på sin plats att här nämna, att jag i mina 
primär-anteckningar till ordspråkskommentaren en och annan gång 
nedskrivit förklaringar, som (nästan) sammanfalla med nedan av 
prof. Bugge föreslagna. Orsaken till att jag ej införde dem i kom- 
mentaren, var att jag fann dem för djärva. Den omständigheten , 
att prof. Bugge nu föreslagit dem, talar naturligtvis i hög grad för 
deras sannolikhet, och denna torde även ökas därigenom, att två 

ARCIT FOA MOKPMff VIX.OL0OI X, MT VÖLiD TI. /T 

Digitized by VjOOQIC 



Bagge: Bern, til Hedeltidsordspr&k. 83 

Ved ''Thott." betegner jeg "Nogle faae Norske Ordsprog" 
i Nr. 464 oct. i Thottiana i det Kongelige Bibliothek i Kjo- 
benhavn. Sproget viser, at denne Samling er fra Lister og 
Mandals Fogderi. Ved "Leem'' betegner jeg de af Knud Leem 
samlede norske* Ordsprog i Nr. 597 qvarto i den Kallske 
Samling i det Kgl. Bibi. i Kjobenhavn. ''Aasen" betegner anden 
udgave af I. Aasens norske Ordsprog. 

D1=S1. 

At bygghéBj byggia her betyder "gjöre beboeligt", stöttes 
ved Modsætningen en eigi me^ tUggum ey&a (ogsaa i Frost. 
I, 6; Håk. 3), hvor ey^a er "lægge ode". 

Latinens egis forstaar jeg ikke. Skal der staa regis? 

D2 = S2. Jfr Aasen S. 92. 



D4 = S76, D70 = S4. Jfr. Aasen S. 107. 
D7 = S7. Jfr. Aasen S. 126. 



DIO = S 14. Norsk: Svart salt taaff vonne gielder (Thott.). 



personer oberoende av hvarandra tankt sig dem. De i ir&ga va- 
rande stallena fortjena därför kanske att anföras: 

D614— S547. "Troligen bör läsas aatstyrdh 'anlopp, anfair. 
Jmf. atyrja 'stoja' (Helsinge socken i Finland; Vendelis Nyl. ordb.), 
no. styrja 'støie' etc., styrjast 'stride med hinanden, rives, brydes', 
isl. styrr m. 'a stir, battle, war\'' Eller ock för "aatstyr(m)dli 
framstormande^ 'anlopp'; jmf. styrma 'storma fram', styrma at Hki 
(lED)." 

D 1000. '*Lycke 'slicka'? jmf. t. lecken."* [Detta bekräftas därav, 
att i det nnmera ntkomna nittonde häftet av Kalkars ordbok flera 
exempel pä fd. likke (UMe) 'slicka' anföras (i fömt tillgängliga 
glossarer och lexika upptages det ej).] 

D 1206. "cy leyesi för ee leyesi(e) 'sämsta'." 

I detta sammanhang må till min kommentar D 565 — S 493 
fogas, att isl. har subst, snåpr 'd&re*, samt till D 615, att enligt 
Nyrop: Sprogets vilde skud s. 110 ingenting i ordspråket "Ingen- 
ting er godt for öjnene" (t. "Nichts ist för die Augen gut") är 
den danska benämningen på Nihilum album (weisser Nichts), som, 
blandat med fett, användes såsom ögonsalva; jmf. det i kommen- 
taren från Tuinmann anförda. 

Axel Kock. 



Digitized by 



Cjoogle 



84 Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 

D12 = S10. Jfr. Aasen S. 85. 



D14 = S28. Norsk Aasen S. 30. 



D17 = S15. 
Ligesom' S forudsætter '^Snarlika lidh# ætande tidhir^, 
saaledes forudsætter dansk A vel som ældre Udtryk "Suar- 
lighe lidhe ædhende maoT. Nord. mål bruges jo særlig om 
''Spisetid^ 

D19 = S19. 
Norsk: "Snar er gagn giort", forklaret ''Den kan snart 
gjöre gavn som gidder" (Thott.). 

D25 = H6, S25. 
Je^ oversætter Latinen helst saa: "Mad vender tilbage til 
de gavmilde Steder elskende Giveren", skjönt dette strider mod 
amicahilis i H. Jeg forstaar det nordiske Ordsprog saa: Matir 
hawir mænsko "Mad har Velvilje (Gavmildhed)", d. e. Given 
Mad har i sig Evne til hos Modtageren at framkalde Vel- 
vilje mod Giveren, til at gjöre ham gjæstfri og gavmild mod 
Giveren. 

D29 = S65. 
WcUsker behöver vel ikke at betyde "italiensk", men kan 
vel forstaaes som "udenlandsk"? Walsker plandz er derfor 
kanske det polske {^plq^ sg.) plq^y pi. "lystige Danse". Har 
man i Danmark lært Ordet at kjende fra Venderne? 

D31 = H10, S30. Norsk Aasen S. 114. 

D35 = S34. 
Feilen ml i S for mldh har vel sin Grund deri, at 
Fiskenavnet sild her, som ellers, er blevet forvekslet med 
Fiskenavnet sil. 

D37 = H17, S77. 
Ældre end de danske Udtryk kéUdhegaanghen^ hygangen^ 
nærganghen er de svenske brunganggol (der danner Alliteration 

Digitized by VjOOQIC 



Bugge: Bern, til Hedeltidsordspr&k. 85 

med den danske Texts hrødhm\ hygangol] jfr. öldisl. naiicf- 
ggnffully nyisl. hüsgöngull^ nærgongully angelsaks. ftBstgongdj 
undgongel. 

D41=S67. 
Norsk: La den nioda got, som Gud giæve got (Thott). 

D48 = 845. 
Norsk: Dæ æ bædde grein som bogna elle bræste (Thott.). 

D49 = S46. 
Jeg formoder Arcm traht scitur svarende til bowen 
spendheSy bughi hændis. arcum trakere "spænde Buen" som 
oldnorsk draga boga. scitur jfr. Dl 159; ei skrevet for sei 
som i etile D887, cismata S293. 

D52 = S51. Norsk Aasen 8. 116. 



D56 = S55. Norsk Aasen S. 80. 



D58 = S36. 
Det tilfredsstiller mig heller ikke istedenfor arta nie i La- 
tinen at læse arta anie og at henfore dette enten til gr. åvla 
åvlfj eller til det hos Du Gange opfSrte mlat. anie. 

D59 = S64. Norsk Aasen S. 177. 



D60-S59. Norsk Aasen S. 57. 



D62 = 868. Norsk Aasen S. 52. 



D63 = S70, 
Danm. gamle Folkeviser 148 (Rane Jonsens Giftermaal) 
A 35: 

Marckenn haffuer øgenn, skouffuen haffuer øren. 

B 12: Skolfuen haffuer øre oc marcken haffuer øffuen. 



D66. 
Det synes mig sikkert, at pintell her er = ags. pintel d. e. 
penis, jfr. nedertysk pint. Men Ordsprogets rigtige Form 

Digitized by VjOOQIC 



86 Bugge : Bern, til Hedeltidsordspr&k. 

kan jeg ikke sikkert bestemme. Jeg har bl. a. tænkt paa: 
Man køper ee pintfe [kwsse] aff portkonæ. Jfr. D246. 

D68. Norsk Aaaen S. 56. 



D69 = S62. 
Komment. S. 42. At ulvene æde hverandre, udtales i 
det oldisl. Ordsprog: hefir mér farit sem vargunum; Jæir etast 
far til er at halanum kemr, ok finna eigi fyrr (Bandam. s. 
35). Jfr. Hamd. 29. 

D81=S63. 
I Fitting kunde i vel være = oldnord. kort i som i fita 
"Fedme"; jfr. dansk Sfe'ÆAe = oldisl. stika^ d. s/ri^te = oldisl. 
strita og fl. Maaské tor man sammenligne Håvam. 78: 
FvUar gi'indir 
sa ec fyr Fitivngs sonom, 
nv bera Jæir vanår V9I. 
Har der været et *fitja med samme Betydning som fita? 

D82 - 872. Norsk Aasen S. 33 (Fiesket o. s. v.). 

D88. 
Latinens invidus taler for, at det danske Ordsprogs ældre 
Form har været allittererende: Awundsiugher man sørgher 
foræ annærs gafl&i. 

D90. 
modo d. e. ww, som sædvanlig i Middelalderens Latin. 

D92-S79. 
Norsk: D'er betre tunnt Ö1 en tom Skaal (Aasen S. 187). 

D93 = S82. 
Jfr. norsk: bruri æ de som pryr i salar (Landstad Norske 
Folkeviser S. 370 f.); oldisl. Jjorbj^rg bekkjarbét Landn. III, 1 
(fsl. SS. I, 172). 

D95-S84. Norsk Aasen S. 162. 

Digitized by VjOOQIC 



Bugge: Bein, til Medel tidsordspr&k. 87 

D102 = S87. 
Norsk: Störste Kjempa kann falla sigerlaus (Aasen S. 71). 

D106 = S92. Norsk Aasen S. 30. 



D 108 = S93. Jfr. norsk Aasen S. 60 (Viljug Hest o. s. v.). 
D112 = 895. Norsk Aasen S. 79. 



D117 = S99. Norsk Aasen S. 56. 



D121 = S102. Norsk Aasen S. 41. 



D125=S184. 
Meningen er vel ikke rigtig forklaret af Reuterdahl: 
"ofta får dörren umgälla tiggarens vrede (han träter nemligen 
utanför dörren, för det ingenting honom gifwits)'*. Der tænkes 
vel snarere paa det, at Tiggeren, naar han ingenting har faaet, 
i Vrede smælder Doren haardt i. 



D128 = S110. 
Ogsaa jeg havde for længe siden forklaret mig dansk 
sawæj SV. sagfia af isL segi. Men glsv. saghi synes ikke at 
kunne forholde sig til isl. segi^ som glsv. draki til isl. drekiy 
da isl. segi har Sideformen sigi. segi bruges endnu i norske 
Dialekter i Betydningen "Muskel", se Aasen og Ross under 
Sege. Efter Ross i Formen Seie paa Lister ogsaa i Betyd- 
ning "udholdende (seig) Karl". Dette synes at vise, at sigi 
segi horer til seigr^ som sili seli til seil. Er altsaa förste a 
i sagha kommet ind ved Analogislutning sagha : sega = draka : 
dreka? 

D130 = S113. Norsk Aasen S. 79. 



D132-S116. 
Da Wanarth har været udtalt med stærk Bitone eller 
vel endog med Hovedtone paa anden Stavelse, har det dannet 
Rim med stærth (tidligere sfjart?\ og dette taler for, at 
Wanarth her er det rette. 



Digitized by 



Google 



88 Bugge: Bern, til Medel tidsordspr&k. 

D134 = 8136. Norsk: Det stend Royk av Branden og 
Ord af Mannen (Aasen S. 23 fra Telemarken). 

D137 = S119. Jfr. norsk Aasen S. 177. 



D139 =8126. 
Norsk: Pant bær penga heim (Thott). 

D140 = S121. Jfr. norsk Aasen S. 150. 



D142-S124. Norsk Aasen S. 94. 



D143 - 8129. Norsk med Allitteration: Sterkt Öl gjerer 
store Ord (Aasen 8. 187). 

D149 -8137. 
I Telemarken siges '^D'er vitt vegamot'' oftest, naar man 
ikke vil modtage Betaling for en udvist Tjeneste. Denne An- 
vendelse er udgaaet fra Betydningen "Vi kan let træflfes igjen". 

D168 = 8153. 
En tredje Mulighed er den, at (he æra alla glædhi i S 
henviser til the bæra alla glædhi som det ældre Udtryk, thi 
i Latinen heder det Cor gestant hilare. Jfr. glsv. hæra dirfwe 
og lign. hos 8()derwall hæra 6), hos Fritzner hera 10). 

D172 = 154. Norsk Aasen 8. 44. 



D182 = 8166. 
Jeg formoder, at Latinens oma er forvansket af osma. 
Dette fra Græsk laante middelalderslatinske Ord for "Lugt" 
forekommer i lat.-cng. Glossarer, se Sweet The Oldest Engl. 
Texts 8. 80 og 83; ogsaa i Romansk, se Diez Wörterbuch 
8. 296. 

D183 = 8167. 
Norsk: "Vönoug giest værte snart greive," oversat ved 
det danske Ordsprog (Thott.). Dansk grewe svarer her til 
hosponda i 8 og til Latinens herum. Herved kan mindes om, 

Digitized by VjOOQIC 



Bugge: Bern, til Medeltidsordspråk. 89 

at nedertysk greve har en mere omfattende Betydning end 
vort "Greve" og betegner overhoved "Forstander". 

D184 = S169. Jfr. norsk Aasen S. 36. 



D188 = S174. 
Sandsynlig har i en ældre (nordisk, engelsk eller tysk?) 
Form af dette Ordsprog god i Betydning af "Gods" dannet 
Kim med mod. Jfr. norsk: Det kjem altid Mod, naar Lukka 
er god (Aasen S. 103). 

D 192 = 8180. Norsk Aasen S. 78. 



D198 = S109. 

D Kast paa Jcrogh = S kasta a Jcrook synes at kunne for- 
svares, naar man tager paa (a) som betonet og absolut, d. v. s. 
kast Krog paa Fisken. Udtrykket stöttes ved "Kaste paa 
Silla, Makrilln", kaste ud Vod for at fange (Oslo) i Norsk 
Ordbog af Ross. 

Forskjelligt fra D198 = S109 er norsk "Beiler du, so 
krök" (o: Formaar du, saa tag for dig) hos Aasen S. 195. 

D216 = S190. Norsk: Nou giærre nassaadierv (Thott.); 
jfr. Aasen S. 107. 

D217-S189. 
Ordsproget har sandsynlig tidligere havt Allitteration: 
The æru eij alle wini som vidh ha. Jfr. Håvam. 24: Osnotr 
ma^T hyggr ser alla vera vi])hl9iendr vini. 

D219=S192. 
Latinen synes at betegne: En Fraadser viser sig tom, 
naar det gjælder at give andre, uagtet han er fyldt {dando 
skulde i bedre Latin hede dandi). Det nordiske Ordsprog 
har vel tidligere havt folgende Form : Slemmer man ær pelff- 
www godher oc eij androw andh. Forfatteren af det latinske 
Ordsprog synes at have forstaaet ^Slemmer maitiP som tysk 
iicklemmer. 



Digitized by 



Google 



90 Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 

D237 = H32, 8211. 
I Telemarken har jeg faaet Ordsproget "Naar baani fær 
sin vilji, so græte de 'kji" forklaret saaledes: "Naar En faar 
gjöre, som han vil, saa har han kun sig selv at skylde paa, 
hvis det gaar galt". Men denne Anvendelse af Ordsproget 
er ikke den sædvanlige. 

D239 = S211. 
Efter Latinens tnunda ... in unda formoder jeg: Meth 
lidhet freentj watn maa reen man segh thoo. 

D245. Norsk Aasen S. 30. 



D250 = H38, S217. I Telemarken siges: Uboen gjest 
sko' sitja paa dynnestokkjen. 

D253. t<^ = toff, d. e. dog. Findes denne Form ellers? 

D260 = S232. Norsk jfr. Aasen S. 125. 

D262. Norsk: Titt tægge den trea [dæ] tvo tretta om 
(Thott.). 

D259 = 8228. Norsk Aasen S. 62. 



D263. Norsk Aasen 8. 87. 



D272 = 8226. Norsk Aasen S. 53, 68. 

D279 = S243, D333 = 8307, D995 = 8914. Isl. Barn er 
Bvo i by bert sem )>ad er heima lært (Gudm.-Jénss. 8. 44). 
Norsk: Badn er borte som heime lærd (Thott.). 

D282 = 8246. Norsk Aasen S. 150. 



D289 = 8251. Norsk Aasen 8. 177. 



D294 = 8256. Norsk Aasen S. 6. 

D298 = 8261. 
Texten i 8: 

binge linga Unge 

Digitized by VjOOQIC 



Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 91 

bætra ær een faraofth 

æn een gafa winge 
(hvor Unge danner Rim med winge) klinger for mig som et 
Bamevers. Dette tænker jeg mig lagt i Rævens Mund. Hans 
bedste Mad er en Oaas; men han æder ogsaa gjæme en Ost, 
som Fabelen om Ravnen og Ræven viser. 

D301=S264. 
Komment. S. 138. Man kunde tænke paa at læse: ''plus 
valet in manibus passer quam sub divo (for dtibiö) grus," men 
en Spondé i femte Fod er betænkelig. 

D302-S266. 
Norsk: ''Höge er inkie hönefluck[t],'' forklaret: Vanmægtig 
naar ei langt (Thott.). 

D307 = S273. Jfr. norsk Aasen S. 7. 



D309 - S276. Dæ er ej tru hund som föier (d. e. fölger) 
kver som kvissler (Thott.). 

D311=S278. Norsk: Saar er svebnen som soves med 
sorgien (eller: synden) (Thott.). 

D312 = S279. 
manghen tingh god i A har intet tilsvarende i B og 
stemmer hverken overens med htos mangh i 8 eller med loca 
crebrent ergo casarum i Latinen. Skulde derfor det forste 
god stryges som kommet ind fra det folgende got? og manghen 
tingh være feilhört for manghent inri (== innæ^ oldnorsk mm)? 
hold huer i B = Jo/ huert. 



D314 = S280. Norsk Aasen S. 42. 



D317 = S284. Norsk Aasen S. 53. 



D323 - S300. Norsk: Snart stidles syskens vreje (Thott.). 
Fæig er frenda vreje (Thott.). 



Digitized by 



Google 



92 Bugge: Bern, til Medelüdsordspr&k. 

D332 = S306, D1010 = S890. Norsk Aasen S. 159. 
D335. Norsk Aasen S. 38. 



D339 = S262. Jfr. norsk Aasen S. 17. 



D341=S271. 
Jeg forstaar Latinen saa: aliena negotia vanen t, velut 
(d. e. velut si) est (d. e. comedat) canis ipsa (d. e. negotia). 

D342 = 274. Jfr. norsk: "Alle kverver der i Guds 
kiædlar," forklaret "aldrig minker &c" (Thott). 

D350. Norsk Aasen S. 47. 



D352 = S311. Jfr. norsk Aasen S. 325. 



D353 = S312. Norsk: För sviger de svorne en de borne 
(Thott.). 

D354 = S313. 
Et ældre Udtryk har vel været ooskæmdhir i fuldstændigt 
Rim med omemdhir. 

D355. 
Man skal eij alle ordh ædæ giffue. S. 314: thw skalt 
eij allom ordhom æta gifFua. I Latinen: non inuigiles. For 
at ædæ^ æta er rigtigt, taler, om end ikke afgjörende, Allitte- 
rationen. Jeg har derved tænkt paa et forældet Substantiv med 
Betydning "Agt", beslægtet med ætlUj g-æta (jfr. oldnorsk: hann 
hafdi jafnan gætur å sverdinu), tysk acM. Ogsaa ved denne 
Opfatning maatte det have hedt: a allom ordhom. Dog kunde 
man ogsaa tænke paa: gædæ giffue. 

D357 -= S315. Norsk: Snar fædle fatlelous byr (Thott.). 

D362 = S321. Norsk: Dæ s tende ej te himden, naar 
hors ska döje" sammenstillet med Ordsproget "End lever den 
gamle, men Gud vil" (Thott.). Hos de Fine forklares Ord- 
sproget: Det staar ikke til et ondt Menneske, at hans uven 
skal komme i Viderverdighed. 



Digitized by 



Google 



Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 93 

D367 = S324. Norsk: Sæl æ den som söger holt hus 
(Thott.). 

D370 = S329. Jfr. norsk Aasen S. 125. 



D373 = S350. 
Winna i S synes ' snarere at forudsætte opus end onus. 
Ordsproget ''gæma vil karl [fore] kaku winna'' synes at skulle 
betyde: Man arbeider gjæme, naar man vinder noget godt 
derved. 

D375 = S344. 
Jeg læser: ^fida clientela columen (med S) stat ad edis 
anela" og oversætter "Tro Tjenerskab staar som en Stötte ved 
de knagende (d. e. faldefærdige) Dele af Huset". 

D377 = S347. 
Leem siger, at Ordsproget "Daatraa tror i Moraa sin 
Serk" især bruges om en Datter, sora efterfolger sin Moders 
Exempel i at fode. 

D386 = S341. Udvidet paa Norsk Aasen S.. 193. 

D390. Norsk: Harm giære helvide (Thott). 

D395 = S357. Norsk i Thott. Oldisl. herr er hverr at 
(eller d) hdki^ nema ser bråSur eigi Njåls s. (Udg. 1772) 
S. 265; Grettis s. S. 185. 

D396 = S358. Norsk: Snart er skiændt it skurve hove 
(Thott). 

D398 - S361. Norsk Aasen S. 27. 



D399 = S359. Norsk Aasen S. 221. I Telemarken har 
jeg faaet Ordsproget "Roti æ' snart rive" forklaret saaledes: 
"Formue, som er liden eller erhvervet paa en slet Maade, er 
snart at sætte til." 



Digitized by 



Google 



94 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 

D402 = S367. 
Ogsaa Norsk i Thott, hvor Ordsproget forklares saa: 
"Den, alle önske ondt, faar engang Skam, som han forskylder 
det". Men denne Anvendelse har næppe været den oprinde- 
delige eller sædvanlige. I Telemarken, hvor "^vaai^ skiftede 
med ^varrn^y har jeg hört Ordsproget forklaret saa: Ved lang 
Uartighed kan man ægge En, som ikke er vredagtig. 

D405 ^ S 352. Norsk: Braa folk æ beste folk, men lang- 
dryen æ lejast (Thott.). 

D406-S355. 
Ogsaa jeg formoder her den Mening: "Naar man er hjem- 
falden til Doden, vil man fremfor alt dö i sit Hjem". Jfr. 
D497. Den danske Text oversætter jeg saa: Bedre er det 
for en "feig" Mand (at være) i (sit) Hus end at skynde sig 
at komme derfra ud blandt Fremmede. Da æn vdfi fwss 
svarer til male quam properare^ ligger det fjæmere at forståa 
det som "end at være dreven ud fra sit Hus". Den svenske 
Text synes mig forvansket. 

D407 = S353. 
"Traldh bær træ i legh"; "trwl hawa træ [i] leek". Her 
forstaar jeg træ om Træer^ Træstammer. Flere Folkeviser 
og Folkesagn fortæller om, at Trolde, Riser eller Kjæmper 
rykke Træer op med Rode og bærer dem til Kamp eller 
til Dans. 

D411=S326. 
Norsk: Sæl æ den som værte viis tofF fremmanne Skae 
(Thott.). Jfr. oldisl. Eigi er l)at nu, sem mælt er, at J)ü låtir 
I)ér annars vfti at vamadi (Njåls s., 1772, S. 23). 

D424 - S372. Norsk i Thott. 



D428. 
Ordsprogets rette Form er mulig: "Ny glædher ære aff 
flyendiuB weth sorgh"; d. e. Glæder, som man nylig har faaet 

Digitized by VjOOQIC 



Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 95 

Og ikke længe har nydt, flygte bort for Sorgen (og lade 
Sorgen igjen). Men da Latinen har Oattdia pennata sunfj 
formoder jeg snarere: ^ 

^ Ny flyg ære glædher, aff flyendJuB weth sorgh." 
D. e. Glæder er (som Fugle, der er) nylig blevne flyvedyg- 
tige, de flygte bort for Sorgen. Se flyg hos Kaikar. flyendhæ 
tager jeg som intransitivt Verbum, weth i denne Forbindelse 
brugt som i oldisl. hræddr vit( einhvern (ræd for En), falla 
vi& hpgg og lign. Jfr. norsk: Sorg og Sut jagar Fagnaden 
ut (Aasen S. 139). 

D430. 
Komment. S. 189. Hos Plinius forekommer Participiet 
salittis "saltef*,- men jeg har hos ham ikke kunnet finde Ord- 
sproget: jacet in sale causa salita. 

D431=S378. Norsk: Der gror gras som hegna er 
(Thott., hvor der tilfoies "Idem danicum'^. 

D432 = S379. 

Jeg har tænkt mig, at Latinen kunde forstaaes saa: "En 
hoibaaren Mand (Germine sublimis) bliver behandlet med 
Ømhed (tenerjj saalænge han har Penge (ere); men naar hans 
Rigdomskilde er udtörret (aridus) bliver han sat paa en lav 
Plads (fit imis). Norsk: "Hög herre hæve liden hejer som 
faddig er" med Forklaring ^Höi Herre hædres lidet om han 
ei er rig" (Thott.). 

D434 = S374, D437-S389. Jfr. norsk AaBen S. 169. 

D438 = S380. Norsk Aaæn S. 77. 



D439 = S381. 
Oldisl. "opt veltir lltil püfa litlu hlassi" ogsaa i Alexan- 
ders 8. S. 132. 

D440 = S383. 
Jeg formoder: 

grangias sectantur lucra ni vane foueantur. 



Digitized by 



Google 



96 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 

grangias^ udtalt grangjds^ svarer da til det nordiske Ord- 
sprogs afl. grangia ''Kornlade" ellers i Midlat. granea^ fransk 
grcmge. Her ai\jjp,ger jeg Betydningen "Lade med Kom i". 

D442 = S384, D1085 - S971. 
Norsk: "Bed aa fly elle radelig fikta", forklaret "Bedre 
at fly mandelig end fikte skammelig". (Thott.). Latinens Hte 
maa forstaaes som fteWo, hvilken Betydning Ordet har i Mid- 
delalderens Latin. I England forekommer alt i 12:te Aarh. (The 
owl and the nightingale) Ordsproget: Wel figt that wel fligt. 

D445 = S388. Norsk: Store fiskie faangis inkie i smaa 
poule (Pytter) (Thott); jfr. Aasen S. 32. 

D 44 7 = 8391. Norsk: Grisen grymta ette som gaml- 
svin grymta förre (Thott.). 

D452. 
victu forstaar jeg ikke. Skulde det rette være rictu? 
Bægeret har ikke Øine, gjennem hvilke dets Taarer kan flyde, 
men kun en Aabning, rictm. 

D455. 

Latinen skal mulig forstaaes saaledes: "En liden Hund 
kan ikke naa op til Overliggeren i en Kværn uden ved Hjælp 
af Underliggeren" og Meningen af Ordsproget er mulig "En 
lavbyrdig Mand er ikke vel skikket til hoie Æresposter; han 
vil aldrig kunne naa dem, uden han först har gjennemgaaet 
de lavere Grader". 

D458 = S399. Jfr. norsk Aasen S. 5. "Jfaw shaF be- 
tegner her "Man kommer til at", "Det gaar saa, at man". 

D46J. Norsk Aasen S. 110. 



D462 = S410. 
Istedenfor "somme henghe wedJf formoder jeg, at det ældre 
Udtryk har været "somme ftenghes wdhé^j svarende til Lati- 
nens: fauor . . . illis opis hostia claudit. 



Digitized by 



Google 



Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 97 

D465 = 8402. 

sars Ua plura parat '^Skjæbnen lager flere Ting paa 

samme Maade", det vil sige: Skjæbnen lader yed flere Forhold 

et lignende Skifte indtræde, saa at f. Ex. den, der faar Nytte 

af det indbostede, bliver en anden end den, som har hostet. 

D466 = S403. 
Norsk: "Glygt er gieste owe", forklaret: En gjæst eller 
en Fremmed ser hvad der feiler (Thott.). 

D468 = S405. 
teneri forstaar jeg ikke, medmindre det skulde være = 
tenerCj Adverbium til vereri. 

D474 = S407. item i Betydning af iterum. 

D475 = S406. 
Jeg formoder: Haud exe strato petra piger it sibi lurco. 
ex€j d. e. ex se^ skal betyde "af sig selv", strato petra "paa 
en Vei, som er brolagt med Sten". 

D476 - 8408. 
Da Latinen har oleum og da krås i Smaaland er "doppa, 
ett slags mos af mjöl och mjölk", er krasin i S kanske at 
forståa om en fed Vædske, hvori man dypper Kaalen. 

D481=S419. 
Istedenfor vndhir væg i S, som skal svare til Latinens 
valviSj har det ældre Udtryk kanske været "vndhir dørvæg". 
Væggen ved Siden af Doren kaldes "Dorvæg". Efter vndhir 
kunde dør let falde ud. 

D485 = S424, D733 = S645. 
t€ilÜB druQy williæ drw^ wilia drygh indeholder Vilje^ 
oldn. vilij der ikke blot betyder "voluntas", men ogsaa "det 
at man har, hvad man vil have; Lyst, Opfyldelse af Øn- 
sker". Sammensætningen viljedrug er analog med oldnorsk 
hamingjud/irjuigr "rig paa Lykke". Derfor synes Verden er al 

A...V Fö« «O».« nLOLoe, x, «r ^i.« v,. ^.^.^.^^^ ^^ ^OOglC 



98 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 

viljedrug at kunne betyde "i hele Verden er der rig Leilig- 
hed til at faa sine Ønsker opfyldte", hvilket synes at passe 
godt til Latinen D733: Orbis habet carum fructum rerum 
propriarum. 

Men i Latinen D485 "Jmpleat vt nutum mundum liquet 
esse volutum'' udtrykker volutum et Begreb, som ikke er ud- 
trykt i det danske Ordsprog. Dette Forhold bliver tydeligeie 
ved Oplysningen i Komment, i B: "dici solet ab ijs qui pa- 
tinam escariam circumvolvunt: ut Bolum suavem obtineant." 
Derfor formoder jeg, at den nordiske Form af D485 har 
været: "Verden er valt viljedrug". Det er: I Verden gaar 
det op og ned, og den, som hidtil ikke har faaet sit Ønske 
opfyldt, kan haabe, at Lykkens Hjul vil dreie sig om, saa 
han siden faar det opfyldt. Oldnorsk valtr "volubilis, som 
let vælter om, ustadig". Jfr. vqU er pessa heims hamingja 
Alexanders s. S. 36; verold volt Passiu-Sålmar. 

D489 = S427. Jfr. Norsk Aasen S. 104. 



D492 = S430. Norsk: Du lyder lage foden, saa feiden 
kan reckie te (Thott.); jfr. Aasen S. 35. 

D493 = S431. 
Ordsproget i S "mællom twa stola faldhir stiærtin i eldh^ 
henviser til den gamle nordiske Skik, at Siddepladsene var 
anbragte paa begge Sider af Ilden. Ligesaa Udtrykket "i 
aske^ i dansk B, medens "paa iordht^ i dansk A henviser 
til Jordgulv i Stuen. 

D517 = S457. 
Betyder anxia puncta "ængstelige Øieblikke"? Om widnær 
se Bemærkn. til D589. 

D521 = S462. Ogsaa norsk i Thott. 

D524. 
Mulig tor man læse: Justrait a quemis tilianus satrapa 
vernis", d. e. Lindeherre gaar lige ved Siden af Egesvende. 

Digitized by VjOOQIC 



Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 99 

iustrait =juxta it. r som i ital. giostrare^ giostra^ der er op- 
staaet af juxla. justra a vemis kunde forklares dels af lat. 
frope Uj dels af Sammenblanding i Middelalderen af ad med a. 

D527 = S468. 
I S, hvor "thæn skal /ø/t loicaP svarer til ^se sobrietate 
re/renef formoder jeg: thæn skal /ø/t lewa. Jeg forstaar 
lewa ikke som "leve" (og tænker derfor ved /ø/t ikke paa 
ags. sy/re "sober"), men som lewa = oldnorsk lei/a "lade være, 
holde op med", se Soderwall under leva, /ø/t "Drik" er afle- 
det af swga^ som oldn. åri/t af rfrf/a, got. gaska/ts af ga- 
skapjan. /ø/t har Omlyd som andre paa samme Maade dan- 
nede Ord (glsv. skxprp^ ^Wpi ^^V^^ ^S A-)- ^^^ Afledningen 
fø/t fem. "Drik" af supa kan tildels sammenlignes mht. siyi 
mase. "Suk", eg. "det at indsöbe (sttfen)^ indsuge Aande". 
Ogsaa ellers er i S feilagtig skrevet f for f; saaledes i S 903 
(2 Gange), S. 1084. 

D532. Norsk: Brendt baadn ræest elden, bedde baadn 
ræest hunden (Thott.). 

D550 = S477. 
Det norske Ordsprog forklares i Thott. saa: "Man kalder 
den god som gjör En vel". 

D554 - S482. Norsk Aasen S. 187. 

D555 = S483. 
Jeg formoder: Lene (for Lente) plaga dolet. Dette passer 
bedre til Danskens: man tycker ont være got. 

D558 = S486. Norsk hos Aasen S. 93: D'er vandt aa 
vita, kvar Lukka lurer. 

D564 = S492. 
J^ soger at frembringe Overensstemmelse mellem det 
danske og det svenske Ordsprog og Overensstemmelse mellem 



Digitized by 



Google 



100 Bugge: Bern, til MedeltidsorcUpr&k. 

dette sidste og Latinen ved at antage, at Ordsprogets svenske 
Form skylde lyde: flippirt ær [annarf] beto f kin o. s. v. 

D576 = S501. Norsk Aasen S. 98. 



D578 = S503. Norsk: Hobmans hest kiæme aausaa te 
horva (Thott.). 

D580-S506. Norsk Aasen S. 100. 

D585 = S512. 
At almøsse gang^ almosogangh her betyder ''Gang som 
man gaar af sand Fromhed", stöttes kanske derved, at a/- 
mose i Glsvensk ikke blot betyder "Almisse", roen ogsaa 
bruges om andre fromme Gjærninger, se Söderwall 3). 

D586 = S513. Norsk: I aar föe du mæg; till aar föer 
eg deg (Thott.). 

D587 = S521. 
Blandt de engelske "Proverbs of Hudyng" fra forste 
Halvdel af 14:de Aarh. findes: "That me lutel geveth, he my 
lyf ys (læs: lyfys) an" (Matzner Sprachproben I, 308). 

D589 = S515. 

Oldnorsk vitneskja kan betyde "Tegn, Varsel". Ogsaa 
vitni kan betyde "Tegn, Mærke" (var par orpinn haugr til 
vitnis). Jeg tror derfor, at det i S515 rigtig heder: æ vith- 
nas (d. e. varsles) gladhv hiærta.' Ligesaa forstaar jeg vin^ 
dher D589, for vidhner^ som "varsler".* 

I samme Betydning D517: Then (læs: Them) widnær 
æy wel o. s. v. D. e. det varsler ikke godt for den. I 
S 45 7: Üußn (læs: tiujem) witnar ey wæl o. s. v. Da disse 
Former findes paa saa mange forskjellige Steder, synes de 
ikke at kunne grunde sig paa Skrivfeil. 

D594 = S520. Med BS jfir. norsk Aasen S. 168. 

D599 = S532. Norsk Aasen S. 6. 

Digitized by VjOOQIC 



Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 101 

D607 = S540. 
Norsk: "Fri er frels fremgang" i Thott., hvor det for- 
klares "den far fri, som frels farer, som intet ondt har gjort". 

D608 = S541. Jfr. norsk Aasen S. 5. 



D613 = S546. Jfr. norsk Aasen S. 22. 



D614-S547. 
I S formoder jeg dødfins aatftyrdh (for aa1ftrydh\ som 
rimer med forhyrdh. ftyrdh for ftyrmdh af styrma. I Old- 
norsk forekommer styrma at "fare frem med Voldsomhed hen- 
imod". m er her faldt ud ligesom i sv. Dial, varsla = vörw- 
sla^ norsk Dial, vart =^ varmt, styrmdh er dannet ligesom oldn. 
deiWj herm&j nefn^ o. s. v. 

D615. Norsk Aasen S. 67. 



D616-S549. 
Jeg formoder: 
molis init (som i B) cursum quem terret trux mina sursum. 
Then hæffuer swarth løh (jfr. S) ther nødijs til at løbe. 
Jeg forbinder sursum ikke med cursum^ men med terret "jager 
op", "skræmmer op". Paa Grund af init föreslåar jeg hæffuer 
= oldi8l. hefr "tager fat paa" "begynder" (hvilken Betydning 
Verbet ogsaa i Glsvensk har). Altsaa: "Den, som nodes til 
at lobe, begynder paa et besværligt Lob", d. e. giver sig til 
at lobe, selv om Lobet er forbundet med Besvær. 

D619. Norsk Aasen S. 23. 



D623 = 8505. Norsk Aasen S. 17. 



D634 = S55L 

I Tillægget, som B og S har, var det ældre Udtryk 

kanske: tag æ godt [Folge] ^ men du kant faa. Dette synes 

at passe bedre til Latinen: te dignis cum potes eques. Dette 

Tillæg synes at vise, at Ordsproget spotter over den urime- 

Digitized by VjOOQIC 



102 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 

lige Msade, paa hvilken honnet Ambition ofte viser sig hos 
lavbyrdige Mennesker. 

D648 = S 563. Norsk Aasen S. 50. 



D656 = S624. 
I udtrykket til skijhs før er mulig bevaret den gamle 
Styrelse af Præpositionen tU med Genetiv. 

D663 = S581. 
Kanske "Non placet is generel i Betydning af generic 
svarende til "Han tæckes eij sijn slæckt". Jfr. fcUeme D692 
= Falerni. 

D667 = S589. Norsk Aasen S. 160. 



D669 = S591. Norsk Aasen S. 170. 



D672 = S595. Norsk Aasen S. 129. 



D673 = S597, Norsk: De æ vont aa fyge för den inkie 
fiöred er (Thott.). Jfr. Aasen S. 33. 

D674 = S599. Norsk Aasen S. 37. 



D677 = S601. • Rimet taler for Formen anulus. 



D679 = S604. Norsk Aasen S. 80. 



D680 = S605. Norsk Aasen S. 12. 



D681 = S606. Norsk Aasen S. 141. 



D684 = S610. 
Komment. S. 276. Jfr. oldisl. påt er fornt mål at pess 
mannz råd gangi å tréfotum, er margir hlutir takazt illa. 

D685 = S611. Norsk: Dæ er vont aa stæle der bonden 
er sial tioff (Thott.). 

D686 = 8612. Norsk Aasen 8. 17. 



D687 = S613. Norsk Aasen S. 102. 

Digitized by VjOOQIC 



Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 103 

D690 = S617. Norsk: "Sod er kver sinom synd", for- 
klaret "Hver tykkes sin Synd sod" (Thott.). 

Jeg læser Latinen saa: 

nos caries lenit, plaga dolenda venit 
og forstaar den saa: "Vor moralske Raaddenhed vinker be- 
hagelig paa os, Ulykken kommer smertelig". Gerundiv for- 
trænger i Middelalderens Latin ofte Præsens Particip, 

D692-S620. 
I den nordiske Text er der intet, som svarer til Lati- 
nens pincerne. Derfor antager jeg, at det ældre Udtryk 
har været: — wedh Jyrtø-gældh. Herved f aar man tillige 
Allitteration. 

D693 = S621. Norsk: End lever o. s. v. (Thott.). 

D694-S622. 
Komment. S. 281 f. Grunden til, at man efter Folke- 
troen ikke maatte sætte en Smorkjærne under Bjælken og 
at det ikke blev Smör, hvis man overtraadte dette Forbud, 
var kanske den, at et Trold kunde sidde skrævs over Tag- 
bjælken. Saaledes sidder Gjenfærdet Glåmr i Grettis saga 
(S. 83) skrævs over Husets Tagryg. 

D706 = 603. Norsk Aasen S. 51. 



D707 = S607. Norsk: Kua miockar inkie som konnaa 
vill (Thott.). 

D721 -S634. Norsk Aasen S. 186. 



D722-S635. 
Med Hensyn til Brugen her af gijsper^ gespar om en 
Fugl, hvis Röst tillægges Spaadomsævne, kan mærkes, at 
det i den isl. Hrolfs s. Kraka (Fas. I, 11) om en Spaa- 
kvinde, som skal til at spaa, heder: slær \}k f sundr kjpp- 
tunum ok geispar mJ9k, ok vard henni l)å lj6d å munni. 
I Njåls s. (1772) Kap. 12 heder det om en tryllekyndig 

Digitized by VjOOQIC 



104 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 

Mand, som skal til at udtale betydningsfulde Ord: t6k Svanr 
til orda ok geispadi mJ9k. 

D736 = S649. 
Jeg tror, at æpter (ikke optd) er det rette paa Grund 
af Latinets post og paa Grund af iidh (opus), ciniflonis opus 
er "det at blæse i Asken, saa der bliver Ild". Jfr. ogsaa 
gleng. oskefise^ der forklares ved dniflo qui flat in einere^ 
se Mätzner Wörterbuch. Jeg formoder, at optadyfir^f er for- 
vansket af æpVqfkfijfinf. Ordsprogets rette Form bliver da: 

svangh wardher kin æptir askflisins iidh. 
Dansk tændzens er maaské videre forvansket af (æp)tærdyzens. 

D737 = S650. Norsk Aasen S. 97. 



D739 = 8653. 
Her er menda brugt i Betydning af mendacium "Lögn". 
Ligesaa i D817. Norsk Aasen S. 81. 

D741 = S656. 
Dette Ordsprog forekommer i England allerede i 13de 
og 14de Aarhundred; se Mätzner Altengl. Sprachproben S. 
307 f. breketk i det engelske Ordsprog og rompt i det til- 
svarende franske viser, at hrydher i D er rigtigere end bi- 
thir i S. 

D744 = S654. 
I Visen om Ulv van Jærn (Grundt v. Nr. 10) siges om 
en Hævner: 

Op da voxer den liden Rakke 
med hvasse Tænder i Munde. 



D747. Norsk Aasen S. 108. 



D755 = S666. 
En lignende Leveregel udtales i Håvam. 33 (Ärliga 
verkar o. s. v.). Jfr. norsk Aasen S. 39. 



Digitized by 



Google 



Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 105 

D756 - S669. 
IsL Scd^az sér um UUr^ 

saman skrika ni^ingar 
allerede i Håkonar s. Håk. (Fms. IX, 389). Ordsproget: 

æ ^dÄ:ias Sddik^i 

^aman neJ^a meJ/anga 
danner et Par Verslinjer med Allitteration og Stavelserim. 
Hver Linje paa 6 Stavelser {saman metrisk Oplosning). I 
Linjens Udgang næstsidste Stavelse lang. Dette Versemaal 
kan ellers ikke paavises i Svensk eller Dansk, men er al- 
mindeligt i Islandsk. Jfr. Brate Fornnord. Metrik S. 53—55. 

D759 = S672. 
Glsv. di4d Accus, (usikkert Kjön) kan enten være be- 
slægtet med nyisl. dodi "Svaghed, Kraftlöshed", som sv. ludd 
med isl. lo^i. Eller det kan være samme Ord som nordeng. 
dud "rags", gleng. duMe "clothe, amphibilus, birrus", se Mätz- 
ner; jfr. for Betydningsforholdet norsk Dial, fillegamp. 

D767 = S682. Norsk: Faddig mand bær bu aa bag 
(Thott.). 

D774 = S689. Norsk Aasen S. 15 (— hög som ein hest). 

D778 = S693. Norsk: Der gror under gangande fod 
o. s. V. (Thott.). 

D780 = S694. Norsk Aasen S. 150. 



D784 = S699. Norsk Aasen S. 70. 



D793 = S707. Norsk: Den skal have jædnfingra som 
skall flaa Fænen (Thott.). 

D797=S712. Norsk: Kver er diærv öve deilt land (Thott.). 

D809 = S746. 
Oldisl. Så er brytinn verstr, er själfan sik tælir (Var. 
sveltir og sik svlkr sjålfan) Magus s. Cedersch. Udg. 3", 

Digitized by VjOOQIC 



:J 



106 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 

D814 = S751. Jfr. norsk: Det höyrer meir til Plog 
en Blistring (Aasen S. 114 fra Telemarken). 

D816 = S750. 
Skal man læse: Plus . . . seit (for sit)^ svarende til kan 
hæsth? Herimod taler Rimet sibi sit ^ visit. 



D817 = S753. 
Latinen er vel saa at forståa: "Logne {mendi d. e. 
mendaé) af to Falske bevirke, at den tredje (frinum = ter- 
tium) hænges med Fordærv (saa at det bliver ham til For- 
dærv)." Jfr. Bemærkning til D739. 

D819 = S724. Ogsaa ellers findes dansk gammelt for 
gammen^ se Kaikar II S. 9. 

D820 = S725. 
Mod at forbinde dicit cum solo og for at forbinde con- 
fligere cum solo taler, saavidt jeg skjönner, een geen enum i 
S, d. e. solura confligere cum solo. Jeg forstaar den glsv. 
Text ikke saa: "den feige vil have Hjælp i Tvekampen", men 
saa: "den feige vil ikke kjæmpe i Tvekamp". Den feige 
vil kun midt i en Hær gaa i Kamp; da foler han sig tryg- 
gere og mere ubemærket. Ogsaa den danske Text "Daare 
vil ei ene fegte" forstaar jeg som "Daaren vil ei fegte i Tve- 
kamp", thi Tvekamp heder i Oldnorsk dnvigi. 

D822==S727. Norsk: "Dovre æ dags mad", forklaret: 
"Den der æder sin Davre, taaler noget at bie" (Thott.). 

D824-S730. Norsk Aasen S. 33. 



D826 = S733. Norsk: Svarta kua giæve ausaa kvid 
miolk (Thott.). 

D829 = S736. Norsk: Trete fadle inkie mæ föste hog 
(Thott.). 

D830 = S737. Norsk Aasen S. 38. 

Digitized by VjOOQIC 



Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 107 

D834. Norsk: Samlige sædie best bu (Thott.). 

D842. 
Mulig kan Rim og Parallelisme restitueres ved at man 
læser: Kærligh sætther sig wed ildh [oc kailer] sijn sön greifwæ 
och koningh baaldhe (i ældre Form balde). 

D847 - 8668. Norsk Aasen S. 162. 



D849 = S714. 
Jfr. oldisl. sætar syndir verda at sårum bétum (S61ar- 

lj6d 68). ^ 

D852-S732. 
Jeg formoder istedenfor Texten i S: ey ær swa argh 
hasbonden^ at fore gestum skal io hawa til forna. Jfr. mid- 
nedtysk tovoren hebben^ have Fortrinet. 

D864. 

Latinets priuat anm vetulam aure forudsætter en anden 
dansk Form end om sith øræ. Dette bestyrkes ved den norske 
Form af Ordsproget D399 = S359: D'er lett aa rotet riva, 
sa' Kjerringi, ho reiv Øyrat av den andre (Aasen S. 221); 
dansk hos H. Thomesen: Raaddent er snart braaddent, sagde 
kællingen, hun bed øret af sin søster. Altsaa har Ordsproget 
i D854 engang vel havt folgende Form: — sagdhe kær- 
lingh, ref af annare øræ. 

Norsk: dæ æ borte som borte æ (Thott.). 

D857 = S759. 
Norsk: Bedde er tagd elle turteloust talt (Thott.). Jfr. 
oldisl. m§li parft épa pegi (Håvam. 19). 

D858 = S760. 
Norsk: Dæ æ bær aa hegda (d. e. spare) fraa lokkje 
en fraa botnen (Leem). Ordsprogets Mening fremgaar af 
Formerne hos Aasen S. 140: D'er best aa spara fraa Loket; 
d'er seint naar ein ser Botnen; o. s. v. 



Digitized by 



Google 



108 Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 

D861=S763. Norsk Aasen S. 104. 



D864 = S807. 
I S: "bætra ær wara mwlakringh æn fnuiofaghrumP for- 
klarer jeg fnidofcighrum som attraheret til Dativen manniy 
der tænkes til. Jfr. oldisl. gott er vammalausum vera (S61- 
arlj6d 30); nærr væri l)ér at vera heima en dratta emum til 
ütskerja (Fornald. s. II, 128); illt er litium at vera (Fms. 
VI, 202); jfr. glsv. jlt ær qwikunt at brænna S 1034, der viser, 
hvorledes Sprogbrugen er opstaaet. Ligesaa i Græsk: Me- 
yåÅov eveoyeöiöv ovn loog ^(jfdiX)v aivU^ yevéödai. 

D876 = S776. 
Komment. S. 340. Hvis worløøs horer sammen med isl. 
varask^ maa vel forste Led wot" forklares af et til oldnorsk 
vari "Forsigtighed" svarende Substantiv. 

D887 = S789, D965 = S951. Norsk Aasen S. 21. 

D891=S793. 
Den egentlige Mening af D "Hoo icke tijl sætther han 
eij opp dragher (rycker B)" er kanske: "Den, som intet sætter 
til Lokkemad paa Krogen, han drager ingen Fiskefangst op". 

D904. 
Jeg formoder: Hw^ær kdher (som formodet i Komment.) 
syt skijb (Dativ) dybh hæsth. Derved faar man et udtryk, 
som svarer fuldstændig til apta prqfunda tueri, 

D912 = S808. Norsk Aasen S. 23. Istedenfor raka 
her med Allitteration kara. 



D916 = S812. Norsk: Det batnar sjeldan Herre-Skifte 
(Aasen S. 60). 

D922-S833. 
Norsk: Rag mæn du hæve riva (Thott.). Denne Form 
synes bedre. 

Digitized by VjOOQIC 



Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 109 

D929-S839, D1142 = 81082. Norsk Aasen S. 109. 

D930 = S822. 
Oldisl. ogsaa i Hrölfs s. Gautr. (Fas. III, 155): opt er 
t)at i karls hüsi, er eigi er i konungs ranni. 

D931 =8823, Norsk: Dæ som ligge skiult i snio kiæme 
fram i tö (Leem). 

D937 = S830. Norsk: Sieldan æ greinar bæd elle bul 
(Thott.). 

D939 = S836. 
Latinen er kanske saa at forståa: Ruffa fröns est vene- 
nosa varicosa suasibus: en röd Pande er saa fuld af (onde) 
Raad, at dens Aarer svulmer af Giften. 

D942 = S825. Norsk: Frid hest aa fagar könne er 
inkie go for faddig mand (Thott.). 

D953 - S847. 
Jfr. oldisl. kasta steint um megn sér^ indlade sig paa 
hvad der overstiger Ens Evner. 

D956 = S943. Norsk Aasen S. 53. 



D962-S852. Norsk Aasen S. 84. 



D969 = S859. Norsk: Giærd so gar, dæ værta inkie 
gab udi (Thott.). 

D972 = S861. Norsk: Den faar fadl, som anden fadd 
ackter (Thott.). 

D973==S863. Norsk: Den som vil gange giægnom, 
hand giænger opte glæppom (Thott.). 

' D979 = 8915. Norsk: Söt kand locka siovaars baadn 
(Thott.). 

D987 = S877. Norsk: Den bode me krop som inkie 
hæve ku (Thott.). 

Digitized by VjOOQIC 



110 Bagge: Bern, til Medeltidsordspr&k. 

D988=:S878. 
Komment. S. 367. Formen glsv. ynska^ gldansk ønske 
findes oftere: ønsken GL Danske Folkev. Nr. 113, V. 9, L. 1; 
ynsken V. 11, L. 1; ynsketid Nr. 84 I, V. 18, L. 3. Jfr. 
oldnorsk æskaf gldansk øske Danm. gi. Folkev. Nr. 203 A 
Omkvæd; yski man Brandt, Gldansk Læseb. S. 281. 

D 1000 = 8883. 
I goth smør lycke i A er vel lycke forvansket af likke 
(der er laant fra Tysk), d. e. slikke, eller af slikke. 

D1002 = S953. 

Naar man forstaar pure som custodia^ mangler efter 
quam et Udtryk for "ren", der synes mig nödvendigt, lige- 
som "ren" findes i de nordiske Texter. Derfor opfatter jeg 
quam sine pure som quam sim sine te, pure! (eller ogsaa 
som quam sis sinej pure! hvis dette kunde siges med Be- 
tydning "end at du ren skal være borte fra mig"). Jeg for- 
moder, at det beöynderlige pus = custodia har sin Oprindelse 
fra en Misforstaaelse af dette latinske Ordsprog. Du Cange 
anforer Ordet fra et italiensk og fra et fransk Glossar. Hvis 
jeg har Ret i min Formodning om Ordets Oprindelse, saa 
skulde altsaa det latinske Ordsprog have været kjendt ogsaa 

i Sydeuropa. 

D 1008 = 8900. 

Meningen af Ordsproget er vel: Sorgen er nær, men 
aldrig kjær. 

D1013 = S906. Norek: I storm lyde kastis dæ kiert æ 
(Thott.). 

D1024 = S927. Norsk, men med unorsk Sprogform: 
Smukt baadn siunger smuk sang (Thott.). 

D1038 = S918. Norsk Aasen S. 31. 



D1033 = S892. Norsk Aasen S. 147. 
D1039-S919. Norsk Aasen S. 16 i mange Former. 

Digitized by VjOOQIC 



Bugge: Bern, til Medeltidsordspr&k. Ill 

D1042. Norsk: Bæd æ siaasvæven dote eller ophæng[d] 
son (Thott.). 

D1059 = S950. 

Jeg læser: 

se dat alumpnanti rudus monedula olente. 
rudus olente ''en stinkende liden Mynt" er en skjemtende Be- 
tegnelse for Skarnet, hvormed Kaaen lönner. At rudiis er 
det rette, stöttes derved, at Du Gange efter "Glossarium ve- 
tus" har ryd%(S "alimenti stercus". Glossariet har vel hentet 
Ordet fra det her behandlede Ordsprog. Istedenfor lana A, 
land B, lanti S indsætter jeg olente^ som kunde skrives olanti 
og danne Rim med alumpnanti. olente ligesom i Italiensk 
= class.-lat. olens. For Rimet jfr. prendes ^ grandes Dl 152, 
egenti^portantiDbQy it^antem ^ pedetentim Y)\il ^ samt med 
Hensyn til Endelsen -e = 'i ]iv. falerne (^ Falerni) ^ pin- 
cemt D692, mendi (= mendae) ^pendi D817. Dette Rim for- 
udsætter fransk Udtale af Latinen. Dog synes Forklaringen 
hos Du Cange at forudsætte Læsemaaden land. 

Yersemaalet viser, at anda^ som staar i dansk B og i 
S, men ikke i dansk A, er dette Vers uvedkommende. I 
S 951, som folger lige efter, staar arida. Jeg formoder, at 
anckt har sin Oprindelse herfra. Hvis dette er rigtigt, godt- 
gjor det, at D965 = S951, saaledes som i den svenske Sam- 
ling, oprindelig har fulgt umiddelbart efter D1059 = S950. 
Dette stöttes ved förste Ord Se, der passer til Rækkefélgen i S. 

D1060. Jfr. norsk Aasen S. Ill nederst. 



D1069 = S960. Norsk Aasen S. 61. 



D1070 = S978. Norsk Aasen S. 23. 



D1073. Det danske Ordsprog overensstemmende med 
det fra Norge i Thott. 

D1074 = S982. Norsk Aasen S. 170. 

Digitized by VjOOQIC 



112 Bagge: Bern, til Hedeltidsordspr&k. 

D1082 = S988. 
I S föreslåar jeg: korn giflfwir kako ok hungir køpa 
leeff. Herved faar man i S et abstract Udtryk ligesom i 
Latinen (empcio panumj^ og herved faar leeff Hovedtonen, 
hvorfor Rythmen synes at tale. 

D1087 = S970. 
I D bör for es læses est, som i S. 

D1095 = S990. 
Da det logiske Subject her er det abstracto Udtryk "at 
drage med HalmskageF, ikke det concrete "Halmskager, 
synes dette mig at tale for at forståa dræth abstract som "at 
drage", ikke concret som "Dragindretning". 

D1105 = S994. 
Det at slagte Kvæg med Spyd kan aldrig have været 
saa sædvanligt, at man med Rimelighed kunde betegne Koens 
forestaaende Slagtning ved at Koen "bifar fore fpiwth ftangh". 
Det kunde derimod betegnes ved at Koen bisser for Kolve- 
hug (D729). Jeg formoder, at Meningen af Ordsproget Ve 
ær könne thæn dagh hon bifar fore fpiwth ftang" snarere 
er: "Ve Bonden, naar Krig bryder ud! da trænge væbnede 
Mænd ind i hans Gaard og dræbe hans Kvæg". 

D1124 = S1009. ^ 
Norsk hos de Fine: "Den ska inkje væra krædlen saa 
bide Hova af Paddaa" med Forklaring: "Om en, som egter 
en berygtet eller hæslig Kvinde for Penges Skyld". 

D1125 = S1016. Norsk Aasen S. aS. 



D1126^S1030. Norsk: Den kiærer seg som kvier 
(Thott.). 

D1138 = S1028. I Telemarken har jeg oftere hört fol- 
gende til en nyere Vise hörende Vers, i hvilke et med D1138 
beslsegtet Ordsprog er forbundet med D706: 

Digitized by VjOOQIC 



Bugge: Bern, 'til Medøltidøordøpr&k. UB 

D' æ 'kje alt gull som glimar onde sol, 
some løert raesøingjøn gylle; 
d' æ 'kje alle möyar som flettar sitt haar, 
men dei læt seg av gutanne drille. 
Hos de Fine: Dei æ in^e adla moy saa fletta sit. haar i solskin. 

D1151=: 81041. I^orsk: Kræsen könne fær siæAlamd 
sur molk "æder den gjeme sod" (Thoft.). 

D1155 =>S1069. Norék: klappa du bonen, so nappa 
han fle; nappa 'du bonon, so <klappa han de '(Leem). 

D1156 = 81049. Norsk: Tru inkie hestehov elle bad- 
nerou (Det ene spender, den anden klikker) (Thott.). 

D1157 = 81071. Jfr. norek Aasen 8. 47. 



Dll-ei =='8'1069. Norsk Aasen 8. 154. 



DlieS = 81064. Norsk i Thott. 



D1165 = 81050. Norsk: Vibe viU vege koiyom itee 

(Thott.). 

D1166 = 81051. Norsk i Thott. 



Dll«8 = 61074. 
Norsk: 8tundotn flo aa sttrndom 'fiæra (Thott.). fJirten 
flo eller fiære (Leem). 

Dll.78 = 61078. 
kom i A er mulig Feil for kommer j HMm fi og IB fanr. 

D1188 = 81000. 
Efter Latinens girouago sine lege pudoris oceUo synes "et 
ondt (krank) Øie" her at skulle belyde "et ublufærdigt Øie". 
Jfr. Math. 18, 9 og Math. 5, 28. 

.DM98 =- S 1046. 
Komment. S. 42S. Stwr ^obtiøtm bos Saxo msaet tfl 
Styrr enn sterkt i 89gubrot (Fas. I, 381). 



AunT rÖB xoKsns vi&oumi x« vt völid ti. 

Digitized by 



Gboglc 



114 Kock: Efterskrift. 

D1197-S1072. Norsk: Alle nogla er inkie nagle till 
ej konnis rumpe (Alle Nögler henger ei ved en Kones Laar) 
(Thott.). 

D1200 = 81085. 
Meningen af Ordsproget "godh ær fafta tha hon ma eld 
flækkia" er kanske: Faste er god, naar dens Vand kan 
slukke Lidenskabens Ild. 



D1206. 
Skulde "Det er ey leyest aff daghen" være forvansket af 
"Det er ee hdhest (Superi, af led) aff daghen"? 

S 500. 
Jeg havde tænkt paa Muligheden af, at "lætum thæn 
fwæria ænga hafuir fiælena" kunde være forvansket af " — 
ængin hafuir fkiæVm^ "Lad den sværge som ingen Bevis- 
midler har". Men derved frembringes ikke Overensstemmelse 
med Latinen; rigtignok bliver denne heller ikke fuldstændig, 
naar man læser fkalena. 

S554. 
For fit bör vel læses fit Er det ældre udtryk finne 
tungo ftilla (for ftyra) i Rim med illa? Jfr. oldisl. stillu 
orcfum og D511: stylker illæ sijn mwndh. 

S626. 
Skulde vamba klutay som svarer til omasum^ være for- 
vansket af vamha(r) luti? 

Sophus Bugge. 



Efterskrift. 

På jfbrslag av professor Bugge, som jag vid över- 
sändandet av korrekturet till ovanstående avhandling med- 
delade några små anmärkningar till densamma, tillfogar jag 
några av dessa. 



Digitized by 



Google 



Kock: Efterskrift. 115 

D198 = S109. 
Emot att fatta Kaslh paa krogk (D) och kasta a krook 
(S) såsom "kast Krog paa Fisken'* synes mig den omständig- 
heten tala, att man vid fiske med krok icke kastar kroken 
på fisken (utan kastar den ut för fisken). Det norska ut- 
trycket "kaste paa Silla" i betydelsen "kaste ud Vod for at 
fange" torde ej utgöra en tillfredsställande parallel, eftersom 
denna betydeke av "kaste paa Silla" väl utvecklats från den 
(när fråga är om ett stort fiskeredskap såsom fiskegarnet i 
motsats till det lilla fiskeredskapet kroken) nära liggande 
"kasta fiskegarnet över (eller på) sillen (för att därmed fånga)"; 
jmf. det svenska "kasta en schal (eller annat större före- 
mål) på (eller över) någon". 

D355. 
Det bör kanske nämnas att prof. Bugge skriver (*/, 1893): 
"Ved D355 vilde jeg gjerne have anmerket, at jeg finder 
mæte [jmf. Kommentaren s. 155] sandsynligt". 

D527 = S468. 
Då i fsv. kort y framför / normalt kvarstår såsom y 
(och ej övergår till ø), och då Palmsköldska handskriften, 
efter hvilken den fsv. ordapråkssamlingen publicerats, låtit 
kort y övergå till ø endast efter supradentalerna (r^ Z, n) 
men annars kvarstå (se Kock i Arkiv N. F. V, 235 ff.), 
så tala dessa omständigheter emot att anse fø/t stå för */øft 
"drik" (av äldre *sj[/V, avlett av supa). Prof. Bugge skriver 
att han erkänner riktigheten av denna invändning mot att 
fatta /øf t = */øfL 

D589 - 8515. 
Jag tänkte mig snarast (jmf. delvis Kommentaren s. 243 
st. 4 nederst), att det föråldrade vithras i den muntliga tra- 
ditionen utbytts mot det till form och betydelse snarlika 
vifJwaSj ungeför på samma sätt som i danska ordspråk ett 

Digitized by VjOOQIC 



M'G Kock: Efiberakrift 

äldre ee ofta utbytts mofa ett yngre må (jmf. t. ex. komm, 
tia D 10231 = S 931)^ \ 

D854. 
För den av Bugge föreslagna uppfattningen kan texten 
i B anses tala med* om øreth. 



1)1082-8988. 
För bøpia leeff talar^ att man med denna emendation 
far tre akcentuerade allitererande oihI på. kr: ^korn giffwir 
ksko ok hungir &øpis leefP. 

D1173 = 81079. 
Ehuru överensstämmelsen mellan B och 8 antyder, att 
presens kommer (kombir) är det ursprungliga, torde kom i A 
ej behöva fattas såsom egentligt« fel. Då "sammankommandet^ 
måste vara något föregående i förhållande till. ''åtskiljandet", 
kan. man« airøiktligt hava för att uttrycka det förra använt 
preteritum men för, att uttrycka det senare presens. 

Axel Eook. 



Digitized by 



Google 



Jenmäle. 



I sin anmälan av min Altisländische grammatik, 2 aaflage^ 
nti denna tidskrifts senaste häfte har resensänten^ Docent Finnar 
Jönsson — jämte det han om arbetet i sin helhet yttrar sig på ett for 
mig mycket smickrande sätt, för vilket jag icke kann annat än vara 
synnerligen tacksam, hälst ingen bättre än jf^ själv kann inse de 
brister, som fortfarande vidlåda ock måste vidlåcla ett arbete av denna 
art — framställt åtsjilliga detaljanmärkningar mot av mig i nämda 
arbete lämnade uppjifter. Ehurn det är mig mycket oanjenämt att 
jentemot en så välvilligt sinnad resensänt uppträda som kritiker, ser 
jag mig dåck därtill tvungen^ emedan den säkra ton, i vilken re:s 
påståenden äro hållna^ möjligen kunde förleda en ock annan av de 
1 gpramatdska frågor icke spesiällt bevandrade till att anse dem 
välgrundade, något som emellertid i allmännhet icke är fallet, äfter 
vad jag bär näan skall taga mig fribeten påvisa. För gramat- 
tikem ex professo ha däremot äfterföljande rader intet nytt att 
bjnda. 

8. 371 anmärker res., atfc min t. e. § 217 m. fl. st. jivna tids- 
bestämning ^^in der vikingerzeit'* är ^'ubestemt og utilstrækkelig". 
Naturligtvis vore det önskvärt att kunna anjiva en mera be- 
gränsad tidpunkt, men jag tråtsar res. att kunna på vetenskapens 
närvarande ståndpunkt jöra detta. Ock hällre än att godtyckligt 
välja en fiks tidpunkt måste naturligtvis en samvetsgrann förf. i 
dyuka fall anjiva den tidpunkt, inom vars latitud det ifrågavarande 
^tum med säkerhet faller. 

Jag har icke, såsom förf. uppjer, daterat H^foälausn till "um 
950", utan § 78, 3 yttawt: "Bgell Skallagrirosson (um 950)", en 
uppjift> som torde vara så riktig som möjligt i fråga om en person, 
som föddes omkr. 904 ock dog omkr. 990. Att jag straks där- 
äfter siterar några ord ur Eg^Us tidiga arbete H^fodlausn, berättigar 
icke någon att tro, det jag bestritt^ att denna dikt författats 936. 

Jag har icke påstått något så meningslöst som, "at [u-]om- 
lyden er opstået og udviklet i et så kort tidsrum som c. 30 år," 
en slutsats, som res. drager ur min uppjift, att omjudet icke före- 
kåmmer Vor 900^ men. uppträder redan hos Egell. Då denne icke 
rimligtvis bann antagas ha ändrat sitt språkbrak från den tid, då 

ABUV PÖS XOftDMK riLOLOOI X, MT WÖhiD TI. /T 

Digitized by VjOOQIC 



118 Noreen: Jenmäle. 

han lärde sig tala rent — omkr. 910 — till den, dä han författade 
Hpfodlansn, 936> sä borde res. konsekvänt ha tillskrivit mig den 
meningen^ att omjudets uppk&mst ock utveckling krävde blått 10 
års tid. Men då det nn torde vara bekannt^ att ^^judlagar^' icke 
jenomföras på ett aller ens på tre desännier, utan kräva flera jene- 
ratsjoner, ja vanligen flera sekel^ så är — aller borde åtminstone 
vara — tydligt, vad jag ock andra mena, då vi säga, att en jud- 
diferäntsiering icke finnes före, men väl äfter ett visst bestämt årtal, 
nämligen : att juddiferäntsieringen vid nämda tidpunkt framskridit så 
långt i sin utveckling, att den för de talande (ock skrivande) blivit 
medveten (ock kräver i skrift uttryck i f&rm av en olika beteckning). 

Tidpunkten för u-omjudets inträde — i nyss anjivna mening 
— har jag satt till 900. Res. tror, att '^man kan trygt sætte 800'^ 
men har till stöd för detta påstående ingenting annat att anföra, 
än att omjudda farmer förekåmma hos ^^Brage" ock i Ynglingatal. 
Att dvlika icke kunna — åtminstone av mig — auses bevisande, 
är tydligt därav, att jag ju förklarat mig (se Uppsalastudier 's. 225) 
i likhet med Vigfiisson, men delvis på nya grunder, vilka jag en 
annan gång får utveckla, anse Ynglingatal vara författat under 
Harald Hårfagers rejering, sålunda tidigast i slutet av 800-talet; 
ock att åldern av ^'Brages'' dikter är ytterst omtvistad, är allbekant 
(jfr vidare det snart utkammande arbete av Bagge, däri res:s åsikt 
i denna punkt kritiseras). 

"Et sjof, som anføres § 244, eksisterer ikke," anser res. Näj, 
icke i betydelsen av lat. sedes, d. v. s. i samma bet. som isl. sipt; 
men det har jag häller aldrig sagt. I § 244 heter det ordagrannt: 
''stot (ags. swéot) schaar", ock detta ord förekåmmer t. ex. Biskupa 
sögur I, 647 samt Hyndloliöd str. 43 (jfr Bugges upplaga s. 405), 
å vilket sednare ställe Jönsson, Eddalieder s. 81, oriktigt återjer 
hdskr:s siotutH med sjgtum. Detta visar tydligt, att han låtit av 
Egilssons ordbok — där med en för den tiden ursäktlig onöjak- 
tighet sigt 'sedes' ock stöt 'cætus' idäntifieras — förleda sig till 
att antaga ett isl. ord sjgt, som skall betyda dels "säte", dels "skara" 
ock sålunda är etymolågiskt lika inträssangt som det bekanta tyska 
ordet schnür^ som betyder 1) ett snöre, 2) en sånhustru. Då res. 
som stöd för sitt kårtfattade påstående åberopar ett yttrande av 
Gislason (Om Helrim s. 21 noten), så jör han denne orätt, ty 6. 
säger blått, att skrivningen stöt i stället för sigt (av *setih) ^säte^ 
(särsjilt i fråga om Arinbjarnardr. 2) är obefogad, något som är 
självklart. Icke häller skulle res. kunna mot min uppfattning av 
siötom i Hyndloliöd åberopa sig på några metriska själ, ty en vars 
av den byggnad, jag där förutsätter, är icke alls ovanlig (se Sie- 
vers, Altgerm. metrik s. 65 f.). 

Då ros. bestrider min uppjift, att f&rmer sådana som jen. 
lékfiirs, ack. léknir o. d. tillhöra "die etwas spätere spräche" ock 
fortsätter: "herefter skulde man tro, at sådanne former allerede 
fandtes i oldsproget (altså i det 13. el. 14. årh.), men detfce er 

Digitized by VjOOQIC 



Noreen: Jenmäle. 119 

ingenlnnde tilfældet'^, b& har han i tvä^gehanda måtto orätt. T^ 
först ock främst har jag icke begränsat ^'oldsproget^' till 13. ocl 
14. årh., utan i § 10 uttryckligen anjivit, att jag anser det räcka 
ända till ^^um 1530'\ Men vidare förekåmma värkligen dylika 
f!^r^ler redan i 14. &rh., t. e. i Cod. Reg. av Snorra Edda (såsom 
jen. hersirs I, 637 noten, ack. fellir I, 290). 

Nästa anmärkning är hos res. den, att nsimilatsjonen dl :> 11 
av mig blivit "opstilled som gældende i en langt videre udstræk- 
ning, end tilfældet har været", ett överraskande påstående, då mina 
ord ju faktiskt lyda: ^Sl:>lly z. b. . . . unter — noch nicht be- 
stimmbaren — umständen bleibt et/, z. b. . . .". Mera försiktigt, 
för att icke säga intetsägande, kann man väl svårligen uttrycka sig. 

S. 372 anser res. konsonantens enkelskrivning i sådana fall 
som peningr o. d. icke vara ett tillräckligt själ för antagandet, att 
i dylika ord huvudtonvikten kunde falla på sista stavelsen. Jag 
kann härvidlag kart ock gått hänvisa res. till den utredning, som 
lämnats bl. a. av Kock, Fsv. Ijudl. s. 50 ock 229 ff., Sv. akcent 
II, 318 ff., 496 f., Arkiv IV, 165 f., V, 67 f. noten, ock Tamm, 
Arkiv II, 345, av vilka förfis uttalanden framgår, att även andra 
själ finnens för nämda antagande än den islänska enkelskrivna kon- 
sonanten allenast. Att jag endast på denna sistnämda omständig- 
het skulle grundat min iram ställning, är ett oberättigat antagande 
av res. 

En motsägelse tror sig res. finna hos mig därutinnan, att jag 
hänför hreife ena gången till hré, andra gången till hrøyr. Först ock 
främst är det faktiska förhållandet det, att jag på det förra stället 
fört hreife till hré ock hr øyr ^ på det sednare däremot för kårthe- 
tens skull blått anfört hrøyr, dåck under hänvisning till det förra 
stället. Men vidare har jag ju dels i min gramatik, dels utförligare 
i Uppsalastudier s. 221 framhållit, att hré ock hrøyr '\\k^ äro 
alldeles samma ord i olika farmer, förhållande sig till varandra 
såsom t. e. é : øy 'alltid\ 

S. 373 heter det med stor bestämdhet, att kom i Lokasenna 6 
är "impf., ikke (spärrningen jord av res.) præs". Jag vill som en 
avlägsen möjlighet medjiva en dylik uppfattning, men tvivlar på, 
att andra vilja gå ens så långt. Åtminstone har Grering i sin nyss 
utjivna Edda-översättning icke aksäpterat detta res:s förslag, som 
redan för länge sedan framträtt i hans Eddalieder s. 53. 

Det heter vidare, att "ingen tvivl kan være" om, att icke o i 
Cod. Beg. av den poet. eddan har judvärdet ø \ oxn^ gorsiniaf, 
orindi, snarte. Jag vågar dåck att vara av en alldeles motsatt 
mening. Oxn kann alltförväl ha lånat o fr*ån sg. oxe ock den jenit* 
pl. *oxna, som, enligt vad fsv. uxna ock got. auhsne jiva vid handen, 
en gång måate ha frmnits. I gorsimar har o såsom annars i denna 
hdskr. judvärdet p, ock fårmen förhåller sig väl till gørsimar lik- 
som ggrr till gørr. Orindi kann vara en kompromissfårm mellan 
erindi ock ett *^undi, motsvarande fårömålets arundi ock fht, 



Digitized by 



Cjoogle 



120 Noreen: Jenmäle. 

arunti. Fleksjonen av snüa visar allt for många ännu oförklarade 
egendomligheter, för att man i fråga om f&rmen snorts sknlle våga 
uttala någon viss bestämd mening, men man erinrar sig korenn 
jämte kørenn, snar jämte sfiør o. d. 

Hur res. förklarar sitt hyn^tt i Skimesm^l 42, vet jag icke. 
För min del anser jag det i samma rad förekåmmande sia vara en 
av avskrivaren jord tillsats, beroende på att han icke förstod^ det 
hy nött (så har hdskr.) redan betydde ''denna natt'' (jfir ags. héo 
ncahi). 

Att valt är "at opfatte som en anälogidannelse"^ har jag ju 
med tydliga ord själv uttalat^ då jag å det kritiserade stället (& 134 
anm. 2) säger f&rmen vara bildad' till välär : valSan "nach analogie 
von dem Verhältnis blinår : Uindan : Uinf\ eck jag -framhåller, att, 
om här icke förelåge en analågibildning, borde ftrmen heta ^alit, 
vilket skulle motsvara ett got. ^taaiiéUit, äftersom blint, 'såsom jag 
i § 133 anm. visat, motsvarar ioke got. bUndata utan ett ^blindat, 
som förhöUe sig till blindata liksom isl. pat (gr. rööé)^ got. pat-Uh 
till got. påta. Detta är icke att, såsom res. säger, "kondtmere -en 
gotisk form uxdidat for at forklare valf\ 

Icke häller vet jag mig hava nekat, att ^svensk énan er ana- 
logiform ligesom nyisl. einan'', därför att jag jämför det med — 
icke härleder ur, ty det faller mig värkligen icke in atttro nor- 
diska ord härstamma från gotiska — det got. ainana. Jag anser 
naturligtvis, att både ainana ock enan äro analågtbildningar i stället 
för de ursprungligare ainnö-hun, nord. æinn. 

Om pret. fell för f dt yttrar res. : "denne 'form' findes, såvidt 
mig bekjendt, kun én gang . Det satiriska sitatsjonstecknet kring 
'form' är val adrässerat till Wimmer, som Fom. forml, s. 28 uppjer: 
"dock finnes jemte félt stundom fell". Att jag litat på denne för 
sin noggrannhet så högst fördelaktigt bekante för&ttare, torde icke 
böra läggas mig till last, ock att jag återjivit hans "stundom" med 
"sehr selten", synes icke vittna om någon benägenhet att över- 
driva föreställningen om f&rmens frekväns. 

Att res. betraktar alla för allra o. d. som skrivfel, beror på 
otillräcklig förtrogenhet med de «enare årens gramattiska literatur, 
där dylika f&rmer, som i fomsvenskan ju äro de nårmala, åfla 
diskuterats ock, så vitt jag vet, alltid uppfattats i enlighet xaed 
min framställning. Samma brist på rent gramattisk beläsenhet 
visar si^ for övrigt i fiera andra ar resis anmärkningar, som jag 
här förbigår, emedan de äro bemötta å de ställen i literaturen, Bcrm 
av mig i min gram. siteras. 

Veø i Haustl^ng "er intet som helöt og der er ingen tvivl 
om", att Gislasons emendatsjon fats är "det eneste rigtige". Hur 
res. kann veta det förra, är mig friUständigt obegri{)Iigt, emedan 
det förutsätter en i^bsolut tjännedom om det fomisiänska ord- 
förrådet, som jag icke tilltror någon nu levande männisja. Att 
åter det värkligen "er tvivl" om, vad som här är "det eneste rigtige", 

Digitized by VjOOQIC 



Noreen: Jeninftle. 121 

synes av Symons' framställning (Z. f. d. Phil. XVIII, 109), till 
vilkenjag för min del föredragit att sluta mig. 

Hos Kormak har jag antagit asonangsen vedu : peea (liksom 
Symons i Hanstlpn^ uppvisat vee : peea), men — sager res. — ''her 
st&r intet veelw, Imjen hedder f ae, Véltu god pfaea". Tråts på- 
ståendets bestämdhet vågar jag — så djärvt detta än kann vara, 
då jag äj har tillgång till hfmdskrifbema — att betvivla riktig- 
heten av denna uppjift. Ungers upplagor ha dels/djer veielugoä, 
pjaea, dels (Frisianus) f^e (Ä, icke faef) vdlto goa piaea. Även 
Gislason (Aarbøger 1876, s. 329 not) siterar fåz veizlu ^oä pjaza 
ock fortsätter: "hvilken verslinie vistnok er en forvansknmg iifae. 
vUtu god pJ€Ufa"\ Gislasons emendatsjon är sålunda idäntisk 
med den av res. uppjivna lydelsen av raden i fråga, varför den 
sednare svårligen kann undandraga sig misstanken att diräkt här- 
stamma från den förra ock icke från någon handskrift. Tills vidare 
anser jag mig sålunda berättigad att anse, det läsarten veizlu värk- 
ligen förefinnes, ock det är denna jag emenderat till det som bekant 
icke alls sällsynta vezlo, på samma gång som jag för piassa insatt 
peea. Att denna emendatsjon, om en så ringa ändring ens kann 
kallas så, är vida lindrigare än Gislasons, torde ligga i öppen dag. 

Dat. sg. av maär^ skriven med förkårtning i St. Hom., upp- 
löses en gång av Larsson som tnennenotn, av Wisén (med tvekan) 
som menenam. Härom yttrar res. s. 374: "Naturligvis er forkor- 
telsen at opløse til atm". Detta "naturligvis" förstår jag icke, 
äftersom jag antar som visst, att både Wisén ock Larsson, vilka 
så grundligt satt sig in i hdskr:s ortografi, bättre än res. ha jort 
sig reda för innebörden av dess förkårtningstecken. 

Samma sida läses rörande jenit. figurra: "en sådan f&rm har 
sikkert aldrig eksisteref*. Varför är detta så "sikkert"? Jfr att i 
fomsvenskau finnes fighur (SdmL.) ock i fomgutniskan /y^ra (G. L. 
2 ggr). Vokalväkslingen är väl densamma som i fsv. firir : fyrir : 
fiurir. Också Fritzner jör samma djärva antagande som jag, näm- 
ligen "sktfgurra är en virkelig form". 

"Aksenter over korte (I) vokaler bör man være meget forsigtig 
med at tillægge nogen udstrakt betydning" åu^ bestämmande av 
vokalkvantiteten (är väl meningen, äftersom ras. hänvisar till de 
av mig anförda pret. gdf, mät). Självklart torde vara, att aksänter 
över karta vokaler icke kunna äga någon som hälst kvantitativ 
betydelse. Men hur vet man så där a priori, att en med aksänt 
försedd vokal är kart? Därest res. nu särsjilt anser pret ^a/vara 
ett eks. på aksäntuerad 'lort" vokal, så beror väl oet därpå, att 
han försummat jenomläsa den utredning av Wadst-ein, Arkiv VIII, 
89, som jag i min gram. siterat. 

Påståendet s. 375, att Yn^lingatal har att uppvisa dativ - 
ftrmen meinpjåf — rättare menpjö/y se uppsalastudier s. 210 fP. — 
är förhastat. Yärbet etta, av vilket ordet styres, kann nämligen 
förbindas såväl med ad|. som dat. (se Fritzners ordbok), vadan man 

AkSXT röa kosomk rzx.OLoox z, kt följd ti. r^ , , ( ^A^r\C%lc> 

Digitized by VjvJ vJ V l\^ 



122 Noreen: Jenm&le. 

icke kann veta, vilken av dessa kasas här föreligger^ ehuru ack. 
synes mig troligare. 

Yttrandet *^Osvifr og Osyfr er ikke to forskellige ord^^ stödes 
medelst en hänvisning till Kock, Arkiv VI, 20, ehuru jag just mot 
Kocks enligt min mening icke fonolägiskt möjliga förklaring iort 
den, som mig svnes, evidänta sammanställningen Osyfr '^ ags. unsyfrCy 
ahd. unsühiri 'unsauber', men Osuifvüsuifr 'unfreundlich\ Vem 
som har rätt, Kock aller jag, kann icke avjöras jenom n&got makt- 
språk, utan dels jenom att anföra odisputabla eks. pä den hittills 
otillräckligt styrkta judövergäng, som av K. antas, dels jenom att 
uppvisa, ^tt samma personer, som buro namnet Ö^/r, ocksä be- 
nämdes Osuifr. Däck är icke ens denna sista omständighet fullt 
bevisande, ty snarlika namn kunna sammanblandas, såsom då nu 
för tiden en Magnus kann fä heta vardagligt Manne- ehuru detta 
ursprungligen är ^urzname' av Emanud ock ännu vanligen så 
användes. 

S. 375 noten heter det: 'Tor en enstavelsesform skvdr haves 
ikke et eneste sikkert bevis''. Jo, Wadstein har (Pno. Hom. ljud- 
lära, s. 79, ett ställe som av mig siteras, ehuru res. icke tycks ha 
sett äfter, vad det innehåller) påpekat skrivningarna (i flere olika 
urkunder) sqvar^ sqva, sqtui, där q tydligt anjer, att v, u hava kon- 
sonantisk funksjon. 

S. 376 visar sig res. icke ha reda på, vad man menar med en 
"isolerad" form, då han nämligen jentemot Wadstein — som ak- 
säpterat min åsikt, att e jenom o-brytning blir to, vilket först jenom 
inflytande från närstående f&rmer med ia utbytes mot ig — erinrar 
om, att No. Hom. tråts sitt konsekvänta io däck har ett eks. på 
«p, nämligen hicortum, ock med stöd härav tror sig mot W. kunna 
vända dennes egna ord (i helt annat sammanhang): "Dylika mera 
isolerade ordformer bevisa ju ensamma mera än massor af andra." 
Alltså skall dat. pl. av hiarta vara en isolerad f&rml Ock hiaortum 
skall vara så beviskraftigt just därför, att denna skrivning före- 
kåmmer blått en gång I Det är att inom gramatiken tillämpa dr 
Stockmanns teori, att "den stærkeste, det er han, som står mest 
alene." 

EiéraS {t.hewkt) har jag föreslagit att sjilja från &era^ icke, 
såsom res. s. 377 tror, på grund av dess i, ty regeln om över- 
gången från he- till hie-^ som res. mot mig anför, har jag själv 6 
rader högre upp på samma sida i min gram. framställt; utan Jag 
har jort det på grund av dess långa vokal. Att en farm héraa — 
varav sedan niéract — funnits, är nämligen säkert. Senast har dess 
tillvaro, t. ex. i Markus Skeggiasons Eiriksdråpa, framhållits av 
Brate i Arkiv IX, 130 fl:, där han ock anför nya själ för samman- 
ställningen med heirat. 

Påståendet contra Wadstein, att ''hiariun en. hvat (Hom. 
45, 14) er fejlagtig interpungeret", kann man tämligen lätt fram- 
ställa, då man avtrycker täkststället så, som res. jort, ock det så- 



Digitized by 



Cjoogle 



Noreen: Jenmäle. 12? 

ledes endast är fr&ga' om att flytta en pankt. Men nu har W. 
uttryckligen betonat^ att hdskr. har hiortun en. HvcU, ock dä blir 
saken vida betänkligare för res. För övrigt är det ett djärvt tal, 
d& res. för att kamma ifrån fomnorskans obestämda pluraler pä 
"fm p&st&r, att vi ha att jöra med en artikulerad f&rm även i en 
sådan fras som (Hom. 102, 22) Hværr er øyrun hæfr, pa høyru 

Att vir för vér ^^rimeligvis er en norsk dialektudtale^^ vet 
jag mig aldrig hava bestritt. Tvärtom är det högst sannolikt^ på 
grund av att vi(r) ju är fomsvenskans farm för ver. 

"Skatnäa hörer aldeles icke til skemma, men til shamma*\ 
heter det. Förra delen av påståendet uttrycker ju även min me- 
ning, äftersom jag yttrat: '^skämda, das einen inf. * skemia voraus- 
setzen dürfte". Att föra f&rmen till skamma är däremot en ele- 
mentär blunder, då ju detta värbs pret. faktiskt heter ock måste 
heta skammaäa. För min del är ji^ numera mast benägen att för 
skam/Sa postulera en inf. ^skama med samma böjning som t. e. 
sama (: samSa) ock etymolågiskt idäntisk med got. skaman (sik). 

Om ^'berettigelsen av at skrive Vélundr'' må res. disputera 
med Symons, som i Pauls Grundriss II, 61 anfört mycket tänk- 
värda grunder för sin åsikt, ehuru res. icke tycks ha tagit reda på 
dessa, äftersom han anser sig behöva försvara det nyisl. uttalet 
Volundr, som av Symons' uppfattning ingalunda antastas. 

S. 878: *'Hrisar er masc, icke fem." Motsatsen uppjes av 
Fritzner, som säger, att fårmen uppträder ''kun som Feminin"; ock 
Wadstein har för mig påpekat nera ställen i Dipl. Norv. (t. e. 
I, 822 ock I, 832 två gånger), där ordet har sådan böjning. 

*'Hgll böies aldrig som kerling; det hedder hallir i plur." 
Att pl. även kann heta hular — att den åftast heter hallir^ har 
jag aldrig förnekat — , uppjes av Wimmer (§ 33, 3, b ock anm. 1). 
Egilsson anför två eks. på pl. hällar, av vilka dåck åtminstone det 
ena är oriktigt. 

Att mitt uttryck "etwas später" skall vara "vildledende" i 
fråga om f&rmer, som uppträda "først temmelig sent, nemlig ikke 
för end i 12. årh."(!), är obegripligt. 

Av hänsyn till tid ock utrymme måste jag avbryta mön- 
stringen av res:s anmärkningar, ehuru även de återstående — med 
högst f& undantag — kunna jöras till föremål för befogade mot- 
anmärkningar. Men det redan anförda torde vara fullt tillräckligt för 
att ådagalägga, det res:s påståenden i allmännhet antingen äro lätt 
vederlagda aller ock röra högst diskutabla frågor, om vilka intet 
omdöme är mindre på sin plats än res:s "der er ingen tvivl om" o. d. 

Jag kann emellertid icke sluta utan att, till den kraft ock 
värkan det hava kann, uttala mitt livliga beklagande av, att en så 
ytterst flitig ock i flere avseenden förtjänt täkstutjivare, som res. 
är, skall i fråga om uppfattniogen av den gpramattiska betydelsen 
av handskriftemas ortografi stå på en äfter min meniug så anti- 
kverad ståndpunkt. Hans ringaktning för bokstävernas valör går 



Digitized by 



Cjoogle 



124 Noreen: Jenmäle. 

som en röd tr&d jenora hela hans anmälan* ock tar sig — liksom 
hans omdömen i allmännhet — mycket frimodiga uttryck, t. e. i 
firåga om enkel- ock dnbbelskriven konsonant: ^Merpå kan intet 
bygges"; i frAga om o ock 0: ^'skrivem&den har ingen som helst 
betydning"; u aller y "har lige s& lidt noget at betyde''; om en 
partisipfärm i pl. skrives med aller utan i "er atter uden nogen 
betydning"; Goa- för GoM- "har ingen betydning" o. s. v. Klart 
är ju, att ätsjilliga "skrivemåder" ingen gramattisk betydelse äm, 
men lika klart synes det mig vara, att om man i en hdskr., som icke 
plägar använda u ock y promiscue, träffar t. e. skrivningen fulger, 
så betyder detta icke, som res. tror (s. 374), fylger, utan juBtftilger 
(jfr fht. folgen ock fsv. fulghpe, folghpe), detta till ock med om 
f&rmen skulle vara alldeles "isolerad" (i den mening res. jer detta 
uttryck). Sä länge res. icke tillängnat sig denna uppfattning, måste 
man nog fortfarande ha den grämelsen att då ock då se från hans 
nitiska hand utgå icke bokstavstrogna täkstupplagor, utan dessa 
sårjliga "nårmaliserade" upplagor, av vilka språkfårskningen knappast 
kann draga någon nytta. Om jag i mitt för visso berättigade hat 
till dylika nårmaliserade takster — som blått för den elementära 
undervisningen hava sitt värde — stundom sjutit över målet jenom 
att i min gram. inrejistrera såsom språk&rm, vad som kannsje blått 
är en skriftf&rm, så är detta för vetenskapen oskadligare än ett 
systematiskt ringaktande av "skrivemåden". Förr än denna kåmmit 
till heders, ock nårmaliseringsoseden — som lyckligtvis aldrig vunnit 
insteg i fråga om fornsvensk literatur, varför ock den fsv. grama- 
tiken redan hunnit bliva vida mera vetenskapligt bearbetad än 
den fornislänska ock fornnorska — utrotats, förr kann man omöj- 
ligen åstadkåmma en värkligt god f isl.-fno. gramatik. Jag vet mer 
än väl, att mitt arbete är långt ifrån att vara en sådan. Men dess 
huvudbrist är icke, som res. anser, någon överdriven "respekt for 
skrivemåden", utan tvärtom den, att jag icke tillräcklig ymnifft 
rejistrerat dessa diferänser, som enligt res. "ingen betydmng have^'. 
Att jag icke kunnat jöra detta, därför drabbaor ansvaret i främsta 
rummet härrar täkstutjivare ock bland dem icke minst min ärade 
ock tråts denna lilla ortografiska fäjd — ortografien har ju pri- 
vilegium på att framkalla dylika — högt värderade resensänt. 
Uppsala den 29 maj 1893. 

Adolf Noreen. 



Dr. Finnur Jönsson meddelar, att han önskar i nästa häfte av Arkivet 
i korthet besvara ovanstående genmäle. 



Digitized by 



Google 



Om de rimende konsonanter ved helrim 
i drottkvætt 



Medens Gislason ye4 sin behandling af helrimet (se 
især: Om helrim i 'drottkvætt' og 'hrynhenda') kun leilig- 
hedsvis (navnlig i Udvalg af oldnordiske skjaldekvad, s. 209 
ff.) har berört de riinende konsonanter, har nylig Bernhard 
Kahle i sin bog Die Sprache der Skalden, s. 12 ff., leveret 
en tabel over forholdene for en stor del skaldes vedkom- 
mende. Desværre har Kahle ikke skjelnet mellem de kon- 
sonanter, som horer til stammen, og dem, som horer til 
flexionen og afledningsendelser. Herved er hans tabel blevet 
ubrugbar for denne unde^gelse *). Selve grundprincipet for 
helrimet har jeg ingensteds fundet klart udtalt; ^^t lader sig 
i korthed formulere saaledes: del er ordets stamme, som danner 
rimet. 

Förste tilfælde: ^^er rimvokalerp folget enkelt konsonant. 
Denne rimer altid med, hvilket synes at have sin grund i 
den gamle stavelsedehng: ord som ha^aj riki har havt sta- 
velsegrænsen i eller efter /, Æ, ialfald ikke foran (smL Kock 
i Arkiv N. F. V, s. 164). Ved de kortstavede ord som 



^) Derimod har det rimarinxn, der ndgjor slatningen af Zahles bog^ 
forsaayidt været mig kjærkomment, som jeg har troet derved saa meget 
lettere at kunne nn^l^® &^ tilloie rimenes findesteder, hvilket yilåe have 
fordget nærværende afhandlings omfang ganske betydelig. Ti skjönt Kahles 
samlinger kon omfatter en begrænset del af skaldepoesien, vil man dog der 
finde ezempler paa omtrent aUe nedenfor opf&rte hovedarter af helrim. 

åMMXW föm IIOmDIfK riLOLOOI Z, VT FÖL» n, 10 ^ 

Digitized by CjOOQIC 



126 Falk: Rimende konsonanter. 

nema turde den metrißke regel om oplosning ("silbenver- 
schleifung'^ tyde paa en betoning af samme art som ved tysk 
kammer^ alley Anna^ d. v. s. uden trykgrænse, men med en 
"schalP-grænse i selve konsonanten (si. Sie ver s, Phonetik* s. 
188 fif.). En undtagelse fra hovedregelen danner halvvoka- 
leme j og v: disse behöver ikke at rime med. Rim som 
säj!' ; hniöay b^ : sÄjc/a, mæ : sævar^ svå : hdvan er ingenlunde 
sjeldne. Af denne kjendsgjeming er to forklaringer tænke- 
lige. Enten har stavelsegrænsen ligget foran j og v; eller 
ogsaa — og dette er vel rimeligst — har den omstændighed, 
at j og V bortfaldt i udlyden, fremkaldt den forestilling, at 
disse lyd tilhorte flexionen. Ti det er kun den — fra oldnorsk 
standpunkt betragtet — rene stamme, som rimer. Flexions- 
endelser kan rime, men behöver det ikke; si. Freyrieyju^ 
Freyr : meyjarj slær : hrævij kræs : sævi^ skæs ifæri^ gn^s : 
/rsb^j 9^i^ • skyjumy T^s :fiijuy peys : Eyjar^ peys : meyjar. 

Da i dr6ttkvætt vidrhendingen altid maa udlyde konso- 
nantisk, skulde fölgen antages at være den, at vokalisk ud- 
lydende stavelser paa den omtalte undtagelse nær var uan- 
vendelige i rimet. Dette er imidlertid ikke tilfælde, idet 
nemlig de betonede stavelser har en tendens til at slutte en 
folgende konsonant til sin udlydende vokal. Dog er ogsaa 
i denne henseende helrimet strengere end halvrimet, idet der 
sammenslutningen gjennemgaaende kun finder sted mellem de* 
to led af sammensatte ord. Saadanne rim er: åtrautt ensk- 
rar dréttary Eirtkr bldar fleiri^ Eysteinn hvé brag leystaky 
prdlyndr : mdlaj nitjån : ritar j vcUamt : mdlij Ölqfr : sålu^ 
ålaust : stolt. 

Andet tilfælde: efter rimvokalen fölger to konsonanter. 
Dette tilfælde falder i to underafdelinger, eftersom begge kon- 
sonanter horer til stammen (d. v. s. hvad fra oldnorsk stand- 
punkt bliver at anse som saadan), eller anden konsonant horer 
til flexionen eller en afledningsendelse. 



Digitized by 



Google 



Falk: Eimende konsonanter. 127 

Flexionens konsonanter behöver ikke at deltage i rimet. 
Saaledes nominativmerket r, t. eks. vatr : håti^ likr : rikij 
Kfiutr : utij deigr :feiga^ dynr : hrynju^ gramr : rammir^ kvatr : 
lattan. Nominativ plural r: me<fr:veSja^ nætrigæta^ ritr : 
lita^ tikr : riki^ skeier : hrei^u. Dativ plural m(r): tveimr : 
heima. Genitiv singular fem. rar: rtkrar : Itkam^ ljötrar : 
bötj .yükrar : mjük^ fimrar : kimins. Dativ singular fem. ri: 
heitri : lettanda^ stri^ri : hri&j ramri:hamar. Genitiv plural 
ra: g6(fra:pjö^^ g6^ra:hl6^. Komparativets n, ra: fritri: 
$i(^anj lægra:fr€egjumy idti (=innrij:li^y netSri : gleSi. Ge- 
nitiv singular mase. og neutr. 5, t. eks. bdl$:mdlij pj^s: 
höfij vegs : segja^ bliks : kvikvan^ sJyars : harra. Pluraler paa 
nar^ na^ num: gotnar : prota^ gotnar : snotran^ skatnar : hvatir^ 
skatna : at^ skgtnum : pat. Neutrum singular af. adjektivers t: 
slikt: likar ^ gQrt:hJQrvi. Superlativets st: fremstr : skemmu. 
— 2 og 3 præsens singular r, t. eks. sdr : telja^ velr : selja^ 
b^dr:hlyda. Præteritums og de kontraherede participialfor- 
mers cfj t. eks. styri^i : hl^rSy vig^an : stig^ hqf^ : stafr^ li/du : 
drifuj fram&i : gramr j dvMi: al-j rak&isk : slnkr^ sveipcfar: 
greipTj sagbar : hags^ vani^an : Danmarkar^ fram&an : gramr. 
Anderledes stiller sagen sig ved det præteritale d og tj om 
hvis forhold til d se Noreen, AltisL Gram. § 182. 2. I 
ord som vildij mündig skylda^ selda^ r^ndu^ rendUj feldan^ 
kendanj brendar etc. rimer d altid med (om Icf : W, n& : nd 
se Eahle, s. 70 — 72), idet maaske det senere opstaaede d har 
fulgt analogien fra det ældre d i præterita dannede uden 
mellemvokal, som vildiy hvor stavelsegrænsen vel har ligget 
efter eller i d^et Ensartet er forholdet ved t (sft7tow, pustUy 
o. desL). En undtagelse af let forstaaelig art danner kt af 
k& (si. hnek&u : ek) : hnekti : pekkj hnektumk : pékk^ hnektumk : 
rekkoTj sektu (af sekJya = sdya) ivekjendr. Kontraherede par- 
ticipiers n: gefnar:hefr^ getnum:etr^ rékna:prékr^ ritna: 
vitry hnipnar : skipj trogna : go&j kumnum : sumr^ bo&num : go^^ 



Digitized by 



Google 



128 Falk: Rimende konsonanter. 

Jdötna : otrSj tognum : bog-. Reflexivendelserne sk og st: preifsh : 
Åleifij léat':héti. 

Med disse sidste er overgangen dannet til de enklitisk 
tilföiede konsonanter, der som fremmede for ordets stamme 
heller ikke behoTer at rime. Saaledes det enklitiske prono- 
men k: hrfk : sttfjum^ getk : hetra^ telk : dvélja^ skilk : vilja^ 
veitktteiti^ etc. Det enklitiske* relativ og verbnm subst, s: 
p(Br*8:f(Bri^ peim's : seimUy ein's : sveini. 

Afledningsendelsernes konsonanter behöver ikke at del- 
tage i rimet (ved afledningsendelser forstaaes her saadanne 
suffixer, som udgjör en egen stavelse, t. eks. arr i hamarr^ 
la i fandaj derimod ikke & i feig&j n i lausn). Disse konso- 
nanter er Z, n, r og d' *). Exempler paa disse meget hyppige 
rim er: jgkla : mjgk^ miklar : sifc, litlu : Hvttingsj rg&li : stpffum^ 
mi&li : lUtÉ^ gamla iframr^ framla : rammr; himna .fimr^ jgtni : 
kfftSj hei&nir : rei&ij fiknum : rikriy sleitna : heitÜr; sumri : 
brumSy jpfri:hpfu&j a^rir:glaS^ hræifra : gæ&undum^ hrætSr : 
flo^u; hgfdi : gpfug. I saadanne former har vistnok stavelse- 
grænsen ligget mellem de to konsonanter, idet den ved vo- 
kalbortfaldet opstaaede pause har forhindret konsonanternes 
sammensmeltning til en lydgruppe. 

Det fremgaar af det udviklede, at de flexionskonsonanter, 
som spiller en rolle ved rimet, er r, 5, ti, d', <, sk og st. 
Tre af disse, neml^ r, n og d', gjenfindes ved de afledede 
ords sammendragne former, hvortil kommer I Men nu moder 
08 ved rim, hvor begge tfter vokalen /Sigende konsonanter 
kSrer tU ordets stamme^ det eiendommelige faktum, at netop 
de fire sidste: r, n, Z og &j og kun disse konsonanter her 
kan udelukkes fra rimet. Exempler er for r's vedkommende 
meget talrige: (&r) fja&rar : bladÉ^ naifri:va8Sj ni&r (adv.): 
prii^'aj idrast : griifa^ ve&ri : heSanj åift:rå^^ slUfrisiSan^ 
lufhrs : ftrwdir, lau&fi : rau&aj hauåri : au&ar; (tr) vetra : set^ 

>) De sammendrage former af adjektiver paa -agr, -igr, -agr rimer 
altid helt; men exempleme er knn et par« 



Digitized by 



Google 



Falk: Bimendo konsonanter. 129 

vitr : Filjum^ gUira : lüu<fr^ Mdtr :gråta^ Idtr :mßttUj ræfrs : 
gæ/Uj itrir : sUta, eitr : leitaty jötrs :prjéH; (gr) fagra : dagSj 
sigri : hnigUj vigra : sig-y dægr : hægar; (kr) okra : hak; (fr) 
hqfrar : skaf^ gifrs : drifu^ üsvifr : ärffu^ rafr : stßvar. Som n:o 
2 i hyppighed kommer n: (tfn) svO^nar : bi&ilSj Üfn.fricfa; 
(tn) hatnar :flatj vatni : sat; (gn) Hogna : mggr; (kn) fikfum : 
rikrij liknar : rikr^ söhn : tokusk^ frækn : soe^a; (fn) hrafni : 
traf r ; (pn) skepnu : h&ppinn^ vdpnum : graps j gaupna :hlaup; 
(an) lausn.hausi; (mn) samna:tamr^ (h)ramn : glamma, rn 
rimer altid. Langt sjeldnere er de tilfælde, hvor / ikke danner 
rim. Sighvats rim fuglar : smugul beror paa feilagtig over- 
levering for foglar : smogUr (jvf. Gislasons Udvalg s. 232). 
Rimet Atli : hvatr (Grettis s. kap. 54) kan regnes under fore- 
gaaende kategori, da navnet ÄÜi foltes som afledning af atall 
(sml. Helg. HJ9rv. 15). Sikre eksempler er: afli:hnfs (Sn. E. 
I, 500), skafla : hc^fa (Gfsla s. S. vise 17), Stikla(sta^ir) : mikUl 
(Sigvatr), hgnilu : samnast (Fms. s. VI, 48), Qtsli : is (Gfsl. s. 
S. vise 18), Qisli : fisandi (Grettis s. kap. 59). ri rimer altid 
helt. Heller ikke ^ staar hyppig udenfor rimet, t. eks. (gil) 
byg&ir : Yggr^ hygtfum : glyggs^ brugdit : hug(r); (f&) Uiftf : 
greifum; (rå) ver&i : verity verda : hverr^ fordum : porro&ry dyr- 
dar:rifrr. rd er den eneste undtagelse fra den regel, at i 
forbindelserne Z, r, n + konsonant begge lyd skal rime, med- 
mindre den anden konsonant tilhorer flexionen. 

Efter denne sagernes stilling kan vel ingen tvil herske 
om, at det er analogien fra endestavelsemes r, n, I og dy som har 
bevirket, at disse konsonanter heller ikke der, hvor de horer 
til stammen, behöver at tage del i helrimet. Derimod synes 
flexionskonsonanternes indflydelse ialfald kun at have havt en 
sekundær betydning. Navnlig kan merkes, at Sy der spiller 
saa fremtrædende rolle som genitivmerke, ikke har skabt 
nogen analogi i stammerimet: i forbindelserne fe, ksy f s (ps)y 
ISy rSy msy ns rimer s altid med — naturlig nok, naar hensyn 



Digitized by 



Google 



130 J. Jönsson: "Hringr". 

tages til denne konsonants dominerende lyd og den intime 
forbindelse, den indgaar med forudgaaende konsonant. 

Halwokaleme j og v behöver naturligvis heller ikke 
efter konsonant at deltage i rimet, i eks. dvclja : hel^ seg ja : 
vcffj nesja :fleSj glymja : rymr^ styr jar : hyr^ kynjum : hlyns; 
fglvan : p/, fJQrvi : hJQrSj hjgrvi : pr, hgtvar : stgcfUm^ ggrva : 
fgr^ kvikvan : sviky ytfvar : sty^ja, 

Ogsaa konsonantisk udlydende forste led af et sammensat 
ord kan slutte anlyden af andet led til sin udlyd, t. eks. 
ramsndkr : hamsi; man(n)dråp : landiy in(n)déll : lindis; veglig : 
seglij hafleygr : skaflij hvatlyndum : porkatiiy island .'pislir^ far- 
lands ijarla^ snarlyndr cjarla^ grleiks :jgrlumy undarlig : varia. 

Tredie tilfælde: efter rimvokalen folger tre konsonanter. 

Kun de to forste behöver at rime, undtagen hvor de to sidste 

udgjöres af forbindelserne sk og st: rimer her $, maa ogsaa 

Ä og < rime, t. eks. gerstr : verstiy fyrstr : byrsta^ hnepstr 

(superi, af hnepjpr) : efsti, Eysteinn : leystakj sextan : vexti; 

falsk : valskiy hlauzk : gauzkan^ hvdrskis : drskaptan. Rimet 

fersk : persom tilhorer en lausavfsa af Holmg9ngu-Ber8i, hvis 

viser flere steder byder assonanser for rim (t. eks. and: 

pamb, feigd :peira). 

Kristiania i januar 1893. 

Hjalmar Falk. 



Um nafnid "Hringr". 



t riti sinu ''Undersögelser til nordisk Oldhistorie", Ko- 
benhavn 1862, hefir dr. E. Jessen medal annars leitazt vid 
ad s^na fram å pad, ad naftiid "Sigurdr hringr" sé komid 
fram af misskilningi å {)ann hått, ad slengt hafi verid saman 
tveimr samtida konungum, "Sigurdi" og "Hringi", er hinn 
frakkneski sagnaritari Einhard nefni Sigifridus og Anulo. 

ARmv ro» X0KDI8X riLOLooi X. MT röwo VI. Digitized by VjOOQIC 



' J. Jönsson: "Hringr^. 131 

Jessen gengr ad t>yf visu, ad hin fornu donsku konungatöl 
sé sprottin af sjålfstædri arfsögn og stydist eigi vid ütlend 
rit. |>å er J)eim ber saman vid Einhard, tekr hann vitnis- 
burd ])eirra gildan og telr eigi unt ad rengja hann. 

En nu hefir pr6f. Gustav Storm sannad (i "Kritiske Bi- 
drag til Vikingetidens Historie'', I, Kristiania 1878), ad hin 
elzta sagnaritun Dana stydst mjog vid kirkjusogu Adams 
frå Brimum, og hefir tekid ymsar villur upp frå honum, en 
hann s6tti sitt vit i årbækr Frakka, og eru konungatöl Dana 
^annig ébeinlinis runnin frå sagnaritum Einhards ad nokkru 
leyti, og sogn [leirra um "Sigurd" og "Hring" er Jvf enginn 
sjålfstædr innlendr vitnisburdr. Adam kallar bædi "Sigifridus" 
og Anulo "nepotes Godefridi", og er svo ^esBi villa komin frå 
honum inn i flest donsk konungatöl, l>ar å medal f Dan- 
merkrsögu Saxa. "Historia brevior", hid elzta sagnarit, er 
færir nöfn Danakonunga, sem sött eru f ütlendar årbækr, tir 
hinum latneska büningi f danskan büning, leggr nafnid 
"Anulo" ut med nafninu "Hringr", l)vfad höfundrinn hefir eigi 
vitad, ad Anulo er forn^^zkt nafn, sem sam^varar hinu norr- 
æna nafni "Ali" (Storm: Kr. Bidr. I. 55), og haldid, ad 
"Anulo" ^ri latnesk utlegging å "Hringr" (eins og Jessen 
heldr lika, sjå "Undersög." 17. bis.), en hefdi Hringsnafnid 
verid lagt ut å latfnu, hefdi l)ad ått ad vera "Annulus", enda 
voru sagnaritarar Forn-Frakka eigi vanir ad ütleggja nöfn, 
og er l)vl engin åstæda til ad halda, ad "Anulo" sé utlegg- 
ing å "Hringr" (Storm: Kr. Bidr.- 1. 39. bis.), fad er t)annig 
Ijést, ad konungr så, er Einhard segir ad hafi barizt vid 
Sigifridus (Sigfröd, ekki Sigurd) og fallid arid 812, hefir 
aldrei Hringr heitid, heldr ^//, og er Hrings-nafnid l)ar komid 
inn f donsku konungatölin af tömum misskilningi og rang- 
færslu. Vér vitum ekki annad um konunga l)essa, en l)ad 
sem Einhard segir um l)å, og til ^(^es eru engin llkindi, ad 
pcit hafi geymzt I minni manna uti å tslandi, eins og Jessen 
heldr (32. bis.), t)ar sem hann gjorir tslendingum upp l)uluua: 

Digitized by VjOOQIC 



1S2 J. JdnßBoni "Hringr*'. 

^& Sigurdr ok Hringr, ^& Ragnart lodbrok, ^& Sigurdr ormir 
f auga'* o. 8. frv., lætr på svo gleyma Wü* og gjöra ^üluna 
ad ættart5lu. Slfkt era engn sennilegri getgåtur en t>8er, sem 
hann finnr ad hjå ödrnm. |>ad eitt er yfst, ad danskir sagna- 
ritarar f foraöld hafa reynt ad samr^ma konungatal Adams 
frå Brimum vid innlendar sagnir, en tekizt pad mjög 6hepp- 
ilega, sem von var. ''Godefridus'* hafa peir gjort ad '*Gaut- 
reki gjafmilda", "Reginfridus" ad ''Ragnari lodbrok", hvort- 
tveggja éfyrirsynju, eins og bædi Storm og Steenstrap hafa 
fært rök ad (Krit Bidr. I. 55. 57. 105. 107). Alt eins hafa 
l)eir getad slengt "Sigifridus" og '^Aniilo", er peir héldu ad heitid 
hefdi "Sigurdr'* og "Hringr", saman vid "Sigurd hring", sem 
virdist hafa verid kunnr {leim af innlendri arfsSgn, med pvf ad 
Islendingar hafa haft sögur af honum seint å 12. old og ad öUutii 
likindum miklu fyr, sem xA verdr gjord nokkur grein fyrir. 

Auk pess sem "Sigurdr hringr" er nefiidr f "Sögubroti 
af fornkonungum" (Fas. I), sem runnid er frå Skjoldunga^- 
sögu, er ritud teist um 1200—1220 (Jessen: XJndersög. 63. 
bis.; Storm: Krit. Bidr. I. 124. bis.), på er hans getid f hinni 
merkilegu grein i Hkr. (ütg. 1868. 58. bis., Har. hårf. 14. 
kap.) er pannig hlj6dar: "Haraldi konungi var sagt frå ordum 
(Eiriks) Svfakonungs, at hann skyldi eigi fyrr af låta, en hann 
hefdi jafnmikit rlki i VIkinni, sem fyrr hafdi Sigurdr hringr 
eda Ragnarr lodbrok son hans; en pat var Raumariki ok 
Vestfold alt üt til Grenmars, svå Vingulmörk ok alt sudr 
padan". — Sogn pessi kemr saman vid årbækr Einhards ad 
pvi leyti, sem hann vottar, ad Danakonungar hafi rådid fyrir 
nokkrum hluta Vfkrinnar (Vestfold) skömmu eptir 800, og 
hun er audsjåanlega innlend arfsögn, en ekki sött f ütlend 
rit (sbr. Jessen: Unders. 60. bis.). Ad Ifkindum er grein 
pessi runnin frå æfi Noregskonunga eptir Ara fröda, er Snorri 
hafdi fyrir sér, sem segir f formåla Heimskringlu *), en Ari 

^) Jossen heldr, ad i [»eirri '*æfi Noregskonunga", sem Ari ritaAi, hafi 
ad eins yerid sagt frå lieim konungum, er riktu eptir daga Haralds li&rfagra 

Digitized by VjOOQIC 



J. JÄnsson: ^TBringr*'. 133 

ritadi "eptir sogn Odds Kolssonar, Hallssonar af Sidu, en 
Oddr nam at forgeiri afrådskoll, |)eim manni er yitr var 
ok Rvå gamall, at hann bj6 ^å ( Nidamesi, er Håkon jarl 
hinn rfki var drepinn". |>ad er næstu ösennilegt, sem Jessen 
ætlar, ad hin norræna arfsögn um rfki Danakonunga i Vik- 
inni hafi upphaflega ått vid konunga Jå, er féllu årid 812, 
bædi af Jvl, ad l>eir hétu als ekki "Sigurdr'* og "Hringr", 
heldr ''Sigfrödr" og "Åli", og af l)vl, ad {æir rédu rikjum 
mj5g skamma stund, og ovist ad {)eir hafi nokkum tlma nåd 
völdum yfir hinum fjarlæga rikishluta, Vfkinni. Athugavert 
er |)ad llka, ad Svfakonungr gjorir tilkall til Vikrinnar sem 
arfs eptir forfedr slna, ^vi ad sllkt visar til Jess, ad Sigurdr 
hringr og Ragnarr sonr hans hafi snemma verid taldir Svla- 
eda Gauta-konungar, og sogurnar um ^å sem volduga einvalds- 
konunga og ættfedr sfdari höfdingja hafa l)annig ad likindum 
verid til I Noregi å seinni hluta 10. aldar, ^ er J>orgeirr 
afrådskoUr var I æsku. 

l>egar l)etta er tekid til greina, virdist sennilegast ad 
hugsa sér, ad Sigurdr hringr hafi einnig verid kunnr af inn- 
lendum sögnum I Danmörku um l)ad leyti sem {)ar var fyrst 
farid ad fast vid sagnaritun (nålægt midri 12. old), og hafi 
l>å sagnamenn Dana, er leitudust vid ad samryma innlendar 
sagnir vid fråsogn Adams frå Brimum, t)6tzt finna Sigurd 
hring, födor Ragnars "lodbrékar'', Jar sem nefndir vom å undan 
'Heginfridus'' (er Jeir gjördu ad Ragnari) konungarnir '^Sigi- 
fridus'' og "Anulo", er Jeir hugdu ad héti å dönsku 'Sigurdr" 
og "Hringr". Af Jessu hefir svo leitt rugling Jann, sem er å 
nofhum konunga Jessara I donskum konungatölum. Jer sem 



(TJndenog. 68. bis.) en {tad må telja yist, ad Ari hafi fyrst ritad sögu Yngl- 
inga, forfeåra sinna (sbr. Sophns Bugge i Aarb. f. nord. OI dk. 1878), og I»& 
er 8J&l£wgt, ad hann hefir haldid åfram soga TJpplendingakonunga fr& H&lf- 
dani hvitbein til Haralds h&rfagra öldnngis eins og Snorri i Hkr., en [»ar 
hlant hann ad stydjast yid norrana arfsöffn (liklega Torgeirs afr&dskoUs), 
[»vi ad i »tt Ara sjålfs må ætla ad gengid hafi ad eins saga af forfednun 
hans (6lafi hvita og [»eim langfedgum). 



Digitized by 



Cjoogle 



134 J. Jönsson: "Hringr". 

J)eir eru ymist nefndir Siward og Siward Ring (Brev. hist.) eda 
Syvardus Ring og Ringo (Saxo Gramm.), og Ragnarr ymist 
talinn sonr Sigurdar (vidast) eda Hrings (Chronicon Erici 
regis), og er slikr ruglingr mjög edlilegr, hefdi svo verid eßtatt, 
sem hér er til getid, en hitt er litt skiljanlegt, ad hann sé 
alveg tilefnislaus eda kominn af eintömri misritan, mislestri 
eda misminni, eins og dr. Jessen gizkar å (Undersög. 16 — 17. 
bis.), og er furda, ad pr6f. Storm skuli hafa tekid skyringu 
hans gilda (Krit. Bidr. I. 55). J>ad hefir nu komid nylega 
I Ijés, hve éheppileg hefir verid sü tilgåta Jessens, ad 
nafnid Gnüpa f Fms. L 116 væri sprottid af hraparlegum 
mislestri og stakri fåfrædi einhvers fslenzks sagnaritara ^), 
og synir j^ad, ad varlega er gjörandi ad rekja uppruna fomra 
arfsagna til misritana, pvl ad munnmælin sækja fått I skrif- 
adar skrår frå erlendum lyodum, eins og eg hefi ådr tekid 
fram (Tfmarit hins fsl. békmfél. XL 73.). Vfst hefdi ^ad 
mått vera undarleg tilviljun, ef tveir konungar (Sigifridus 
og Anulo = Sigfrödr og Ali), sem åttu f strfdi saman og 
unnu sér ekkert annad til frægdar, hefdi ordid ad einum 
konungi: "Sigurdi hringi" bædi i Danmörku og å tslandi, 
enda veit Jessen ekki, hvort hann å heldr ad kenna tslend- 
ingum um pad, ad l)eir hafi vilt fyrir Dönum (16. bis.), eda 
Dönum um l)ad, ad Jæir hafi vilt fyrir fslendingum (32. bis.). 
En medan slikt er ösannad, verdr ad telja l)ad öllklegt, ad 
dönsk sagnaritun hafi haft hin minstu åhrif å islenzka sagna- 
menn, fyr en, ef til vill, eptir daga Snorra Sturlusonar (sbr. 
Fms. XI. 337), og i)6tt Saxi hafi, sem hann sjålfr segir, 
fengid ymsar sögur frå Islendingum, ^Å hefir hann audsjå- 
anlega ekkert farid eptir settartölum Jæirra né konungatölum, 
heldr haft fyrir sér dönsk konungatöl og sett saman sögu 
sina eptir l)eim (Jessen: Unders. 11. — 12. bis., Storm: Krit. 



*) L. F. A. Wirnmer: Seudorjy Hands historiske runemindesmærker (fest- 
skrift i anledning af kong Christian d. IX:s og dronning Louises guld- 
bryUup) s. 29. 



Digitized by 



Google 



J. Jönsson: "Hringr*'. 185 

Bidr. I. 54. 102. bis.), fad er pvi full åstæda til ad skoda 
sogn Saxa og Islendinga sem tvo vottord, hvort ödru 6häd, 
og t>egar vér rannsökum sogn Saxa med athygli, finnum vér 
ymislegt, sem bendir å ^ad, ad ''Sigurdr hringr" hafi eigi 
yerid 6kunnr Dönum, ådr en nafn hans var ritad 1 dönsku 
konungatölin. 

Saxi pegir, ad fadir l^ess Sigurdar brings, er hann kallar 
födur "Ragnars lodbrékar" *) og lætr berjast vid Hring kon- 
img, hafi verid sonr höfdingja nokkurs i Noregi, er heitid 
hafi sama nafni (ö: Sigurdr hringr?), og medal forfedra mödur 
hans eru nefndir Hringr konungr å Hringarfki og Sigurdr 
konungr i sama rfki, mågr Haralds hilditannar (Sax. 1. VHI. 
p. 393, og 1. Vn. p. 367). Ad vfsu lætr Saxi marga manns- 
aldra lida frå j^eim Haraldi hilditönn, Hringi Svlakonungi, 
frænda hans, og Sigurdi konungi å Hringarfki til Sigurdar 
brings, fSdur "Ragnars lodbrökar", en ^ geta {)eir allir heyrt 
til sama sagnaflokki fyrir l)vj[, alt eins og konungarnir Gramr, 
Halfdan bjarggramr og Halfdan Borgarsson eru allir sama 
fornhetja, J)6tt Saxi låti langt bil vera milli {»eirra (sjå Viktor 
Rydberg: Undersökningar i germanisk mythologi, I. (23.), 
111. bis.). Skulu nü talin nokkur rök til l)e8s, ad nåid 
samband hafi upphaflega verid i hinni dönsku arfsögn milli 
ættmanna Haralds hilditannar annars vegar og Jæirra Sigurdar 
brings og Ragnars lodbrökar hins vegar, })ött langt sé å milli 
l)eirra hjå Saxa. 

1. Saxi eignar Haraldi hilditönn ymislegt sem heyrir 
til sögn l)eirra sona "Ragnars lodbrökar": (hann herjar å 
Frakkarlki (Akvltanlu;, vinnr Nordymbraland, hefir Ubba 
hinn friska (= Ubba Lodbrökarson) i lidi slnu, og eru mægdir 
med l)eim. Sax. 1. VH. p. 366). 

') ^ad kemr ekki Itoaau m&li vid, ^6tt f ær» megi likar til |)es8, ad 
"Bagnarr lodbr6k" sé ordinn til År tvoimr åsamtida mönnum (Bagnari Alfs- 
bana og (Bagnhildi?) Lodbr6k, sjå Timarit h. isl. b6kmfél. XL 1—79), f)vi ad 
fioir hafa verid ronnir saman i sögusögninni, bædi hinni dönsku og islensku, 
&dr en konungatölin vorn ritud. 



Digitized by 



Cjoogle 



136 J, Jönsson: "Hringr". 

2. Saxi nefnir samtida Haraldi måga hans: Sigurd 
konung å Hringariki og Ingjald Svlakonung, födur HringSj 
er bardist å Bråvelli, og brædr Ingjalds: Öl(^ og Inga (Sax. 
VII. 363 — 67) en Ölcifr^ Hringr^ Ingjaldr og Ingi eru taldir 
konungar å Hringarfki i {»ætti af Ragnarssonum (5. kap.) og 
ætt J)eirra venzlud Ragnarssonum. 

3. Saxi setr samtida syni Sigurdar konungs å Hringa- 
rfki sækonungana Reduarthus og Randus (1. VII. p. 373), 
en tslendingar kalla afa og fodur Sigurdar brings Rådbard 
og Randvé (sbr. Hyndlulj6d 28). 

4. Saxi lætr sonarson Sigurdar konungs å Hringarfki 
vera samtfda Hringi, konungi f sama rfki, og eignast döttur 
hans (1. VIII. 394) ; heitir sonr J)eirra Sigurdr (konungr f Dan- 
mörk, Sax. 1. VIII. p. 406) og frå bonum er komin mödir 
Sigurdar brings (ens yngra, kona Sigurdar brings ens eldra, 
Sax. L IX. p. 439). 

5. Konungatal Jad, er fylgir Skåneyjarlögum (Series I. 
Runica), setr Harald bilditönn og Hring frænda bans mjög 
nålægt Ragnari (sem t)ar er nefndr "Regner Alf bane") *). 

*) Bok til fiess, ad "Begner Alf bane" sé sami madr og Bagnarr 8ig- 
urdarson brings: 

1. B&dir era nefndir sama nafni (Begner « Bagnarr). 

2. B&dir eru taldir banamenn Alfs. (I Series I. Bunioa beftr Bagnarr 
vidrnefnid Ålfbane, — Alfson i Gesta Danorum pa danskæ, udg. ved M. 
Lorenran, 26. (sbr. 27.) bis. or vist t6m afbokun, eins og Bægæn (Bægbiii) 
fyrir Bægnær — Arngrimr J6ns8on lætr Bagnar son Sigurdar brings vinna 
s6r t)ad fyrst til frægdar ad fella Ålf, og I>ad var titt i fornöld» ad menn 
voru kendir vid sitt fyrsta vig, eins og segir i Helgakvidu Hundingsbana 
I. 10. erindi: 

Scamt let visi 

vigs at bifta 

I»a er fylkir var 

fimtån vetra 

OG bann bardan let 

Hunding veginn 

liann er lengi rel> 

larndom oe fiegnom. 
sbr. Åsbjörn Selsbani Hkr. 851, 362, Hallr Kodr&nsbani Hkr. 605, Ljésv. (Isl. 
fs. L 216. 247. bis.), Gunnar {»idrandabani, Laxd. 69. k), 



Digitized by 



Google 



J. Jönsron: "Hriiigr". 137 

Saxi bendir )>aimig greinilega å uppruna Sigurdar hrings 
frå Hringarfki ( Noregi, og ja&iframt å t>ad, ad hann sé f 
raun réttri sami madr og Hringr så, er bardist å Bråvelli 
Tid Harald hilditönn *). |iad bendir Uka til hins sama, ad 

3. Bådir eiga son, sem verdr ættfadir siäari Danakonunga. 

i. B&dir ern taldir voldugir (Series L Bun. kaUar Ragnar Alfisbana 
"yaidghe" « Tældnghe — aå svo eigi ad lesa, styrkist af ^yi, ad i Gesta 
Dan. 26. stendr i stadinn fyrir {»etta ord: "oe styrthæ væl Danmark" sem 
s^st Tera sprottid af [>vi, ad ord r&nask&rinnar hafi verid afböknd af 
mislestri og misskilningi. — Eptir sogn islendinga og Dana rsedr Bagnarr 
Sigurdarson fyrir miklu riki og er hinn mesti hermadr (Fas. I., Sax. 1. JJL), 

5. B&dir em n&komnir Haraldi hilditönn og Hringi fr»nda hans 
(Bagnarr JLlfsbani eptir rödinni i Ser. I. Ban. afi Haralds; Bagnarr Sigurd- 
arson eptir sogn fslendinga sonarsonr h&lfbr6dur hans). 

6. Eptir Ser. I. Bun. 4 Bagnarr Ålfsbani 5 sonu, er skipta riki hans 
milli sin, og eptir sogn Saxa lifia 5 af sonum Bagnars Sigurdarsonar hann, 
og setjast ad rikjum hans. 

7. Bagnarr Sigurdarson & konu, sem kollud er Kråka af islendingum 
(sbr. Begnerus og Craca hjå Saxa 1. V. p. Id2). Bagnarr Ålfsbani å konu, 
sem nefhd er (i Ser. I. Bun.) EatJM^^Båka? (sbr. SvanlefAe Ser. I. Bun. 

— Swanleto Gesta Dan. 82. bis. » Svanlo^a Sax. 1. IX., Bn^Aar Ser. I. Bun. 

— Bucar Gesta Dan 26. bis. * Borcarus Sax. 1. YII.). Kr&ka (& sænsku kråka) 
er nafh & ftiglinum Corvus comix, en mjög 4]>ekkr fogl (Gorvus fmgilegus) 
heitir & sænsku råka, Nöfnin Kråka og B&ka em [>vi mjög skyld, ef eigi 
sama nafh upphaflega (sbr. graoulus & latinu), og eflaust af sama toga 
spunnin (hugmyndinni um frida mey, er dylst i dökkum ham, sbr. "Allike- 
barnet" i "Nygræske Folkeeventyr" Kjöbenhavn 1864, 187. bis.). 

') Ad visu virdist svo, sem hann hafi ad eins verid nefndr Hringr i 
kvædinu um Bråvallabardaga, sem Saxi og höf. "Sögubrots" f6ru eptir, en 
slikt er als eigi næg röksemd gegn I>vi, ad hann hafi heitid ''SigurSr hringr^. 
Snorri Sturluson kallar hann eigi heldr annad en Hring i visu sinni (Fms. 
IX. 456 bis): "Herfanga baud Hringi | hjaldrs einsk^pudr galdra" o. s. frv. 
og hefir hann ^ audvitad {»ekkt hann undir nafiiinu "Sigurdr hringr". |>ad 
var mjög titt i fomöld, ad nefna menn eingöngu kenningamalhinu, og Eetill 
hnngr landnåmsmadr mun ja&vel optar vera nefndr Hængr en KetiU (isl. 
b. 8. k., Fms. HL, Eg. 28. k.. Ln. 5. 8—6). pess em nég dæmi, ad auknefni 
urdu ad reglulegum mannanöfnum; synir vom kendir vid auknefhi fedra 
sinna (Hrafii Hnngsson, Gisli Såtsson, Erlingr Sljålgsson); Ömefbi dregin 
eigi sidr af auknefhum en adalnöftium (Hringsstadir Ln. 8. 1 kendir vid Har- 
ald kring) og nidjar frægra manna optsinnis nefndir auknefhum peirra einum 
(Gbllir jNorkelsson ad HelgafeUi og G«Uir Bolverksson lögsögumadr heitnir 
eptir p6rdi géllif og Grettir sterki eptir 6feigi {fretii, fÖdurbr6dur sinum, er 
Ln. 2.82 kallar ad eins Gretti, Eins eru dæmi til fiess, ad algeng manna- 
nöfn hafi verid notud sem vidmefni [t.d. KetiU kålfr Hkr. 250. bis.: 01. s. h. 
48. k., p6rarinn téki Lj6bv. (isl. forns. L 129), Gjaf^raldr gatUi Fms. IX. 282, 



Digitized by 



Cjoogle 



138 J. Jönsson: ''Hringr". 

Hrings-nafnid er f sfdari munnmælasogum •ymist tengt vid 
Sviarfki eda Hringariki, eda ^6 (sjaldnar?) vid Danmorku. 
|>annig er 1 Fridjyéfssögu Hringr låtinn vera Svla konungr 
f annari medferdinni (Fas. II. 115 — 135 f ütg. V. A.), en I 
hinni konungr & Hringariki. t |>or8tein8 sogu Vikingssonar 
(Fas. n.) er nefndr Hringr, fylkiskonungr i Svlaveldi (Upp- 
landi), og i sögu Herrödar og B6sa (Fas. III) Hringr kon- 
ungr i (Eystra-)Gautlandi, afi J>6ru, er Ragnarr åtti. t Hrélfs 
sögu Gautrekssonar (Fas. III) er getid um Hring konung i 
Danmorku og Ingjald son hans, og f Illuga sögu Grldar- 
féstra (Fas. III.) er nefndr Hringr konungr (å Skåni) i Dan- 
morku, sonr Skjaldar, og Sigurdr sonr hans, er eignast d6ttur 
Åla konungs år Ålfheimum. fessar sogur eru ad visu allar 
mjög yktar, eda algjordar skröksögur, en l)ær s^a J)6, ad um 
t)ad leyti, sem l)ær myndudust, hefir monnum å tslandi verid 
minnisstætt nafn Hrings konungs ^), og sömuleidis samband 
hans vid Hringariki, SvlJ)j6d, Gautland og Danmorku, og 
vid Ingjaldj Sigur& og Bågnar^ og alt t)etta verid rétgréid i 
sögusögn lyédarinnar. 

Ennfremr er l)ad athugavert, ad synir Haralds hårfagra 
og Ålfhildar Hringsdöttur af Hringariki eru nefndir Dagr, 
Hringr og Bagnarr rykkill (Fms. I. 5, IV. 7, X. 196), med 
l)vl ad l)ad vlsar til sambands nafnanna "Hringr'' og "Ragn- 
arr" vid Hringariki (sbr. Hkr. 74. bis. H. hårf. 35. k.). 
Nöfn {)esöi hafa sidan gengid 1 einni ættkvlsl Upplendinga- 
konunga frå Haraldi hårfagra, l)vl ad å dögum Olafs helga 
eru nefndir (Fms. V. 268) l)eir féstbrædr Eymundr jHWw^sson 
og Bagnarr Agnarsson, nidjar l)eirra Hrings og Ragnars 
rykkils, Haraldssona. t l)ættinum "Hversu Noregr bygdist" 

^6rir f^årtr Hkr. 157. bLs., ^orsteinn surtr Islb. 4. k., ^orkeU tnåni Islb. 
5. k., ^orkeU leifr Ln. 8.18]. 

') ]^ad er einkennilegt, aå i öUum {»essum sogcim og ^msum fleimm 
er Hringr aldradr madr, og ekki 8&, sem sagan gengr heizt af, heldr optast 
fadir einhyers sögukappans, sem yerdr födamum frægri (sbr. Hr61fe sogn 
kraka, Bgils s. ok Åsmundar, H&lfdanar s. Brönuföstra). 



Digitized by 



Google 



J. Jönsson: "Hringr". 139 

(Fas. n) er Halfdan gamli, forfadir hinna frægustu konunga- 
ætta, talinn sonr Hrings konungs å Hringarfki *), og bendir 
sllkt å norræna sögusögn um l)ad, ad frægir l)j6dhöfdmgjar 
i forneskju hafi ått kyn sitt ad rekja til Hringarikis, og 
sama må råda af ^vij ad svo ant sem Saxa er um heidr 
Danmerkr, og svo lltid sem honum er um Nordmenn, l)å 
lætr hann ^ Danmörk tvlvegis i fymdinni få konung frå 
Noregi og ætt hans stadfestast å veldisstélnum ^), fyrst son 



') I H&lfdanar sö^ Brönuföstra (Fas. III), sem s^nist annars émerk- 
ilegr samsetningr, er fadir H&lfdanar nefndr Hrlngr konungr i Danmörk, 
og visar samt i sognnni (sbr. Sorla saga sterka) til fomra endrminninga am 
H&lfdan gamla (bardagar vid jötna, drekinn Skraati (Sax. 1. V. p. 192) og 
fall H&lfdanar fyrir Sorla sterka). en samt minnir aptr & soga Bagnars hj4 
Saxa (Hladgerdr i madeyjam — Hladgerctr & Hlödam? Sax. 1. IX. p. 442). 

') 1 liessa kann ad dyljast 6glögg endrminning am |)ad, ad aak Sig- 
ardar hrings hafi annarr konnngor år Noregi (sömn ættar?) nåd voldam i 
Danmörka, nefnilega Gadrödr göfaglåti ("voidikonangr"), sem margt bendir 
til ad sé sami madr og "Godefridas" (f 810), er Einhard nefnir, og deildi 
vid Karl mikla (Jessen: ündersög. 60. bis.. Storm: Krit. Bidr. I. 34. bis.). 
Kynlegt er {lad ad visa, ad riki hans yfir Danmörka skali hafa alveg gleymzt 
i Noregi (og & Islandi), en ])etta man stafa af I>vi, ad saga hans hefir ad 
nokkra leyti rannid saman vid sögu Sigardar hrings (og ættmanna hans) 
og sézt nokkar vottr . til [less i Herv. XVI. k., |)ar sem Asa (Haraldsdåttir 
granraada), seinni kona Gadrödar (Hkr. 40. bis.), er gjord ad m6dar Sigardar 
hrings (og amma Sigardar hrings nefnd Alfhildr, er var nafn fyrri konu 
Gadrödar, Hkr. s. st.). ]^ad, sem {»vi hefir valdid, ad Sigardr hringr r^mdi 
Gadrödi bort år minni manna sem konongi i Danmörka, virdist heizt hafa 
verid Iietta, sem nd skal greina: 

1. Bådir vorn norrænir herkonongar, er lögda ondir sig Danaveldi. 

2. B&dir vom fr& Vikinni (Sigardr fr& Hringariki. Gadrödr frå 
Vestfold). 

8. Bådir åtta kona, er hét Alfhildr og var or Alf heimam. 

4. Bådir bördost vid konang, er Haraldr hét, og felda hann. 

5. Ætt Sigardar hrings nådi sidar völdum i Danmörka og stadfestist 
|iar, en ætt GndrÖdar misti ^ völdin og hvarf jiadan algjörlega. 

ir dönska sögasögninni er Gadrödr nålega alveg horfinn (Storm: Krit. 
Bidr. I. 105), en i stad hans virdist ad nokkra leyti vera komin (år sogn 
Starkadar gamla (sbr. Yngl. 29. k.) og BråvaUabardagans) fomhetjan Ali hinn 
frækni, sem fekk sama daaddaga i fomeskjn, og Gadrödr i sannri soga, pvi 
ad hann er gjördr ad norrænam herkonangi frå Vikinni (syni Sigardar af 
Hringariki med d6ttar Danakonangs, og magi Olafs trételgja?), sem verdr 
hinn frægasti af vikingaferdam og er settr af Hringi Sviakonangi, systrangi 
sinam, yfir nokkam hlata Danmerkr, en leggr sidan alla Danmörk ondir sig 



Digitized by 



Cjoogle 



140 J. Jönsson: "Hringr". 

Si^rdar konungø å Hringariki, og siåm Sigurd bring, son 
Sigurdar (brings) konungs i Noregi (ad likindum fyUdskon- 
ungs & Hringarfki). 

|>ad må I)annig finna mörg forn munnmæli t>vi til styrk- 
ingar, ad sogn Snorra um rlki Sigurdar brings og ættmanna 
bans bafi ad stydjast yid forna arfsogn, sem audvitad hefir 
verid jafnuppbafleg f ättbögum Sigurdar brings f Noregi 
(Hringarfki, Alf beimum) og 1 Danmorku (og Gautlandi), sto 
ad t)ad t>arf als ekki ad vera, sem dr. Jessen segir, ad sagnir 
Islendinga um {»essa konunga bljéti ad vera ''danske efter- 
retninger på tredje bånd"*, Jad er ad segja: ad I)ær bafi ordid 
fyrst ad berast frå Danmorku til Noregs og |)adan til Islands 
t>yfad bér ad framan er synt, ad tslendingr gat vel baft l>ær 
eptir Nordmanni (|»orgeiri afrådskoU), sem bafdi J^ær frå 
munnlegri arfsogn i stnu landi^ er befir getad gengid mann 
frå manni frå dögum Haralds bårfagra. Auk {)ess gåtu land- 
nåmsmenn flutt beint til Islands ymsar sogur um fomkonunga 
J)å, er rlki böfdu baft f Noregi og vidar å Nordrlöndum 
einkum {leir, sem töldu sig 1 ætt vid t)å. Og einbver Iiiuti 
belzti ættbålkr tslendinga (Breidfirdingar) taldi medal for- 
fedra sinna bædi bersi å Hringarfki (Ketil vedr), Upplend- 
ingakonunga og jafiivel Sigurd bring sjålfan og Ragnar son 
bans. ]^d er ^vf engin åstæda til ad balda, ad nafnid "Sig- 
urdr bringr" sé sett såman af nöfnum tveggja deikndi sam- 
konunga (Steenstrup: Norm. I. 117. bis.) og ordid til vid 
misritan og misgåning danskra sagnamanna, og gleymsku 
tslendinga (Jessen: Undersögelser 16.— 17. og 32. bk), beldr 
er bitt miklu Ifklegra, ad Sigurdr konungr bafi fengid vidr- 
nefni sitt 'Tiringr" af l^vf, ad hann bafi verid ættadr frå 

og enda Vindland (Sax. 1. Vm. p. 891— 92, sbr. 896). Surna af ^ssu bregdr 
aptr fyrir i fir&sögn Saxa um nidja GautrekB Danakonungs, er slupar vbm 
Gudrödar i dönsku konungarödinni, I>ar sem döttursonr hans (Sigurdr hringr 
sonr norræns höfdingja med sama nafni) fær fyrst vald yfir nokkrum hlutib 
Danmerkr, og vinnr svo liitt af Hringi systrungi sinum, en sonr hans (Bagn- 
arr) verdr hinn frægasti af vikingaferdup (Sax. 1. IX.). 



Digitized by 



Google 



J. Jansson: "Hringr". 141 

Hringarlki fUklega i modurætt), og, ef til vill, alinn t)ar upp. 
Med Ilkum hætti hefir Ketill raumr tekid vidrnefni sitt af 
Raumsdal (Ln. 3. 2), |>orbjörn surr Ifklega af Surnadal, fremr 
en af syru (Glsl.), Ketill hödr af Hadalandi (eptir Egilssögu, 
Rvlk 1856, 56. k. var hann "upplenzkr at ætt" *), Jjorbjöm 
kjålki (Eyrb. 25. k.) af Kjålkafirdi, sem kendr er vid Geir- 
' Stein kjålka landnåmsmann (Ln. 2. 25), Ketill l)rymr, ef til 
vill, af eynni prumu (Fas. II. 5. V. A.), en sjålfsagt Lodinn 
önguU af eynni Öngli å Hålogalandi, sem hann var fæddr 1 
(Ln. 3. 17). Sbr. ennfremr: Einarr naumdæll (Fms. VI. 111. 
bis. = Einarr hinn naumdælski 112. bis.), Snörtr Seldæll (Sturl. 
8. 10, (Kh. 1818) III. 143). Ibüar Hringarlkis voru kali- 
adir flringar (Hkr. 480. og 606. bis.), og ^aå er all-llklegt, 
ad J)adan sé dre^id vidrnefni Haralds brings landnåmsmanns 
(Ln. 3. 1), Erlings brings (Fms. IX. 294), Eysteins brings? 
(Fms. IX. 313), sem bådir eru ur fylkjunum umhverfis Vlk- 
ina, ennfremr |>orbjarnar brings? (Fms. IX. 316), og, ef til vill, 
J)orkötlu bringju, konu Asgrlms hersis å pelamörk (Ln. 5. 6). 
Vfst er pad ad minsta kosti, ad Hrings-nafnid hefir snemma 
verid tidkanlegt bjå höfdingjum å Hringarfki ^), en tinst 
mjög 6vlda annarsstadar sem nafn ut af fyrir sig, nema i 
fomeskjusögum og skröksögum, svo sem ådr er vikid å. 

Eptir ad fuUkomlega åreidanlegar sögur hefjast, finnum 
vér getid Brings konungs å Heidmörk, er flydi land fyrir 
Olafi konungi helga, og er hann talinn sonarsonr Hrings, sonar 
Haralds hårfagra og Ålfhildar (Ashildar), döttur Hrings 
Dagssonar af Hringarlki. Sonr pessa Hrings konungs er 
nefndr Eymundr; för hann austr til Gardarikis og stadfestist 



<) "peasi oTå standa ekki i utg. drs. F. J. af Eg. (Kh. 1888) 194. bis., 
onda vantar pSkT kafla i aåalhandritid (M.), sem nefhir Ketil ''haud", I)egar 
t»aå tekr aptr vid (195. bis.), en ^ad er hann eigi nefndr i styttra handritinu 
(W.), sem greindr kafli er tekinn eptir, og getr eins vel verid, ad ordin: 
"upplenzkr at ætt" hafi stadid 1 M., |)6tt ]ah vanti i W., pvlad handrit |>es8i 
era åsamkynja (9J& form&lann XX— XXI bis.). 

») Sbr. P. A. Munch: Norskt M&nedsskrift IH. 346. 
AEtrr FÖ« MOiDiSK FILOLOGI X, ÄT FÖLJD VI. Digitized by vÜOOQIC 



142 J. Jönsson: "Hringr". 

par (Fins. V. 267—298). Nu er merkilegt, ad Saxi lætr 
einn af hinum fomu Danakonungum, Eymund (Omundus) ad 
nafni, vera sonarson Sigurdar konungs af Hringarfki og 
mægjast vid Bring konung af Hringarfki. Bendir J)etta å 
sömu ættarnofn f forneskju, sem vér finnum sfdar i J)eirri ætt- 
kvlsl frå Haraldi hårfagra, sem taldi mödurkyn sitt til Hringa- 
rlkis. |>ad er og athugavert, ad sömu ættamofii finnast 
medal Sviakonunga å 9. og 10. old, par sem Adam frå 
Brimum segir svo frå, ad nålægt 936 hafi verid uppi kon- 
ungr så i Bjarkey (Birca) i Svlpjöd, er Hringr hafi heitid, 
og synir hans Eirfkr og Eymundr. Fyrir utan pennan Hring 
Svfakonung og Upplendingakonungana, sem nu var getid, 
finst varia neinn madr med pvl nafni å 10. öldinni *) nema 
Hringr jarl å Bretlandi, er Egilssaga getr um, og nefndr er 
llka i einni vlsu Egils (55. kap.) ^). Hann åtti brödur, sem 
Adils hét (s. St.), en pad nafn finst varia annars städar en å 
Upplöndum (Adils svarti og Adils audgi nefndir i Fagr- 
skinnu, Hringr Adilsson (Ring Athylæ filius) hjå Saxa 
(1. Vin. p. 381) vid hlidina å Haraldi ur f>6tm) ad frå- 
teknum Adils Uppsalakonungi, sem frægr er f forneskju. pad 
er pvi Uklegast, ad brædr pessir hafi verid af upplenzkri 
höfdingja ætt, er eignazt hafi riki fyrir vestan haf, rétt einsog 
Oleifr hvlti og hans ættmenn, sem Uka vorn komnir frå 



*) Hringr hinn hviti af Sunnmæri er nefndr m6åurbr6åur 01 via hnufu 
i "Sögu skålda Haralds h&rfagra" Fms. III. 69—76, en saga pessi er mjog 
ykt og fomeskjablandin og yiåburdimir fr& 9. old. 

^) Dr. Finnr Jönsson tekr gildar I>ær visur Egils, er snerta onistu 
Aäalsteins Englakonungs vid t)å 6laf, Hring og Adils, ad fr4tekinni {leirri 
(v. 17.), sem nefnir orustustadihn : "Vino nær" (Eg. 1888, XXIX bla.), en 
hinsvegar virdist hann vilja draga ''Olaf Skotakonung" frå [»eirri orustu 
til Brunanborgar-bardagans, er Simeon af Durham kennir vid Wendune 
(= Vinheidi), sem 6vlst er ad rétt sé, pvlad Simeon gat blandad orustimum 
saman eigi sidr en Egilssaga. Mun ekki "Vina** eiga ad tåkna flj6tid Tyne 
(Tina, sbr. Dwina = Vina), og orusta su, sem Egilssaga segir frå, hafa stadid 
nålægt bæ {leim, er nu heit i r Aidstone Moor = Adaisteins m6r? 
(sbr. ''glapstigo let gn6ga 
Godrekr å mö trodna".) 



Digitized by 



Google 



J. Jansson: "Hringr". 143 

üpplöndum, eignudust riki i Dyflinni å triandi eptir midja 
9. old. Ad J)eir Hringr og Adils hafi verid norrænir vlk- 
ingahöfdingjar, er brotizt hafi til jarldoms ä Bretlandi, fremr 
en t)arlendir (brezkir) höfdingjar, er Nordmenn* hafi gefid 
norræn nöfn (sera t)eim var ad v{su tftt), styrkist If ka af l)vl, 
ad medal småkonunga peirra, er hyltu Eadgar Englakonung 
arid 973 er nefndr Siferth (Sigfrodr), og er hann talinn åsamt 
tveim ödrum f Jakob og Howel) konungr ä Bretlandi (Wales, 
ef til vill réttara Galloway *)). S^nist hann vfst hafa verid 
af norrænu bergi brotinn (Steenstrup: Norm. III. 200—202) 
og hann ber einmitt nafn, sem ættgengt er medal upplenzkra 
höfdingja. Enn er nefndr vid sömu athöfn arid 973 Jukil 
(Juchill) konungr i Westmorelandi ("rex Westimariæ") ^) og 
kann vera, ad hann hafi heitid Jökull, og verid kynjadr af 
üpplöndum eda ür Vfkinni (sbr. Jökull konungr å Upp- 
Imdum i J)or8t. sögu Vik. (Fas. II.) og Jökull sonr Ingi- 
mundar jarls af Gautlandi i Vatnsd. (Ln. 3. 2)). 

Vér höfum nu séd, ad nafn id Hringr hefir å sögu- 
öldinni einkanlega ått heima hjå hofdingja-ætt l)eirri, er 
kynjud var frå Hringarfki, og pad eru fuUar llkur til, ad 
auknefnid "hringr" sé af sömu return runnid. Bædi Saxi og 
sögur vorar votta, ad Sigurdr hringr hafi verid kynjadr frå 
Noregi i adra ættina og ått ^slt rfki, og par sem hann å 
döttur Alfs konungs i Alfheimum (Sögubrot VI), nidja Alfs 
ens gamla ("Hversu Nor. bygd." III), og Hervararsaga (XVI. 



^) i einu bréfi Eadreds Englakonungs (fr& årinu 955, Steenstrup: Norm. 
m. 85) eru {leir nefndir saman Siferth og Jakob, eins og arid 973, en Jakob 
er kaUadr (af Mathæusi af Westminster) rex GalvaUiæ. 

*) Skyldi ekki nafnid "V^estmoreland" vera skylt fylkisnafninu "Vest- 
marar" i Noregi, og mega teljast vottr pess, act vi^verskir menn hafi sezt 
|)ar aå snemma & vikinga-ölåinm og nefnt landid eptir åtthögum sinuro? 
"Morcant" hefir heitid einn sm&konungr fr& fiessum stöctvum, sem nefndr er i 
bréfum fr& 946—955, og kynni nafn hans ad vera af bökun ur Morginn sem 
er vel hugsanlegt ættnafn medal Döglinga k Vestmörum (Bagr og Morginn 
eru nefndir i "Kålfsviau" Sæm. Edd., ütg. S. B. 333—84, sbr. Dagr grenski 
Sax. 1. Vni. p. 380, Dagr af Vestmörum Yngl. 52 k., Hkr. 39. bis.). 

Digitized by VjOOQIC 



144 J. Jansson: "Hringr". 

kap.) gjörir hann ad döttursyni Haralds konungs granrauda 
(grenska "Hv. Nor. b." U) födur Gyrds (Yngl. 53. k.), \iå 
bendir pad å samband hans vid konunga i Vikinni eda ^ar 
I grend (Döglinga, sem töldu medal ættmanna sinna bædi 
Gyrd og Alf enn gamla (Hyndluljöd 18),^ sem Helgakvida 
Hundingsbana I. 52 nefnir med Brings sonum og Högna, 
födur l)eirra Dags og Braga (Helg. Hb. H)). Bædi Saxi og 
Islendingar kalla son Sigurdar brings Bagnar og dönsku kon- 
ungatölin kalla Bågnar ymist son Sigurdar eda Hrings (Jessen: 
Undersög. 15 — 17). Hin elzta norræna dräpa, sem nü er 
til, er ort um Bagnar konung Sigurdarson af Braga gamla, 
sem sjålfsagt hefir verid Nordmadr, og er llklegast, ad 
Bagnarr så, er hann kvad um, hafi haft vald yfir einhverjum 
hluta Noregs. Nü var Bagnarr sonr Sigurdar hrings, vik- 
verskr ad modurætt (eptir sogn tsl.) og åtti marga frændr i 
Noregi (Bagnarssaga IV. kap.) og Saxi lætr hann alast upp 
i Noregi, og eptir ad hann er ordinn Danakonungr, er pad 
hans fyrsta verk, ad fara til Noregs til ad hefna afa slns 
(Sigurdar hrings) *) og dvelr hann par på i 3 år (Sax. 1. IX. 
p. 441 — 42). Saga peirra fedga Sigurdar hrings og Bagnars 
er pvl margvlslega tengd vid Noreg, og er pad alt pvi måli 
til styrkingar, ad nafnid "Sigurdr hringr" sé als ekki s6tt 



*) Næst liggr ad halda, ad hin kynlega fråsögn Saxa um faU Sigurdar 
hrings (ens eldra) fyrir Frey Svlakonungi sé sprottin af ögreinilegum munn- 
msdlum um (»ad, ad daudi Sigurdar hrings hafi stadid i einhverju sambandi 
vid Freysbldt og kvennamdl. Eptir sogn Islendiuga (Arngrims Jånssonar) 
beid hann bana 1 vidreign vid frændr ('*goda"?) Freys (Alf og Yngva o: 
Ynglinga, sbr. Yngl. 24), en Freysdyrkunin virdist sidar hafa ordid illa ræmd 
(Sax. 1. m. p. 120), enda gat {»ad lika ordid tilefni sogn Saxa um ésæmilega 
medferd kvenna af Freys hålfu, ad 6fridrinn milli Sigurdar hrings og Yngl- 
inga reis af kanu (Alfsål) sem Sigurdr så og lagdi hug å vid (Freys- )bl6t i 
Skiringssal, en brsedr hennar meinudu og rédu henni bana, svo ad hun kæm- 
ist ekki & vald Sigurdi. Saxi lætr svo Ragnar hefha "afa" sins og fella Frey, 
og hann feldi Uka Alf ("Freys åttung") eptir sogn Islendinga (Arngrims), en 
fadir hans var S sår til öHfis i bardaganum vid Ålf (og Yngva), eins og 
Sigurdr hringr (enn yngri), fadir Ragnars, verdr hj& Saxa i bardaganum 
vid Hring frænda sinn (Sax. 1. IX. p. 489-441). 



Digitized by 



Google 



J. J6nsson: "Hringr". 14B 

1 hin dönsku konungatöl (einsog prof. Storm virdist ætla 
Krit. Bidr. I. 123) né ordid t)ar til af misskilningi (0. Mon- 
telius: Sv. hist. I. 250 n. 1.), og sidan flutt t)adan til Noregs 
og islands, heldr upphaflegt i sunnanverdum Noregi, og komid 
J)adan 1 arfsagnir Nordmanna og tslendinga. J>ad eru nægar 
bendingar til l)es8 hjå Saxa, ad sudrhluti Noregs hafi verid 
mjög nåtengdr Danmorku i upphafi sögutfmans, og sannast 
J)ad fullkomlega af samhljéda vitnisburdi Einhards og tslend- 
inga (Snorra), pviad hvorirtveggja låta Danakonunga hafa 
vald yfir Vestfold fyrir daga Haralds hårfagra, en munrinn 
er adeins så, ad Einhard lætr Danakonunga å öndverdri 9. 
old råda fyrir Vestfold ("Westarfolda"), par sem Snorri lætr 
Dana- og Svlakonunga å 8. old (ofanverdri) råda fyrir Vest- 
fold og fleirum fylkjum i sudaustrhluta Noregs (Vikrinni) og 
Svlakonunga seint å 9. old gjöra tilkall til l)essara lands- 
hluta, med l)vi ad "Sigurdr hringr" og "Ragnarr lodbrok" hafi 
fyrrum rådid J)eim. Og ^bt sem svo margar sögur og atvik 
luta ad l)vi, ad nåid samband hafi verid milli Svlarlkis (Gaut- 
lands), Danmerkr og sudaustrhluta Noregs (Vlkrinnar) um l)ad 
leyti er sannar sögur hefjast *), ^å synist eigi næg åstæda 
til ad hafna l)eirri grein, er Snorri hefir gjort fyrir miklu 
herskapar veldi å Nordrlöndum, er tvarr vldfadmi hafi stofnad 
og sfdan hafi gengid ad erfdum til nidja hans, Svlakonunga 
og Danakonunga. A dögum Sigurdar brings og Ragnars 



*) Auk [>e88 sem Einhard telr Vestfold i riki Danakonunga, sem nu 
var sagt, lætr hann sonu Dana konungs (Gudrödar göfuglåta, födur Olafs 
Geirstada-&lfs og H&lfdanar svarta, sbr. 12. bis. n. 2) leita athverfs i Svia- 
riki, Snorri (Yngl. 64. k., Hkr. 41. bis.) lætr Vermaland sn^ast ad skatt- 
gjöfum til Sviakonungs, en h verf a undan Gudrödarsonum, medan H&lfdan 
svarti var 1 æsku, og er eigi 61iklegt, ad Sviakonungr (£irikr Refilsson?) 
hafi tekid p&å ad launum lidveizlu sinnar vid l>& (&rid 813). Saxi telr ætt 
Danakonunga til konunga & Hringariki (Sigurdar og HHngs) og Olafs 
Vermakonungs (1. VII. p. 370), og lætr Sigurd hring, dötturson Gautreks 
(o: Gautakonungs) og son (fylki8-)konungs i Noregi, komast til valda i 
Danmörku, sem fyr er ritad. Hann lætr einnig Bågnar og sonu hans råda 
fyrir Danmörku, Sviariki og Noregi (1. IX. p. 450. 458). 

Digitized by VjOOQIC 



146 J. J6nsson: "Hringr". 

sonar hans virdist J)ungamidja veldis t)e88a hafa verid f Vestra- 
Gautlandi og VIkinni, ådr en J)ad skiptist 1 Svlaveldi og 
Danaveldi. Sögurnar um konunga J)å, er rédu fyrir J)e8su 
riki, hafa (likt og saga |>j6dreks mikla Austgotakonungs hjå 
J>j6dverjuni, V.. R.: Unders, i germ. Myth. I (43.) 224. bis.) 
blandazt å ymsan hått såman vid forneskjusögur um god- 
kunnuga kappa ("höfudfedr hins germanska J)j6dbålk8" er 
Viktor Rydberg kallar), sem ådr vorn ütbreiddar um öU 
Nordrlönd, einkanlega er hin danska sögusögn mjög forn- 
eskjublandin (Haraldi hilditönn slengt saman vid Hadding, 
födur hans vid Halfdan gamla, Ragnarssonum vid Hundings- 
sonu (Ser. I. Run.) o. s. frv.) *). Frægdarord vikinganna 



*) Saga ivars vidfadma kemr act visu ekki greinilega fram hj& Saxa, 
OD \)6 virdist mega sjå margan vott til t)ess, a3 hun hafi blandazt saman 
vid sögu Hålfdanar bjarggrams og H&lfdanar Borgarssonar, sem eru i raun 
réttri bådir sama fornhetja (o: H&lfdan gamli), med sama nafni og fadir 
i vars (Halfdan snjalli). Nafn ivars sj&lfs sy-nist jafnvel felast i "Sivarus" 
hji Saxa (VII. 359, af bakad ur Fvarr Svia-kornxngr'? sbr. Götarus Sveonum 
rex VIII. 406 «> Guuta- og Svia-konungr? sbr. einnig Varinn og Svarinn. 
Vidrir og Svidrir). "Sivarus" svipar f ymsu til i vars; hann er kalladr sax- 
neskr höfdingi, & i höggi vid födur Haralds hilditannar åt af konu (mådur 
Haralds), reynir ad leggja Danaveldi undir sig, og beitir fremr vélum en 
hreysti til ad koma sinu måli fram. en Haraldi tekst »idar betr en honum 
(sbr. Sax. VII. og "Sögubrot"). Aptr er enn fleira likt med sögu Ivars og 
sögu H&lfdanar gamla, eins og hun (einkanlega saga Hålfdanar bjarggrams 
er sögd hjå Saxa, sem sjå må af f)essum samanburdi: 

1. Fadir Hålfdanar bjarggrams er drepinn af brodur sinum, sem 
kvæntr er döttur Sviakonungs. 

Fadir Ivars vldfadma sömuleidis. 

2. Halfdan hefnir fÖdur sins og vinnr Sviariki. 
Ivarr sömuleidis. 

3. Halfdan å engan erfingja heima ad riki sinu, er hann fellr frå. 
Ivarr ekki heldr. 

4. Halfdan å ]}6 frægt og kynsælt af kvæmi annars städar. 
Ivarr sömuleidis. 

(5.) Halfdan Borgarsson er frå Skåni og å Harald hilditönn fyrir son 

ivarr er frå Skåni og å Harald hilditönn fyrir dotturson. 
(G.) Halfdan Borgarsson er ættfa<Ur nyrrar konungsættar. 

Ivarr sömuleidis. 
(7.) Ur |>vi ad godsögniuni um Hadding er blandad saman vid sögu 
Haralds hilditannar, er vid \wi ad bu ast. ad godsögninni um /öffwr Haddings 

Digitized by VjOOQIC 



J. J6ns8on: "Hringr". 147 

hefir Ilka einkanlega fest sig vid J)es8a herkonunga, og eru 
sögur peirra {)vl mjög yktar og skreyttar, svo ad torvelt er 
ad finna hinn sögulega kjarna, er i {)eim feist. Upptök 
vikingaferda frå Nordrlöndum vestr og sudr um haf eru 
reyndar ad mestu hulin m6du fjorlægdarinnar, en margt 
synist J)6 luta ad l)vf, ad Vikin hafi verid vagga l)eirra *). 
(Vikingar af Vik^ Lochlannac utlegging i Vikingar, sbr. 
Storm: Krit, Bidr. I. 21.), og frå Vlkinni og üpplöndum 
virdast höfdingjar {)eir hafa komid, er fyrstir Nordmanna 
stofhudu rlki fyrir vestan haf ^). Nu voru J)eir Sigurdr 
hringr o^ Ragnarr sonr håns ættfedr hinna frægustu vik- 
ingahöfdingja, åttu kjm sitt i Vlkinni og såtu l)ar stundum, 
en rédu jafiiframt fyrir mestum hluta Nordrlanda, og var på 
engin furda, l)6tt Hrings-nafnid yrdi frægt i vlkingasögum 
å seinni öldum, eins og sjå må af Fas. II og III, l)ar sem 



(hinn fræga og volduga Gram, sem er sami madr og H&lfdau Borgarsson) sé 
blandad såman vid sögu Ivars {Hdlfdanarson&r) m6åurföäur Haralds, er 
var miklu frægari og voldagri, en Hrærekr fadir hans. 

*) Mjög vida i fomsögum er getid um bardaga vikinga og stefnumét 
I)eirra n&lægt Gkutelfarmynni (i Elfinni, vid Elfi, i Elfarskerjum, Brenn- 
eyjum). 

') ^orgisl, konangr & Irland! (888 — 845), mun hafa verid af ætt Haralds 
h&rfagra, og Olafr hviti og Ivarr koma fram sem erfingjar hans. enda töldu 
[>eir ætt sina til H4lfdanar hvitbeins Upplendingakonungs. Liklegra er og 
vegna nafhanna, ad '^Raghnall mac Albdan^ (Rögnvaldr Hålfdanarson) og 
synir hans, er irskar årbækr nefna (um 860), hafi verid I)eirrar ættar, en iir 
fylkjunum vestanfjalls, sem Storm heldr (Krit. Bidr. I. 67—68). Vlkverskr 
höfdingi 4 seinni hluta 9. aldar ber irska nafnid Kormakr (Kormakssaga 
1. k.), og nokkru fyr (um 850) er uppi jarl & Jamtalandi, er heitir irsku 
nafni (EjaUakr, Eyrb. 1. k.), og hefir hann liklega komid til Jamtalands frå 
Üpplöndum, |>viad [«dan kom sidar Yedormr hersir (Ln. 5. 12), frændi Ketils 
flatnefs (hersis & Raumariki? sbr. Eyrb. 1. k. og Laxd. 1. k.), er var i vin- 
&ttu og venzlum vid Ejallak jarl. ^ad er audvitad, ad hermenn frå Vest- 
fold hafa verid med Gudrödi Danakonungi, er hann herjadi å Vindland 808 
og Frlsland 810, og |)å må nærri geta, ad |)eir hafi tekid |)ått i fleirum vik- 
ingaferdum sudr og vestr um haf, med {»vi ad I)ad er lika vist, ad Egdir, 
någrannar Vikverja, hafa verid einna fremstir i flokki Kordmanna med 
hemad og landnåm fyrir vestan haf (Dr. Gudbr. Vigfässon: Safn til s. f sl. 
I. 198, 200, 221, 229, 265, 287). 



Digitized by 



Google 



148 J. Jönsson: "Hringr". 

ymsuin fomum endrminnmgum bregdr fyrir innan um ykjur 
og öfgar, en l)ad vitum vér med fuUum sanni, ad nafn I)etta 
var ættgengt hjå höfdingjum frå Hringarlki, en annars fåtltt, 
og finst J)6 Hka i ætt Svlakonunga, er einmitt var komin frå 
Sigurdi hring, ad J)vf er Islenzkir sagnamenn telja. 

Jon Jönsaon. 



Digitized by 



Google 



Oldnordiske Ord i de gæliske Sprog. 



Da man först begyndte at undersöge de nordiske Folks 
Historie i Storbritannien, var det især for at bevise, hvor mæg- 
tig en Indflydelse disse havde haft på de saxiske og keltiske 
Stammer, hvoriblandt de bosatte sig. De mange Levninger, 
man kunde betegne som Minder om Nordmændene, var et 
Bevis for at denne Erobring måtte have været af den störste 
Betydning for Landenes Befolkning. Og denne Side af Sagen 
var og bliver af Vigtighed for Historiegranskeren. Men man 
har også tidlig opdaget Spörgsmålets anden Side og har 
spurgt: "havde da disse engelske og keltiske Stammer ingen 
Indflydelse på deres Erobrere?" I England smeltede de danske 
Seirherrer tidlig sammen med deres engelske Slægtninge, 
og om en virkelig emjelsk Indflydelse på Danmark, selv under 
Englands danske Konger, kan der næppe være tale. Med 
Hensyn til de keltiske og særlig de gæliske Stammer på 
Skotlands Vestkyst og i Irland, er det helt anderledes. To 
Århundreder igennem herskede danske og norske Jarler og 
Konger i Irland, og i andre to havde de Herredömmet på 
Skotlands Öer. Fm Sagaerne og de irske Kroniker ved vi, 
at omendsköndt Forholdet imellem de to Folk var for den 
störste Del fjendtligt, manglede dog ikke fredeligere Forbin- 
delser. Mange nordiske Hövdinger giftede sig med irske 
Kongedotre og nogle bleve endnu mere irske end den ægte 
'GaidheaF selv, især i Munster (Mumhan). Hvor rimeligt er 

Digitized by VjVJO^lC 



150 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 

det da ikke, at Irlændernes hoiere åndelige Dannelse, som 
kan påvises fra de ældste Tider og var berömt hele Evropa 
over, måtte have en gunstig Virkekreds blandt de opvakte og 
begavede Nordmænd ? Så meget har denne Betragtningsmåde 
lokket nogle Forskere, at de tro at kunne tilskrive Irlæn- 
derne meget, som man för antog var eiendommeligt for den 
skandinaviske Ånd. Fra Irland, siges der, hentede Skjaldene 
deres Versarter og poetiske Teknik ^); ja selv Indholdet af 
Nordens Mesterværker, Eddadigtene, beror på irek Kend- 
skab til Kristendommens Lære og den klassiske Hedenolds 
Legender. At Skjaldene selv undertiden kan have været af 
halv keltisk Herkomst er ikke umuligt, at nogle Træk ere 
blevne overforte fra den ene Religion og Legendekreds til 
den anden er heller ikke umuligt, men at så meget, som man 
nutildags vil påstå, stammer fra Kelterne, derfor mangler 
endnu Bevis. Forend noget sådant kan gives^ må man 
noiagtig undersöge Forholdet på de Områder, hvor det træder 
klarere frem, og her må man ikke nöies med ubestemte 
Ytringer; alt må tydelig lægges frem. Man pleier, f. Ex., 
at henvise til de mange irske Navne i Landnåmabék som 
Bevis for, at en stor Del af Islands förste Bebyggere var af 
irsk Afstamning, men når man omhyggelig undersöger sagen, 
finder man, at det måske er urigtigt at afgöre Spörgsmålet 
på denne Måde. Resultatet af Undersogelsen er nemlig, at 
blandt over 3000 Personer, Mænd og Kvinder, som nævnes 
i Landnåma, når man fraregner Navne på irske Konger som 
aldrig kom til Island, bære kun nogle og fyrretyve irske 
Navne, altså ikke 2 pro Cent. Det ses også at disse irske Navne 
næsten aldrig bevares i de efterkommende Slægter, men straks 
forsvinde og erstattes af rent nordiske Navne. Kommer man 
ikke herved snarere til at slutte, at disse Nybyggere bragte meget 
lidt andet irsk med sig end nogle få irske Navne, og derfor 

^) N&r mau seer noiere til, er dog ForskeUen mere iöinefaldende end 
Ligheden. 

Digitized by VjOOQIC 



Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 151 

straks sammensmeltede med de andre Nordmænd fra Norge? 
I hvert Fald, deres Sönner (som Landnåma selv siger) frasagde 
sig Fædrenes Tro og bleve gode Hedninger som de andre: 
"en land var alheidit nær hundradi vetra". 

Et andet Exempel kan gives. Her have vi to Folk som 
begge to yndede meget at höre og fortælle Eventyr og Op- 
digtelser, af hvilke begge to også have efterladt en meget 
rig Skat. Hvis nu det ene Folk var vant til at lære og 
låne af det andet, så kunde man snarest vente at finde Spor 
deraf netop i disse store Samlinger af Folketro og Folke- 
sagn. Det synes dog ikke at være Tilfældet: derimod er det 
mærkehgt, hvor fuldstændig de to Folks nationale Heltesagn 
skille sig fra hverandre. Næppe et eneste Træk kan frem- 
drages, hvorom man bestemt kan sige at den irske Forfatter 
har lånt det af nordiske Sagn, eller omvendt. Noget helt 
andet er her Tilfældet end f. Ex. med den almindelige Sagn- 
skat i Middelalderen, hvor det samme Eventyr kan spores i 
mange forskellige Lande og Tungemål. Prof. Zimmer har 
forsögt i en lang Afhandling at bevise, at Episoden om "Fer 
Diad" i den berömte irske Sagnkreds, Tain Bo Cuailnge, er 
en Gengivelse af Sagaen om den usårlige Siegfried (altså 
ikke den ægte nordiske Sigurd), men selv om dette var ganske 
«ikkert, så kunde man dog ikke forundre sig over, om mindre 
fremragende Sagn ikke kunde blive gjenkendte. Både de 
nordiske og de irske Sagn have et særligt Præg, som er nöie 
forbundet med Folkets Sprog og Tænkemåde. 

upartisk betragtet vilde vore historiske Kalder (Sagaerne 
og: de irske Kroniker) ikke lede os til at vente meget i denne 
Retning. Det ene Folk synes slet ikke at have brudt sig om 
det andets åndelige Evner: de havde meget mere materielle 
Forhold at tænke på. Men det må også tilstås, at Kil- 
derne ikke her gengive de virkelige Forhold, som fandt Sted 
i 9:de og 10:de Århundreder på Irlands og Skotlands Kyster. 
Sagaerne, om de end nedstamme fra en levende Tradition, 

Digitized by VjOOQIC 



152 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 

«re dog adskilte fra dette Tidspunkt ved næsten to Århund- 
reder, og det er altså muligt, at mange Træk i dette Tids- 
rum ere ganske forsvundne i Folge af manglende Forbindelser 
mellem Landene selv. På den anden Side må det også be- 
mærkes, at de irske Kroniker m. m. ere skrevne af patrio- 
tiske irske Forfattere og bære et stærkt nationalt Præg. For- 
fatteren kender slet ikke Nordmændene selv: han betragter 
dem som Hedninger (Genti) og Fremmede (Gaill)^ der stå 
overfor hans kristelige Landsmænd, de rene 'Gaidheil'. Han 
kender intet mellemliggende: den som ikke er ganske med 
os er imod os, er hans Synspunkt. Hertil kommer det også, 
at de fleste Kroniker og Heltesagn stamme fra en Tid, da 
Irlænderne havde genvundet Overherredömmet i Landet, hvilket 
bevises af de stadig forekommende Tilfælde, især i Sagn- 
kredsen om Finn mac Cumhail og hans Fiann, hvor 'Loch- 
lannaich's Styrke overvindes af Irernes Mod og List. Næppe 
skulde vi her vente megen Oplysning om de fredelige For- 
bindelser, som dog ere nödvendige, hvis det ene Folk skal låne 
meget i åndelig Retning af det andet. Om de norske Riger 
på Hebrideme, som bestod indtil henimod det 13:de Århund- 
redes Slutning og bevirkede, at det gæliske Sprog uden Tvivl 
udbredtes i en höi Grad i Skotland, mangle næsten alle 
Efterretninger, som kunde være af Nytte i denne Henseende. 
De historiske Kilder ere altså meget ugunstige for den, 
som forsöger at opdage, hvor meget af det ene Folks dag- 
lige og åndelige Liv er gået over i det andets. Det kunde 
være af særdeles stor Interesse efter irske Kilder at skildre, 
hvad de mente om Nordmændene: af disse skulde man næppe 
tro, at de vilde have værdiget at lære noget af disse 'Hed- 
ninger*, disse 'Kæltringe og Rovere'. Heller ikke give Sa- 
gaerne nogen Anledning til at tro, at Nordmændene havde 
lært noget videre af deres keltiske Undersåtter, og, som be- 
mærket. Sagnenes Indhold selv beviser intet derom. Der er 
dog én Måde, på hvilken vi kan spore den ene Kulturs 

Digitized by VjOOQIC 



Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 15B 

Virkninger på den anden, og det er Sprogenes gensidige 
Lån. I nærværende Artikel er samlet en Række af Ord, som 
forekomme enten i det irske eller det höiskotske Sprog, eller 
i begge, hvis Form og Betydning vise, at de ere, eller kan 
være, hentede fra Oldnordisk. Disse Ord ere ikke blot af 
Interesse for Sprogvidenskaben (måske ikke særdeles vigtige 
derfor), men de ere særlig mærkelige, idet de påvise mange 
Ting, som den gæliske Befolkning foriAodentlig har lært af 
deres Fiender og Herrer, og ere altså et Bevis for at der 
har gjort sig en stærk nordisk Indflydelse på de gæliske 
Folk gældende, medens det ringe Antal af Ord i Oldnordisk, 
der kan betragtes som Lån fra Oldirsk, er et Bevis imod 
en stærk keltisk Indflydelse på Norden. Det er ganske 
vist muligt, at det. nordiske Sprog, som var i Brug på He- 
briderne og i Irland, var meget mere blandet med keltiske 
Ord end det skrevne Sprog i Norge og Island, som vi nu 
kende, men herom have vi ingen Efterretning. Det er også 
muligt, at nogle af de folgende Ord med Rimelighed kunde 
betragtes som oprindelig irske hellere end nordiske, men 
derom må man domme som man bedst kan: i nogle Tilfælde 
synes intet afgörende Bevis muligt. Det kan også under- 
tiden antages, at Ordene stammer fra Oldengelsk, thi For- 
bindelser imellem de irske og engelske Hövdinger og Geist- 
lige fandt Sted temmelig tidlig: Grevskabet Mayo bar Navnet 
'Magh Eo na Saxan' (d. h. Saxernes Mayo), men man kunde 
også påstå, at netop dette Navn var et Bevis imod Saxernes 
Tilstedeværelse andensteds i Irland. Hvor Ordets Form intet 
beviser om dets Herkomst, have vi lige så megen Ret at tage 
det for Nordisk som for Oldengelsk, thi Nordmændene spille 
en langt mere fremragende Rolle i de ældre Tider i Irlands 
Historie end Englændeme. For dog at vise, hvor meget kan 
betragtes som sikkert, ere de oldengelske Former stedse til- 



Digitized by 



Google 



164 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 

foiede; Sammenligningen kan i mange Tilfælde være meget 
lærerig *). 

Virkelige Gengivelser af nordiske Ord forekomme kun 
enkeltvis i irske Håndskrifter: nogle få har Stokes bemærket 
i Bezzenbergers Beiträge. De ere: conung = 'konuiigr' (Du- 
gald Mac Firbis' Three Fragments of Irish History', en meget 
vigtig Kilde); e/r//, ældre Form for 'jarl' (jvf. runisk erilan\ 
i Annals of Ulster. Å. D. 847; fhiH = 'hvftr' i Leinsterbogen; 
litill = 'lltill'; mide = 'mikill', 'enn mikle'; northnafw^ vord- 
mann^ nortmann = 'nordmann-' (ikke sjældent); roth = 'raudr', 
röd, i Navnet 'Broder roth' (Leinsterb.); og det som Krigsråb 
anförte nüi^ nüi (Three Fragments: 'en Skare som raabte 
'nui, nui'), hvilket Dr. Gudbrandur Vigfüsson har forklaret 
som 'knue, knue', trænger frem. I det yderst höitravende, 
men meget nyttige Skrift 'Cogadh Gaidheal re Gallaibh' 
(Gælernes Krig mod de Fremmede) findes en meget inte- 
ressant Sætning. 'Is arsin tanic Plait a oath na lureach 
amach, ocus asbert fothri, ^Faras Domnall' .i. cait ita Dom- 
nall? Ro recair Domnall ocus asbert, 'Sund, a sniding\ ar 
se'. — Derefter steg Plait (?) frem fra den pandserklædte 
Skare og råbte tre Gange 'Faras Domnall', d. h. hvor er 
Domhnall? ^) Domhnall svarede og sagde 'Her, du Niding', 
sagde han'. At den irske Forfatter i Ordet 'Faras' har sögt at 
gengive det nordiske 'Hvar es' kan der ikke være Tvivl om, 

^) Dette Æmne er aUerede til en vis Grad blevet behandlet i folgende 
Artikler, hvis Indhold, s&vidt som det syntes at kunne forsvares, er optaget 
i nærværende Afhandling. 

Prof. Zimmer i Zeitschrift für deutsches Alterthum. B. XXXII. s. 267. 

Prof. K. Meyer i Revue Celtique. B. X. 867—9. XI. 498—5. XII. 460. 

Whitley Stokes i Bezzenberger^s Beiträge zur Kunde der indogerma- 
nischen Sprachen. B. XVHI. 121-3. 

Kilderne til de oldirske Ord findes p& disse Steder: det synes ikke 
nödvendigt at gengive dem her i ethvert Tilfælde. 

') m'et i Domnall er det 'forandrede' (mutated) niy der udtales som r. 
Som Folge deraf gengives Navnet i oldnordiske Skrifter som Dufnall, -niall. 
Senere skrives m med et Punkt ovenfor og undertiden mh, hvilken Skrive- 
måde bruges i Tryk. 



Digitized by 



Google 



Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. IBB 

Og den irske Kæmpe har også forstået den hånende Betyd- 
ning af 'Nidingr', skönt han (eller Forfatteren) har tilföiet 
et 5 foran. Det er for Resten vanskeligt at sige, om 'f'et i 
fiuit^ faras kun er grafisk for v (dog kunde man i dette 
Tilfælde vente enten u eller punkteret b) eller betegner en 
Overgang fra hw til /, der også finder Sted i den nordlige 
lavskotske Mundart (altså ./a, /'ar, fan = wha, whar, whan). 

Når man kommer til de Ord, som ere virkelig blevne 
optagne i de gæliske Sprog, må man göre Forskel imellem 
Ord, som kun findes få Gange i de gamle Håndskrifter, og 
andre, som ere endnu i daglig Brug hos den irske eller skotske 
Gæl. Denne Forskel er altså iagttaget i fölgende Lister ^). 

1. Först kommer en Række af Ord vedrorende Skibs- 
væsenet, som beviser hvor meget de gæliske Stammer, der 
aldrig have haft nogen særdeles stor Lyst til Sölivet, have i 
denne Henseende lært af andre, formodentlig af Nordmændene. 
Således have vi Ord som scib (O'R.) = 'skip'. Skib; sgioba (ir. 
og sk. udtalt skipa) og sgiobadh (dh = gh) Mandskab = 
'skipan'; sgiobaire (ir. sk.) -= 'skipari'. Skipper. Heri gengives 
snarere nord. skip end oldeng. scipy thi det sidste udtaltes 
meget tidlig med palatalt r, hvoraf me. schip^ og desuden 
er scipn^e meget sjældent i oldeng., medens skipan eller et 
lignende Ord ikke findes. (Det almindelige Ord for Skib, 
long^ siges af Cormac at komme fra 'Saxanbérla', /aw^rscip, 
men 'langscip' er ikke et særligt oldeng. udtryk, og hvis 
Ordet er virkelig fremmed, kunde det lige saa godt komme 
fra nord. langskip). Båd (oir.) kunde godt være oe. 'båt', 
men Formen bata (ir. sk.) vilde bedre svare til ^båir\ selv 
om dette er en ny Form for oldn. *beitr, Cnarra (oir.), et 
slags Skib = 'knorr', 'knarrar', hvoraf også oldeng. 'cnearr'. 
Cairbk (bh = v), cairbhWj carbhdn (-ån er Diminutivendelse, 
ir. og sk.) = 'karfi'. Galei, men man har her også at regne 

') S&danne Ord betegnes som oldirsk (oir.); ir. ^ irsk og sk. «> skotsk 
(gælisk); O'B. bruges når Ordet er hentet fra O'Beilly's Ordbog. 



Digitized by 



Google 



156 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 

med mid.-lat. 'carabus', Karavelle: hertil måske rairbh (sk.), 
at bemande et Skib. Sctita (oir.j og scud (O'R.) = 'skuta', 
Kutter, og det dette lignende Ord sciif (oir.) = 'skutr'. Speil, 
Agterdeel. Flod (sk.) Flåde = 'floti'; men også oldeng. 'flota' 
og i oldskotsk 'flot', 'floit'. Med samme betydning findos dog 
'uicing' (oir. O'R.), som er forklaret med "cobhlach", Flåde, 
i O'Clery's Glossar. 

Af Skibsdele findes riim (oir.) =--^ 'rum', Skibsrum; fofa 
(O'R.), tobhta (sk. udt. tovta) Tofte, Rorbænk, = 'l>opta': old- 
eng. har vistnok 'l)ofte', men Ordets Tilstedeværelse i sk. 
taler for et nordisk Lån. Lipthig (oir.) Hakkebræt, =^ 'lyp- 
ting'. Reang (sk.), rciyig (O'R.) Rundstok - 'röng', 'rengr'. 

Af Skibstakkelage o. s. v. kan anfores stag (oir. — stagh), 
stadh (sk.) --= 'stag', oldeng. 'stæg': den åbne Selvlyd i irsk 
og sk. taler måske for den nord. Form *). Acair (ir. sk.) 
Anker = 'akkeri', og heraf acairseidj Ankergrund, ^ 'akkeris- 
sæti'. Airfaiste (sk.) ankret, synes at komme fra 'festr'. Anker- 
tov. Lonn (oir.), lunn (sk.) Aregreb, eller Stok som anvendes 
til derover at trække Fartöi ned til Vandet = 'hlunnr'. Denne 
Ordklasse tilhorer også Verba som far (sk.) at fragte, af 'far' 
Skib, Overfart: stiuram (oir.) = 'styra' (dog oldeng. styran, 
stéoran), stiuraid (oir.), en som styrer, og steoirn (sk.) -- 
'stjörna'. De fleste Ord i denne Klasse kan altså ganske 
sikkert tilregnes Nordmændene. 

2. Ikke blot i Skibs- men også i Husbygningskunst 
have Kelterne lånt et antal Ord af Nordmændene: der findes 
nemlig Ord som Img (oir.) = 'borg' (oldeng. har 'burh', 'burg'); 
garda (oir. måske = gardha) Gård eller Have, garradh (sk.) 
Have, Mur = 'gardr' (oldeng. 'geard' med Ganelyd i g). All^ 
alla^ alladli (oir. og i Armstrong's sk. Lexicon a//, en stor 
Sal) = 'höll' hellere end oldeng. 'heall'. Bailc, hale (ir. sk.) 



•) seol — Seil, tiUigfemed aeoladhf Seilads, seoladair, Sömand, kan næppe 
være « segl, sigla, paa Grund af vallisisk hwyl. Riof (sk.) Beb, er xn&ske 
eng. 'reef* snarere end oldn. *rif' . 



Digitized by VjOOQIC 



Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 167 

Bjælke = 'bålkr', da oldeng. 'bælc' sædvanligt betyder en 
Hob. Sparr (oir.) = 'sparri', Tommerstok (i oldeng. forekom- 
mer kun 'sparrian', at spærre), og heraf sparre (oir.) en Port. 
Lobthj lohhta (sk. udt. lovt) = 'lopt' (? nyeng. loft). Fuindeog 
(oir.), fninneog = 'vindauga' (i sk. uinnmg^ hvoraf muligvis 
lavek. winnock). Sceang^ sceng (O'R.) Seng, Sovekammer = 
'sæing', 'sæng'. 

Andre Ord kunde lige 8& godt være oldengelske: stocc 
(oir.) = 'stokkr' eller oldeng. 'stocc': tile (oir.) Bræt, Skille- 
væg, = '|)ili' eller oldeng. 'l)ile' tabulatum: stol (oir.) = 'stöU' 
eller 'stol': bord (ir. sk.) snarere oldeng. 'bord' end 'bord'. 
Rum (sk.) er muligvis lavsk. 'roum', og huth^ bothj bothån 
(ir. sk.) = 'bud' er tvivlsomt på Grund af vallisisk bwth. 

3. Dernæst kommer en Mængde Ord vedrorende andre 
Håndarbeider i Træ og Malm, som vidne om, at mange nye 
Ting ere blevne indforte af de Fremmede. Selv i Ordene 
iaruinn (ir. sk.), ståilinn (ir. sk.), péatar (O'R. men sk. 
feodar) synes vi at have de oldn. 'jam', 'stål' og 'pjåtr', da 
oldeng. 'fren' og 'style' ikke passe så godt til de gæliske 
Former, men for péatar have vi også oldfransk 'peautre' 
(eng. 'pewter'). 

Blandt Redskaber findes locair (sk.) Hovl = 'lokarr' 
(oldeng. 'locor' kunde ikke let trænge frem til Höilandet). 
Clobha (sk. = clova) Tang, clobhadh (O'R.) Lysesax = 'klofi': 
og teangas (O'R.) Hdtang = 'tengr' (fit. af 'töng'), thi Selv- 
lyden (ea) kan ikke komme fra a i oldeng. tang. Af Trætoi 
ere chba (oir.), dub (O'R.) KöUe = 'klubba' ('clubbe' först i 
middeleng.): lorg (ir. sk.) KöUe, Stav = 'lurkr' (eller omvendt?): 
ceap^ ceapa (sk.) Blok, Læst, Stok = 'keppr': colbh (ir. sk.) 
Stok, righ-coZJA, Kongespir = 'kélfr': rong (sk.) Stok, Stav = 
'rong', men muligvis også af lavsk. 'rung' = middeleng. 'ronge'. 
Stak (oir.) Stykke = 'stykki' (oldeng. 'stikke' betyder 'Pind'). 

Mere tvivlsomme ere fore Gaffel = 'forkr' eller 'fore'; 
har a (ir. sk.) Trækvogn = 'barar' eller 'bære': aire (sk.) Kiste 

A«iT FÖE NOBDtsK riLOLooi X, «T rÖLjp VI. ü\m^e6 by CiSOOgle 



158 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 

= 'Ork' (arkar) eller 'earc': meget vanskelige ere gohhal (ir. 
sk., udt. goval) spaltet Pæl, som anvendes til at opholde 
noget, = 'gafl', Gavl, men også vallisisk 'gafl': og aisil (sk.) 
Axel = öxull(?) (lavsk. mest extre, axtre = oldeng. eax + tréo 
men også assiltre^ hvor 'assil' = oldfransk 'assile'). 

Sikkert er dog amall (sk.) Åg, = 'hamla', Årebånd, 
Åre (hvoraf oldeng. 'hamola'. Chron. Sax. 1039), og ama- 
ladh (sk.) Hindring, amalta (O'R.) bunden, = 'hamla', at 
hindre (oldeng. 'hamelian' at skære Haserne over). 

Endvidere kan spåin (sk.) Ske (spaaw-aoil, O'R. Kalkske 
Murske) = 'spånn' og spang (sk.) Malmplade = 'spong' regnes 
som nordiske; mere usikkre ere prine (sk.) Preen = 'prj6nn' 
eller 'préon': hran^dair {^.\ brannradh (ir.) Jemrist = 'brand- 
reid' eller 'brandreda', og muligvis Irann et brændende Stykke 
= 'brandr' eller 'brand'. Man kunde antage nogen Forbin- 
delse imellem deJg^ dealg (ir. sk.) og 'dåJkr' med samme Be- 
tydning, men Selvlydene svare ikke til hinanden. 

Folgende Navne på Drikkebægere synes at være lånte, 
men hvorfra er ikke sikkert: bolla^ hulla (sk.) = 'boUi' eller 
'bolla^ (men lavsk. 'bowl' svarer ikke til 'bolla'): cop (ir. sk.), 
copån = 'koppr' eller 'copp': cupa (sk.) = 'kupa' eller 'cuppa'. 
— Temmelig sikkre ere dog scåla^ sgaiJe (O'R.) et stort Bæger 
= 'skål' (oldeng. 'scålu' betyder lanx, trutina) og siop (sk.) 
= 'staup'. 

Desuden findes også adskillige Ord, som indeholde Be- 
grebet af at linde: bann (oir.) Forpligtelse, (sk.) Bånd, 
Gjord == 'band' (oldn. eller oldeng.): sreang (sk., udt. streng) 
Snor = 'strengr': sioman (sk.) Stråreb = 'sfma' (næppe oldeng. 
'sima', som forsvandt meget tidlig): sopp (ir. sk.) Visk, lille 
Bundt = 's6pr' og fasdmdh (sk.) at fæste = 'festa'. — Tvivl- 
somme ere feadhair (sk.) Töir = 'tj6dr'(?), men middeleng. 
'tedder', 'tether', hvis Oprindelse er dunkel: taod (sk.) Reb == 
'l)åttr'(?): det rene gæliske Ord er teud (af 'tent-'): og pufi" 
dann (ir.) Neg = 'bundin' (?). 

Digitized by VjOOQIC 



Craigie: Oldn. ord i de gseliske Sprog. 1B9 

4. Selv i Landbrug synes Kelterne at have lært noget 
af Nordmændene, hvis folgende Ord med Ret kan udledes af 
Oldnordisk. Vi finde nemlig staca (oir.), stdcadh^ sfdcån (O'R.), 
stac (sk.) = 'stakkr' (hvoraf middeleng. 'stac^: dais (ir. sk.) 
Hostak = 'de8'(?): cro (sk. ir.) Fold, Fåresti = 'kr6' (lavskotsk 
'crue', ældre 'cruive'; paa samme Måde er v tilfoiet i Vuve' 
= r6): favffy faing (ir. sk.) ds. = 'fang' (? — jvf. lavsk. 'fank'): 
tohhta (udt. tovta), tota Gronsvær, Græstorv = 'topf: sgeaTp 
Bikube, = 'skeppa' (oldeng. 'skeppe', Kurv). 

Usikkre ere råe (sk.), råcadh (O'R.) Rage: rdcaim (ir.) 
at rage = 'raka' eller 'race', 'racian': di/j (sk.) Dige, Groft, 
^ 'dik' eller 'dlc' (sk. 'dyke'). I tairisgän^ toirsgein (sk.) 
Torvjem, Torvspade, synes toir at være = 'torf ', medens sgein 
kunde være gæl. 'sgian'. Kniv. — Forholdet er ikke klart 
imellem nord. pust og dets Biform sust og gæl. suist^ som 
man pleier at antage for lat. fustis. 

5. Som man kunde vente, have Kelterne lånt nogle 
Ord som Folge af Handelsforbindelser med Nordmændene. 
Der findes costas (oir.), cosdaSj vexlende med cosgus (sk.) 
Levnetsmidler, Underholdning = 'kostr', og hertil cosd^ cosg^ 
at koste, bekoste = 'kosta', costail^ cosgail = 'kostall', kostbar: 
betydningen af costas svarer bedre til 'kostr' end til middel- 
eng, 'costes' (-ail i costail er dog en gælisk Endelse): mar- 
gadh (oir. sk.) Marked = 'markadr': {sainseal (sk.) Handsel, 
Nytårsgave = 'handsal', dog muligvis af lavsk. 'hansel': s af 
//, fordi intet gæl. Ord begynder med A og s vexler med // i 
Böiningen). 

Også et Par Ord vedrorende Mynter og Vægt: pef?ning 
(oir.), pinging^ pinginn (ir.), peighinn (sk.) = 'penningr' eller 
oldeng. 'pending, pening, penig': scilling^ sciUinn (oir.), sgiU 
linn (ir. sk.) = 'skillingr' (oldeng. 'scilling' med palatalt c, 
hvoraf 'schilling'): marg (oir. LX marg d'airgead bruinnti = 
60 Mark brændt Solv) = 'mörk' (hvoraf oldeng. 'mare'): marg 



Digitized by 



Google 



160 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 

(sk.) som et Landmål = 'mörk' (oldeng. mearc, Grændse). 
Tvivlsomt er punnd (ir. sk.) -= 'pund' (oldnord. eller oldeng.?). 

6. De irske Kroniker beskrive altid med stor Forund- 
ring Nordmændenes Bevæbning og Klædning, som var dem 
så fremmed, og ikke få Navne på adskillige Dele deraf findes 
i oldirske Håndskrifter, hvoraf nogle ere bevarede den Dag 
idag. Af dette Slags ere: arf, af an (sk.) Hat = 'höttr', 'hattr' 
eller oldeng. 'hæt', men også oldirsk at .i. cumhdach (Dæk- 
ning), attuib a lurech (deres Pandseres Hætter), og heraf 
formodentlig af-cluic (oir. = galea) Hjelm, og omvendt clocc- 
attj clogad (ir. sk.): det er heller ikke ganske umuligt, at 
briuin (O'R.) Hjelm, er af 'brynja', men om dette har noget 
at göre med oldirsk bruinne Bryst, er tvivlsomt. Sceldj scell 
(oir.), sceall (O'R.) = 'skjöldr' o. s. v. eller oldeng. 'scild', 'sceld'; 
heraf sceld-guT (oir.) Skjoldbrag. Starga, stargha (oir.) en 
let Skjold = 'targa' eller oldeng. 'targe' (sk. har Formen tar- 
gaid = eng. 'target'). 

Blandt Våben forekomme boga^ bodha (oir. begge == 
bogha), bogha (ir. sk.) Bue = 'bogi' eller 'boga'; og hertil bo- 
ghadoir (ir.) Bueskytter. Elta (oir.) i Flertallet = 'hjölt', som 
bruges om Tverstykket og Håndgrebets Knap tilsammen, og 
eltachj forsynet med Hjalte (oldeng. 'hilt, hilte'). Céis (O'R.) 
Spyd = 'kesja' (eller omvendt?). — Sciot, sgiat (O'R.) Pil, 
Kastespyd, og sceot Skydeskive, synes at have noget fælles 
med 'skjota', 'skot' eller 'scéotan', 'scyte'. 

Til denne Klasse kan også regnes sadall (oir. ? = sa- 
dhall) = 'söduir eller oldeng. 'sadol', hvis d'et er hårdt: (gaort 
(sk.) er hellere af lavsk. 'girt' = oldeng. 'gyrd' end nord. 'gjord'): 
spor (sk.) Spore = 'spori' eller middeleng. 'spore', 'spur'. 

Med Hensyn til Kamp findes bdgh (oir.) Kamp, Strid, 
= 'bågr'(?) og mdrge (oir., forekommer ofte i de 'ossianske' 
Digte), meirghe (sk.) = 'merki'. 

Blandt Klædningsstykker findes assan (gi. caliga oir.) 
osan (ir. sk.) = 'hosa' eller oldeng. 'hose', 'hosan'. Broe, brög^ 

Digitized by VjOOQIC 



Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 161 

som nutildags betyder 'Sko', forekommer i Sammensætninger 
fuath-ftrdc, bem-6rdc (oir.) med Betydning af et Slags Ben- 
klæder. Bern-ftrdc synes efter Beskrivelsen at være det samme 
som 'ilbandabrækr', idet en Rem går under Föddeme: hr 6c 
alteå = 'br6k', men den senere Anvendelse (== Sko) er mær- 
kelig. Cdpa (ir. sk.) Kappe, kunde godt være = oldeng. 'capa', 
men at det snarere gengiver oldn. 'kåpa' er klart af cantar- 
chåpa (oir.), Klædningsstykke, som de Geistlige bære i Koret, 
= oldn. 'kantara-kåpa'. Cnapp (oir.), cnapj cneap (sk.), = 
'knappr', da oldeng. 'cnæp' betyder Bjergtop, 'vertex'. Mattall 
(oir.) Kappe = 'mottuU'. Scot (oir.) sgod (ir. sk.) firkantet 
Klæde, Flig af en Kappe, o. s. v. = 'skaut' (for Selvlyden 
smig. stop = staup). 

Usikkre ere poca (ir. sk.) Sæk, Taske, Lomme = 'poki', 
middeleng. 'poke', og poc (sk.) stikke i Sæk, og bossdn (ir.). 
Pung = 'puss' efter nogles Mening. 

7. Nogle få Ord, som betegne forskellige Stillinger: 
larla (oir. sk.) = 'jarl', og heraf iarlacht Jarledomme, hsm-iarla 
Grevinde. Åmiand (oir.) Embedsmand, ^drmainn .i. oificcigh' 
(O'Clery's Glossar), ärmann Hövding, Fyrste, Officeer (O'R.), 
årmunn (sk.) Helt, Kriger, = 'årmann-' (årmadr, en som be- 
styrer Kongens Godser). Trdill (oir. sk.) Træl = 'l)ræir. 
{Sgcdag (ir. sk.) kunde godt være = 'skålkr', men oldir. scolog 
taler imod denne Antagelse.) Callaire (oir.) Herold, udråber, 
= 'kallari'; også callaidj calldn (O'B.) Råb, Larm, = 'kali'. 
Mangaire (O'R) Småhandler, Höker = 'mangari' eller oldeng. 
'mangere', også mangairecht (oir.) Hökeri. Piskarcarl i Lein- 
sterb. = 'fiski-karl'. 

Barda^ bharda (oir.) Vogter, bardacht Bevogtning, synes 
at svare nærmest til oldeng. 'weard', men det er også muligt at 
barda = bardha = 'varda', 'vordr'. I Cormacs Glossarium findes 
cuiniu .i. ben (Kvinde) og part-chuine Sköge, som man har 
afledt af 'kona', 'portkona': cuiniu (i O'R. coinné) ligner dog 
mere oldeng. 'cwene'. (O'R. har også coint Kvinde = 'kvendi'?) 

Digitized by VjOOQIC 



162 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 

Bitere (oir.), ridire (sk.) = oldeng. Videre* snarere end oldn. 
'riddari'. 

8. I Topografi er Nordmændenes Indflydelse meget be- 
tydelig, ikke blot ved de mange nordiske Stedsnavne, som vrimle 
endnu på Skotlands Vestkyst og Öen Man, tildels forvanskede 
ved den gæliske Udtale, men som i de fleste Tilfælde let kan 
erkendes, men også i Navne på adskillige Naturgenstande. 
Dette er desto mere mærkværdigt, fordi de keltiske Stammer 
altid pleie at give Steder Navne, som de selv kan forstå: på 
Öen Man f. Ex. ere de nordiske Stedsnavne blevne meget 
færre siden det 17:de Århundrede, selv om Brugen af det 
keltiske Sprog stadig er aftaget i hele denne Tid. Men om 
folgende Ord kan der næppe være Tvivl: bd^/h (sk.) Bugt, 
Havn = 'vågr', der også forekommer i Stedsnavne som Stéomo- 
hhdgh (udt. -vågh): b er sat istedenfor v, da intet gælisk Ord 
begynder med v, som altid kommer af 6 i Böiningsformer. 
Becc (oir.) Flod er lånt af 'bekkr'. Brof^ et Sted, hvor en 
Flod udmunder i Havet (sk. i Sutherland: Ordet findes ikke 
i Ordbögeme) = 'brot', Brændinger, Bölgebrud paa Banker og 
Skær. Geotha (sk. th = h) Bjergkloft, geotlmdh (O'R.) en lille 
Bugt, Vig = 'gjå'. Grimnd (sk.) Bund, er, efter Betydningen at 
domme, hellere 'grunnr' end eng. og lavsk. 'groimd' = Jorden. 
/ (O'R.), igh (sk.), aoi (sk.) Ö, = 'ey\ 'öy' {aoi i alt Fald 
kan næppe være oldeng. ,ig'): det er heller ikke umuligt at 
ailéfij oilén (oir.), eilean (sk.), ellan (Man), er af 'ey-land', som 
var både en oldnordisk og oldengelsk Sammensætning (Zim- 
mer). Maol (sk. ao = o) Forbjerg, Landpynt; mul (sk.) Hoi, 
Bakke = 'mtili' (lavsk. 'muU', hvis ældre Form er 'mule', må 
også komme af 'muli'). Mavf/ (oir.) Grændse == 'mörk' hellere 
end oldeng. 'mearc' (hvoraf middeleng. 'march'). Ob (sk.) 
Bugt, Vig, oban (sk.) en lille Vig (hvoraf Stedsnavnet Oban) 
= 'hop'. Sffeir (ir. sk.) skarp Klippe = 'sker'. Stalla (sk.) 
en Klippeblok i Havet er muligvis = 'stallr' Blok, Stötte. 



Digitized by 



Google 



Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 163 

Alle disse Ord angå Havet og dets mest iöinefaldende Træk, 
netop hvor man kunde vente en nordisk Indflydelse. 

Meget vanskeligt at afgöre er Forholdet imellem poll 
(ir. sk.) pwll (vall.) og oldn. 'poUr', oldeng. 'poF: Ordet synes 
at være hjemme i så mange Sprog. Dunkelt er også nord. 
petti^ et Stykke Jord og gæl. pette ^ pit, som forekomme i 
Stedsnavne (doch pette mie Garnait i "Deer^-bogen), og Steds- 
navne som Pettygowan - Smedens Toft. Man har antaget, 
at det var en piktisk Fordreielse af nord. 'l)veiti' (eller irsk 
cuit' = Del?). I den gæliske Benævnelse af Nordmændenes 
Hjem 'Lochlann' har man også troet at se oldn. 'land' sam- 
mensat med gæl. 'loch' = Fjord, men der er meget som taler 
derimod, og ikke mindst at Ordets ældre Form synes at være 
Lothlann, Sk. Beirhhe^ som skal betyde Kobenhavn, er mær- 
keligt og uforklarligt. 

9. Nogle få Dyrenavne kan fremdrages. Buta (sk.) 
Væder, Buk, må være = 'hrütr'. Est (oir.) Hest = 'hestr', 
findes dog kun i en Forklaring af Ordet adastar^ Strikke, og 
var sandsynligvis aldrig i Brug. Broe (ir. sk.), broch (vall.) 
Grævling stå i et eller andet Slægtskab til oldeng. 'broc', 
oldn. 'brokkr', men hvorledes Forholdet er, er ikke så let at 
sige. — Der findes også et Havdyr, rossal^ rosualt (oir.) 
Hvalros = 'hrosshvalr' (oldeng. 'horshvræl'), og en Havfugl, 
scarbh (ir. sk.) Ålekrage --' 'skarfr' (som i lavsk. er bleven til 
'skarth'). — Blandt Fiske findes geadj geadas. (sk.) Giedde = 
'gedda' (også lavsk. 'ged'); Icmga (ir.) Lange = 'langa' (middel- 
eng, 'lenge', nyeng. 'ling'): scat (ir.) Rokke = 'skata' (hvoraf 
også eng. 'skate'): trosg (sk.) Torsk = 'l^rskr'. — Hertil 
også medl^ Milt, Fiskemelk = norsk 'mjolke', sv. 'mjölke': og 
dorbh (sk.), dorgadh^ drogha (ir.) også drOy droth (sk. th = h) 
Fiskesnor = 'dorg': man bemærke -bh (= v) svarende til 
nord. -g. 

10. Desuden kan man anfore en Mængde Ord i for- 
skellige Betydninger, som svare til lignende nordiske Ord, 



Digitized by 



Cjoogle 



164 Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 

hvoraf nogle ere ganske sikkert af nordisk Oprindelse; om 
andre kan der godt være Tvivl. For Oversigtens Skyld stilles 
de i alfabetisk Orden. 

Be6r (oir.), beoir (sk.) Ö1 = 'bj6rr' (oldeng. 'béor'). 

brod (sk.) Pigstok = 'broddr' (også lavsk. 'brod'). 

clamor (oir.) Spottedigt ^kun i et Vocabularium) = 'klåm- 
ord' (K. Meyer). 

crupj crub (sk.) krybe, bukke sig = 'krjupa' {cruhach be- 
tyder det samme som 'kropinn'). 

drabhj drabhag (ir. sk.) Bundfald = 'draf (middeleng. 
'draf')? 

dm (ir. sk.) Stöv = 'dust' (oldn. oldeng.)? 

dragh (sk.) drage = 'draga', dragliair^ Drager, o. s. v. 

drup (sk.) Blund = 'drupa', 'drupr'? 

(fliam (sk.) Spring == 'glima' Bryden? 

leah (sk.), leob^ liab Lap, Lok = 'leppr' (leah udt. lép)? 

lag (ir. sk.) Lov = 'log' (oldeng. 'lagu' sjældent). 

maca (ir.) Mage = 'maki' (men oldeng. 'maca'). 

mar, maroc (oir.), mar ag (ir.) Pölse (-6c, -ag. Diminutiv) 
=j 'morr' Fedt. 

masg (sk.) at blande = dan. 'maske', sv. 'maska' (men 
lavsk. 'mask'). 

mod (sk.) Mode, Landemode = 'm6t' (oldn. og oldeng.j. 

ocJisal (oir.) Skulder = 'öxl' (oldeng. 'eaxl'). 

puca (ir.) Nisse = 'püki' (eller omvendt?). 

rannsaich (ir. sk.) ransage = 'rannsaka'. 

sanglaoidh (oir. .i. laoidh no roinn = Sange eller Vers) 
--- 'sönghljöd' musikalsk Lyd eller Klang (K. Meyer). 

scallach (ir. sk.) skaldet, af 'skalli'. 

scamij scanndu (ir.) tynd Hud = 'skån'? 

scor, sgor (ir. sk.) at skære, Snit, Hug = 'skora', 'skor'. 

smcar^ smior (ir. sk.) Fedt, Marv = 'smjör' (oldeng. smeru) 

nmior^ smiur (sk.) = 'smyrja' (oldeng. 'smerien', sk. 'smeir'). 

sHoidhj snaigh (ir. sk.) skære = 'sneida' (oldeng. snfdan). 



Digitized by 



Google 



Craigie: Oldn. ord i de gæliske Sprog. 165 

stang (sk.) Bråd, Spids = 'stanga' (men lavsk. 'stang'). 
staoig (sk.), ståic (oir.) Steg, Stykke Kod = 'steik'. 
taibhleiSj taifletsg^ o. s. v. (oir.) et slags Brætspil = 'tafl', 'töfi'. 
téarr (ir. sk.) Tiære = 'tjara' (oldeng. 'teoru', ny eng. 'tar'). 



Der findes altså henved to Hundrede Ord, hvoraf mange 
vedröre Kulturgenstande og vidne om, hvor stor Indflydelse 
den fremmede Kultur må have haft på de gæliske Folk. 
Spörgsmålet bliver altså, hvor meget af denne Kultur kan 
tilskrives Nordmændene, og hvor meget er kommet fra Eng- 
lænderne enten för eller efter det engelske Herredömmes Be- 
gyndelse i Irland. Herom vil enhver naturligvis domme i 
Sammenhæng med sine andre Synspunkter, men det synes 
ikke urimeligt at sige, at hvis så mange Ord, som ved deres 
Form kan bevises at være lånt af oldnordisk, findes i de 
gæliske Sprog, så må man snarere antage, at de andre, hvis 
Form intet beviser, også stamme fra den nordiske, og ikke 
fra den engelske Indflydelse. Det må dog bemærkes, at vi 
ingen Grund have til at sætte disse Lån meget hurtig efter 
at de to Folk havde lært hinanden at kende. Vore Kilder, 
hvorfra de anførte oldirske Ord ere hentede, ere Håndskrifter 
fra det ll:te til det 17:de Århundrede, og selv om disse til- 
dels ere grundede på ældre Traditioner og Skrifter, kan vi 
dog ikke antage, at Ordene selv bleve optagne i det irske 
Sprog i det 9:de Århundrede. På den irske Lexikografis 
nuværende dårlige Standpunkt kan man ikke bestemt sige, 
hvor mange nordiske Ord disse Kroniker o. s. v. indeholde, 
uden at man selv vilde göre en besværlig Undersögelse, men 
én Ting er sikker, at det vilde være meget vanskeligt, om 
ikke umuligt, at fra islandsk samle så mange Låneord fra det 
gæliske Sprog, som den tredie Del af de her samlede Låne- 
ord fra oldnordisk. Hvis vi kan stole på Sagaerne, kunde 
vi tro, at Vikingerne bevarede deres Sprog temmelig rent: 

Digitized by VjOOQIC 



166 Läffler: S vänska ortnamn p& skialf. 

deres irske Undersåtter (Trælle o. s. v.) måtte lære 'norræn 
tunga', og formodentlig også i andre Henseender rette sig efter 
Herskernes Skikke og Luner, istedenfor at lære disse meget 
af deres egen Tro eller Sæder. I alt Fald taler Låneordenes 
Vidnesbyrd imod en så stærk Indflydelse i denne Retning, 
som man nutildags pleier at antage. Det er dog værdt at 
bemærke, og i Irland beklager man sig derover, at når en 
keltisk Befolkning opgiver sit eget Sprog, opgiver den også 
de dermed forbundne Sagn og Folketro: skulde Nordmæn- 
denes irske undersåtter altså have opgivet sine egne Sagn 
og kun bevaret den fremmede kristne og hedenske Lære? 
Man kunde måske forsvare denne Mening: i alt Fald vilde 
den forklare, hvorfor irske Sagn ikke findes blandt de nordiske. 
Til Lösningen af disse vigtige Spörgsmål kan denne 
Undersögelse måske give et Bidrag. Som Folge af det for- 
holdsvis sene Tidspunkt, hvorfra disse Ord stamme, have de 
kun ringe filologisk Interesse og da mere for gælisk end 
for nordisk Sprogvidenskab, idet Eiendommelighedeme hid- 
röre fra den keltiske Udtale, men for Kulturhistorien og de 
dermed beslægtede historiske Spörgsmål kan de være af den 

störste Vigtighed. 

W. A. Oraigle. 



Svanska ortnamn på skialf [skæl/]. 

(Ett bidrag till Skilfingarnas restauration.) 



På konungasätet i Upsala skall omsider, sedan tron- 
inkräktarna mot sin vilja, Ynglingarna^ avlägsnats, Skilfingar- 
mis ädla, i avlägsen forntid vittfräjdade ätt återuppsättas. 

Ett tusenårigt dunkel har skingrats. Det ^na foster- 
landet, som så länge åt den djupaste glömska lemnat sin 
älsta inhemska konungaätts namn, har genom en av sina 

Digitized by VjOOQIC 



Läffler: 8 vänska ortnamn p& skialf, 167 

söner helt nyss återbördat detsamma (se A. Noreen, Mytiska 
beståndsdelar i Ynglingatal, s. 223 — 224, tryckt i Uppsala- 
studier, 1892)^). 

Den anglosaxiske Be6wulf-skaldens ock den norske 
diktarens av Ynglingatal vittnesbörd om Skilfingarna^ den 
forres oförtydbart nog, synes det nu, den senares, brakt till 
oss genom en islännings försorg, lättare förbisett, hava änt- 
ligen blivet rätt förstådda och erkända. 

Från Sverge fins intet direkt vittnesbörd om Skilfinga- 
namnets tillvaro. Däremot skola vi i det följande visa, att 
det stamord, varav Skilfingr är avlett, finnes på svänsk botten, 
en omständighet, som ju i någon mån bidrager till att göra 
det sannolikt, at Skilfingr värkligen varet ett inhemskt svänskt 
namn. Man kunde ju äljest tänka sig möjligheten av att 
detta namn endast i utlandet (t, ex. Norge, England) givets 
åt den ifrågavarande svänska konungaätten. 

Bugge har i Tidskrift for Philologi 8: 44, — under 
hänvisning till ags. scylfy scylfe^ scélfe^ nyeng. shelfs "noget 
som er slået sammen af bord, f. eks. en bænk, eller af et 
dermed nærbeslægtet ord som i Oldnorsk har lydt skjåjp^ 
samt till de fno. orden Hli&skjälf ((Mens högsäte), Valaskjdlf 
(gudaboning) ock Htfskjålfar (i Atlakvida 14) — förklarat 
Skilfingr som betydande "han som sidder i skjdlj\ i Hoisædet" 
ock ser däri ett namn som "egner sig vel til navn for Oden" 
— som i Grimnismål ock kallas Skilfingr — "ligesom for 
en menneskelig hövding", ock Noreen finner (a. a. s. 224), 

') Jag anser mig dock bär böra reservera mig mot Noreens tolkning 
av strofen om Démarr såsom gaUande Yngve, 8& tiUtalando den än först 
kan synas. Dels förefaller det mig nämligen icke sannolikt, att redaü Are 
skulle ba kunnat missuppfatta denna strof — han har ju ock Yngve som 
fjräta yiigliiigaregenten och bör dä ha känt Ynglingatal i dess ofördärvade 
skick! — ; dels finner jag de av Noreen anförda analogierna till ett ord 
dömarr ej avgörande, d& just dessa alla är<f nomina propria; dels talar ju 
Domarus. i latinska urkunder rörande Sverge för tillvaron av ett fsv. namn 
Dömarr, 



Digitized by 



Google 



168 Läffler: Svänska ortuamn på. skialf. 

under hänvisning till Bugges förklaring av ordet, att Skil- 
fingr är "ett passande namn för ''stolkånungarna" i Uppsala". 

Då emellertid, som nedan skall visas, SkjaJf som ortnamn 
eller del av ortnamn förekommet i Sverge i heden tid, så kunde 
det ifrågasättas, synes det mig, om icke Skilfingr borde förkla- 
ras som bildat av ett sådant ortnamn på shjalf i st. f. av det 
appellativa skjalf^ högsäte. Betydelsen skulle i förra fallet bliva 
"en man från Skjdlf^^ liksom fno. JSyltingr betyder en man 
från Holt (jfr Bugge, Tidskr. f. Phil. 7: 219) och fsv. UeUinger 
ursprungligen väl ') en man från Hals (som ortnamn; be- 
tyder ^) lantrygg mellan 2 dalar eller fjordar, se Fritz- 
ner, Ordb.*); Skilfingmna skulle då vara = medlemmarna av 
SA;'a(/-8läkten. 

Vare därmed huru som hälst, sitt stora intresse har det 
i* alla händelser med hänsyn till SA"«7/?w9a-namnet att åter- 
finna ordet skjdlf på svänsk botten som ortnamn, vilket ju 
alltid hänvisar till ett äldre appellativ. 

Vi skola här angiva de fall, vi lyckats få kännedom 
om ^). Antagligen kan en efterskörd göras. 

I den uppsvänska odlingens medelpunkt, i grannsocknen 
till Gamla Upsala, Bälinge, "den runrikaste socken i hela 
världen", fanns under medeltiden säkerligen sedan långt till- 

') M. Lundgren foreslär, som mig synes mindre sannolikt, att uppfatta 
Helsing som ursprungligen betydande "ättling af Hals'* (se Om f om- 
svenska personnamn på -ing och -ung, Sthm 1886, s. 9). 

^) Mon skulle ej Hals älst även hava betytt smalaste delen av en 
vik, av ett sund? P& s&dant sätt kunde man finna en tillfredsställande 
förklaring av de svänska, finska och danska orters namn, som ligga vid 
vatten: Helsingör och Helsingborg vid vardpra sidan av smalaste delen av 
Öresund; Helsingland som gammalt namn p& Norrland, ursprungligen d& 
p& trakten vid smalaste delen av Bottniska viken (Qvarkefi av Qvarkj 
strupe, betydande själva bukten på halsen!), Helsinge socken (meå Helsing- 
fors) vid den avsmalnande delen av Finska viken, samt orten Helsinge, 
nordväst om Åbo, vid ett smalt sund. Jfr jutländska ortnamnet Hals vid 
östra mynningen av Limfjorden samt sörmländska sjönamnet Långhalsen. 

') Doktor M. Lundgren har haft godheten uppsöka ock meddela mig 
de ilasta här meddelade namn, då jag av ogynnsamma förhållanden varet 
förhindrad att själv insamla dera. 



Digitized by 



Google 



Läffler: Svänska ortnamn p& skialf, 169 

baka i heden tid en ort vid namn Loaskialf. Den omtalas 
i ett diplom av år 1291 (se Svenskt Diplomatarium II: 124), 
som upptager ett där beläget jordstycke såsom donerat till 
Upsala kyrka. Detta Loaskialf låg förmodligen i närheten 
av det nuvarande Losgärde^ vilket namn möjligen är lärd 
etymologisk ombildning av ett Lofål(v) <: Lofajskjalf^ eller 
kanske står för äldre Loaskialfa gärde. 

Detta ortnamn Loaskialf är bildat av den plurala geni- 
iven Loa och skiålf. I Arkiv 7: 261 — 262 har jag yttrat 
mig om detta ord med hänsyn till dess första sammansätt- 
ningsled sålunda: '^LoaskidlJ (, . . . anfört *) i den av Söder- 
vall utgivna sjätte delen av Rydqvists S. S. L.) är till sin 
första sammansättningsled obestämbart. Dock är det fre- 
stande att med avseende på detta ords halvt mytiska klang 
tänka på lo, lund (offerlund?), såsom första sammansätt 
ningsled''. Jag tror nu, att denna härledning från /o, Imid i 
meningen offerlund, är riktig. Ordet betyder då: Lunda- 
sätet, Lundagården. 

Ett stöd för denna tolkning lemnar ett annat, ävenledes 
i Upland befintligt, ortnamn sammansatt med -skialf\ nämligen 
Viskælf (Hagunda härad; se Svenska Riksarkivets Perga- 
mentsbref nr 885 [år 1369J ock nr 1272 [år 1377]), som väl 
betyder tämpel-sätet eller det heliga högsätet (jfr Vihorg^ 
Væbo i Vgtl, m. fl. dylika ord). Liksom -skialf (skælf) här 
är förenat med ett till den hedniska gudstjänsten hörande 
ord, så är nog ock förhållandet med Loaskialf. 

Ännu ett Loaskialf^ dock i svag form, torde ha funnit» 
i Upland, nämligen det som nu heter Loskälfva i Lohärads 
socken, ock vilket kanske är det ställe, som i Sv. Riksarkiv. 



M Dock ej därflt&des förklarat, vare sig tiU första eUer andra sam- 
mansättningsleden. Längre fram i samma dels ordregister st&r ^skialf? se 
Loaskialf', AU det fno. slyålf, f., just i detta tsv. -skialf har sin direkta 
motsYarighet &r s&ledes dfir lika litet som n&gon annan st&des förut p& visat. 
Bugg<> ock Noreen anföra ondast ags. <K'k fno. former av ordet. 

Digitized by VjOOQIC 



170 Läffler: Svänaka ortnamn p& shialf, 

Perg. nr 302 (år 1357) skrives Loaskælm (= -/wo, väl oblik 
form). Det svaga skælva har motsvarighet icke blott i ags- 
(se har förut) utan ock i norska ortnamn (se nedan). 

Lo(a) bör naturligtvis i detta ord hälst förklaras på 
samma sätt som i det bälingska Loaskialf. Och då det förra, 
enligt Topografiska kårens karta, ligger på en liten höjd- 
sträckning (nedanför denna en obetydlig bäck), bekräftas här- 
ledningen från /o, lund. Men då bör Lo- även i Lohärad 
— som har en mycket växlande natur — förklaras av /o, 
lund, ock ej av /o, sumpig äng, såsom jag (Arkiv 7: 261 — 
262) liksom Söderwall (Ordb.) förut förklarat det. Det synes 
ock vara rimligare, att ett härad i urgammal tid fått namn 
av en däri belägen hednisk hälgedom, en offerlund, än efter 
en sumpig äng. 

Ett fjärde uppländskt namn på -skialf' är HidinsMælf 
(Sv. Dipl. IV: 520, Uidhinskelf IV: 304, Uidhinskielmm 
IV: 359) i Husby-Långhundra *). 

Ortnamn bildade av Skinlf äro icke inskränkta till Up- 
land. De träffas även i Närke, Södermanland, Östergötland 
ock Västergötland ock kanske flerstädes. De förekomma även 
utom Sverge, varom nedan. 

Exempel på andra svänska hithörande ortnamn äro: 

Skialfhii (Sv. Dipl. R": 236, år 1331, avskr.) eller Skælff 
(SRP. nr 2129, år 1385), nu SMlf i Ösmo socken, Söder- 
manland. 

Skælff (SRP. nr 2869, år 1397), även SHolfh (SRP. 

nr 412, år 1360), SkiolJ (nr 469, s. å.), Skölf (nr 651, år 

1365), nu Skölf i Glanshammars 8:n, Närke. — Formerna 

med to (iö)^ ö förhålla sig till de på «a, iæ som t. ex. ßol^ 

fjol till fial, f jål (bräde). 

Skiælf (SD. W: 400, år 1334; i Borg eller Rystad 
socken, Östergötland. I SRP. nr 925 (år 1370) namnes 

*) Anfört hos M. Landgren, Personnamn från medeltiden (i Lnndells 
Svenska landsm&len X: 6). s. 100 (i avtryck; ej än publ.). 



Digitized by 



Google 



LäfHer: Svänska ortnamn p& skialf. 171 

ett Skielf ock nr 2627 (år 1392) skælff, ''k[an8ke] Skälf i 
Borgs 8. Ög." — F. n. finnes ett Skälf i Borg (ock Löt) ock 
ett i Rystad (Ögtl). 

I Östergötland finnes nu ock ett 

Skälf i Östra Husby ock ett 

Skälfsäter i Häradshammar socken. 

I Västergötland träffas 

WarisskæJff {%y. Dipl. NS. I: 20, år 1401; i Vareskælua, 
a. a. s. 677, år 1407), nu Vårskäl i Vårkumla srn [PFam-, 
Vare- står väl fÖr Varins- (med det sena bortfallet av w 
framför s, jfr Hacosson^ Hoquosson vid sidan av Haconson^ 
Hoquonson i yngre fsv. källor, äldre skånska Hastæslef vid 
sidan av Hastenslew; se Lundgren, Personnamn s. 92, 98), 
oaktat nysvänska Vårskä^l vars å jag förmodar ha upp- 
kommet genom anslutning till socknens namn Vårkumla^ 
liksom ju ock senare sammansättningsleden (skälf) folkety- 
mologiskt ombildats (till skä1)\ 

Skelueem (1397), Skælweem (1422), nu Skelfvum 8:n 
(= *Skælf'hem). — Möjligen hör hit Skylwine (1382), nu 
Skölfvene s:n i Vgtl. (<: *Skilvini <: *Skelf-vini?). 

Sammansättningar sådana som Loaskialf ock Viskælf å 
ena sidan, om vilka förut talats, samt Eidhinskiælf ock Va- 
rifnJS'Skælf å andra sidan, där ordet skiælf (skælf) är förbundet 
med så uråldriga namn som det samnordiska Hidhin ock det 
från Rökstenen kända, samnordiska Variv^ vidare «ordets bety- 
delse av högsäte, som väcker tanken på att denna så benämda 
bostad i sin trakt varit en hövdings hem, varinvid ju ock så 
ofta i forntiden den hedniska gudstjänsten var förlagd, vidare 
ordets samklang med de mytologiska orden Hlitfskjålf ock 
Valaskjålf samt slutligen sambandet med det kungliga släkt- 
namnet Skilfingr göra detta så länge förbisedda svänska ort- 
namn till ett av de allra intressantaste. 

Om norska ortnamn på (skialf?) skialfa har professor 



Digitized by 



Google 



172 Läffier: Svänska ortnamn p& skialf. 

O. Rygh haft godheten på min begäran lemna en förteck- 
ning, som följer nedan. 

Även i England har ordet brukats i ortnamn. I ett 
diplom från 976 förekommer to Hncefes scylfe som ortangi- 
velse (anfört av Bugge i Tidskr. f. Phil. 8: 44). 

Vi ha från Upland endast kunnat anföra sådana hit- 
hörande ortnamn, i vilka skialf ingår som senare samman- 
sättningsled, medan från flera andra landskap sMalf ensamt 
förekommer som ortnamn. 

Därest åvan framställda förmodan om släktnamnet Skil- 
ßng^H härledning ur ortnamnet Skialf är riktig, så är det 
naturligtvis ur ett osammansatt ortnamn Skiaff det bör här- 
ledas, ej ur ett sådant som Viskcelf eller dylika. 

Detta är dock icke något hinder för att härleda Skil- 
fingaätten från Upland — såsom ju naturligast är, då dess 
medlemmar väl älst blott voro konungar över Upland, ja 
kanske älst blott över ett av folklanden — ; ty dels kunna 
där i forntiden även enkla ortnamn på Skialf väl ha funnets^ 
dels kan t. ex. ett Loaskialf älst ha hetat Skialf men senare 
ha kallats Lochskialf till åtskillnad från andra upländska 
ortnamn Skialf 

Kanske satÜ Skilfingamas stamfader i det af offerlundarna 
kransade högsätet i det bälingska Loaskialf^ i järtat av Up- 
land ock mitt i Tiundaland ock såg ut, väl ej över "all 
värden" s(fm Odin i Hli&skjålf men över folklandet, ock 
drömde om den dag, då hans ättlingar skulle härska över 
allt Upland, ja över allt Sverge. 

Juni 1893. 

L. Fr. Läffler. 



Digitized by 



Google 



Rygh: Norske Stedsnavne paa shjålfa. 173 

Tillägg: Norske Stedsnavne paa (skJMf?) shjålfa. 

Stammen skjalf- forekommer oftere i norske Stedsnavne, 
dog — saavidt jeg har bemærket — ikke som sidste sam- 
mensætningsled. Derimod har man det baade usammensat 
og som förste Led: 

1. SkfelvCy Qaard i Nes paa Hedemarken (skr. i Skialf uo 
1415, DN. V 356). 

2. Skjelve^ Qaard i Stange, Hedem. (skr. i Skæalfuo 
1414, DN. in 450). 

3. Skjelvef\, Gaard i Fet, Romerike (skr. i Skiælfuo i 
"Rode Bog" 408 og 444). 

4. Skjelver^ Qaard i Grue, Solör. 

5. Skjelven^ Qaard paa Inderoen, Indherred (skr. a 
Skæilfu 1333, DN. HI 154; i Skialfu 1336, DN. V 96; i 
SkælgJm 1345, DN. II 226). Udtales Sjölva. Jfr. Skjelvaagen 
sammestedes, skr. af Ske1fu(maghe i Asl. Bolts Jordeb. 5. 

6. Skeluenn nævnes 1559 som gaard paa Hölandet i 
Namdalen; kjendes ikke nu. 

7. Skjelva kaldes en Fjeldaksel paa Vestsiden oaf M 
skenesoen yderst i Lofoten; deraf vel Skjélvst einen ^ Navn paa 
en Holme udenfor. 

8. Skjelvetjern er Navn paa et lidet Tjern i Nordre 
Land söndenfjelds. 

9. Skfjævelandj Gaard i Holland sondenfor Stavanger. 
Skr. Skialfualand 1329 (DN. IV 168). 

10. Skiævelandj Qaard i Bjerkreim Sogn, sydligst i 
Stavanger Amt. 

Et Qaardnavn i Skjelvereid i Steigen Sogn i Nordland 
horer vel ikke hid; jeg afleder det helst af Kvindenavnet 
Skjaldvor. 

I det trondhjemske Videnskabsselskabs Skrifter 1882 
S. 32 har jeg ved Omtale af Navnet N:o 5 ovfr. forsögt at 
forklare det af et Elvenavn Skjalfa. Denne Forklaring be- 

ABKIV Vdft MOKDISK TILOLOOI X, MT rOLJD VI. / ^3 T 

Digitized by VjOOQIC 



174 Lundgren: Namnforskning. 

styrkes ved Skjelvetjern ovfr. N:o 8 og ved Skßdlfandi^ brugt 
paa Island som Navn paa en Foss (Kålund, Hist. topogr. 
Beskr. I 287 not.) og paa en stor Elv (nu Stydlfmdc^ot). 
Men den gjör ikke fyldest i alle Tilfælde; flere af de nævnte 
Steder ligge saaledes, at der ikke synes at kunne være Tale 
om at udlede Navnet af et Elvenavn. Saaledes ligger det 
anforte Skjævéland ikke i Nærheden af nogen anden Elv end 
Jæderens Hovedvasdrag, der bærer et ganske forskjelligt og 
utvivlsomt ældgammelt Navn: Figg (gen. Figgjar). 

Om lidskialg i den gamle bergenske Jordebog kan j^ 
kun ^) sige, at Lydligheden med det mythiske Mi^sfcjalf har 
været ogsaa mig paafaldende, og at jeg tror paa, at her maa 
være en Sammenhæng. — Forovrigt hviler Navnet alene paa 
Jordebogens Autoritet; det er nu glemt i den Egn, hvor det 
maatte soges (Hardanger). 

Om Skjalg skal jeg anföre, at der findes en liden Qaard 

af Navnet Skjalg paa Island (N:o 203 i Myre Syssel i den 

isl. Jordebog af 1861). Til et Elvenavn Skjalga findes der 

Spor i Norge, ligesom der paa Island findes en Skjdlgdalr. 

Christiania 14 Mai 1893. 

O. Rygh. 



Bidrag till nordisk namnforskning. 



LæMn. 

SD. ns. m, 58 (år 1415) anfores från Yästmanland 
mansnamnet Læbin. 

Senare leden i detta egendomliga namn torde bora sam- 
manställas med det i namn så vanliga -biom. Att rn i detta 
ofta öfvergått till n(n)j är ådagalagdt af Bugge i Runverser 

*) Jag hade gjort förfr&gan d&rom under h&nvisning tUl Fritnier, 
Ordb.*, där ordet under hliSsmålf jämfbree med detta. Fr. L— r. 



Lundgren: Namnforskning. 175 

36 f. (jfr ock Kock Arkiv IX, 148) '). Vokalen gör ej någon 
svårighet. Kock har Arkiv IX, 151 fäst uppmärksamhet på 
Asbirntés SD. IV, 14, hvilket, såsom han påpekar, kunnat fä 
sitt i från dat. -bimi. Mannen, som bar detta namn, var 
från Norge; brefvet är utfardadt i Kungälf. Jfr vidare Äm- 
birUj Äspirn, Espirn i Reichen. NekroL Se ock Nielsen 
under Sigbiøritj Øthbiøm. — Däremot är Kolbinn DN. I, 52 
(omkr. 1270) sannolikt en biform till Kolbeinn^ ej till det 
flerstädes forekommande KolUorn. 

Læ- sammanställer jag med begynnelseleden i Qallehus- 
hornets bekanta MewagadiR. En motsvarighet därtill före- 
kommer i fty. namn, såsom Hleoperht^ och i mytiska isländska 
namn, såsom Hledis i Hyndluliöd. Möjligtvis ingår samma 
Læ- äfven i det f sv. mansnamnet Læghil: L. famulus domini 
scarensis SD. III, 460 (1320). Detta kan direkte samman- 
ställas med det fty. Hleokelt^ med samma slutled, som an- 
tagligen ingår i*det isl. Ingialdr^ fsv. Ingiælder (t. ex. Ing- 
ieldus SD. IV, 586), Ingælder (t. ex. SD. ns. I, 426), Ingæller 
(t. ex. Ingetter SD. ns. I, 274); jfr med afseende på slutledens i 
fsv. Ingildhj B. Ingildhsson SD. ns. III, 89 samt fda. Ingildj 
Ingillm (se Nielsen under Ingeld). Ex. på ^A for ^ i liknande 
fall har jag anfört Arkiv DI, 230. Antalet kan lätt forökas; jag 
nämner här ytterligare TyrgUls Thyrghersson SD. ns. II, 492, 
ThorgUls ib. s. 659, Thørghils ns. I, 257, Thørghir^ man från 
Jämtl, DN. in, 351 (1386; hans namn skrifves Thorger 
SD. ns. I, 485). Jfr ock Bugge i Runverser 38. Det är 
dock möjligt, att Læghil egentligen är ett tillnamn; jfr Magnus 
Læghil SD. ns. II, 12, samt det fsv. appell, läghil (Soder- 
walls Ordbok). 

En förkortning af Læbin torde ingå i ortnamnet Læbi- 
stum (for *Læbinstum; jfr Noreen Arkiv VI, 336 f.), väl nuv. 
Läbbesta, Fällingsbro VästmanL, SD. ns. I, 650. Kanske får 

*) M&h&nda st&r det übt. kyinnonamnet Bina SD. m, 92 för Bima 
(sistnämnda form forekommer i Landn.). 



Digitized by 



Cjoogle 



176 Lundgren: Namnforskning. 

man ock sammanställa det nutida Lehhershult^ Mörlunda Små- 
land, hvarest slutledens r bevarats. 

Sa/Me. 

Noreen har Arkiv VI, 337 samlat en del svenska mans- 
namn på -fe, såsom Svante^ Brynte.* Det mönster, hvarefter 
de bildats, är enligt honom Svante^ som å sin sida antag- 
ligen uppkommit genom förkortning af det ursprungligen 
slaviska Svantepolk. Emellertid förekommer i Sverge redan 
tidigare än Svante ett annat namn på -fe, som äfven kan ha 
spelat en roll såsom förebild för dylika namn, nämligen Sante. 
Ex. på detta namn äro: Sante Södermani. SD. ns. I, 297 
(1403; jfr ns. H); Sante Vg. Styffe Bidr. t. Skand. hist. 
2: 44 (1397); Thörbiern Santasm Vg. ib. s. 39 (1396); 
TowcB Santesdotter SD. ns. I, 621 (1407). Utan tvifvel ingår 
det i det bekanta nysv. familjenamnet Santesson. 

Huru bör nu Sante förklaras? Jag kan visserligen ej 
leda i bevis, huru det uppkommit, men vill dock framställa 
en möjlighet, som synes mig hafva särdeles mycket för sig. 
Sannolikt är namnet en förkortning, och det finns intet hin- 
der för att antaga, att ett namn af dylik typ sluter sig till 
senare leden af ett sammansatt eller såsom sådant fattadt 
namn. Det ganska vanliga namnet Vaste (t. ex. SD. ns. 
I, 427 och 438) måste ju ha uppkommit ur namn på -vaster 
(för -faster). Nu finnas två i Sverge under medeltiden an- 
vända namn, i hvilkas senare del ljudförbindelsen sant före- 
kommer. Det ena är Finzantm (med lat. ändelse), N. Fin- 
santason^ som jag behandlat Sv. Landsm. X. Till de ex., 
jag där anfört, kan jag nu lägga Finzantæ (gen. eller möj- 
ligen dat.) VGL. IV, 13 *). — Namnet är troligen en om- 
bildning af det lat. Vincentius\ detta har för mig påpekats 
af Prof. Lundell. För denna sammanställning tala särskildt 

') Det strax därefter st&ende fædPer är väl en gammal dat., svarande 
mot isl. fe&r. 



Digitized by 



Google 



Lundgren: Namnforskning. 177 

de enligt J. Nordlander i Norrland 1535 förekommande for- 
merna Ffynssenthj Ffynssens. F för det ursprungliga v måste 
bero därpå, att en högtysk form utgjort mellanled; jfr ßol^ 
ytterst af lat. viola^ Söderwalls Ordb. Vincentius såsom van- 
ligt mansnamn kan jag i Sverge ej uppvisa förr än vid 
medeltidens slut, då det bars af den Skara-biskop, som för- 
lorade lifvet vid Stockholms blodbad; han namnes bl. a. 
Styffe, Bidr. V, 41 (1505) *); men såsom helgonnamn har 
det utan tvifvel varit väl bekant i norden (jfr jn die sancti 
Vincentii Røde Bog s. 450). — Finzanter har i Sverge sä- 
kerligen fattats som en sammansättning med Fin- (liksom 
det vanliga Finvidher). 

Ett annat namn, som visar former med sanfy är Alexan- 
der. SD. ns. n, 404 (1411) förekommer nom. Aleesanth. Att 
detta namn sammanhänger med Alexander^ bevisas genom 
jämförelsen å ena sidan med Alesantar Sv. Riksark. Perg.- 
bref nr 2593 (1391), å den andra med dat. Alesande SD. 
ns II, 106 (1409). Den man, som bar sist anförda namn, 
kallas s. 44 Alexssander; -er har alltså fattats såsom nom.- 
ändelse. Vid formerna med t måste man väl tänka på hög- 
tyskt inflytande. 

Bort&ll af v inuti ett sammansatt namn. 

Denna företeelse, hvarpå namnen på -aldr {Haraldr o. d.) 
utgöra det säkraste exemplet, har af Noreen blifvit behandlad 
i Pauls Grundriss I, 464 § 82, 2 b och Altisl. Gramm.^ 
§ 244 samt nu senast af Kock i Arkiv IX, 143 f.; jfr ock 
Bugge i Runverser 122 och 244. Utan att våga ingå på 
förklaringen af densamma vill jag här redogöra för några 
fall, hvilka synas mig vara att sammanställa med de exempel, 
som anföras på nämnda ställen. 

*) Det synes mig hö^t sannolikt, att ortnamnet Vinzathorp Vg. Styffe' 
Skandin. 111 inneh&Uer en förkortning af Vincentius^ 



Digitized by 



Google 



178 Lundgren: Namnforskning. 

Ett sådant är det fno. namnet porivil. Ex. äro pori- 
uill Røde Bog b. 12; Thorewyl DN. Vm, 412 (1469); TÄo- 
reuil Vn, 508 (1501); K Thoreuilson VH, 546 (1521); gen. 
Thoreuildz YIII, 782 (1537); hit hör väl ock 8. Torwilson 
vm, 484 (1514) äfvensom Saxos TkQrvillus. Senare leden är 
att sammanställa med isl. Vißll^ fho. Wyuill DN. Hl, 555, 
Saxos Wivilltis (i Bråvalla-listan); jfr ock fsv. ortnamnen 
Viuilstadhumj nu Villstads socken Smal, SD. V, 85 (1342) 
och Wtuelstonij nu Väfvelsta i Södermani., SD. ns. II, 4 
(1408), samt f ty. Wibil. Riktigheten af denna sammanställ- 
ning bevisas af dat. porifli DN. X, 54 och 55 (1360; nom. 
poriuilj porifuil). Sedan kom visserligen dat. att bildas på 
annat sätt: X, 152 (1449) träffas Toreuili (nom. Toræuil). 

Hit hör vidare det fsv. mansnamnet Ønder (t. ex. SD. 
n, 443); ur fda. anför Nielsen Ønder^ N. Øndæsun m. m. 
Noreen, som Upps.-stud. 196 förklarar det såsom en sidoform 
till isl. Eyvindrj jämför det med afseende på slutleden med 
Än-underj lor-uhder. Sammanställningen med Eyvindr är 
utan tvifvel riktig. För densamma talar den genitivform, 
som ingår i M. Øndason SD. V, 482 (1345), O. Øndhason 
SD. ns III, 328 (afskr.) samt ortnamnet Øndastadhum SD. 
in, 582 (afskr.) *); jfr ock det nyss anförda danska ex.; det 
isl. namnet har gen. på -ar. Sammanhanget är jag emeller- 
tid mest benägen att fatta så, att det fsv. och fd. Ønder 
direkt motsvarar Eyvindr äfven med afseende på slutleden. 
Den form, som uppkommit genom bortfall af t;, föreligger 
faktiskt i de runstungna namnen auintr L. 600, ack. auint 
L. 1173 m. m. (se Bugge i Runverser 122); jfr ock (Eyndr 
bunghi Jämtl. DN. Hl, 222, år 1349 {öynder^ samme man, 
Sv. Riks- Arkivets Perg.-bref nr 8; Øuintfr bimge SD. V, 745, 
Øndari hunga^ lat. gen.. V, 527). Slutligen torde i hafva 

*) Dock förekommer äfven gon. 0näz^ ehuru mig veterligt ej förr än 
&r 1399 (Styffe, Bidr. t. Skand. hist. 2: 94). 



Digitized by 



Google 



Landgren: Namnforskning. 179 

sammandragits med den tämligen likartade föregående vo- 
kalen. 

Några namn med egendomligt utseende äro de, som sluta 
på "is. Hos Saxo namnes en Ericus lurisii filius vir gene- 
ris clari (person från historisk tid), och från andra källor 
anför Nielsen ett fda. luris^ lurisius^ loriSj lørris. Namnet 
är ej obekant i andra nordiska land. DN. X, 622 (1530) 
omtalas en loris Oluessen. I Grubbs namnbok ^) anföres ett 
i Sverge användt Joriss^ som enligt bokens förf. är af tyskt 
eller holländskt ursprung. Detta sista är ej omöjligt, men 
ingalunda säkert, då namnet synes ingå i svenska ortnamn 
från medeltiden, såsom Juristum Uppl.(?) SD. II, 341 (1301) 
samt luristuiUj väl nuv. Juresta, Floda SödermanL, IH, 420 
(1319; Juristum V, 681, Jwrestom ns. I, 503). — Med af- 
seende på förklaringen af detta namn vill jag påpeka, at^ 
Iwr-, lor- förekommer i några andra namn, såsom fsv. lorger 
SD. m, 90, det fem. iurun Uppl. L. 650 (isl. I6runn\ 
iurulf på Tjängvidestenen Gotl. (se Bugge Runverser 356 f.). 
Denna namnled är säkerligen att sammanställa med det i 
fsv. namn förekommande lovur- (t. ex. iufurfast L. 439 ^)); 
jfr Noreen, AltisL Gr.» § 231 samt Upps.-stud. 207. Senare 
leden åter kan hafva uppkommit af -vis (isl. adj. viss\ som 
med säkerhet ingår åtminstone i ett nordiskt namn, nämligen 
det jämtl. Sunduiss DN. Hl, 535 (1438; samme man är väl 
Sundwis s. 533). Talrika fty. namn, t. ex. Adalvis^ AtoiSj 
BaduiSj hafva motsvarande slutled. Det finns till och med 
ett EfuroiSj hvilket Forstemann, utan att, som det tyckes, 
känna luriSj anser felskrifvet för EvuroiSj och hvilket, om 
han häri har rätt, bildar ett fullständigt motstycke till det 
nordiska nanmet. 



^) Jag citerar denna efter Sv. Landsm. VI, 7. 

*) SD. y, 268 trftffas i ett "mycket skadadt" bref namnet Margareta 
limurgeri. Jag förmodar, att gen. bör läsas lasuiwrgeri; jtr bl. a. iafuffcH 
L. 4ia 

Digitized by VjOOQIC 



180 Lundgren: Namnforskning. 

Men Iuris är icke det enda namnet på -is. SD. IV, 12 
)1327) namnes en magister CaniSj bosatt i Stockholm. Det 
kunde tyckas ligga nära att här antaga en latinisering. 
Emellertid torde — utom det att, mig veterhgt, hunder ej 
användes som egentligt namn — en dylik latinisering vara 
något åtminstone ytterst sällsynt. Därtill kommer, att ett 
nordiskt namn Kanis eljest kan uppvisas. Grubb anför näm- 
ligen ett Kaniss *), som han anser vara af danskt ursprung. 
Sannolikt ingår detta namn i ortnamnet Ganistom^ nu Kan- 
stad, Munktorp Västmanl., SD. ns. I, 378 (Kanistom ns. II, 
770). Första leden kan jag ej med säkerhet förklara, men 
vill påpeka, att den har sin motsvarighet i Canbiørn D. 
Dalec. n, 220 (1534) och ack. kana L. 908; jfr Bugge 
Arkiv n, 167. 

Ännu ett namn bör här kanske komma i betraktande, 
nämligen det af Grubb anförda SelisSj Zeliss. Dess första 
led kan sammanställas med det i namn ingående saler (jfr 
t. ex. Salmundics SD. I, 623), nysv. sal *), eller med adj. sæl^ 
nysv. sälL Med afseende på den omljudda vokalen kan man 
särskildt jämföra fno. Sælij porgæir Sælison DN. III, 378. 

Slutligen vill jag, om ock med tvekan, uttala den för- 
modan, att det fsv. kvinnonamnet Gesa (se Sv. Landsm. X, 6) 
bör sammanställas med det fty. Gervisa. Bortfallet af /• 
i namn på Ger- (t. ex. i fsv. Geuastus SD. III, 86) är sä- 
kerligen mycket gammalt, då motsvarighet därtill finnes i 
fno. (se t. ex. Gæilaugher Røde Bog 475, väl ock Gestæin 
ib. s. 7). Genom bortfall af v äfvensom sammansmältning 
af de hkartade vokalerna e och i kan sedan Gevis(a) hafva 
blifvit Gesa. 

Ett motstycke till namnen på -is bildar i viss mån 



') 88 torde vara att jämföra med det dubbla 8 i isl. vi88 och alts& bero 
p& den assimilation med nom.-ändelsen, som fordom egt rum. 

*) Kanske får i s&dant fall det namn, som synes ingå i ortnamnet 
Salista, nu Salsta, Öja Södermani., SD. IV, 667, anses som en sidoform. 



Digitized by 



Cjoogle 



Lundgren: Namnforskning. 181 

sihits L. 454, hvilket Bugge Arkiv II, 165 förklarar såsom 
identiskt med isl. Stgfuss. Det t;, som här bortfallit, har 
emellertid uppkommit af äldre f; jfr de af Bugge på nämnda 
ställe och af mig Arkiv III, 230 behandlade fsv. namnen på 
-aster fÖr -faster. Det är ej blott på en runsten namnet 
Sighus anträffas; från diplomsamlingar kan jag anföra: Sighus 
de Diupuvijk Norrland SD. II, 378 (1303); Signs a HedU 
Hälsmgl. III, 65 (1312); Sighws j Tiwdhö Finl. Handl. t. 
upplysn. af Finlands Häfder II, 74 (1430;. Hit hör väl 
ock Singhus ij Dyupe Hälsingl. SD. ns. III, 165. 

M. Lundgren. 



Tillägg om namnet Sante. 

Såsom en alternativ möjlighet att uppfatta det fsv. per- 
sonnajnnet Sante må följande nämnas, hvars väsentliga inne- 
håll jag hävt tillfälle enskilt meddela lektor Lundgren, och 
som han bett mig bifoga hans artikel. 

I Anreps Svenska slägtboken, första serien, andra bandet 
6. 288 meddelas om släkten Santesson^ att denna från Små- 
land härstammande och sedan slutet av 1500-talet kända 
familj bildat sitt namn efter det i släkten brukliga och av 
den förste kände stamfadern burna förnamnet Sante^ och det 
tillagges, att detta '^antages vara x hopdraget af Sanctus, en 
latinisering af hans, såsom det berättas, ursprungliga namn 
Helge". 

För denna härledning av Sante kan utom den tradition, 
hvarpå Anrep torde stödja sin upporift, även följande anföras. 
Som bekant, var det i gamla dagar ytterst vanligt att bilda 
släktnamn genom latinisering; på så sätt har den stora massan 
namn av samma bildning som Montellj Montelius^ Montelin; 
Pontoppidan etc. etc. uppkommit. Latinisering av förnamn lär 
enligt lektor Lundgren under medeltiden ej ha varit bruklig i 
Sverge. Men en särskild anledning till latinisering av det 

Digitized by VjOOQIC 



182 Tegnér: Smörgås. 

mycket vanliga personnamnet Hælghe torde hava fimnits. Man 
använde såsom synonymer framför hälgonnamn så väl det 
inhemska hælglie som det motsvarande latinska ordet men med 
svensk böjning sanctCy så t. ex. Hælghe Sigkfridher och Sancte 
Sighfridher^ Hælghe Olawer och Sande Olawer. Då nu en 
man hette t. ex. Hælghe Olafsson^ och då man såsom synony- 
mer använde Hælghe Olawer och Sancte Olawer^ så låg det 
nära att såsom synonym till Hælghe Olofsson använda San(c)te 
Olqfsson. 

I San(c)te har A:-ljudets utträngts mellan två konsonanter, 
hvarefter Wj^-ljudet genom partiell assimilation med den föl- 
jande dentalen övergått till 12. I det fsv. personnamnet Ben(k)t 
har alldeles samma ljudutveckling inträtt. Denna partiella 
assimilation ngt > nt har inträtt huvudsakligen i stavelser och 
ord utan fortis (Kock i Arkiv N. F. III, 307 f.), och sante 
framför ett hälgonnamn (sUntS Får) uttalas utan fortis, liksom 
förnamn omedelbart framför efternamn. 

Axel Kock. 



Smörgås. 



Till de upplysande anmärkningar om detta ord, som 
läsas i ett föregående häfte af Arkivet (IX, 368 f.), må här 
ett litet tillägg göras. 

Redan för halftannat århundrade sedan är den riktiga 
förklaringen af ordet smörgås lämnad i ett arbete, som af 
naturliga skäl lätt kunnat undgå filologemas uppmärksamhet 

I en afhandling om ^Norrländska Boskaps Skötseln'^ 
(Stockh. 1751) sid. 111 skrifver Petrus Wasenius, Medelpa- 
dus, följande: Tå Bondegårdama bruka the göra af thet 
nyligen kärnade smöret småa klimpar, på wist sätt rullade 
med et litet öga mittuti, en för Jiwar person; barnet må wara 

ABKIV rö» MOKDMK FILOLMI X, »T FÖUD ▼!. . i r\r^n\r> 

Digitized by VjOOQIC 



Tegnér: Smörg&s. 183 

nästan huru litet thet wil, så skal thet hawa sin: thessa 
kalla the gåsar, och utdelas hwar Lördags afton och Söndags 
morgonen uti sin wanliga ordning. Hädan tyckes thet tale- 
sättet komma, at man säger: äta Smörgås^ 

Det enda, som efter denna tydning af ordet återstår att 
förklara, är användningen af gås med betydelsen "smörr 
klimp". Huru bör denna förvandling tänkas hafva försiggått? 

'^Svenska Red-Dejan" är titeln på en af K. Dahlmann år 
1743 utgifven och sedan ända in i vårt århundrade mycket 
använd hushållslära. I denna läses (sid. 158 i den for mig 
tillgängliga upplagan af 1772): ''Smör gjöres ock af Gås- 
ister med Lök uti af Bondefolket; som efter hwars och ens 
nöje kan äga stor merit nog, at äta på bröd." 

Stödd på denna uppgift känner man sig naturligtvis 
böjd att i ordet gås^ användt med betydelsen "smör", se en 
ellips af gåsisterj gåsflott. Just på denna väg är det i själfva 
verket som Richert sökt förklara ordet smörgås. Har gås 
engång kommit att beteckna "gåsflott", så är en ytterligare 
öfvergång till betydelsen "smör" lätt tänkbar. I citatet ur 
Red-Dejan se vi metamorfosen ega rum nästan under våra 
ögon. Det etymologiska sammanhang, som forefinnes t. ex. 
mellan vårt smör och verbet smörja^ mellan rumäniskans ut- 
tryck for smör, unt^ och det latinska unctum^ mellan finskans 
voi i sin ursprungliga betydelse "fett" och i sin numera van- 
liga "smör" — detta och mycket annat betygar möjligheten 
af dylik betydelseväxling. 

Men om än tanken på sådant sätt kan slå en brygga 
mellan djumamnet och ämnesnamnet, torde enhvar ha någon 
känsla af, att denna brygga dock är allt för vågsamt luftig. 
Hos Wasenius se vi också ordet gås användt ej närmast som 
ämnesnamn, utan som beteckning på särskilda stycken af 
ämnet. Med denna utgångspunkt torde vi kunna finna en 
mera tilltalande tydning. 



Digitized by 



Google 



184 Tegnér: Smörg&s. 

"Den en skald vill rätt förstå 
bör till skaldens hembygd gå" 
säger Göthe. Satsen har sin tillämpning också inom filologien. 
För att rätt förstå det numera ganska prosaiska, men till sitt 
ursprung dock rätt poetiska ordet smörgås måste filologen, 
som jag tror, nedlåta sig till ett besök i mjölkkammaren. 

Öfver hela Norden synes det ha varit plägsed, att en 
lyckad kärning skulle efterföljas af en undfägnad med "käm- 
gåsar", beredda af ännu osaltadt smör. Vid sidan af Wasenii 
uppgift om bruket i Norrland kunna ställas de likartade med- 
delanden om KjærnebrygSj Kjæmemelmady Kjærnestumpe^ 
som H. F. Feilberg lämnar i Dansk Bondeliv (1889) s. 120. 
Man inser då, att husets barn måst vara särskildt intresserade 
åskådare af kämingsproceduren; äfven deras uppfattningssätt 
har alltså lätt kunnat spela en roll i de språkliga skapelse- 
akter, som försiggått invid smörkärnan. 

Vid kämingen samlar sig smöret till små klumpar, som 
efter hand växa till storleken af en valnöt eller däröfver. 
Dessa flyta upp på kämmjölken och simma omkring på dess 
yta. För barnens fantasi — och hvarför icke äfven för stort 
folks? — bör det ha legat nära till hands, att i de kring- 
simmande små klumparna se lefvande varelser: små gula 
gåsungar eller fullväxta hvita gäss. 

Säkert är, att likartade metaforer äro vanliga i alla 
språk. Det filologiska band, som sammanknyter fransmän- 
nens canard "anka" med cave "båt", är af fullt analog natur, 
låt vara att det här är det liflösa som gifvit namn åt det 
lefvande, ej tvärtom. Själfva ordet gås nyttjas i förbindelsen 
^hvita gåss^ som beteckning af skummet på aflägsna hafs- 
vågor — detta ej blott i Sverge, utan ock i Danmark och 
Tyskland. Det allbekanta ungdomsnöje, som består i att låta 
en flat sten återstudsa mot vattenytan, namnes i England to 
make (eller to play at) duck and drake. Hos oss bär samma 
lek det delvis liknande namnet hasta sfnörgås; men egen- 

Digitized by VjOOQIC 



Tegnér: Smörg&s. 18B 

domligt nog tyckes gåseffi^ i hvilken bilden väl möjligen 
kunde sökas, här ha kommit med genom en blott tillfällighet. 
Uttrycket är nämligen helt säkert bildadt genom en rent 
mekanisk öfversättning af tyskans motsvarande Butterbrot 
(Butterhemme) werfen eller af ett likartadt lågtyskt uttryck. 
Halbertsma omnämner äfven ett frisiskt hotter en brod smi- 
ten. I vårt språk kan jag ej följa detta slags smörgås längre 
tillbaka än till 1734, då kasta smörgåsar finnes upptaget i 
Serenii engelska lexikon (under Drake)] naturligtvis hindrar 
intet, att ordet kan vara mycket äldre. Vårt folkspråk be- 
tecknar i alla händelser samma lek med en animalisk metafor, 
då den (åtminstone i Blekinge) gifver den neimnet slå flatßsk. 
I vissa trakter af Tyskland säger man i samma mening 
Jungfern werfen (eller machen). Att detta vid första på- 
seende tämligen besynnerliga uttryck hör till samma kate- 
gori som flera redan nämnda, visar sig däraf, att det (enligt 
ten Doomkaat-Koolman) i Harz fullständigare heter Wasser- 
Jungfern werfen. I nyisländskan motsvaras jungfrun af en 
käring: Gislason återgifver det danska kaste Smut med låta 
småhelluhlötf flytja kerlingar — ett uttryckssätt, som emel- 
lertid torde hafva en helt annan utgångspunkt. 

Vi se att metaforerna på detta område öfverflöda. För 
barnets inbillningskraft är det en småsak att förvandla en 
flat sten till en smörgås eller till en pannkaka — kasta 
smörgås heter i Norge stundom slaa Pandekage — och att 
omgestalta en simmande smörbit till en fågel. 

Smöret och gåsen låta alltså, om man väljer sin syn- 
punkt vid kärnan, mycket lätt förena sig till en smörgås. 
Man måste fÖr ordets vidare historia blott tänka sig, att det 
här icke, som i vanlig praxis, är smöret som utgör ett bihang 
till brödet; tvärtom är brödet här det akcessoriska elementet. 
Citatet från Wasenius visar, att det faktiskt så förhåller sig. 
De af honom omtalade smakbitarna torde från början ha ut- 



Digitized by 



Google 



186 Tegnér: Smörg&s. 

gjorts just af dylika, direkt ur kärnan upphämtade, feta små 
''gäss". 

Under förutsättning att den här försökta tj^dningen af 
ordet smörgås är riktig, bör ordet, så länge den däri inne- 
burna bilden ännu stod klar för medvetandet, ha egt plural- 
formen smörgäss. Denna form finnes också verkligen i äldre 
tider, t. ex. i Grubbs Penu proverbiale (1677), där s. 558 
ett ordspråk anföres, som lyder: Mång Barn och lijten Maat 
giör tunna smörgiäs. Nu säger man efter mera regelbundna 
språkanalogier smårgåsar^ och ofvan anförda citat visa, att 
man hade denna form redan på Serenii och Wasenii tid. 

En brödskifva med flott eller honung på kallas i våra 
dagar stundom en ßottgäSj en hontmgsgås. Dessa ord äro na- 
turligtvis sekundära efterbildningar af smörgås. Redan hos 
Wasenius möter oss en dylik andrahands-bildning i flötgås. 
Ordets första del flötor är en i den äldre svenskan vanlig 
benämning på grädde, gräddklimpar, motsvarande danskans 
Flöde. I flotgåsen ingick dock, som det tyckes, icke brödet. 
Wasenius skrifver s. 120: ^När kämingen går för sig, och 
Flötoma blifwa så tiocka at kärnstafwen kan stå alena midt 
uti kärnan, brukas thet ock nästan öfwer alt at gifwa . . 
något hwar, som tilstädes äro, theraf, hwilket tå kallas Flöt- 
gås . . hwilken ätes antingen som hon är, eller uppå Söt- 
mjölk eller ock uppå kämmjölk, som alla äro kosteliga 
rätter^ 

Det torde icke vara ur vägen att här omnämna ett, efter 
hvad jag tror, ingenstädes förut antecknadt uttryck, som, utan 
att ega något historiskt sammanhang med ordet smörgås^ i sin 
bildning företer en anmärkningsvärd likhet därmed. I Skåne, 
där ordet smörgås ej nyttjas af folket — man säger i stället, 
liksom fordom i Danmark, smörmad — förekommer i skilda 
bygder ordet ållingar som beteckning af små brödbitar, hvar- 
dera med sitt stycke sofvel på. Dylika bitar, uppställda i 
en flock på bordet, brukas till att undfägna och på samma 

Digitized by VjOOQIC 



Tegnér: Smörg&s. 187 

gäng roa småbanL Ordet är det danska Ællinge ''ankungar'^, 
och namngifningen har säkerligen sin utgångspunkt däri att 
bitarna äro små och att de uppträda flockvis på en vågrät 
yta. Brödbitsflocken på bordet påminner barnen osökt om 
deras kära och intressanta vänner från gårds- eller bydammen. 
Folkfantasien har alltså varit verksam på enahanda sätt vid 
bildningen af de två till betydelsen likartade uttrycken smör- 
gås och ålling — om nämligen dessa uttryck här blifvit 
riktigt förklarade. 

Es. Tegnér. 



Digitized by 



Google 



188 Unger: Isl. Haandskrifter. 

Fortsatte Bemærkninger om islandske 
Haandskrifter. 



Adskillig Usikkerhed hersker med Hensyn til mange, ja 
maaske de fleste af de gamle islandske og norske Haand- 
skrifters Alder. Et Middel til at raade Bod paa noget af 
denne Usikkerhed turde maaske findes, hvis man ved flere 
Haandskrifter kunde opdage en fælles Afskriver; thi det var 
tænkeligt, at et eller andet af disse kunde indeholde Antyd- 
ninger om Tilblivelsestiden, hvilken da jo ogsaa matte gjælde 
de andre fra samme Haand hidrorende Skrifter. Men for at 
opnaa saadant Resultat maatte man gaa omhyggeligt til Yerks 
og ikke lade sig nöie med enkelte tilfældige Ligheder under 
en flygtig Betragtning af Haandskrifterne, og her maatte ikke 
blot tages Hensyn til Skriftens Udseende, men ogsaa til 
Overensstemmelse i Retskrivning og Sprogform. I denne Hen- 
seende var de gamle Skrivere gjerne meget conseqvente, og 
om enkelte maaske har holdt sig strengere til deres fore- 
liggende Original end andre, saa har dog vel de fleste fulgt 
den Sprogform, som var den herskende paa deres Tid. För 
man derfor med Bestemthed slaar fast, at de og de Haand- 
skrifter hidröre fra en og samme Skriver, bör man forst og 
fremst underkaste dem en nöiagtere Undersögelse. Vanske- 
ligheden ved en saadan Undersögelse af vore gamle Skind- 
boger er da ikke saa stor som f. Ex. ved de ældste romer- 
ske, der jo ligne hinanden saa meget, at dersom man ikke 
vidste om de i Herculanum fundne, at de maa være ældre 
end 80 efter Christi Födsel, kunde man gjeme for Skriftens 
Skyld sætte dem saa langt ned i Tiden som 400 eller 500 
efter Christus. 

Derfor tror jeg, at en Bemærkning af Hr. Bibliothekar 
Kålund i Fortalen til hans fortræffelige Udgave af Laxdöla 
Saga, vedkommende nærværende Spörgsmaal, ikke bör staa 
uimodsagt. Pag. XXI i denne Fortale findes folgende Passus: 

ARKIV VÖB KORDISK VILOLOOI X, NT FÖLJD VI. /T 

Digitized by VjOOQIC 



Unger: lal. Haandskrifter. 189 

Med samme hånd ^) er således skrevet AM. 162 A d, fol. 
(Egils saga), AM. 325 III ^, 4:to (Orkneyinga saga), AM. 655 
XXXII, 4:to (Mariu saga), GL kgl. sml. 1009, fol. (Morkin- 
skinna), Stockh. 20 (nu 18), 4:to 2 (Olafs saga Tryggvasonar). 
De tre sidstnævnte af disse Haandskrifter har jeg be- 
skjæftiget mig med og derved erhvervet mig noget nöiere 
Kjendskab til dem. Morkinskinna har jeg saaledes afskrevet 
to gange, læst Correctur paa udgaven af samme efter Origi- 
nalen og taget en Photographi af denne, saa at jeg paa en 
Maade har kunnet have den stadig for Øine. AM. 655 
XXXII 4:to har jeg afskrevet og benyttet ved Udgaven af 
Marfu Saga; Stockh. 20 (nu 18) 4:to har jeg ligeledes af- 
skrevet og læst Correcturen ved P. A. Munch's Udgave af 
Olaf Tryggvasons Saga, Christiania 1853. Jeg tor med Be- 
stemthed paastaa, at disse tre Haandskrifter er med forskjellige 
Hænder. Morkinskinna er skreven af to ved Bogstavernes Form 
og Retskrivning fra hinanden meget afvigende Skrivere. Hvad 
nu 655 XXXII 4:to angaar, kunde der muligens være nogen 
Lighed i Skrifttræk med Morkinskinnas förste Haand (hvoraf 
et godt Facsimile i Fornm. S. 7), og en enkelt Overensstem- 
melse ogsaa deri, at begge bruger v baade for u og v, men 
forresten er de meget forskjellige i Retskrivning og Sprog- 
form. Man sammenligne Marlu Saga, Udg. S. 430^ — 436', 
4451*— 450**, 457»*— 468**, 487**— 499*^ 572*— 583*^ 599** 
—604**, 614*^—619*^ 623*^—629« (Aftryck af AM. 655 
XXXII 4:to) med hvilken som helst Side af Udgaven af 
Morkinskinna, og Forskjellen vil være ioinefaldende. Mariu 
Saga har altid k, Mork. oftere c end k; Mariu Saga undlader 
ofte at betegne u-Omlyden af a: allvmj landvnij harmvUga 
o. lign.; förste Haand af Mork. altid ollom^ londom^ hormoligaj 
anden Haand i Mork. betegner denne Omlyd ved o, 9 og 
au (ar); Mariu S. skriver altid Pronomenet hvn saaledes med v, 
Mork. han; Mariu S. har altid i Enden af Ord v, Mork., i 

^) Nemlig som AM. 162 E, fol. 

A...V PÖ. KO«»,« ^LOLOO» X, « ro«.« T,. ^.^.^.^^^ ^^ SOOglC 



190 Unger: lal. Haandskrifter. 

al Fald forste Haand, næsten altid o; Mariu S. har stadig 
Diphthong ei foran ngj eingi, feinginn^ Mork. altid engi^ 
fenginn. Et Særkjende for dette Haandskrift af Marfu S. er 
den stadige Brug af kort s, i Mork. findes langt s (f) baade 
i Begyndelsen og Enden af Ord; det korte s benyttes almin- 
delig kun, hvor en Forkortelse vanskelig vilde kunne an- 
bringes over langt s, f. ex. 8(va) o. lign. Sammenligner man 
nu Cd. Stockh. 20 (nu 18) 4:to (Facsimilet Olafs S. Trygg- 
vasonar, Christiania 1853) med Mork. (Facsimilet Fomm. 
S. 7), vil det strax være indlysende, at det ikke kan være 
tale om, at dennes forste Haand skulde have skrevet Cd. 
Stockh., det maatte da i al Fald være den anden, men denne 
er dog saare forskjellig, navnlig da med Hensyn til Ret- 
skrivning: Olafs Sagas Skriver bruger stadig k, og c kun i 
Forbindelsen ck, samt i Conjunctionen oc afvexlende med ok, 
dog for det meste udtrykt ved Forkortningstegnet; dersom c 
findes under andre Omstændigheder, er det vistnok sjelden. 
Morkinskinnas förste Haand skriver altid, saavidt jeg har 
bemærket, oc, aldrig Forkortningstegnet; dens anden Haand 
oftest dette Siglum, sjeldnere oc eller ok. I Olafs Saga kan 
Bogstaverne z og t meget let forvexles, man jævnfore paa 
Facsimilet Ordet hrvg^iz i förste Linie med mihit i 5:te Linie, 
og man vil bemærke en paafaldende Lighed mellem dem. 
En saadan Forvexling er en umulighed i Morkin. baade ved 
forste og anden Haand. 

Af de to fSrstnævnte Fragmenter har jeg aldrig seet 
AM. 162 A d fol., kan altsaa ikke efter Autopsi domme om 
Haandens Identitet, men efter Proven i Egils Saga (Finnur 
Jonssons ypperlige Udgave) S. 135^ — 138^ synes Retskriv- 
ning og Sprogform ikke at svare til nogen af Hænderne i 
Morkinskinna. For at anfore nogle Enkeltheder: Fragmentet 
har stadig k, c findes kun i Forbindelsen ck, og i Conjunc- 
tionen oc S. 135 og 136, hvilken dog skrives ok S. 137 og 
138; hønvm 136'^ skrives i Mork. hønmn; sdgdv 136'^, forste 

Digitized by VjOOQIC 



Unger: Isl. Haandskrifter. 191 

Skriver i Mork. sogpo^ den anden mg^u eller 89g|)u, Bogstavs- 
formen Ö bruges knapt i Morkinskinna; aa = å, som i raas 
S. 137^^ og aarar 138^, findes ikke i Morkinskinna; Super- 
lativendelsen skrives i Morkinskinna ast^ ikke azt som Egils 
Saga S. 136^* (hvatazt). Af Fragmenterne af Orkneyinga 
Saga findes Facsimile i Vigfussons udgave (Icelandic Sagas 
Vol. I); ved en nöiagtig Sammenligning med Morkinskinna 
tror jeg ikke, at nogen lettelig vil holde paa denne Haands 
Identitet med nogen af de to Hænder i hin, og allermindst 
med förste Haand. Efter min Formening har altsaa ingen 
af Morkinskinnas to Skrivere havt nogen Befatning med noget 
af de ovenanförte Haandskrifter; og jeg tror ogsaa bestemt 
at turde sige, at Mariu Sågas Afskriver ikke har været den 
samme Mand, som har skrevet Fragm. af Egils S. og Ork- 
neyinga Saga. I denne Henseende kan der saaledes, dersom 
min Mening om Forholdet mellem disse Haandskrifter er 
rigtig, ikke være noget i Veien for at give Morkinskinna en 
höiere Alder end c:a 1300 (jvf. Fortalen XVII til Egils 
Saga, udgivet af Finnur Jönsson). 



En anden Sag som egentlig ikke staar i Forbindelse med 
nærværende Æmne, men som synes at fortjene Opmærksom- 
hed, er den Tilböielighed hos nyere nordiske Sprogforskere 
særlig at hæfte sig ved sjeldne og usædvanlige Former, der 
ved nærmere Prövelse ofte kunne vise sig som Skrivfeil eller 
TrykfeiL Anledning til denne Bemærkning er en Ytring af 
Hr. Wadstein ved hans Anmældelse af Jon Thorkelssons 
"Beyging sterkra sagnorda i islenzku" i Arkiv för Nordisk 
Filologi åttonde Bandet S. 89, hvor han noterer som en Forsom- 
melse, at Formen gjM som Præteritum af gjalla er udeladt; 
denne Form grunder sig paa en Trykfeil i Fornm. s. IX S. 
513*^, da Eirspennil har det rigtige gall (jvf. Konunga Sogur, 
Christiania 1873, S. 384*0- 

Christiania Oktober 1892. O. R. Unger. 

Digitized by VjOOQIC 



192 Thorkelsson: Infin. styret af Præp. 

Infinitiv styret af Præpositioner i Oldislandsk 

og Oldnorsk. 



I sin Oldnordiske OrdfOjningslære, Kbh. 1862, S. 385, 
§ 146 siger Lund: '^avnemåden bruges efter forholdsordet 
fo7, gammeldags ved aw, men ellers ikke styret af forholdsord 
uden således at der tilföjes et stedord i den behørige for- 
holdsform, hvortil da navnemåden slutter sig som en hos- 
stüling". 

Ifølge den anførte Udtalelse skulde Infinitiv i Oldislandsk 
og Oldnorsk ikke kunne styres af andre Præpositioner end 
til og dn. Dette er dog ikke Tilfældet. I Oldislandsk og 
Oldnorsk styres Infinitiv af mange andre Præpositioner lige- 
som i nuværende Dansk, Svensk og Islandsk, dog ikke af 
alle de Præpositioner, som styre Infinitiv i Nyislandsk. Her 
svarer Infinitiven til Gerundium i Latin som ogsaa styres af 
visse Præpositioner, som dels styre Akkusativ dels Ablativ. 
Det maa bemærkes at en Infinitiv, som ikke har Infinitiv- 
mærket atj ikke kan styres af en Præposition. 

Til Bevis herfor skal jeg anfere nogle Exempler. 

Præpositionen d. 

hann hafdi mikit bann d lagt at ræna (= hann hafdi 
lagt mikit bann d at ræna) innanlands Hki. 65 28. tK)tti (æim 
eigi pau faung a at sinne at leita leingr ÖT (Christiania 
1853) 6 40. ef hénum væri hugr d at göra frid milium land- 
anna Icelandic Sagas 2,362 23. En er {)at fréttu adrir sk6g- 
armenn, at Grettir var {)ar nidr kominn, på var morgum 
hugr d at finna hann Grett. 126 6. man ek vfsa l)ér til meira 
Jjrekvirkis, ef l)ér er mikill hugr d at reyna |)ik 157 i. Hakon 
konvngr lagdi meira hvg a at styrkta gvdz kristni i Noregi 
enn engi konvngr annarr fyrir honom Cod. Fris. 582 14. 
Hann hafdi adr spurt vm svmarit af Islandi at Gizurr iarl 

.»..V r«K KOKO.« rn.o..o«. x, .. .«mo vk ^.^.^.^^^ ^^ (^OOglC 



Thorkelsson: Infin. styret af Præp. 193 

hafdi litinn hug a lagit at ßytia eyrindi hans vid Jslendinga 
561 9. Hann lagdi allan hug d at styrhja kristnina Bs. 
1, 26 20. honum gerdizst foruitni a mikil at finna |)ann mann 
(= mikil forvitni a at finna pann mann) Fib. 2, 425 8. var 
hånum forvitni å at finna på, er 8vå mikit gambradi Grett. 
135 10. hann vildi leggia råd å at sætta på Valdimar kon- 
ung og hertoga Magnus brödur hans Icelandic Sagas 2, 369 5. 
alla stund seal ec d leggia ydr at hidlpa (= alla stund seal 
ec leggia d at hidlpa ydr) Fms. 10, 217 29. Miola stund 
leggr hamingian d at hefia margan mann Al. 130 15. lögdu 
peir eigi at minni stund a at fa ast af mer Ps. 61 26. hun 
hafdi mikit starf aa at sauma fatækra manna klædi 40 13. 
reidi ok öfund hiarta pins leidir pik aa al strida upp aa menn 
pessa 100 6. 

Præpositionen of. 

mun ek nu heima sitia ok låta qf at pjona konungum 
Eg. 1313. Lét hann på af at forvitnast um hüsfreyju og 
hagi hennar langa stund Grett. 199 1. Lat cif pu at mæla 
illt vid mik Hms. 1, 2 33. ek læt alldregi qT dth kalla aa 
hann af oUu hiarta 5 12. Eptir pessa margfölldu afsakan 
Petri letu menn qf' at eAsaka hann Ps. 46 19. Lat af at stri&a 
aa mik 99 2. Nu p6 at peir pyldi mörg vandredi al våndum 
mönnum, på léttu peir eigi pvl heldr ef at fara um sveitir 
Bs. 1, 45 27. 

Præpositionen at. 

eNda syndi hann sva micla miscunn vip pa er at voro 
at pina hann StH. 163 17. hann var at at Uatta skütuna 
Nj. (1875) 1139. bar pat saman ok på var gunnarr at at 
segja söguna 155 6. Yoru på Yarbelgir at at taka af pau 
log sem eptir voru brüarinnar Fms. 9, 512 1. 

I Nyislandsk udelades Præpositionen, f. E. hann var ad 
skrifa bréfid (he was writing the letter). S61in var ad ganga 
undir o: Solen var ved at gaa ned. Hvad lengi vörud per ad 
skrifa bréfid? o: Hvor længe var De om at skrive Brevet? 

Digitized by VjOOQIC 



194 Thorkelsson: Infin. styret af Præp. 

Præpositionen fyrir. 

h9fdu menn {lat fyrir satt, at |)eim JXBtti fyrir at skiU 
jask Ld.' 161 22. 'h vat ek veit' segir gunnarr 'hvårt eg mun 
|)vi 6vaskari madr enn adrir menn, sem mjer l)ykkir 
meira fyrir enn ddnim mönnum at vega menn' Nj. 54 92. 
At fyrir her er Præposition og styrer det som Substantivum 
fungerende at vega^ ser man ved at sammenligne det med 
saadanne Udtryk som: lyer {lykkir mikit fyri ferdum Nj. 
49 117. 

Præpositionen i. 

medan er \i\x starfar i at hriota t)etta fole undir t>ec AL 
133 9. hann hafdi vndandrått i at lata la^s buin Cod. Fris. 
479 6. En t)å pötti honum sér mikil mæda i at hugsa par 
eptir hversu |)at pyddi Icelandic Sagas 2, 354 4. en nu l)ikkir 
mér skömm i at drepa ^ik Fms. 11, 276 5. Så einn man 
fyrir peim eldi råda, at eigi man gagn i um at forvitnast 
Grett 37 12. skal {)ér allt sjålfbodit innan bæjar, l)at sem ek 
hefi til at veita, en ^év sæmd i at piggia 46 22. |)6tt mann- 
raun sé i n9kkur (= |)6tt n9kkur mannraun sé i) at fylgja 
mér Ld.^ 5 2. ekki happ man pér i verda (= verda I) at hafa 
med t)ér sverdit 104 3. at peir sé eigi strangari i at ger a 
l)inn vilja 153 14. ek em rådinn % at M&a eigi hér hinnar 
pridju (0: Orvar) Bs. 1, 44 15. 

Præpositionen i moti. 

ok l)vi brauzt hann i moti af öUu afli at fara ut (= ok 
t)vi brauzt hann af öUu afli i moti at fara ut) Grett. 84 24. 
Præpositionen vi^. 

Siém ver vip at spilla hotipar hällde oro i munol)Ufe 
rængo StH. 78 18. skaltu vicf hætta at binda heyit Grett. 
109 14. leitadi hann allra bragda vid^ at stiga yfir Gretti 174 6. 
Kjartan bad |)å ekki dvala vid" at leita at vatninu Ld.^ 
15119. sialfr bryz hann vid" at briota veggenn Al. 901. 
leitar hann enn vid' vpp at standa 148 5. keppaz Jjeir vid at 
meirr at briota veggenn sem sciotast 148 23. er hon hevir 

Digitized by VjOOQIC 



Thorkelsson: Infin. styret af Præp. 195 

vid buez at sigra tiann med dryck, er adr vard alldregi 
sigradr i bardaga 156 25. 

Præpositionen yfir. 

(konungr) setti hann yfir at skipa konungs malum Fms. 
10, 225 22. 

Præpositionen til styrer meget ofte Infinitiv og jeg har 
optegnet mange Exempler derpaa, men jag anser det ikke for 
nødvendigt at anføre dem her, da Lund paa det ovenanførte 
Sted har anerkendt, at den kan styre Infinitiv. 

Paa samme Sted omtaler Lund, ''at der (til navnemåden) 
tilføjes et stedord i den behørige forholdsform, hvortil da 
navnemåden slutter sig som en hosstilb'ng'', og som Bevis 
herfor anfører han følgende Sætninger: mikil sæmd var hånum 
i pvi^ at sigra. Al. 14. jord at opnå til pess^ at graf a nidr 
lik. Gråg. 1, 8. 

Efter min Mening bör Infinitiven ikke betragtes som 
Apposition til Pronomenet, men Pronomenet har samme Funk- 
tion som en Artikel. Paa sanyne Maade som man kan de- 
klinere Infinitiv i Græsk ved Hjælp af Artiklen, kan Infini- 
tiv i Islandsk böjes ved Hjælp af Pronomenet pat; men 
ligesom man ikke sætter noget Skilletegn i Græsk mellem 
Artiklen og Infinitiven, saaledes bör der heller ikke i Is- 
landsk sættes Komma imellem Pronomenet pat og Infinitiven. 
I Græsk kan f. Ex. Infinitiven Axißelv böjes ved Hjælp af 
Artiklen: tö Xaßelv, roi) Aaßetv, rep AaßeV^. Paa samme 
Maade kan Infinitiven i Islandsk deklineres ved Hjælp af 
pat: {)at at taka, ^ees at taka, l>vi at taka. Den saaledes 
substantiverede Infinitiv kan have et Objekt, hvis det Verbum, 
hvortil den hører, er transitivt 

Herpaa skal jeg anføre nogle Exempler. 
1. Nominativ. 

pat var sidvenja l)eirra at rt^a hesta (= l)at at rfda hesta 
var sidvenja l)eira) Hkr. 18 lo. fat at rlda hesta er Subjekt, 
var sidvenja ^ira Prædikat. En huat mege at s9nno scylldra 

• Digitized by VjOOQIC 



196 Thorkelsson: Iniin. styret af Præp. 

vera, en pat at sidse umb {ro msQiöfcéJixsödai) a alla vega 
hverer peir hluter ero i oro fare. er einkom mest mege 
fyrer J)eire l)iono8to of standa StH, 78 2. 

2. Gtenitiv. 

Tømizc eige til iarjilegra leica ne til galeyses heldr til 
pess at vita craft gu^s StH. 27 31. Hann lét hingat i heim 
berasc til pess at leysa alla cristna menn fra helvftis qvarlom 
eilffom 84 24. at hann møne fram a leij) yer{)a la{)al>r til 
pess at heyra lof gu{)s me]) helgom monnom hans 78 33. 
Hann hafdi pess heit streingt at lata (= strmgt heit pess at 
lata) eigi skera hår sitt né kemba Eg. 6i3. Han strengdi 
pess heit at leita Godheims Hkr. 12 25 (Cod. Fris. 9 24). Svå 
sem l)au kvåmu fram fyrir l)ann, er til pess var skipadr at 
heyra (= er skipadr var til pess at heyra) skriptamål manna 
Grett. 207 12. til pess munum vér råda at berå (= vér mu- 
num råda til pess at berå) |)etta mål upp Ld.' 78 20. 

3. Dativ. 

Er konungi mikit kapp ^ pvi at hafa^ med sér {»a menn 
at hann spyrr at afreksmenn eru at afli ok hreysti Eg. 13 9. 
Grettir kvazt engi midlunarmål å pvi hafa edr göra at fara 
t)adan Grett. 175 22. Hann orkadesc svå at pvt at fmpasc 
rangar hugreningar oe orl)a slaüg at hann fær fra a>l)rom 
monnom til iordanar 8tH. 11 39. Hakon konvngr var miog a 
pvi at sigla til Irlands Cod. Fris 578 30. 

4. Akkusativ. 

Eptir andlat erkibyskups vrjK) korsbrædr a pat sattir at 
kiosa til erkibyskvps Einar smiorbak Cod. Fris. 546 34. Nu 
man ek eigi a pat hætta optar at taka vid sk6garmönnum 
Grett. 127 26. 

Reykjavik 13 Februar 1893. 

Jon Thorkelsson. 



Digitized by 



Google 



o. Storm: Den norske Homiliebog. 197 

Kan det ansees bevist, at den norske Homilie- 
bog (AM. 619 qv.) er skrevet i Hamar? 



Dr. E, Wadstein har i sin fortræfifelige Afhandling 
"Fomnorska Homiliebokens Ljudlära" hævdet, at den oldnorske 
Homiliebog (AM. 619 qv.) er skrevet i Hamar. Her frem- 
hæves som Vidnesbyrd derfor, först og fremst, at Udtrykket 
1 herade pvl er næst ligr caupange [S. 163^ i Ungerø Ud- 
gave] henviser "tydligen till den stad, där berättelsen om 
detta järtecken är nedskrifven". Dette "caupangr" kan, mener 
han, ikke være Nidaros: "1) då det i Hom. är fråga om Ni- 
daros, göres ett forklarande tillägg: i caupbø t^^nn sem hann 
hvilir, i caupang ^mm er Olafr hinn hælgi i hvilir; detta 
tillägg är förklarligt, om skrifvaren befunnit sig på annan 
plats än Nidaros. 2) [S. 153^] ') står taladt om ^s hælga 
manz husi i prondhæimi fiordr^ hvilket nordr måste vara ett 
tillägg af Hom:s skrifvare, eftersom det icke står i det lat. 

originalet . Hom. kan alltså icke vara skrifven i J)rond- 

hæimi. Lägger man nu märke till ett annat uttryck [S. 
154^] i Vic ärustr, som också saknas i det lat. originalet, så 
förstår man, att den icke häller kan vara skrifven i det syd- 
östra Norge. Språkliga skäl hafva vi också redan funnit 

förbjuda att söka Hom:s härstamningsort på Vestlandet. Det 
återstår alltså endast ett ganska litet område — ungefar nu- 
varande Hamar stift — , inom hvilket den ort, där Hom. 
nedskrifvits, kan sökas, och man riktar då naturligtvis genast 
sina ögon på Hamar, den enda ort af betydenhet inom detta 
område. Obs. då, att Hamar äfven kallades Hamarkaupangr, 
samt att kaupangr (enl. Fritzner') knappt användes om an- 
dra städer än Nidaros och Hamar; jfr. det kaupaugr, som 
just ledde mig in på denna betraktelse." 

') Jeg citerer her og i det folgende Homiliebogen efter den trykte 
udgave, medens Dr. Wadstein citerer efter Haandskriftets Sidetal. 

Digitized by VjOOQ IC 



198 G. Storm: Den norske Homiliebog. 

Dette Ræsonnement synog jo at have god Sammenhæng, 
og det sees da ogsaa, at det uden videre er optaget af Noreen 
i hans Altisländische u. Altnorwegische Grammatik, 2:den Udg. 
(1892). Imidlertid bör det ikke ubetinget godkjendes; det 
lider, saavidt jeg forstaar, af den Feil, at det ikke tager fuldt 
Hensyn til, 1) at Olafslegenden i Homiliebogen er en Afskrift 
og 2) at den oldnorske Olafslegende er en Oversættelse fra 
Latin. 

Dr. Wadstein benytter min Udgave af den latinske Le- 
gende i Monumenta hist. Norv. Denne udgave er fra 1880, 
og da kjendtes ingen latinsk Text for det Capitel, hvori den 
citerede Sætning om "caupangr" forekommer. Men allerede 
det folgende Aar tryktes Legenden i Oxford efter et meget 
fuldstændigere engelsk Haandskrift (Passio et Miracula b. 
Olavi, ed. F. Metcalfe), og her forekommer dette Capitel paa 
Latin. Den latinske Text begynder: "In quadam etiam pro- 
vincia, civitati vicina", og længer nede staar, at man sendte 
Bud "ad ecclesiam sancti martyris". At denne "civitas" som 
sædvanligt i Legenden er Nidaros, tror jeg neppe nogen vil 
kunne nægte; thi selv om Hamar kunde kaldes "caupangr", 
vilde dog ingen falde paa at benævne den en "civitas"; saa- 
længe Forskjellen mellem "civitates" og "villæ forenses" bestod, 
maatte Hamar henregnes til "villæ"; ikke til "civitates". Da 
den latinske Legende desuden er forfattet et af Aarene efter 
1152, var Hamar altfor ubetydelig til at benævnes en "civi- 
tas", idet den sandsynligvis ikke var mere end paabegyndt *). 
Den latinske Legende er utvilsomt forfattet i Nidaros og af 
et Medlem af Domkirkens Geistlighed, derom kan der neppe 
tvivles. Men isaafald maa ogsaa i den oldnorske Oversæt- 
telse "caupangr" som ellers i Legenden betegne Nidaros, og 

*) Dr. Wadstein tænkto sig det middelalderlige Hamar meget större, 
end det virkelig var; de "4 Kirker og 2 Klostre" maa reduceres til to Kirker 
(nemlig selve Kathedralkirken og et lidet Kapel) samt et Kloster; men Ka- 
pellet er fra c. 1270 og Klostret kan ikke paavises för c. 1500. Jfr. norsk 
historisk Tidsskrift, S:die Bække I, S. 124 f. 



Digitized by 



Google 



G. Storm: Den norske Homiliebog. 199 

"hans hælga kirkiu" maa ligesom "ecclesia sancti martyris" 
betegne Throndhjems Domkirke. Dr. Wadstem mener, at 
Domkirken i den oldnorske Legende faar et særskildt Præ- 
dikat; men hvis man sammenstiller den latinske og den old- 
norske Text, vil det strax sees, at Oversætteren kun folger 
slavisk sin Original, der netop om Kirken stærkt varierer 
sine Udtryk: Cap. 2 ecclesia beati martyris = pes helga manz 
hus. Cap. 3 hæc in qua requiescit (testatur) ecclesia = pes 
helga städar er hann hvilir at. Cap. 4 in beati basilica = i 
pes helga manz husi f J>rondhæimi nordr. Cap. 5. qui ad se- 
pulcrum sancti venerat = sot hans hælga serin o. s. v. Olafs- 
kirken i Nidaros er Centrum i hele Legenden, og om den 
samler sig Miraklerne; hvor andre Olafskirker nævnes, maa 
disses stedlige Forhold fastslaaes til Forskjel fra Hovedkirken. 
Hvis nogensteds en Hamar-kirke skulde nævnes, maatte dette 
Stedsnavn udtrykkelig fremhæves. 

Olafs-legenden i Homiliebogen er det ældste bevarede 
Exemplar af den oversatte Legende, men er ikke selve Over- 
sættelsen. Om udtrykket "i J)rondhæimi nm-ffr^ har staaet i 
den oprindelige Oversættelse, kan derfor ikke med Sikkerhed 
udtales; imidlertid er det, som Dr. Wadstein mener, ikke 
sandsynligt, siden der intet tilsvarende findes i den latinske 
Original og det heller ikke findes i Afskriften i Olafssagaen. 
Deraf tor man slutte, at Homiliebogens Skriver har fundet 
det passende at tilföie Ordet wor^r, d. v. s., at Homiliebogen 
er skrevet længer syd i Norge end Nidaros. Derimod er jeg 
sikker paa, at man af Udtrykket "f Vie austr'* ikke kan drage 
den Slutning, at Homiliebogen er skrevet ndenfor Vil-en; 
thi Ordene "i Vik austr" forekommer ogsaa paa tilsvarende 
Sted i Olafssagaen og har altsaa været tilsat af Oversætte- 
ren, d. V. s.. Homiliebogen har afskrevet disse Ord fra sin 
Kilde. Dertil kommer ogsaa, at Ordene ikke nödvendigvis 
betyder "öster i Viken" — det heder i Regelen "austr 1 Vfk" 
— men bör snarest oversættes "i den østlige Del af Viken," 

Digitized by VjOOQIC 



200 Ot, Storm: Den norske Homiliebog. 

d. e. østenfor Kristianiafjorden. Forsaavidt kunde altsaa Le- 
genden være oversat i Viken vestenfor E^ristianiaQorden eller 
paa hvilketsomhelst andet Sted i Norge. Jeg skulde for- 
övrigt anse det for sandsynligt, at Legenden er oversat i 
selve Nidaros eller ialfald i det Throndhjemske. I den Hen- 
seende kan peges paa, at Oversætteren paa enkelte Steder 
har forandret Texten for at fremhæve thrönderske For- 
hold: 1) medens den latinske «Legende lader Olafs Modstan- 
dere være "quidam cujusdam Canuti muneribus corrupti", har 
Oversætteren her indsat [S. 149®] Thröndemes Hövding "Calfr 
Amason, madr cynst6r, illr oc utrur'*, 2) Oversætteren oply- 
ser [S. 149^], at Stiklastader er ''i Veradals herade", 3) 
Oversætteren gjengiver [S. 153*] ''nata in provincia b. mar- 
tyris Olavi" med "fødda f |>rendalargom (istedenfor at det be- 
tyder "fodt i Norge"), 4) Oversætteren forstaar [S. 164^ rig- 
tigt at oversætte Me provincia quæ dicitur insula exterior" 
med "or herade |)vi er Ytreøy hæitir", — alt synes at af- 
give Vidnesbyrd om, at Oversætteren nærmest maa tænkes 
at være en Thrönder og at have skrevet i eller ved Nidaros. 
At bestemme Homiliebogens Hjemsted efter et enkelt 
udtryk i dens Olafslegende, lader sig efter dette kun gjöre 
negativt, — forsaavidt som det er sandsynligt, at den ikke 
er skrevet i Nidaros, men længere syd i Norge. Nærmere 
kommer man, forekommer det mig, ad den Vei, Dr. Wad- 
stein i andre Dele af sit Skrift gaar, — hvor han fremhæ- 
ver sproglige Grunde for, at Homiliebogen er skrevet paa 
Østlandet; men disse Grunde förer snarere til Viken (se 
S. 3) end til Oplandene. 



Kristiania 15 Aug. 1893. 



Gustav Storm. 



Digitized by 



Google 



Kock: tsvlfr ^ tsyfr. 201 

Om namnet Us^fr = Usyfr. 

I Arkiv N. F. VI, 122 yttrar Noreen med anledning av 
min identifiering (Arkiv N. F. II, 20) av dessa två namn- 
former, att han i Altisl. gramm. ^ § 71 anm. 4 ''just mot 
Kocks enligt min (=Noreens) mening icke fonolågiskt möj- 
liga förklaring jort den, som mig (= Noreen) synes, evi- 
dänta sammanställningen O^j^r^ags. unsifre^ ahd. ummMri 
unsauber, men Ösuifr = usuifr unfreundlich". 

Jag kan icke dela Noreens mening, att identifieringen av 
namnet Üs^fr med ags. unsåfre^ fht. unsubiri skulle vara 
riktig, och jag tror mig kunna visa, att den av mig hyllade 
åsikten, att tfsyfr och Üsvifr endast äro olika former av 
samma namn, är icke blott fonologiskt möjlig utan värklig. 

Noreen anmärker själv, att man skulle kunna ådaga- 
lägga identiteten av Üsvifr och tisufr "dels jenom att anföra 
odisputabla eks. på den hittills [enligt hans mening] otillräck- 
ligt styrkta judövergång fwi > y]^ som av K. antas, dels jenom 
att uppvisa, att samma personer, som buro namnet Ösifr^ 
också benämdes Ösuifr^. Dock menar Noreen, att icke ens 
denna sista omständighet skulle vara fullt bevisande, eftersom 
någon gång snarlika namn kunna sammanblandas, såsom då 
i våra dagar en Magnm någon gång kan kallas Manne- 
ehuru detta egentligen och vanligen är smeknamn ("kurz- 
name") till Emanuel. 

Det är sannt, att vid användning av "kurznamen" (smek- 
namn) en dylik namnsammanblandning undantagsvis kan 
ega rum, men då bildningen av så väl tJsv\fr som av tls^r 
tydligen visar, att de icke äro "kurznamen" (dylika bildfningar 
äro däremot t. ex. sådana fsv. namn på -ß som Quze av 
Qupsærk^ Ouzærk; Gerne av Qe(r)munder^ Lundgren i Arkiv 
m, 225), så är möjligheten av en sådan förväxling vid bruket 
av tsv^r-iJsiffr utesluten. 

ABKiv Fö» Moam» moMHii X, Mt FÖLJD VI. Digitized by GoOQIc 



202 Kock: tsvifr ^ Ustffr. 

Om det således kan visas, att samma person kallats 
med båda dessa namnformer, så är därmed också ådaga- 
lagt, att de ursprungligen varit identiska. 

Nu är det faktiskt, att samme man kallas dels tsvifr 
dels tfsyfr^ nämligen tfsvtfr (tfsyfr) enn spaki Helgason. I 
registret till tslendfnga sögur I (Köpenhamn 1843) upptages 
"Osvlfr (Osyfr) enn spaki, Helgason" med citat till en mängd 
ställen i skriften, och på några av dessa skrives mannens 
namn Ösvifrj på andra Osjjfr. Då emellertid texten på några 
av dessa ställen blivit "normaliserad", så (ehuru man svår- 
ligen kan misstänka "normalisering" av en handskrifts Ösvifr 
till Öst/fr eller tvärtom) anför jag namnformerna icke från 
något dylikt ställe. Men även i noggranna handskriftsavtryck 
växla dessa namnformer för i fråga varande man. Så skrives 
hans namn t. ex. i Hauksbök (Köpenhamn 1892) s. 31 r. 11 
Osvifr hinn spaki; ib. s. 41 r. 14 Vsvifrs dottur (med an- 
märkning i noten om första ordet "Skr. -eer"); ib. s. 43 r. 20 
Osvifrs dottof' (med anmärkning i noten om första ordet "Skr. 
-ur"). Däremot kallas samme man i det fullt noggranna 
textavtrycket i Islendlnga sögur I s. 367 Øsyifr Helgas. j s. 
368 Osyfr (i B; A har Osyfur enligt noten). (8. 385 har 
textavtrycket Ösyvr Helgason med angelsaxiskt v.) 

Under dessa förhållanden måste tlsvifr (såsom adjektiv 
"stridig, trodsig, voldsom") vara identiskt med Üsyfr^ och 
denna senare form kan ej identifieras med ags. unsifre^ fht. 
unsubiri^ och så mycket mindre, som detta ags. och fht. 
adjektiv på grund av sin betydelse "snuskig" icke kan ome- 
delbart hava använts såsom namn (men möjligen såsom ök- 
namn). Det är fastmer otvivelaktigt, att tlsvifr och Üs^r 
äro identiska, och mitt antagande (Arkiv N. F. II, 20), att 
wt kvarstått i iJsvifr^ när fortis föll på senare kompositions- 
leden, men övergått till (w)y [eller möjligen med förkortning 
av vokalen (w)ij\ när fortis hvilade på förra kompositionsleden, 
har god motsvarighet i behandhngen av namnet *Gautstqfr: 

Digitized by VjOOQIC 



Kock: Usvifr^Üsy fr. 203 

här kvarstod i fsv. tillsvidare au och övergick senare till 
ö i Gösta^ när fortis låg på förra sammansättningsleden, under 
det att *Gautståfr gav Gustav (Kock: Tydning af gamla 
svenska ord 1 ff., Svensk akcent II, 339). Utvecklingen 
tswifr > iJs(w)ifr beror tydligen på partiell assimilation i 
relativt oakcentuerad stavelse, och i Arkiv anf. st. har jag 
anfört en hel mängd andra fall av partiell assimilation i 
dylik ställning. 

Namnet tjsvifr = iJsyfr är av särskilt intresse därför, att 
det utgör ett bland de få säkra exemplen på ord, där tillfölje av 
relativ akcentlöshet ljudförbindelsen wt övergått till (w)y. Denna 
ljudutveckling har emellertid även inträtt i sv. tordyvelj isl. 
tordißll : sv. vivel; isl. Biorgyn : Biorgvin (jmf. Arkiv N. F. 
II, 21); *Siguwini > *Sigtoin :> Sigyn^ *Hlöpawini :> *Hlöp'' 
win > Hlopyn (Kauffmann i Beiträge XVIII, 143). Det är 
icke behövligt att antaga olika läge för fortis i Biorgyn : 
Biorgvin^ ty denna växling kan bero därpå, att -win i nom. 
Ijudlagsenligt övergick till (w)yn^ men -winiar i gen. kvar- 
stod, emedan det efterföljande ./ hindrade utvecklingen wi > 
C^)yi ]^' 8.tt i fyrir > firir, yfir > ifir etc. det följande 
i framkallade utvecklingen y :> i i relativt oakcentuerad sta- 
velse (Kock i Arkiv IV, 163 ff.). I överensstämmelse här- 
med kan utvecklingen tordwtflar > tord(w)yflar Ijudlagsenligt 
ha inträtt blott i de synkoperade kasus, under det att i nom. 
ack. gen. sg. {tordwlfill etc.) ljudförbindelsen wt Ijudlags- 
enligt kvarøtod. 

Även no. tvirel ("kjemestang, stav med en tværskive i 
enden, hvormed fløde kernes til smør"): sv. dial, kärnetörel 
(A. Malm), tyril, isl. flautapyriU^ pyrill kan förklaras därav, 
att först i (synkoperade kasus av) komposita kärnetörel^ flauta- 
pyrill wi övergick till y. Hit hör kanske ock det ofta relfv- 
tivt oakcentuerade fsv. fgutn. py : isl. pvi (dat. till pat). 

Osäkra äro följande. Fsv. har annattwiggia och annat- 
tyggia (Arkiv K F. II, 21 noten). Av det ofta relativt 

Digitized by VjOOQIC 



204 Kock: tsvifr ^ tsyfr. 

oakcentuerade fsv. pronomenet hwilkin anträffas någon gång 
formen hylhith (i en skrift av Herning Gad, Styffe: Bidrag 
till Skandinaviens historia V, 115), samt av fsv. pronomenet vi 
åtskilliga gånger formen toy (flera ggr t. ex. hos Styffe anf. 
arb. n nr 70). Emellertid kan %- i det enstaka hylkiih även 
förklaras såsom uppkommet genom f-omljud i hulikit > *hyUkit 
eller möjligen såsom utgörande en dat. (*hy) till kwat (mot- 
svarande py till pat\ hvilken dativform komponerats med 
4iker. I fall wy är hit hänforligt (jmf. dock Arkiv N. F. 
n, 22), så har efter ljudutvecklingen wi > wy te?-ljudet be- 
varats genom inflytande från den akcentuerade formen wi. 
Den i Oxfordordboken anförda fno. formen tyttugti hör väl 
ej hit utan torde böra uppfattas såsom utvecklad ur tvitugti 
genom utvecklingen wl > (w)y under inflytande av följande 
stavelses «-ljud (jmf. swistur > systur etc.). 

Då icke alla de anförda orden utgöra säkra exempel på 
ljudutvecklingen wz > (w)y i relativt oakcentuerad stavelse, 
kan man vara något tveksam om ljudlagens fullt exakta for- 
mulering, d. v. s. huruvida för dess inträdande stavelsens 
relativa akcentlöshet är tillräcklig (såsom jag antagit i Arkiv 
anf. st.), eller huruvida möjligen även någon annan faktor 
är behövlig för ljudutvecklingens inträdande. Då i de flästa 
orden en labial eller en labialiserad konsonant (/, r, n^ se om 
denna benämning Kock: Undersökningar i svensk språkhist. 
21 ff.) efterföljer ljudförbindelsen wi (tlsåfr^ tordyfill^ Bior- 
gyn^ Sigyn^ Hlopyn^ flautapyrill^ hylkith)^ så är det möjligt, 
att jämte den relativa akcentlösheten även denna omständig- 
het var nödvändig för utvecklingen wi > wy^ i hvilket fall 
py : pvij wy : vi vore att på annat sätt uppfatta. Det bör 
nänmas, att R. Larsson: Södermannalagens ljudlära s. 41 vid 
diskussion av den av mig i Arkiv anf. st. framställda ljud- 
övergången anser det '^icke alldeles oantagligt", att i Üsyfr^ 
tordiifill wi blivit ?/, hvarvid dock labialen / medvärkat. 



Digitized by 



Google 



Kock: Usvifr ^ üsyfr. 205 

Men även om man kan hysa någon tvekan om ljudla- 
gens fullt exakta formulering, så torde genom dessa rader 
ha^a ytterligare styrkts, att wt (åtminstone under vissa för- 
hållanden) i relativt oakcentuerad ställning givit ^, samt att 
detta inträffat t. ex. i iJsv\fr > ijsyfr. 

Axel Kook. 



AW,v rö. «oaD.« ™>L0«. x, kt .öud v,. ^.^.^.^^^ b^OOglC 



Notizen'). 

3) Theodricus monachns erzählt in seiner Historia de antiqui- 
tate regum Norwagiensium kap. 6 die hinterlistig ermordung der 
bösen Gunnhild. Die hanptstelle lautet: Tandem igitur Hocon com- 
mentatos est hujusmodi dolum: mittit ad regem Daciæ, sibi tunc 
amicissimum, quia adhuc paganum; rogat ut mittat litteras ad 
Gnnnildam occulte petatque sibi earn in matrimonium ; asserat feli- 
cem fore Daciam tali regina; nee illi animo appetendas juvenum 
nuptias: se quoque jam provectæ esse ætatis, optime eos posse 
convenire. Suscepit itaque mulier regpas litteras oppidoqne lætata 
et muliebri levitate nimis credula ad Daniam tendit, quam rex mox 
comprehendi fecit et in quandam -paludem demergi fecit. Et hic 
ftiit finis scelerum et maleficiomm Gunnildar. 

Diese erzählung hat ihre entsprechung in der Jömsvikinga 
saga (cod. AM. 29 1> 4:to, Petersens abdruck s. 21 f. und kap. 5 
der lateinischen Übersetzung), ohne dass sich nähre Yerwandtscnaft 
nachweisen liesse; andrerseits im Agrip^ spalte 22 f., worauf G. 
Storm (Monumenta historica Norvegiæ, p. 12) hingewiesen hat: hier 
sind die Übereinstimmungen so gross, dass der Verfasser des Agrip 
entweder direkt oder indirekt aus Theodricus geschöpft haben muss. 

Dasselbe gilt nun auch von einem kapitel der Flatevjarbök : 
Brefagerd tili Gunnhildar (Christianiaer ausgäbe I, 152 f.), einem 
Zusatzkapitel, das die Fltb. zusammen mit cod. AM. 62 fol. (S) den 
andern fassungen der jungem Olafssaga Tryggvasonar gegenüber 
eingeschoben hat. Zunächst, kommt man auf den gedanken, dass 
das kapitel den bericht des Agfrip, ausgeputzt und zugestutzt, wi- 
dergibt. Theodricus erzählt^ dass Hakon den dänenkpnig bitten 
lässt, um Gunnhild zu werben; dann springt die erzählung: wir 
erfahren sofort, dass Gunnhild den brief Haralds erhält. Im Agrip 
dagegen wie in der Flate^'arbök wird zunächst die sendung Ha- 
kons an Harald erzählt^ dann ausdrücklich hervorgehoben, dass 
Harald seine boten schickt. Hier kommen aber charakteristische 
abweichungen vor. Im Agrip heisst es: Oc hann sendi henni rit 
oc quat) t>^t säumst at hon ga^mol gifbisc garmlom konungi (*» nee 
illi animo appetendas juvenum nuptias: se quoque jam provectæ 
esse ætatis, optime eos convenire). Dieser hinweis auf das alter 
der beiden heiratskandidaten fehlt in der Fltb. Dagegen heisst 
es hier: 

*) Vgl. Arkiv VHI, 380. 

Digitized by VjOOQIC 



Morgenstem: Notizen 3 — 6. 207 

Sidan sende Haralldr konangr Gnnnhildi bref sua skrifat sem 
Hakon jall hafdi firir mællt. at konungr bidr hennar ser til eigin- 
konn. ok segir hann sæla vera Danmork ef hon næde at hafua 
slika drottning yfir ser. sua vitra ok vel fallna som Qnnnhildr var. 
Diese stelle ist Übersetzung des lateinischen: asserat felicem fore 
Daciam tali regina. Ebenso entspricht dem Schlusssatze: Et hie 
fuit finis scelemm et maleficiomm Gunnildar nur in Fltb.: Lyktazst 
par nu frasognn grimlæks ok glæpa Gunnhildar konungamodr. 

Daraus geht hervor, dass das kapitel der Fltb. unabhängig 
von Agrip entweder mittel- oder unmittelbar auf Theodricus zu- 
rückgeht. Da es wörtlich übereinstimmend auch in S steht, ist 
es von dem redaktör der fassung, auf die S und Fltb. zurückgehn, 
eingeschoben^ nicht erst von Fltb. 

D. 25. Jan. 1893. 

4) In Noreens Altisländischer grammatik, § 213, 2 heisst es: 
ts (z) > SS dialektisch schon um 1150, allgemein (wo nicht asso- 
ciation hindert) seit um 1250, z. b. Gissurr (Gizorr), t)ia8si (t>iaze), 
priöska (t)ri6zka § 224) widerspänstigkeit u. a. 

Hier werden meines erachtens zwei verschiedne prozesse unter 
einen hut gebracht: 1) der intervokalische Übergang des ts zu ss 
2) die ausstossung des ersten gliedes in den Verbindungen tst und 
tsk. Der letzte vorrang ist der in § 236 besprochnen erleichtrung 
von ksk zu sk durchaus analog. 

Für die assimilation von intervokalischem ts zeugt ein reim 
von c. 1150 blesson — pessa und von c. 1250 Gissur — vissa (Gis- 
lason, Ni&la II, 626). Ein sichres handschriftliches zeugnis fiir die 
erste hälfte des 13:en jhds. fehlt meines wissens. 

(ranz anders und viel reichlicher sind die belege fur den zwei- 
ten fall. B. Kahle (Die Sprache der Skalden, s. 79) belegt den su- 
perlativ basti aus dem 12:ten jhd. (c. 1150); aus dem anfange des 
13:ten vgl: ena hwfto vifrpingj cod. AM. 655 4:to Vll—Vfll, bl. 
3 ^26 (aber z. b. blet/ape mehrmals). Femer: ø/tr Placitus drapa 
3, 3 (zitiert nach Larsson); til enar gfto tru cod. AM. 655 4:to V, 
bl. 2 ^ 25; at locno p^/fo g/ta emb^tti ebenda VI, bl. 2 M6 (aber 
batftan 2 '4); ag^ftr cod. AM. 113 A u. B. (Islend, sög. = I, 376, 
ll;*zitiert nach Specht, Das verbum reflexivum, s. 13). 

Für den Verlust des dentals in der Verbindung tsk (psk) zeu- 
gen viele 2. perss. plur. und participia pass, auf sc (vgl. Specht, 
s. 12 f., dessen Sammlungen nicht einmal vollständig sind), femer das 
mehrfach belegte kva^ (Specht, s. 13), endlich ggfco cod. AM. 
665 4: to V» bl. 2 ' 29, gøsco im norwegischen homilienbuche 105, 3 
und priosco — ebenda 108, 28 (zitiert nach Wadstein, s. 119). 

kvask kann kaum mit Specht als passivform zu dem seltnen 
præteritum kva ^) erklärt werden, oder braucht es wenigstens nicht. 

M Ansser in Fimibogasaga auch in OsH (1849) 8, 92 belegt, also nicht 
blofis, wenn das folgende wort mit |) beginnt (Noreen, § 425 a. 8). 



Digitized by 



Cjoogle 



208 Läffler: Till Arkiv 7: 247 o. f. 

Ebensowenig können die andern passivformen ihre entstehung dem 
^'Übergewicht der formen mit blossem sc resp. st*' verdanken: die 
entwicklnng geht ja grade auf einfiihrung von z aus. Es ist viel- 
mehr besondres gewicht darauf zu le^en, dass die formen, dem 
lebendig gefühlten Zusammenhang mit den aktivformen znm trotz, 
den dental ausstossen konnten. ^ Meines eraohtens müssen also die 
passivformen auf sc konsequenter weise genau so wie gøska und 
prioska erklärt werden. 

Diese ausstossung des dentals war spontan und wurde ebenso- 
wenig regelmässig durchgeführt wie die des gutturals in der Ver- 
bindung ksk. Immerhin wird man gut tun^ eine Schreibung zt 
und zk im anfange des 13: ten jhds. nicht ohne weitres gleich tst 
und tsk zu setzen; sie kann recht wohl öfter bloss etymologisch sein. 

5) Specht (Das verbum reflexivum) hat merkwürdiger weise 
das fragment cod. AM. 655 4:to XXXIII vom ausgang des 13:ten 
jhds. übersehn. Dies beweist fiir diese zeit im isländischen eine 
dialektische passivendung auf s (bez. ss). Die formen sind ger- 
J)izr 1 ' 10, brazf 1 ' 21, fiirizf I ' 25, «Nazf 2' 19, fomnoJ)(o)rz 1^ 
12, glata^izf 1 ^ 12, fyndvzr 1 M7, bvndizf (part.) 1 " 24, trayftizf 
1 ▼ 32, l)ottizr 1 ^ 32, fettizf 2 ^ 1, komf 2 ^ 5, komazf 2 ^ 7 u. 11, 
hr^ddizf 2 M6, hizf (part.) 2 " 22, minzftu 2 ^ 26, finomz ec 1 ' 20, 
ec f yfomf 2 ^ 7, ec miNomc 2 ' 3, glet)iomc ec (2 mal) 2 ' 4, vilnomc 
ec 2^4. Den lautwert von zf erweist Bldrat)r 2 M5 neben Blezfafiv 
2^15 und blezfape 2 ^ 29 (vgl. auch bfft 1 ^ 27), dazu die formen 
komf und f yfomf. 

D. 4. Febr. 1893. 

6) Heilagra manna sögur II, 208, 17 (abdruck von cod. AM. 
665 4:to, IX bl. 1) steht: Oc hit biscup minn. Das letzte wort ist 
nicht richtig gelesen. Nur die obern teile der buchstaben sind 
erhalten. Diese lassen aber sicher erkennen: xpm. Also ist zu le- 
sen: cristin[na manna], wie auch 205, 10 und 194,34. 

Kopenhagen, d. 6. Febr. 1893. 

Gustav Morgenstern. 



Till Arkiv 7: 247 o. f. 



Som vid nedskrivandet av noten 1 mina originalanteckningar 
hade forkommet, kunde jag ej anföra citatställe för de diplom av 
1264, där gen. Oslos första gången av mig p&träffats. Sedan nu 
anteckningarna tillrättakommet, bör jag anföra stället, som är Dipl. 
Norv. III: 9: i Oslos heraäe. 

Ur n&gra anteckningar om engelska ortnamn p& -leäh, visande 
sammansättningar dels 1) med namn p& sädana djur, som ej leva 
i vatten, dels 2) med träd- ock växtnamn, ock s&lunda tjänande 
att belysa on del norska ortnamn p& 46 (lund), vilka antecKningar 

Digitized by VjOOQIC 



Hjelmqvist: Anmälan. 209 

ock varet förkomna, må följande exempel meddelas (hämtade nr 
H. Leo^ Bectitudines singularam personamm, Halle 1842): 

1) Beccan-lcahy E^r-hah, Earne-leah, Han-leh {Henna-leah, 
Hen-leh), Haran-lcäh (jfr fnO. HorAo, fhty, Hasen-Io), HriSra-leah. 

2) Ac-leah, Åps-leah, Berc-leah, Elm-leh, Feam-ieah, Lin-hah^ 
VideAeh. 

För fno. Biorloo^ nn BjorlOy knnde ifrågasättas härkomst frän 
Bjgnvio (jfr fhty. Rra-loh!), hällre än, som skett, från Bjor-lo, 
Aaisen anger Ijör som nynorsk form för Ijorr (bäver) blott från 
österdalen. Jämför med hänsyn både tiU form (r för rn) och 
betydelse Björlunda^ stnndom bruklig sidoform till svenska sock- 
nenamnet Björniunda (1404 Biörnlunda\ hvilken senare form nn 
är det ofEciela namnet. Med Mario (s. 261) för Marä-U kan 
jämföras fhtv. Martis-lo, Ytterligare jämförelser mellan fhty. ock 
fiio. lemna fnty. Wichh — fho. Vél6, fhty. Langélo — fho. Langlo^ 
fhty. Ahdloh — ftio. AU (ovisst, om de två sista höra hit). 

Juni 1893. 

L. Fr. Läffler. 

Udvalg af Oldnordiske Skjaldekvad med anmærkninger ved 
Konråä Gislason (udgivet af Kommissionen for det Amamagnæan- 
ske legat). København 1892. Pris: 5 kronor. 

Det postuma arbete af professor Konrad Gislason, som hans 
pietetsfulle lärjunge docent Finnur Jonsson ställt till allmänhetens 
förfogande, sluter sig värdigt till den gamle mästarens föregående 
skrifter. 

Boken omfattar ett urval af den norröna skaldepoesiens alster 
från omkring år 825 till år 1040: den innehåller verser af alla 
^^fornnordiska'' skalder utaf någon betydenhet från Brage t. o. m. 
Sig^atr 5or|>arson *). 

Gislason har på sätt och vis afsett att skänka de studerande 
ett supplement till Wiséns Carmina Norræna ^): de dikter, som 
Wisén upptagit, saknas i Skjaldekvaden '); å andra sidan har Gis- 
lason särskildt lagt an på att med sin samling införlifva s. k. lau- 
savisury eftersom det ej ingått i den svenske utgif^arens plan att 
meddela några sådana. 

Bestämmande för urvalet har det skick varit, i hvilket kvä- 
denas text befinner sig. Gislason har endast velat upptaga sådana 
verser, som kunna anses oförvanskade, eller som åtminstone täm- 
ligen lätt kunna återställas i sin ursprungliga form. ^) På grund 
häraf har ofta endast den ena hälften af en strof blifvit uppte.^en : 
den andra hälften har utelämnats, eftersom dess text förefaller kor- 
rumperad. 

*) Enligt Gislaøonfl namnbeteckning, som användes i det följande. *) Ci- 
teras i det följande med G. N. ') Citeras i det följande med Sk. *) Sk. Ind- 
ledning} s. n. ^ 

ABSTT rött MOftDUK riLOLooi z, MT röwD VI. Digitized by V300 V LC 



210 Hjelmqvist: Anmälan. 

Någong&ng har Gislason medtagit enstaka versrader, som 
han ej ansett fullt säkra^ men har d& satt dem inom klammer. ^) 

Utom texten^ som omfattar angefar 40 sidor, innehåller boken 
en kommentar till dikterna. 

Som man kunde vänta, är denna kommentar synnerligen lä- 
rorik. Framfor allt hälsas den med glädje af alla dem, som akta 
den norröna skaldepoesiens alster värdiga ett omsorgsfullt stadium, 
icke blott därför att de erbjuda sv&righeter, utan äfiren därför att 
de uppenbara poetiska skönheter och en egendomlig stil^ som med 
lätta antydningar och sammanträngdt bildspråk frammanar den ena 
taflan efter den andra for vår inre syn. 

Den fina uppfattning af den norröna skaldepoesien och den 
inträngande analys af de gamle diktarnes tankegång och stämning, 
som möta oss i Gislasons arbete, utgöra dettas största fortjänst. 

Genom sina många träffande förklaringar och ändringsförslag 
har författaren spridt nytt ljus ö^er den forna poesien: pä samma 
gång har han kraftigt fört dennas talan gent emot alla dem, som 
i skaldemas dikter bJott se frukter af en forkonstlad smak. 

Den, som studerat Gislasons föregående skrifler, skall i hans 
sista arbete återfinna samma egenskaper, som utmärka hans äldre 
kritiska och exegetiska afhaudlingar. Man får här nya prof på 
hans konst att med en obetydlig ändring af den häfdvunna ord för- 
bindelsen åstadkomma en tolkning, väsentligen bättre än förut 
gjorda försök till tydning. 

För att anföra ett exempel, hämtadt i mängden, vill jag hän- 
visa till en halfstrof af Kormåkr (Sk., v. 21 o. fil): 
pann met eh hadd es (hodda) 
horheipe Sif greiper 
(dyr verpr fægc-Frayja) 
jfimm hundrapa snimnia. 

Gislason. har här framställt en ny uppfattning af det sista 
ordet i halfstrofen. Af forskare, som behandlat det citerade stal- 
let, har Möbius (Kormaks Saga^ s. 108 f.) fört snimma till greiper 
och öfversatt det med ^'aw Morgen'\ Detta ger naturligtvis me- 
ning, om också uttrycket faller sig något platt. Björn Magnusson 
Olsen *) förenar ordet med verpr dyr och tolkar det: 'Tidlig — i 
en ung alder — er Steingerdr mange penge værd'\ Denna upp- 
fattning synes mig mindre tilltalande. Enligt denna tyckes skal- 
den hafva ansett, att en kvinnas värde tillväxte med åren. 

Gislajson (Sk., s. 82.) låter snimma vara en bestämning till 
met ek och öfversätter det: '^uden at betænke mig længe". Sålunda 
har han gifvit en god mening och en naturlig ordförbindelse. 

Understundom åtnöjer författaren sig därmed, att han påvisar, 
hurusom en för länge sedan framställd tolkning, som råkat i förgä- 
tenhet, måste återupptagas. 

') Se Sk. s. 73; jfr s. 153. ^) Om versene i Kormaks Saga (Aarbeger 
for Nordisk Oldkyndighed 1888, s. 62). 

Digitized by VjOOQIC 



Hjelmqvist: Anmälan. 211 

Så t. ex. anmärker Gislason (Sk., s. 127 f.), att andnes (Sk., 
Gunnlaagr ormstunga^ v. 16) icke gärna kan betyda näs^ eftersom 
man dä tvingas att antaga ^^näsets skida^' (andness öndorr) s&som 
omskrifhing af begreppet skepp. Då en sådan kenning saknar 
säkra motstycken, föreslår Gislason, att man skall återgå till Egils- 
sons tolkning af annes såsom betydande lingula anatis = mare, 
Haffrets Teller vattnets) skida är en vanlig benämning på skeppet. 

I allmänhet gäller det om Gislasons kommentar, att den med 
enkla medel åstadkommer stora ting. 

Det skulle föra oss för löngt, om vi här ville framhålla ytterli- 
gare bevis härpå: D:r Finnur Jönsson har i sin Indledning (s. XXVII) 
fäst uppmärksamheten på några glansställen^ som visa oss Gisla- 
sons enastående förmåga att utveckla en skalds tankegång, enkelt, 
klart, men på samma gång grundligt. Till dem får jag hänvisa. 

Det fina förstående af skaldepoesien^ som framträder i Gisla- 
sons skrifler, är ej blott en frukt af hans stora naturliga begåf- 
ning. Det vittnar också om hans allsidiga kännedom af den forna 
poetiska litteraturen. 

I Sk. möter man den mest grundliga lärdom, som genast har 
till hands en massa detaljer. • 

Någon gång tyckes författaren rent af fråssa i det rika ma- 
terial, som anföres. Man läse s. 189 o. ff., s. 193 o. f. i An- 
märkningarna, eller må man genomgå de exempel på afskrif- 
vares felaktiga rättelse af assonansen, som anföras s. 208 f.! 

Gislasons böjelse för exkurser förnekar sig icke heller t detta 
arbete; det innehåller bidrag till tolkningen af många verser, som 
ej upptagits i själfva texten. (Sk., s. 66, s. 111, s. 118 o. s. v.) 
Emellertid torde Sk. vara något öfrerskådligare än t. ex. kom- 
mentaren till Njåla, där läsaren ofla har svårt att leta sig fram 
genom det öf\rermåttan rika innehållet ^). 

På ett älskvärdt och tilltalande sätt framträder genom och 
trots den vidlyftiga lärda apparaten författarens försynta och blyg- 
samma personlighet. Det gör ett behagligt intryck att finna Gis- 
lason, långt ifrån något rätthafv'eri, villigt erkänna missuppfattnin- 
gar uti sina äldre skrifter (se t. ex. Sk., s. 74, s. 104, s. 110). 

"öfver hufvud taget utmarkes hans forskning af stor försiktighet. 
Han företager ej gärna några emendationer, som alltför svårt om- 
ändra den öfrerlämnade texten. Som exempel på hans ändringar 
må här erinras om utbytandet af handsknfbernas åfbll 1. afluöll 
mot dlßll i en vers af HallfrøJ)r (Sk., v. 10; jfr s. 108): 

älßil drepe stale. 
Emellertid torde de flesta emendationer, som förekomma i Sk., 
redan vara föreslagna och motiverade uti äldre arbeten af Gislason. 

Bätt intressant och på samma gång belysande för Gislasons 
träffsäkerhet såsom textförbättare är den omständigheten, att en 



MSe Finnur Jönssons nekrolog öfver Gislason i Arkiv för nordisk fi- 
lologi VII, s. 294. , ^^M^ 

Digitized by VjOOQIC 



fe 



212 Hjelmqvist: Änm&lan. 

emendation^ som han gjort i sin afhandling '^Om helrim^^, seder- 
mera tktt handskrifbligt ^töd. (Se Sk.^ s. 111.) 

Af^en vid sina tolkningar och förklaringar röjer för&ttaren 
samma prisvärda försiktighet. Måhända kan han ej helt och hållet 
frikännas från en viss bundenhet i omdömet^ som hindrar honom 
att godkänna ovanliga eller tämligen enastående uttryckssätt i det 
poetiska språket. 

I likhet med D:r Falk (Arkiv V, s. 274) anser GIslason att valr 
i en kennings som betecknar skepp^ är namnet på Yésteins berömda 
häst och ej gärna kan vara = accipiter (Sk., s. 123). Att denna 
kenning skulle syfla på skeppets snabbhet och likheten mellan vin- 
gar och segel, "turde . . . være speciosius quam verius'\ 

Emellertid torde, meddifvet att valr ursprungligen är namnet 
å en häst ^), det i alla fall icke vara något sällsamt^ om skeppet 
X)r nordbomas fantasi framkallade bilden af en snabbt framilande 
fågel. I andra germanfolks poesi förekommer, såsom annorstädes 
blifvit framhållet*''), denna jämförelse. GIslason själf uppfattar ken- 
ningama GatUreks svanr och Gestus dipt såsom benämningar på 
skepp (Sk., s. 149). Här må erinras om ett ställe i en ung saga: 
''pviat 8vå f oro skip peirra, scm fugl flygi" (Ingwars Saga, utg. af 
Brocman, s. 18, Antiquités Russes II, s. 152). Det är icke be- 
synnerligt, om ett valr eller annat fogelnamn framkallat hos lä- 
saren eller åhöraren bilden af en fogel, äfven om den i mytolo- 
gien bevandrade skalden afsett en benämning på någon af sagans 
hästar. Kanske valde han sitt uttryck just på grund af dess dubbel- 
tydighet, som tillät honom att till ett helt sammansmälta en my- 
tologisk och en fysisk kenning. 

Med Gislasons försiktigt granskande omdöme står i nära sam- 
band den pietet mot före^ende forskare, den motvilja mot pole- 
mik, som utmärkte honom. Den förstnämnda egenskapen framträder 
särskildt i hans förhållande till Egilsson (se Sk., s. 76, s. 119); 
den sistnämnda röjer sig i hans bemötande af meningar, som strida 
mot hans egna '). 

Det känns motbjudande att framställa några kritiska anmärk- 
ningar mot detaljer uti Gislasotis värdefulla arbete. Det är också 
till en viss grad öfverflödigt, eftersom redan utgifvaren påpekat 
åtskilliga saker i fråga om beteckningssätt och iakttagande af me- 
trikens lagar, som måste framkalla opposition *). Vidare har D:r 
Falk i Nordisk Tidsskrift for Filologi, Tredie Række I, s. 131 AT. 
ägnat verket en omsorgsfull och innehållsrik granskning, som sär- 
skildt tagit hänsyn till rent språkliga frågor. 

Här må först påpekas önskvärdheten däraf, att det vid fram- 
läggandet af texten blifvit rätt klart angifvet, hvad som verkligen 

') Genom detta namn har man måhända velat framhålla hans snabb- 
het; jfr Cederschiölds inledning till Fornsögur Sudrlanda, s. XXVIII. ') Se 
anmälarens ufhandling Naturskildringarna i den norröna diktningen, s. i08. 
•) Se t. ex. hans behandling af ^j6{>olfr enn hvinverske v. 12, Sk., s, 49; in- 
direkt mot Hoffory. *) Se Finnar Jönssons Indledning. 

Digitized by VjOOQIC 



Hjelmqvist: Anmälan. 213 

st&r att läsa i handskrifterna och hyad som beror p& emendation. 
Utan någon större svårighet knnde under texten hafva anmärkts, 
när ändring i öfVerlämnad läsart vidtagits. 

Nu hänvisas man någon gång till ett äldre arbete af Gisla- 
son^ där skälen för en företagen ändring framläggas, men i Sk. 
omtalas icke handskriftens läsart. Så har förf. i texten (Holm- 
göngo-Berse^ v. 8) upptagit viner i st. f. fr ændr uti versen: 

Saurbce viner aure. 

Uti kommentaren hänvisas till Njåla TI, där ändringen moti- 
veras, men att en ändring skett, f&r man icke veta. Emellertid 
är det osäkert, om här en ändring är nödvfindig. Sievers (Altger- 
manische Metrik, s. 118) tycks förorda att läsa /reeftdr, en form, 
som också fordras af en bekant vers i Ynglingatal. Glslason har 
anmärkt, att Holmgöngo-Berse på ett annat ställe har frændr^ 
utan att en osammandragen form kan insättas. Antaget att /riéttdr 
ej kan läsas på det sistnämnda stället, hr det väl icke mycket be- 
synnerligare, att Holmgöngo-Berse anväuder en äldre och en yngre 
form af frændr^ än att enligt Gislason Sigvatr om hvarandra be- 
gagnar hefr och hefer *). 

Understundom stannar man i villrådighet, om en afvikelse 
från den vanliga texten beror på emendation eller på sorgPälligare 
pröfning af handskrifterna. Så t. ex. vid Holmgöngo-Berse, v. 25, 
som Gislason återger 

Nu hefek (en ték tanna). 
Enligt Möbius är den handskriftliga läsarten tel i st. f. fék (Kor- 
maks Saga, 8. 30). Kommentaren lämnar ingen upplysning. Egell 
Skallagrims sunr, v. 12 läses i Sk. 

hagr hrimrota gagra. 
Enligt Finnur Jönsson (Egils Saga, s. 101, s. 370) har man här 
att läsa brimrotar. V. 37 hos samme skald lyder i Sk. 

at primraynes pjönar. 
Enligt Finnur Jönsson (ibid.,, s. 139, s. 373) ^r prifreyniSy som ej 
omtalas af Gislason, att insätta för primraynes. Åtskilliga andra ' 
exempel skulle kunna anföras, hvilka man kunde åberopa som stöd 
för den förut uttalade önskvärdheten af en utförligare text-kritisk 
apparat. 

Helt säkert skulle författaren sjalf ha fyllt det påpekade be- 
hofv^et, om han hunnit afsluta sitt verk. 

I sin anmälan ^) af Sk. har D:r Falk anmärkt, att Gislason 
upptagit den af metriska skål klandervärda versen: 

pvi hefk hljötöndom^) heitet (Gunnlaugr Ormstunga, v. 11). 
Den försvaras emellertid fullkomligt af t. ex. följande på samma 
sätt byggda verser: 

*) Jfr Finnur Janssons Indledning, s. XV, s. XXII; Bugge sä^or: "Hier- 
bei leugne ich nicht, dass die skalden die ältere form behalten haben 
können, nachdem die einsilbige form in der alltäglichen rede die einzig ge- 
brÄuchliche geworden war (Beitr. XV, 895). >) 8. 182. •) I st. f. det en- 
ligt Falk bättre hljétum. 

Digitized by VjOOQIC 



214 Hjelmqvist: Anmälan. 

Nu hefr folkstrlper Fråpa (Ayvindr skaldaßpiller, v. 37) 
Nu hefr gnysiærir geira (Gisle Surs Bunr, Sk., s. 221) 
Nu heßc, Vdlpggnis, vegna (Vigaglumr, Sk., s. 222) 
p6 hykh fürvipo f oro (Brase Halla sunr, v. 5) 
pu hefr öplenga Opne (torleifr jarlsskald, v. 5) 
Sva hefk hermela Äar//^a , (Hallfrøpr vandræpaskald, v. 61) 
Sva hefr ollunges Ula (Aleifr konongr enn helge, v. 13) 
Sd hefr; fnjbpnanna! manne (Sigvatr ]&orl)ar son, v. 158) *) 
Däremot har, som Finnnr Jönsson (Indledning, s. XXII f.) och Hj. 
Falk (anf. st., s. 132) anmärkt^ Gislason ej tillräckligt uppmärk- 
sammat, att i jämna verser i drottkvætt (uti typen A) andra tak- 
tens höjning vanligen utgöres af en kort stavelse, om första tak- 
tens sänkning uppbär en stark biton. 

Denna reget är dock icke undantagslös (se Falk anf. st.). 
Sievers^ som uppdagat densamma, har själf anmnrkt (Altgerma- 
nische Metrik, s. 103), att verser — lät vara f&taliga — finnas, som 
strida däremot. N&gra exempel^ som ej anföras ai Sievers: 
hauSrs runn Jcpkva nauaar (C. N., Sorsdräpa 8, 6) 
flesårått tvu nesja (ibid. 12, 4) 
tungls bra solar pungu (ibid. 14^ 4) 
fotlegg purnis veggjar (ibid. 17, 4) *) 

sorglaust vissak borget (Sk., Hallfrøpr vandræl)askald, v. 128) 
dir anns gloa år sjåSi (Gunnlaugs Saga, kap. 5, v. 6) 
soknstrangr Ormr enn langt (C. N., Hallar-Steinn Herdisar- 
sons Rekstefja 23, 4) 

allvålds menn a brennur (Bj^m krepphende i Heimskringla, 
Saga Magnes berfætts, kap. 10, v. 4) 

^urctr Idtinn verSi (C. N., Eråkum&l 22, 4) 
hgålmsTcæa Qirkir flædu (C. N., Einarr Skülasons Q«isli 52, 8) 
utrauSr brdäan dauda (en visa af Grettir, s. 47 i Grettis 
Saga, v. 4) 

einhver sollinn geyra (Hävardar Saga Isfirdings, s. 29, str. 2, v. 6) 
eirlaust skartit tr austa (ibid. s. 34, str. 1, v. 4) 
randskjalfr greiptu kcUfe (Bjamar Saga Hitdælakappa [Boers 
uppl.], str. 19, v. 8). 

Vid afledningsändelser såsom sänkningar i första takten r&der 
växling. Hos Hallfrøpr påträffas följande verser: 

Opens skipat Ijåpom (Sk., Hallfrøt)r vandræl)askald, v. 26) 
och Opens kyn *) fyr ropa (ibid., v. 42). 



*) Andra exempel ho8 Sieyers, AltgermaniBche Metrik s. 59. I föl- 
jande verser tycks h ej bilda position: • 
^ par hykk ungan gram ggngu (Sigvatr ]^orfiar son, Sk., s. 230) 

brått, at hon savrgask mdttit (Plé^itosdr&pa, 19, 6). 
Jfr däremot en sådan vers som 

gePharPr kanongr! jar par (Sigvatr Jorpar son, v. 102). 

') Har mä dock ej förbises, att ]^6rsdr&pas text är mycket osäker. 

*) Insatt af Gislason i st. f. handskriftemas att, bl&t, ord; Sk., s. 109. 

Digitized by VjOOQIC 



Hjelmqvist: Anin&lan. 215 

Hos Siflpratr p&traffas (Sk., y. 26) 

smengr firom tniMa, 
hos Einarr Skulason (O. N., Geisli 39, 2) 

gctUngs riks af sliku, men (36, 1) 

müdings hefir hdldin. 

Om jag på grund af de anförda exemplen, bvilkas antal helt 
säkert skulle kunna ökas, ej kan anse, att versen 

sohnstrips fyrrom ripa (Sk., Sigvatr torpar son, v. 278) 
är fullkomligt otänkbar pä grund af metriska skäl, m&ste det 
likväl fasthållas, att man vid textändringar bör akta sig att 
gifva en vers, hvars form snarast skulle vittna om en lapsus hos 
skalden. *) 

Jag tror därföre icke, att Gislason träffat det riktiga, dÄ han 
(s. 146) föreslår att i stallet för 

Qunnlaugr meS hjör punnum (]Porl)r Kolbeins son, v. 4) 



Cruniüaugr rayre punno. 

I sammanhang härmed må nämnas, att GKslason (Sk., s. 111) 
föreslår att i stället för 

Granis daucti bra glecti (C. N., Hallfreds Erfidräpa 25, 5) ') 
läsa 

Crrams brå gepe daupe. 
Emellertid blir ändringen osäker, emedan det är ytterst ovanligt, 
att en verbalform sådan som bra uppbär den biton, som betingar 
följande stavelses förkortning '). 

Af liknande anledning måste jag draga i tvifv^elsmål en emen- 
dation, som härrör från H. Fridriksson (Sk., s. 155). 

Sk., Björn Hltdælakappe, v. 2 lyder: 

svinn at hviar innan. 
Här är svinn at gissning af den nämnde forskaren för handskrif- 
temas sunnat (Boer, s. 27). Man kan dock ej antaga, att det obe- 
tonade infinitivmärket at haft en så märkbar accent, att följande 
höjning kunnat förkortas *). 

Då at ej är nödvändigt (det verb, som styr den infinitiv, hvar- 
till det hör, är bidja), föreslår jag att i stället för svinn at läsa svinneyg 



glepe; ifr 



') Å andra sidan kan det ju t&nkas, att en vers blifvit ändrad af en 
afdkrifvare, emedan dess form afvek från den vanliga. Dock måste synner- 
ligen starka skäl framdrafcas, om något dylikt skall kunna antagas. 

*) Emenderadt af Wisén, G. N. I, s. 187, genom att insätta gæSi för 

"' dock C. N. n, s. 349. 

'Verba finita an zweiter stelle des verses bringen keine Verkürzung 
der folgenden hebung zu wege" (Sievers, Altgermanisohe Metrik, s. 102). En 
sådan vers som 

ek fa ena Pridfju 
(C. N., BeksteQa 85, 2) står väl tämligen isolerad. 

*) "Proklitische wörter . . . können dagegen, der natürlichen wortbin- 
dung halber, einen nachton nicht empfangen, also auch nicht Verkürzung der 
hebung bewirken** (Sievers, Altgermanische Metrik, s. 102). 



Digitized by 



Google 



216 Hjelmqvist: Anmälan. 

eller svinngeä, ett adjektiv, som blir bestämning till ordet snöt i 
föregående vers och ej strider mot metrikens lagar. 

Ännu ett par metriska anmärkningar! Finnar J6nsson anta- 
ger (Indledning, s. XIV), att Gislason, som genomg&ende skrifVit 
an ^ en, sv. än, sannolikt skulle stannat vid skrifsättet an, om 
han {kit revidera sitt arbete. Som stöd därför anför utgifvaren ett 
ställe i Gislasons kommentar till Nj41a, där en vers citeras, som 
visar, att an haft kort a. Här m& hänvisas till en annan vers, 
upptagen i Sk., som troligen ådagalägger detsamma: 

hripvbvd^ ån ek pvi hvipa M (Holmgöngo-Berse, v. 60). 

Vidare må anmärkas, att Gislason någon gång uraktlåtit att 
sammandraga ett ek med föregående verbalform, fastän metriska 
skäl tyckas fordra bragarmäl eller bortkastande af ek. Så uti: 

{Vett ek arp å pvl) borpa (Bruse Halla sunr, v. 2) 

(lyg ek eige pat) laygjar (Helge Skefels sunr, v. 3). 

Enligt Sievers (Altgermanische Metrik, s. 58) gälla enstaf^iga 
ord med kort vokal och enkel slutkonsonant eller med diftong i 
slutljudet såsom långa stafvelser, då de förekomma i höjning. Så- 
dana verser som 

flay ok fagrar drar (Sk., Bgell Skallagrims sunr, v, 19) 

bgl öHtet drager (Sk., Kormåkr, v. 82) 

myndak öl cU Opens (Sk., Dens., v. 101) 

utfteiter gaf dto (Sk., Ayjolfr dapaskald, v. 7) 
kunna ej gärna anses felaktiga. 

Sievers anmärker dock själf, att enstafviga obetonade ord fö- 
rekomma som förra del af upplösning i höjning, hvadan här bruket 
tycks varit vacklande. I Sk, förekomma t. ex. följande verser, där 
en (men) utfyller höjning: 

En af ungom svanna (Hall&øt)r vandræpaskald, v. 93) 

En i gegn at gunne (forpr Kolbeins son, v. 29) 

En ef st vig frd Veigo (Dens., v. 37) 

En i gggn peirs g^du (Dens., Sk., s. 228), 
men också följande, som tyckas tala för, att en varit kort: 

en ek veit at hefr heitet (Gldmr Geira sunr, v. 27j. 

en ek hyrbrigper hugpa (Håsteinn Hröraundar sunr, v. 21) 
Utan någon nimnvard svårighet kunna dock dessa verser än- 
dras till 

en veitk at hefr heitet 

en hyrbrigper hug pak '). 

Fastän en behandlas som långt, sjnes det mig dock vågadt 
att låta es (— rei. partikeln) blifva höjning och detta mot hand- 
skriftliga läsarten. 

') Kan dock läsas: hriPvönd, än pvi kvipak, 

*) Wisén i C. N., II, 55 skrifver en 1. enn; enligt Larsson hafva do 
äldsta handskrifterna en; enliji^t Sievers (Beiträge XV, s. 405, Anm. 1) och 
Kahle (Die spräche der skalden, s. 184, Anm. 1) visa hendingama, att man 
bör skrifva enn. 



Digitized by 



Google 



Hjelmqvist: Anmälan. 217 

Korm&kr, v. 19 lyder enl. den öfverlämnade texten: 

pat es i Ijosu like (Sk., s. 82). 
Glslason ändrar versen till 

es i like Ijöso. 
Om man läser i stället: 

pat es i like Ijosu, 
möter den svårigheten, att den första hendingen står i obetonad 
stafvelse, något som dock ej ar utan motstycken *j. 

Till sist må nämnas, att verserna 

pöt steifforlega låter (Kormåkr, v. 100) 

ef [mer] Skrytner Up veittet (Dens., v. 104) 
i metriskt hänseende ej äro fullt tillfredsställande. Man bör väl 
läsa: 

p6t steigorla later (Bugge i Aarbøger för 1889, s. 88) 

ef Skrynier Up veittet 1. ^ nter Skrytner veittet (Möbins, Kormaks 
Saga, s. 55). 

Det kan tyckas obehöfligt att dröja vid sådana jämförelsevis 
obetydliga frågor, som här ofVan blifv^it vidrörda. 

Gislason skattade Sievers^ metriska undersökningar högt. Helt 
säkert skulle han, om han f&tt l>igga sista handen vid sitt verk, i 
flera afseenden reviderat skaldekvädenas metriska form, just på 
grund af den tyske forskarens arbeten. 

Såsom Finnur Jonsson framhåller (Indledning s. XXIV), 
skulle Gislason också helt visst hafva tillfogat hänvisningar till så- 
dana skrifter, som utkommit senare än de särskilda partierna i Sk. 
bli^t utarbetade. Här vill jag särskildt nämna Björn Magnusson 
Olsens och Bugges intressanta afhandlingar om verserna i Kor- 
maks Saga. 

Doc. Finnur Jönsson har försett Sk. med en värdefull inled- 
ning, till hvilken jag flera gånger hänvisat. Han redogör där för 
arbetets historia samt lämnar några antydnin^r om Gislasons plan 
att fortsätta och fullständigt utföra det. Härtill har fogats en fram- 
ställning af det sätt, på hvilket texternas skrifsätt af Gislason blif- 
vit återgivet. Slutligen innehåller denna inledning åtskilliga kri- 
tiska bidrag af stort intresse. 

Utgifvaren har ytterligare ökat det Gislasonska arbetets värde 
genom att vidfoga ett supplement till de i texten upptaga verserna. 

Som förut nämnts, har Gislason ofta inskränkt sig till att an- 
föra halfstrofer och utelämnat deras motsvarande hälfter. Dessa 
anföras i supplementet. 

Mångenstädes, har Finnur Jönsson föreslagit ändringar af den 
handskrifuiga texten, som ofta äro mycket fina. Jag erinrar om 
förslaget att i följande hal&trof af Sigvatr: 

^) Pat eromk synt at snimrna ^Brage enn gamle, v. 1) 
paäan reis «po sus einutn (Geisle, 6, 5) 

enn hpfomk arin ofskemdan (Bjarnar Saga Hltdælakappa (Boers uppl.), 
str. 19, v. 3). 

Digitized by VjOOQIC 



218 Hjelmqvist: Anmälan. 

Hyhk å fot en flekkum 

(feU sdr å il hvdra) 

— hv(ist gingum p6 pingat 

pavm dag — komings mgnnum 
ändra forstå versen till 

Hgkka fåt dn flekkum (Sk., s. 231). 

Ibland knnde man m&hända önska^ att utgifVaren hade skänkt 
oss en något större textkritisk apparat, att han t. ex. nämnt, hvil- 
ken handskrift han följt, då han ger en text, som aPviker från den 
vanliga. 

Sk., s. 221 anföres följande vers af Gisle Särs sunr: 

Nu hefr gnystærir geira. 
Enligt Tvær Sögur af Gisla Surs syni s. 117 och s. 162 ha hand- 
skrifterna gunn- i st. f gny- *). 

En vers af Hallfrø^r vandræpas^ald lyder enligt Yigfösson- 
Möbius (Pomsögur, s. 95; jfr s. 212 och Flatöboken I, s. 327): 

gramr ok porr enn rammi, 
hos Knnur Jönsson (Sk., s. 224): 

gramr ok por enn ramma. 

Ännu ett par småsaker har iag tecknat mig till minnes: 

S. 221 återges en vers af Gisle Surs sunr på följande sätt: 

Gerskattu ntßmr, kvad Nauma. 
Versmåttet kräfver här, att man läser gerskapu. 

S. 219, not 4 uppges det, att i fldsteinn Hr6mundarsons vers 

Hegrik svan pars sdra 
den handskriftli^a läsarten är sdrum, som af Jön l^orkelsson ändrats 
till sdra» Men nos denne (Sk^ringar, s. 43) samt Islendinga Sögur 
I, s. 128 förekommer i st. sdrir såsom den öfverlämnade textens läs- 
art. S. 223 hade bort anmärkas att i versraden "NjgrSr réét viga 
virSum viga'' är rättelse af textens uestan (Sk., s. 102; versen är af 
Sveinn Dana-konongr). 

Det är, som man finner, helt obetydliga anmärkningar. Att 
jag framkommit med dem, beror hufvudsakligen därpå, att enligt 
min mening ett arbete, som är afsedt att inviga de studerande i 
textkritisk behandling af norröna dikter, bör så tydligt och klart 
som möjligt framhålla, hvad som är handskriftlig läsart och hvad 
som är emendation. 

Helt säkert kommer Konrad Gislasons efterlämnade arbete 
att med tacksamhet mottagas af dem, som studera nordisk filologi. 

Man måste dock draga i tvifvrelsmål, om boken är fullt lämp- 
lig för dem, som ännu befinna sig på begynnarens stadium. . Den 
innehåller allt för ofta antydningar och hänvisningar i st. f. utför- 
liga- anmärkningar, som kunnat underlätta läsarens möda att till- 
godogöra sig det rika innehållet. 



") Jfr Sky ringar å visum i Gisla Sögu Surssonar, samdar af J6ni Jor- 
kelssyni, 8.*5 f. 



Digitized by 



Google 



F. J6n88on: Bemærkn. til prof. Noreens ''Jenm&le^\ 219 

En annan anmärkning, som gör sig sj&lf^ är den, att dessa 
halfstrofer eller hela strofer, lausavisur och fragmenter ur större 
kväden^ som meddelas^ icke kanna, som de nu förekomma^ lösryckta 
ur sitt sammanhang, gifv^a läsaren n&got mera än en högst ofull- 
ständig bild af den norröna poesien. 

Helt säkert är det fördelaktigt^ att vi äga tvä arbeten^ som 
komplettera hvarandra, Gislasons Skjaldekvad och Wiséns Carmina 
Norræna. 

Hvilka berättigade anmärkningar som än kunna framställas 
mot det sistnämnda^ det äger dock tvä bestämda företräden: det 
upptar sammanhängande, afslutade dikter, och det sev en text, som 
vittnar om förtrogenhet med den norröna metrikens senare ut- 
veckling *). 

Men därför blir v&r tacksamhetsskuld mot Gislason icke 
mindre. 

Ännu större hade den blifvit^ om han f&tt fullfölja sitt verk 
ännu längre. Att det ej förunnats honom, ökar saknaden af den 
högtförtjänte forskaren. 

Lund den 10 Juni 1898. 

Theodor Hjelxnqvist. 



Et par bemærkninger til prof. Iforeens "Jenmäle''. 

Hr prof. A. Noreen har fundet det nødvændigt at tage til 
genmæle mod min anmældelse af den 2. udg. af hans "Altnorw. u. 
altisl. grammatik", særlig fordi ''den säkra ton'', hvori jeg skal have 
skrevet, "möjligen kunde förleda" til at tro, at mine p&stande var 
velbegrundede, hvad de efter prof. Noreens mening ikke skal være. 
Denne bebrejdelse for min ''sikre tone" kunde med mindst lige 
så stor ret vendes imod forf. selv, der ofte, ja altfor ofte i sin gram- 
matik, hvis fortjænester jeg, som det frem^r af min anmældelse, 
ellers sætter stor pris p&, fremsætter lærdomme og forklaringer, 
der mildest talt kan betegnes som omtvistede, uden at der tages 
nogen som helst reservation (f. ex. netop det af mig kortelig be- 
rørte Osvifr — Osyfr o. s. v.). Til de nævnte lærdomme hører sær- 
lig de af mig angrebne, fra isl. håndskrifter hæntede, ofte som 
^'lautgesetzlich" betemede "former", som, efter min opfattelse og 
mit kendskab til hdskrr., bör op&ttes dels som beroende på unöj- 
agtig skrivemåde, dels som ligefremme skrivfejl. Tiltrods for den 

*) För att afböja ett missförstånd, som möjligen kunde föranledas af 
Doo. Jönssons yttrande s. II, att Wisén ''ikke er gået til selve kilderne**, må 
erinras därom, att Wiséns återgifvande af Bekstofja, Lilja ooh Skida-Bima 
baserar sig på granskning af själfva handskrifterna, för den förra diktens 
vidkommande verkställd af honom själf, föröde bägge senare kv&denas af 
Cederschiüld (se Præfatio till Carmina Norræna s. VIII). För flera utaf de 
öfriga GBkrmina hade Wisén att tillgå upplagor, som hyllade på helt nyss 
gjo^ handslariftsundersökningar. 

▲ASIV FÖ» XOnDXtK riLOLOai X, »T FÖLJV VL f r^r^r-^Jr-% 

Digitized by VjOO^ IC 



220 F. J6ns8ou: Bemærkn. til prof. Noreens ^'Jenmale". 

ærede forf:s modbemærkninger finder jeg ingen som helst an- 
ledning til at tae^e tilbage noget som helst af hvad jeg har an- 
grebet; jeg fastholder mine bemærkninger ang&enae dette 
punkt i deres fulde udstrækning. Ind p& enkelthederne nyt- 
ter det ikke her at komme. Kun finder jeg mig foranlediget til at 
bemærke^ at prof. Noreens opfettelse af kom (com i cod. reg) i 
Lokas. 6 er s& forkert som muligt. Jeg havde halvvejs væntet, at 
forf. havde ladet alt forsvar falde^ s& snart han blev opmsarksom 
p& det rigtige; roen i steden betegner han dette kun som en ^'avlag- 
sen möjlighet^\ Her er der og kan der ikke være tale om andet 
end impf og det af — temmelig indlysende — syntaktiske grunde. 
Præs. vilde betyde noget helt andet end sammenhængen kræver, 
nemlig: '^er i færd med at komme, er undervejs^', hvilket jo er 
meningsløst, da Loke allerede er kommen; prads. kunde ogs& bru- 
ges i en historisk fortælling (præst, hist.) om hvad der tidligere 
havde tildraget sig; men herom er der lige s& lidt tale. Den eneste 
mulige opfattelse er den, jeg har gjort gældende og, s& vidt jeg 
kan se, alle udgivere lige fra den store Khavner-udg. II bind 1787 
(kom — 'Veni")j det er først K. Hildebrand (og senere Symons), 
der trykker kørn. Alle oversættelser har jeg ikke efterset. F 



M 



Magnusson oversætter "jeg kom", P. Bergmann "je suis arrive' 
o. s. v., G. Vigfüsson; "i. .. came" (C. P. B. I, 102). Dette sted 
i Lokas, er efter min mening overhovedet et sådant, hvorom ingen 
tvivl er mulig, ingen diskussion nødig. Om de andre tilfælde, hvor 
jeg opfatter o i cod. reg. som ø^ agter jeg ikke her at dvæle videre ved. 
Ang&ende de isl. hdskrr. og deres skrivemåde (ortografi) skal 

1'eg bemærke^ at min ærede modpart ikke synes at være s& fortro- 
ig med afskrivernes m&de at arbejde på, som ønskeligt. En sådan 
fortrolighed vindes kun ved autopsi og vidtgående selvstændige 
undersøgelser af hdskrr. selv. De bogstavret udgivne hdskrr. er 
endnu for f& — desværre — . Endnu mindre nytter det, at fordybe 
sig i et enkelt hdskr., selv om det er sket med stor flid og grun- 
dighed; ensidighed i betragtningen og skævhed i dommen er tidt 
og oft;e følgen heraf. Det er urigtigt at beskvide mig for en 
ringeagt for bogstaveringen i det hele. Men det kendskab, jeg 
mener at have erhvervet til de isl. hdskrr., forbvder mig uden 
videre at tillægge deres ortografi en så udstrakt betydning, som 
prof. Noreen gör. Hele dette spörsmål fortjæner at belyses på en 
udførlig måde, men det kan jeg ikke her indlade mig på. At det 
tiltrænges, derom kan min ærede modpart og jeg vistnok vsBre enige. 
Angående sådanne former af ia-st, hvor r skulde have 
trængt läig ind, anfører forf. to exx. fra cod. reg« af Snorra- 
Edda; intet af dem er dog uomtvistelige beviser for forfis på- 
stand. Det ene ex. er fellir (SnE. I, 290) i Yerslinjen flugstaila réS 
féllir; her har afskriveren skrevet fellir i den tro, at der burde 
stå nom., subj. til det lige foran stående verbum (réct) — sådanne 
fejl er jo ganske almindelige i de gamle vers — ; det andet ex. er 
hersirs (I, 636); dette kan meget godt bero på dittegrafi; cod. reg. 



Digitized by 



Cjoogle 



F. Jönsson: BemsBrkn. til prof. Noreens ^Jenmftle^. 221 

af SnE. karakteriserer sig netop — fremfor mange andre — ved sine 
mange dittografiske fejl (se præfatio SnE. III, s. XXXIX — LX; 
jfr det her bl. a. anførte hvrskarlar, nokJcvornr^ bljiflvgvr). 

Porf. p&st&r, at jeg gör ham uret, n&r jejj har givet det ud- 
seende af, at han daterer Egils Hpftidlausn til ''omkr. 950'*; jeg 
indrömmer, at s&ledes har jeg forstået hans bemærkning: ^nSgell 
Skallagrimsson (nm 950)'* i anledning af et af förf. anført ord fra 
H^Aidlausn. Jeg har selvfølgelig intet at bemærke ang. rigtighe* 
den af forf:s i en overdreven spøgefuld tone og ikke aldeles loyalt 
holdte forklaring af udtryksmåden, men dermed slipper min ærede 
modpart ikke. Det var ikke middeltallet af digterens levetid, det 
her gjaldt at bestemme (den er bekendt nok); hovedsagen var og * 
burde være den, at angive den pågældende ordforms tidligste sikre 
optræden i den os bekendte litteratur; da man nu ved — og forf. 
betvivler ikke visheden — , i hvilket år det digt er forfattet, hvori 
ordformen findes, burde dette årstal anføres og intet andet. Skönt 
man derved ganske vist kun kommer c:a 15 år længere tilbage i 
tiden — nå — est auadam prodire tenus, si non datur ultra. Når 
man kun kender en skjalds tilnærmelsesvise levetid, men ikke de ek- 
sakte tal for hans digtes tilblivelsestid, er man nødt til at holde 
sig til den første; når den sidste er bekendt, er det ikke altid uden 
betydning, om man holder sig til den eller ej. 

Når forf. m. h. t. ordet ^sjåt" = ''skare" henviser til Bisk. 
I, 647, er dette fuldkommen urigtigt; her betyder ordet (o: $jgt) 
netop sæde 'sedes*. Siot, i Hyndl. 43 er derefter for svagt til 
at støtte antagelsen af et ^6t, og dettes eksistens er lige så pro- 
blematisk som for. En overgang i betydning (siddeplads — sid- 
dende mænd) er langt fra at være utænkelig (den i sammenhængen 
fremførte bemærkning om det tyske schnur's betydninger er Gge 
så flot som intetsigende, for en vittighed skal man dog vel ikke 
nævne detf). 

Når forf siger, at det er "djärvt tal" af mig at sige, at øyrtin 
i en sætning som Hværr er øyrun hæfir, pa hæyri er en "artiku- 
lerad f&rm", så er denne tale hos min ærede modpart ikke alene 
langt djærvere, men den er tillige mislig, som om man ikke vidste, 
i hvor langt stærkere udstrækning den geistlige tale i oldtiden (ligesom 
endnu den dag i dag på Island) har benyttet den bestemte form 
i dette og lignende tilfælde, hvor artiklen strængt taget kunde und- 
væres. I dette nævnte tilfælde er artiklen aldeles ikke stødende 
og kan meget let forklares. M. h. t. den slags overflødige artikler 
har jeg på må og få samlet et par exx. fra St. Hom.: en a eno 
prettogosäa dre (ddrseNS 55, 8; sa er f yr synar sakar pypese kon- 
ana 56, 6-7; heims tignen 57, 26; hué stripr domandeN keomr 60, 5; 
heUagre cristneNe 61, 10; epa ova hanes hr apt 77, 36; v^pesvera 
87, 29; drottens degenom 27, 27; hotipa haldino 161, 5; e6rü hafa 
gdlit 151, 24; sem par seger i hökcim iobs 153, 18 o. s. v. Man 
IsBse stederne i sammenhæng. 



222 F. Jénsson: Bemærkn. til prof. Noreens ''Jenmale". 

N&r jeg i min anmældelse efter forfis mening har nndladt at 
henvise til et par afhandlinger (f. ex. til et mig velbekendt sted i 
Wadsteins afhandling om homiliebogen), har forf. aldeles ingen ret 
til deraf at slutte og skrive, at sådanne afhandlinger er mig 
abekendte. Jeg tillader mig at protestere imod en s&dan frem- 
gangsmåde. 

Til slutning et par ord om de såkaldte ''normaliserede" ud- 
gaver, som visse moderne ildtilbedere af bogstaveringen i do gamle 
hdskrr. gör sig så megen ulejlighed med at rive ned på. De er 
tidt og ofte höjst uretfærdige i deres domme. Ligesom sprogman- 
den, grammatikeren af faget, selvfølgelig g&r og m& gå til selve 
håndskrifterne eller til så nöjagtige gengivelser af disse som mu- 
ligt (det ønskeligste vilde da rigtignok være, at han tilfulde for- 
stod at benytte dem rigtig), lige så vel er der andre granskere, 
for hvem bogstaveringen selv aldeles ingen betydning har, men 
som kun læser den gamle litteratur for dens indholds skyld; til 
disse hører historikeren, litteraturhistorikeren, kulturhistorikeren, 
juristen o. s. v., o. s. v., for ikke at tale om menigmand; alle disse 
ønsker læselige, let læselige udgaver; de kursiverede og diplo- 
matiske udgaver betegner de som ulæselige eller rent ud ubruge- 
Ug6> i^g h^i^ ofte hørt sådanne og lignende betegnelser. I tidli- 
gere tider havde man — desværre — ikke eller så godt som ikke 
sans for bogstaveringens större eller mindre betydning og de ud- 
gaver, som da besörgedes, var udelukkende beregnede på det store 
publikum. Nu er dette heldigvis forandret, så at man efter tid 
og lejlighed søger at tilfredsstille bægge parter; men ingen af parterne 
har nogen egenlig grund til klage. Særlig må det for "normali- 
seringens" vedkommende hævdes, at den er nødvendig og uund- 
gålig, når man kun har med senere papirshåndskrifter at göre. 

Jeg for min del ønsker intet hellere, end at fremtiden raå 
se sig i stand til, så snart det lader sig göre, at forsyne os rigelig 
dels med gode, kritiske, mere eller mindre "normaliserede^ udgaver 
af gamle norske og islandske skrifter, dels med så nöjagtige gen- 
givelser af alle de vigtigere båndskrifter i det mindste som muligt. 

Når dette sidste er sket, antager jeg det som rimeligt, at 
prof. Noreen og de, som følger i hans fodspor, vil Ä et andet syn 
på de gamle islandske håndskrifters "ortografi" og dennes be- 
tydning, og at de da vil blive mere tilböjelige til at give mig ret 
i min betragtning, end de nu synes at være. 

Lad os så indtil videre søge sandheden hver på sin måde — 
i al fordragelighed. 

København den 17. Aug. 1893. 

Finnur Jönsson. 



Digitized by 



Google 



Bråvallakvadets kæmperække. 

Tekst og oplysniiiffer. 



"Sagaon om denne svenske strid har Starkad, selv en af 
de ypperste kæmper i slaget, fremstillet i et dansk minde- 
kvad, der mere er gemt i hukommelöen end i skrift. Dets 
indhold, som han fremstiller i vort modersmåls jævne stil, vil 
jeg nu udtrykke i latinsk tungemål og först opregne höv- 
dingeme i begge hære". Således begynder Sakse sin skild- 
ring af Bråvallaslaget *). Det islandske "Sggubrot af forn- 
konungum" har en meget lignende beretning, der også et 
steds henviser til Starkad som sin hjemmelsmand ^). I 1828 
opdagede Finn Magnussen, at den lange række af kæmpe- 
navne (i Sakse og i S^gubrot) har bevaret de oprindelige 
rimbogstaver, og at derved en del af kvadet lader sig re- 
konstruere. Dette er da forsøgt: 1) af Finn Magnussen, 
Mythologiæ lexicon, s. 301; 2) N. M. Petersen, Danmarks 
historie i hedenold I^ 264—67; 3) P. E. Müller, Notæ ube- 
riores in Saxonem 220 — 27; 4) Gustav Storm, Kritiske bi- 
drag til vikingetidens historie 201 — 6. Desuden er der ydet 

*) s. 376: Historiam beUi Svetioi Starcathems qui et ejusdem prælii 
præcipuum columen erat, primus Danico digessit eloquio, memoriæ magis 
quam literis traditum. Cujus seriem ab ipso pro more patrio vulgariter 
editam digestamque Latialiter complecti statuens, inprimis præstantissimos 
utriusque partis proceres recensebo. 

*) Vebiorg skiaUdmær . . . sua hefir hon uant sik med hialmi ok bryniu 
ok suerdi, at hon var framarla i riddaraskap, sem Storkydr inn gamli segir 
(Fas. I, 884). 

AEKIV FÜ» XOEOI» FILOtOai X, KT »ÖLiD V,. ^.^^.^^^ by^OOglC 



224 Olrik: Br& vall ak vadet. 

en række bidrag til kvadets literære vurdering. N. M. Pe- 
tersen opdagede systemet, hvorefter kvadets forfatter lader 
alle Nordens egne være repræsenterede i slaget. S. Grundtvig 
(Den nordiske oldtids heroiske digtning s. 59 — 62) så for 
förste gang Bråvallakampens ejendommelige karakter som en 
genspejling af hele Nordens tidligere helteliv, — medens Gustav 
Storm (Kritiske bidrag) påpegede kvadets sammenhæng med 
det ll:te årh:s historiske forhold og personer. Begge disse 
synspunkter findes forenede hos Mullenhoff (Deutsche alter- 
tumskunde V, 335 — 56), som dog — henreven af det store 
i S. Grundtvigs opfattelse — ikke har udnyttet Storms ar- 
bejde tilstrækkelig; heller ikke er alle enkeltheder tilstrække- 
lig overvejede i det åndfulde arbejde. 

Det, jeg her vil søge at yde, er en fyldigere og grun- 
digere behandling af kvadets tekst, end der findes hos nogen 
tidligere udgiver: at bestemme så vidt muligt hvert enkelt 
navns og tilnavns form og betydning, at oplyse de enkelte 
navnes og personers forekomst så nöje som det er muligt, og 
at klare det indviklede spörsmål om kvadets sprogform. Her- 
igennem håber jeg at nå frem til et bestemtere svar på spörs- 
målet om kvadets alder, hjemsted og forbilleder. En fuld- 
stændig literær vurdering håber jeg en gang senere at give 
i sammenhæng med en del andre heltekvad; her har jeg 
blot medtaget den del, der knytter sig til Bråvallakæmperne. 
(Jf. foreløbig mit foredrag om ^Norske oldkvad og sagn- 
konger" i (norsk) Historisk tidsskrift 1893). 

Som hjælpemidler fremhæver jeg særlig: Rygh, Norsk- 
islandske tilnavne; Lundgren, Personnamn från medeltiden 
[Svenska landsmålen X, h. 6; kun s. 3—86 udkommet]; 
O. Nielsen, Olddanske personnavne; Aasen, Norsk navnebog. 
På savnet af en oldnorsk-islandsk navnebog har mine egne 
samlinger kun ufuldstændig rådet bod. 

Der findes, som allerede nævnt, to kilder til at lære 
kvadet at kende: Sakse og S9gubrot. Sakse er benyttet efter 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallakvadet. 225 

Pariserudgaven (8); sidetallene henviser til P. E. Müllers ud- 
gave. Desuden er der optaget læsemåder fra et hidtil upå- 
agtet brudstykke af Kristjern Pedersens oversættelse (P), 
hvorom jeg har talt nærmere i et tillæg nedenfor. S9gu- 
brot (B) anføres overalt efter håndskriftet (AM. le ß fol); 
hskris afkortelser er i de fortællende stykker opløste uden 
bemærkning, i selve navnerækkerne derimod mærkede ved 
kursiv og hskr:s tegnsætning og brug af stort bogstav er be- 
holdt. Sidetallene henviser til udgaven i Fornaldarsögur I, 
377 — 87 (Fas.); i det hele er denne udgave meget pålidelig; 
de enkelte tvivlsomme tilfælde har jeg nævnt i noterne. Et 
aftryk af håndskriftets tekst har jeg udeladt af hensyn til 
pladsen; men jeg vil ønske, at det må fremkomme, helst 
sammen med en ny udgave af alle Skjoldungsagnene. 

Mit arbejde falder i følgende afsnit: 1) tekstaftryk af 
8 og B ; 2) kritisk tekst med oplysninger; 3) kvadets sprog- 
form og hjemsted; 4) kvadets alder; 5) forbilleder i sam- 
tiden og kæmperne på Ormen lange; 6) kvadets sagnhisto- 
riske kilder; 7) tillæg: Kr. Pedersens oversættelse af Sakse. 

I. Tekstaftryk. 

Herefter aftrykkes jævnsides 8:s og B:8 optælling af kæm- 
perne. Hvor jeg har ombyttet navnenes orden, er det mærket 
med en stjærne. Navne, der er lånte fra et andet sted i for- 
tællingen, er satte i skarpe klammer ^). 

^) Sakses lydbetegnelae er den hos ham sædvanlige, s&ledes betegnes y 
ved u (undtagen i endelsen -5y), o og ø er sammenblandede (Sakses grund- 
tekst har vist kun haft tegnet o). Mærkeligt er det, at don Undende gane- 
lyd, der i ældre dansk betegnes ved gh og af Sakse med g (maske rent 
undtagelsesvis med ch), her har en meget vekslende betegnelse: 4 BoiThy, 
Burgha, Belgi, 9 Dahar, [12 Eyil], 16 Burgar, 19 Blihar, [20 thruwar], 21 
Scaha-Fyrchi, Berhgar, Brahi; måske er det ogs& denne lyd, optegneren har 
hert i Wegthbiorg (»» Webiorga; B: Vébj^rg). Betegnelsen med h er almin- 
delig i runeskrift (f. eks. i runehskr. af sk&nske lov); betegnelserne gh og 
hg findes i runeh&ndskriftets yngre del (og det mulige gth vil svare til dette 
h&ndskrifts hf). Heraf fremgår, at ramsen ikke bruger Sakses sædvanlige 

Digitized by VjOOQIC 



226 



Olrik: Brå vallakvadet. 



I. Igitur ex ducibus qui ad 
Haraldum coierant, clarissimi 
noscitantur: 

Suen ae Sambar 

*Salgarthuö — — 

Ambar et EUi 

2. Rathi Fiouieus, 

Roe . . barbæ prolixitas, 
Skale Scanicus, 

Alf Aggi filius, 
Oluir latus, 
Gnepia vetulus, 
Gardh Stang oppidi cultor. 
3. Cui adjiciuntur necessarii 
Haraldi: 

Blend ultimæ Tyles incola 
ae Brand micæ cognomen 

habens; 
Toray cum Toruingo, 
Tetar atque Hialto. 



t)er8sir kappar varu 
Haralldi konungi: 

Sueinw. samr. 

[Ella] 



["Brai 

Sækalfs fadir''] 



Gnepi enn Gamli. 
Gardr. — — 



brandr. 

bløngr. 

teitr. tyrvingr. 
hialti. 



med 



retskrivning, men rimeli^s er nedskreven af nogen anden. Optegnelsen 
m& være gjort ent-en med runer eUer med latinbogstaver af en mand, der 
kendte rtmeskrifb. 

1* Salgarthus st&r i S mellem de to stavrimende navne Bathi og Boe 
(i næste vers). 

1* » Elli S 888 (Ella B 894) dræbt af Starkad. 

2^ Bathi P, Bati S. 

2^ Boe quem barbæ prolixitas cognomento insignem effecit « Boa S 
888 (gf.). 

2» Gardhstang S; jf. Garthar S 388. 

2. S 888 dræber Starkad: Boa, Gnepia, Garthar og Skalki pater; i B 
885 dræber han "Brai Sækalfs faåir" og Gnepia. Det förste af disse navne 
synes fejlskrift for Hr6i; (m&ske denne da er » Skalki pater). 

3'-* Thorny cum Thoruingo, Tatar 8. Stavrimet og B viser det rig- 
tige; i 1. 8 har navne p& Thor- lokket afskriveren til at indskyde h; i Tetar 
har sidste a lokket det forste ind. 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Brftvallakvadet. 



227 



Navigio Lethram advecti 
. . . spicula arcuum balista- 
rumque tormentis excutere, ae 
plenimque viritim cum hoste 
decernere, poeses quoque pa- 
trio sermone contexere promp- 
tissime calluerunt. 
4. 

E Lethris autem prodiere 

Hortar, Borrhyque, 

Belgi cum Begatho; 

Bari ae Toli. 

At Sle oppido cum Ha- 
cone genam seisso sub Hetha 
Wisnaqueducibus Tummi ve- 
lificator excesserat. 
5. Bo Brami filius 

et Brat Jutus, 

Orm Anglicus, 

Vbbo Fresicus, 

Ary alt^ro cassus lumine, 

Alf et Goter, 

Dal corpulentus, 

Duc Sclavicus. 

Webiorgam quoque, eo- 
dem spiritu præditam, Bo Bra- 
mi filius et Brat Jutus belli- 
gerandi cupidine prosequun- 
tur. His agglomerantur . . . 



|>eir varu skälld Harallds 
konungs ok kappar. 



J)essir varu heiman or hird 
Harallds konungs: 

hiortr. borgaR. 

beli. baRi. 

beigadr. toki. 

[I annan fylkingar-arm uar 
sa hofl)ingi er het Hak i hogg- 
uinkin(n)i ok varu fyrir bo- 
num merki borin.] 

*bvi bramuson 

bratr irski. 

Ormr enski. 

*vbbi enn fnski. 

Ari eineygi 

Geiralfr. 

[dagr enn digri. 

dukr uinducfski] 

V eb i or g bet enn skialld- 
mær er kom til Harallds ko- 
nungs med mikinn her sunnan 
af Gotlandi ok fylgdu henne 
margir kappar. Af l)eim oUum 
uar mestr ok agetaztr Vbbi 
enn friski. 



4' — Hort &c Burgha S 888 (B 885 Borgaa og Hiortr) fældes af Starkad. 
5^-* står i B iblandt Hrings kæmper. t 

Digitized by VjOOQIC 



228 



Olrik: Br& vallakvadet. 



6. Wisnam vero, imbutam 
rigore fæminam reique mili- 
taris apprime peritam, Sclava 
stipaverat manus. 

Cujus præcipui Barri ae 
Gnizli satellites agnoscuntur. 

Cæteri vero ex eadem co- 
horte, corpus clypeolis tecti, 
prælongis ensibus aeriique co- 
lons parmulis utebantur . . . 
7. Tolcar atque Ymi, 

Toki lumensi provincia 
ortus 

cum Otrico cui agnomen 
luvenis. 

8. At He t ha, promptissi- 
mis stipata comitibus, arma- 
tam bello centuriam aiFerebat. 
Cujus primi fuere: 



Grimar ae Grenzli, 
post hos Ger Liuicus, 
Hama et Hunger, 
Humbli Biarique 
rcgum fortissimi memorantur. 



Visinu skialldmeio fylgSi 
mikill Uinda-herr. 



*med henne varu l)eir kap- 
par Karri ok Milva. 

varu peir audkendir, l)eir 
hofdu long suerd ok buklara, 
en (>eir hofdu ekki langa 
skiolldu, sem adrir menn. 



Ok i annan fylkingar-arm 
Harallds konungs var Heidr 
skialldmær med sinu merki 
ok hefir hon med ser hund- 
rad kappa. l)eir varu berser- 
kir hennar. 

Grimr. 

GeiR [dagr lifski] 



l)ar varu margir hofdingiar 
med Heidi i arminn. 



6. Navnet Visina i B kan næppe læses Visma; p& flere steder synes 
skriveren bestemt at have adskilt i-stregen fra de felgende n-streger. 
7» Otrito 8, Otriok P. 

8' Post Hosger, 8} post hos Ger, Vedel og aUo udgg. 
8. |)ar ... i arminn følger i B efter navnene i v. 9. 



Digitized by 



Google 



Olrik: Br& vallakvadet. 



229 



9. Præterea Hømi 
et Høsathul, 
Him H^astinusque, 
Hythin gracilis, 
Dahar cognom. Grenski 

Haraldus Olauo genitus 

patre; 
Ex Hathica vero provincia: 

10. [Ex Hathica vero pro- 
vincia:] 

Har atque Herlewar 
cum Hothbroddo cui EflFre- 
ni cognomen. 
At ex Imica regione: 
Humnehy et Haraldus, 
A septenti'ione profecti: 
Haki, 

Bemonisque filii 
Sygmundus et Serker. 

11. Horum omnium cliente- 
lam rex liberali familiaritate 
coluerat. Nam primis apud 
ipsum honoribus habiti, cultos 
auro gladios opimaque bello- 
rum præmia perceperunt. 

Advenerant et editi G an- 
dal sene, quos Haraldi fami- 
liäres clientela vetus effecerat. 



EysoduU 

[Hunn] * holmstein w 
beding miofi 
dagr lifski 

liaralldr olafs son. 



I^ar varu l)eir Alfarr ok 
Alfarinn, synir Gandalfs ko- 
nungs, er l)a bofdv adr verit 



9'"* Høsa. Thulhim Hastinusque S; Mul. genfandt heri B:s Eysodull. 
— S 888 og B 885 nævnes en Hun (Hunn) som den förste af Haralds kæmper, 
der fældes af Starkad; denne kan ikke findes i andre strofer end 9'. 

10* Humnehy S, Humhi P. 

10^ jf. B 378: ^a sendir hann |>anu mann, er He ri ei f r het, ok med 
\feim Saxa(!) her, a fund Hrings konungs, ok lata hasla honnm voll. , 

Digitized by VjOOQIC 



230 



Olrik: Br&vallakvadet. 



12. At ex parte Ringonis 
computantur: 

Vlf, Abgi, Windar, 

Eyil luscus, 

Gotar, Hildi 

Guti Alf patre genitus. 

13. Stur robustus 

Sten Wienicæ paludis ac- 

cola; 
Gerth alacer, 
Gromer Wermicus 
Post quos septentrionalis 
Albiæ finitimi supputantur: 
Saxo Fletir 
et Saligothus 

14. Thord nutabundus, 
Throndar nasutus 
Grundi, Othi, 
Grinder, Toui, 

Coli, Byarchi, 

Hogni ingeniosus, 

Rokar fuscus. 

Hi siquidem, multitudinis 
collegium aspernati, in unam 
se aciem a cætera coborte se- 
creverant. 



hirdmenn ok heimilismenn 
Harallds konungs. 

t)e8sir varu kappar miklir 
Hrings konungs: 

Aki. Eyuindr. 

Egill skialge 

hilldir. Ga'tr 

Gudi. ToUus 

Steian af uæni. 

Styn enn sterki. 

GerdaR gladi. 
Glumr ue^mski 
iiestan af elfinwi 

Saxi flett^> 
Sali Gazki. 



l)essir hofdu enn eina sueit. 



12. Gartr | Guåi — eåledes hskr. i linjedeling og uden prik mellem 
navnene; skriveren synes (ligesom udgiveren i Fas.) snarest at have opfattet 
Gudi som tilnavn til Gautr. u i Guäi er utydeligt, men dog sikkert. 

18. Saxa S; Saxo, udgg. 

14. ßessir — weit danner i B indledningsord til v. 15. 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallakvadet. 



2S1 



15. Rani cui Hyld pater 
et Lyuthbuthi, 
[Soth ] 

Sueno supeme tonsuß, 
Rethyr accipiter 
et Rolf uxorius; 
Ring Athylæ filius, 
Haraldus Thothni editus 
vico. 

16. Walßten Wicensis, 

Thorulf 8pi8su8, 
Thengil procerus, 

Hun, Solwe, 

Birwil pallidus, 

Burgar et Scumbar. 

17. At e Thelemarchia for- 
tissimi venerant, quibus animi 
plurimum, fastus minimum 
erat: 



Thorleuar pertinax, 
Thorkiil Guticus, 
Gretir iniquus 



hrani hilldar son. 
hla-mbodi 
Suein;^ uppske? i 
soknar Söti 
hrokkell høkia. 
hrolfr kuensami. 



Menn uaru ok komnir til 
Hrings konungs af {)elamork, 
er kappar varu, ok hofdu minzt 
yfirlat. l)uiat J)eir Jjottv uera 
dragmalir ok tomlatir. peir 
varu {>adan: 

^kell l)rai. 

J>orleifr Goti. 

^Gvettir rangi 



15* Lyuth Guthi S; Liudh, Buthi P. Tredje bogstav i hlæmbodi af- 
viger helt fra h8kr:8 sædvanlige v og ser mest ud til at være to sammen- 
slyngede o'er; det ser mig ud, som om skriveren har eftertegnet sin for- 
skrift, der kan have havt v eller snarere io. 

15* Senere i slaget fælder skjoldmøen Vebjorg en kæmpe "Soth** (8 889) 
eller Soknar-Soti (B). 

16* Hun, Solwe, s&l. Müller; Hunsol we S. 

17^ I slaget bliver skjoldmøen Vebjorg fældet af en **Thorkillu8 Tele- 
marchiæ ortus" eller "^orkell [irai" ved bueskud (S 889) eller hug (B). 

17 *~« "Hagder, Bolder et Gretir" (S 889; Haddr haråi ok Hroalldr ta, 

B) fælder i slaget TJbbe Friske med bueskud. , r^r^r^J^ 

Digitized by VjOOQIC 



232 



Olrik: Brå vallakvadet. 



irruptionumque avidus, 
Haddir durus 
et Roldar articulus. 
18. E Norvagia vero me- 
morantur: 

Thronder Thrønski, 
Thoki Moricus, 
Rafn Candidas, 
Hafwar, Biami, 
19. Blihar cognomento simus, 
Biorn e uico Soghni 



Findar maritimo*genitus sinu, 
Bersi apud Falu oppidum 

creatus, 
Syuardus verris caput, 
Ericus fabulatur 
20. Alsten^ Harki, 
Ruthar Rawi, 
Erlingar cui colubra cogn.; 
at e Yathrica provincia 
Od Anglus, 
Alf multivagus, 
Enar protuberans, 
Ywarusque cogn. Thruwar. 
2f. A Tyle autem venere: 
Mar ruifus, 

eo pago qui Mithfrithi di- 
citur ortus, 



Haddr hardi. 

hroalldr ta 

Margir kappar adrir varu 
komnir or Noregi til t)essarrar 
orrusto. 

{)randr l>rænski. 

tK)rir mørski. 

helgi inn huiti. 

biami. hafr. 



fidr firdski. 



Sigurdr. 

Sogu-eirikr. 
holmsteinn huiti 
*hrutr uaui. 
*Erlingr snakr 
af iadri 
EinaR egdski 
Oddr uidforli. 
EinaR t)revgr. 
luar skage. 



18^ [iræn | ski hskr. (i linjedeliug). 

18« Haswar S, Hafptrar MüU. 

19* flbulator S, rettot af MüUer efter B. 



Digitized by 



Google 



Olrik: Brivallakvadet. 



233 



Grombar annosus, 
Gram Brandelucus, 
Grim ex oppido Skierum, 
apud Scaha Fyrchi provin- 
ciam satus; 
deinde Berhgar vates ad- 

vertitur, 
cui Brahi et Rankil comites. 

22. At Sveonum fortissimi 
hi fuere: 

Ar, Backi, 
Keclu Earll, 
Croc agrestis, 
Guthfast, Gummi 
e Gyslamarchia. 

23. Qui quidem Frø dei 
necessarii erant et fidissimi nu- 
minum arbitri: 

Ingi quoque et Oly 

Aluuer, Folki, 

patre Elrico nati, 
viri quidem manu prompti, 
consilio vegeti, proximaque 
Ringonem familiaritate com- 
plexi. Ldem quoque ad Frø 
deum generie sui principium 
referebant. 

(8 386). E quibus dextrum 
[cornuj Vngonem cum El- 
rici filiis Trigonemque tu- 
eri iubet. 



J>essir uaru ofan af Suia- 
uelldi: 

Nori. haki 
karll ke'kkia 
krokaR af akri. 
Gunnfasti\ 
Glismakr codi. 



[Yngui] [Ali en(n) frøkni] 
[Alreks synir] 



*0k næst honum voru I)eir 
Tryggvi ok Læsir, ok ut 
ifra Alreks synir ok Yngui. 



22. Karl P; BarU 8. — ke'k | kia hskr. (i linjedeUng). 
28. I slaget fælder übbi friski dem alle: Tryggvi, Alrekssymr og 
Yngvi (B 



Digitized by 



Cjoogle 



234 



Olrik: Br&vftllakvadet. 



24. Inter quos et Simundus 
aderat 
ex Sigtun oppido, 
forensis quidem athleta, 
Frosty cognomento cruci- 

bulum; 
Alf elatus 
e vico Vpsala 
idem et iaculari promptus et 
in acie præire solitus erat. 

25. At Olonem .VIL re- 
ges manu consilioque promp- 
tissimi stipavere, 

Holty videlicet et Hendill, 

Holmar, Leuy, 

et Hama 

quibus Regnaldus Ruthe- 

nus, 
Rathbarthi nepo8,a8cribitur. 



26. Præterea Syualdus 
.XI. salum paronibus sulcat. 

Lefy Pannoniorum victor 
bracteatam auro libumam lin- 
theo excipit. 



J>es8ir varu ofan af Sig- 

tvnum 
Sigmundr 
kavppangs kappi. 
Tolu frosti 

Adils oflati 

fra uppsolum 
hann gekk fyrir framan merki 
ok skioUdu ok uar æigi i fyl- 
kingu. 

*|>ar uar inn øzti madr 
med honum konungr sa er het 
Ali enn frøkni, er mikinn 
fiolda hers hafdi ok marga 
adra ageta konunga ok kappa, 
med honum var . . . Storküdr 
inn gamli. 

(B 382). Sa madr var enn 
kominn til Hrings konungs, 
er het Rognualldr häi eda 
Radbardr hnefi, allra kappa 
mestr; hann uar fremstr i ra- 
nanum. 

Sigualldi er komit hafdi 
til Hrings konungs Xlskipum. 

Læsir hafdi skeid ok alla 
skipada med koppum. 



2V Sigtim S. 

24* Tolu. Skriveren havde först skrevet Golu. 

25. I næste kapitel af B, hvor det fortælles at Ubbe friske fælder 
Hognvald, kaldes denne ''Bognualld radbard''. 

26. Trigo S 886 synes den samme som Thrygir her. B har begge 
steder Tryggvi, og ligcs& i næste kapitel, hvor han fældes af Ubbe den friske. 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Bråvallakvadet. 235 



Thririkar vero instar dra- 
conis tortuosas habente proras 
navigio vehebatur. 

Thrygir quoque et Tor- 
wil divisim navigantes duo- 
denas ductavere puppes. 



Eirikr Helsingr hafdi 
dreka mikinn uel skipadan 
hermaunnum. 

*Tryggui ok Tuiuiuill 
hofdu komit XII skipvm. 



II. Kritisk tekst. 



Ved hver strofe er bemærket, om den findes i begge 
kilder eller kun i den ene. Med løbeskrift er fremhævet de 
fuldstændig overensstemmende former i 8 og B, eller — hvor 
kun 8 findes — de utvivlsomt ægte læsemåder. I skarpe 
klammer har jeg udfyldt versemålet efter S eller Bis prosa 
(en enkelt gang i fede klammer, hvor en sådan hjemmel 
ikke fandtes); jeg har til dette brug ofte anført B ordret (i 
anførselstegn), selv hvor den ikke bød den metrisk rigtige form. 

1. (Danerne). 



(SB) Sveinn [vas] ok Sdmr 
med Salgardi, 



Amr ok Ella, 

[æztir seggir]. 

De enkelte navne er tydelige nok. Sveinn indleder hele 
rækken ved sit stærkt danske præg. Sakses "Sambar" og 
"Ambar" er de regelmæssige skånske udtaleformer af Sdmr 
og Amr. Det förste er almindeligt i norsk-isl., men kendes 
i dansk kun i Samsø; måske det er med tilknytning til denne 
sagnberomte ø, at kvadets forfatter bruger Såmr som dansk 
kæmpenavn. Amr kender jeg foruden her kun i Hyndlu- 
lj6d (der er det navn på en norsk kæmpe i Tora drenge- 
moders æt) og i det danske stedsnavn Amstrup. Sdlgartfr 
haves kun i det danske stedsnavn Salgershöj (O. Nielsen 79). 
EUa (B) er det engelske kongenavn, kendt fra Ragnar Lod- 
bi:oks saga, lånt herind i selve sin engelske form; EUi i S 

Digitized by VjOOQIC 



236 ' Olrik: Br&vallakvadet. 

kendes ikke som nordisk navn og har liden sandsynlighet 
for att kunne være det.*). — Navnenes sammenstilling til 
vers volder derimod vanskeligheder. Alle de fem her optalte 
navne lader sig sammenfatte i to linjer af ganske rigtig 
bygning: 

Sveinn, Såmr ok Amr, 

Salgardr, Ella. 
Tre navne i foi'ste linje er vel sjeldent i heltekvadenes navne- 
remser (men almindeligt i mytologiske l)ulur); dog har Brå- 
vallakvadet eksempel derpå (12^). Men en sådan sam- 
menklumpning af navne lige til begyndelse på ramsen, der 
hvor opregningen skal udvikle sig af den mere fortællende 
stil, er i höj grad trykkende. Snarere må navnene udfyldes 
til en halvstrofe ved indskudte småord, som ovenfor gjort; 
om end jeg ikke tror at have fundet den bedst mulige løsning. 

2. (østdanerne). 
(SB) Hradi af Fj6ni, ; Alfr Aggasunr, 

Hr6i sidskeggi, i Qlvir breidi, 

Skalkr Skånungi, i Onepja enn gamli^ 

[skatna beztir,] | Gar&r Stangbüi(?). 

2^ Bathi i P må foretrækkes (se Hradi hos O. Nielsen 
74) for Rati S, et ellers ukendt navn. — 2^ Qardhstang i 
S læst som to Ord i henhold til B:8 Gardr. Således Petersen: 
''Gard af Stangom'' og Storm: "Gardr or Stangby" med hen- 
visning til "Haquinus e villa Stangby på Knut den stores 
tid (Saxo 517)" Dette stedsnavn (Stångby i Skåne) passer 
til at der lige er nævnt en Skalk Skåning; og hvis Bråvalla- 
kvadet er forfattet efter slaget i Helgeå (år 1026), kan dette 
navn let have været kendt ved den snarrådige Håkon af 
Stangby. 



*) storm læser Åma ok EllOf navnot p& Ellas fader sammen med ham 
selv. Men dette forenes ikke med den overleverede form. 



Digitized by 



Google 



Olrik: Br&vallakvadet. 237 

3« (Haralds islandske slsjalde). 
(SB) Brandr bitlingi ! Torfi ok Tjrfingr^ 

Blængr i8lenzki(?), , Teitr ok BjaltL 

Den anden halfstrofe, hvori disse kæmpers våbenfærdig- 
hed har været rost og deres skjaldskab nævnt, lader sig 
næppe udfylde med sikkerhed (N. M. Petersen gengiver Sakses 
ord i 1 ^'2 strofe). — Interessen knytter sig först og frem- 
mest til Blængs tilnavn "ultimæ Thyles incola"; heri må vi 
sikkert blot se et mere poetisk udtryk for hvad Sakse ellers 
kalder "Tylensis" o: Islænding (P. E. Müller, Storm). Her 
nævnes da en af hirdskjaldene som Islænding; men efter 
kvadets sædvanlige udtryksmåde skal den nationalitetsbeteg- 
nelse, der tillægges en af kæmperne, gælde hele strofen. — 
Oldn. hitlingr^ en smule, en billing, for Sakses ''mica", en 
krumme (P. E. Müller). Blængr i B (også Landnåma og 
Limdgren, Personnamn 28) må foretrækkes for S:s Blend, 
hvis tilværelse er uvis (jf. O. Nielsen 13). Til Teitr og 
Tyrfingr søger Storm forebilledet i den islandske Mosfell-æt; 
i Tyrfingr vil jeg dog snarere se lån fra ramsen af Arn- 
grimssönner (ligesom Arngrimssönneme "Bui ok Bråmi" er 
kilde for Brav. v. 5^); jf. afsnit IV. [Grundtvig s. 61 regner 
også Brandr for lån fra Arngrimssönneme; men da dette 
navn er variant (hos Sakse 250) til Büi og Bråmi (i Herv. 
og Hyndluljöd), synes disse to navnes forekomst at udelukke 
Brandr fra plads blandt Amgrims sönner.] 

4. (Lejrekæmper, Hedebykæmper). 

(SB) K6mu or Hleidrum [? Heidi ok] Haka 

Hortr ok Borgij h^ggvinkinna 

Belgi ok Beiga<Sr^ Tumi seglari(?) 

Barn ok Toll i or Slé fylgdi. 

Lejrekæmpemes navne har mange små afvigelser i S og B. 
8 byder en række på Island ukendte former: Hortar (Hort), 
Burgi, Belgi, Toli; i stedet derfor har B de for Islændinge 

Digitized by VjOOQIC 



238 Olrik: Br&vallakvadet. 

kendte: Hjprtr, Borgarr, Beli, T6ki. Dette sidste er åbenbart 
fejl (en Toki i Jomsborg kommer jo snart efter, v. 7); skri- 
veren har ikke kendt det almindelige danske "Tule". Med 
HJ9rtr synes det heller ikke at hænge ret sammen. I Norge 
findes HJ9rtr kun som tilnavn (9:de årh. og senere), men på 
Island er det blevet ophöjet til selvstændigt navn med Hjort 
Håmundssön, Gunnar på Hlidarendes broder (Njåla, Landn.), 
i nyere tid er navnet endog blevet ret hyppigt, sikkert ved 
opkaldelse fra denne sagahelt. Men er HJ9rtr först på Island 
blevet selvstændigt navn, skyldes dets forekomst her sikkert 
den islandske skriver og ikke kvadets forfatter. Heller ikke 
Beli optræder som navn för på Island (Fritjofssaga); tidligere 
er det kun tilnavn (Eystein beli i Upsal, Ragnarssaga). — 
Navnenes former i S er derimod gode nok. Hort(ar) er dannet 
af samme stamme som dansk Horta (Navn på Knud den 
helliges foged, Saxo 587, og i stedsnavnet Hortothorp, O. 
Nielsen 47); Borgi kendes i svensk (Limdgren 31) og i et 
jysk stedsnavn Borlev (O. Nielsen 17); Tole eller Tale er af 
de almindeligste danske navne i middelalderen. — Man kan 
lægge mærke til, at her blandt Haralds hirdmænd bruger 
forfatteren udpræget danske navne som Tule og Tume, og at 
han i det hele har forkærlighed for korte, let udtalte navne 
især af den svage böjningsklasse. — En undtagelse herfra 
danner Beiga&r^ men han har på anden måde med Danmark 
at göre; han er en af de tolv udvalgte kæmper, der fulgte 
den danske søkonge Hake *). Han er altså ypperlig re- 
præsentant for tapre danske hirdraænd; og sådanne sagnhelte 
ynder forfatteren at putte ind mellem kæmperne fra den 
enkelte egn: Saxi flettir blandt Vestgøterne (v. 13), Hrok 
den svarte i den norske sveit (v. 14), Odd vidforle blandt 



») StarkadarliV9t hos Sakse 810. Også en af Rolv krakes kæmper 
bærer dette navn (Fas. I, 85). [Et enkelt håndskr. af Ynglingasaga bruger 
desuden dette navn om en af kong Hugleiks kæmper, Geigactr hos Snorre, 
Gegathus Sakse 279.] 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Brfcvallakvadet. 239 

Jæderboeme (v. 20), Hjima blandt Østersøfolkene (v. 8 og 25); 
af disse er Ilama ligesom Beigad et eksempel på, at personer 
fra den tidligere Starkaddigtning hentes ind med i Bråvalla- 
slaget. — 4* Bari (S) ligesom dansk "Bare" i Cod. Esrom 
(O. Nielsen 10) og sv. "Bare" (i Halland og i et østgøtsk 
stedsnavn, Lundgren 22), vel snarest med lyd værdien Bari, 
— er vel den rette form; Barri (B), ligesom i ramsen af 
Arngrimssönner, er næppe rigtigt her, da det genfindes v. 6. 
[S. Grundvig s. 61 opfatter Barri og T6ki som lån fra Am- 
grimssönneme. Men berettigelsen af disse former i B er 
tvivlsom; og af bersærketeksterne kender kun Qrvaroddssaga 
T6ki; Herv. og Ilyndl. nævner i stedet Reifnir.] 

Kæmperne fra "Sle" o: fra Hedeby, Slesvig, udgör et 
halvvers, hvis stavrim er let kendelige {Bake Äuggenkind, 
og Turne seglmager fra Slien), men hvis ordlyd ikke er helt 
sikker. Jeg har optaget Heids navn i halvverset, dels fordi 
jeg fandt det rimeligt at kvadet satte hendes navn i forbin- 
delse med Hedeby, således som en almindelig dansk overle- 
vering gör (SRD. I, 227. 154; IH, 331), dels efter en antyd- 
ning i Sakse ("sub Hetha Wisnaque ducibus"), dels fordi 
versemålet naturlig krævede et kort navn ved H- til udfyld- 
ning af förste linje. Mærkeligt er det ellers, at både S og B 
nævner Heid og Visna sammen på dette sted, og at de lige- 
ledes er enige om at göre Vebjorg til fører for den følgende 
trop, skönt der ikke er plads til hendes navn i strofen (v. 5). 
Har alle tre skjoldmøer været nævnte i et halvvers, der 
sluttede sig til halvverset om Hedebykæmperne, og hvoraf vi 
kun har navnene tilbage? 

5. C'VebJorgs følge". Fra Jylland, Prisland og 
Vendland.) 



(SB) Bui Brdma-sofij 
ok Brattr jotski, 
Ormr enn enskiy 
Ubbi friski, 

A»KIV r5B MOBDISX riLOLOOI X, NT rÖLID TI. 



Ari eineygij 
AJfr ok (7autarr(?), 
Bcjyr enn digri, 
Dukr vindverski. 

Digitized by @OOgle 



240 Olrik: Br&vallakvadet. 

Strofen vel overleveret og let forståelig. Efter at höv- 
dingerne i Hedeby har været nævnte i foregående strofes 
slutning, følger nu kæmperne fra det omgivende land: Jyl- 
land, Angel (enski). Frisland og Venden. Enski må med 
Petersen forstås som ''angelsk"; misforståelsen af det som 
"engelsk" har i B draget efter sig irski for jotsMy måske 
forst hos en afskriver. Det i stavrim og versemål umulige 
Qeirdifr må være skrivfejl for Owtr, Alfr. Af metriske 
grunde har jeg gengivet Sakses Ooter ved Qautarr, ikke 
ved Gautr; hermed stemmer, at dette sidste navn ikke kendes 
i dansk fjf. O. Nielsen 37). — Ubhi friski er en sagnkendt 
person; hans tapre kamp, ene mod en hel flok af fjender, er et 
hovedoptrin i Bråvallak vadet; et lignende tappert forsvar for- 
tæller Sakse om Ragnar lodbroks sön übbe. Navnene Bui 
og Bråmi (el. Brami *) er lånte fra ramsen af Amgrims- 
sönner (Hervararsaga og Hyndluljöd 23; afvigende Orvar- 
oddssaga og Sakse 250). — Navnet Dukr kender jeg ellers 
kun som norsk (Dipl. I, 317 fra Voss 1349). Sakses Dal 
synes mig snarest være en dialektovergang fra Bis Dagr (jf. 
Svipdagr :> Svejdal i folkevisen DgF. 70); dog kan det være 
oprindeligt (se Dal hos O. Nielsen 17). — Selve føreren for 
denne flok, skjoldmøen Vébjprg bærer et navn, der vel er 
rigtig dannet, men ellers ikke kendes. Meget rimelig er den 
gætning af Mullenhoff (s. 338), at Vébjprg er opkaldt efter 
byen Viborg (oldn. Vébjprg), ligesom Heidr er sat i forbin- 
delse med Hedeby. Mere herom siden. 

Ö. (Visnas Venderhær.) 

(SB) F6r Visina \ [bitrum brggnum,] 

med Vinda her, j Barra ok Gnizla (Milva?); 

M Bugge, Hervararsaga 206, foretrækker Bråmi, henyisende til gene- 
tiven "Brama" i B og til oldht. bråmo, vepres. Dog kan Bramu let være 
skrivfejl; bægge navnenes lighed med BÄi og "Brami" blandt Arngrimsaön- 
neme tyder p&, at det virkelig er disse navne, der er l&nte til Br&v-alla- 
kvadet. Dansk "Bram" og danske stedsnavne p& Brams* (O. Nielsen 16) 
afgur næppe spörsmålet (jf. d. Samse overfor oldn» Såmscy, Såmr). 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallakvadet. 241 

ok buklara"] 

["]>eir bofdu long suerd — — — — 

Visina eller Visna er dannet som hunkon af Visinn. 
Dette navn (Wisinnus, Sakse 280 — 404) bæres af en frygtet 
russisk kæmpe, som Starkad fælder i tvekamp; også i en 
langt yngre saga forekommer Vfsinn som kæmpe i de østlige 
egne. Ved dannelsen af Venderskjoldmøens navn har man 
vel tænkt særlig på denne Visinn som en af Østersølandenes 
grummeste kæmper. Desuden må dette ellers ukendte kvin- 
denavn have gjort et fremmed, unordisk indtryk, ligesom de 
andre navne i Venderflokken: Barri (Karri?) og Qnizli (Milva?) 
Formen "Visina" (B) må efter sædvanlige nordiske sproglove 
gælde for en urigtig form og "Wisna" (S = Wysna i Lunde- 
årbogen SRD. I, 227) for den rette. Men det kan dog godt 
være, at kvadet oprindelig har haft Vfsina. Metrisk er denne 
form fuldt så god som tostavelsesformen; og den foreligger i 
islandsk overlevering, hvor man havde bedre sans for sta- 
velsetallet end i Sakses danske. Efter sin oprindelse er Vf- 
sina naturlig som en nydannet hunkönsform af Vfsinn; og 
den kan i tidens løb være bleven sammentrukken til den 
mere naturlig udseende Vfsna. — Strofens sidste halvdel 
skildrer Vendernes rustning: de små blå skjolde og lange 
sværd. Af sådanne folkebeskrivelser kender jeg kun én til i 
oldkvadene: afmålingen af Hunerne i Gudrünarkvida II, 19. 

7. (Vlsiias Venderhær.) 
(S) Tolkarr ok Im/, | AutiriVv ungi, 

T6U af J6mi, | 

Også i Venderflokkeü møder vi en enkelt berömt helt, 
eller rettere hans skygge; ti ved T6ki af Jomi vendes tanken 
til den langt yngre Palnatoke i Jomsborg, — Toke Vender- 
jarl, som han hedder i en mere pålidelig kilde ^). — 7^ ^ Tolkarr^ 



*) Odinkar filius erat Toki ducis Winlandensis; Adam af Bremen^ 
schol. 97 (Storm 206). 

Digitized by VjOOQIC 



242 Olrik: Br&vallakvadet. 

ellers ukendt; måske af stammen i Toli og endelsen -kårr. 
— "Fm^ kan hos Sakse kun have lyd værdien "Imi"; samme 
navn kan måske med O. Nielsen 49 søges i det sønderjyske 
Immæthorp. — 7^ Otrittis (8) kan ikke (med udgg.) gores til 
Oddridi; ledet af P:s Otrick, har jeg søgt et navn på -rikr; 
og hvis vi i forste stavelse ændrer t til th (jf. v. 9 *), fås til 
förste led den bekendte stamme Aud-, 

8. (Heida kæmper, østerledsmændene.) 
(8B) ['^Heidr hefir med sér Hama ok Hüngeirr, 

hundrad kappa''] i Humbli, Bjari, 



Grhnr ok Grenzli, 
Geirr enn lifski, 



["raargir h9fdingjar 
med Heidi i arminn''?] 



Af disse kæmper melder Geirr enn li/ski sig ved sit 
tilnavn som repræsentant for et af de østlige Østersøfolk; og 
hans formand Grenzli har en lignende rolle ved en vis ven- 
disk karakter i sit (ellers ukendte) navn. Hmna er derimod 
en sagnhelt fra de østlige egne: Starkads dødskvad nævner 
ham, blandt Kurer, Ester og Semgaller, som en mægtig 
kæmpe, Starkad, har overvundet (Sakse 403 jf. 281 og Miil- 
lenhoflF, Dt. altertumskunde V, 312). Endnu fjærnere østlige 
folk antydes ved Humhli^ der fra kvadet om Illodrs og An- 
gantyrs kamp (Hervararsaga) kendes söm konge over Hu- 
nerne; til samme folk henhører da Hüngeirr jf. Hun rex 
Hunnorum i Sakses store Frodesaga. — Bjari^ se O. Nielsen 
12 og Lundgren 27; navnet kender jeg ikke i norsk, så hvis kva- 
dets forfatter har været Nordmand, har også dette navn, lige- 
som de foregående, udhævet den fremmede karakteren af 
denne kæmpeflok. — 8^"^ halir hundmargir med Heth foro 
[læs: Heidi fylgdu el. 1.J Petersen (jf. halir hundmargir or 
Hedinseyju, Helgakv. Hund. I, 22). 



9. (Fra Orenland) 
(SB) [Enn vas] "Ømi" Hunn ok Hksteinn^ 

ok EysgSuU lletfinn mjovi^ 



Digitized by 



Google 



Olrik: Brå. vallakvadet. 243 

Bagr enn grenski I Haraldr Olafsson 

I af Hadalandi(?). 

9* I Hømi (S) må søges et med selvlyd begyndende navn 
(Omi, Pet.; Homi, Mul.; Holmsteinn, Storm [efter B]): Omi, 
Aumi, Eymi(r?); men intet af disse forekommer. — 9^ JEysg- 
(full; formen er sikker nok ved S:s og B:s overensstemmelse, 
men meget påfaldende. — 9^ Hmm Storm; him S. — 9® ^c^ 
Hacfalandf (ex Hathica vero provincia), hvormed S indleder 
de følgende navne (Har — Hodbrodd), har jeg med tvivl 
föjet til Harald, hvor rimstave og linjetal viser dem plads; 
heri følgende Petersen og Storm. — 9* Hecfinn mjovi svarer 
muligvis til sagnkongen Hedinn Hjarrandason, der bortranede 
Hild, kong Hognes datter; han nævnes som norsk småkonge 
uden nærmere bestemmelse Saxo 238. 

10. (Hadelændinge o. fl.) 
(S) Hårr ok Herleifr Hmki ok Haraldr^ 

med Hgihroddi Hdki [kom nordan], 

6sidläta(?), j Sigmundr ok Serkr^ 

["ex Traica regione":] I synir Beimuna. 

10^ effrenus S; frækni, Pet.; ær i, Mul. — \Q^ ex Imica 
regime (8) gengiver Mul. Pet. ved Ymisland i Finmarken 
(M. i noterne tænker tillige på Jömsborg); men det må be- 
tegne en søndenfjældsk egn; Storm læser derfor, ved en vold- 
som rettelse, heinskir menn. — 10* Humnehy (S) og Humhi 
(P) synes mig forvanskninger af samme utydelig skrevne form 
og da lettest Hunchi o: Hünki (O. Nielsen 48). — 10^ Be- 
monisque må rettes til Bemonique; versemålet kræver ikke 
Bemo (søkongen Beimi), men Bemonus (o: søkongen Beimuni). 
Med "Bemonus" (Sakse 277) har Starkad oplevet sine ung- 
domsværker, så det kunde passe ganske godt at møde hans 
sönner her i Starkads ældre år. 

11. Slutningsverset af Haraldskæmperne lader sig ikke 
genkonstruere; men dets indhold er tydeligt. Först — snarest 

Digitized by VjOOQIC 



244 ' Olrik: Br&vallakvadet. 

som förste halvstrofe — en ros over den konge, der har 
skænket gyldne sværd og herligt valrov, så han knyttede 
niange mænd til sig. Dernæst kommer — vel som anden 
halvstrofe — en fremhæven af Gandalvssönnemes gamle hird- 
mandsforhold til Harald. Denne udtalelse er fælles for S 
og B, og må afgjort tilhøre selve kvadet; men ingen af kil- 
derne nævner den særlige grund til forholdets omtale. Vi 
hører i S9gubrot förste kapitel, efter Bråvallaslaget, om kong 
Hring, at Gandalfs synir^ mdgar hans^ kommer til ham og 
beder om hjælp mod kong Eystein på Vestfold. Alvar og 
Alvarin er altså brodre til Hrings hustru Alvhild (jf. Flat. 
I, 26* og Yngl. k. 53). Derfor måtte man vente dem i 
Hrings hær; men kvadets forfatter lader dem følge Harald 
og giver en særlig grund dertil: det gamle hirdmandsforhold. 

12. (Hrings kæmper, østgeter?) 

(8B) Ulfr, Jggi, Vindr, \ Gautr ok Hildir, 

ok Egill skjalgij j Guti Alfs(?) son. 

Hermed begynder rækken af Hrings kæmper. Navnet 
Gaiitr (og måske også Guti) skal rimeligvis betegne skaren 
som gøtisk; men nærmere bestemmende stedsnavne findes ikke 
i denne række, lige så lidt som blandt de forste danske og 
de forste norske krigere (v. 1 og 14). — 12^ Windar (S) 
er efter sin form = Vindr eller Vindarr, der begge synes at 
foreligge i dansk (O. Nielsen 107); kun den forste form 
(Vindr) er dog metrisk tilstedelig på dette sted. B har i 
stedet herfor Eyvindr, rimeligvis indsat fordi norsk-isl. ikke 
-kendte Vindr. — 12* Guti (S) er dansk Guti, sv. Guti eller 
Goti, isl. Goti. Hvis kvadet har norsk forfatter, må i hans 
mund Guti i stedet for Goti have haft et lignende svensk 
dialektpræg som Hul(m)vidr i Ynglingasaga, foruden at selve 
ordet mindede om gøtisk eller gullandsk nationalitet. Gu^i 
(8), der ellers ikke kendes, synes blot en forvanskning: norsk- 
isl. kendte jo ikke formen Guti. — Efter Guti (el. Gudi). 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallak vadet. 245 

kræver versemålet et trestavelsesord med lang förstestavelse. 
Sidste stavelse af dette er son: vi kender dette både i S:s 
"Alf patre genitus" og i B:s "ToUuf, bag hvis / der er glemt 
prikken, der antyder son. Det foran son gående navn kan 
jeg ikke bestemme; "ToUu" er metrisk rigtig men giver ikke 
mening; "Alfs'' giver mening, men er metrisk galt. 

18. (Vestgøter og Vermelændinge.) 
(SB) Slyrr enn sterkij i [enn kömu vestan 

Steinn af Væni^ \ Elfargrimar] 

Ger^ enn gla^i^ 
Glmir vermski; 



Saxi flettir 

ok Sali gautski 



Disse kæmper betegnes tydelig nok som hjemmehørende 
ved Væneren, i Vermeland, ved Gøtelven og i Gøtland; men 
sagnhistorisk hører kun en af dem herhen: det er Saxi flettir^ 
Olav Trætelgja's vestgøtske fostbroder (Yngl. k. 43; Fas. II, 
103), der altså har mødt til Bråvallaslaget som en ret be- 
daget gubbe, en menneskealder ældre end Harald hildetand. 
At de andre kæmper er selvlavede, ser man lettest på "Styr 
den stærke, Stein af Yæneren"; det er en blot navne-genklang 
af de norske Halvskæmper Styrr enn sterkij Steinar bådir 
• (Hålfssaga, s. 35 i Bugges udg.). Ger^r ("Gerth" S) eller 
Gei'Üarr (8) synes brugt som et navn af særlig svensk farve; 
i Sverrig er nemlig begge disse former almindelige (Lund- 
gren 85), mens de ikke kendes fra norsk eller dansk ^). — 
Om forholdet mellem 8:s Gromer og B:s Glumr skal tales i 
næste afsnit. 

14. (Nordmænd, den udvalgte flok.) 

(S) portfr hnigandi, | Grundig Au^i^ 

ok prandr nefja, j Grindarr, Tofi^ 

') De stedsnavne, som O. Nielsen 90 opfører onder mandsnavnet Gerth, 
kan ikke være afledte deraf. — Lundgren henviser til "isl. Gerdr**, som ifølge 
forordet skal være taget af Landn&ma; men der findes Gerdr ktin som kvinde- 
navn. 



Digitized by 



Cjoogle 



246 Olrik: Br&vallakvadet. 



[i sveit k6mu] | Hpg^ii enn horski (?), 

Kollr ok Bjarkij \ ok Hrokr svarti. 

Sakse sætter denne strofe som umiddelbar fortsættelse af 
Gøtelvsboerne; men der synes mig ikke tvivl om, at forfat- 
teren ved at sætte en Trånd i spidsen har tænkt på Nord- 
mænd; også Grunde, der næppe forekommer udenfor det 
sydlige Norge, må have vakt forestilling om Nordmænd. 
Halvskæmpen Hrok den svarte kan heller ikke være Sven- 
sker; han er netop mødt op som repræsentant for norsk helte- 
styrke (ligesom hos kong Hake i et af Halvssagas kvad). 
Og endelig er hele stilen, denne personlige interesse for kæm- 
pernes særheder og lyder, udtrykt i en række slående øge- 
navne, et tydeligt vidnesbyrd om at forfatteren er kommen 
bort fra Goternes glatte og ensartede skare til sine kære 
Nordmænd, hvis ejendommeligheder i så höj grad har hans 
interesse. — Sætningen, at "disse kæmper udgjorde en egen 
sveit (flok)" står både i S og B lige efter v. 14 (foran v. 15); 
S henfører den til det foregående vers (kæmperne indtil 
Hrok den svarte); B til det følgende (kæmperne fra Hrane 
Hildsön). Dette sidste kan ikke være rigtigt, ti med v. 15 
begynder den geografiske optælling af kæmper fra alle Norges 
egne; kæmperne i den særegne sveit må netop stå udenfor 
denne folkehær. Heller ikke tillader de sluttede 8-linjes 
strofer i v. 15, 16, 17 at indsætte et linjepar eller blot en 
linje af dette indhold. I v. 14 er der kun en eneste linje 
åben (14*); ti vi kan ikke skyde Nordmændene Tord og 
Trånd over bland de vestgøtske kæmper; jeg har derfor til- 
delt den særlige sveit denne plads. [Hvis dette er rigtigt, 
har B til kilde en prosaopløsning af kvadet, hvori også v. 1 4 
fandtes, og hvori den har gjort vilkårlige overspringelser og 
bragt enkelte sætninger i en urigtig sammenhæng. Efter 
''S9gubrots'' hele literære karakter tvivler jeg ikke på, at det 
forholder sig således.) 



Digitized by 



Google 



Olrik: Br&vallakvadet. 247 

14^ hnigandij Pet., Storm (med "?"); hnipni^ Magn., Mul. 
— 14' nefja^ Storm; nef og nefja er almindelige som til- 
navn; nasi (Magn., Mul., Pet.) bruges aldrig således. — 14* 
Othi S = Oddi (Magn., Mul, Pet.) er urigtigt; Storm læser: 
Grundi hinn 6di. Jeg har dog fulgt Sakses tekst og læst 
Audi, et navn, der forekommer i forskellige egne af Norge 
(men ikke synes at være brugt på Island; jf. O. Nielsen 111 
under Øthi). — 14* ^ Grinder^ har jeg opfattet som Grin- 
darr, da jeg kun kender navnet i det danske stedsnavn Grin- 
derslev (O. Nielsen 33). — 14^ ingmiosus (S) = spaki, Magn., 
Mul., Pet.; horski. Storm; spaki vil næppe være ret pas- 
sende for de fremmeste kæmper. — 14® fusens (S) = svarti 
Pet., Grundtv., Storm; jarpi Magn., Mul. 

16. (Nordmænd fra det sydøstlige.) 



(SB) Hrani Hildarson^ 
ok H\]6åboäiy 



Hreidarr (Hrokkell?) hækja, 
Hrolfr kvennsami^ 
S6knar-S6ti, j Hringr Adil8Son(?), 

Sveinn uppskeri^ j Haraldr af J)6tni. 

15* ^accipiter^ (S) svarer til et dansk høk (oldn. haukr), 
hvori vi genkender B:s hækja (en ki7kke); sikkert er det 
almindelige ord ^hog" trådt i stedet for dette sjældnere, og 
overgangen er sket på dansk grund, hvor opr. au udtaltes ø. 
Muligvis har först Sakse opfattet hækja som = dansk høk. 

16. (Vikboerne.) 

(S) Valsteinn af Vik 

Hunn ok Sglvi. 

porolfr l)ykkvi, | BirvtU bleiki, 

pengill håvi, | Borgarr ok Skumr. 

16' pykkvi^ Storm; digri^ Magn., Mul., Pet.; Sakse synes 
at have haft et andet ord end digri, som han v. 5 gengiver 
med "corpulentus". Som tilnavn er digri det almindelige; 

Digitized by VjOOQIC 



248 Olrik: Br&vallakvadet. 

|)ykkr findes kun i |>or8teinn j^ykkr (annaler 1228); dér har 
stavrimet med |K)r- rimeligvis fremkaldt det; og det samme 
kan være tilfældet her. — 16®"' Hmn, Sglvi og Birvill er 
søkongenavne. Af disse kendes Birvill slet ikke uden som 
søkonge (SnE. I, 548; Saxo 373). Kvadet synes at have 
opfattet disse kæmper fra Yiken som søkonger med hjem- 
sted der. 



(8B) [f>egnar l)arfir] 
or |>elam9rku: 
^rleifr ^ d/, 



17. {Teleboerne.) 

Grettir rangi^ 
gjam at herja, 
Haddr enn har^i 
^orkell goti^ ok Hroaldr tå. 

17'~® I de sidste to navne genkendes de to brødre fra 
Telemark Hroaldr hryggr ok Haddr hinn Imrcfi^ hvem sagnet 
har husket som deltagere i Havrsfjordslaget sammen med 
Hordelands, Ryfylkes og Agdes konger (Heimskringla, Har. 
hårf. k. 19). Navnene er gåede over med så lille en æn- 
dring, som mulig var, når de skulde dannes til et stavrimende 
linjepar (i metrisk henseende er det endda tarveligt nok at lade 
Hroaldr fylde to stavelsers plads; Sievers, Altgerman, metrik 
§ 38, 3 b). — 17* goti skal næppe med Sakse opfattes som 
gutlandsk (guticus), ti for en Telebo var det lidet karakterise- 
rende; men er vel digterordet goti \xi hest" (eller "ulv"; så- 
ledes opfattet af Rygh 20). — 17* gjam at herja^ Storm 
(irruptionum avidus) er måske det rigtige. 

18. ("Nordmænd" o: nordenQældske.) 

(SB) prdndr promzki^ | Hrafn (Helgi?) etin hvHi^ 

povir mærskij \ Hafr ok Bjami. 

Både S og B nævner disse som komne "or Noregi^ ("e 
Norvegia"); denne betegnelse for Trønders og Møringers hjem- 
sted i modsætning til de forud nævnte Teleboer, Vikværinger 



Digitized by 



Google 



Olrik: Br&vallakvadet. 249 

O. 8. V. må da tilhøre selve kvadet. Vi må heri se den 
søndenfjældske sprogbrug, hvorefter Nordmenn betyder mænd 
fra det nordenfjældske (jf. Fritzner, Ordbog II', 832 b). — 
Disse ndWlige egne synes ikke at have forfatterens interesse 
i höj grad; hele Trøndelagen repræsenteres kun af én mand, 
der bærer det for en Trømder næsten abstrakte navn Trond '); 
Hålogaland forbigås helt. Møre har derimod tre deltagere, 
forst som typisk repræsentant Tore den mørske; navnet minder 
om den velkendte Tore jarl på Møre i Harald hårfagres tid 
(Storm). — 19* Storm slår SB:s Hqfr ok Bjarni sammen 
til ét navn: Ha/r-Bjarnij i det han henviser til Hafrbjprff, 
der netop var barnefødt på Nordmøre og med sin fader 
Molda-Gnup vandrede til Island. Det noget vovede heri vil 
fremgå af følgende redegørelse. Hafr kendes ikke blot fra 
Island, men også fra de forskelligste egne af Norge; en af de 
egne, hvor det har holdt sig til nedimod vore dage, er netop 
Nordmøre. Navnet betyder egl. ''en vædder"; ligesom de til- 
svarende dyre-navne Hrufr og Re/r står det udenfor den 
sædvanlige tveleddede navnedannelse. Den eneste undtagelse 
herfra er dette Hafrhjgrn; det viser sig förste gang hos land- 
namsmændene og holder sig gennem sparsomme opkaldelser 
middelalderen igennem (tidligst dog 1237); at den förste 
bærer deraf ikke opfattedes som en BJ9rn med tilnavnet 
Hafr-, fremgår deraf, at hans sönnesön fik døbenavnet Hafr. 
Derimod kan *Hafr-Bjarni ikke indgå i den tveleddede nav- 
nedannelse; det er og bliver mandsnavnet Bjarni med tilnavn 
på. Altså: hvis kvadets forfatter ikke har været Islænding 
har han næppe kendt Hafrbjc?rn; og selv om han kendte 
Hafrbjvm, indeholdt dette ikke hjemlen for at danne et *Hafr- 
bjarni. 



') Muligvis har dog kvadets forfatter t»nkt p& jarlen ^r&ndr, som 
ifølge Eyvind Skaldagpilders Håleygjatal (Corp. Poet. II, 528) var en Tren- 
dejarl i 8:de årh. 



Digitized by 



Google 



250 Olrik: B r 8l vallak vadet. 



19. (rra Fjordene og Sogn.) 



Finnr enn fir&skf\ 
Fålu-Bersi, 
Sigurcfr svinhgfuct 
ok SQgU'Eirikr. 



(SB) 

Blfgr brattnefi, 

BJQrn af Sogni; 

19. Sidste halvvers burde vel stå först, da man fra 
Møre (v. 18) först når Fjordene (19*) og dernæst Sogn (19*). 
— 19^ BHgr, ellers som tilnavn (O. Rygh, Tilnavne 6; jf 
O. Nielsen 13 under "Blik"). — "Simus" (S) o: fladnæset; 
brattnef, Mul., Storm; braknefi. Pet; kréknefr, Magn.; jf. 
brattleitr "som har et fladt, brat ansigt" (Fritzner, Ordbog 
I^, 178; jf. Ross, Norsk ordbog 56: brattleitt, Sætersdal). — 
19*^ Fålu-Bersi, Magn.; Fjala-Bersi, Pet, Mul, Storm; men 
dette sidste (den ellers ret passende henførelse til landskabet 
Fjalir) vilde kræve to tekstrettelser i S. Med Fålu-Bersi (af 
fåla, jættekvinde) jf. Trglla-Låfi (Isl. J>j6ds.) og "TröUu-Her- 
julfr" (Rygh 68). — 19^ "Jf. Sigurdr svfnhpfdi fra Fjale, 
hvis sön Herjolv for til Island (Landn. 91)" (Storm). — 
19* Spf/u-Eirikr opfattes af Grundtvig som = Eirfkr mål- 
spaki i Sakses store Frodesaga. Men dels synes navnene 
ikke at udtrykke det samme, dels hører Erik målspage ikke 
hjemme i Fjordene eller Sogn, men langt sydligere i Ro- 
galand. 

30. (Jæderen og Agde.) 



(SB) Hallsteinn hvi ti 
ok Hrutr vaßj 
[sunnan] af JaSfri 
[kom] Erlingr snåkr; 



Alfr enn egdski, 
Oddr vi&fprliy 
Einarr skagi 
ok ivarr prjugr. 



20^ uvis. — 20^ vafi "forvikling, forvirring" (Aasen -^ 
904) "doubt, uncertainly" (Vigfüsson 673); skal vafi som til- 
navn betyde "den, der ikke ved, hvorledes han skal klare 
sig"? — 20* "Jf. Erling Skjalgssön fra Jæderen og Eyvindr 
snåkr på Ormen lange (Hkr. 203)" (Storm). — 20*-* viser 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallak vadet. 251 

vanskelighed ved at passe de rette navne og tilnavne sammen. 
Som udgangspunkt må vi tage, at det (som i B) er Oddr^ 
der skal have tilnavnet vifffgrli; ti "Oddr enn vfdfprli er 
kalladr var Qrvaroddr" (Herv. 302) hørte netop hjemme på 
Jæderen (Qrvaroddssaga [Boer 188] s. 180; jf. Oddo Jathriæ 
regulus, S 393). Det tilnavn som i S har formen msH 
(Anglus) bör med B kaldes eg^ski o: fra Agdir; bæreren af 
det kan derimod næppe hedde Einarr, da vi har Einarr straks 
efter; han må da med S hedde Alfr. (Storms sammenstilling 
med "Alfr egdski, Landnamsmand fra Agder (Ldn. 318)" 
synes mig kun af interesse, hvis digtet var blevet til på Is- 
land.) — Tilnavnet prjuyr er et ganske interessant ord. Sakse 
har ikke vidst at oversætte det, men nedskriver det blot *). 
Ordet findes ikke i oldliteraturen, men er nynorsk trjug^ en 
snesko, som Aasen' 838 opfører fra Sætersdal, Telemarken og 
Hallingdal og i formen trug fra Telemarken og Voss. Det er en 
sideform til nyisl. pruga (Vigf. 747), norsk truga (Sogn og 
Nordland), true (Østlandet), tryge og try ve (Søndmøre; Aasen), 
SV. truga, trioga o. s. v. (Rietz 752). At vi finder den sjældne 
sydnorske sideform, er sikkert et vidnesbyrd blandt mange 
om at kvadet er digtet i disse egne. — Tilnavnet skagi be- 
tyder "et fladt næs", og det er vel ud fra denne betydning, 
at S oversætter det med protuberans (fremspringende). 

21. (Islændinge.) 
(S) Mår enn raudi Qrimr af Skerjum^ 

af MidfiTcfij at Skagqfirå?^ 

Glumr enn gamli, ' Bergr skald [fylgdi], 

Grani{?) bryvdæhki, | Bragi ok HrqfnkelL 

Betegnelsen af disse kæmper som Islændinge (Tylenses 
S) kan ikke have stået i strofen, der allerede har 8 linjer; 



') Thrutoar har lydværdien thryvær; oldn. ju o^ jo var bleven til 
ældro-dansk y efter to medlyd; med den mærkelige overgang fra g til v 
jf. Sakses Swibdauus — Ynglingasagas Svipdagr. 

Digitized by VjOOQIC 



252 Olrik: Bråvallakvadet. 

den synes da at have stået i en nu tabt halvstrofe eller endnu 
snarere at være optegnerens egen (ganske rigtige) gætning. 
— Med Storm må vi opfatte Islændingerne som strofens 
æmne, först og fremmest på grund af stedsnavnenes kende- 
lige islandskhed, dernæst på grund af personnavnenes lighed 
med kendte islandske skjaldes. (Magn. søger versets steds- 
navne i Telemarken, og efterfølges heri af Pet. og af Mf'il, 
der dog i sine noter har opdaget, at de kan opfattes som 
islandske.) Skagafjgr^r er den lettest genkendelige; Scaha 
Fyrchi skal naturligvis læses Scaha Fyrthi (c for t er den 
almindeligste skrivfejl i Sakses navne) o: at Skagafirtfi^ den 
store fjord og bygd på Islands nordside. I Mithfrithi (læs 
Mithfirthi; rimeligvis har en afskriver eller udgiver opløst et 
forkortelsestegn urigtig) genkendes Midfirdi, nævne-f. Mid- 
ßgrdr. Herved må sikkert tænkes på den store bygd i Hü- 
navatns syssel nør vest for Skagafjorden, næppe på den 
ubetydelige Midfjgrdr på Islands nordøstlige hjöme. Forfatte- 
ren af kvadet henter altså disse stednavne fra Islands nord- 
land, nærmere bestemt: fra dettes vestlige halvdel. Större 
vanskehgheder har vi af "Skierum", der af Storm ret na- 
turligt opfattes som at Skerjtim; men noget sådant eller lig- 
nende navn findes ikke i hele Skagefjordsyssel (se jordebogen 
i Skyrslur um landshagi å tslandi I, 729 — 42), og af lig- 
nende navne har jeg på hele Island kun fundet. Skerjafj^rdr 
ved Reykjavik. Det synes da, at forfatterens islandske sted- 
kundskab er mindre pålidelig: gården Skerjum i SkageQord 
er hans egen opfindelse. Måske er navnet fremkaldt ved at 
kvadets norske forfatter har tænkt sig Island som den golde 
klippeø, som de øde skær (jf. sådanne fremmedes som Sakses 
og Kongespejl-forfatterens skildringer). — Tilnavnet Bnm- 
delucus må vi med Storm rette til Brundølicm og opfatte 
som hum briptdælski. Mærkeligt er det, at kvadets digter 
omtaler så uanseelig en bygd som B^^njuclalr (i Kjos syssel, 
5 mil nordøst fra Reykjavik). — Storm finder i Islændingemes 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br& vallak vadet. 2B3 

navne genspejling af de kendte navne Bragi (Bragi inn gamli 
Broddaöon), Olümr enn gamli (Glümr Geirason i 10:de årh.), 
Hrqfnkell ("Hrafnkell, er skald-Hrafn er kalladr"). "Gram 
Brundelucus" har jeg — efter Storm — rettet til Grani 
Brundølicus i lighed med Harald hårdrådes skjalde Grani og 
Illngi Bryndæla-sMd; navnet Gramr er mig ukendt i norsk 
og islandsk [jf. Lundgren 70, O. Nielsen 32]. Nærmere om 
disse Islændinge i afsnit lY. 

22. (Sviar.) 
(8B) — — I ok Keklu-Karl, 

— ! Krokv af Akri, 

[æztir] af Svium, ! Gw^as/r, Gwm? 

Ari, HaA'i | or Oisle^mprk. 

22* KeklU'Karl o: Karl med tilnavnet kekla^ o: en strid- 
bar person. Dette navneord kender jeg kun i sv. käggla "en 
som ofta småträter" (Rietz 382, fra Småland); det hænger 
sammeiv med norsk kjekl, n. trætte, sv. kakel, d. kævl, og 
med det tilsvarende verbum at kjekla. — 22® Krékr (Croc 
8) jf. O. Nielsen 59 og Dipl. Norv. I; Krokarr (B) er mig 
ellers ukendt og næppe rigtigt. — 22' Gunn fostr (B) kendes 
ellers ikke; Gu&fastr (8) jf. Lundgren 73, O. Nielsen 35, 
Aasen 17; gunn- for guS- synes at være falsk analogidan- 
nelse med Finnr og Fidr, og skyldes snarest den islandske 
sagamand. — Gyslamarchia jf. svenske stedsnavne på Gisla-, 
Lundgren 67; Glismakr (B) er ingenting. — Gummi (8) jf. 
Lundgren 78, O. Nielsen 34; men jeg kender det ikke fra 
Norge, og det er måske en dansk forvanskning af Gunni^ 
der netop er almindeligt i det søndenfjældske Norge. Go^i 
(B) synes af skriveren opfattet som tilnavn til hans mands- 
navn "Glismakr'*; måske gemmer der sig et Gutsi [= Gudhi, 
Lundgren 73!], hvori jeg dog snarest ser en Islændings uhel- 
dige omlavning af Gunni. 



Digitized by 



Google 



2B4 Olrik: Br&vallak vadet. 

28. rPrøJs ætlinger*' i Upsal.) 

(SB) Alfr ok Folki, 

— — — — Alreks synir. 

Yngvi ok Oli, — 

Med de kæmper Mer kunde tælle deres æt tilbage til 
guden Frø" mener kvadets forfatter qjensynlig medlemmer af 
Ynglingaslægten i Upland; og han opkalder dem efter de 
ældre Ynglingekonger {Yngvi ok Alfr vdru synir Alreks 
konungs^ Yngl. k. 24). Digteren har tænkt sig Frqjsætling- 
eme som hövdinger for de andre krigere; de fører en flöj af 
hæren, og da de i slaget falder for Ubbe Frisers hånd, nævnes 
de straks efter Skjoldungen Rognvald. — "O/«/" (8) nævnes 
ikke her i B; men efter sin plads blandt kongeætlingerne 
synes han at være den samme som Olo, der S 385 fører 
syv søkonger (v. 26), og som den "Ali enn frøkni", B nævner 
forrest i Hrings hær. — Folki synes at forekomme, alenrf 
fordi det er et ret typisk svensk navn. 



(8B) Sigmundr ["ofan"] 
or Sigtmmnij 



24. (Upsvlar.) 

Aåih oflåti 
frå Uppsglum^ 
kaiipangs-kappiy \ ["hann gekk fyrir framan 

ok KoIu'Frostij j merki ok skj^ldu".] 

24* kaupangS'kappiy en kæmpe fra en købstad (her: 
Sigtun); ordet synes dannet i lighed med kaupangsmadr, 
-kona (Fritzner 11% 267). — 24* B:s Tolu-Frosti er, som 
rimstaven viser, skrivfejl for Kolu-Frosti (mærk at skriveren 
af B forst havde skrevet Golu), af kola^ en lampe; dette ord 
er det altså. Sakse oversætter ved crucibulum, et lille bæger, 

25. (Russerne.) 

(8B) Holti ok HendiU, | 

Holmr ok Læsir, I Mggnvaldr ryzki, 

Hama — — | Rådhards nefi. 



Digitized by 



Google 



Olrik: Br&vallakvadet. 255 

En af disse personer er sagnhistorisk let at bestemme; 
det er Bognvald den russiske. Vel forekommer han ikke 
andre steder end her i kvadet; men den Rådbard, hvis datter- 
son han er, kendes i islandske kilder som den garderigske 
konge, der ægtede Aud den dybsindede, og hos hvem ste- 
sonnen Harald hildetand voksede op (Hyndluljöd 28; Spgu- 
brot i Fas. I, 370). — På en helt anden måde byder HoUi 
tilknytning til Rusland; navnet bares midt i ll:te årh. af 
en af den svenske kongedatter Ingegerds sonner med Holm- 
gårdskongen Jarisleiv (Hkr. 313). Ellers er navnet Holti 
sjældent; O. Nielsen kender det kun af Reichenau-nekrologet. 
Ligesom Holti forekommer også Rognvald i den russiske 
kongeæt i 10:de og llrte årh. (V. Thomsen, Ryska rikets 
grundläggning s. 124); bl. a. kan mindes om den fra Vestgøt- 
land komne Rognvald jarl, som sagafortællingen har beskæftiget 
sig stærkt med. — Hama er det enestående navn på Star- 
kads østligboende modstander; navnet har ellers allerede i 
V. 8 gjort lignende tjæneste som her: at repræsentere de 
østligste lande. — Også Holmr ("Holmar"), der ellers kendes 
i norsk (Aasen), er måske brugt med særlig tanke på Holm- 
gårds konger; jf. navne som Gautr (v. 12), fråndr (v. 18). 
— ^Hendiir er ellers ukendt. Sakses skrivemåde kan også 
opfattes som Endill, et af skjaldesprogets navne på søkonger; 
og metrisk er denne opfattelse tilstedelig. — Læsir B over- 
alt; S har Leuy^ og i næste strofe Lefy, men S 386: 
Leso. Læsir er ikke noget virkeligt personnavn, men enkelt- 
tal af folkenavnet Læsar, Ljecheme, o: Polakkerne (se P. 
A. Munch, Norske folks historie I, ii, 53; N. M. Petersen 
i Ann. f. nord. oldk. 1836, 203j; Nordboer kunde kende 
dette folkenavn fra skjalden Tjodolvs digt om Harald hård- 
rådes ungdomsbedrifter (Hkr. 547), forfattet midti ll:teårh. 
Holmr og Læsir i samme linje synes da at betegne Holm- 
gårdsriget og dets nabofolk' 

AftKTV ros NOBOISK riLOLOQI X, NT VÖLJD TI. X9 



Digitized by 



Cjoogle 



256 Olrik: Br&vallakvadet. 

26. (Østersøkonger.) 



(8B) [Kom] Sigvaldi 
"ellifu skipum"; 
Læsir "hafdi skeid" 
[skelmir Hüna]; 



\)Tirikr [Helsingr] 
["hafdi dreka"]; 
["tolf skipum"] 
Tryggvi ok Tvivl/?//. 



26* Jf. Sigvalde jarl i Svolderslaget; "heller ikke om hans 
identitet kan der tvivles, især da han kommer den svenske 
konge til hjælp med 1 1 skibe" (Storm). — 26* skelmir Hüna 
(Storm). Pannonii, som hos Sakse kun forekommer dette ene 
sted, opfattes sædv., og vist med ret, som Hunerne; MüUenh. 
339 tænker på Lapperne. — 26* "Thririkar"; jf. frydrekr, 
Dipl. Norv. I. — 26^ Det sidste navn tvivlsomt. ^TorwiP 
(S) minder om "Thoruil", søkongenavn i Sakses saga om Ole 
den frøkne, og om norsk forifiU (Røde bog og Dipl. Norv. 
I). ^TuiimuW (B). Sidste del af navnet synes at være mands- 
navnet VlfilL 



m. Sprogform og hjemsted. 

Kæmperækkens tidligere udgivere meddeler den i en 
sprogform, der er blanding af S og B; hos Finn Magnussen 
har denne blanding et mere islandsk præg, hos N. M. Pe- 
tersen et mere gammeldansk; men ingen af delene er mulige 
sprogformer. Gustav Storm indfører efter sin literære opfat- 
telse en oldnorsk sprogform, dog ikke konsekvent. Vi vil 
her holde os til kilderne og betragte först Sakses og dernæst 
Sggubrots sprogform *). 



*) Kvadets sprogformer er tidligere blevne granskede af dr. O. Nielsen 
(Blandinger I, 76—79). Han forkaster det grundlag af overensstemmelse 
mellem S og B, hvorpå alle tidligere udgivere har bygget; og i stedet op- 
stiller han følgende slutninger. En stor mængde ord i S har bortkastet 
nævneformsmærket (Brand, Brat, Od, Orm o. s, v.); når der da findes ord, 
som tilsyneladende har bevaret det (Dahar, Erlinger, Grimar o. s. v.), må 
dette være en fejltagelse: i virkeligheden er det afledningsendelser. Og når 
Spgubrot har opfattet denne endelse som nævneformsmærke, må forskeren 



Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallakvadet. 257 

I Sakses tekst er nævneformsmærket dels bortfaldet, dels 
bevaret som -er eller -ar. Af disse sidste former er der 
nogle, der vækker opmærksomhed ved et indskudt b eller d: 



V. 1. Sambar (Samr B) 
„ 1. Ambar 
„ 16. Skumbar 



V. 19. Findar (Fidr B [= 

Finnr]) 
„ 21. Grombar. 



Disse sprogformer tilhører hverken Norge eller det vest- 
lige Danmark, men kun Skåne eller Sverig. Af disse to 
lande har Sverig på forhånd liden sandsynlighed for at være 
hjemmelsmanden, og muligheden udelukkes, når vi på sine 
steder i S finder begyndelsen til den for dansk ejendomme- 
lige overgang fra g til j og v: v. 12 Eijil (Egill B), 20 
truwar (= frjügr B); jf. Sakses Svipdauus (= Ynglingasagas 
Svipdagr) og måske Eyr = isl. Ægir. Disse lydovergange 
samt det hyppige bortfald af nævneformsmærke viser altså 
en dansk, muhg en skånsk, hjemmelsmand for Sakse. 

Dette resultat forklarer dog ikke alt. Jeg vil ikke her 
tale om kvadets indhold; men selve lydformeme modsiger 
dets skånskhed. Ved siden af en form som Grombar findes 



ikke lade sig dåre deraf: "den islandske forfatter har omdannet de navne, 
der ikke var almindelig kendte p& Island, ved at afkort« endelsen." Jeg skal 
nævne et par af O. Nielsens mange eksempler p& olddanske navne med "en- 
delser". "Gromer, sideform til Gorm og Grumi." "Serker kunde være Sver- 
kir, men" — tilføjer forfatteren åbenhjærtig — "svarer ellers til det isl. navn 
Serkr." "Berhgar, oldht. Berachar, Perichger, kunde svare til et ikke kendt 
isl. Berggeir"; "Holmar, der vilde svare til et formodet isl. Hélmarr og kan 
findos i stednavne som Holmstrup" [de svarer nok s& meget til de virkelig 
forekommende navne Holmr og Bergr], "Hortar svarer til navnet p& alle- 
mannerfjrsten Hortarius" [kun hvor ordet er nævneform, har S Hortar; som 
genstand hedder det Hort]. Forfatteren skyr end ikke sproglige monstra 
som en treleddet navnedannelse: Her-lev-ar, Thor-lev- ar, Erl-ing-er. — Sin 
op&ttelse af kæmperækkens oprindelse og af forholdet meUem Sakse og So- 
gubrot har O. N. ikke nået at stille meget klar for læseren; den indhylles i 
udtryk som "disse to levninger af fællesnordisk poesi", "kvadet om BråvaUa- 
slaget må, efber hvad ovenfor er bemærket, være et olddansk kv8ul, der i 
navneformerne, men ikke i indholdet var ikke lidet forskelligt fra det is- 
landske kvad om samme æmne." Til Storms og Grundtvigs arbejder er der 
ikke taget mindste hensyn, så læseren får den forestilling, at de har været 
forf. ukendte. 



Digitized by 



Cjoogle 



268 Olrik: Br&vallakvadet. 

et Olomer (v. 13, Glümr B), ligeså et Grimar (v. 8, Grimr 
B). Disse former må være indvandrede fra Vestdanmark 
eller langt snarere fra Norge. Et kvindenavn som Wehiorg 
viser en rent norsk form; dansk og svensk lader kvindenavne 
ende på -hurg. Hertil kan endnu fojes Storms bevis: kvadet 
har overalt bevaret h foran / og r, og forudsat — af lite- 
rære Grunde — at det er fra Ilte årh., må det være digtet 
i norsk sprog. 

Endnu nærmere end til blot at bestemme sprogformens 
norskhed, kan man nå ved at iagttage et lydforhold, hvorpå 
Professor S. Bugge har henledt min opmærksomhed. I det 
sydlige Norge (Kristiansand stift) har en næselyd indvirket 
på foregående selvlyd. Dette forhold er behandlet af Anund 
Larsen (Norske universitets- og skoleannaler, n. r. VI, 1891, 
219 — 25); desuden findes der et ret stort materiale spredt i 
Aasens og især i Ross' ordbøger. Her vil vi alene holde os 
til overgangen fra u (oldn. u el. ü) til o. I Bratsberg amt 
med det vestlige Telemarken er den gennemført med (nuvæ- 
rende) lang selvlyd {dm^ bröni^ oldn. dun, bruni [brand]), i 
Vesttelemarken endog for kort selvlyd: stond^ homli. Om 
denne lydovergangs alder udtaler A. Larsen: "At divergensen 
i vokallyd har adskillig alder, viser sig deri, at de nyere 
nasaler i forbindelserne fn og gn ikke virker som gammelt 
m og ng^] og professor S. Bugge gör mig opmærksom på, at 
overgangen til o allerede findes på en telemarkisk indskrift 
fra 12te årh. Disse telemarkske forhold giver altså hold- 
punkter til fastsættelsen af hele denne bevægelses alder. Til 
Telemarken slutter sig nærmest Stavanger amt med overgang 
til o foran m, sædvanlig også foran nd (men ikke af ü foran 
n). I de andre sydlige egne er den heller ikke nær så gen- 
nemført. Sætersdal "har ingen spor af nasaleringen af ü 
foran te, . . . derimod den almindelige sænkning foran m i 
r mm (rum), skoumt (mörkt); endvidere med opr. korte vokaler 
soene (oldn. sunr), skwm (skum). På Mandalskysten går et 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallakvadet. 259 

tidligere kort u over til o (söfiy röm^ shorn) medens oldn. ü 
bliver til en tvelyd: hr9Ui%ey skdumt Udenfor hele denne 
sydlige del af Norge (den rygske del) findes ikke nogen 
samlet lydovergang, omend et enkelt ord i forskellige andre 
egne har former med o (se rom hos Aasen og Ross). 

Overgangen o > w er i Sakses Bråvallakvad repræsen- 
teret af Oromer v. 13 (Glümr B) og Grombar v. 21. Deri- 
mod træffer vi den uforandrede form Skumbar v. 16 og end- 
videre Hun (v. 9. 16), Hunger (v. 8), Grundi (v. 14), Humbli 
(v. 8) samt "Humnehy" (v. 10). Forekomsten af nasaleringen 
peger hen på det sydlige Norge som den egn, hvorfra kvadet 
er kommet til Sakse. Nasaleringens sparsomhed lader sig da 
rimelig forklare af, at kvadet ikke har lydt i telemarkisk 
sprogform, men snarere i et af de sydligere bygdemål. 

Ligesom lydforholdene viste os til den sydligere del af 
Norge, er der enkelte andre sprogformer, som peger i samme 
retning. Jeg har ovenfor gjort opmærksom på ordet ^r^t^r, 
en snesko (v. 20), der tilhører den sydlige del af landet: 
fra Sætersdal og så langt nordpå som Voss og Hallingdal, 
løvrig har både Vestlandet, Nordlandet og Østlandet den med 
andre nordiske sprog stemmende tostavelsesform pniga. 

Den samme geografiske begrænsning findes ved et par 
af personnavnene. Orundi og Aucfi (v. 14) tilhører begge i 
særlig grad det sydlige Norge; og — uden endnu at have 
opgjort deres forekomststeder fuldstændig — tor jeg udsige, 
at Telemarken udgör hjærte-findestedeme for dem begge. 

Sakses Bråvallakvad synes efter dette at være forfattet 
i det sydlige Norge, at være overleveret i et af de sydligste 
folkemål og dernæst at være nået optegneren gennem en 
eller flere Skåninger som mellemled. 

Den islandske tekst fremtræder i den norsk-islandske 
normalsprogform med tilböjelighed til særlige islandskheder, 
fremfor alt sammenblanding af nn og 9: Fitfr og Ounnfastr 
(v. 19 og 22) for ældre Finnr og Gudfastr. Sådanne former 

Digitized by VjOOQIC 



260 Olrik: Br&vallakvadet. 

Og tilbojeligheden til at give de enkelte navne et mere is- 
landsk udseende (se især noten til v. 4 ovenfor s. 238) gör 
det sandsynligt at de fleste af B:8 afvigelser er blevne til i 
overlevering, på Island. En fejl som Krékarr for Krékr 22* 
(og måske Gerdarr for Gerdr 13*) kunde dog snarest tyde 
på at kvadet er overleveret en tid i sydnorsk sprogform. — 
På kvadets oprindelse fra det sydlige Norge peger, også for 
B:s vedkommende, formen prjugr. 



Gustav Storm har påvist, at der gennem Bråvallakvadet 
går en norsk patriotisk tendens, og at Nordens historie fra 
begyndelsen af Ilte årh. er afspejlet i det. Begge disse sæt- 
ninger kan jeg fuldt ud godkende; men jeg tror at det er 
muligt at afvinde kvadet endnu bestemtere oplysninger ved 
at granske dets indhold. 

Til at fastsætte digtets affattelsessted giver kæmpe- 
rækken ypperlige bidrag. Vi ved således, at det ikke er 
blevet til på Island; ti ingen Islænding vilde lade sine lands- 
mænd deltage i et slag i forhistorisk tid. Lige så klart er 
det, at kvadet ikke er fra det nordlige Norge; dertil er denne 
landsdel altfor svagt repræsenteret i kæmperækken: fra Hel- 
geland ingen, fra Trøndelag en, fra Nordmøre tre; i alt fire 
fra det nordenfjældske. Til sammenligning kan nævnes at 
Vikboeme alene er 8 mænd, Teleboerne 5 o. s. v.; i alt fald 
er det en påfaldende ringe brøk af de 55 Nordmænd i Hrings 
hær. I sammenhæng hermed kan der mindes om, at kvadet 
bruger Noregr (eller norrænn?) alene om det nordenfjældske 
Norge. Lige så bestemt udelukket er den sydøstlige del af 
landet; ti digteren med den stærke norøk-patriotiske tendens 
lader disse egnes mænd stride i Haralds hær i temmelig 
stort omfang; ikke blot Gandalvssönneme som herskere over 
Raumarike, men også kæmper fra Hadeland og selv fra Gren- 
land. Heller ikke kan Østlandets indre egne være digterens 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallakvadet. 261 

hjemstavn, ti disse behandles temmelig knebent. Af de her 
hjemmehørende kæmper betegnes kun en enkelt efter sin 
hjemstavn (Harald af Toten, v. 15); og af Gudbrandsdøleme, 
der efter kvadets senere udtalelse spillede en rolle ved slagets 
afgorelse, fremføres ingen med navn i kæmperækken. Den 
eneste af de østlandske kæmper (v. 15), om hvem der høres 
under selve slaget, er Sote: han fældes af den jydske skjoldmø 
Vebjorg; og dette kan kun være ringe ære for hans lands- 
mænd, især da det pralende tilnavn S6knar-S6ti betegner ham 
som den ypperste stridsmand. 

Vi har da kun tilbage at vælge imellem: de vestlandske 
bygder fra Fjordene og indtil Jæderen og Agde, samt et par 
østenfjældske bygder, der ligger dem nærmest: Viken og Te- 
lemarken. Alle disse landsdele er fyldig repræsenterede og 
omhyggelig nævnte. Men anseligst blandt dem alle optreeder 
Telemarken, der ellers spiller en rent forsvindende rolle i 
Norges historie; dens kæmper opregnes i en hel strofe, og 
om alle disse kæmper fortælles der bedrifter. Foruden dem 
er der ingen andre norske kæmper end Starkad, der udfører 
noget storværk; og der er den forskel, at Starkad giver og 
modtager sår i flæng, Telekæmperne går sejrrige ud af begge 
de kampe, de optræder i, og disse to sejre er det, som afgör 
slaget til kong Brings fordel. Når Storm taler om den "pa- 
triotisk-politiske tendens", hvorefter "Nordmændene er de egent- 
lige sejrherrer på Bråvoldene", kan vi sige det nærmere: kva- 
dets tendens er at kaste glans over Teleboeme. Digtets 
hjemsted kan da ikke være andre steder end i Telemarken; 
ti vi kan være visse på, at ingen af nabobygderne i den 
sydvestlige tredjedel af Norge vilde digte til Teleboernes ære 
og stille deres egen storhed i mörket. Dette kvadets hjem- 
sted i Telemarken passer særdeles godt til kæmperækken: 
Telemarken ligger netop som centrum i den del af Norge, 
der har forfatterens særlige interesse. Og fra et bygde-patrio- 
tisk standpunkt kan vi let forklare os det påfaldende i at 

Digitized by VjOOQIC 



262 Olrik: Br&vallakvadet. 

Telemarkens naboer dels ikke nævnes (Hordeland, Halling- 
dal) dels sættes i modstanderens, kong Haralds, hær (Gren- 
land); lige ned til vore dage har tilgrænsende bygder ikke 
næret blide følelser for hinanden. 

Ud fra en indlandsbygd som Telemarken kan vi end- 
videre forstå, at der intet findes om underlagte britiske lande, 
ikke engang Orknøerne, der hørte under den norske krone, 
— og ligeledes at mindet om Islands bebyggelse i Harald 
hårfagers tid så fuldstændig er forsvundet. Også erindringen 
om skjaldefaderen Brage den gamles hjemstavn og levetid er 
forsvunden, han hensættes til skjaldeøen Island; men i Brages 
hjemegne, Hordeland og Fjordene, vilde man næppe givet slip 
på en så ærefuld landsmand. 



IV. Bråvallakvadets alder. 

Storm er den forste, der har fastsat kvadets alder: det 
er "forfattet i Norge i tiden efter 1027 eller henimod midten 
af Ilte århundrede". Hans grunde er nærmest følgende: 
1) "den digtning, der lader islandske skjalde optræde hos de 
danske og svenske konger, kan ikke være ældre end Ilte 
årh." 2) historiske personer fra omkr. år 1000 genfindes, så- 
ledes Toke i Jomsborg og en Østersøhovding Sigvalde, der 
kommer til hjælp med 1 1 skibe (ganske som i Svolderslaget). 
3) kvadet er digtet som et modstykke til slagene ved Svol- 
der og i Helgeå; stridsmagternes fordeling efterligner nær- 
mest Helgeå: Nordmænd og Svenske sammen mod Danske; 
Åle den frøkne ved siden af Svenskekongen er digtet som 
repræsentant for Olav den hellige ved siden af kong Anund. 
Foruden disse hovedpunkter, hvortil jeg fuldt kan slutte mig, 
har Storm i noterne til kæmperækkens tekst givet en række 
sammenstillinger med 10de og Ilte årh:s personer; om disse 
skal jeg snart udtale mig nærmere. 



Digitized by 



Google 



Olrik: Br&vallakyadet. 263 

Poniden Storm har også MüUenhoflf drøftet Bråvalla- 
kvadets alder (s. 344. 347). Han hensætter det til tiden fra 
1000 (eller omkr. 1000) til 1013, o: det er digtet efter Svolder- 
slaget og för de danske underlagde sig England. Dette förste 
årstal, Svolderslagets, låner han fra Storm; det andet, Sven 
Tveskægs erobring af England, udleder han af den omstændig- 
hed, at kvadet ikke kender den danske konges herredomme 
over England. Af Storms grunde, der sætte kvadet lidt se- 
nere, forkaster han nr. 3 og bekæmper udførlig nr. 1. Men 
selve MüUenhoflFs datering er fuldstændig uforsvarlig: den 
omstændighed, at England ikke nævnes skulde være et vid- 
nesbyrd om, at kvadet var blevet til netop i de år, da den 
danske konge og den danske ledingshær var alier stærkest 
optagne af at underlægge sig England! Når Mullenhoff end- 
videre ikke vil se genklang af Knud den stores kampe, men 
af Fyrisvoldslaget og Erik Sejrsæls strid med Sven Tveskæg, 
overser han helt Bråvallakampens fællesnordiske karakter 
og Nordmændenes fremtrædende rolle. Hans henførelse til 
tiden omkr. år 1000 er rent vilkårlig; fra S. Grundtvig har 
han fået den tanke, at digteren ser Bråvallaslaget som hele 
den gamle heltetids afslutning; og han tilsætter nu selv — 
uden at støtte sig til bestemte enkeltheder, således som Grundt- 
vig og Storm — at kvadet er digtet i kristendommens og 
hedenskabets kampår omkr. år 1000. 

Vi skal nu prøve at nå til et fastsættelse af tiden ved 
at granske de enkelte personnavne. Först tager vi alle dem, 
som Storm tildeler islandske forbilleder. 

V. 3 (Islændinge). Torfi (Skald-Torfi, o. 1000). 

Tdtr og Tyrfingr (^'Teitr var et almindeligt navn i Mosfolls- 

(sonere Haukadals-)ætten; så hed Gissur hvites fader (lOdo 
årh.), en sön af biskop Isleiv og en sön af biskop Gissur; i 
begyndelsen af Ilte &rh. nævnes endog en Teitr Tyrvings- 
son^'). 

JBjalti (Hjalti Skeggjason, Gissur hvites svigerson, o. 1000). 

V. 18 (nordcDQældske). Hafr og Bjarni (Hafrbjprn, landnams- 
mand fra Nordmøre). 



Digitized by 



Cjoogle 



264 Olrik: Br&vallakyadet 

V. 19 (Fjordene). Sigurär svinhgfuct ('^Sigurar svinh^fati fra Fjale, 

hvis sön Herjolv for til Island^^). 
V. 20 (Agde). Alf r enn cgäski (^^Alfr egSski, landnamsmand fra 

Agder"). 

V. 21 (Island). Glumr enn gamli ("Glumr Geirason, skald hos 
Harald Gråfeld o. 960; han kunde med rette kaldes den 
gamle, da han levede til Erik jarls tid"). 

Grant ("Gram") bryndcdsH ("en Grani var skald hos Ha- 
rald h&rdråde, en anden af dennes skålde hed Illugi Bryn- 
dølaskald"). 

Hrafnkell ("Hrafhkell er Skald-Hrafn er kalladr" Ldn. s. 346). 

Det synes efter disse Storms sammenstillinger, at han 
har tænkt sig, at dels islandske personer fra Ilte årh., dels 
islandske ætteoverleringer fra en tidligere tid har øvet ind- 
flydelse på digtet. Nogle af disse personers identitet er uom- 
tvistelig; således Sigurd svinhoved i Fjordene. Men da han 
var Nordmand og ikke Islænding, kan forfatteren ligeså gærne 
kende ham af norsk overlevering. Derimod er det af Storm 
dannede navn Hafr-Bjami ikke identisk med landsnamsman- 
den HafrbJ9rn; som påpeget tidligere, bör vi beholde S Bis to 
navne Hafr og Bjarni; dette navn Hafr har lige til vor tid 
været yndet på Nordmøre, og vi behøver da ikke at gå 
til islandske kilder. Med bedre grund kan Storm formode 
at Bråvallakvadets Alfr egdski er den samme som land- 
namsmanden Alfr egdski; ti i sin hjemstavn, på Agde, kunde 
Alv jo ikke føre dette tilnavn. Men navnet Alv er for al- 
mindeligt til at bygge noget sikkert på; når digteren skulde 
have et kort mandsnavn, der begyndte med selvlyd, til at 
stavrime på "egdski", lå Alfr meget nær. I det hele lader 
kvadets kæmper fra selve Norge sig let forklare ud fra norske 
overleveringer uden islandsk hjælp; og det er givet, at dig- 
• teren fra norsk tradition har hentet ikke få navne, der er 
ukendte på Island. 

Tilbage har vi nu de to særlige Islændingestrofer (v. 3 
og 21). Af disse kæmper nævnes alle i Haraldsflokken som 
skjalde og én særlig som Islænding; af Hringsflokken nævnes 
én som skjald og alle som Islændingo. Men vi må — med 



Digitized by 



Cjoogle 



Olrik: Br&vallakyadet. 266 

Storm — opfatte begge flokke som kongernes islandske hird- 
skjalde. Hjemmelen hertil må for Haraldsflokken søges i 
kæmpeoptællingens geografiske karakter: der findes ingen 
strofe, hvis kæmper ikke er fra nærliggende egne. Hjem- 
melen for at opfatte Hringsflokken som skjalde findes i kæm- 
pernes navne: Bragi kan ikke vække forestilling om andre 
end den ældste skjald Brage den gamle Boddason, særlig når 
det stilles jævnsides en Bergr skald; Olümr gamli passer så 
nöje til en af de ældste og længstlevende islandske hird- 
skjalde; en så afsides bygd som Brynjedalen (Grani Bryn- 
dælshi) har ikke haft anledning til at nævnes i videre kredse 
undtagen da Illugi Bryndælaskald var ved Harald hårfagers 
hird, netop sammen med en anden islandsk skjald Grani. — 
Så vidt følger jeg Storm; men jeg godkender ikke alle hans 
sammenstillinger med islandske skjalde eller andre historiske 
personer. Han sammenstiller således Hrqfnkell i kvadet med 
en "Hrafnkell er Skald-Hrafn er kalladr" (Landn. s. 346). 
Men denne var en sön af |)6rdr Rtifoyjaskald, der optræder 
i Sturlungasaga o. 1120 (J>orlåksson, Norsk-isl. skjalde 135); 
han har da næppe været kendt som skjald för midten af 12te 
årh., et tidspunkt, der fører os helt ned i Sakses levetid. Vi 
må her også vogte os for, ligesom ved en Skald-Torfi o. 1000 
overfor Torfi i Haraldsflokken, at sætte et af samtiden tildelt 
skjaldenavn alt for höjt. Erfaringen viser, at tilnavnet skjald 
særlig gaves folk, der var kendt i en snævrere kreds, men 
ikke drog udenlands og søgte ry hvor skjaldene mødtes i 
kappestrid; i Norge optræder ikke nogen af dem *). Af de 
andre i Haralds skjaldeflok genfindes navnene Teitr og Hjalti 
i Mosfellsætten, men uden at være knyttede særlig til skjal- 
deidræt eller med andet særmærke; og navnene er for al- 
mindelige på Island til at afgive et selvgyldigt kendetegn. 



') Til yderligere oplysning om Hrafnkols samfandsstilling ved vi, at 
hans fader var fæstebonde, hans søster var först frille og var siden gift med 
en tjænestekarl. 



Digitized by 



Cjoogle 



266 Olrik: Br&yallakvadet. 

Ved Haraldsflokkens Teitr og Tyrfingr peger Storm på en 
Teitr Tyrfingeson på det østlige Island. Men han nedstam- 
mede i femte led fra landnamsmænd og har vel da tidligst 
levet o. 1100. I Brav. lader Tyrfingr sig derimod let for- 
klare som lån fra ramsen af Arngrimssönner, der også an- 
densteds er kvadets kilde (v. 5). Af alt dette fremgår, at 
ingen i Harald hildetands flok kan identificeres med histo- 
riske personer; og det stemmer med, at der i hele Haralds 
hær (v. 1 — 11) næsten kun optræder sagnhistoriske skikkelser 
(af virkelige personer fra 10de eller Ilte årh. kun T6ki af 
J6mi, V. 7). 

Derimod synes det mig den eneste rimelige forklaring, 
at to af Harald hårdrådes skjalde, Hluge Bryndølaskald og 
Grane, tilbagespejlede i en enkelt person, optræder i Bråvalla- 
kvadet. Sandsynligheden heraf ligger fremfor alt i kvadets 
hentydning til Brynjedalen. Dette er en ganske lille fjæld- 
bygd, nu omfattende 3 ^/j gård (Kålund, Isl. beskr. I, 63) 
og næppe större i oldtiden; heller ikke har den været sæde 
for særlig mægtige mænd (skönt deh forekommer i et par af 
Vestlandets sagaer), og kun en eneste mand vides at have 
givet anledning til at dalen blev nævnt udenfor Island, — 
nemlig lUuge Bryndølaskald hos Harald hardråde. Er sam- 
menhængen med denne rigtig, sættes digtets affattelsestid til 
noget efter midten af ll:te årh.; lUuge har digtet for kongen 
om hans ungdomsbedrifter i syden; Grane digtede om hans 
förste kampe mod Sven Estridsön (porlåksson 114—15). En 
så sen affattelsestid synes mig også bedst at stemme med det 
forhold, at mindet om de indfødte norske hirdskjalde rent 
er forsvundet. — Jeg skal nu fremdrage et træk, der synes 
mig bestemtere at knytte kvadet til den hårderådske skjalde- 
digtning. Blandt kongerne fra Østersøegnene optræder der 
en LæsiTj der ved selve sit navn skal repræsentere Læsnr 
(Ljecher, Polakker), der var naboer til det nordiske kongerige 
i Holmgård. Hvorledes kunde kvadets digter kende dette folk? 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallakvadét. 267 

Og hvorledes kunde han forudsætte, at hans tilhørere skulde 
kende det og forstå hentydningen? Ja, der er kun en eneste 
gang, det nævnes i nordisk historie: det var den gang den 
unge Harald hardråde som Holmgårdskongens landevæms- 
mand gjorde tog mod Læsame og overvandt dem. Dette tog 
blev ligesom hans andre bedrifter, besunget af samtidens 
skjalde (Snorre Sturlesön har bevaret et par vers herom); og 
Læsames navn måtte være velkendt for alle i samtiden, der 
brød sig om stordåd og om skjaldedigt. 



V. Forbilleder i samtiden. Kæmperne på 
Ormen lange. 

Man har forlængst lagt mærke til den nære sammen- 
hæng ikke blot mellem Svolderslaget og kvadets fremstilling 
af Bråvallastriden, men pgså særlig mellem kvadets kæmpe- 
række og Olavs mænd på Ormen den lange. Dette spörsmål 
skal nu tages op, ikke blot for at påvise enkelte lån fra hi- 
storiske personer, men også for at sammenligne Bråvalla- 
flokken og Svolderkæmpeme som helhed. 

Den förste norröne forfatter, der navngiver Svolderkæm- 
peme i större mængde, er Odd munk i Tingøre kloster o. 
1200. Hans latinske levnedsskildring af Olav Tryggvesön 
er bevaret i to hele oversættelser og brudstykker af en tredje; 
jeg benytter dem her under følgende mærker: A Fomman- 
nasögur X, 354—5; B Olaf Tryggvesöns saga udg. af P. A. 
Munch s. 55— 56; C sstds. s. 64 — 65. I en anden ordning 
findes disse kæmper i Snorres Heimskringla (Saga Olafs 
Tryggv. k. 102; ungers udg. s. 203; Kbhavn-udg. I, 301 
— 2; citeres i det følgende som H). Heimskringlas ordning 
genfindes i den store Olav Tryggvasons saga (Fms. 11,251 — 2; 
i det følgende et par gange citeret som O). Heimskringlas 
tekst synes grundet på Odd munk, der jo i det hele er stærkt 

Digitized by VjOOQIC 



268 Olrik: Br&yallakvadet. 

benyttet i Snorres Olafssaga. Original er den måde, hvorpå 
Snorre fordeler kæmperne på pladserne i skibet; men gen- 
nem Snorres fremstilling kendes Odds geografiske ordning. 
Jeg har ikke fundet nogensomhelst grund til at ikke Odd 
skulde være hans eneste kilde. Afvigende læsemåder fra 
Heimskringla optager jeg kun, hvor alle hskr. er enige 
om dem. 

Optællingen af Svolderkæmper ser da således ud: 

1. Hymingr. (i Viken). 

2. ok J)orgeirr, brédir hans. (i Viken). 

3. BJ9m af Studlu. (Støle på Søndhordland). 

4. |)Orgrlmr |>j6dolfsSOn or Hvini. (Kvinesdal på Lister). 

5. Asbjörn or Mostr. (Moster på Søndhordland). 

6. J)6rdr or Njardarlaug. (Tysnesø ved Bergen). 

7. Einarr af Gimsum l)ambaskelmir. (öuidai ved Trondhjem). 

8. KolbJ9m af Raumarlki. 

9. |K)rsteinn OXafétr af Hgfund. (Gjerpen ved Skien). 

10. |»orsteinn enn hvfti af Oprustgdum. (Oprustad på Jæderen). 

11. Ulfr enn raudi af Heinmgrk. 

12. Vikarr af Tfundalandi, br6dir Amlj6ts gellina. 

13. Vakr enn elfski, Rauma son. 

14. Bersi enn sterki. 

15. Ån skyti af Jamtalandi. 

16. fråndr enn rammi af felamgrk. 

17. Ol)yrmir, brédir hans. 

18. Bjgrn enn mikli af Vestfold. 

19. Brynjolfr haukr, brédir hans. 



1—2. I»eir brædr C; brædr B. — 8. Stoålu C. — 4. or Hvini, fattes i 
A. — 6.. Asbjørn ok Ormr H. — 6. Niarå laug B. — 7. Einarr ^mba- 
skelvir' son Styrkars af Gimsum C. — 8. ]^orbjom af Baumariki C; Kol- 
bJ9m stallari H. ~ 9. af H^fund fattes i A H. — 10. Hovreksstodum C. — 
^orkeU dydriU af Ogdum f6r ådr i braut, tilf. AB. — 11. af Heinm()rk fattes 
i H. — 12. Vindalandi C (og "brödir - gellina*» fattes). ~ 13. elfski H; elfke 
B; e[g]dBki C; ærmski A; (enski af Bauma; af lidi Bauma O). — 16. fattes 
i C. - 17. Styrmir A. - 19. hakr C. - 18.— 19. fattes i A. 



Digitized by 



Google 



Olrik: Br&vallakvadet. 269 

20. {)eir Håleygir: fråndr skjalgi. 

21. Qgmundr Sandi. (Sand ved Fjeldesund p& Helgeland). 

22. HlQdvir langi or Saltvik, (i Ofotens præstegæld på Hel- 

geland). 

23. Hårekr hvassi. 

24. J>eir Inn{)rændir: Ketill enn håvi. 

25. j[>orfinnr eisli. 

26. Håvardr ok {»eir brædr or Orkadal. 

27. Amorr mærski. 

28. Hallsteinn. 

29. Bgrkr or Fjgrdum. 

30. Eyvindr snåkr. 

31. Bergl)6rr bestill. 

32. Hallkell af FJ9lum. 

33. Ölåfr drengr. 

34. Arnfinnr or Sogni. 

35. Sigurdr bildr. 

36. Einarr hgrdski. 

37. Fidr. 

38. Ketill rygski. 

39. Grj6tgardr rgskvi. 

40. f)6rolfr. 

41. tvarr smetta. 

42. Hallsteinn Hllfar son. 

43. Ormr skégamef. 



21. Axigmondr a Sandi C. - 25. ^orfidr A. — esli C. (eisli; jf. Hå- 
kon eisill; "m&ske: vredsam'* af at eisa, Bygh). — 26. ok I)eir brædr fattes 
i C. — 27. fattes i C. — or orski B. — 29. i H har udgaverne urigtig "B^rkr 
or Fj^rdum" og lidt efter "Haukr or FJ9rdum''; i hskrr. findes altid kun ét 
navn. — 34. Amfidr B; Arnvil)r A. — sygnski H. — 36. vorski C. — 39. 
r98kvi fattes i C. — 41. smætta (smetta) A B H. (forklares af Vigfåsson som 
et øgenavn af norsk smeUaf at smutte, jf. smetta [hunkon], smal &bning, og 
smette [intetk.], smuthul); smælUa C (jf. Ivarr smelta i Verdalen 1280; af 
fiskenavnet smelta, Bygh). — 42. j^orsteinn, Tinger; Hallsteinn Kbh. udg. 
(uden varianter) og O. 



Digitized by 



Google 



270 Olrik: Br&vallakvadet. 

Hvorledes er denne fortegnelse bleven til? Odd munk 
kan ikke have samlet den sammen fra adspredte fortællinger; 
ti det er kun ganske få af personerne, der lever i fortæl- 
linger om slaget (Hyrning, Kolbjørn stallar, Ulv røde og 
Einar tambeskælver). Den optræder altså på egen hånd som 
et aktstykke, der må granskes for sig. At Odd munk eller 
nogen i hans samtid skulde have opfundet hele rækken, er 
usandsynligt. Dens interesse for de sagaberomte personer er 
overordenlig ringe, de optræder på ret beskedne pladser, Kol- 
bjørn endog uden sin værdighedstitel. Hele rækken gör sna- 
rest et roligt og troværdigt indtryk. — Hvorledes kan den 
være overleveret? I løs mundtlig overlevering vilde en sådan 
ramse vanskelig kunne fastholdes. At gætte på en i meget 
tidlig tid nedskreven historisk kilde strider mod hvad vi 
ellers kender til norrön historieskrivning. Der er da kun 
en mulighed tilbage: rækken er overleveret mundtlig, men i 
bunden form, der bevarede den mod forvanskning og tilintet- 
gorelse. Denne formodning støttes af to forhold. Det ene 
er ligheden med den stavrimede fortegnelse over Brå- 
vallakæmperne: Begge er et udvalg af krigere, der kæm- 
pede i et berömt slag; de optælles i en væsenlig geografisk 
oi*den; de enkelte kæmper nævnes med deres personnavne, 
til dels deres øgenavne og undtagelsesvis deres fædrenavne; 
betegnelsen af hjemstavn gives dels ved et tilnavn til en- 
kelte kæmper, dels ved omtalen af en hel flok sammen; 
gårdnavnet föjes undtagelsesvis til personsonnavnet; planen i 
den geografiske optælling er ganske ens: Svolderkæmpeme 
begynder med stridsmænd fra forskellige egne af Norge, 
blandt hvilke findes alle de sagnberömte (Einar, Ulv o. s. v.); 
Bråvallakvadet nævner först den udvalgte "sveit" af kæmper; 
i den påfølgende optælling af de enkelte bygders stridsmænd 
begynder begge ved den sydøstlige grænse af Norge, går 
rundt langs OsloQorden til Norges sydspids, bryder begge 
pludselig af her og tager fat ved Norges nordligste del 

Digitized by VjOOQIC 



CWrik: Br&vallakvadet. 



271 



hvorfra de går ned langs vestkysten indtil de atter når syd- 
spidsen. Den anden grund er den lethed, hvormed nav- 
nerækken danner stavrim og fojer sig efter de me- 
triske regler. For at vise dette meddeler jeg her den 
större sidste halvdel af Svolderkæmperne, omfattende næsten 
hele den geografiske optælling. De få omsætninger, jeg har 
gjort af navnenes overleverede orden, er langt færre og mindre, 
end f. ex. dem hvorved S9gubrots tekst af Bråvallakvadet 
fjæmer sig fra kæmperækkens stavrimede form. 



(16 — 19.) J>råndr enn rammi 
af pelamprJaiy 
ok Ol)yrmir 

(brédir hans); 

Bj^m enn mikli 
ok Brynjolfr haukr, 
brædr [samfedra] 
[bomir] å Foldu. 

(20—23.) [Ok enn foni 
f f9r Olafs] 
l)eir Hdleygir: 
J>råndr skjalgi, 
Hårekr hvassi, 
Hl9dvir langi 
or Saltvfku, 
Sanda-Qgmundr. 

(24—28. 30.) [K6mul prændir: 
Ketill enn håvi, 
forfinnr eisli, 
peir OrMælir: 



brædr [våru] Håvards 
med Hallsteini; 
Amörr niærsh\ 
ok Eivindr snåkr. 

(29. 31—37.) Bergl)6rr bestill, 
Bgrkr or Fjgr^um^ 
Hallkell d FjQlmn 

Finnr ; 

Einarr hgrSski 
ok Olåfr drengr, 
Amfinnr syffnsJä 
ok Sigurdr bildr. 

(38—42.) Grjötgardr rpskvi 
med Roga-KeAlij 



J>6rolfr, Hallsteinn, 
[hann var] Hilfar sonr, 
fvarr smetta, 
Ormr skégarnef. 



Tiden, da denne ramse blev til, kan rimeligvis sættes til 
en tid, da det personlige minde om de enkelte af Olav Trygg- 



AKKIV rOft XOKDI«! FILOLOOI X, KT FÖLJD VT. 



Digitized by 



a)ogle 



272 Olrik: Br&valiakvadet. 

vasöns hirdmænd endnu var levende, altså vel omtrent en 
menneskealder efter slaget. AfiFattelsesstedet kan vi bestemme 
med en vis grad af tilnærmelse. Man kan lægge mærke til, 
at alle de nævnte gårdnavne ligger på Norges kyst (på nær 
det berömteste hovdingsæde, Gimse i Guldal, der ligger lidt 
fra Trondhjemsfjorden); derimod nævner ramsen ikke be- 
romte mænds bosteder, når de er fra indlandsbygder, især de 
østlige; således siges om stavnbæn Ulv den røde kun, at han 
var fra Hedemarken, om Kolbjørn (stallar) kun at han var 
fra Raumarike. Klarest ser vi forholdet ved at betragte de 
forste ti navne i listen; de udmærker sig ved deres plads og 
ved at gårdnavnet er fojet til de fleste. Her møder vi först 
kong Olavs to svogre (som de fornemste), endvidere Einar 
tambeskælver og Kolbjørn stallar (nr. 7 — 8); alle de andre, 
som historien ellers ikke kender, men som må have haft for- 
fatterens særlige interesse nævnes efter gårde på den syd- 
vestlige og den sydlige kyst af Norge: 3 fra Søndhordland, 
en fra Jæderen, en fra Lister og en fra Grenland. På 
denne sydlige del af Norges kyst, mellem Bergen og 
Skien, må Svolderramsens digter være at søge. 

Fra dette kvæde om Ormen den langes stridsmænd falder 
der lys over Bråvallakvadet. Den fuldstændige ensartethed 
i den geografiske plan viser, at det ene digt må være for- 
billede for det andet. Utvivlsomt er Svolderkvadet det ældste; 
ti dets ramse fremgår af selve det virkelige æmne; derimod 
er Bråvallakvadet dannet ikke ud af Skjoldungsagnene, men 
ved at inddrage en mængde forskelligt sagnstof og historiske 
navne. Det bliver os da klart, at hele kæmperækken er dannet 
med Svolderkvædet som forbillede og som sagnhisto- 
risk modstykke til Nordmændenes mest ærefulde kamp 
i en nyere tid. For samtiden måtte den fælles stil træde 
meget kendelig frem, og man fattede de flygtige hentyd- 
ninger til Ormens kæmper. Vi har tidligere set, hvorledes 
snart en enkelt, snart et par personer fra Ilte årh. genspej- 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallakvadet. 273 

ledes i et af Bråvallanavnene; derimod låntea ikke blot rent 
sagnhistoriske personer men også historiske skikkelser fra 
Landnamstiden og 10de årh. ligefrem ind i kvadet. Svolder- 
kæmpeme genfindes på samme måde som Ilte årh:s personer. 
Blandt Bråvallakæmper fra Jæderen finder vi Erlingr snåh\ 
der nærmest svarer til den mægtige Erling Skjalgssön på 
Sole (på Jæderen), men har lånt tilnavn fra en Svolder- 
kæmpe Eivindr snåkr længere nord på fra vestkysten (sam- 
menhængen er så meget mere utvivlsom, som tilnavnet sndkr 
ellers aldrig findes i den norrone literatur). På samme måde 
svarer Hallsteinn hvHi^ den förste af kæmperne fra Jæderen, 
til J>or8teinn hviti fra Oprustad på Jæderen og desuden til 
Hallsteinn i Svolderkvadets rygske (og jæderske?) skare, 
f varr smetta i samme flok synes forbillede for tvarr pfjugr 
på Agde. Af Ormens kæmper fra Vestlandet genfinder vi 
Finnr som Finnr firSski og Sigurdr bildr som Siffur&r svin- 
hpfui^. Uvist er det derimod, om navne som BJ9rn, Bersi, 
Einarr, Jråndr, J>6rdr er tænkte som lån. 

Svolderslaget er da Bråvallakvadets forudsætning både i 
den nationale stolthedsfølelse og i poetisk udformning af fø- 
lelsen. Men i ydre henseende kunde kong Olavs søslag ikke 
yde den form, hvori sagnet om oldtidens folkekarap lod sig 
støbe; ja med Svolderslaget som eneste udgangspunkt vil man 
ikke kunne fatte interesse for de to kongers strid i Öster- 
götland. Men det næste store møde mellem Daner og Nord- 
mænd, slaget i Helgeå, viste en ny politisk stilling: Svier 
og Nordmænd havde samlet sig for at sætte en grænse for 
den danske konges overmagt. Denne kvadets politiske si- 
tuation forekommer ved Helgeåslaget — og i løbet af et par 
århundreder alene ved det. I denne samvirken mellem de 
to för kæmpende folk ligger Helgeåslagete interesse; af op- 
trin der bød til efterligning ejede det ikke stort; måske 
Skånekæmpen fra Stangby er et enkelt sådant lån. 



Digitized by 



Google 



274 Olrik: Br&vallakvadet. 

En langt bestemtere hentydning til en af kongerne i 
Helgeåslaget søger Storm i Åle den frøkne, der med en 
flok af lydkonger slutter sig til Ring. "Ligesom i Starkads- 
digtet den norske konge Åle den frøkne kommer sin svenske 
slægtning kong Ring til hjælp og er fører for hans flåde, så- 
ledes bragte den norske kong Olav sin svenske svoger kong 
Anund sin flåde til Helgeå." Herimod må rettes den ind- 
vending, at Starkads-kvadet slet ikke gör kong Åle til norsk 
konge; han fører en flåde fra landene hinsides Østersøen til 
Hrings hær. Sammenhængen med kong Åles norskhed er føl- 
gende: En sagamand, hvis værk er bevaret af Sakse, har skåret 
Skjoldungen Åle den frøkne Fridlevsson i to personer; hansbani- 
domshistorie tildeles en Olav Fridlevsson, hans manddomstid 
Åle den frøkne i Bråvallaslaget; de to fortællinger passer i 
hinanden som to stykker af et papir der er revet tværs over. 
Da nu Fridlevs viv var norsk og de første af Åle frøknes 
bedrifter foregik i Norge, måtte sagamanden tildele ham en 
norsk fader Sigurd (hvorom intet ellers siges) samt en (unævnt) 
søster af Harald hildetand til moder. 

MtillenhoflF mener (s. 354), at Ali skal hentyde til Erik 
jarl i Svolderslaget, der kom til den svenske konge og i 
slaget var den der vandt Ormen lange. Med denne opfat- 
telse forliges det dårlig, at kong Åle i kvadet ikke er Nord- 
mand eller fører for norske kæmper, og endvidere at han 
slet ikke øver nogensomhelst stordåd. 

Alt hvad vi ved om kong Åle er, at han kommer til 
Hring ledsaget af flere underkonger og en pragtfuld flåde 
(v. 26); af underkongerne hører en hjemme i Helsingland 
(kun nævnt i B) og en i Rusland; muligvis tilhører han selv 
den upsalske kongeæt (v. 23). Uden at optræde i kvadets 
handling deltager han på iöjnefaldende måde i indlednings- 
marchen. Hans forbillede må da sikkert søges ikke i sagn- 
overlevering men i digterens egne indtryk fra samtiden. 
Måske kan folkenavnet Læsar, den af Harald hardråde over- 
Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallakvadet. 275 

vundne folkestamme, vise os vej; strofen — på den iöjne- 
faldende slutningsplads — er da digtet til ære for Harald Si- 
gurdsön, mindende om hans storværker i Østerled, og om 
hvorledes han med guldrige snekker (jf. bracteatam auro li- 
burnam) vendte hjem for at optræde i Danmarks og Norges 
kongefejde. 

Dette var det tidspunkt, som også skjaldenavnene førte 
06 til, kong Haralds formte år kort efter hans hjemkomst fra 
Østerledens storværker. Og ad endnu en vej når vi frem 
mod samme tid. Bråvallakvadet er digtet efter slaget i 
Helgeå; men hvor langt efter det? De nærmest påfølgende 
år var ikke nogen tid, hvor norsk nationalfølelse mod Dan- 
mark var mægtig; og heller ikke den korte fejde ved Magnus 
den godes tiltrædelse af riget kan have grebet stærkt nok 
ind til at fremkalde en så ejendommelig digtning (ikke heller 
erindrer nogeC træk i kvadet om afkasteisen af Danekongens 
åg over Norge). Först ved århundredets midte står Danefolk 
og Nordmænd overfor hinanden i en langvarig og voldsom 
kamp. En sådan samtidens, öjeblikkets spænding måtte til, 
for at minderne fra de to sidste menneskealdre kunde gen- 
nemgløde og forme det gamle sagnstof til en patriotisk digt- 
ning, hvor fortidens kongefejde viste sig som den store folke- 
kamp og folkehæder. 



VI. Kvadets sagnhistoriske kilder. 

Samtidsindtrykkene var den jordbund, hvori oldsagnet 
groede op til et mægtigt billede af alle de nordiske folks 
sammenstød. Spiren, hvoraf dette træ skød op, var ældre 
sagn og ældre heltekvad. Vi skal nu prøve- af det fuld- 
voksne træ at kende disse spirers art. 

Det store skuespil, Bråvallakvadet opruller for os, består 
egenlig af to handlinger, der kun hænger løst sammen: 

Digitized by VjOOQIC 



276 Olrik: Br&vallak vadet. 

1) striden mellem Haralds og Brings kæmper, 2) Odins svig, 
Haralds fald og bålfærd. I denne sidste afdeling er hoved- 
personen den som Brune forklædte Odin, af andre personer 
optræder alene Harald og til sidst Hring. I det øvrigejBrå- 
vallaslag, hvortil kæmpeoptællingen danner indledning, op- 
træder en mængde af begge kongers stridsmænd, men ingen 
af drotterne personlig. De to handlinger er løselig knyttede 
sammen, ved at de danskes vigen efter Ubbes fald giver an- 
ledning til at Harald hildetand selv styrter sig ind i kam- 
pen. I virkeligheden er de uafhængige; den af Odin lærte 
svinefylking spiller slet ingen rolle under stridsmandskampen. 

Hele Odinshandlingen kender vi kun af kilder, der er 
afhængige af Bråvallakvadet (nemlig foruden Sakse og S9- 
gubrot også et vers af Snorre Sturluson). Kvadets forfatter 
har dog næppe opfundet den selv, da den slet ikke hænger 
sammen med hans øvrige skildring af slaget. I sig selv gör 
dette optrin begrundelsen til at opfatte Bråvallakampen som 
det store helteslag; og sagnene om Odins tidligere hjælp til 
Harald har bygget sig op om denne hjörnesten. 

Kvadets skildring af slaget — stridsmandskampen — 
udmales med en mængde af enkeltheder, hvoraf en stor del 
må skyldes selve digteren. At påvise hans kilder i eller 
udenfor Hildetandssagnene skal nu være vor opgave. 

Følgende optræder som hovedpersoner: 1) Haralds skjold- 
møer, 2) Starkad, 3) Ubbe Friser. Desuden nævnes i kæm- 
petællingen Ole den frøkne som høvding over en del andre 
konger, men forekommer jo slet ikke i slaget. 

Skjoldmøernes deltagelse i Bråvallaslaget er et fast 
træk også i den danske overlevering. Allerede munken Ælnod 
(omkr. 1120) taler om Dronning Heth efter hvem Hedeby 
har navn. Ryårbogen, forfattet i Angel i 13de årh. og på 
flere steder grundet på sønderjyske sagn, indeholder foruden 
et uddrag af Sakses skildring tillige følgende: "Der kæmpede 
på Haralds side 300 møer som kaldtes skiælmøer [oldn. 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik; Br&vallakvadet. 277 

Hkjaldmeyjar]; deres mærke bares af Hethæ der senere byg- 
gede Hedeby og gav den sit navn; efter hende nævnes også 
Hethskæppe [det slesvigske skæppemål]". (Ejendommelig for 
denne beretning er det, at skjoldmøer ikke optræder spredte 
blandt andre krigere som i norrön digtning, men i samlet 
flok som i middelalderlig dansk overlevering; jf. min Sakses 
oldhistorie I, 55 — 6). Endelig har vi Lundeårbogen fra 13de 
eller måske 12te årh., hvis fremstilling ligger mærkelig nær 
ved kvadets (SRD. I, 227): "Da Harald drog ind i Sverig at 
kræve skat, mødte kong Ring ham til slag på vangen Bra- 
wel, hvor møer kæmpede på Haralds side som mærkesmænd; 
den ene hed Heth, den anden Wysna. I slaget faldt Harald, 
og Danerne valgte med svenske kongen Rings samtykke møen 
Heth til deres konge. Som hersker i Danmark grundede 
hun ved Slesvig i Jylland byen Hetheby, der bærer hendes 
navn". Det er klart, at den danske overlevering har sat 
skjoldmøernes deltagelse som det for Bråvallakampen ejen- 
dommelige. 

Skjoldmønavnet Heidr, hendes tilknytning til Hedeby 
og hendes ledelse af en del af hæren har kvadforfatteren • 
lånt fra den ældre (danske) overlevering; da han ikke lader 
hende falde, kender han vist også efterretninger om 
hendes senere dronningværdighed. Vébj^rg som fører for 
de jyske kæmper synes dannet af bynavnet Viborg (oldn, 
Vébjprg), i lighed med Heidrs forhold til Hedeby. Hedes 
skæbne, at blive dræbt af forfatterens kære bueskytter fra 
Telemarken, må tilhøre digterens egen opfindelse; og det 
samme gælder da rimeligvis om hendes navn. Visina, de 
vendiske kæmpers fører og Haralds mærkesmand, hvem Star- 
kad i slaget afhugger den ene hånd, — synes mig efter sit 
navn dannet som kvindeligt modstykke til østlands-kæmpen 
Vlsinn der fældes af Starkad; og jeg kunde let tænke mig 
den hele person og scene opfundet af Starkadkvadets for- 
fatter til ære for hans helt. Herimod taler dog Visinas 

Digitized by VjOOQIC 



278 Olrik: Br&vallakvadet. 

forekomst i Lundeårbogen; umuligt var det vel ikke, at dette 
navn kunde være lånt af Limdeklerken direkte eller indirekte 
fra kvadet; men på intet andet punkt er sådan norrön ind- 
flydelse påvist i Lundeårbogen. 

Starkads optræden i Bråvallaslaget nævnes foruden i 
dette særlige kvad også i hans dödskvad (S 405). Her slutter 
den lange opregning af hans storværker med udbrudet: "Altid 
skal mindes min manddom, der sås ved Bråvalla-sejren" *). 
Dette Starkadskvad frembyder, ligesom Bråvallakvadet, en 
enestående agtelse for Teleboemes tapperhed (de telemarkske 
smede overvinder selve Starkad); det må da sikkert også 
have sin oprindelse fra Telemarken, måske indenfor samme 
tid og smagsretning som det andet. Hvilket af de to kvad 
er nu ældst? Dødskvadet slutter med en prangende hen- 
visning til Starkads bedrifter i Bråvallaslaget; det udmaler 
dem ikke nærmere, men nævner dem som kendte af alle. I 
sig selv synes Starkads kamp på Bråvoldene ikke så langt 
at overstråle hans andre storværker; han har ofte kæmpet 
ene mod mange eller har overvundet jætteagtige væsner. 
Forklaringen må være den, at hans Bråvallastrid for kvadets 
tilhørere stod som det strålende kampværk o: at den var be- 
sungen i et höjtflyvende og yndet digt. Dette digt kan da 
næppe være andet end vort — netop i Telemarken hjemme- 
hørende — Bråvallakvad. 

Således nåede vi ikke at følge Starkads optræden længere 
end til det engang givne udgangspunkt. Nu skal vi se, om 
den ved indre grunde kan følges længere tilbage i tiden. 
Starkads dåd i slaget er: 1) at fælde en del navngivne men 
ikke beröm te danske hirdmænd, 2) at hugge hånden af mær- 
kesmanden Ylsina, 3) at fælde Hake huggenkind, . skönt han 
selv fik store sår. I denne sidste skildring finder vi side- 
stykke til Starkads kamp med Geigad (ungdomskvadet hos 



*) 8einx>orque manebit { nostra BraveUinis virtus conspecta trophæis. 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallak vadet. 279 

Sakse 279) og med Sisar (Vikarsbalken, Fas. III, 23); jf. 
også brudstykket i Olav Tordsöns grammatiske afhandling 
kap. 11 (Islands gram. literatur II, 176), der rimeligvis er 
et citat af ungdomskvadet eller af selve Bråvallakvadet. 
Såret med den brådne pandeskal, der ikke har villet læges, 
passer kun dårlig til Starkads sidste storværk i de yderste 
oldingeår; de passer bedre som et mærke, ungdomskampene 
har efterladt på ham. Starkads kamp med Hake den danske 
synes da ikke at tilhøre Bråvallakvadet fra först af, men er 
et lån fra en af hans ungdomskampe. Jeg er tilböjelig til 
at tro noget lignende om hans kamp med Visina; og hird- 
mændenes drab er af den slags træk, enhver episk digter 
frit råder over. Starkads deltagelse i Bråvallaslaget er da 
ikke blot en yngre omdigtning af sagnet, men synes væsenlig 
at skyldes kvadets forfatter. 

Ubbe Frisers voldsomme strid, indtil han synker død 
om, ikke for en enkelt modstander men for hele skarens våben, 
— svarer nöje til Sakses fortælling om Ragnar lodbroks sön 
Ubbe. Som historisk person er Ubbe en af Lodbrokssönnerne 
og særlig knyttet til Frisland (Storm 81. 207). Den danske 
overlevering har bevaret hans plads blandt Ragnars sönner; i 
de norröne Ragnarssagn er han glemt: derfor kunde en norsk 
(telemarkisk) digter låne hans person og historie til sit kvad. 

Foruden de enkelte kampe indeholder Bråvallakvadet en 
rigdom af oplysninger til — så at sige — sagnenes perso- 
nalhistorie. En sådan skare af helte, bevaret i en kilde fra 
Ilte årh., er som et helt musæum af den nærmest forud- 
gående tids sagnhelte og historiske minder. 

Först skal vi se, hvilke af de mange kæmper der har 
forudsætning i selve Harald-hildetand-sagnene. R9gnvaldr 
ryski (v. 25) nævnes som "Radbards dattersøn"; digteren kender 
altså fortællingen om at Haralds moder Audr djüpüdga efter 
sin husbond Hrøriks drab flygter til Rusland og ægter Rådbard 
(S9gubrot, Hyndlulj6d). Men denne tilknytning til Haralds og 

Digitized by VjOOQIC 



280 Olrik: Br&vallakvadet. 

Hrings slægt er meget løs; sit navn og sin tilværelse har "Ragn- 
vald Russer" langt snarere fra senere nordiske hovdinger i 
Holmgård, i 10de og Ilte årh. Gandalvssönneme, om hvem 
det særlig fremhæves, at gammel hirdmandstroskab bragte dem 
på Hildetands side, må kvadets forfatter have kendt i samme 
egenskab som S9gubrot: de er Brings "måge". Derimod 
savner vi i mærkelig höj grad enhver hentydning til de os 
bevarede sagn om Haralds ungdomskampe og de konger han 
der overvinder. Jeg vil ikke tale om de danske overleve- 
ringer om femkongerne og måske også om vikingen Veset; 
men vi savner også Sakses norröne sagn: om kong Asmund 
i Viken, hvem hans søster vilde fordrive, om Olav Trønde- 
konge, og om kong Ingjald i Upsal, såvel som S9gubrots til 
Asmund svarende kong Hildir og hans søster Hild. (Den 
foreliggende mangel på tilknytning har Sakses norröne over- 
levering søgt at erstatte ved at tildigte kvadets pensoner — 
Ubbe, Duk, Dal og Orm — en forhistorie; men den åndelige 
armod røber den som sildefødning, og den indeholder en 
sådan fejl mod kvadet som at göre Orm den angelske til 
Englænder; Ubbes kamp mod Harald er et plagiat af hans 
fald i Bråvallaslaget). Denne fattigdom på personer, der vir- 
kelig tilhøre Hildetandskredsen, viser at kvadet kun i ringe 
omfang har sin forudsætning i digtningen om den danske 
sagnkonge. 

I des höjere grad er Starkadsdigtningen kendt af kvadets 
forfutter. Ikke blot er Starkads hugskifte med Hake en gen- 
tagelse af hans kamp med Geigad; men vi genfinder per- 
soner fra hans ungdomshistorie: Hama, Geigadr, Beimuni, 
desuden vistnok Vlsinn repræsenteret af Visina. Hake som 
den ypperste Daneviking har både sin forudsætning i Star- 
kadkvadene og i Hagbardsdigtningen. 

Desuden har den øvrige heltedigtning ydet mange navne. 
Hunekongens navn Hurali er taget fra Angantyrkvadet i 
Hervararsaga, Fra Ynglingesagnene lånes navne på Fröjs 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallak vadet. 281 

ætlinge i Upsal (v. 23) og Vestgoten Saxi flettir (v. 13). 
Af Arngrimssönnernes navne genfindes fire blandt Danerne 
(v. 3 og 5; jf. 4); forfatteren synes da ikke — således som 
den senere overlevering — at have tænkt sig dem som Nord- 
mænd. Af norske sagnhelte kender vi Halvskæmperne, 
snart optrædende personlig (Hrok den svarte i den udvalgte 
norske flok, s. 14), snart blot givende navn til (v. 13). Des- 
uden møder Arngrimssönnernes modstander Oddr vldfprli for 
at repræsentere selve sin hjembygd Jæderen (v. 20). Til- 
sammen giver disse skikkelser et billede af Teleboernes mest 
yndede heltedigtning. 

Hvis Bråvalladigteren havde kendt Hyndlulj6(t, kunde 
han deraf have øst en mængde navne på norske sagnhelte; 
hans ukendskab dertil synes at hænge sammen med hans 
mangel på interesse for Hordelændinge. Men også nu har 
han haft en del af fortidens stormænd at mindes i sit kvad, 
således fra Telemarken, Møre, Fjordene og Jæderen. 



Alle disse kæmpenavne antyder tråde, der forbinder Brå- 
vallakvadet med ældre heltedigtning; men at oprede dette 
indviklede spind fra ende og til anden ligger udenfor nær- 
værende stykkes opgave. Derimod skal vi endnu se på nogle 
kæmpeoptællinger, der slutter sig nær til Bråvallakvadet (sam- 
menstillede af Vigfüsson, Corp. poet. I, 354). Der findes 
nogle ældre rækker af sammenhørende kæmper, dog ikke 
overstigende et tal af tolv; nemlig Hrolv krakes bersærker, 
kong Halvs kæmper og Arngrimssonnerne (begge disse sidste 
har Bråvalladigteren benyttet); men de ældre kvad har haft 
möje med at optage så stort et antal navne, opregningen af 
12 navne findes kun i Bjarkemål (Hrélfssagas udtog). Deri- 
mod findes der en hel række opregninger, der sikkert alle 
er yngre end Bråvallakvadet, og hvor ligesom i dette en helt 
opregner sine ledsagere i krigen: 1) Hrok den svartes kvad 

Digitized by VjOOQIC 



282 Olrik: Br&vallakvadet. 

i Halfssaga s. 34 — 6 nævner de tolv Halvskæmper; 2) i Vi- 
karsbalken (Fas. III, 19) optæller Starkad de tolv Vikars- 
kæmper; 3) i sit dødskvad optæller Asbjørn prude sine 22 
ledsagere (Fit. I, 528); 4) den døende Hjalmar opregner 67 
ledsagere (Fas. II, 219; Qrvaroddssagas yngste redaktion, 
14de årh.). Af disse har Asbjömsk vadet særlig krav på vor 
interesse, idet halvdelen af dets navne er tagen ud af Brå- 
vallakvadet; dette digt er bevaret i håndskrift fra 14de årh. 
og er sikkert ikke ældre end 13de. Også Hroks- og Star- 
kadskvadene hører efter deres karakter til de senere skud af 
heltedigtningen; jeg vil snarest sætte dem til Ilte — 12te årh. 
Bråvallakvadets efterlignere er alle rent middelalderlige digte. 
Bråvallakvadets forudsætning er den rige nordiske helte- 
digtning, som man ofte efter den fyldigste samling nævner 
Eddadigtning. Kvadets digter har tydelig nok opfattet slaget 
som hele heltetidens afslutning, derfor kæmper alle de yp- 
perste oldkæmper med i striden, derfor henter Odin selv 
kong Harald og det uhyre hærfølge. Men hele denne op- 
fattelse kan — som Grundtvig og Mullenhoff har hævdet — 
kun komme frem, når digtningen om heltelivet har gen- 
nemgået hele sin udfoldelse; den standser nu og skuer tilbage 
på sin løbebane. Det er literaturhistorisk interessant at fast- 
holde dette tidspunkt, hvor de gamle kongekvad forstummer, 
og hvor heltedigtningen svinder ind til den epigonagtige poesi 
om Halvskæmpeme, Starkad og Orvarodd. Et ældre slægtled 
af videnskabsmænd satte dette pimkt langt tidligere; Rosen- 
berg (Nordb. åndsliv I, 374) sætter det således til o. 900. 
Vor tid holder de såkaldte Eddakvad for langt yngre, end 
man tidligere har ment, og kan næppe tænke sig denne 
digtnings ophør för ind i Ilte årh. Her mødes vi med den 
datering, vi ad historisk vej fandt for Bråvallakvadet: det 
måtte være digtet kort efter midten af Ilte århundrede. Men 
endnu fra en tredje side møder dette tidspunkt os. Når 
digteren skaber et kvad om heltetidens afslutning, må han 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallakvadet. 283 

selv føle en sådan afslutning af den tidligere tid, af tiden 
med kæmper og helte og Odins indvielse til stordåd. En 
sådan vendingstid har den seneste store forsker, MüllenhofT, 
søgt lige i de år hvor der kæmpedes om kristendommens 
indførelse. Men jo stærkere vi fordyber os i disse brydningsår, 
des mere må vi få öje for at den netop manglede den rolige 
tilbageskuen på fortiden. Det er år, hvor forbandelser og 
spot lyder fra begge skarer, det nyes og det gamles til- 
hængere, og hvor selv en nølende Halfred Vandrådeskjald 
nødes til at "nide" de gamle guder. Först når øjeblikkets 
mægtige bølgebrydning har lagt sig og det nye strömleje er 
dannet, kan man med roligere glæde se tilbage på det helte- 
liv, som svandt. Först det slægtled, der ikke længer skal 
styrte eller opretholde de gamle gudestötter, ser på kamplivet 
som en storhedstid, men en svunden tid. 



vn. TUlæg: Erisljem Pedersens oversættelse. 

Det er ovenfor nævnt, at der af den ældste danske Sakse- 
oversættelse er en levning tilbage, som har undgået alle 
nyere forskere. Da dette arbejde ikke blot har en mindre 
tekstkritisk men også en större literaturhistorisk interesse, 
skal jeg i få ord göre rede for det. Stephanius meddeler i 
sine Notæ uberiores til Sakse s. 167 — 172 Bråvallakæmper- 
nes navne dels efter Vedels oversættelse, dels af en "gammel 
håndskreven dansk oversættelse" (versione Danica vetustissima 
ex codice M. S. deprompta); men lidt senere navngiver han 
den udtrykkelig som Kristjem Pedersens: Rectius itaque Vel- 
lejus noster juxta ae M. Christiemus Petri, primus Saxonis 
interpres, reddidere; Blend aff Telløe vel Blend aff TylyøeT. 
At den "gamle" oversættelse og Kr. Pedersens er en og den 
samme, kan der ingen tvivl være om; dertil kender vi altfor 
nöje de danske historiografers håndskriftsamlinger i 17de årh. 

Digitized by VjOOQIC 



284 Olrik; Bråvallak vadet. 

Hvorefter har Kr. Pedersen gjort sin oversættelse? Man 
vil svare: naturligvis efter den udgave han selv besörgede i 
Paris 1514. Men denne forklaring synes ikke tilfredsstil- 
lende. Vi finder således i stedet for S:s Liuthguthi et Liudh^ 
Budhi^ der på et afgörende punkt stemmer med B (Hlaum- 
bodi); ligeledes findes det rigtige Keklu Karl (= Karl kekkia 
B) for S:s urigtige Kekju Rarll. Det samme gælder måske 
også Otrick i stedet for det uforklarlige Otritus. Alle disse 
forhold lader sig forklare ved at Kr. Pedersen brugte ikke 
den 1514 udgivne tekst, men et håndskrift, sikkert det samme, 
hvorefter hans tekst blev trykt. I så fald er hans oversæt- 
telse forfattet, för Sakse blev tiykt, eller måske medens 
trykningen stod på. Man vil måske finde dette urimeligt, da 
Kr. Pedersen under Pariseropholdet var fuldt optaget af andre 
arbejder. Men hans arbejdsævne synes at have været stor; 
og Sakseoversættelsens tilblivelse i Paris stemmer med, at så 
stor en del af hans tillæg til oversættelsen viser hen til pa- 
risiske biblioteker. 

Denne Kr. Pedersens oversættelse af Bråvallakæmpemes 
navne optrykker jeg da her efter Stephanius og lader dem 
— ligesom hos ham — ledsages af Vedels overøættelser i 
klammer eller (når -Stephanius ikke har meddelt dem) i kan- 
tede klammer. Foraden den tekstkritiske nytte af denne 
sammenstilling, vil det have en literær interesse at se, på 
sjælden iöjnefaldende måde, Kristjem Pedersens jævne stil 
af tillægsord stillet overfor Vedels mere kantede substantiver 
og ordsammensætninger. 

[De besynderligste Kong Haralds HefEuitzmend raare] Suend, Sambar. 
Ambar, Elli, Eathi aff Fyn (Fynbo), Salgarth «) (Salgarthi) [oc] Bo hin 
skeggede (Roe Langskæg). [Item] Skalck Skoning, Alff Äggesen (Aggissan), 
Oluir hin brede (Hærdebred), Gnep*) (Gnep) hin gamle, Gardstang (Qaard- 
stang Stadbyggere). [Der næst aif Kong Haralds egen Slect] Blend aff Ty- 
lyø (Blend aff Telle). Brand Myg forÜ Mycke*). [Item] Thorny. Thoruing.- 

') Salgacth, trykfejl hos Steph. 

») Fejl for Gnepi? 

*) Jf. Myg vel Mycke, quod Danica versio habet, Steph. 172. 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Br&vallak vadet. 286 

Tathar (Tatar) [oc] Hialte. [Aff Leyre gaard komme] Hortar. Borrhy, Belgi, 
Begat (Begathe) [met] Bari [oc] Toly (Thole). [Aff Sle By kom] Hogen med 
Skrammen paa Kinden. [Item] Tumme Styremand [ynder Jomffra] Hetha 
[Hethis oo] Wisna [Visnis Banere]. Wibiorge (Vebiorge) [vaar ocsaa en aff 
samme Skelmeers selskaff, som ferde] Bo Bramsøn [oc] Brath (Brat) Jude 
[met sig. Der vaar hos Kong Harald samme tid] Orm aff Engeland (Orm 
Engellender), Vbbe aff Frijaland [PrijslenderJ, Ary med det eene Øye, Alff 
("Alsz") [oc] Gother, Dal hin store (tycke) [oc] Duck aff TydsJdand (Duck 

Vende). . . . Barri ("Borri") [oc] GnidaW {Qfnizli) Tolkar [oc] Yme (Hymi). 

[Siden kom] Toki (Toki aff luem Herret) [met] Otriek hin unge (Otrite hin 
vnge). [Hethes dueligste Kemper vaare disse:] Grimar [oc] Grentsli (Grenzli), 
Hoazger hin sorte ^) (Effter dem kom Ger, Liuick), Ham (Hame) Hunger 
(Hunger), Humbli [oc] Biari . . . Hømi (Helmi) [oc] Høae (Hose), TuUiim (Tulleff), 
[Hune], Hastin, Hythin hin smale, Dahar Grendski (Grenske) [oc] Harald 
Oluffsen. [Aff Hatis Hærrit komme] Har, Herlewar (Herleuer) [oc] Hod- 
brod hin galne (Horthbrod hin vilde). [Af Immeland komme] Humhi" 
(Hnmmehy) [oc] Harald, [oc met dem af Nordtlanden] Haki (Hack) [oc] 
Sigmund (Simund) [oc] Serkar (Sercker) Bemonds Sen [Bemondsønner], 
Gandal den gamles Aff kom [disligeste den gamle Gandals aff komme]. 

Vlff, Abgy (Algi), Windar, Eyll hin Surblinde (Eyl hin Starblinde), 
Gøthar (Gotar), Hilde (Hildi) Guthy Alff sen (Guti Alffsen) Stur hin Stercke 
(Sture hin stercke). Sten (Sten aff Vener sø), Gerth hin glade (Greek snare;, 
Grommer aff Wermeland (Gromer, Vermick). [Item De som bo ved don 
Nordlandsk Elff] Saxe, Fletir, Salgot (Saligothe), Tord [Thord] Snaffuere, 
Thronder med den store Næse (Thronder met Næsen), Grunder (Grundi), 
Othi, Grinder, Tovi [Thoui], Koll (CoUe) Biarki [BiarchiJ, Hogni hin Kloge, 
Bokar hin brune. . . . [Siden kom] Bani Hyldsøn, Liudh, Buthi (Liuthguthi), 
Svend Kulle [kulke] Rethir Sporhøg (Bethyr Høg) [oc] Eolff hin giffte 
(Rolff Quindekier). [Item] Bing Athilsøn, Harald aff Totte by (Harald aff 
Thoten), Valsten (Valsten aff Vigen), Thorulff hin Tycke, Tengil hin Høye 
(Thengel lange), Hunselff (Hunsolue), Birvil hin Blege (Biruild Blegekind), 
Burgar [oc] Skumbar. . . . Thorlevar hin Tretsomme (Thorleffuar hin gramme), 
Torkil Guthe (Thorkil Gudlandsfar), Gretir hin Onde, som altid vilde strax 
sla paa Mine Fiender, huad heller de vaare paa Marcken eller i Byen 
(Grethir hin onde oc hastige), Haldir hin Haarde (Haddir haardesind), Bol- 
der [Koldar] hin Sperlemmede. [Aff Norge komme] Thronder, Thron.<«ki, 
Thoki Norske (Thoki aff Moren), Baffn hin Huide (Baffn Huide), Hassvar 
[Hasuar], Barmi (Biarni), Blihar hin Kirtnasede [Kiertnæse], Biørn aff So gni 
(Biørn aff Sogen), Findar aff Stranden (Findar aff Marstrand) Bersi aff 
Falu (Bersi aff Falustad), Sivard [Siuord] Svinehoffuit, Erick Bratze (Erick 
Huisslere), Aisten, Harky [Harcki], Buthar, Bawi, Erling Orm. [Aff lede- 
ren komme] Og(\) Engelske (Od Engellender), Alff Vandere, som altid vilde 
færdis (Alff Videfaren), Enar Sidebug, Iver Truere. [Fra Island komme] 
Mar hin Bødskeggede [redskegge aff Mitfriths gaard] Grombar hin gamle. 



*) Ad oram tamen libri adscriptum exstabat: Hosger aff' Liffland 
(Stephan, s. 178). 



Digitized by 



Google 



286 Olrik: Br&vallakvadet. 

Gram Bruhlund (Gram Brundolck), Grim aff Skeerum (Grim aff Skieram 
stad) [som vaar fod ved Scaha vdi Fyrcke hærrit] Berhar *) Spaamand (Berh- 
gar Spaamand) [met sine Stallbrødre] Brahi [oc] Banckel. . . . Air (Ar), 
Baeki (Backe) Keklu ("Beklu"), Karl (Bal), Krock hin Bonactige (Kroke 
Bonde), Guthfast, Crummi aff Gislemarcken (Gummi aff Gyllemarck) [som 
vaare Frø Affguds blods foruante oc trofaste Talssmend oc Baadgiifuere. 
Item] Inge, Oly, Alffaer [Alaer], Folki Elrikis Sønner (Folcki Bricks søn- 
ner) [Kong Bings Slect, hans dueligste oc næste Hofftienere, huilcke oc reg- 
nede sig vdi frendskaff met Frø. #^il disse kom] Sigmund aff Sigtim stad 
[som vaar en halff Kempe oc en halff Kiøbmand]. Frostin Krusz [item 
Frosthi], Alff hin stolte [aff Opsal, hand vaar en god Skytte oc forstandige 
Formand vdi Krigs Hær. Met Oluff komme siu Konger modige vdi sind oc 
raske til haand], Holty, Hendil, Holmar, Letoi [Leuy oc] Hama, [oc met 
dennem] Begnolt aff Bydazland (Begnolt Bysser) [Bathbarts Sønnesøn. 
Item] Sivald [met elluffue Holcke, oc] Lewir som vant Vngern (Lefy som 
tuang Yngern) [kom met sit forgylte Skib] Thririkar[s Skib vaar skicket 
som it Drage Hoffuit vdi Staffnen]. Thrygir [oc] Thorvil [Torail haffde 
tolff Skib tilsammen]. 

For den der studerer det danske skriftsprogs udvikling 
er der i denne navneramse ting nok at iagttage. Ofte må 
"det danske sprogs fader" med sin godlidende brede stil folde 
en tanke ud til en længere sætning: "Alf vandere som altid 
vilde færdis" ( — for at udtrykke oldsprogets vfdfprli — ); 
eller når han af tre latinske ord (iniquus irruptionumque 
avidus) rives hen til en sætning som denne: "Gretir hin Onde, 
som altid vilde strax sla paa sine Fiender, huad heller de 
vaare paa Marcken eller i Byen". Men ved at se overens- 
stemmelsen mellem Kr.. Pedersens og Vedels oversættelser på 
en mængde af steder, kommer man på den tanke, at Vedel 
må have benyttet sin forgænger i ikke ringe grad. Det er 
nemlig påfaldende at se Kr. Pedersens oversættelser komme 
igen i så stort antal, tildels endog hvor de fjærner sig fra 
latinen: med Skrammen paa Kinden, Styremand (velificator!), 
Ary med det eene Øye, Gandal den gamles Aff kom [ikke: 
sönner], hin Surblinde ("Starblinde", Vedel; lat. luscus), Snaff- 
uere, Rokar hin brune (fuscus; oldsprogets Hrékr enn svar ti). 
Rolder hin Sperlemmede (articulus; Hréaldr tu i S^gubrot), 



*) Rettet fra Stephis "Bethar". 

Digitized by VjOOQIC 



Olrik: Bråvallakvadet. 287 

Sidebug (protuberans) o. fl. Sådant lader formode, at Vedel 
ikke blot har kikket lidt i Kr. Pedersens oversættelse, för 
han begyndte sit værk, og senere beholdt den unyttet i sit 
værge (indtil 1595), men at han også under udarbejdelsen 
har haft den til stadigt hjælpemiddel: da er Kristjem Peder- 
sens oversættelse ikke gået sporløst tabt, men er gennem 
Vedel kommen hans landsmænd til gode. Men for dansk 
sprog- og literaturhistorie turde det være et spörsmål af in- 
teresse: i hvilket omfang Sakseoversættelsen 1575 skyldes 
en art samarbejde mellem Danmarks to störste forfattere i 
det 16de århundrede. 

Axel Olrik. 



ABKIT VÖ» MOftOnC mOLOGI X NT VÖLJD VI. 

Digitized by 



'Coogle 



Anmärkningar till läran om u-omljudet. 



I en uppsats '"Till läran om w-omljudet'^ publicerad i Sv. 
landsm. XIII nr 5, har E. Wadstein polemiskt vänt sig mot Sö- 
derbergs och min uppfattning av denna fråga, uppsatsen publi- 
cerades omkring den 1 december 1893, men är daterad juni 1892 
och utdelades såsom separathäfte av författaren vid filologmötet i 
Köpenhamn i juli sistnämnda år. Det är emellertid särskilt mot 
min uppsats ^Till frågan om w-omljudet i fomsvenskan^^ (Sv. landsm. 
XII nr 7), han denna gång riktar sin polemik. 

Då det gäller en för de nordiska språkens ljudlära mycket 
viktig fråga^ skall jag här bemöta W:s utpräglat polemiska av- 
handling. Jag kommer emellertid att i denna uppsats diskutera 
även en och annan Mga^ mot hvilken W. icke gjort några inkast. 

Innan jag går in på själva ämnet, må dock några ord egnas 
åt ett spörsmål, som därmed står i nära sammanhang. 

W. börjar sin uppsats om M-omliudet med den anmärkningen^ 
att han ansåg sig i Fomnorska homiliebokens ljudlära ^) (Uppsala 
1890) emot Kock och Söderberg hava bevisat, att ''östnordiskan 
haft omljud värkat av kvarstående u, v", och han tillägger: ''häri 
har nu Kock i sin avhandling Tül frågan om u^omljudet i f om- 
svenskan i huvudsak instämt". Denna tanke återkommer uppre- 
pade gånger hos W. Så säger han C^-omlj. 4, att "K(ock) upp- 
tagit min [— » Wadsteins] konsonantteori''; jmf. ock slutet av 
uppsatsen s. 86 överst o. s. v. 

Ehuru W. och jag i flera avseenden tänka mycket olika be- 
träfiande omljudsfrågoma^ borde vi väl kunna enas om en sak, 
nämligen den, att jäg icke kunnat "instämma" i något uttalande 
av W. före den tid, då W. över huvud hade publicerat någonting. 

Nu utkom W:s första skrifl Hom. Ij. i slutet av år 1889 ^), 
och dess sista parti (s. 105—160) t. o. m. först på våren 1890> 

*) Förkortas nedan "Horn. Ij." W(ad8tein)8 uppsats "Till läran om 
tt-omljudet" forkortas "lAomlj." Äin uppsats "Till nragan om «-omljudot i 
fomsvenskan" förkortas "Kock; CAomlj." 

') Den användes som jgradual-avhandling och skulle enligt titelbladet 
försvaras den 14 december 1^9. 

▲KBIT VÖB XOftDUK riLOLOOI X, XT WÖUt> TI. ^-^ ^ 

Digitized by VjOOQIC 



Kock: Cr-omljndet. 289 

Bedan fore utgivandet av första partiet av denna W: s först- 
lingsskrift hade jag p& följande ställen framh&llit eller antytt, att 
man i de östnord. språken finner labialiseringar av vokalljud, h vilka 
labialiseringar delvis framkallats av ett kvarstående w-ljud. 

I min uppsats ^'Der t-umlaut und der gemeinnordische Ver- 
lust der endvocale'^ publicerad i Beitr. XIV år 1888, yttrar jag 
8. 56 f. noten med anledning av den i nämnda uppsats framhållna 
regeln för M-om ljudet i fsv., enligt hvilken ett kvarstående u [utan 
sam värkan av andra faktorer] icke värkar omljud, följande: ''Hier 
handelt es sich natürlich nicht um den Übergang i>y in z. b. 
hykkiu (gen. zu btkhia\ der durch das zusammenwirken des an- 
lautenden 6- und des u der ultima hervorgerufen worden ist (vgl. 
Hoflfory, Tidskrift for Filologi N. R. III, 295 f.), eine erscheinungy 
die auch eine art u-unilatU genannt werden könnte ^y\ Redan i den 
svenska redaktionen av denna uppsats, publicerad år 1887 i Arkiv 
lY, hade jag (s. 145 noten) uttalat mig på väsentligen samma sätt. 

I Arkiv N. F. I, 49 f. yttrar jag i en år 1888 i juli publi- 
cerad uppsats: ^^Icke blott i isl. utan även i fsv. har som bekant 
ljudförbindelsen vi övergått till (v)y framför ett efterföljande och 
alltjämt i språket kvarstående u, och detta fastän ett dylikt u, 
såsom nyss nämnt, ej annars i fsv. värkar omljud: isL fsv. systur 
av svistur^ fsv. ymumaper av vimumapcr etc.^^ I samma tidskrifts- 
häfte s. 53 talar jag om "ordet mykil, i hvilket, som bekant, y- 
ljudet . . . var Ijudlagsenligt endast i formerna myklumy myklu men 
från dem inträngt i de övriga^\ 

HoflTory har först insett, att utvecklingen i:>y i dylika fall 
(han anför de isl. mikJu > myklu, biskiq> > byskup, miskun :> myskun, 
^swistur > s(w)ysiur) beror på samvärkan av föregående labial och 
efterföljande [kvarstående] u\ jmf. mitt citat till honom \ 

Då jae således länge före publicerandet av Horn. Ij. 
hade framhållit^ att i de nord. språken och även i fsv. i övergått 
till y genom samvärkan av föregående labial konsonant och efter- 
följande Uy med anförande just av exemplen ^swisiur z> systur, *wi' 
mumaper > ymumaper (även myklum, myklu hade av mig nämnts), 
och att denna företelse skulle kunna kallas ett slags omljud, så är 
det i högsta grad missledande^ att W. i Z7-omlj. s. 4 f. kan yttra: 
''Av de i Horn. Ij. s. 152, 153 sammanförda exemplen anser mc ') 
även K. (jmf. 28 [nämligen i Kock: ü-omlj.]) följande 8 vara hit- 
hörande: 1) voro 2) h(w)oro 3) honom 4) Omundus 5) systur 6) 
ymumaper 7) myklu(m) 8) byskuper. 9) bykkiu (jmf. K. s. 5) hör även 
hit^, Hvarje läsare av dessa W:s ord måste ft den oriktiga före- 
ställningen, att det var efter och på grund av W:s framställ- 

•) Först här kursiverat. 

') Noreen hade i Sv. landsm. I, 695 till de av Hoffory anförda exem- 
plen lagt utom ett par isl. även fsv. *wimumaper :> ymumaper (hvilket ord 
av mig i Förklaring af fsv. lagord s. 8 uppfattats såsom utvecklat ur *wimU' 
mafer, dock utan att jag utrett orsaken till utvecklingen wi >• y). 

•) Här kursiverat av mig. 



Digitized by 



Google 



290 Kock: ?7-omljudet. 

ning i Hom. Ij. s. 102^ 153, som jag i U-omlj. kommit till den 
meningen^ att en art omljad foreligger i de fsv. systur, ymunuapeTy 
myklt4(m). 

W;s nyss citerade yttrande i Z7-omlj. s. 4 f. betraflTande voro 
är lika missledande. 

Redan i Arkiv N. F. I, 49 hade jag framställt följande ljudlag: 
'^i de nord. spraken (isl. och &v.) har Ijudförbindelsen vä under 
inflytande av ett i nästa stavelse följande u övergått till vö^ ö 
(d. v. s. isl. v6y i hvilken ljudförbindelse v på» vanligt sätt förlorats 
framför d)'^ och jag tillade: ^^Den här antagna ljudövergången vä 
:> vö >> ö framför u är . . . icke i variig mening *) ett w-om^ud av 
a^\ Bland åtskilliga anf. st. meddelade exempel nämndes väru > 
(v)öru (— isl. 6ro, sv. voro). Då i fråga varande tidskriftshäfte 
publicerades i jtdi 1886, hade jag, långt innan W. publicerat något 
om w-omljudsfrågan, således visat, att i sv. voro, isl. oro samt i isl, 
cUvöru, popöru föreligger ett slags w-omljud, men ej ett dylikt i 
^^vanlig mening^' ^). Det av W. nämnda fsv. h(tp)oro är etymolo- 
giskt identiskt med isl. (p6p)6ro. 

Före publicerandet av W:s Hom. Ij. hade jag hävt tillfälle 
fästa uppmärksamheten på ännu en företeelse i fsv., hvilken jag 
med tvekan framställde såsom en med u-omljudet besläktad ljud- 
affektion, framkallad under medvärkan av ett kvarstående u. I 
Arkiv N. P. II s. 32 noten nr III yttras: 



"I Med.-Fost. n st&r tre ggr laughumen (jmf. s. 272) i st. för laghu 
men (dat. pl. av lagh), Jmf. härmed det i Diplomatariet N. 8. I nr 831 
(skrivet i Norrköping &r 1407) flera ggr mötande Aughmundasson, Augh 



mundz88on (och där aldrig skrivet Aghm-)^ ehuru namnet annars heter Agh- 
munder (fno. Agmundr). Har a i ljudförbindelsen agh, efterföljd av u, dia- 
lektiskt övergått till au eller rönt en labial affektion, delvis jämförlig med 
det yngre u-omljudet i isl.?*)^ 

Det är självklart att en forfettare är böjd att på en dylik 
fi^ga giva ett jakande svar. I fråga varande tidskriftsnäfte publi- 
ceiSdes i jtdi 1889. 

Förr än W. publicerat något, hade således i de östnord. 
språken konstaterats oHka fall av vokallabialiseringar (ett slags 
arter av M-omljud), åstadkomna genom samvärkan av en vokaUjudet 
föregående konsonant och ett efterföljande kvarstående w, och 
även hade en Ijudaffektion, delvis jämförlig med det yngre w-om- 
Ijudet i isl., blivit förmodad för fsv., när a efterföljdes så väl av 
konsonantljudet gh som av kvarstående u {Äghmund > Äugh- 
mund etc.). 



^) Först här kursiverat av mig. 

*) För den här diskuterade fragan (huruvidajag "instämt" i W;8 me- 
ning) saknar det naturligtvis all betydelse, att W. (enligt hvad han med- 
delar Hom. Ij. 65 noten) i en handskriven och i fll. seminariet i Uppsala 
hösten 1887 ventilerad avhandling framställt en regel for behandlingen av 
wä, som är besläktad med den av mig i Ark. N. F. I, 49 meddelade. W. 
bodde då i Uppsala och jag i Lund. 

•) Först här kursiverat av mig. 



Digitized by 



Google 



Kock: r7-omljiidet. 291 

D& jag således i rT-omlj. (1891) avhandlade ^^kombinerat u- 
omljud^ i ord sådana, som hiskup > hyshup, bikJciu > byJckiu, mih- 
lii(m) > myMu(m), *minumaper > ymumaper^ ^swistur > systur etc. 
samt vidare i ord sådana som *wäru > voro etc., så var det namnet, 
som var en nyhet; om dessa ljudlagar hade jag redan förut 
uttalat mig. 

Emellertid framhöll jag i J7-omlj. (alltså efter publicerandet 
av Horn. Ij.), att kombinerat u-omljud, framkallat på långt a genom 
nasaliteten i forbindelse med följande u, föreligger även i de av W. 
i Hom. Ij. nämnda honom, Omundus och möjligen i det av honom i 
Hom. Ij. nämnda namnet Mogens, samt dessutom att måhända Ijud- 
forbindelsen ggw framkallat kombinerat omljud dels i sv. dagg, 
rugg, fsv. hogga, hugga^ da. lug^ dels i fsv. trygger^ stygger, sv. 
skygg. 

I Hom. 11. hade W. icke uttalat någon mening om att gg 
särskilt skulle kunna tillsaraman med ta värka omljud. 

Med åsikten om det kombinerade M-omljudet i honom, Omun- 
dus (och Mogens) förhåller det sig på följande sätt. Först har 
Falk i Arkiv N. F. II, 114 ff. ådagalagt ^'overgang af nasalt ^ til o i 
stavelser med hovedtone". Senare har W. i Hom. Ij. s. 66 ff. be- 
handlat denna ljudutveckling. Falk och W. fatta emellertid for- 
hållandet så, att i t. ex. honom det äldre ^hänum gav h^um genom 
det vanliga av kvarstående u ensamt framkallade omljudet; först 
senare, mena de, spelade nasaliteten någon roll, i det att det på 
detta sätt uppkomna ^ övergick till 6, emedan detta ^ var nasa- 
lerat. Så vitt jag riktigt förstått W. i denna punkt, föreligger 
således enligt hans mening icke något kombinerat t«-omljud i ho- 
nom, men i J7-omlj. s. 6 har jag emellertid citerat så väl Falk som 
W. Jag åter anser ett kombinerat w-omljud här föreligga. Såsom 
jag i &-omlj, s. 6 med noten 2 påpekat, beror hela Ijudutveck- 
iingen från hänum till hOnum på samvärkan av det kvarstående 
u med rotvokalens nasalitet, men såsom jag i noten anf. st. särskilt 
framhåller, bestrider jag "naturligtvis ej, att vid utvecklingen . . . 
hänum >- hönum etc. rotvokalen kan hava passerat ett mellansta- 
dium, som låg nära eller sammanföll med ljudet p i subst. ^ etc.^)". 
Enligt min uppfattning har alltså så väl utvecklingen hänum :> 
h^um som ock den senare utvecklingen h^um > hOnum fram- 
kallats av nasaliteten och u i förening. Jag återkommer nedan 
till denna fråga vid granskningen av de i Olaf helges mindre saga 
uppvisade omljudda formerna. 

') Det är därför knappast exakt, då W. i Z7-omlj. s. 5 noten 1 anmärker, 
att jag i i7-omlj. a. 6, 7 anser, att det ej skulle '^funnits någon hvilopunkt p 
mellan ä ock ö^ vid övergången vüru:>vöro, hänum >' hönum. Liksom vid 
utvecklingen hänum > hönum bestrider jag ej, att vid utvecklingen väru > 
voro ett mellanstadium vg^ru passerats. 



Digitized by 



Google 



292 Kock: CT-omljudet. 

Jag har alltså uttalat följande npp&ttning av u- och Uh *) 
omljadet i de ostnordiska språken. 

1. Enkelt omljnd (d. v. s. omljad^ varkat ay u, w ensamt 
utan samrärkan ay annat ljud eller av nasalitet) har inträtt blott, 
när u, w förlorats, d. v. s. i och med förlusten av m, it, t. ex. 
"^radu z> rost (isl. rgst); icke när u, to alltjämt kvarstå, t. ex. asku 
(askOy oblik kasus av aska; isl. däremot gslu)^ vapwe (isl. däremot 
vgpvi). I motsats till förhållandet i isl. har alltså blott det äldre 
enkla w- och ir-omljudet, icke det yngre enkla u- och tr-omljudet 
värkat. 

2. Kombinerat omljud (d. v. s. omljud värkat av följande 
Uf w under samvärkan med vissa andra ljud eller med nasalitet) 
har inträtt i följande &11: 

a) När i omedelbart föregås av en labial konsonant eller halv- 
vokal och tillika efterföljes av w, t. ex. ^stoistur > systur^ 

b) När långt a omedelbart föregås av den labiala halwokalen 
w och tillika efterföljes av ti, t. ex. toäru (> ^wgru ')) > toöro. 

c) När långt a är nasalerat och tillika efterföljes av w, t. ex. 
hänum (:> "^hgnum ')) > hünum. 

Härtill böra måhända läggas följande fall: 

d) När a eft;erföljes såväl av gh som av «, har det dialektiskt 
övergått till au eller rönt en labial affektion, delvis jämförlig med 
det yngre w-omljudet i isl., t. ex. Aghmund >- Aughmund; 

samt hvad tr-omljudet beträffar: 

e) När a, i efterföljas så väl av det labiala gg som av tr, 
hava de över^tt till resp. o (g) och y, t. ex. haggtoa > hogga 
(hugga); Hriggwan {^ick. sg. ms^k.) > iryggwan (trygger). 

Denna redogörelse (utom den under 2 d omtalade utvecklingen) 
gäller endast de östnordiska riksspråken. Ty redan i Arkiv N. F. 
I, 97 noten har jag, innan \V. publicerat något om u^omljudet, 
anmärkt, att ''man dialektiskt (. . . i vissa trakter av Norrland) 
har även det yngre w-omljudet av a . . .*' 

Men hvüken är då W:s s. k. ''konsonantteori'', och hvilken 
är över huvud W:s åsikt om tt-omljudet? 

Dessa frågor kunna icke besvaras med en kort uppgift. W. 
har nämligen uppställt flera olika hypoteser om w-omljudet Han 
har vid olika tider uttalat skiljaktiga uppfattningar av det. 
Stundom yttrar han sig dessutom mycket svävande. 

I förra avdelningen av Hom. Ij. (utg. i slutet av 1889) re- 
sonnerar han s. 47 på följande sätt: 

**! danskan och svenskan har dess (« M-omljudets) inträde förhindrats 
af vissa i närheten af den vokal, pä hvilket [tryckfel for hvilkev] omljud 
skulle verkats, stående konsonantförhindelser (eller konsonanter?). I östnor- 
skan hafva kanske förre konsonantförbindelser förhindrat omljud och i 
vestnorskan(?) och isländskan har omljudet (stundom kanske genom analogi) 

') Här är det fr&ga om ord med ett konsonantljud mellan rotvokalen 
och w. Om behandlingen av rotvokalen, när donna omedelbart efterföljes av 
w se Kock i Indogerm. Forsch, och i korthet nedan. ') Jmf. ovan noten 8. 291. 



Digitized by VjOOQIC 



Kock: r7^mljudet. 293 

inträdt nästan nndantagslöi^t . . . Hvil k a dessa omljad-förLindrando konso- 
nanter eller konsonantförbindelser varit, tilltror jag mig icke att här kunna 
uppgifva, och möjligt är, att de icke ur de nu föreliggande nbrd. språkliga 
minnesmärkena någonsin kunna säkert uppvisas . . . Jag vill emellertid på- 
peka, att i alla kända ex. på omljud från fsv. ondast en konsonant (kort 
eller lång) eller ock g. I, n, r -{• kons. står emellan det ti-omljud verkande 
ljudet och det a, hvarpå omljud verkats. Enda undantaget härifrån synes 
vara fsv. rost . . ." 

Hvar och en som genomläser detta citat^ måste icke blott till 
följe av frågetecknen (som äro W:s egna) atan framfor allt på grund 
av resonnemanget i dess helhet finna W:s åsikt ytterst svävande. 

Huvudsaken for grammatikem är: hvil ka konsonanter ha för- 
hindrat omljudets inträdande? Härpå svarar W., att han ej vet det, och 
att man måhända aldrig skall kunna få veta det. Hans negativa 
uppgift, att de fsv. exemplen med omljud ha blott en kons. eller 
g, I, n, r + konsonant efter vokalen, är ytterligen litet upplysande. 
Ty väl att märka: ord med dessa konsonantförhållanden hava inga- 
lunda alltid omljud; fsv. har sålunda t. ex. man (isl. nign), ej *møn. 

Detta är W:s av honom s. k. ''konsonantteori''. Det torde 
dock vara tvivelaktigt, huruvida en så obestämt framställd förmo- 
dan rätteligen kallas en teori. 

W. själv övergav den väsentligen också mycket snart. 

Bedan i slutet av Hom. Ij. (publicerad på våren 1890). söker 
han förklara den stora skillnaden mellan omljudsförhållandena i de 
östuord. språken å ena sidan och i isl. å den andra väsentligen på 
helt annat sätt. Han menar nämligen, att ett i stavelse med se- 
mifortis stående u (och även t) icke skulle ha värkat omljud, och 
han antar, att det skulle redan under omljudsperioden ha varit en 
högst betydlig olikhet mellan fsvenskans och isländskans akcen- 
tuering. Sin förut framställda hypotes omtalar han nu endast i en 
not s. 151 på följande föga tillitsfulla sätt: 

"Så vida det ligaer något i den af mig s. 47 framstälda förmodan, 
att saknaden af omljud i vissa fsv. ex. skulle kunna bero på beskaffenheten 
af den konsonant, som stod emellan det omljud verkande ljudet och det ljud, 
hvarpå omljud verkas, — en förklaring som jag efter den s. 145 fijorda 
utvecklingen icke nödvändigt behöfver anlita *) — så kunde a for p i dessa 
ord [vapvi, ataßvi] bero på att ß hindrat inträde af omljud. Något ex. med 
v-omljudd vokal, då f följer är nämligen icke uppvisadt från fsv."*). 

Men tämligen snart fann W. ej häller den nyssnämnda, av 
honom framkastade akcentuerings-hypotesen tillräcklig att förklara 
de nord. språkens omljudsförhålTanden. 



:! 



Kursivering och spärrning i citatet gjorda av mig. 

Det var under dessa förhållanden, som jag i Z7-omlj. s. 25 noten 1 
säger, att W. "får anses själv ha övergivit" sin i förra avdelningen av Hom. 
Ij. framställda hypotes. JDetta påstår W. i tT-omlj, s. 3 noten 3 vara ett 
"misstag" av mig, eftersom han icke tagit hypotesen tillbaka utan nedskrivit 
nyss av mig citerade not. Jag skall icke tvista om, huruvida detta bör eller 
icke bör kallas ett "misstag"* Hvar och en som uppmärksamt genomläser 
både senare och förra avdelningen av Horn. Ij., torde giva mig rätt i att W., 
för så vitt han i tryck utalat sin åsikt, redan på våren 1890 åtminstone 
"väsentligen övergav" (såsom jag ovan uttryckt saken) sin i slutet av år 
1889 framfltällda hypotes. 

Digitized by VjOOQIC 



294 Eock: CZ-omljudet. 

I CT-omlj. (juni 1892) framataller hftn ytterKgare två andra 
medel att tyda dem. Han antar nu att omljadet Ijudlagsenligt 
skalle utebli i semifortis-iStavelser, och dessutom anser han, att 
frånvaron av omljud i de östnord. språken ofta endast är skenbar. 
Kort a skulle hava förlängts i flera fall, än man hittills antagit; 
det sålunda förlängda ä skulle hava u-omljutts även av kvarstående 
u, w till ($, men detta ^ skulle senare Ijudlagsenligt hava ånyo 
övergått till ä. 

Sin uppfattning av te-omljudet i september 1892 har W. själv 
refererat för tysk publik i Beiträge XVII, 433 f. Enligt detta 
referat förklaras uteblivandet av w-omljudet i vissa fomnorska och 
östnord. handskrifter av följande fyra omständigheter: 

1) "In vielen fallen hat ein auf der u, v enthaltenden silbe ruhender 
starker nebenton den umlaut verhindert . . .** 2) '^Was das fehlen des umlauts 
in langen silben betrifft, so wird dieses in sehr vielen fällen daraus erklärt, 
dass hier a graphisch für älteres p auftritt...** 3) '*Der umlaut (auoh der 
von i bewirkte) tritt nur in haupttoniger silbe ein ..." 4) "Es ist endlich we- 
nigstens wahrscheinlich, dass verschiedene auf den umzulautenden vooal fol- 
gende consonanten oder consonantenverbindungen dem umlaut verhindert 
haben." 

Men hvad är då W:s mening om omljudsfrågans kardinal- 
punkt? Har man enligt hans åsikt hävt en eller två omljudsperioder? 

Hela hans resonnemang i Hom. Ij. så väl i förra som i 
senare avdelningen synes gå ut på att å daga lägga, att man hävt 
blott en w-omljudsperiod, och stundom yttrar han sig så, som om 
han skulle hava vederlagt teorien om två «-omljudsperioder (se 
Hom. Ij. 43 början av stycket 3; jmf. ock s. 46 början av stycket 
2). Det är därför högst överraskande, att han i en not i slutet av 
Hom. Ij. (s. 153) yttrar: ^'Om denna teori [d. v. s. denna samma 
teori] vill jag icke här bestämdare uttala mig" ^). Ännu i I7-omlj. 36 
(juni 1892) heter det, att han vill uppskjuta att bestämdare yttra 
sig om denna teori, till dess han fått tillfälle att även göra i-om- 
ljudsförhållandena och den av mig uppställda teorien om två t-om- 
Ijudsperioder till föremål för en undersökning. 
^^ En dylik undersökning har han senare publicerat i Beiträge 
XVlIj 412 ff., och han tror sig i slutet av denna uppsats s. 433 
kunna yttra: "Die vorhergehende Untersuchung dürfte auch die 

') W. beklagar sig i (7-omlj. 85 med noten 2 över "ett genomgående 
missförstånd hos fCook)" rörande hans (-«> W:s) uppfattning av denna fråga 
och särskilt över mitt uttalande i min skrift U-omlj. s. 8. Han sä^r, att 
han visserligen i Hom. Ij. yttrat mycket starka tvivel rörande teorien om 
två tt-omlju&perioder, men dock till slut sagt: "om denna teori vill jag icke 
här bestämdare uttala mig". Denna W:s klagan är alldeles obefogad. Då 
han i Hom. Ij. söker efter bästa förmåga gendriva teorien om två perioder, 
så äro, så vitt jag förstår, mina 3rttranden s. 8 i LT-omlj. fullkomligt kor- 
rekta, då det heter, att W. i Horn. Ij. "framställt åtskilliga invändningar" 
mot denna teori, att hans '^tvivel på de tvä u-omljudsperiodema är oberät- 
tigat", samt att han "vill gendriva Söderbergs och min åsikt om två skilda 
ti-om]judsperioder". Den omständigheten, att W. ansåg den av honom be- 
kämpade teorien kanske vara riktig, invärkar ej på det faktum, att han — 
underligt nog — ändå med iver bekämpade den. 



Digitized by 



Cjoogle 



Kock: ü'-omljudet. 295 

frage nach der 'periodentheorie' . . . abgetan habeii^\ Det därefter 
följande resonnemanget visar, så vitt jag förstår, att han namera 
(september 1892) förnekar två omljndsperioder så väl för w-omljudet 
som för i-omljndet. 

Det är denna hans mening om M-omljndslärans kardinal- 
punktj som följande rader i första mmmet skola söka gendriva. 
Men tillika framgår^ såsom jag hoppas, av denna min uppsats^ att 
de östnord. riksspråken icke hava i fortisstavelser enkelt omljnd, 
värkat av kvarstående u eller w. 



Vid den följande kritiken av W:s skrift ZT-omlj. skall jag först 
granska de där av honom anförda orden, som enligt hans åsikt 
sknlle visa, att i de östnord. språken u-omljud värkats även av 
kvarstående u, w» 

Yi skola därvid &nna, att i åtskilliga av honom nämnda 
exempel ett kombinerat w-omljud föreligger. Men att kombinercU 
w ocn fc;-omljad värkats i de östnord. språken, bestrider ingen, och 
detta har jag aldrig bestritt (se min framställning ovan). I några 
ord åter, hvari W. vill se omljud värkat av kvarstående u, w, före- 
ligga exempel på äldre (icke yngre) «• eller «?-omljud. Åtskil- 
liga av honom såsom beviskraftiga anförda former innehålla alldeles 
icke något omljud utan böra helt annorlunda uppfattas. Ett par 
av honom nämnda ord äro dialektord och böra (i fall de innehålla 
Ijudlagsenligt omljud) uppfattas i överensstämmelse med de av mig 
redan i Arkiv N. F. I, 97 noten (år 1888) anförda norrländska 
höku etc. (jmf. ovan s. 292). 

Min Kritik av W:s skrift är för övrigt icke uttömmande; i 
motsatt fall skulle denna min uppsats ha blivit allt för vidlyftig. 

De flästa bland de av W. i C-omlj. anförda orden haae han 
antecknat redan i Hom. Ij., och dem hade jag tillfälle diskutera 
redan i min uppsats om tl-omlj. Några i Hom. Ij. såsom bevis- 
kraftiga anförda ord har han dock nu alldeles eller väsentligen 
tagit tillbaka eller underlåtit att anföra, då han insett att mina in- 
vändningar mot dem i min uppsats Zf-omlj, äro berättigade eller 
åtminstone beröva dem deras förmenta beviskraft. 

Jag nämner här dessa ord: 

Humblum (Hom. Ij. 147, 152j mina motskäl J7-omlj. 18; W. 
U-omlj. 15). 

nømundeboth (Hom. Ij. 147, 152; mina motskäl J7-omlj. s. 15; 
W. [7-omlj. s. 14). 

Tölothorp (Hom. Ij. 44, 45, 146, 152; mina motskäl ü^omlj. IG; 
W. IJ-omlj. 10). 

Ortuskogher (Hom. Ij. 146, 152; mina motskäl CT-omlj. 14; W. 
J7-omlj. 19). 

glugguter (Hom. Ij. 147, 152; mina motskäl D^-omlj. 13). 

run. haosvl (Hom. Ij. 153; mina motskäl U-omlj. 17). 

Digitized by VjOOQIC 



296 Kock: U-omljudet. 

Till ett och annat av dessa numera nppgivna ord fogar 
emellertid W, ännu i Z7-omlj. några anmärknmgar^ mot hvilka 
mycket kunde vara att invända. Men d& vi numera äro överens 
om att orden ej äro beviskrafliga, s& underlåter jag att vidare 
diskutera dem. 

Blott till ortnamnet Tölothorp ännu en anmärkning. Att detta 
omöjligen kan betyda "taltorp*^ (såsom W. U-omlj. menade), f5pam- 
går ytterligare av följande. Jag kan numera hänvisa till flera fsv. 
runstenar, där det fem. personnamnet Tola möter. Så har Lilje- 
gren 456 « Bautil 72 tula; Liljegren 927 =' Dybeck 8:o nr 20 (jmf. 
ock Eunverser s. 194) tula; Liljegren 1099 = Bautil 861 tola; 
Lilje^en 1163 «■ Bautü 894 tula *). Detta tola, tula är natur- 
ligtvis fem. till det av mig i C/-omlj. 16 anförda mask. fno. TolBi 
östn. Tuk, Tölothorp betyder alltså helt enkelt ^^Tolas torp", icke 
"taltorp". Härtill kommer, att Nielsen: Olddanske personnavne s. 
100 amor åtskilliga exempel på kvinnonamnet Tola, 

Kombinerat omljud föreligger (eller kan föreligga) i åtskilliga 
av W. U-omlj. 5 f. uppräknade ord. 

1) systUTy ymumaper, fnyklu(fn), bysJcuper, bykkiu (oblik kasus 
av bikkia). Om detta genom samvärkan av föregående labial kon- 
sonant eller halwokal och av efterföljande kvarstående u på i al- 
strade kombinerade omljud se ovan s. 289, 292. Ännu Serenius' 
Svensk-engelska ordbok (1749) har bycka "bitch". 

Om jag riktigt förstår W:s resonnemang CT-omlj. 5 noten 2, 
så bestrider han, att i dessa ord den vokalljudet t föregående la- 
bialen spelat någon mera avgörande roll vid omljudets inträdande 
(i :> y), än fallet kunde vara med åtskilliga andra Konsonanter. Han 
torde stå alldeles ensam med denna mening, som han icke ens 
försökt att bevisa. Det vore högst förvånande, om den föregående 
labialen här icke skulle ha spelat en huvudroll, då många isl. och 
fsv. ord finnas, där i blivit y framför följande w, när en labial före- 
går, men hittills intet ord kunnat uppspåras, där i normalt fått 
denna utveckling, då u följer och då ingen labial föregår. Jag på- 
minner exempelvis blott om pl. eller oblik kasus i sg. isl. listur 
(av lista\ hinnu (av hinna), gipiu (av gipta)^ kirnu^-askr; av 
kirna) etc. 

Jag tillägger ännu ett par fsv. ord (som ej anförts av W.), 
där i fråga varande kombinerade w-omljud inträtt. Fsv. amia "frilla" 
(ffr. amie, isl. amia) : amyubarn (Bj. R. 28). Sv. dial, svill : fsv. 
syl (här har '(tv)y' uppstått ur -wi- i dat. sg. och pl. ^swillu, *sml' 
lum, kanske i ack. sg. *swillu och möjligen även i nom. sg. 
*sunllu; obs. även nyisl. sylla, gen. syllu och fho. sylhistokkr). 

M Härtill kan ytterligare läggas, att enligt Torin: Västergötlands run- 
inskrifter s. 4 nr 3 Härlingstorpsstenen i Västergötland troligen hävt tula 
(ehuru där nu enligt Torin synes stå tuli med utplånat tvärstreck över ^. 
Alla äldro granskare av stenen ha enligt T. läst tula, som han därför för- 
modar vara det ursprungliga). Orten Tölothorp l&g enligt Sv. dipl. troligen 
i Västergötland. 

Digitized by VjOOQIC 



Kock: CT-omljndet. 297 

Tamm är böjd (Etymol. ordb. artikeln bi) antaga, att isl. fsv. by 
'^i'' (fsv. även bi) uppstått i kasus med labial ändelsevokal under 
samvärkan mellan denna och föregående labial (t. ex. nom. ack. pl. 
*btu r> *byu > by "före den isl. kontraktionen av prtu till pritr). 
Man har dock ej, så vitt jag vet, något annat exempel på att i 
efter b övergått till y framför förlorat «-ljud. Jag uppfattar 
därför isl. by, fsv. by på följande sätt. Isl, använder byfltiga ^^bi^' 
jämte by, men nyisl. brukar enligt Oxford-ordb. uteslutande by- 
fluga. I blfluga > byfltiga har y uppstått under samvärkan av före- 
gående b och följande u (obs. även att fluga börjar med labial kon- 
sonant). Från blfluga har ^ överförts till by. Till införande av y 
i bif har även dat. bium > byum i någon mån bidragit. I fsv. 
åter^ som ofta använder det enkla ordet {byflf4gha har där tillfälligt- 
vis ej anträflfats, men väl biflugh ^^bisvärmar^^), kvarstod bi meren- 
dels oförändrat, och by förekommer blott som en mindre bruklig 
sidoform. 

Även när U) föregår och tillika efterföljer t, har detta 
genom kombinerat M;-omljud övergått till y. Ett exempel 
härpå utgör det fsv. tysica (Smal. L. 9: 1), tøsimr (MELL. i>g. 38), 
tyswer (VML. [H] i^g. 19): twimær (MESL. Kg. 18: 1) »). Ordet 
är som bekant sammansatt med det ttms-y som återfinnes i got. 
tivisstass ^'tvedräkt^^ och som är nära besläktat med det i tusmörker 
ingående tus- (så redan Ihre Gloss, svio-goth. och ßietz 765; numera 
även Hellquist: Etymologische Bemerkungen s. rv). Genom på- 
värkan av tyswer har man i fsv. och fgutn. f&tt tryswær (MESL. 
Kg. 20: 8), prysuar (Gottl. L. 13: 5 etc.) i st. f. priswar; även in- 
flytande från nom. ack. pl. pry har härvid spelat en roll. 

Till belysning av orden tvisvar, prisvar tillfogar jag ett par 
anmärkningar, som icke omedelbart beröra omljudsfrågan. Man 
har sammanställt senare kompositionsleden av dessa ord med sskr. 
vara ^^zeit, ma\" (se t. ex. Kluge: Etym. ordb.*; art. zwier), och 
om denna sammanställning är riktig, ingår således såsom slutljud 
i tvisvar, prisvar ett ursprungligt r (icke ett urspr. ä). Emellertid 
förlorajs -r stundom i de fsv. orden. Så t. ex, tyswa (Smal. L. 
9: 1; MELL. 5g. 38, hskr. T etc.). Fomd. har thrysæ, trysse 
jämte thryswer (se Lunds ordbok och Molbechs glossar). Detta 
talar för att det slutljadande -r i dessa ord kunde hava valören av 
-Ä, eftersom blott urspr, -ä (ej urspr. -r) plägar förloras. - Det är 
vidare anmärkningsvärt, att dessa ord hava ce (e) till ändelse- 
vokal i sådana fsv. urkunder, som icke låta ändelsevokalen a 
övergå till æ', så t. ex. twiswær (MESL. Kg. 18: 1), tryswær (ib. 
20: 8); tyswer (VML. [II] 5g. 19) ^). Dessa former kunna så för- 



•) Annorlunda Söderberg: Några anmärkningar om w-omljudet i forn- 
svenskan (i Öfversigt af fil. sällskslpets i Lund forhandl. 1881 — 88, s. 89 noten 1). 
Förkortas nedan Söderberg: f/-omlj. 

^) Ihre: Gloss, svio-goth. II, 938 anför formerna töswåVy tyswer från 
äldre nysv. 

Digitized by VjOOQIC 



298 Kock: U-omljudet. 

klaras, att i semifortis- eller fortis-stavelse ä (eller ä; jmf. straxt 
nedan) blivit i vissa trakter A-omljutt till æ. Dock är l^nske icke 
haller den möjligheten utesluten^ att ett germ, -toær (jmf. sskr. 
vara) i fortisstavelsen blivit -var (hvarefter detta -var förkortats till 
-vär [jmf. isl. tvisvar, prisvar']y_ji&T fortis flyttades till forrå sta- 
velsen), under det att germ, -toær i relativt oakcentuerad stavelse 
tilis vidare kvarstått och senare blivit -veer -t?^. De anförda for- 
merna göra i alla händelser troligt, att om senare kompositions- 
leden i tvisvar, prisvar är besläktad med sskr. vara (hvilket är 
sannolikt), så har dialektiskt ett äldre r utbytts mot r. Detta 
har i så fall försiggått genom inflytande från de många böjnings- 
ändelsema slutande på -aR (jmf. att i släktskmsorden fapir etc. 
-ir utbytts mot -ir (jap%R) under inflytande av hirpiR etc). 

Emellertid visar en sådan form som tiswår i den sena hskr. 
L till Kr.LL. Tg._29, att fsv. hävt (jämte ttaistcär) även tuns- 
war (jmf germ, -wær^)). Den omständigheten, att man jämte isl. 
ty svar med p även finner isl. tvisvar toed f, forklaras genom ordets 
anslutning till tvl- i isl. tvikostr etc. Isl. tvisvar^ fsv. twiswær etc. 
forklaras kanske delvis även därav, att detta kompositum vid 
tiden for ljudutvecklingen wi > wy framfor w kunde hava fortis 
på senare kompositionsleden. Fsv. ii/oiswær etc. har dessutom på- 
yärkats av priswær (prisvar) i t[w]i$wår kan ha förlorat w genom 
invärkan från tyswa(r). 

Kombinerat «?-omljud har inträtt även i fsv. yMa (ykue), i 
fall jag nämligen har rätt i min förmodan (Förklaring af fsv. lagord 
s. 16 f.), att ykiæ i Sm.L. är identiskt med isl. ykva, vikva, vUda 
"vika'\ Wtkwa har ffivit [tvjykwa, och ykia (ykiæ) har fttt i från 
sidoformen vikia, — - Icke häller tyswær, ykiæ hava anförts av W. 

2) W. anför voro (pl. pret. av vara), hworo. Om detta genom 
samvärkan av föregående w och av efterföljande kvarstående u på 
ä värkade kombinerade omljud se ovan s. 290, 292. 

3) W. anför vidare honom, Omundus. Om detta genom sam- 
värkan av nasaliteten och efterföljande kvarstående t« på a värkade 
kombinerade omljud se ovan s. 291 f. 

Det av W. Hora. Ij. 44, 152 och U-omlj. 8 diskuterade Moghens 
hör även hit, ifall man i de östnord. språken hävt namnet Mag- 
nus redan före den tid, då i fråga varande kombinerade omljud 
upphört att värkas: Magnus > ^Mggnikß > "^Magnus > Moghens 
(jmf. Kock: fZ-omlj. 8). Då detta emellertid är mycket ovisst 
(jmf min nyss citerade skrift), så är det möjligt att, såsom j«^ 
auf. st. även framhållit, det östnord. Moghens beror på lån från 
norskan, eftersom den norsk-danske konungen Magnus den gode 
som bekant var den förste, som bar namnet Magnus, 

Mot min förra förklaring av Moghens har W. ü-omlj. s. 8 
intet att invända. Ty som en invändning kan man ej betrakta 

•) I fno. tysvor (OHm. 82, 8) har möjligen w& blivit «79 i rel. oakoen- 
tuerad stÄvelso; jmf. Kook i Arkiv N. F. II, 23. Tyswor (MESL. Kg. 18: 1 
hskrr. Hl) kan vara identiskt härmed eller ange uttalet ty8V)år, 

Digitized by VjOOQIC 



i 



Kock: CT-omljudet. 299 

hans anmärkning, att jag med min upp&ttning av omljudet icke 
behövt antaga^ att Magnus hävt långt a, när det varit utsatt för 
det här omtalade kombinerade omljudet, utan kunde hava antagit, 
att ordet vid denna ljudutveckling hävt kort a. Orsaken hvarför 
jag antagit, att Magnus *) (ej Magnus) underkastats kombinerat om- 
[jud, är den, att jag ej känner något säkert östnord. exempel på 
att kort a underkastats dylik utveckling (hvarmed jag ej vill be- 
strida möjligheten av att detta kunnat vara fallet). 

Min alternativa förklaring vill W. däremot alldeles icke gå 
in på. Han yttrar Z7-omlj. 8: ^'Att den omljudda vokalen, så- 
som K. alternativt antar, skulle kunna bero på lån från forn- 
n or s k an, därföre att detta namn först skulle vunnit utbredning i 
följd av att den dansk-norska konungen, norrmannen Magnus 
den gode (född 1024), burit detsamma, anser jag otroligt. Ty jäm- 
förelsevis få voro väl de danskar som hört denne konungs namn 
uttalas av norrmän" ^). W. menar att det var genom skriften, 
och huvudsakligen genom mynt, som ^Tconungens namn blev be- 
kant och spritt". 

Detta resonnemang är ytterst djärvt. Själv antar W. (Sv. 
landsm. XIII nr 4 s. 14), att namnet Morten vandrat från Dan- 
mark till Norge, och här kunna myntinskrifter tydligen icke hava 
spelat någon roll. Det är därför svårt att inse, hvarför ej namnet 
Magnus skulle kunnat vandra från Norge till Danmark. Men just 
hvad detta namn angår, talar historien ett tydligt språk. 

Hon lär oss att denne i Norge födde konung åtskilliga gånger 
besökte även sitt andra land Danmark, att han vid dylika besök 
vistades i landets olika provinser (Soland, Fyen, Jutland, Slesvig, 
Skåne), att han stundom uppehöll sig ganska lång tid i Danmark, 
att han vid besök därstädes nade med sig följe av norrmän, stundom 
t. o. m. en hel norsk här, att under hans anförarskap danskar och norr- 
män gemensamt kämpade mot venderna (i slaget på Lyrskovs hed). 
Skulle man under sådana förhållanden kunna hysa den avlägsnaste 
förmodan om att jämförelsevis blott fä dansl^r hört konungens 
namn uttalas av norrmän? Skulle t. ex. konungens norska krigare 
hava omsorgsftillt undvikit att nämna konungens namn för sina 
danska kamrater? Nej, vi kunna vara friUt förvissade om att tu- 
sentals och åter tusentals danskar hört konungens namn uttalsks just 
av norrmän, och att under denna föga läskunniga tid hans namn 
så gott som alldeles icke vann spridning genom myntinskrifter. 

Men icke nog härmed. Även på en annan väg har det från 
Magnus den gode utgående namnet Magnus kommit till Danmark. 
Jag kan nämligen numera hänvisa till en avhandling av O. Storm 
(Arkiv N. P. v, 199 ff.), där han särskilt undersökt våra förfä- 
ders uppkallelsesystem och förnamns utbredning. S. 215 omtalar 
han, huru namnet Magnus ^ som föist bars av Magnus den gode, 

*) Längden av a i lat. magnus är konstaterad, se Kook: CT-omlj. 8 
noten. *) Sp&rmiiigama äro W:s egna. 



Digitized by 



Cjoogle 



300 Kock: CT-omljudet. 

spred sig ir&n Norge till flera olika länder^ och han yttrar bland 
annat: ''Magnus Barfods enke Margrete overforte det [namnet 
Magnus] til den danske kongeæt^ idet hun gav det til sin sön af 
2det ægteskab Magnus den stærke (t 1134)". 

Jag hoppas att eiler dessa anmärkningar icke ens W. sjaly 
'skall finna Moghens vara beviskraftigt. 

4) Till de av mig i Arkiv N. F. II, 32 noten nr III anförda 
laughumen, Atighmundzsson, Aughmundasson (fr&n Östergötland) läg- 
ger W. nu ( f7-omlj. 6) tre citat för skrivningen Augmund- (ur diplom 
fr&n Västergötland och Uppland) samt ett för skrivningen Ogmund. 
I Lundgrens därefter utkomna Personnamn frkn. medeltiden 9 finnas 
vtterligare fyra exempel på Attg(h)fnund' frkn dessa landskap. Jag 
hade anf. st. (innan W. skrivit om w-omljudet, jmf. ovan s. 290) 
antytt, att här kan föreligga en labial afiektion, delvis besläktad med 
det yngre isl. u-omljudet och framkallad av sam värkan av gh och 
följande u. Jag kan nu till de anförda lägga ännu ett par, fastän 
ej fullt säkra, exempel på denna Ijudaffektion i andra ord. 

I Sv. dipl. N. S. I skrives den ort i Småland, hvilken nu heter 
Flagat en gång i en latinsk påskrift å ett på svenska avfattat di- 
plom Flaughu (s. 358; år 1404), men orten kallas i samma diploms 
svenska text två ggr Flaghu (i Flaghu, innan Flaghu), och även 
i ett annat diplom läser man i den svenska texten ii Flaghwm (ib. 
s. 584, år 1406). 

Hummelstadsstenen (Lots socken, Trögds härad. Uppland) har 
enligt Dybeck fol. I, 67 (jmf. ock Ant. Tidskrift X, 130) agur- 
stam. Då denna ort nu heter Ägerstad^ transkriberar Brate i Ant. 
Tidskrift X, 131 det runristade namnet med Agurstam med långt a. 
Bugge anf. st. s. 132 menar, att agurstam har uppstått ur Agauts- 
stadir, i det att Agautsstaäir regelrätt blev Agusstaäir, men ''foran 
st eller s i Forbindelse med en anden Konsonant eller ss i Indlyd 
trænger sig let et r ind", och Bugge menar att till följe av denna 
tendens blev AgtÅSstadir till Agurstaäir under påvärkan av subst. 
åker. Denna förklaring av agurstam är dock tvivelaktig, efter- 
som första kompositionsleden är tämligen olik ordet åker (fsv. äkr). 
Under dessa förhållanden är det möjligt, att i agurstam före- 
ligger såsom första kompositionsled det i Landn&ma mötande mans- 
namnet Qgurr, I runinsKriftemas språk skulle detta i Sverge heta 
just Aghur(stapir), eftersom man i svenska rspr. ej hade det yngre 
enkla omljudet. Senare blev genom här avhandlade labiala affek- 
tion (kombinerade omljud) Aghurstapir (dat. agurstam) till 
*Aughurst<ipir, hvarefter senare ^Aughurstapir gav det nysv. Äger- 
stad med ett enhetligt ljud i första stavelsen. 

W. påstår ZJ-omlj. 6, att beteckningen au i Aughmund', laughur 
men skulle hava alldeles samma valör som p i isl. (eUer, hvilket 
vill säga detsamma, som o i fsv. bolker med äldre w-omljud -* isl. bplkr 
<: *baIkuR). Detta är tydligen oriktigt. Man har icke från n^on 
på svenska avfattad, handskriven urkund kunnat (hittills) uppvisa ett 

Digitized by VjOOQIC 



Kock: D'-omljudet. 301 

enda exempel^ i hvilket au användes för att uttrycka p ^). Då man 
na har åtskilliga gånger Aughmund-, tre gånger i samma urkund 
laughumen och dessutom Flaughu, alla skrivna med au, men då au 
möter blott framför gh, så måste man draga den slutsateen^ att den 
Ijudaffektion (kombinerade omljud)^ som dessa skrivningar vilja ut- 
trycka, och som värkades på ett ä av omedelbart följande gh och 
u i förening, var vid denna tid något annat än ljudet g i fsv. 
bolker, isl. bglJcr vid här i fråga varande tid, d. v. s. under fsv. 
literaturspråkets tid. Snarast uttrycker väl skrivningen med au i 
Aughmunä- etc. ett a-ljud med ett kort efterslag av u (A^ghmund-). 
Senare synes detta i viss mån diflougiska ljud (i någon eller några 
trakter) nava fullt monoftongiserats, att dömma av den en gång av 
W. anförda skrivningen Ogmund samt möjligen av det ovan disku- 
terade ortnamnet Äger stad ^). 

Icke häller har W. CT-omlj. 6 rätt i att augh- i Aughmund-y 
laughumen "icke kan bero på någon dialektisk utveckling". Om 
denna utveckling icke var blott dialektisk, skulle den naturligtvis 
tillhöra rspr. Men att detta icke var fallet, lär oss ju t. ex. vårt 
nuvarande lagom, hvars sammanhang med lag språkmedvetandet ej 
längre känner, och som alltså är en väsentligen s. k. isolerad form. 
Men trots det fsv. dialektiska laughumen (dat. pl. av lagh) ha vi 
nu blott lagom (ej *laugom eller Hogom). På liknande sätt ha vi t. ex. 
nysv. pl. sagor (av saga). Att i fråga varande liudutveckling blott 
var dialektisk, bekräftas därav, att ehuru skrivmugen Aug(h)mund- 
fiera gånger anträfiats från vissa landskap, Aghmund- dock alldeles 
obetingat är den normala formen; jmf. t. ex. Lundgren: Person- 
namn 9 ^). 

5^ Det är, såsom jag i U-omlj. 13 framhållit, möjligt, att 
även 1 da. vugge en art kombinerat t<-omljud föreligger. W. har 
nämligen i sin uppsats Z7-omlj. 8 icke fullt exakt refererat mina 
uttalanden om da. vugge. Såsom jag anf. st. visat, kan övergången 
vaggcB > vugge bero därpå, att v föregick och gg efterföljde a. Då 
v föregick och k efterföljde a, blev a till d (vaJcæ >' vaage etc.); 
men när gg efterföljde a, gick labialiseringen ett steg längre, 
och a (o) blev u: vugge. Jmf. att på likartat sätt p blev u 
framför det starkt labiala gg i da. hpgga > hugge, dggg s> dug 
etc. (Kock: Fsv. ljudlära II, 477, Arkiv N. F. I, 96). Om utveck- 
lingen varit denna, föreligger i vugge intet kombinerat omljud. 

') I Med. dikter 89 r. 172 möter ett laugh "lag**, men såsom utgivaren 
s. 74 nämner, innehåller i fråga varande dikt norska former. £n dylik är 
även detta laugh. 

') Härmed bestrides icke, att onder en tidigare period *balkuR givit 
*ba^lkR (senare bglkr)^ hvars a» på sin tid kan hava varit identiskt med 
det ljud, som au representerar i Auahmund- etc. 

•) Ovisst är, om -agh- dialektiskt övergått till -augh- även framfor 
följande to. Obs. dock det en gång mi>tande Gaungqtoiddetørp, om detta 
(såsom Lundgren: Personnamn 60 synes antaga) är sammansatt med- 6?^(i;6rAn- 
wißer, Gagnvidh. Ovisst är ock, om ett vilkor för utvecklingen -agn- >- 
-augh- varit, att det följande u (w) hävt en starkare akcent än svag levis. 



Digitized by 



Cjoogle 



302 Kock: IT-omljadet. 

Emot denna min fprklaring har W. J7-omlj. 8 ingen invändning 
att göra; han yttrar blott att denna ljudlag är sä begränsad^ att 
endast ordet vugge faller nnder densamma, eftersom förbindelsen 
vagg-- icke eljest uppvisats i nkgot danskt ord. Alldeles sannt, men 
åtskilliga ord ha sä sällsynta Ijndförbindelser, att alldeles samma 
Ijudforbindelser icke åternnnas ^ andra ord i samma språk. Och 
ändå har filologen rättighet och skyldighet att förklara även dessa 
ords ljudutveckling. För övrigt tror jag mig hava anfört mycket 
goda paralleler till i fråga varande ljudövergång. 

Emellertid nämner jag CT-omlj. 13, att möjligen även u-ljadet 
i obl. kasus vaggu spelat en roll vid ordets utveckling till vugge, i 
hvilket fall ett kombinerat omljud föreligger. — W. anför i t/-omlj. 
8 ordet vogga "vagga*' från Hälsingedialekten. Här kan föreligga 
ett kombinerat omljud, väsentligen likställigt med det i da. vugge 
enligt min senare förklaring. För övrigt tillhör som bekant Häl- 
singedialekten de norrländska målen (Lundell, De svenska folk- 
målens frandskaper), och att i vissa trakter av Norrland omljud 
värkats även av kvarstående u, har jag längesedan framhållit (jmf. 
ovan s. 292). Att språket i Hälsingland står nära norskan, har 
särskilt ådagalagts av Bugge, Runeindskriften paa ringen i Forsa 
kirke s. 49 ff. 

6) W. anför J7-omlj, 21 från VML. kyndUsmøsso, hirhmøsso 
[jmf. Siljestrand: Ordböjn. i Västm.-lagen I, 144, där ock Mario 
møsso namnes] samt från Sv. Dipl. ett kindilmøsso, och han menar, 
att här föreligger i«-omljud av e liksom i västnord. møsso. Då han 
icke yttrar något annat härom, torde han anse att m-ljudet härvid 
ej spelat någon väsentlig roll. Här föreligger emellertid ett kombi- 
nerat omljud, framkallat av u tillsammans med det e-Ijudet ome- 
delbart föregående labiala m. Jag lemnar oavgjort, huruvida ett 
nödvändigt vilkor för ljudutvecklingen även varit, att stavelsen 
hävt semifortis (icke fortis). Härför talar dock den omständigheten, 
att i Söderwalls ordbok icke anföres någon form med ø av det enkla 
mæssa (obl. kasus mæsso) eller av de mycket talrika komposita, i 
hvilka mæsso- ingår såsom första kompositionsled {mæsso-hoJc, -diceJcn 
etc). Det kombinerade omljudet i messu > møsso är väsentligen 
likställigt med det kombinerade omljudet i miklu > myMu: i båda 
fallen föregås vokalen av m och efterföljes av u. 

Till belysning av det inflytande, som i semifortis-stavelse ett 
föregående m kan utöva på följande vokal, påminner jag om fda. 
aimøsse, hvilket är en ganska vanlig sidoform till aZmm« (åtskilliga 
exempel hos Kalkar). Ordet är ett lån från mnt., där det heter 
almisse, almese. I da. utvecklades almisse till *cUmysse och senare 
till almøsse eller ock almese omedelbart till almøs(s)e. I fall ordet 
lånats till Danmark före den tid, då ändeisens -u försvagades till 
'te, -e, kunde även detta -w (i oblik kasus i sg. och i pl.) ha spelat 
en roll vid ljudutvecklingen, och i så fall rørelåge även här ett 
kombinerat u-omljud. Det är dock troligt, att låneordet ander 

Digitized by VjOOQIC 



Kock: r/-omljudet. 303 

formen almisse (almese) inkommit till Danmark först efber ändelse- 
vokalernas försvagande (fd. hade även ålmusæ, almose; jmf. fsv. 
almosaj isl. plmusa). 

För övrigt erinrar jag om att i fsv. g övergått till nnder 
infljtande av en föreg&ende labialiserad konsonant (1) och en efter- 
följande labial konsonant^ t. ex. Skatäleef > nn Skatélöf, Addeue > 
nu Adélöf (b&da orterna i Småland), klewena : cløuenæ (Vgl. IV; 
jmf. Kock: Undersökningar i svensk språkhist. 29)^ samt att invid 
blott en labial mnt. stevd givit fev. støivél, prepos. c^tir (q>tir) 
dialektiskt øptir (Hels.L. föreiiJet IV) etc. Dylika blott av kon- 
sonanter framkallade labialiseringar brukar man emellertid ej kalla 
för omljud. 



Jag övergår till sådana av W. anförda ord, där han antar 
omljud^ värkat av kvarstående u, to, men där exempel på det äldre 
«- eller «^-ljudet (värkat av bortfallet u, tv) föreligga eller kunna 
föreligga. 

W. anför s. 17 fsv. gønum igenom", som enligt honom skulle 
hava uppstått omedelbart av genum, och detta^ ehuru han själv Bei- 
träge XVII, 415 noten 1 antar^ att man hävt en form ^gagun-. Av 
denna form förklaras isl. gggnum, fsv. gønum alldeles förträffligt såsom 
innehållande äldre (ej yngre) omljud. *Gagunum gav på vanligt 
sätt gggnum (Söderberg: t/-omlj. 58 noten 2). Oggnum förlorade i 
fsv. gh till följe av ordets bruk utan fortis, och i *g^t4m övergick 
p liksom annars framför supr adental t n till ø {gønum; se Eock i 
Arkiv Ijr. F. V, 263). I Beitr. XVHI, 430 har jag dessutom visat, 
att fsv. gønam även motsvarar det sällsynta isl. gøgnum, som ut- 
vecklats ur *g€ugnum (<: gegnum). 

Enligt W. U-omlj. 7 skulle ortnamnet Sko/de, fsv. Skøthve visa, 
att kvarstående w värkat omljud. Namnet skulle nämligen vara 
sammansatt av det ord, som motsvaras av got. skadus ''skagga'^ 
och av vt ^Tiälgedom". I sidoformen Skæpvi skulle föreligga ^n 
t-omljudd form av ortnamnet Skadhwi^ framkallad genom det slut- 
ljudande -t, eller ock (och snarare) skulle enligt W. æ i Skcepvi 
ha uppstått i omljudda kasus av skadus (*skaäuR). Skæpvi skulle 
sedan hava tr-omljutts till Skøpvi, 

W:s sammanställning av dessa ortnamn med skadus ^'skugga^^ 
är tilltalande, men förunc^rligt är att han kan anföra Skødhvi emot 
den av mig hyllade w-omljudsteorien. En nordisk motsvarighet till 
got. skadus (u-stam) har i fsv. böjt<s: nom. *skgctRj SLck. *skgS, gen. 
*ska3aHj dat. *skaßti, pl. nom. ^skteäin, ack. *skadu, gen. ^skaäa^ 
dat. *skaétum. I *Skgavi hava vi det omljudda p från de vanligaste 
kasus i sg., nom. och ack. (jmf. att enligt W. Skæpvi snarast har 
sitt ^-omljud &ån det enkla ordets i-omljudda kasus), och *Skpctvi 
har sedan genom inflytande av ultimas Hjud t-omljutts till 

iJIKIV rOB KORMtK fltOLOOI Z, «T FÖLJ» TI. / 22^,^,_T^ 

Digitized by VjVJO^ IC 



804 Eock: ZJ^mljadet. 

Skødhvi. Skcidhm &ter har a fr&n de oomljudda kasns ay det enkla 
ordet elier är den Ijadla^enliga utvecklingen av *skaSu-mh, efter- 
som *lagu' i HaguvelltR i fsv. Ijndlagsenligfc gav lag- (Kock i Beitr. 
XV, 265). 

ÄJdre w-omljnd föreligger i det av W. U-omlj. 8. 20 anförda 
runstnngna personnamnet nsur. Växlingen fsv. Assur : run. osar 
(d. v. s. Q$$t4r) har jag i {7-omlj. 17 så förklarat, att det mnristade 
^ntsoar är en nrsprungligare form av namnet, samt att nom. *Ant' 
swaruR, *Ät(t)sfcaruR erhöll utvecklingen *Atsiv^H > Atsfwjur 
(Assur), under det att gen. *AntswarcLR, *At(t)swaraR bevarade tr, 
tills det enligt den av Heinzel (Anz. f. d. alt. XII, 49) framställda 
regeln förlorades, hvarvid naturligtvis tc^-omljud värkades (*QtsaraM) 
liksom annars vid förlust av w. 

Häremot framställer W. J7-omlj. 20 f. den besynnerliga in- 
vändningen^ att w i .^AntswaraRj *At(t)swarar icke skulle hava 
kunnat värka omljud^ emedan det tillhörde en annan stavelse än 
den vokal, som blev omljudd. Jag har icke framställt n&gon s&dan 
regel för det äldre K^-omljudets ink^dande, att detta W:s yttrande 
skulle vara berättigat *). Regeln är att w värkar omljud i och 
med sitt bort&llande; i ^AtswaraR r> ^QtsaraR har w fallit bort 
och därvid värkat omljud. Vidare anför W., att *'det bortfallna v 
icke kunnat värka omljud här, emedan andra stavelsen av ordet 
vid v\s bortfall icke torde hava varit svagtonig'^ Att detta icke 
kunde vara fallet i *AtswaraR, har W. emellertid icke försökt 
att visa ^). 

Blott med n&gon tvekan anser W. U'-omlj. 21 det mnristade 
nsur vara bevisande^ hvilket enligt honom i sä fall förh&ller sig 
till sasnr som usur till asur. Det är O. Nielsen: Olddanske per- 
sonnavne s. 80, som upptar ett susur, men blott från en enda run- 
sten. Dä man nu (^om även W. nämner) icke fr&n n&got lite- 
raturspr&k har p&visat n&got *Sgsur, s& är det mycket ovisst, om 



>) W. hänvisar under sitt resonnemang till min uppsats I^-omlj. 10 
noten 8 och säger, att jag där "framhävt såsom skäl till att (sedermera) 
bortfallet v skulle haft större förmåga att värka omljud än kvarst&end^ f " 
den omständigheten, att v i orden med omljud st&bt "i samma stavelse 
som den vokal, som är föremål för omljud**. — På anf. st. har jag alldeles 
icke yttrat mig om det äldre «7-omljudet, utan jag jämför det yngre to-omlju- 
dets inträdande i Haggw-aR >' Hgggwar (med kvarstående to) med «-om- 
ljudets uteblivande i lagg-um (med kvarstående u, icke w). Detta är något 
helt annat än det Söderberg CT-omlj. 99 yttrar; W. har oriktigt samman- 
slagit S:s och mitt yttrande. 

*) I en not yttrar han: "Härom ytterligare å annat ställe". Så vitt 
mig är bekant, har han dock hittills icke annanstädes uttalat sig om denna 
fråga. — Då fsv. literaturspråket någon gång har Answar (Lundgren : Person- 
namn 18) jämte Aszur, sa beror det naturligtvis därpå, att senare komjpo- 
sitionsleden av detta namn kunde uttalas dels med sonufortis dels med in- 
fortis, och att yid det förra uttalet to kvarstod, vid det senare förlorades. 
W. bör så mycket mindre hava något emot en dylik förklaring, som han 
själv i mycket stor (helt visst allt för stor) utsträckning antar växlande 
akcentuering i massor av ord. 



Digitized by 



Cjoogle 



Kock: l7-omljudet. 805 

värkligen runstenens soanr representerar ^Spsur. M&hända repre- 
senterar det ^Süsur eller *Sü8ur eller *8ö8ur eller *Sö8ur» Emel- 
lertid forekommer satiur ej blott enligt Nielsen jA en dansk run- 
sten, ulan möter ock p& svenska runstenar (Bautil 88 — Lilieffren 
402; Bautil 409 — Liljegren 208), och Nielsen anför även ätskiUiga 
på Satsur hänvisande yngre former frän olika urkunder {Saøerus, 
Sascerus, Sadser etc.). 

I fall iuior representerar *Spsur (Spssur), sä är förhällandet 
mellan iOfur och satur att förklara som förhällandet mellan niur 
och asnr ^). 

Även i de av W. IT-omlj. 11 — 14 diskuterade namnen Ølvir, 
Søli40thorp (Solüe) (och Ätduarus) föreligger omljnd^ värkat av ett 
bort&llet, icke av ett kvarstäende ljud. 

I Hom. Ij. 152 hade W. såsom stöd för dessa namns bevis- 
kraft anfört (utom det enligt hans egen mening icke vittnesjrilla 
runstungna sulfa) blott de fr£i Saxo hämtade personnamnen Oiver 
och Solve. Däremot anmärkte jag i [7-omlj. 17 f., att dessa (i för- 
teckningen på kämparna i Bråvallaslaget hos Saxo förekommande) 
namn icke äro bevisande för de östnord. Ijudlamrna, eftersom 
Saxo kunnat hämta dem från någon isl. källa. I>etta vill W. i 
I7-omlj. anf. st. icke, eller åtminstone icke fullkomligt^ medgiva. 
Numera kan jag hänvisa till Axel Olriks utredning (i Arkiv N. F. 
Yl, 256 ff.) av frågan om Saxos källa till Bråvallaslagets kämpa- 
förteckning. Därav framgår, att Saxo använt en från södra Norge 
stammande källa, och att därför i denna kämpaförteckning åtskilliga 
norska drag möta. På dessa hos Saxo förekommande namn kan 
alltså alldeles intet byggas. 

Emellertid hade lektor M. Lundgren, den förnämste kännaren 
av fsv. personnamn, straxt efter publicerandet av min uppsats U- 
omlj. med anledning av densamma i brev (av den 1 juni 1891) 
fast min uppmärksamhet på att omljudda former av namnen Ølfcir, 
Søltoa (fem.) förekomma i andra östnord. urkunder. ELan nämner bl. a. 
ortnamnen Olwistum (Sv. dipl. I, 579), Øluæatum (Sv. dipl. VI, 130), 
Oluiseeke (Sv. Riksark. Perg.-bref; Uppland), Ølvisruudh (Styffe: 
Skandinavien under unionstiden 151; Värmland); dessutom tillägger 
han: "jfr ock Ätduarus SD. III, 262". Han framhåller även, att ett 
fem. tiølu?a synes ingå i ortnamnen Søluosiadh (Tjust; Sv. dipl. 
VI, 144), Sølfuoiharp (Ydre; Sv. dipl. N. S. II, 399). 

Några bland dessa östnord. namn framhåller nu W. i [7-omlj. 
anf. st. (och han har således först i tryck nämnt dem) för att styrka, 

') Jag förstår icke Nielsens anmärkning s. 80 noten 1, att de av honom 
anförda ortnamnen (Sacerathorp — Sasserup i Sk&ne, Sacerethorpy Sacer- 
tharp (Sasseruf), Sacerbro (SassebroJ, SasKor) etc. visa, att namnet "enten 
har opr. ar i ejei. eller er af svag højning og ikke er opr. Sasur — Saswar i 
Lighed med Assur". Isl. Qjffurr heter n&mligen just Qeurar i gen. (Wimmer: 
Formlära § 47), och gen.osuraB förekommer ock p& en svensk runsten (Kock: 
27-omlj. 17 noten 1). W. har, som n&mnt, även den åsikten att BUBur och 
usur äro likställiga. 



Digitized by 



Cjoogle 



S06 Kock: CT^omljudet. 

att omljudda former av isl. Qlvir, Splvi förekommit i östnord. spr&k 
(han uppfattar dock ej alla de av honom iakttagna formerna fnllt 
B& Bom Lundgren), och han tillägger ännu några andra exempel 
eller former, såsom Ølue (från O. Nielsen : Personnavne). Han menar 
vidare, att första kompositionsleden i det på den fyenska Glaven- 
drap-stenen mötande saulna kupa '^Solva-gode^^ (hvilken form di- 
skuterats redan av Söderberg: ü-omlj. 102; jmf. även Kock: C-omlj. 
18) skulle återfinnas i åtskilliga danska ortnamn på Fyen och an* 
nanstädes, såsom Søllingej Sallinge etc. — Det en gång mötande 
Äuluarus (jmf. ovan) menar W. vara identiskt med fht. Äloher^ 
ags. Eälhere och hava uppstått ur «ett umord. *ÄluJiariR, 

Dessa namnformer visa alldeles icke det W. menar. 

Yid sidan av isl. Sglviy det å runstenar mötande salfl^ sulfit 

i som gen. och nom., i fall dessa representera Sglß, Sgl/ä), fem. 
isv. Sølva (i Søluostadh etc.) anträffas i fsv. ofta former med a i 
rotstavelsen, t. ex salui (på ösby-stenen, Sörmland, Ant. Tskr. X, 
185), salua (ack., på Alstad-stenen, Nysätra socken, Uppland; Dy- 
beck fol. I, 114 - Liljegren 748), Salwe (Sv. dipl. N. S. I, 316), 
Salae (ib. II, 663; 108, 255, om två olika personer) samt med la- 
tiniserad form Saluo (Sv. dipl. III, 161); Saluo (ib. IV, 348). 

W. upplyser icke om hvad Splvi enligt hans mening skulle 
betyda; icke häller söker han förklara, hvarför man i fsv. obetingat 
oftast har a (icke ø, o), i personnamnet Salwe, och med hans upp- 
fattning av omljudet torde det vara mycket svårt att giva någon 
tillfredsställande förklaring härav ^). Med min uppfattning av to» 
omljudet och med följande härledning av namnet bliva däremot 
dess skiftande former lätt förklarliga. 

Som bekant användes i de nord. språken rätt ofta best. formen 
av adjektiv såsom personnamn, t. ex. det allmänna Uelgi, Htelgke-, 
isl. Oamli; det fgutn. piokki; det fsv. runristade hasui (Söderberg 
i Pil. sällskapets i Lund förhandl. 1881—1888 s. 12 noten 7). Till 
dessa kan även läggas namnet isl. S^lviy fsv. Saltoe. Redan i Ox- 
fordordboken upptages ^SSlvi a pr. name ''the Sallow.?*'' och dess- 
utom (utan citat) ett adj. sSlr "yellow of linen or the like", hvilket 
sammanstalles med ags. salu, fht. salo^ eng. sallow. Härmed är att 
jämföra, att Förstemann anser sådana tyska namn som Saluhäld, 
Saluman vara sammansatta med det fht. adj. solo "niger", samt att 
lektor M. Lundgren i nyssnämnda brev uttalar som sin åsikt, att 
den omljudda vokalen i fsv. fem. Sølwa är oberoende av det efter- 
följande w; han anför som stöd härför bland annat det isl. namnet 
Sölgi. 



*) En sådan yore icke det antagandet, att i Saltoe ic-omljadet ute- 
blivit, när ordet bmkades med infortis. Ty da man har motsatsen isl. JBpflfn- 
valdr : üsv. Bagnvalder, isl, Qlvir : fsv. Älwir, liksom isl. Sglvi : fay, SaUoe 
så kan man ej antaga, att i så många fall infortis-formen segrat i fsv. men 
omvfint fortis-formen i isl. 



Digitized by 



Google 



Kock: CT-omljudet. 307 

Det är otvivelaktigt^ att isl. SgJvi^ fsv. Salwe har detta ar- 
sprang. Det fht. adj. scUo (fra*stam) '^dankelfarbig^ fuscas, farvas, 
niger, ater'^ det ags. salu («?a-stam) ^Yascus, * furvus" återfinnes 
i det nord. sglr, Ljadlagsenligt hette detta adj. i fsv. i obest. 
form nom. Bg. sgl^ spl, sglt, i best, form nom. sg. sältve, sdlwa. 
Liksom isl. hgss "grk" möter som namn i fsv. (ran.) hasui och 
(såsom W. Hom. Ij. menar) även i haosni, d. v. s. hpsivi^ och lik- 
som åtskilliga andra adj. som nämnt i best. form bi^ikas som namn, 
så åtgör fsv. Salwe den Ijadlagsenliga best. formen till sglr. Bety- 
delsen av Sdlwe ^'den mörke" stämmer förträfBigt med betydelsen 
av hasni ^'den grå^\ Men liksom den omljadda vokalen från hgas 
etc. kunde inforas till namnformen hasui^ så att man fick hgswi 
(i nmor skrivet haosni), så infördes g från sgl etc. till Sältve, 
*Sali€a så att man (även) fick Sgltoe, fem. ^Sglwa, Sølwa. Denna 
förklaring av omljudet bör även W. godkänna, eftersom han nu- 
mera (jmf. ovan s. 295) har uppgivit namnet baotui såsom bevis- 
kraftigt för sin hypotes och således medgiver, att min i ?7-omlj. 17 
framställda och här refererade förklaring av denna form är till- 
fredsställande. Ljudutvecklingen ^Sgltoa > Sølwa är den normala, 
eftersom Wjudet var supradentalt (Kock: Fsv. ljudlära U, 464 AF., 
Arkiv N. P. I, 95 fl*.). 

I fall de av W. anförda ortnamnen Søllinge, Sallinge etc. äro 
etymologiskt besläktade med Sglvi (Sølwa), Salwe, så förklaras väx- 
lingen : a \ ortnamnen naturligtvis därav, att de bildats dels av 
Sglvi (Sølwa), dels av SaJwe. Det isl. Si^lgi är väl att samman- 
stöUa med det hos Förstemann upptagna ScHucho^ Salvihlw. 

Hvad saiiliia kut>a på Helnässtenen egentligen betyder, är 
icke säkert. Enligt Wimmer: Die runenschrift 363 "müssen wir 
in saulua den nåmen von dem distrikt des goden oder von dessen 
bewohnem suchen'^. I senare fallet skulle saulaa tydligen utgöra 
gen. pl. Huruvida första stavelsens au representerar ljudet p eller 
diftongen au, är icke häller fullt visst. Men det förra är väl tro- 
ligast, såsom Wimme? antar, och jag ser icke något hinder för att 
etymologiskt sammanställa ordet med de nyss avhandlade fht, salo, 

Eersonnamnen isl. Sglvi, fsv. Sølwa etc., och omljudet i saulua 
an förklaras liksom i fsv. Sølwa *). Redan Söderberg: J7-omlj. 
102 noten har tänkt sig, att saulna är att härleda av en ec^a-stam 
sglr, hvilkens betydelse han dock ej söker belysa^). 



*) Eftersom W. CT-omlj. 14 blott s&som en möjlighet nämner, att 
namnet Sylve skulle kunna ha omljud, värkat av kvarstående ir, "om näm- 
ligen detta ord uppkommit ur ^^717«", så är det obehövligt att här upptaga 
ordet till diskussion. 

') W. diskuterar (7-omlj. 12 noten med anledning av saulua den frågan, 
hvilken stambüdning folkslagsnamn oftast hava, och han menar, att de van- 
ligen skulle vara t-stammar, stundom n-stammar. Jag skall här för övrigt 
icke inlåta mig på detta spörsmål, utan anmärker blott, att intet hindrar 
att i gen. saulua se en n-stam, om man så önskar; jmf. personnamnen Sglvi, 
Sølwa, 



Digitized by 



Cjoogle 



308 Kock: Z7-omljudet. 

Liksom man i de östnord. spr&ken har växling av former med 
och utan omljad i motsvarigheten till isl. Sglin, 8& är detsamma 
forhållandet med den östnord. motsvarigheten till isl. Qlvir. Man 
har icke blott Ølue utan även Alwer. På runstenar anträflFar man 
aloiB (Högs socken, Hälsingland, Liljegren 1069), aluiB (Flo 
socken, Västergötland, Liljegren 1375 =■ Sautil 1375 — Torin: Ve- 
stergötlsnds runinskrifter nr 40), alui (Yästerlösa, Östergötland^ 
Liljegren 1656).' Lundgren: Personnamn upptar Äluerus från Vä- 
stergötland och Östergötland samt ortnamnen AJuestadha (från 
Smäand), Äluestum (från Uppland) utom ett par mindre säkra 
former med A-. Saxo omtalar en Aluerus ''Suetie rex", "rex Sueo- 
num''. Enligt P. A. Munch: Samlade afhandl. IV, 208 forekommer 
även i Norge en form utan omljud, nämligen Ævishaug (nu Alsta-^ 
houg), sagomas Qlviéhaugr^ "navnet paa den gaard, hvor hoved- 
kirken i Skaun eller Skogn ligger". 

W. har icke uppmärksammat dessa oomljudda former. 

Redan P. A. Munch har anf. st. sammanställt Qlvir med subst. 
gl "öl"; så gör även Preudenthal: Nyländska mans- och kvinno- 
namn under medeltiden 42, och W. anser som nämnt det enstaka 
fsv. Auluarus vara sammansatt med umord. ali/h, hvarmed han 
tydligen menar ordet for ''öl". Jag tror att denna Munchs samman- 
ställning så till vida är riktiga att Qlvir är sammansatt med ^öl" 
och -vér, -vir, hvilket återfinnes t. ex, i isl. Hlopvér etc. Ordet 
har en g&ng lytt *AIurioehR. Detta utvecklades i trakter, där blott 
det äldre enkla u-omljudet värkade^ till Altaer (jmf. Kock i Beitr. 
XV, 265). Då man emellertid kände ordets etymologiska samman- 
hang med pl, øl, så infördes stundom från det enkla ordet omljudd 
vokal till Ølue, I sådana trakter, där även det yngre ti-omljudet 
värkade, övergick *AlU'WehR till ^Qlu-wShn, och detta senare till 
Qlvir (anf. st.). Det är självklart^ att denna form Ijudlagsenligt 
kunde uppstå även i sådana bygder, där blott det äldre ti-omljudet 
värkade, men där även kvarstående to framkallade omljud (såsom 
fallet varit t. ex. i språket i Olaf helges mindre saga). 

Då Auluarus anträffats blott en enda gång och under latini- 
serad form, kan om detsamma intet säkert avgöras. Emellertid 
finner man utan omljud ett *Alu>ar ingående i de fsv. ortnamnen 
Aluarstum och Alwarsløse (Lundgren: Personnamn s. 11). I fall, 
såsom W. menar, au i den latinska urkunden skall återgiva ljudet 
p i Auluarus, och i fall hans härledning av ordet från umord. *Alu- 
hartR är riktig, så har invärkan från det enkla pZ, øl även här vållat 
omljudet. I Aluarstum etc. ha vi däremot den Ijudlagsenliga oom- 
ljudda formen. Att enkla ord ytterst ofta påvärka Komposita, är 
allbekant. 

För att rädda ett från Cod. bildst. s. 289 hämtat men där blott 
en enda gång anträffat exempel horandh "kött" såsom beviskraftigt 
for sin åsikt^ nödgas W. (IJ-omlj. 17 ff.) åberopa sig på det fsv. 
ortnamnet Hørund (i Västmanland och Dalarna). Att detta upp- 

Digitized by VjOOQIC 



Kock: F-omljudet. 309 

Bt&tt av *Harund, bekräftas enligt honom av det iho. ortnamnet 
Harund (af Petersens' uppl. av Jopisvikingasaga 1882, s. 108) samt 
av några med Harundy Éprund sammansatta fno. ortnamn. Förstår 
jag honom rätt, skulle det fsv. ortnamnet Hørund och det fno. 
ortnamnet Harund vara identiska med det isl. hprund '^kött^^ och 
väsentligen med det fsv. ''horandh^\ Jag betvivlar högeligen, att 
W. övertygar mången filolog om att dessa ortnamn betytt ''kött'\ 
och till denna betydelse av ortnamn har han icke framdragit någon 

Earallel. (Sammansatta nysv. ortnamn börjande på Tä^tt- före- 
omma däremot.) Och så mycket mindre torde mången finna 
denna etymologi akceptabel^ som en annan erbjuder sig av sig själv. 
Bngge har i Arkiv N. F. II, 243 visat, att man i Norden eger 
namn på öar och andra orter, avledda med ändeisen -und^ samt att 
^lika önamn ofta äro avledda av växtnamn (trädnamnV t. ex. 
Éikund, nyno. Äsponn (» isl. ^Ospund). I överensstämmelse här- 
med ser jag i ftio. Harund (det anförda fho. Harund var namn på 
en ö), fev. Hørund en avledning på -und av växtnamnet isl. hprr 
''lin", umord. ^harwan (wa-stam). Av ^Harwund- blev på vanligt 
sätt genom forlusten av w framför u Harund-. Då det fsv. ort- 
namnet Hørund uppvisats blott från sådana bygder, där (enligt 
Lundell: De svenska folkmålens frandskaper) norrländska mål talas, 
och då jag framhållit, att man i vissa trakter av Norrland har även 
det yngre ti-omljudet (jmf. s. 292), så bevisar detta Hørund intet 
mot min uppfattning av u-omljudet, även om här foreligger ett 
exempel på yngre t^-omljud (jmf. vidare nedan). Men detta är 
ovisst, ikk man alltjämt kände samhörigheten mellan hør "lin" 
(med äldre tc^-omljud) och det därav avledda Harund^ så har ø-ljudet 
kunnat överföras från det förra till det senare ordet. 

Vidare åberopar sig W., för att stödja det diskuterade 'ho- 
randV ''kött'\ på det av Nielsen upptagna personnamnet Harand. 
Huru ytterst tvivelaktigt ett dylikt namn är, inses redan därav, 
att Nielsen själv som uppslagsord upptar (icke Harand utan) '^Ha- 
randi{% Harundi^f med frågetecken efter båda formerna. Som 
exempel på namnet upptar han blott det relativt unga ortnamnet 
Harfr)enaorp (15. årh.), Hamdrup, hvarav alldeles icke framgår, 
hvilken vokal personnamnet ursprungligen hävt i avledningsändel- 
sen, samt från Reichenauer-nekrologiet Harand. Men då det där 
finnes blott på ett enda ställe, kan det allt för väl bero på att 
den utlänning, som upptecknat namnet, missupp&ttat det ytterst 
vanliga Harald såsom Harand. Men även om personnamnet Ha- 
rand existerat, så betvivlar jag, att mången däri vill se ett ord 
med betydelsen ''kött'', och detta skulle hava varit namnets bety- 
delse för att det skulle ha kunnat å daga lägga (såsom W. önskar), 
att man egt till isl. hgrund "kött" en sidoform *harand. 

JtLS anser mig därför berättigad upprepa mina i [7-omlj. 12 
framställda anmärkningar mot W:s försök att bygga nå^ot på det 
en gång antecknade harandh. Han blir därigenom nödsakad an- 
taga "1) att man haft ett fsv. ^harund^ som ingenstädes [natur- 



Digitized by 



Cjoogle 



310 Eock: rT-omljudet. 

ligtvis med betydelsen '^kötf^j påvisats; 2) att man haft ett fsv. 
*harandy som ej häller någonstädes [natnrligtyis med betydelsen 
^^kött'^] påvisats^ ock med ayledningsändelsen -and, ehnm denna ej 
från något språk påvisats i detta ord; 3) att Jiorand utgör en kom- 
promissform av *narund ock "^harand *)/' Och ändå är W. (U-omlj. 
17 f.), for att förklara harandh, tvungen dessutom förutsätta, att %o- 
randh är misskrivning för *hørandh eller representerar ett dialek- 
tiskt eller föråldrat uttal. 

För övrigt skulle just enligt W:s egen omljudshypotes ha- 
rund i fsv. icke bliva *horundh, ^hørunah. Ordet har nämligen 
kort rotstavelse^ och dylika ord hava på andra stavelsen stark levis 
(eller, såsom W. uttrycker förhållandet, ''stark biton''). Men Wis 
huvudförklaring av omljudets uteblivande är iust, att ett t« i "stark- 
tonig" stavelse icke skulle värka omljud. Till yttermera visso hvi- 
lade troligen på ultima av harund en ännu starkare akcent än 
stark levis, nämligen stark semifortis ( jmf. Kock : Fsv. ljudlära II, 
867; Arkiv K F. I, 68 noten 2). 

Då nu fsv. annars har endast harund, och detta anträffats 
flera gånger, under det att harandh finnes blott på detta enda stolle 
(Cod. bildst. 289), så torde det anförda hava till fullo styrkt det 
berättigade i mitt antagande {7-omlj. 13, att man helt enkelt f&r 
anse detta enstaka horandh vara skrivfel för harondh (eller hc^undh). 

Enligt W.: U-omljudet 10 skulle Adams av Bremen namn på 
Uppsala: Ub8ola(fn) hava fått o &ån dat. pl. ^Upsplum. 

Huru ytterligen litet man kan bygga på Adams nordiska 
namnformer, när frågan är att konstatera relativt mindre skiftningar 
i uttalet^ framgår till fullo av följande omständigheter. Det danska 
namnet Onüpa (Crnüp) t. ex. återgives av honom med Chnob, det 
nordiska Sifftryggr med Sigerich (se Wimmer: Bemærkninger om 
Yedelspangstenenes tid och Herman Møller: Bemærkninger om Ye- 
delspan^tenenes tid og de to Gnupaer i Det K. D. Yidensk. 
Selsk. Forh. 1898). RöreJc (isl. Erørekr) kallas av Adam Horuch 
(Monumenta germ. hist. YII, s. 291^ 89; jmf. G. Storm: Kritiske 
bidrag til vikingetidens historie 48). Det nordiska Haraldr åter* 
gives ofta av Adam med Haröldus; det nordiska Siäne med Scene, 
Scania (se registret till Monumenta germ. hist. YII). Till åt- 
skilliga av dessa omgestaltningar kunna mer eller mindre akcep- 
tablå grunder angivas. Så menar Møller auf. arb. 49, att b i Chnöb 
bör så förklaras^ att b representerar den rena tenuis p i Qnüp; 
återgivandet av ü med o är emellertid påfallande. Tecknet o i 
Scone^ Scania visar väl, att Adam uppfattade det långa ö-ljudet i 
SkGne såsom d-ljud, till hvilket ljud ä dock först senare torde i 
Danmark hava fallt övergått. Det nord. Har(w)aldr har väl om- 
bildats till Haröldus ^) efter sådana tyska mönster som Bercktwald : 
Berchtald (Berahtold) och även i Bigtryggr : Sigerich föreligger väl 



:i 



De inom [] satta orden hava nu av mig tillfogats. 
Dock har Nielsen: Personnavne ett exempel på Haröldus. 



Digitized by 



Google 



Kock: U'-omljndet. Bil 

en ombildning (jmf. Wimmer: anf. arb. s. 6 AF., Møller: anf. arb. 
44 noten 2). Jag tror mig icke falla n&^ot förhastat omdöme, då 
jag säger, att under dessa förhållanden ub8ol(i(fn) hos Adam ab- 
solut intet bevisar for den här diskuterade frågan. 

Att säkert avgöra, hvarför han har o i detta namn, är vansk- 
ligt, men jag ser intet som hindrar följande uppfattning. 

Liksom Adam omgestaltat Hardldr, Sigtryggr for att bringa 
dem till bättre överensstämmelse med tyskan, så kan han hava 
företagit en liknande ombildning av Upsalir (Upsäla), uppfattat 
som '^de höga salarna'\ Nu har fsax. ett soleri ^^saalraum über dem 
paterregeschosz", fht. solaris och i Heliand 4544 — 5 anträffas ordet 
1 följande sammanhang: 'Than tögid he iu en gddl}k hfts, h6han 
soleri . . .". Misstanken ligger ej §ärran, att Adam, som bodde på 
lågtyskans område, har under inflytande av soleri ombildat TJpsala 
(Vpsälir) "åe höga salarna'' till Ubsola. 

För övrigt skulle i Ubsola kunna föreligga ett exempel på 
äldre M-omljud. Som bekant har man i de germ, språken åtskil- 
liga minnen av en gammal staraväxling -«> ; -öjer ; -u^ av urspr. 
neutrer, t. ex. isl. øx (jmf. got. aqizi) : gx (fht. acchuii) (jmf. t. ex. 
Kluge: Stammbildungslehre s. 39 f., Noreen: Orddubbletter 84, 
Altisl. gr.* § 150 anm.). Att det nord. sälr är en ursprunglig -ijs : 
-ajEf-stam, är sedan gammalt erkänt (jmf. t. ex. E[luge: Et. Wb.' 
artikeln saal}] Ubsola kan visa tillbaka på ett ^saluis. 

På danska runstenar möter emellertid upprepade gånger ub- 
salnm, t. ex. at : nb : øalnm (Hällestads kyrkomur, Skåne, Antiqv. 
Tidskrift X, 285; Bautil 1172 - Liljegren 1442), at ubsalum (Sjö- 
rup, Ljunits härad, Skåne, Antiqv. Tidskrift X, 281; Bautil 1169 
«•Liljegren 1431). 

W. anför (U-omlj. 21) som stöd för sin mening ett från Sö- 
derwalls ordbok hämtat goiabodh. 

Med denna högst problematiska form förhåller det sig på föl- 
;jande sätt. Den förekommer i ett latinskt diplom (orig. från år 1344) 
i Sv. dipl. V 8. 308, där det heter: "Jtem attinet probende vna gota- 
bodh [gatubodh] vpsalie in medio køpraannægatu''. Det inom klam- 
mer tillagda gcUubodh har tillfogats av utgivaren, tydligen emedan 
han ansåg gotabodh vara skrivfel för gatubodh. Att Söderwall delar 
denna mening, framgår därav, att han i sin ordbok, där annars 
växelformer i synnerligen stor utsträckning upptagas omedelbart 
efter upps Wsordet, icke såsom växelform anför detta gotabodh (utan 
har citerat ^ vna gotabodh [gatubodh]" blott i den följande texten). 

Hava nu utgivaren och lexikografen orätt häri? Det är mycket 
djärvt att påstå detta. För att gotabodh skulle hava kunnat utgöra ett 
exempel på omljnd, värkat av kvarstående u, borde det naturligtvis 
hava hetat *gotubodh (icke gotabodh). Då man vidare besinnar 
1) att ordet gatubodh möter många gånger i den fsv. literaturen 
och annars, så vitt känt är, alltid skrives med a (ej o) i första sta- 
velsen; 2) att man dessutom i fsv. har gatubro, gatugarper, gatnlup, 



Digitized by 



Cjoogle 



312 Eock: CT-omljudet. 

gatuJæggiare, gatufnotf gcUusten, alia uteslutande med a i första 
stavelsen (se Söderwalls ordbok); 3) att formen gotabodh speciellt i 
den äldre fsv. även i ett annat avseende är abnorm» eftersom man 
särskilt i det äldre spr&ket väntar i gen. sg. gatu- eller möjligen 
gatih (ej gärna gata-); samt 4) slutligen att just i fråga varande 
diplom fyra ord efter gotabodh har høpmannægcUu med normal- 
formen gatu — 8& torde utgivaren och lexikografen icke kunna 
drabbas av n&got h&rt klander för sin djärvhet att här antaga 
skrivfel. (Ännu lättare vore ett skrivfel gotabodh i st. för goto- 
bodh). 

Men om detta ändå skulle anses oberättigat, så kan o i gota- 
bodh även förklaras såsom uppkommet genom det äldre omliudet. 
Som bekant heter gata på got. gatwö. I gen. pl. skulle mellan t 
och n ljudet to Ijudlagsenligt förloras, och av ^gattona erhöll man 
Ijudlagsenligt *ggtna samt senare (såsom ofta även annars i n-stam- 
marna genom analogiskt avlägsnande av n) gota- eller just första 
kompositionsleden i gotabodh. Om W. i detta ords första kompo- 
sitionsled vill se gen. sg. och ej gen. pl., behöver han blott an- 
taga, att gatabodh (som han ej synes tveka att anlita vid formens 
förklaring) påvärkats av ^en. pl. gota-^ så att man fått gotabodh. 

Det av W. ?7-omlj. 14 från Yästmannalagen s. 127 anförda 
(jmf. Siljestrand: Ordböjningen i Vestmannalagen II; 18) olio utgör 
icke något bättre stöd för hans åsikt än gotälwdh. Denna dat. sg. 
neutr. öllo av adj. aider skulle kunna hava f&tt p genom analogi 
från nom. s^. fem., nom. och ack. pl. neutr. (isl. gli), där det äld^ 
u-omljudet Ijudlagsenligt inträdde. Men då av det ytterligen van- 
liga ordet aJder dativema allo (allu), allom (allum; såsom dat. sg. 
mask. och dat. pl.) väl möta hundratals gånger eller mera i fsv.; 
då blott hskr. B på detta ställe har ollo^ under det att enligt 
Schlyter hskrr. C och D hava ailo; då någon dat. ollom^ oUo eller 
dylikt annars icke påvisats i fsv.; och då äntligen det i texten 
heter oc ello rapa^ och ordet cUo således omedelbart föregås av oc 
— så föreligger i ollo efter all sannolikhet blott ett SKtivfel för 
cUlo^ framkallat genom ditto^rafil under påvärkan av oc och ultimas 
o-tecken. Att Schlyter upp&ttat oUo i nskr. B som skrivfel, fram- 
^r därav, att han i texten upptagit allo efter hskrr. CD och blott 
1 noten anfört ollo ur B^ ehuru B annars lagts till grund för texten. 



Jag kommer nu till sådana av W. anförda ord, där icke alls 
något omljud (hvarken kombinerat omljud eller äldre omljud) före- 
ligger. 

Bland de & återstående av W. som vittnesgilla upptagna orden 
äro relativt' många ortnamn, liksom jag redan ovan diskuterat ett 
och annat av honom nämnt ortnamn. 

Redan i min uppsats U-omlj. 13 f. har jag framhållit, hvilket 
ytterligen osäkert material ortnamn utgöra, när fråga är att utreda 

Digitized by VjOOQIC 



Kock: E^-omljudet. 313 

ljudlagar. Först ocb främst hava ortnamnens IjudforhåUanden i 
regeln varit underkastade de ljudlagar, som tillämpats i den spe- 
ciella bygd, där orten ligger. Det är därför självklart^ att man 
icke kan åberopa sig p& ortnamn, i all synnerhet icke p& ortnamn 
från avlägsna landsbygder, för att konstatera ljudutvecklingar i 
riksspråket. Men även om det blott är fråga om ljudutvecklingen 
i den trakt, där stället ligger, utgöra som bekant ortnamn ett ma- 
terial, som kan begagnas blott med den allra största försiktighet. 
Det är nämligen allmänt känt, huru de mycket oftare än språkets 
övriga ordförråd varit underkastade våldsamma omgestaltningar, 
framkallade av folketymologi, missförstånd, en malplacerad strävan 
att hyfsa till folkets utteä av namnen etc. För ätt blott nämna 
ett par allbekanta exempel, påminner jag om, huru Kjødmanger- 
gade i Köpenhamn (så enligt Nyrops Sprogets vilde skud 47 ännu 
under förra århundradet) rådbråkats till Købmagergade, och huru i 
Sverges huvudstad SiaHagardhsgatan omstöpts till Skärgärdsgatan. 

W. anför Z7-omlj. 15 f. de moderna namnen Trönö (socken i Häl- 
singland) med kyrkbyn Trönbyn; Tronas (gård i Kvillinge socken, 
Östergötland); Tranemosse (mosse på gränsen mellan Dal och Bohus- 
län); och det fsv. Trona (nu byn Trana , Trane i Dalarna). Enligt W. 
skulle, om jag förstår honom rätt, det fsv. Trana i Dalarna utgöra 
oblik kasus av Trana, och så väl i detta Trana som i de moderna 
TranJo^ Tranbyn i Hälsingland och i Tranås i Östergötland skulle, 
menar han, ordet trana (obl. kasus Hrpnu) ingå. Men ordet skulle 
här betyda '^spets, udd^^ och ej beteckna den bekanta f&geln, hvil- 
kens namn dock egentligen slculle vara härmed i etymologiskt av- 
seende identiskt. 

Vi skola emellertid något närmare granska dessa nämn för 
att erfara, hvad på dem kan oyggas. 

Till de moderna namnen Trana (socken i Hälsingland) med 
kyrkbyn Tranbyn anför W. ingen äldre form, och han har hämtat 
dessa namn ur Rosenbergs Geografiskt-statistiskt handlexikon. 
Emellertid har W. förbisett, att detta Trana för kort tid sedan 
även skrivits Trone (jmf. skrivningarna Trbnb och Trane för en 
och samma by i Dalarna*)), och att i Sv. dipl. III, 824 registret 
samt hos Styffe: Skandinavien under unionstiden 813 meddelas, att 
Trane [d. v. s. Trdno\ socken i Hälsingland under medeltiden (år 
1314) hette Tradhna. Därmed är naturligtvis hvarje försök att 
sammanställa Trana (och Tranbyn) med trana alldeles omöjliggjort. 

Det östgötska Tranas ligger i Kvillinge socken, men W. på- 
står ändå att det skulle vara samma ort som det Tranunæs, hvilKet 

*) Sedan jag genom undersökning av tryckta källor kommit till det 
resultat, att Tröno och Tråne blott utgöra olika skrivningar av samma 
sockennamn, har jag genom enskilt benäget meddelande fr&n Statistiska cen- 
tralbyrån erhållit bekräftelse härpå. Förste Aktuarien Dr. Hjalmar Gullberg 
skriver nämligen C/,) 1898): ''efter inhemtade upplysningar i Statistiiska 
centralbyrån ... är jag nu i tillfälle konstatera, att Tröne och Trön6 otvif- 
velaktigt äro olika skrifsätt för samma sookennamn". 



Digitized by 



Cjoogle 



314 Kock: U-omljudet. 

&r 1325 omtalas s&som liggande i Eneby socken, grannsocknen till 
Kvillinge. D& nämligen enligt honom i Eneby na icke finnes något 
om Tranunæs påminnande namn, '^förhåller sig saken nog så" 
(menar han)^ ^^att Tranas vid en i senare tid företagen sockenregle* 
ring förts över till Kvillinge från Eneby socken''. Härför anför W. 
för övrigt intet stöd. 

Jag trur mig icke framställa en obillig anmärkning, när jag 
säger att man ej bar skäl ens npptaga detta Drönas till diskussion^ 
innan det blivit visat, att en aylik sockenreglering i nyare tid 
värkligen blivit företagen. Men även om det framdeles sknlle 
ådagaläggas^ att fsv. Tranunæs (1825) är samma ort som nysv. 
TrönäSy så bevisar detta dock intet för W:s mening. Ty hvarför 
heter det i så fell år 1325 liranunæs (ej ^Trgmnæs)? W. antar 
naturligtvis, att u-omliudets inträdande är mycket äldre än denna 
tid, och han borde alltså år 1825 ha hävt ^Trgnunas. Tydligen 
är det vågat att för att lösa denna motsägelse ant^a^ att den 
moderna formen Tronas skulle vara den urgamla Ijualagsenliga^ 
men den 500 år tidigare brukliga formen skulle bero på relativt 
sen analogi. Och så mycket mera, som en folketymologisk om- 
bildning av Tranunæs, *ii^anäs till Tronas t. ex. genom påvärkan 
av fsv., nysv. dial, tro "skäppa^ (eller av ett till no. trøn ''malke- 
plads'' svarande ord) är lätt att förstå. 

Namnet Tranumosi : Tronemosse anser W. "icke längre för ett 
mindre säkert exempel** (såsom ännu i Hom. Ij. 152). Det torde 
dock hava varit försiktigare, om han stannat vid sin tidigare åsikt 
beträffande ordets vittnesgillhet. Tronemosse ligger på UdX. Men 
landskapet Dal är som bekant långt avlägset från de bygder, där 
det fsv. (och nysv.) riksspråket utvecklats (Stockholmstrakten). 
För ljudutvecklingarna i rspr. saknar Tranumosi : Tronemosse så- 
ledes all betydelse. Men aet kan icke ens anföras som stöd för 
ljudutvecklingen i Dalslandsmålet. Denna mosse utgjorde nämligen 
under medeltiden en del av själva gränsen mellan Sverge och det 
då norska Bohuslän. Det är således mycket möjligt att, i fall 
Tronemosse vore att fetta som äldre ^Trgnumosi, denna form av 
namnet införts till Dal från den norska gränsprovinsen Bohuslän, 
och detta vore så mycket antagligare, i fall den av W. J7-omlj. 15 
lemnade och från Munch hämtade notisen är korrekt, att den blott 
15 kilometer från Tronemosse i Bohuslän belägna orten Trollgél 
fordom hetat TrgnugiL Om Trgnugil utgör den i Bohuslän Ijud- 
lagsenligt utvecklade formen och icke blott är en norsk riksspråks- 
form eller möjligen en av Munch "normaliserad" form, så har i det 
norska Bohuslän även det yngre t<-omljudet värkats, och den bo» 
husläuska formen för Tranumosi bör hava varit ^Trgnumosi. 

Men formen Tronemosse torde böra förklaras på ett ännu 
enklare sätt. Enligt Lignell: Beskrifning öfver grefskapet Dal I, 
18 liggoi* Tronemosse i Frendefors socken. I samma soclcen ligger 
omedelbart intill Tronemosse ett hemman TrombcUjen, fordom enUgt 

Digitized by VjOOQIC 



Kock: CT-omljudet. 815 

Ligneil skrivet TrundbeUii. Helt visst har ^Tranemosse ombildats 
till Tronemosse genom p&värkan av namnet på denna närliggande 
ort^ och att detta varit nändelsen bekräftas därav^ att man år 1557 
(jmf. Lignell I, 20) i st. f. Tronemosse finner Trunemossefot, skrivet 
med u, såsom ett bland landmärkena mellan Sverge och Norge; 
jmf. den äldre skrivningen Trundbdlii. 

Till ytterligare belysning av de två senast diskuterade ort- 
namnen påminner jag om att fsv. Tranuldol (Nordmarks härad, 
Dal) år 1540 skrives Trancikijl (Styffe: Skand. nnder unionstiden 
148), att fsv. Trantisiø nu heter Transjö (Hjortberga, Småland, 
Sv. dipl. rV, 811) o. s. v. Här hava vi den Ijudlagfsenliga rotvo- 
kalen 1 fsv. namn på Tranu: 

Återstår byn Trono i Dalarna. Huruvida detta ortnamn 
sammanhänger med trana '^spets, udd**, är ovisst. Den år 1891 
mötande slmvningen Thrbno (men samma år även 'Dr&no) med th- 
talar häremot, ehuru man, såsom W. nämner, finner exempel på 
att ortnamn med etvmologiskt berättigat t- stundom skrivas med 
ih-. Även W:s uppgift, att byn skulle ligga på en kil mellan två 
vattendrag, är åtmmstone diskutabel, att dömma av i fråga varande 
vattendrags lopp enligt den mig tillgäugliga kartan över Da- 
larna. Men låt oss antaga, att namnet T(h)röno värkligen är iden- 
tiskt med trana "spets, udd"; hvad visar då detta? Jo, detta 
strider just mot W:s egen w-omljudshypotes och harmo- 
nierar med mitt uttalande. 

W:s huvudhypotes är, att w-omljudet Hudlagsenligt uteblivit i 
fsv. säghu etc. med kort rotstavelse, emedan i dylika ord ultima 
hade '^stark biton" (=« stark levis). Men nu är just träna ett dylikt 
ord, och i vissa bygder av Dalarna (Elvdalen) har man som bekant 
ännu i dag i kortstaviga ord kvar den (fsv.) akcentuering, som 
enligt W. skulle hindra omljudets inträdande. 

Däremot har jag i Arkiv N. P. I, 97 noten (jmf. ovan s. 292) 
anm&rkt, att man ^'dialektiskt (. . . i vissa trakter av Norrland)'^ har 
även det yngre t<-omljudet, och anfört som exempel höhi ''haka", 
sögu ''saga" etc. (från Västerbotten). Med dessa är naturligtvis det 
västerbottniska trönu "trana" (Bietz) fallt analogt, och som bekant 
tillhör enligt Lundell: anf. arb. Dalarna de norrländska by^emålens 
område. I fall Trono har omljud, så är det alltså fullkomligt i 
sin ordning. Jag skall nedan iramhålla, att omljudet i de norr- 
ländska höku etc. just står i samband med ordens kortstavi^het — 
en omständighet, som enligt W. tvärtom skulle hindra omljudets 
inträdande. 

I fall, såsom W. I7-omlj. 5 antar, skrivningen au i ortnamnet 
laudhuby (i IJppland), som en gång fDrekommer i ett latinskt di- 
plom (Sv. dipl. ni, 249), betecfaiar ljudet p, så kan detta laudhu- 
(d. v. s. *lgdhu-) gen. av lapa med kort rotstavelse uppfattas 
såsom en dialektisk form, likställig med de norrländska höku (av 
haka) etc. Men det är högst tvivelaktigt, huruvida skrivningen 



Digitized by 



Cjoogie 



316 Eock: IT-omljudet. 

laudkubjf akall &tergiya uttalet *lgdhüby. Fr&n handskrifter, av&t- 
tade p& tär., har intet exempel p& au som representant for p appvi- 
sats (Aughmund' etc. aro alldeles icke likställiga med laucüiU'^ se ovan 
8. 300)^ och p& ett ay W. en g&ng påvisat latiniserat Auluams kan 
foga hjggM. 

Jag tror därför^ att min i C/-omlj. 16 yttrade misstanke^ att 
limdhuby kan vara skrivfel for ladhuby, framkallat av följande u, 
är fiillt berättigad^ och sä mycket mera^ som man ofta har lapu i 
fsv. lapugarper, laptégarpskarl, laptdas, och som i fr&ga varande 
ort i Sv. dipl. III, 251 skrives ladhuby. 

Enligt W. l/-omlj. 9 skulle omljud föreligga i det nysv. ort- 
namnet Éusätter (i Närike), som 1401 skrevs Bakusætir^ och han 
jämför hürmed tvä ortnamn Rukuiunda och Rukothorp. Hvad detta 
Baku-j Buku- skall betyda, upplyser ej W. 

Emot • Busätter^B beviskraft kan forst anföras detsamma som 
mot det nyss diskuterade östgötska IVånäs. Om där skulle före- 
ligga omljud i BusåUter, borde orten redan år 1401 hava skrivits 
^Bokusceter (ej Bakusater). Men vidare lär oss just det av W. 
anförda Bukutunda, att Busätter icke kan vara en Ijudlagsenlig 
utveckling av ^Bgkusater, ^Buktisceter. Bukulunda (Ekebyboma 
socken,' Ostergötl.) heter nämligen nu BåcMunda. På liknande sätt 
heter fsv. BuMunda (Odensvi socken, Västmanl.) nu Båcklunda 
(båda uppgifterna från Sv. riksarkivets pergamentsbref). Då båda 
dessa ortnamn ha kvar k, är det sannolikt, att i Busätter k icke 
förlorats på Ijudlagsenligt sätt, och man har då allt skäl misstanka, 
att 6] häller dess u beror på Ijudlagsenlig utveckling. Då ingen 
tillfredsställande monografi över Närikes folkspråk föreligger, är 
det vanskligt att säkert avgöra, med hvilket ord Bakusæter : Bu- 
sätter associerats. Emellertid har man i nysv. bygdemål ru '^fjäll- 
slätt^ en slätt på bergen eller i fördjupningarna dem emellan'^ (i 
Jämtland, Rietz). I Sv. diplomatarium V, 693 (år 1347) omtalas 
dessutom en äng rwdhw ("cum uno prato dicto rwdhw que . . .''), 
som enligt registret låg i Närike. I>å nu i Bakusæter : Busätter 
ingår det dialektiska säter 'Yäbodställe, skogsäng'' ^) (Rietz), så 
kan Busätter ha påvärkats av ru eller av rudha ''upprödd äng". För 
övrigt har man i olika trakter av vårt land ortnamnet Bus(s)torp, och 
även i Örebro län ligger ett Bustorp. Jag ser därför intet hüider 
för att det moderna Busätter kunnat påvärkas av ett dylikt namn. 

W. åberopar utan skäl som stöd för sin uppfattning av Bu- 
sätter namnen Bukulunda, Bukothorp. Han anför intet, som på 
ringaste sätt gör troligt, att dessa namn någonsin hävt a i första 
stavelsen. För denna undersökning är således namnens etymolo- 
giska utredning egentligen obehövlig. Det må dock nämnas, att 
redan Falkman: Ortnamnen i Skåne s. 83 sammanställt det fom- 
skånska Bukothorp nu Bugerup (det synes vara samma ort som W. 
åsyftar) m&å da. dial, rue^ d. v. s. det sv. och no. ruka, som enligt 



*) Spärrat av mig. 



Digitized by 



Google 



Kock: l7*omljad6t. 817 

Aasen betyder "1) en dynge f. ex. af hø. Ogsaa om en liden stabel; 
isasr af tørv; 2) en liden klump''. Jag ser intet som omöjliggör denna 
etymologi. Emellertid erinrar jag även om att ortnamnen kunna 
vara sammansatta med ett fem. namn *Bukwa obl. kasus *Buk(u?)Uf 
motsvarande det mask. rugui, som upptages i Beichenaü-nekrologiet 
(obs. även det latiniserade Buko i Script, rer. dan. I, 886, namn pä 
en biskop^ hvilken dock även kallas med andra namnformer: Byco, 
Biqpi etc.). 

För att belysa^ att det i östgötalagen en g&ng anträffade hur- 
ruku har u (och ej o) s&som omljudd vokal- yttrar W. bland annat 
s. 9 % att ^u har här utvecklats ur p fore i; imf. fsv. shrvk : isl. 
skrpk (se Noreen Ark. VI, 310)'^ och han jämför i detta avseende 
det nu diskuterade RuscUter. 

W. synes mena, att p i fsv. Ijudlagsenligt alltid blir u framfor 
Jc. Detta är oriktigt, hvilket till fullo framg&r därav, att fav. har 
nokor ^^någon'^ samt shrok jämte skruk, nysv. skrock (icke *skruck). 
Citatet till Noreen upplyser foga, ty han uttalar sig mycket obe- 
stämt om denna fr&ga: ^^(isL) p överg&r i fsv. till u endast före 
gg(u?) ock möjligen k(w), att dömma av (det däck etvmologiskt 
oklara) skruk jämte skrok (om detta sistnämda överhuvud, motsvarar 
isl. skrpky. 

Att p blivit u framför det starkt labiala gg, tror jag mig hava 
visat i Fsv. ljudlära II, 464 iT. och Arkiv N. F. I, 95 ff. Att fsv. 
skrok och skruk äro identiska, och tillika identiska med isl. skrpk^ 
synes mig vara tydligt. Jag förklarar växlingen skrok : skruk s&- 
lunda. På isl. böjes ordet som bekant skrpk, dat. skrpkvi, och sist- 
nämnda kasus brukas till följe av ordets betydelse relativt ofta (jmf. 
sädana i Oxfordordb. anförda exempel som trua pvi skrpkvi; verpr 
pat at skrpkvi). Av det enkla ordet har hittills i fsv. uppvisats 
blott dat. fnep skrukke (VGL. II A. 4), men nysy. har skrock. 
Som första kompositionsled har fsv. dels skrdh-^ dels skruk'. Säker- 
ligen har man en gäng böjt nom. ack. skrok^ dat. skrukki (jmf. 
nysv. skrock och det anförda &v. skrukke). Vid utvecklingen p > m 
i dat. *skrukkwi eller möjligen (sedan w genom analogi förlorats) i 
*skrukki har i spelat en väsentlig roll; jmf. att i &v. brytnings- 
diftongen tfi, som annars blir io, Wvarst&r såsom iu framför följande 
i: iorp men iurpriki (Tegnér i Tidskr. f. filol. N. R. Vin. 288). 
Troligen har dock även w (i *skrulcku)i) medvärkat till ljudutveck- 
lingen och möjligen även l-ljudet. Jag erinrar om att man i Cod. 
bur. flera ggr har exempel vk former av ordet nokor med o i rot- 
stavelsen, ehuru k och w följa: noquot, noguat^ noquorum^ samt att 
fsv. även har exempel på former av detta ord med o i penultima 
och u i ultima: nocnur, nokut, nogwth, nokurs (beläggställen i Sö- 
derwalls ordbok). Däremot är intet exempel med u i första sta- 
velsen av detta ord antecknat hos Söderwall. 



*) Han nämner ock, att « för o i hurruku skulle kunna bero på att 
stavelsen var "mindre betonad"*. 



Digitized by 



Cjoogle 



318 Kock: IT-omljudet. 

För den här diskuterade hnvudirägan är emellertid spörsm&let, 
hyarför skroh : skruk växla, utan betydelse. 

Ordet hurruku möter som nämnt blott en gäng, nämligen i 
ÖGL. B. 23 i uttrycket htefcBr Up ur hurruku, men så blott i hskr. 
A. Hskrr. BF hava hurraku. Under dessa förhållanden torde det 
ej vara djärvt att med Söderberg: J7-omlj. 58 not 1 anse hurruku 
i A bero på dittografi, framkallad av u i både föregående och efter- 
följande stavelse (även näst föregående ord ur innehåller u). Ordet 
synes betyda '^dörrhake^^, men då dess etymologi är fullkomligt 
dunkel (om olika förklaringsförsök jmf. Schlyters ordbok), så är ej 
häller den möjligheten utesluten» att hurruku är den riktiga läs- 
arten^ och att penultimas ü representerar gammalt ü- eller u-ljud. 
W. gör intet försök att etymologiskt tyda ordet. 

Det av W. {7-omlj. 9 anförda thokno har påvisats blott en enda 
gång. (Sv. dipL N. S. 111,519), nämligen i det sammansatta tmdan 
ihohio och ingående i den stående frasen engo vndan toJcno, Utgi- 
varen har funnit vndan thokno så påfallande, att han satt (!) efter 
det. Då nu just detta uttryck ideligen möter i våra diplom, och 
man ändå av detta part. icke kunnat uppvisa mera än detta enda 
stalle, där det skrives med o i penultima, så föreligger här säkerligen 
blott ett skrivfel, framkallat av ultimas -o, och så mycket snarare 
som diplomet är ungt (från 1419). Det vore mycket osannolikt, att 
blott i en så ung urkund den, som W. menar, gamla Ijudlagsenliga 
formen skulle kvarstå, och otroligt just därför, att det ingår i en 
stående fras, som så ofantligt ofta möter under formen engo vndan 
takno i äldre urkunder ^). 

Om en annan möjlig uppfattning av hurruku, vndan thokno se 
nedan. 

Nu återstå bland de av W. som beviskraftiga anförda orden 
endast de runristade sutnm, sautn, hvilka båda former W. upp- 
fattar som pl. pret. av sætia, samt det en gång möt-ande )|Cun!Uit. 

Formen sutum, som anförts av W. Hom. Ij. 44 f., finnes på 
Malstadsstenen, (Liljegren 1065), hvilken innehåller en ristning med 
Hälsingerunor. Vid W:s och min diskussion av denna form har 
hittills blivit förbisett, att den avhandlats av Save och Stephens i 
^'Some runic stones in northern Sweden from the papers of the 
late Prof. Dr. Carl Save ed. by George Stephens*^ (Nova acta reg. 
soc. scient. Upsaliens., Ser. 8, vol. X, nr vm). Den del av inskriften, 
där sutnm förekommer, lyder enligt Liljegren och Save: uIr su- 
tom stin pina nur i • balastin • Save fettar (s. 14 med noten 
2) uIr sutum » isl. ''söttum vi togo, hemtade'^ och han jämför 
härmed, att sikia på isl. även har betydelsen ^'hämta'\ t. ex. "skatt, 
er Egill hafcti s6tV' (Egils Saga). Isl. ordböcker anföra åtskilliga 
exempel på denna betydelse av sékia. Denna tolkning av sutum 

^) Då diplomet är från Västergötland, gränsprovinsen till Norge, h&de 
vndan thokno ingen vittneBgillhet hävt för Bvenska riksspråket, även om 
ordet innehölle omljad. 



Digitized by 



Cjoogle 



Kock: CT-omljudet. 319 

akcepteras av Stephens^ ooh den är säkerligen den riktiga. Som i 
viss mån ett stöd för densamma mä nämnas, att även jag tänkt 
mig, att antom var isl. såttum, innan jag kände Saves och Ste- 
phens' avhandling. Det är icke sällsynt^ att på mnstenar omtalas^ 
att stenen blivit nämtad fr&n det eller det stället eller något dylikt. 
Så har Dybeck fol. I, 64 iiot>ralti . Ht . anR . lakarni . stan . almikin . 
UR . atat)i . ffirn [i st. f. fora], som i Ant. Tidskrift X^ s.l28 återgives 
med VeSräldi Ut 6r Langgami stcein allmikinn ur siapifira, Lilje- 
gren 1555 har t^iR^'ürpn.atin .pina.af . kntlanti. Save: Ghitniska 
nrkonder s. 39 nr 7 har botnlfr . . . fort)! : mik \ Ydt. 

Då aUtaå det av W. anförda sutnm är » isl. sottum (ej » fsv* 
sattufn\ så saknar det tydligen all beviskraft för W:s åsikt. 

Formen santn förekommer som bekant på två skånska stenar 
vid Marsvinsholms egendom i närheten av Ystad (den större Hnne- 
stadsstenen » Liljegren 1429, Bantil 1159; Skårbystenen ^ Lilj. 1428, 
Bantil 1168; jmf. Wimmer: Det phil.-hist. samfunds mindeskrift 
183). Hunestadsstenen börjar enligt Wimmer: asbnm ank tnmi 
t)aiR santn stain t>c^>i • • • Enligt Bantil och Liljegren har Skårby- 
stenen . . . paR X santn x stain x t)an8i x aftiR x tnma ... Då stenarna 
stå hvarandra helt nära, och då en tnmi omtalas å dem båda, äro 
deras inskrifter tydligen nära besläktade. 

I fall santn på dessa två stenar angåve uttalet sgttu med yngre 
omljud^ så skulle man därav på sin höjd kunna draga den slutsatsen, 
att i en viss trakt av södra Skå^e kvarstående u värkat omljud. 
Men därav skulle tydligen in^lunda följa, att en dylik ljudlag ge- 
nomförts i de bygder, från h vilka danska riksspråket utgått, och 
ännu mindre att en dylik ljudlag tillämpats i aet östnora. språk- 
området överhuvud. Ätt pl. pi^. av sætia i en annan trakt av 
Skåne hade formen saitu, framgår av en av Hällestadsstenama, 
Liljegren 1442 (Ant. Tidskrift X, 285; stenen undersökt av Bugge 
och Wimmer), där man läser satu. Huru litet man kan bygga på 
santn, fram^r ock därav^ att at nbsalnm : (at : nb : : salum) ntan om- 
ljud möter icke blott på den anförda Hällestadsstenen utan ock på 
stenen i Sjörup (Liljegren 1431 ■« Bautil 1169), hvilken ort ligger 
straxt i närheten av Marsvinsholm. 

Men santn kan innehålla äldre tiomljud, som analogiskt över- 
förts från part. pret., där det var Ijudlagsenligt i nom. sg. fem. 
samt nom. ack. pl. nentr. SQtt (^sattuj. Part. tiU stetta var i mot- 
sats till part. till vælia etc. etc. redan på urno rd. tid tvåstavigt 
{^sattaR men ^taaliääR etc., Kock i Beitr. XVIII, 454), och här- 
med kan det sammanhänga, att man i östnord. språk ej har ti-om- 
Ijud i välde, valder etc. trots santn. Jmf. att io överförts från part. 
gior, giort till pret. giorpe. 

Emellertid behöver ristningen santn icke avse uttalet sgttu. 
I ?7-omlj. 19 f. har jag framställt två alternativa förslag att annor- 
lunda uppfatta santn, och under det att W:s inkast (C-omK. s. 22) 
mot det av mig såsom det mindre tilltalande betecknade förslaget 

ASSIT »ÖB «OSDffK VILOLOOI X, «T ?ÖW© ?I. f 23^^^^^!^ 

Digitized by VjOOQ IC 



820 Kock: U-omljudet. 

synas vara berättigade, har han ej förmått motbevisa min andra 
förklaring av sautiL Denna är nämligen oberoende av inskriften & 
den norska sten, som jag i U-omlj. 20 anfört efter Liljegren 2020^ 
men som där m&hända inkorrekt ätergivits (se de av W. U'-omlj. 21 
anförda uppgifterna om stenen). 

Som bekant ha i de östnorijiska sprfiken oomljndda former 
tidigt inträngt pä de omljudda formemas, gamla område^ så att 
man t. ex. jämte Danm^h även uttalade Danmark (med a från Dan- 
niarkajt etc.). En ristning tanmanrk^ som egentligen motsvarade 
uttalet Danmgrk, har därför mycket ofta lästs Danmark. Vidare 
finner man i muinskrifter mycket ofta så väl ristningen auft som 
ristningen aft för att utmärka prep. '^efter". Ristningen aft har 
ursprungligen återgivit uttalet aß; auft åter det di^ektiska uttalet 
oft, men vid avläsning av inskrifter med auft har detta säker- 
ligen ofta blivit läst aß av personer från trakter^ där detta uttal 
brukades. Jag påminner även om att ordet 'och^ mycket ofba har 
formen ak (t. ex. Dybeck fol. I, 138 flera ggr) jämte auk '). Häri- 

Senom uppstod en osäkerhet i användningen av runorna au^ så att 
e någon gång fingo representera o-ljud i hvilket ord som halst: 
sautu för salu. Jmf; i viss mån s. k. omvänd stavning, när t. ex. 
i fda. html kan stavas htvalf, emedan halff med gammalt 4v an- 
tagit uttalet häll men ändå behöll stavningen med -Iff, eller då 
fsv. synd subst, '^synd^^ stavas syund i IJppl.L. K. 15, 8. I syn : 
siun (syun) ''sju'' etc. hade man växelformer med y och iu (yu) 
(de förra uppkomna genom e-omljud); man läste därför ofta siun 
(syun) såsom syn och ansåg till följe därav iu (yu) kunna beteckna 

S ljud även i synd (syund) JTroligen har intet uttal sytmd funnits, 
ot denna, väsentligen redan i CT-omlj. gjorda förklaiing har W. 
ej framställt något motskäl. 

Om en annan uppfattning av sautu se nedan. 
Till det av W. redan i Hom. Ij. 147 diskuterade runristade 
JJununt (Liljegren 1028) återkommer han i ZT-omlj. 17. Ehuru 
W. på förstnämnda ställe själv anmärkt, att Liljegren^ hvad första 
runan (h) beträffar, foretagit "ifyllnad af en mindre tydlig runa**, 
och man således icke riktigt vet, hvad där ursprungligen stått på 
stenen, vill W. ändå använda ordet som bevis för sin åsikt. Han 
menar att, fastän Liljegren, den enda källa som W. anför för denna 
sten, har Hununt, ristningen ändå skulle åsyflba ^jimimt » Qnund. 
''Ristaren skulle då (enligt W.), såsom icke sällan skett, först huggit 

') Förhållandet mellan dessa former kan vara följande. På ornoxdisk 
tid hade man två ord för ^och^ nämligen jah (Kragehal , — got. jah) samt 
auk. Sedan j- förlorats i jdh, uppstod genom kompromiss av *ah och auk 
formen ak. Men även den uppfattningen ar väl möjlig, att auk tidigt i 
oakcentuerad ställning givit *ö« (jmf. gon. *8unauR > * 8unÖ R)^ hvarefter *ök 
blev ak ( jmf. *8unöH > sunar). (Enligt Hirt i Beitr. XVm, 280 skuUe dock 
ändeisens au i got. sunaus vara monoftong, som utvecklats redan på orgerm. 
tid.) Senare har auk i oakcentuerad ställning som bekant givit Ök (£ock: 
Om några atona 17 noten 2; Svensk akoent n^ 880). 



Digitized by 



Cjoogle 



Kock: r/'-omljadet. 821 

'f i 8t. f. ^, men s& upptäckt felaktigheten ock tillsatt ett nytt 
tvärstreck i rätt riktninc^ . 

Följande svar är tiUräckligt: P& stenen st&r, sä vitt vi veta, 
hiinnnt och icke annnnt^ och det är obehövligt att diskutera^ ett 
icke p&visat blott av W. konstruerat ^annunt (jmf. Kock: ZJ-omlj. 
28 första noten). 

Till stöd for detta *aiinnnt anför emellertid W. ur Dybecks 
Buna 1848, HL, 8 — 10 ett ortnamn Änunshög, som W. menar 
skulle ha liudlagsenligt uppst&tt av Änunds-. P& anf. st. hos Dy- 
beck omtalas emellertid, att Anuns- eller Änshögen (i Västman- 
land) &r 1660 kallas ^'Anunda hög (vulffo Anundz högen)^^ att det 
omkring &r 1687 berättas, huru ''en konung medh thet nampnet 
Anund, Åmund eller Ån, eller en Jätte^ ligger begraven i högen, 
nit Palmsköld skriver Änunds-högen men Amund^ Orau Amund 
eller Bröt-Amund. Härav framgår alltsä, att högen ännu 1660 
kallas Anunde högen, att han ansetts ha sitt namn dels av en Anund, 
dels av en Amund (Amund), men att första gången (omkr. 1687), 
som en namnform m(d A sättes i samband med högens namn, det 
icke är Anund utan Amund, An. Det anförda visar^ att Anund 
blott ut^ör en kontamination av Amund och Anund, och detta be- 
styrkes därav, att om ett omljutt ^Qnund hade existerat i Sverge, 
det borde hava givit *Önund (icke Anund), eftersom p blir ö fore 
supradentalt n (Kock i Arkiv N. F. V, 262 f.). 

Dock medgiver W.: ''möjligt är emellertid, att första typen 
i yfMnunt värkligen är, vad den synes vara". I sä fall skulle enligt 
W. ristningen ange uttalet *Hgnund, och han synes mena, att detta 
*H^und ändå skulle vara identiskt med Anund, och att h- blivit 
tillagt i uttalet. — W. förbiser den allra närmaste forklaringen, att 
hnnunt (i fall där nu stått så på stenen) helt enkelt återgiver ut- 
talet Hunund, d. v. s. ett namn avlett av det både i Sverge och 
Danmark samt på Island forekommande personnamnet Hün, Hunn 
(så t. ex. i Sv. riksarkivets pergamentsbref III, 209 Hicn Langhe). 
Fda. har även Hunt (Nielsen); jmf. ock de fho. namnen Hunulf, 
Hungeir, Bunstein. 

Förunderligt är emellertid, att W. överhuvud kunnat åberopa 
si^ på ett *QnuHd, ty eftersom ordet Anunder har kort rotstavelse, 
o^ alltså enligt W:s terminologi andra stavelsen var "starkt bi- 
tonig'\ så borde i detta ord just enligt W:s egen om ljudshypotes 
omljudet utebliva. 

Denna granskning av de av W. anförda formerna torde hava 
till ftiUo å daga lagt, att han från de östnordiska riksspråken 
ej förmått uppvisa någon enda form med enkelt omljud, 
värkat (i fortisstavelse) av kvarstående u, w. 

Redan denna omständighet talar mycket kraftigt for att man 
i de nordiska språken hävt två «- och tc^-omljudsperioder.' 

I detta sammanhang tillfog^ jag ett par ord till forklaring 
av de svenska preteriti-formema s(j)öng, s0)ömc. Söderberg: CT-omlj. 



Digitized by 



Cjoogle 



822 Eock: IT-omljudet. 

8. 80 synes mena, att de nysv. ^öng, sjöfJc ombildats av äldre 
former s6ng, söhk (natarligtvis genom inflytande från ' presens 
sjunga, sjunka)^ hyilka sknlle vara de Imdlagsenligt utvecklade for- 
merna, uppkomna genom äldre ee;-omljnd liksom isl. sgng^ sgkk 
(> *8angi0, sanhv). Jag tror knappast att det lyckats Söderberg 
riktigt förklara dessa svenska former söng, senk. Det är nämligen 
osannolikt eller åtminstone obevisat^ att g i svenskan fi:timför ng- 
Ijndet övergfick till ö, och man behöver icke antaga en dylik ut- 
veckling i dessa preterita. Jag fattar dem såsom analogibildningar. 

Bedan Lyngby har i Tidskrift f. Philologi II, 299 riktigt 
förklarat préteritiformerna sang, sank av dessa verb (*singioa, 
^sihkwa) såsom nybildningar efter analogien drikka : drakk etc.; 
jmf. ock Söderberg anf. st. Sedan ^singtca, *smkioa brutits till 
siung(w)af 8%unk(w)a, och sedan u förlängts framför ng och åtminstone 
dialektiskt framför fik (Kock: Fsv. ljudlära II, 397, 403; Arkiv N. 
F. y, 77): simma, siünka, lät man pre teriti-form erna søng, sønk 
nybildas efter den talrika gruppen av starka verb med böjningen 
biüpa : bøp, siüpa : søp etc. 

I fall t(;-omljudet Ijudlagsenligt skulle inträda i isl. pret. sg. 
sd (jmf. got. sahic) av sid, så förklaras saknaden av omljud genom 
verbets anslutning till böjningsmönster sådana som fregna : fra, 
eta : at, vega : vd. Efter dylika pret. bildades till séa pret. sd. 

Söderberg har J7-omlj. 77 noten 1 riktigt förklarat fsv. pret. 
thrask såsom analogibildning. 



Jag övergår till att i korthet behandla ett speciellt fall av 
dialektiskt yngre w-omljud i svenskan. W. har icke diskuterat 
detta omljud, och av goda grunder, ty det inträder just i den 
ställning, där enligt en av W:s t*-omljudshypoteser om- 
liudet skulle utebliva. Jag åsyftar det av mig (fir 1888) i 
Arkiv N. F. I, 97 noten (jmf. ovan s. 292) framhållna omljudet av 
a i vissa trakter av Norrland, t. ex. koku ''haka", sogu ''saga*', 
tvaru ''grötkräkla*', dvölu "åyskWjfritolu "fritalig", margfollu ''mång- 
faldig'', hvilka exempel samlats av Kydqvist I v, 182 f., huvudsak- 
ligen ur Rietz' ordbok. 

Till frågans belysning påminner jag först om att de norr- 
ländska och de finländskt-estsvenska bygdemålen, som bekant, hava 
mycket tydliga minnen av den fsv. vokalbalansen och av den fsv. 
akcentueringen, enligt hvilken ett tvåstavigt ord med kort rot- 
stavelse (t. ex. bäkä^ tdUä, stnü, oblik kasus av stna "sena") hade 
stark levis på ultima, men ett tvåstavigt ord med lång rotsta- 
velse hade svag levis på ultima (t. ex. falla, gråta; bryggio, oblik 
kpsus av bryggia). Så har i överensstämmelse härmed Houtskärs- 
målet i Finland bakå^ tala, senu med bibehållna ändelsevokaler och 
med -d av äldre långt -a i bakd, tälå, men däremot fatt "falla", 
gråt "gråta" med förlorat -ä samt byddjo med -o i motsats till sefm 

Digitized by VjOOQIC 



Kock: ü'-omljndet. 823 

(av far. sinu) med u^). I en maDgd norrländska mU kvarstår 
ändelsevokalen i fsy. ty&staviga ord med kort rotstavelse, men 
apokoperas i fsv. tvåstaviga ord med l&ng rotstavelse. S& har 
t. ex. Burträskmålet i Västerbotten ann (av fsv. ande), 6g (jmf. 
fsv. øgha) etc. men däremot slåa (jmf. fsv. slæpa, obl. kasns av 
slapt); jmf. Lindgrens monografi över detta mål. Jag hänvisar 
för övrigt till Lnndell i Sv. landsm. I, 138 f. och till de lätt till- 
gängliga bygdemålsbeskrivniDgama. Härav är det klart (och detta 
mectgiver utan tvivel även W.)^ att dessa mål liksom andra fsv. 
dialekter hävt stark levis på stavelsen näst efter kort rotstavelse, 
eller för att begagna den av W. använda terminologien: en på 
kort rotstavelse roljande stavelse var ^'starkt bitonig'\ 

Nu har just i denna ställning ett slags yngre M-omljud 
inträtt i åtskilliga norrländska och finländskt-estsvenska mål. Det 
på detta sätt omljndda a representeras i vissa mål av ett d-ljud^ i 
andra av ^^ett mellanljud mellan å och ö" (det av LundeU i Sv. 
landsm. I, 116 f. avhandlade ljudet). Jag betecknar nedan båda 
dessa två ljud med æ. 

Enligt Åströms avhandling om Degerforsmålet (i Väster- 
bottens län) i Sv. landsm. VI, nr 6 har detta mål t«-omljud (d. v. s. 
äldre w-omljud) i t. ex. bæll (jmf. isl. bQllr), skrcekk (jämte skrokk; 
jmf. isl. skrgk § 28). Samma ljud æ (oftast växlande med a) finnes 
i målet i öppen stavelse (a. v. s. i rotstavelser) som i fsv. voro 
korta)^ "när ändeisen fi är i målet bevarad'^ t. ex. trosnu (jmf. 
fsv. träna), kæku jämte kaku (jmf. fsv. käka), snoeru jämte snaru 
(jmf. fsv. snara), adj. stoedu (jmf. fsv. stäpugr). Däremot fram- 
håller Å. uttryckligen^ att ^^os svaga fem. med lån^ rotstafvelse 
framskymtar aldrig o^anberörda vokalharmoni: ask aska, pann 
panna^ kann kanna o. s. y." Se Åström § 21. 

Härav framgår alltså, att målet har det äldre omljudet i 
t. ex. motsvarigheterna till isl. bgllr, skrpk; att det saknar omljud 
i sådana långstaviga ord som de fsv. (oblik kasus i sg.): asko, 
panna, kanno (av aska etc.)^ men däremot har omljud i motevarighe- 
tema till sådana kortstaviga ord som fsv. (oblik kasus i sg.) tränu, 
käku etc. ävensom till fsv. stäpugher. Växlingen tranu : trcenu beror 
naturligtvis därpå^ att rotvokalen i tranu förskriver sig fr^n fsv. nom. 
trana, rotvokalen i trænu åter från fsv. tranu (oblik kasus). Fsv. 
asko, panno, kanno etc. hava tydligen till följe av sin akcentuering 
(med svag levis i fsv.) förlorat ändelsevokalen i målet: a^k, pann, 
kann etc. Fsv. kaku, tranu etc. åter hade till följe av sin akcen- 
tuering med stark levis i fsv. ändelsevokalen -u (ej -o); och såsom 
en följd av denna akcentuering har målet ännu i dag kvar ändelse- 
vokalen u, och detta u har framkallat i fråga varande omljud. 

') Se beträffande de faktiska uppgifterna L. W. Fagerlund i Bidrag 
till kännedomen af Finlands natur ooh folk 28:de häftet ooh jmf. Kock 
i Arkiv IV, 89. 



Digitized by 



Google 



324 Kock: l7-omljudet. 

Jag lemnar oavgjort, huruvida utvecklingen tränu > frænu ' 
försigg&tt före eller efter den tid, d& kanno i målet blev hann. 
Men det synes mi^ vara givet, att utvecklingen tränu > trænu är 
en företeelse, delvis besläktad med den i mån^ bygdomål i norra 
Sverge och i Norge försiggångna s. k. tilljämmngen. Denna består 
som bekant däri, att i kortstaviga ord rotvokalen och den i nästa 
stavelse följande ändelsevokalen likdanas. Så har man t. ex. i 
i^rjedalen sugu '^saga'^ (jmf. fsv. säghUy oblik kasus av säghä), ludu 
"lada" etc.; lava *'leva" (imf. fsv. Utca etc.). Jmf. t. ex. samman- 
ställningarna hos Lundell auf. arb. i^ 138. Den i vissa fsv. skrifter 
brukliga växlingen nom. kSna : obl. kasus hiinu, kÖla :hülu etc. står 
ock i ett visst sammanhang med denna de nysv. målens tilljämning 
(Kock i Tidskr. f. filol. N. R. VHT, 295 f.; Arkiv N. P. II, 14 f.). 

Liksom dessa likdaningar i ord med kort rotstavelse samman- 
hänga med ordens akcentuering med stark levis på ultima, så står 
den partiella likdaningen i Degerforsmålets tränu > trcmu etc. i 
samband med samma akcentuering. Härför talar måhända även, att 
Degerforsmålet har dåU salu '^till salu'' med enstavighets-Akc. och 
a (icke æ) . i salu. Den partiella likdaningen i dessa kortstavim 
ord kan ytterligare ^jämföras med den partiella likdaningen i de 
kortstaviga fsv. kiøtt > Jc^ti etc. (dat. sg. av kiøt; Kock i Arkiv 
N. F. II, 15 f.). Liksom i det kortstaviga hiØU :> k$ti ett slags 
t-omljud i relativt sen tid inträtt, så visar tränu > trænu ett slags 
i relativt sen tid värkat ti-omljud i kortstaviga ord. Jag tillåter 
mig att för denna ljudutveckling föreslå namnet tilljämnings-omljud. 

I £råga varande ljudlag återfinnes i Burträsk i Västerbotten, 
i Delsbo i Hälsingland (J. Y. Lindgren: Burträskmålets grammatik 
i Sv. landsm. XII, nr 1 s. 57, 161 noten 2), i Pedersöre och Purmo 
i Österbotten (Vendell: Pedersöre-Purmo-målet s. 45 f.). 

Emellertid visa åtskilliga finländskt-estsvenska mål i de här 
avhandlade orden ä i st. f. (]? (ladu för lædu etc.). Så förekomma 
i Pedersöre-Purmo-målet jämte hvarandra lædu ''lada", hæku "haka", 
trænu "trana" etc. samt ladu, häku, tränu etc. (Vendell: anf. arb. 
8. 37). I andra mål brukas i dylika ord blott ä (ej æ). Detta är 
fallet t. ex. i målet i Gkmla Karleby (i närheten av Pedersöre; 
Hagfors i Sv. landsm. XII nr 2 s. 27) och i Kökarsmålet, talat i 
åländska skär^rden (Karsten ib. XII nr 3 s. 55). Även i en 
mängd andra bygdemU i Finland och Estland finner man ord med 
ö-ljud i denna ställning: ladu, tränu etc; se de hos Yendell: anf. 
arb. s. 38 uppräknade bygdemålsbeskrivningama. 

Dialektiorskare, som speciellt undersökt nordsvenska eller fin- 
ländska mål, anse, att detta ä är en Ijudlagsenlig utveckling av æ 
i losdu etc.; av denna åsikt är den framstående dialektforskaren J. 
V. Lindgren (Finsk Tidskrift XXXIII, 62). Det är troligt att 
denna åsikt är riktig '). 

*) Ja^ lemnar oavgjort, huruvida möjligen u-omljud intr&tt i norr- 
ländska och finländska m&l även i l&nga stavelser, som efterföljdes av en 

Digitized by VjOOQIC 



Kock: U-omljndet. 825 

Man fr&gar eig: finnas några spår i fsv. skrifter av den här 
aYkandlade dialektiska Ijadatvecklingen? Det är möjligt^ att de av 
W. anförda och ovan s. 315, 309 diskuterade ortnamnen Trona (från 
Dalarna) och Hørund (från Dalarna och Västmanland) höra hit, efter- 
som dessa landskaps mål tillhöra den norrländska dialektgro ppen. 
Om det av W. från Uppland anförda och blott en gång anträffade 
ortnamnet laudhuby (ovan s. 815) kan höra hit, är mycket osäkert. 
Även de av W. nämnda skrivningarna gottibodh (ovan s. 311), 
harrnku (ovan s. 318), TJhsola (ovan s. 310) innehålla o(u)i kort- 
staviga ord, och de hade således kunnat förklaras enligt den här 
diskuterade ljudlagen. (Tilljämningsomljudet skulle i så fall snarast 
ha uppstått i de enkla orden (Jadhu > *lgdhu, lædhu etc.), och från 
dem na överförts till de sammansatta.) Men som ovan visats, äro 
dessa skrivningar av så ytterligen problematiskt intresse för om- 
Ijudsläran, att de sakna all betydelse. Det av W. anförda /(Mnunt 
förtjenar egentligen icke ens nämnas i detta sammanhang (se s. 
320). Jag framhåller emellertid att, om ortnamnen Trøno, nørund 
(och? lauiihvby) höra hit, de (som redan nämnt) äro att rubricera 
under en ljudlag, som utgör raka motsatsen till W:s omljuds- 
h^otes, att omljudet skulle utebli just i stavelse, följd av ^^starkt 
bitonig^^ stavelse. 

Det är mycket osäkert, huruvida fsv. har dialektiska spår av 
sådana omljudda former som de finländska ladu etc, i synnerhet 
därför att, så vitt jag vet, utvecklingen æ> ä i dylika ord ej upp- 
visats från något mål i Sverge. De fsv. exempel, som jag anteck- 
nat, kunna kanske ha f&tt ä genom analogi-inflytande från andra 
ord. Till frAgans belysning anför jag emellertid de av mig an- 
tecknade exemplen, då, så vitt jag vet, ^-ljudets förklaring i föl- 
jande ord alldeles icke diskuterats. 

lædhor (MB. enligt Söderwalls ordb., pl. av lapa), østralæ- 
duby (Sv. dipl. V, 307) i Norunda härad i Uppland, nu Läby (se 
registret; samma sida skrives vesträladuby). Ladhahy (1409) eller 
Ladhuboo sokn ^1422) i Ulleråkers härad i Uppland heter även nu 
Läby (Styffe: Skandinavien under unionstiden 287); jmf. den ovan- 
nämnda skrivningen laudhuby för ett uppländskt Ladhuby (nu Läby; 
registret till Sv. dipl. III, 810). I Fårömålet heter "lada" lädå 
(Iforeen i Sv. landsm. I, 332). Emellertid har fsv. jämte lapa även 
ett mera sällsynt liBpia '^lada^'. Möjligheten av påvärkan från detta 
ord (och från læssaT) är väl ej utesluten. 

Av sola förekommer i Västmannalagen sælo 2 ggr och sælu 
man en gång (jmf. Schlyters glossar och Siljestrand : Ordböjningen 
i Västmannalagen I, 153). Påvärkan från verbet sælia är möjlig. 

stavolse med (urspr.) semifortts; jmf. hos Bietz det fr&n Yästerbotten anförda 
margföUu (jmf. nv. marghfaidoghet). Ben starka levis och semifortis kunna 
i dessa mål ha sammanfallit. Jag lemnar ock oavgjort, om möjligen omljad, 
värkat av kvarstående u, dialektiskt inträtt under något annat förhållande 
i något eller några mål. Enligt Tamm: Et. ob. 121 har diaUktiskt ekiu 
blivit ökiu; annorlunda om ä. nysv. ökia i Ark. N. F. III, 46 not 2. 



Digitized by 



Cjoogle 



826 Eook: l7-oinljndet. 

snæru MELL. B. 35: 8 i huvadkodex; andra hskrr. snaru. 
snaru Dalalagen B. 44: 2., snæra MESL. G. 10: 2 i huirudkodex; 
andra hskrr. ha snara. Åyen i Sk&nelagen möter ack. pl. stkßru 
I: 194 i textkodex j andra hskrr. ha stußrur, sncsrir, snæriær, snarur» 
Jmf. emellertid verbet Sfiasria [och det i Hels.L. V. 16 pr. före- 
kommande snærV^, från hvilket æ kunnat överföras till subst. 

istædhugir en g&ng i Hästläkedom i st. f. istadhugir ''istadig'' 

iSöderwalls ordbok). En p&värkan av istædh (jämte istadh) "stig- 
)7gel" är knappast möjlig till följe av ordens vitt skilda betydelser, 
l&t vara att bima begreppen tillkomma hästen, resp. hans sadlande. 
Däremot kan æ ha införts till istædhugir frän en svensk motsva- 
righet till da. stædig. Misskrivning är naturligtvis även möjlig ^). 
P& grund av det anförda anser jag det vara möjligt men 
mycket ovisst, att i fsv. skrifter dialektiska sp&r av ett tilljämnings- 
omHud a7> æ^- äj värkat i korta rotstavelser genom kvarstående 
Ui nnnas. Att det blott kan vara fråga om en dialektisk ljudlag, 
visa till fullo det nysv. rspr:s sagor, snaror, gator etc. etc., uteslu- 
tande med a. 



Vi överg;\ nu till granskningen av de fyra olika utvägar, som 
W. numera (september 1892) vill anlita för att förklara uteblivandet 
av det yngre u- och te^-omljudet i fsv. (jmf. ovan s. 294). 

W:s nuvarande uppfattning lider i sin helhet av två ytterst 
betänkliga brister. I sollet för att (såsom forskaren annars söker 
göra^ förklara de skifbande formerna genom en teori, viU han an- 
vända ej mindre än fyra olika utvägar att förklara dem. Men än 
värre: han underlåter merendels att upplysa, hvilken av dessa fyra 
utvägar man vid förklaringen av en särskild form skall använda. 

Mot hvart och ett särskilt av hans förklaringsförsök kunna 
dessutom graverande anmärkningar göras. 

1. Enligt W:s första utväg skulle en "stark biton", som 
hvilade på stavelsen med u eller w, förhindra omljudets inträdande, 
och han menar, att även t-omljudets inträdande förhindrats därav, 
att stavelsen med i-ljud hade "stark biton" (Hom. H. 145 AF., Sv. 
landsm. XIH, nr 5 s. 24 AF., Beiträge XVII, 433; jmf ovan s. 294). 
W. framhåller Sv. landsm. XIII, nr 5 s. 27 första noten, att Noreen 
i Altisl. gramm. ^ § 65 akcepterat denna åsikt. 

Det är emellertid fullt visst, att denna W:s och Noreens fisikt 
är oriktig (den senare har för övrigt anslutit sig till teorien om 
två w-omljudsperioder). 

Som bekant är det en allmän tendens hos språket att l'ta 
formellt sammansatta ord övergå till att bliva formellt enkla, d. v. s. 
att låta semifortis (— den av W. s. k. "starka bitonen") nedsjunka 
till infortis (hvilket W. skulle uttrycka med "svag biton" eller med 
ordet "obetonad"). Så, för att blott taga ett exempel, voro i fomsprAket 

>) Sæghu i Skånelagen I: 162 hör väl ej hit; jmf. sægn etc. 

Digitized by VjOOQIC 



Eook: 17-oinIJQdet. 827 

ord p& -safn som bekant formellt sammanfiatta med semifortis p& 
denna avledningsändelse^ och änna i da^ uttalas i svenskan tacksam, 
tacksamtna etc. normalt med semifortis p& -sam. Men man kan 
dock även f& höra tacksamma uttalas som ett formellt enkelt ord 
utan semifortis och med levis p& ultima. Orden p& 'Sam hålla 
alltså på att övergå från att vara formellt sammansatta till att 
bli formellt enkla. Denna utveckling har redan genomförts i en 
mängd ord; jag påminner t. ex. om ord på fsv. -liker : nysv. 4ty: 
fsv. kiøtlikir mea semifortis på andra stavelsen : nvsv. kbttsVCge 
med levis på ultima etc. Jmf. över dessa frågor dv. akcent II, 
179 ff. Ja, den en gång med semifortis akcentuerade stavelsen 
har^ sedan denna akcent forst övergått till infortis, stundom all- 
deles förlorat sin vokal; jmf. isl. vergld : fsv. værtdd : væreld : nysv. 
värld (vokalforlusten torde urspr. ha inträtt i trestaviga former). 

Under dessa förhållanden kan man vara övertygad om, att ^), 
i fall ett ord i de nynord. språken uttalas som formellt samman- 
satt (med semifortis på senare kompositionsleden), detta är ett 
gammalt uttal. 

Då är frågan: har man i de nynord. språken ord med dylikt 
uttal och med omljud, värkat av kvarstående u, tel I fall sådana 
ord finnas, så är tvistepunkten avgjord. Svenska rspr. kan natur- 
ligtvis icke giva oss några dylika exempel, eftersom kvarstående 
Uy w i detta språk icke värka enkelt omljud i fortisstavelse. 

Nyisländskan har däremot åtskilliga sådana ord. Jag anför 
några: 

Bognvaldur med dat. Rögnvaldi. Detta ord har (t. ex. i dat. 
RÖgnvaldi) semifortis på andra stavelsen med en exspirationsstyrka 
lika stark som den^ som tillkommer t. ex. andra siAvelsen av det 
sammansatta nvisl. einvaldi, dat. sg. av einvald. Att tv i Rögn- 
väldur (Rpgnvaidr) värkat omljud, betvivlar naturligvis ingen; jmf. 
fsv. Rqgnvalder utan omljud. 

ögvaldur (dat. ögvaldi) har samma akcentuering som B&gn- 
valdur. 

ögmundur. Andra stavelsen i t. ex. dat. Ögmundi har en lika 
stark semifortis som andra stavelsen av det sammansatta hdlfstun- 
dar (tou. av hdl/stund). Att andra stavelsens u värkat omljudet, 
visar Isv. Aghmunder. 

öndvegi med lika stark semifortis på andra stavelsen som t. ex. 
pjoävegi (dat. av pjåävegr). 

öndverctur (adj.) med lika stark semifortis på andra stavelsen 
som t. ex. subst. mgverSur. Jämförelsen med isl. andfang, anddyri 
etc. visar otvetydigt, att det är w som värkat omljudet i pndvegi 
(öndvegi), gndverdr (öndveräur). 

öfund. Att detta ord har semifortis på andra stavelsen i npsl., 
har frajnhåUits redan i min skrift [7-omlj. s. 27. Däremot finnes intet 



*) Med avräknande av alldeles enstaka nndantagsfalL 

Digitized by VjOOQIC 



328 Kock: CT-omljudet. 

omljud i isl. aflagay afleiping etc. eller i fsv. afund '). Även Olaf 
helges mindre saga, i hvilken enkelt omljud icke värkas av kvar- 
stående u, har auund (44, II). 

Jag har att tacka Dr, Finnur Jonsson for dessa viktiga upp- 
lysningar om nyisl. akcen tuering. 

Då dylika ord ännu i dag hava semifortis på stavelsen med 
det omljudvarkande u, Vy kan man omöjligen forutsätta, att de nor- 
raalt skulle saknat semifortis under en så avlägsen period som den, 
då omljudet värkades. Framfor allt är detta otänkbart, då man, 
som W., antar blott en oraljudsperiod, ty då skulle dessa oi*d, i 
strid med det nuvarande språket, ha hävt detta nttal redan för 
omkring tusen år sedan. 

Härav framgår otvetydigt, att även ett i semifortissta- 
velse stående m, w värkat omljud. 

Orsaken till att man i isl. finner sådana komposita som fram- 
Jcvdmd etc. utan omljud är naturligtvis oftast inflytande (Än de 
enkla orden (fram). Stundom kan det dock bero därpå, att fortis 
(icke semifortis) låg på senare kompositionsleden. 

Efter det anförda torde det egentligen vara obehövligt att 
vidare uppehålla sig vid denna fråga, men då W. i C-omlj. 24 S. 
rätt utförligt söker försvara sin sats, må ännu några ord egnas 
däråt. 

Omljudet i isl. gldimgr, hgrmung etc. bestyrker, att u i semi- 
fortis-stavelse värkat omljud, ty då i fornspråket ändeisen -ang 
liksom -ing kunde hava fortis jämte semifortis, är det mycket 
osannolikt, att den redan på omljudsperiodens tid även skulle 
kunnat uttalas med infortis (Kock: ^I^-omlj. 26). — W. söker IT-omlj. 
25 hjälpa sig därmed, att om ock ord på -ung kunde hava fortis 

') W. gör i {7-omlj. s. 26 f. ett v&^t försök att reda sig fr&n detta 
för hans hypotes mycket besvärliga g f und (of und)» Han menar att s&dana 
sällsynta fömis]. skrivningar som cuvondarmenn, w f ond visa, att i fornisl. 
ordet kunde sakna semifortis (han anför 4 dylika exempel, de 8 hämtade 
fr&n Stockholmska Homiliebuken och desamma som upptagas i Larssons 
Ordförrådet), och från ett dylikt uttal av q fund samt fr&n s&dana dubbelt 
sammansatta ord som gfundarfullr etc. utan semifortis p& -und- skulle — 
menar han — omljudet förskriva sig. 

Emot detta resonnemang är det tillräckligt att anföra det faktum, att 
Larssons Ordförr&det upptar 34 exempel p& gfund, gfunda, gfundsamr med 
u i andra stavelsen och blott tre (8) exempel p& g f ond, gfonda med o i andra 
stavelsen. Även om fornisl. g f ond, gfonda dialektiskt ktlnde uttalas som 
formellt enkla ord (hvilket jag ej vill förneka), är det alltsä alldeles visst, att 
i den älsta isl. gfund, gfundsamr etc. med u är obetingat normalformen, 
under det att skrivningarna med o utgöra sällsynta undantagsfall. Nu 
är även gf- med g i gfund alldeles obetingat det normala, och i de av 
Larsson granskade älsta hskrr. den enda brukliga formen. I)et är därför 
självklart, att den omljudda normalformen (gfund) har sitt upphov av 
normalformen med u och semifortis (ej av den abnorma formen med o 
och infortis). Att s&dana dubbelt sammansatta ord som gfundarfullr (utan 
semifortis p& andra stavelsen) icke nämnvärt invärkat p& gfund, frarog&r 
bäst därav, att tvärtom gfund pävärkat dylika dubbla sammansättningar, s& 
att de bibeh&llit u i andra stavelsen, ehuru den saknade semifortis. 



Digitized by 



Cjoogle 



Kock: U-omljudet. 329 

i fsv., det icke skulle vara bevisat, ''att dessa ord på w-omljudstiden 
i västnord. . . . kunnat hava fortis på -ung,'' — 

Men detta är visat, för så vitt överhuvud någonting kan visas 
beträffande denna avlägsna språkperiod. Att i de nord. språken 
ord med avledningsändelsen -ung- överhuvud hävt samma akcen- 
tuering som ord med avledningen 'ing-^ torde allmänt medgivas 
(och ej häller W. torde bestrida detta). Att vidare på umord. tid 
ordet kanungr hävt (eller kunnat hava) fortis på -ung-, framgår av 
ordets form konOkis i lappskan, till hvilket språk ordet lAnats (K. 
B. Wiklund: Die nord. lehnwörter in den russisch-lappischen dia- 
lekten 160). Då man nu i svenskan dialektiskt kunde akcentuera 
konungarna, penningarna etc. ännu omkring år 1700 enligt en då- 
tida författares bestämda vittnesbörd; då man i vissa svenska bygde- 
mål ännu i dag akcentuerar arvinge, djeting ''geting'' (Kock: Sv. 
akcent II, 818 ff.)j och då slutligen de i isl. hskrr. förekommande 
skrivningarna keningar (för kenningar\ péningr (för penningr\ fe- 
ningr (för tenningr) etc. med förkortat n-ljud ådagalägga akcentue- 
ringen keningar etc. med fortis på ing (dylika skrivningar åtmin- 
stone redan omkring 1200 — 1250), så är man berättigad till den 
slutsatsen, att dét västnord. språket under omljudsperioden ännu 
kunde låta även ord på -ung- aKcentueras med fortis pä denna av- 
ledningsändelse. Jag hänvisar beträffande akcentneringen av avled • 
ningsändelsema -uTig- och -ing- med fortis utom till nyss anförda 
ställen även till Kock: Fsv. ljudlära I, 50, Sv. akc. II, 496; Arkiv 
IV, 165 f., N. F. I, 67 f noten 2, Tamm i Arkiv II, 345, Noreen: 
Altisl. gramm.^ & 51, 1, b*). 

Emot W:s hypotes tala även de vanliga isl. adj. på -oUr {skpU 
lottr, TQndottr etc.; Kock: U-omli. 26). Ty då ändelseu -ottr hade 
lång vokal, efterföljd av lång Konsonant, hade säkerligen dylika 
ord i fomisl. semifortis på denna ändelse (och detta bestrides ej 
häller av W.). Ehuru ingen form på -utr kunnat uppvisas från 
isl., påstår W., att omljudet mAste förskriva sig från dylika for- 
mer, hvilka även skulle saknat semifortis, och han menar, att även 
jag väl måste förutsätta dylika, '^ty icke kan K. väl mena, att -o- 
skulle värkat u-omljudet här^' (W.: ü*-omlj. 24). Hvad förklaringen 
av detta icke uppvisade isl. ^-utr angår, har W# framstÄllt en hy- 
potes (Hom. Iji 145 noten 4; CT-omlj. 24 f.), hvilken jag av hänsyn 
till tidskriflens utrymme underlåter att diskutera. 

*) Att ett i semifortisstavelse stående IT v&rkar omljud, har jag visat i Sv. 
landsm. XII, nr 7 s. 27; Forhandl, paa det fjerde nord. nlologmøde 249, Beitr. 
XVIII, 459. Däremot värkas det yngre «-omljudet sannolikt ej av ursprung- 
ligen långt t: mättigr (jmf. got. mahteigs) etc. — naturligtvis när detta 
urspr. långa t ännu under den yngre t-omljudsperioden bibehöll sin längd 
(W. synes i någon m&n {7-omlj. 26 ha missförstått mitt yttrande och anser 
mitt förklaringsförsök vara "alldeles misslyckaf*). Orsaken till att gammal 
längd hos i exceptionellt länge kvarstod, kan ha varit dels att stavelsen 
hade semiförtis (t, ex. just ord pä -igr), dels (se Beitr. anf. st. 461 noten) att 
den en g&ng hävt cirkumflex. — a&r må nämnas, att i anf. Forhandlinger 
8. 248 r. 20 genom tryckfel st&r ketla i st. f. -ketla. 

Digitized by VjOOQIC 



380 Kock: tJ-omljudet. 

Som bekant motsvBras isl. -öttr ay fht. avledningsändelsen 
-oht, och jag ser intet hinder för det antagandet, att o (eller möj- 
ligen ö) värkat omljndet i sigllottr etc. Jag p&minner om att 
Bngge i det jnst nu utkomna bandet av Yitternets Akademiens 
handlingar XI nr 3 b. 109 anser det möjligt, att §gold & Rökstenen 
(jmf. B. 333) s& uppkommit, att i (vigold >-) (v)ggold o-ljudet till- 
samman med föregående tv yärkade omljud ^). 

Det är med hjälp av den nu gendrivna hypotesen, som W. 
särskilt vill förklara frånvaron av omljud i fev. ord med kort 
rotstavelse (fsv. sapul : isl. sgpuJl; fsv. saghu : isl. sQgu etc.)^ efter- 
som, enligt hvad jag i Fsv. ljudlära II hävt tillfälle visa, dylika 
ord i fsv. hade på andra stavelsen stark levis (enligt W:s termino- 
logi ''stark biton'' *)). Trots denna sin hypotes anför W. emellertid 
stundom, såsom vi sett, för att bekämpa Söderbergs och min upp- 
fattning av omljudet fsv. ord med kort rotstavelse såsom enligt 
hans mening havande u^omljud (jmf. ovan Hørund s. 309, )|Cununt 
s. 320, Trono s. 315), — och detta, förunderligt nog, utan att 
motivera detta sitt negligerande av sin egen ljudlag. 

W:s hypotes motbevisas redan därav, att man ej kan antaga 
en så genomgående olikhet i den isl. och den fsv. akcentueringen 
under en så avlägsen period som den, då t^-omljudet i sppuU etc. 
enligt W. skulle ha inträtt (vid tiden för utvecklingen HaguR > 
Iggr etc.). 

Emellertid har av den nyss gjorda undersökningen till fullo 
framgått, att motsatsen isl. sggu : fsv. saghu^ isl. spptm : fsv. sapid 
etc. omöjligen kan förklaras enligt W:s hypotes, eftersom u med 
"stark biton" faktiskt värkar omljud. 

Men om ytterligare nAgot bevis härför skulle krävas, så lemnas 
det av de s. 322 &. avhandlade norrländska och finländska målen med 
tilljämningsomljud just i ord med kort rotstavelse: tränu > 
trænu etc. 

Ja, jag har hävt tillfälle visa, att man dialektiskt i fsv. hade 
ett kombinerat omljud även i sådana ord som laughumen (dat. pl. 
best, form av Zo^A), Aughmund (för rspr:s Aghmund; imf. Arkiv N. 
F. II, 32 noten nr III och ovan s. 300). Men Agnmund hade i 
fsv. semifortis på ^mund liksom ännu i dag nyisl. ögmundur, nysv. 
Sigismund, och laghumen (laughumen) hade såsom kortstavigt stark 

*) Formerna på -Mtter i fsv. bero på en dialektisk utveckling 9 >> u 
vid vokalförkortning, hvilken utveokling emellertid ej är inskrftnkt till denna 
avledningsändelse utan (i de trakter där den försiggått) allmänt inträtt åt- 
minstone i fsv. och fd. (ej blott skallütter >> skallutter utan ock gött > gutt 
etc.; jmf. Kock i Arkiv IV, 176 ff.). Jag lemnar oavgjort, om sådana säll- 
synta fno. former som fraknutr (anfört av W.), kringlut (12, 8), læirutt 
(45, 27), alla i Olaf helges mindre saga, äro att förklara som de fsv. skall- 
utter etc., eller om u framkallats genom vokalharmoni efter ändelaevokalens 
förkortning. 

*) Jag hoppas f& tillfälle i annat sammanhang visa, att denna W», 
från Noreen hämtade, terminologi icke är lämplig, men den här diskuterade 
huvudfrågan beröres icke därav. 



Digitized by 



Google 



Kock: IT^-omljudet. 381 

levis på andra stavelsen. Trots den omständigheten^ att orden så- 
ledes (enligt W:s terminologi) hade andra stavelsen '^starkt bi- 
tonig'^ har dialektiskt kombinerat t^-omljud inträtt. 

I en uppsats av mig i Beitr. XYIIl, 459 har blivit ådagalagt, 
att ett i semifortis-stavelse stående i värkar omljnd. 

2. W:s andra utväg att förklara frånvaron av omljnd består 
däri, att omljudet blott grafiskt skulle saknas (jmf. ovan s. 294). 
Som bekant hava i det något yngre språket ^ och å i sitt uttal 
sammanfallit, hvarför man anträffar d (ä) i ord sådana som nom. 
&g. isl. d (av äldre ^). Detta är ett först av Bugge framhållet och 
numera allmänt känt förhållande. Men även W. medgiver natur- 
ligtvis, att man med denna utväg ensam omöjligen kan förklara 
saknaden av omljud i fsv. eller t. ex. i Olaf helges mindre saga, 
även om vokalförlängningar skulle ha inträtt i så stor utsträck- 
ning som W. antar, hvilket emellertid ingalunda är fallet (jmf. 
delvis nedan). 

3. Den trecke av W. anlitade utvägen är^ att i^-omljudet 
skulle inträda blott i stavelser med fortis och således ej t. ex. i 
sammansättningsleder, akcentuerade med semifortis. 

Detta är avgjort oriktigt. 

Som stöd för sin uppfattning anför W. iT^omlj. 27, att om- 
ljud saknas i de tre fi*ån Egilssons ordbok hämtade skrivningarna 
haSliås, lagd^r, sparrlmidcr, hvilka ords första kompositionsleder 
enligt W. hava korta rotstavelser. Efler sparrhaukr ''sparvhök'* 
sätter W. själv frågetecken och anser formen således mindre bevi- 
sande. Det torde därför vara onödigt att granska denna skrivning. 

Det av W. anförda baplios upptages av Egilsson från SnE. 
I, 572, men om ordets betydelse är E. tveksam: "forte id. qu. 
böäljoSf lumen puguæ". Formen baplios (baäljås) förekommer blott 
på ett ställe och där blott i en handskrift, där den namnes bland 
de i SnE. 1, 572 uppräknade talrika skaldebenämniugarna på 
skölden. En annan handskr. har barlios, två andra hskrr. boctljos, 
och ytterligare en annan bara lioa (se noterna och II, 621). Huru- 
vida under dessa förhållanden baSljös till första kompositionsled 
har ordet bgp "strid'', är tydligen mycket ovisst, och så mycket 
mera, som pi& nästa rad ordet bpp i bmslylir skrives med ö, som 
man vidare i sammansättning med 4i08 annars har bppliås (boet- 
Ijos), och som dessutom Egilsson upptar ej mindre än 12 samman- 
sättningar med bpp'. Hvem garanterar fer att läsarten barCt Hos 
(som Egilsson översätter "lumen proræ, clipeus") icke är den rik- 
tiga, av hvilken bactljös och barljos äro förvanskiiingar? 

Exemplet lagdyr (som till första kompositionsled har Iggr) är 
ingalunda säkrare. Det har påvisats blott en gång, nämligen i en 
vers i SnE. II, 631, 1. Men "animal pelagi" heter även l^gd^r, 
och även alla övriga hos Egilsson anförda komposita med iQgr till 
första led hava Igg- (ej lag-)*, han anför icke mindre än tio utom 
Iggd^r. Huru lätt kan icke därför skaldeordet lagdyr ha f&tt a 



Digitized by 



Cjoogle 



332 Eock: ü'-omljudet. 

från gen. lagar, och s& mycket mera, som denna kasus ing&r i åt- 
skilliga skaldeuttryck: lagar hiarta, lagar skip, éldr lagar etc. 

Vi kunna därför tryggt påstå, att dessa av W. nämnda ord 
absolut intet bevisa. 

Däremot kan det tvärtom med bindande skäl ådagaläggas, att 
så väl U' som t-omljud inträtt i stavelser med semifortis, 

Omljudet är en partiell likdaning. Nu är det allbekant, att 
partiella eller fullständiga likdaningar av ljud lättare försiggå i re- 
lativt oakcentuerade semifortis-stavelser än i fullt akcentuerade fortis- 
stavelser; jmf. t. ex. vissa av mig i Arkiv N. F. II, 22 anförda fall. 
Det är vidare otvivelaktigt, att växlingen Usunfr : lJ8§fr etc. i de 
nord. språken beror därpå, att när ordet hade fortis på förra sta- 
velsen, un övergick till (w)y, ehuru toi kvarstod i stavelse med 
fortis (se Kock Arkiv N. P. II, 20 och särskilt VI, 201 ff.). Men 
utvecklingen Usunfr > Us(u))yfr etc. kan väsentligen betraktas så- 
som ett framåtvärkande omljud, som uteslutande inträtt i relativt 
oakcentuerad stavelse. Under dylika förhållanden vore det över- 
raskande, om ett efter en semifortis-stavelse följande u, w icke 
skulle värka omljud, ehuru ljuden under för övrigt samma förhål- 
landen skulle framkalla omljud i fortisstavelser. 

Att detta ingalunda är fallet, lära oss följande ord. 

Som bekant har kvinnonamnet Ol^f uppstått ur ^Anulaihii, 
Nu är det i semifortis-stavelser, som ai övergår till å (Kock: Bi- 
drag till svensk etymologi 1 fF., Svensk akcent II, 841). ^Anu- 
lawu^ ^Anulähu hade alltså fortis på förra, semifortis på senare 
kompositionsleden. Trots denna akcentuering har *Anulähu givit 
isl. Ölgf, fsv. (run.) olauf (d. v. s. Ölgf), fd. Olof med w-omljud i 
ultima. 

Ljudutvecklingen ai > ö i semifortis-stavelse föreligger även i 
isl. fsv. afräp ^^avpft" (jmf. isl. rdpa '^betala" av *raiäa; Kock 
anf. st.). Emellertid har isl. jämte afräp även ett därmed väsent- 
ligen identiskt afrop, äldre *afrpp. Detta utgör nämligen urspr. 
pluralformen till afräå, och dess utveckling har alltså varit *afraiSu 
> ^afrääu > *afrgct > afrop med fortis på förra (ej på senare) 
kompositionsleden. 

Kluge har i KZ. XXVI, 70 visat, att isl. gamaU fsv. gantal 
är ett sammansatt ord, identiskt med got. *gamél8 med fortis på 
förra kompositionsleden. Icke desto mindre har isl. ggmul, fsv. gamul 
(i nom. sg. fem. och nom. ack. pl. neutr.) av *gamgl (< ^gamalu). 

I Sigurpr, isl. Nipopr har ti, o uppstått av äldre g, emedan 
orden hade fortis på förra kompositionslc^en. Ändock hava orden 
omljud: "^SigwarSur > *Sigwgrar :> Sig(u>)urpr (jmf. vprpr); *Nic[' 
hactuR> *Niähgctr > Nipopr (jmf. hgpr). 

Att fev. væruid (jmf. isl. verpÜ) hävt fortis på förra kompo- 
sitionsleden, visar utvecklingen p > u, men ehuru således andra 
stavelsen i ^veraldu hävt semifortis (ej fortis), har därav blivit vergld. 



Digitized by 



Google 



Kock: U-oxnljudet. 333 

Jmf. beträffande dessa ord delvis Noreen i Arkiv N. P. II, 
306 ff., Altisl. gramm.^ § 127, § 57, 4, b, där även andra exempel 
anföras^ som kunna uppfattas pä liknande sätt. 

Det är självklart^ att man ej för att förklara alla dessa ord 
är berättigad antaga en ändring av förtis' plats. 

Enligt Bugges senaste läsning av Bökstensinskriften har denna 
igold (d. v. 8. ygold, sammansatt med -gld av -aldu ^ isl. gld) med 
u-omljud meu däremot ack. sg. ttrantn (d. v. s. strandu ^^strand''). 
Bugge anser utan tvivel med rätta, att orsaken till den olika be- 
handlingen av -M i ^igaldn och strantu nr den, att det förra ordet 
är sammansatt med fortis pä förra kompositionsleden. Därför apo- 
koperades -u och värkade omljud i föregående semifortis-sta- 
velse {igold; Ant. Tidskr. XI, nr 3 s. 20, 47). 

Att även t-omljudet inträder i semiforti s-stavelse, har jag visat 
i Beitr. XVIII, 458, 464. Särskilt påminner jag om orden isl. af- 
ræpi, fsv. aßrape ßamt fno. ær/æae. Afræpi 'Wgift^' hade liksom 
afräp förtis på första, semifortis på andra stavelsen, eftersom i denna 
senare ai blivit ä: *afraiäi > ^afraSL Icke desto mindre har 
t-omljud senare inträtt: ^afräSi > afræpL På samma sätt har 
*art>aidi med fortis på första stavelsen givit *art>äSi > ærfæSi {ær- 
fæae; <b i första stavelsen, såsom Noreen: Altisl. gramm.^ § 65 
framhåller, genom påvärkan av (Brfidi). 

Härmed torde ovedersägligen vara å daga lagt, att 
omljud inträder även i semifortis-stavelse. 

4. Jag har redan ovan tillräckligt yttrat mig om W:s fjärde 
ti-omljudshypotes, hans s. k. '^onsonantteori^', hvilken han emel- 
lertid i Beitr. XVII, 434 framställer blott såsom 'Venigstens 
wahrscheinlich^\ Det torde under dessa förhållanden vara över- 
flödigt att ytterligare diskutera den. Här må blott nämnas, att en 
av Kahle företagen undersökning av huruvida i det fno.-isl. skalde- 
språket vissa konsonanter eller konsonantförbindelser hindrat om- 
Ijudets inträdande, ^'zu keinem resultat gefiihrt hat'' (Kahle: Die 
spräche der skalden 42). 

Som ett slags allmänt stöd för sina tre första u-omljudshypo- 
teser anför W. slutligen i IT-o^lj. 28 ff. några uppgifter om ute- 
blivet omljud i några isl. och fho. skrifter, och nan menar, att 
dessa skulle stödja hans omljudshypoteser, eftersom saknaden av 
omljud i dessa skrifter skulle kunna förklaras med hjälp av dem. 

För denna frågas belysning skall jag inskränka mig blott till 
följande. 

I t. ex. älsta delen av Cod. 1812, 4:o användes i regeln u-om- 
Ijud i de fall, där sådant väntas: iQprom (5, 31), p/, solhugrf, 
surnar mwlom (19, 10) etc. Men utgivaren L. Larason anmärker 
s. vm, att man har a i st. f. p i gango, fardagom, suprldndom, 
som hvartdera dock anträffas blott en gång. På i fråga varande 
ställe (8, 23) föregås gango av ordet solar, W. påstår nu^ att om- 
ljudet saknas i solar gango, fardagom till följe av saknad huvudton. 



Digitized by 



Cjoogle 



334 Kock: CT-omljadBt. 

i suprldndom till följe av samma akcentuering eller geoom dialek- 
tisk förlängning av a framför nd. Emellertid fattar utgivaren L. 
Larsson selar gango som ty& (ej som ett) ord (jmf. hans glossar), 
och detta är troligen riktigt. Dä na vidare hskr. som nämnt an- 
nars brakar omljud sä väl i sammansatta som i enkla ord, och dä 
för övrigt de tre skrivningarna utan omljad ytterst lätt skalle 
kanna förklaras genom analogi-inflytande {gango efter nom. ganga; 
fardagom efter nom. -dagar, gen. ack. -daga; suprldndom efter 
'landa och sg. -land), sä bevisar i fräga varande hskr. alldeles intet 
för W:b äsikt. 

För övrigt nödgas W. vid förklaringen av de oomljadda for- 
merna i de av honom nämnda hskrr. att tillgripa sädana djärva 
atvä^ar, som att faäur i äldre Gulatingslagen saknar omljud, 
emedan ultima vore ''starktonig^^ hvilket äter skalle framgä av 
akcentueringen i sskr. och gr. pitr\ nanfjQ, och att vak<m^ i Post. 
skulle ha fängt a till följe av en utveckling ua > uä, jämförlig 
med den i io, tu > id, iü etc. 

Av de av W. anförda, ur ätskilliga hskrr. hämtade exemplen 
pä omljud kan man mähända draga en slutsats, men ingalunda den 
som W. vill draga '). I de fiästa exemplen saknas om^'ud framför 
kvarstäende u (o) {vdkom, falmopo etc. etc). De synas alltsä 
utgöra sporadiska fall av den i Olaf helges mindre saga och i vissa 
andra fno. skrifter tillämpade bekanta regeln, att blott förlorat u 
värkat omljud. 

Härav har (säsom jag hoppas) till fullo framgått, att man 
med de av W. anlitade utvägarna omcjligen kan förklara 
u-omljudsförhällandena i de nordiska spraken. 



I rak motsats till W:s mening, att ti-omljudet alltid skulle 
utebli i semifortisstavelse, skulle det möjligen kunna i fråga 
sättas, huruvida även det yngre enkla u-omliudet inträtt i fsv. just 
i semifortis-stavelser, ehuru det ej värkades i fortisstavelser; jmf. att 
partiella assimilationer lättare inträda i semifortis- än i fortis-sta- 
velser: Uswtfr > Vs(%o)gfr etc., ovan s. 332. Jag vägar ej upp- 
ställa en dylik ljudlag, men skall anföra ett par ord som möjligen 
tala därför. 

Fsv. har i runskrift t. ex. i amita (Turingestenen, Sörm- 
land; Ant. Tidskr. X, 151); i. oruttu. (Ant. Tidskr. X, 160, Hamra- 
stenen, Sörmland; snarast uttalat orustu eller orrustu, Bugge i Ant. 
Tidskr. X, 161); jmf. isl. orrosta ''strid'\ Dessutom ack. pl. oro- 
stær VGL. IV, 15: 15; i . . . oresto VGL. II A. 16; ortestur (Cod. bilst. 
1 g.); fgutn. • orisUi (s. 106). Erdmann härleder isl. orrosta frän 
ett urgerm. ^ujs-rastön- ; jmf. sv. rast (Arkiv N. F. III, 77 noten). 

*) H&rmed bestrides ej, att i ett och annat av de anförda orden 
skrivningen med a kanske beror därpä, att detta var längt; som bekant 
sammanföUo p' och d i det nägot yngre spr&ket (jmf. s. 881). 



Digitized by 



Google 



Kock: CT-omljtidet. S85 

Om denna härledning är riktig och orrosta sUedes arspr. samman- 
satt, knnde utvecklingen ha varit ^orrastu > ^orrgstu > orrosto med 
fortis på antepenultima. I b& fall skalle æ och i i ortestur, oristu 
möjligen utföra ytterligare försvagning av o (u), sedan ordet över- 
gått tul enkelt ord (jmf. fsv. værtdd : værild). Emellertid är denna 
härledning av orrosta osäker; orrosta : orista kan hava samma av- 
ledningsändelse som fsv. pianosta : piænista, och nnutu kan hava 
bevarat det germ, o s&som o (u) framför följande u (Söderberg: 
IT-omli. 62 noten). 

^å mnstenar förekommer en och annan g&ng som bekant 
Ikntnir, angivande nttalet fgäur. Denna form knnde möjligen ha 
nppst&tt i s&dana komposita som alder-, bartia-, døpe-, fapur-, 
feister-, for-, foster-, gup-, henne-, fnat-, mopor-, skripta-, stivp- 
fapir. Emellertid kan fantnir även förklaras genom inflytande från 
det stundom mötande runristade fauter, d. v. b. fppr, motsvarande 
isl. fgpr i valfQpr etc. med äldre u-omljud (ööderberg: ü-omlj. 
102 noten). 

Dialektiskt förekommer i ortnamn under medeltiden ändeisen 
-stom av äldre -stapum. Så läser man t. ex. i Sv. Dipl. N. S. I 
nr 12 (år 1401, från Sörmland) i Kætustofn, i Waparstom, i Hæ- 
sastom, i Smiddhastom men af Stenstadhom; i Sv. dipl. N. S. I 
nr 56 (år 1401^ från Sörmland) i Kæt(t)ustom flera ggr., • Wapar- 
stom (bis), t Helastom (bis)^ i Hæmastom men af Stenstadhum, Att 
de anförda KætUstotn, Hæsastom uppstått av ortnamn ^ -stapum, 
bekräftas t. ex. av sådana östgötska ortnamn som KætUstadha, 
Hæsestada. I de anförda sörmländska diplomen är regeln den, att 
namn på -stapum med första kompositionsleden tvåstavig ha givit 
-stom, under det att dylika namn med första kompositionsleden 
enstavi^ kvarstå oförändrade ^). Hos Styffe: Bidrag till Skandina- 
viens hist. finner man Köktstom (11, 187), Windestom (s. 188)^ båda 
i en räfstetingsdom, daterad Uppsala 1409; Darrastom (Västman- 
land, 2, 76]. I Sv. dipl. N. S. II, 339 möter i ett diplom från 
Uppland Skirmistom, (toristom, SkæUistom, Hdgistom, KocUistom. 
Många andra exempel kunde anföras. 

Har nu t. ex. Kcetilstom uppstått av *K<ßtüstg(pu)m, efter- 
som man väntar^ att i -stapum snarare senare än förra stavelsens 
vokal förloras? Det är möjligt men knappast troligt. Om så varit^ 
skulle motsatsen *K<Btilstapum > "^Kætilstgpum (> KcetUstom) och 
Stenstadhum kunna så förklaras, att dét förra ordet hade fortis på 
första, det senare på andra kompositionsleden, liksom i det yngre 
rspr. det är vanligare, att komposita låta fortis hvila på senare 
kompositionsleden, när den förra är enstavig, än när den är två- 
stavig (Kock: Svensk akcent II, 236). 

Emellertid finner man redan i runinskrifter ortnamn på -stam 
av äldre -stapum. Så t. ex. i Uppland baristam (Ant. Tidskr. X^ 

*) Mindre ofba möta fsv. ortnamn p& -stum med första kompositionfr- 
ieden enstavig, t. ex. in grapstum, in hørstum (Sv. dipl. IV, 848). 

AUXT VÖB ]IOU>lfK VILOLOOI X, JfT FÖLJD Yl. (24 r^r^r^Jr> 

Digitized by V300QIC 



336 Kock: rT-omljndet. 

115), handstam (Dybeck fol. I, 54), agnntam (Ant. Tidskr. X, 130), 
hyilkas första sammansattningsled är tv&stavig. Här har ntyeck- 
liBgen tydligen varit *bari$tapum > barütam. P& samma sätt kan 
*K(etüstapuin ha givit "^Katüstam, och sedan har a i detta dialek- 
tiskt överg&tt till o framför m i semiförti8-(eller införtis-)stavel8e, 
liksom detta även annars är fallet i fsv. (Kock: Svensk akcent II, 
838). I vissa trakter har det labialiserande inflytandet av m på a 
fortskridit längre, så att detta övergått till (o ^) u: Barkastum 
(Sv. dipl. m, 22), BlaJckastum (ib. V, 673) etc. Att antaga om- 
bildning av ett *Barkastom till Barkastum under inflytande av ort- 
namn med dat. pl. på -om, -vm är möjligt men ej behövligt, ty 
dialektiskt har i dylik stöUning -am blivit -um i nord. språk: hal- 
sum ^'balsam'\ halsum træ (Chr. Pedersen: Danske Skrifter I, 66). 
Brates tvivel (Yestmannalagens Ijndl. 40) på min i Sv. akcent II, 
338 framsittllda förklaring av fsv. sumankåUa (<: samankdlla) är 
alltså oberättigat ^). 

Den senare npp&ttningen av ortnamnen på -stam, -stum är 
den sannolikaste. 

Att fsv. howup i första stavelsen innehåller u-omljnd av a, 
har jag hävt tillfälle visa i Fsv. Ijadl. II, 484 ff. Detta omljnd 
har inträngt från de svnkoperade kasos hofpep hofpa, hofpum under 
medvärkan från sådana komposita som hnaphofdhe, run. siiarthoft^i etc. 
(jmf. ib.). I fall omljudet Ijudlagsenlig^ inträtt i fsv. i semifortis- 
stavelse framför kvarstående u, är det Ijudlagsenlig^ även i de rätt 
talrika komposita på -houfup: diura-, fiska-, gul-, gæddo-, hiarta-, 
hunda-, iærn-, purløks-, sUf-, træ-, thiura-, ødMo-howup. Detta an- 
tagande behoves dock ej för att förklara omljudet i det enkla ordet. 

På dat. pl. eller dat. sg. mask, noquorum (Cod. bur. 20) av 
det ofta relativt oakcentuerade naqwar kan intet byggas. 

I överensstämmelse med den här diskuterade regeln skulle 
vissa bland de av W. anförda skrivningarna kunna förklaras: 176- 
sda (av *Upsolum), hurruku, vndan thokno samt (om fortis 1^ på 
senare kompositionsleden) laudhubf/. Men som ovan visats^ äro dessa 
former så ytterst osäkra, att jag ingalunda vill åberopa dem som 
stöd för den här diskuterade ljudlagen. I &11 en dylik ljudlag 
tillämpats, skulle även vissa andra bland de av W. nämnda orden 
kunna upp&ttas i överensstämmelse med densamma. När ett för- 
namn omedelbart föregår ett efternamn i nysv. {Oustav Bérsson 
etc.), kan det förra uttalas med en bei^dlig uttalslatitud, så att 
första stavelsens akcentstyrka växlar mellan levissimus och semi- 
fortis. Samma uttal av förnamn användes i åtskilliga vokativ- 
ställningar^ t. ex. kom hit, Qustav. Förhållandet är detsamma med 
verbet sätta i sådana vanliga sammanställningar som satte vd'rdpå 

*) Växliiiffen o :u i sumankalla och somafüaggia etc. kan bero på in- 
flytande fir&n något olika dialekter, men den kan även förklaras på följande 
sätt. Samankdlla blev somankålla; vid den fiaknltativt använda akoentue- 
ringen sömankalla (somanlæggia) kvarstod o, men vid uttalet somankålla 
övergick o senare vidare till u: mmankdlla. 



Digitized by 



Google 



Kock: U-omljaået. 337 

graven, satte frdm, satte sten etc. Omljudet i personnamnen fsv. 
Ølf4e, Ätduarus, Søltoe, i runskrift nsiir, fd. aiunr skulle därför 
kunna ha uppst&tt vid ordens uttal med semifortis, och i fall sautu 
p& de ty& sk&nska stenarna innehöUe omljud, skulle det ha kunnat 
uppst& i det vanliga uttrycket ^satte sten . . /; p& båda runstenarna 
möter santa nämligen i uttrycket lantii stain. Emellertid är detta 
antagande icke behövligt för någon av dessa former^ hvilka alla 
ovan förklarats på annat tillfredsställande sätt. 



Det gläder mig, att W. och jag åtminstone så tillvida hava 
samma menings att ingen av oss anser skaldevisorna bestämt bevisa 
något beträffande de av oss diskuterade omljuds&ågoma (jmf. Kock: 
ü-omlj. 22 noten, W.: i7-omlj. 33 f.). Men därmed upphör över- 
ensstämmelsen. W. menar nämligen^ att de snarast skulle tala för 
att *^K:8 8. k. '^yngre^* omljud var genomfört på deras tid'\ Denna 
W:s uppfattning är avgjort oriktig. 

Av Kahles framställning i Die spräche der skalden fii^mgår, 
att skalderna rimma så väl langum : ganga^ som rgdd : kvgdausk 
och pil (nom. pl. neutr.) : fälla etc., hvilket för övrigt redan tidi- 
gare var känt. Ord så väl med äldre som med yngre t^-omljud i nor- 
mal isl. kunna alltså rimma med ord, där aldrig t^omljud inträtt^ 
och dessutom kunna ord med äldre omljud rimma med ord med yngre 
omljud. Emellertid anmärker Kahle s. 39: ^^reines a kommt^ wenn 
auch seltener ^), auch bei apokopiertem u vor'%* alltså äro rim 
sådana som gli (<: *ailu) : falla mindre brukliga än rim av typen 
langum : ganga. 

Huru är nu detta skaldemas rimbruk att förklara? Att Kahles 
uppfattning är otillfredsställande, har Falk framhållit i Anzeiger f. 
deutsches alterth. XIX, 215. 

Antagandet av två tf-omljudsperioder sprider väsentligen ljus 
däröver, uen språkform, som de nästa skaldevisoma tillhöra, hade 
redan genomfört det äldre w-omljudet (*landu > Ignd pl.). Med det 
yngre té-omljudet förhöll det sig åter på följande sätt. I vissa trakter 
av Norge (kanske också av Island) var det ännu icke genomfört 
(ännu i 01. H. Saga, hvars hskr. är från omkring 1250, landum etc. 
utan omljudy I andra bygder höll det på att genomföras, så att 
landum höll på att övergå till Igndum. I åter andra bygder hade 
(åtminstone under den senare skaldepoesiens dagar) uttalet Igndum 
genomförts. Nu veta vi att skalderna ofta voro kringflackande 
män, som kommo i livlig beröring med personer från skilda trakter 
av Norge och Island. Ofla uppträdde de som hirdskalder, och 
hade då särskilt rikt tillfälle att sammanträffa med män från 
Norges skilda trakter, Under dessa förhållanden voro för dem 
båda uttalen landum och Igndum kända och akceptabla. Det var 
därför helt natnrligt, att de läto landum (Igndum) rimma så väl 

*) Spärrat ay mig. 

Digitized by VjOOQIC 



838 Kock: U-omljadet. 

med hand som med hpnd, och detta eå mycket mera, som skålde- 
poesiens stränga regler ofta knnde sätta dem i rimnöd, och som 
de som bekant tillak» sig att rimma t. ex. germ. e med æ (t-omljod 
ay a), ehum dessa tvä Ijad särhöUos i fiio. l&ngt senare. Sedan 
emellertid p& detta sätt den praxis nppst&tt, att Igndum (landutn) 
fick rimma med band, så var det naturligt för skalder frän s&dana 
trakter, där uttalet Ipndum genomförts, att även låta Ipnd (pl.) 
rimma med band {sg.), och detta bruk antogs även av skalder 
från andra bygder. (I nå^on mån kan härtill den omstandigheten 
ha medvärkat, att man jämte pl. Ipnd på analogisk väg erhållit 
det mindre brukliga uttalet pl. land (Kock: U-omlj, 23 första no- 
ten), men detta antagande är ej behövligt). 

Emellertid är det möjligt, att (särskilt i de älsta skaldevi- 
soma) en annan faktor härtill bidragit, under en tidigare pe- 
riod nade pl. *landu rimmat med sg. band (*banda). Genom tra- 
ditionen frka denna äldre språkperiod kunde rimmet Ignd : band 
därför anses berättigat. Jmr. delvis att nutidens svenska skalder 
använda ord sådana som framsäga, bokstäver etc. med andra sta- 
velsen i arsis, liksom om man i rspr. kunde akcentuera framsSga 
etc. Detta är ej längre fallet, men för hundra år sedan kunde 
rspr. använda denna akcentuering. På dm tiden var användningen 
av framsäga med penultima i arsis berättigad; nu fortlever detta 
bruk; som med nutida akcentuering är oberättigat, genom traditionen. 

Sistnämnda antagande blir naturligtvis så mycket naturligare, 
ifall de till oss komna älsta skaldevisoma undergått en betydligare 
moderniserande omgestaltning och en gång varit diktade i en be- 
tydligt ålderdomligare språkform — en menings Som på sista tiden 
framkastats. 

Emellertid firamg^r otvetydigt av skaldevisomas vittnesbörd, 
att kvarstående i/o först sent värkat omljud på t. Falk visar näm- 
ligen Anzeiger XIX, 216^ att de älsta skalderna alltjämt låta ett 
genom le^-omljud uppkommet y rimma med t (pings : syngva ]&6ra- 
rinn svarti etc.)^ ocn denna regel gällde till omkring år 1000. Härav 
framgfir alltså, att först ungefar vid denna tid s%ngwi blev w-omr 
Ijutt till syngwa. Det är iledes uppenbart, att omljudet t. ex. i 
fgnd (pl. < "^landu) och i syngva inträtt under vitt sÉlda perioder. 



Till slut sammanställer jag några bland de positiva bevisen 
för att man i de nordiska språken hävt två u- och f(H>mljads- 
perioder. 

Ett mycket viktigt stöd för denna åsikt utgör språket i vissa 
fomnorska skrifter, som konsekvent eller tillnärmelsevis konsekvent 
tillämpk regeln^ att blott förlorat^ ej kvarstående u värkat omljud. 

Detta är som bekant fallet t. ex. i den ganska omftngenrika 
(89 trycksidor långa) Olaf helges mindre saga^ hvilket iakttagits 
redan år 1849 av utgivarna Keyser och Unger. Hskr. är en£gt 
Storm 'thrøndersk'. 



Digitized by 



Google 



Kock: ET-omljudet. 889 

Emellertid söker W. Hom. Ij. 42, 148 noten och 151 noten 2 
göra denna regels pålitlighet för Olaf h. saga misstänkt^ och han 
till&ter sig s. 143 noten yttra, att ''det icke torde vara så helt 
med den omtalade stora regelbundenheten i densamma/' 

Man bör i sanning ha synnerligen starka skäl för att kunna 
yttra något dylikt om en skrift^ hvars stora konsekvens i detta av- 
seende längesedan konstaterats. 

Yi skola pröva de av W. fi:umhållna orden, som mot regeln 
ha omUud eller mot regeln sakna omljud. 

Elan anför: oSru (3, 20*)), moshm (74, 36) "maskerne i et 
gam" — gtdlspono (51, 22), sponam (80, 29), spononom (80, 34) av 
sponn; vofw (13, 9), vondo (81, 8) ^) — å andra sidan ha/Si dat. 
av hauud. Detta undantag fr ån re geln liksom octru hade nämnts 
redan av Keyser och Unger s. Vill. 

Att dat. hafäi (26, 13; 54, 12 ')) har a från nom. ack. sg. pl. 
hauuct, gen. hauucts, är alldeles uppenbart (Kock i Beitr. XIV, 54). 
Det Ijudlagsenliga ho/M möter 45, 32; 46, 14; 84, 4; 85, 25. 

Såsom jag straxt nedan skall visa, utgöra utom oäru, mosJcon *) 
de av W. anförda orden med o inga undaiitag, ty i de övriga före- 
ligger kombinerat omljud. 

Ordet moskon '^maskerne i et gam" har naturligtvis erhållit 
o genom inflytande fi*ån tngskvi ^maske i gam", hvilket i skriftens 
späk Ijudlagsenligt skulle hava t;-omljud, eftersom här detta värkas 
även av kvarstående v. Att absolut intet kan byggas på det en 
enda gång uppvisade oSru (dat. sg. nentr. av annarr), framgår därav, 
att skriften har aSru t. ex. 16, 35; 24, 21; 31, 13; 34, 7; 48, 3; 
73, 31; 83, 38; actrum t. ex. 5, 6; 6, 4; 15, 36; 15, 37; 20, 1; 26, 37 
bis; 27, 20; 28, 5; 28, 23; 28, 35; 28, 38; 30, 15; 32, 33; 40, 39; 
53, 13; 53, 16; 60, 4; 60, 5; 67, 38; 74, 26; 75, 21; 76, 15; 79, 16; 
79, 31; 80, 7; 81, 33; 82, 1; 82, 23; 84, 3; 84, 14: 84, 35; aärum- 
(m)ægin t. ex. 34, 2; 34, 3; 38, 5. Den enstaka skrivningen o^rt< 
beror naturligtvis på invärkan fr^n en dialekt med yngre u-omljud ^). 

Redan i Arkiv IV, 142 och Beitr. XIV, 54 har jag anfört 
åtskilliga exempel, som ådagalägga regelns tillämpande. Jag nämner 
här blott några få ord: Danmork (49, 29) men Danmarku (39, 7; 
42, 1); gofgare (23, 33), gofgajst (33, 32), gofgaeta (30, 24), gofgar 
(28, 11), alla av *g<aug', men gauugt (38, 30), gafugra (31, 7); 

^) Första talet angiver sidan, det andra raden. 

*) Det Horn. Ij. 42 anförda nerfhiorgum (49, 85) tager han tillbaka ib. 
148 noten. Ordet har brytning, ej omliad. 

') S. 68, 12 står or hans dhafai^ av utgivarna rättat till or hans 
hafdi, *) Jag har antecknat även dorrum 10, 27 med p överfört från nom. 
ack. pl. dprr. 

*) 1 Beitrage XIV, 54 yttrar jag, att detta oSru kanske är en isl. form 
W. Hom. Ij. 48 anser, att det vant rimligare antaga, att den härstammar 
från någon norsk dialekt med u-omljud vcurkat av kvarstående ti. Hvilken- 
dera förklaringen man vill använda, är för huvadspörsmålet tydligen absolut 
likgiltigt. För mitt antagande talar, att 01. H. S. går tillbaka på ett isl. 
original (Storm: Otte bradstykker af den ældste saga om Olav den hellige s. 25). 



Digitized by 



Cjoogle 



340 Kock: U-omljudet. 

knorr enn (best, form av hnfirr, 16, 26) men hnarru (ack. pl. 15, 20), 
inarrum (15, 29); votn (neutr. pi. 52, 21) men vatnum (52, 22); cU 
(nom. sg. f. 59, 87) men allum (1, 27); log (23, 12) men Jagum 
(81, 1); Upplond (23, 12) men Upplandum (34, 23); hofdi (av ^häöuék 
45, 32 etc.), hoßingi (t. ex. 24, 6) av ^ha^uSing-, KarlhqfSi (19, 22), 
Karlhofäann (20, 8 etc.) av -Möuää, men hauuct (52, 30 etc.), 
Aatiu^ (2, 16 etc.), hauuctø (58, 23); morg (68, 12) men margum 
(71, 32) etc. etc. 

Med hänsyn till denna fråga har jag genomg&tt skriften och 
därvid ej antecknat andra nndantag än de nämnda. Jag anser mig 
därför kunna p&stä, att regeln värkligen genomförts i 01. H. o. 
med en utomordentlig konsekvens. Därom kan för övrigt hvar och 
en lätt övertyga sig genom att genomläsa några sidor. 

I 01. H. S. betecknas isl. g och isl. ö med samma bokstavstecken 
o, t. ex. lond (—isl. Ignd) och olmr (— isl. olmr). Enligt regeln 'långt 
a övergår till [g, senare! ö, när det är nasalerat och nästa stavelse 
innehåller u', har kombinerat omljud inträtt i de nyss nämnda 
böjningsformerna av spönn: gtdlspono, sponom^ spononom. Enligt 
samma regel knnna de nämnda vono (dat. sg. av von, d. v. s. isl. 
von, vän) och vondo (nom. pl. best. form av vdndr) förklaras. De 
två sist anförda orden knnna hava kombinerat omljnd även enligt 
regeln 'Ijndförbindelsen ivä övergår till [wp, senare] (w^ö, när ett 
u följer 1 nästa stavelse* *). 

Det' är så lång^ ifrån, att dessa ord sknlle tala emot, att en- 
kelt ti-omljnd inträtt i 01. H.. S., blott när tt-ljndet förlorats, att 
de tvärtom i hög grad bekräfta denna regel. 

Liksom man i de östnord. språken har kombinerat omljud 
i isv. honom och i namnet Omundus (Kock: {7-omlj. 6 ff., ovan s. 
298) ävensom i adj. onder, hvars vokal överförts från dat. (t€)öndum, 
(w)öndu ^), så har man kombinerat omljud i 01. H. S. i gtdlspono, 
sponom, spononom, vono, vondo. 

Överensstämmelsen är uppenbar. 

Att nu värkligen i spono etc. kombinerat omljud föreligger, 
framgår med bindande nödvändighet ytterligare av följande om- 
ständigheter. 

01. H. S. har omljud t. ex. i knor (69, 7, ack. sg.; isl. 
kngrr)^ knorren (16, 26; best. form av w-stammen kngrr) men 
saknar omljud i ack. pl. knarft^ (15, 20) och dat. pl. knarrum 
(15, 29) av detta ord. Däremot har skriften ack. pl. (güll)spono 
dat. pl. sponom av u-stammen sponn. Om man med W. antar, att 
knarru, knarrum uppstått genom något slags analogi av äldre 

M Sistnämnda kombinerade omljnd föreligger troligen icke i dat. pl. 
orom (8, 89) av pron. vdrr (jmf. HofPory i Tidskr. f. Filologi N. B. III, 
297 jOr.; Eook i Arkiv N. F. t 60). Om dessa vono, vondo yttrar W. Horn. 
Ij. 42: "de två sista Al, förklarar väl £ock naturligtvis i enlighet med sin 
i Ark. V. 49 framstälda regel". 

*) Det östnord. onder kan, liksom det fr&n 01. H. S. nyss anförda 
vondo, förklaras på två olika sätt. 

Digitized by VjOOQIC 



Kock: U-onujudet. 841 

hngrru, kngrrum, 8& är det fullkomligt obegripligt^ hvarför icke 
(gull)spono, sponom varit nnderkaatade samma analogi-p&värkaii^ så 
att man Att ^(gfdl)8pano, ^spanom. Ty den omstanai^heten^ att 
kngrru har p, apöno ö tUl rotyokal, sa^ar naturligvis all bety- 
delse, när fråga är om analogi-p&värkan; t. ex. gen. pl. spana borde 
lika bra kunna p&värka spöno, som gen. pl. knarra p&värkade 
hngrru. 

Nej^ saken är att här foreligger alldeles ingen analogi-påvär- 
kan, utaji sä väl knarru, knarrum som spono, sponom äro de Ijud- 
lagsenl^ formerna. Men detta vill säga, att i (gidl)spono, sponom 
foreligger ett kombinerat omljud, vid hvilkets inträdande även 
nasalen (n) varit en nödvändig &ktor, och detta på så sätt^ att 
redan vid overgangen spänu "> spQnu n-ljudet medvärkat (ej forst 
vid utvecklingen sp^nu > spönu). Ty i motsatt fall skulle 01. H. 
S. ha hävt *knorru, ^knorrum (d. v. s. ^kngrru, '^'kngrrum etc), icke 
knarruj knarrum. 

Och vidare. Isl. pr *pil* heter or (20, 21), best. form oren 
(20, 22), orenne (71, 24; 73, 18), men däremot dat. sg. med bibe- 
h&llet u: aru (18, 2), dat. pl. arum (19, 38). Hvarför heter det 
nom. van (30, 29, isl. vän): dat. vono men däremot nom. or dat. 
arUf om icke formerna vore Ijudlagsenliga, och om icke kombinerat 
omljud forelåge i vono^ 

Och ytterligare. Hvarför heter best. form av vander vondo 
(81, 8) men best. form av saär däremot sannu (84, 27), om sannu 
skulle utgöra en genom analogi uppkommen form av äldre spnnul 
Man inser ej, hvarför icke vondo underkastats samma analogiska 
påvärkan. 

Jrø har i Arkiv IV, 143 — Beitr. XTV, 55 anfört exempel på 
norska £plomer, där samma t<-omljudsregel tillämpas som i 01. H. d. 

I detta sammanhang skall jag söka belysa en annan till fi*om- 
ljudet hörande fråga (hvilken ej utgör någon tvistepunkt mellan 
W. och mig). 

Har man i isl. nom. sg. sponn först fttt vanliga äldre u-om- 
Ijud, hvarefier g genom nasalitetens invärkan övergått till ö, d. v. s. 
utvecklingen *spänuR > sp^n > sponn, eller har utvecklingen varit 
*spänuR > "^sp^R > "^sponuR > spånn^. I CT-omlj. 6 f. med noten 
1 å s. 7 har jag antytt båda möjligheterna, men snarast antagit 
den senare. 

Jag tror mig nu kunna anföra en omständighet, som talar 
for att utvecklingen varit den förra. Som bekant sakna isl. lång- 
staviga u-stammar omljud, när de ingå såsom första sammansätt- 
ningsled av komposita, t. ex. vQUr : vallgangr, kpttr : kattbdgr etc. 
(Burg: Die älteren nord. runeninschr. 58; Heinzel i Ånz. f. d. alter- 
thum XIV, 220 noten); i 01. H. S. 72, 4 vandMki, 73, 17 vand- 
holkenn (av vpndr). Detta beror därpå, att u i ^HtnMuR > vgllr 
förlorades tidigare (under den äldre u-omljudsperioden) än i 'HoallU' 
gangr > vallgangr, där u förlorades mellan de två ti-omljudsperio- 



Digitized by 



Cjoogie 



342 Kock: {7-omljndet. 

derna (Kock i Beifcr. XY^ 265). Nu tillämpas denna re^el även p& 
ordet spann. Oxford-ordb. har spénn, spann men spån^bcuäci, -briota, 
-nyvy 'pak, -paktr-, Larssons Ordforr&det spon (1 g&ng) men spanyr *) 
(2 ggr). Härav framg&r, att utvecklingen varit ^spänuR > *sppnB 
(spgnn) > 5pön«. Ty om utvecklingen varit ^spänuR > *^gnuR > 
"^spönuR > spönn, sä skulle även i ^spänu-paik samma Ijndutveck- 
ling (till ^^sponpah) ha försigg&tt, eftersom u foriorades tidigare i 
^spänuR än i "^späniupak (liksom det foriorades tidigare i "^woLIur 
än i *taalliå'gangr). 

AUtsä bar den faktor (nasalitet)^ som framkallat utvecklingen 
g > ö i ord med äldre t^-omljud^ tillika framkallat kombinerat 
yngre t^-omljud i sädana trakter^ där annars blott det äldre t^om- 
Ijudet värkade. Genom det äldre u-omljudet hade uppstått t. ex. 
*Aöww > *Apn (nom. sg. till hann), *spänuR "> spgnn. Genom det 
kombinerade yngre M-omljudet hade man i fno. och £3V. fatt t. ex. 
^hänum > ^hg/num, *^ümum > ^spgnum (genom samvärkan av nasa- 
liteten och följande u pä ä). I%.refter övergingo genom inflytande 
av nasaliteten så väl *Äpn till isl. fsv. Äön'), spgnn tül isL fho. spönn-, 
som ock "^hgnum till isl. hönum fsv. honom, *sp^um till fno. sponotn. 

Jämförelsen med utvecklingen av sponn talar för, att ut- 
vecklingen av t. ex. nom. sg. fem., nom. ack. pl. neutr. isl. or (av 
vårr), fgutn. nom. sg. fem. or (av vär Vår') varit ^wäru > *wgr 
> (to)ör (ej *M?örw > ^togru > *(w)(iru > (w)ür), fastän jag härom intet 
kan med visshet avgöra. Härmed likställiga äro troligen de av 
Wadstein (Hom. Ij. 68) från norska diplom anförda vor (av vdrr), 
huor (nom. sg. fem. av hvårr), vopn. Pl. vopnen finnes även i 01. 
H. S. t. ex. 65, 4; 70, 12 (men vapn 88, 19), ehuru (J, uppkommet 
genom äldre w-omljud, övergått till a: raS" (pl. 67, 6), sar (pl. 72, 2), 
saren (72, 28), sal (nom. sg. *'själ" 68, 6), takn (pl. 74, 89) etc. 
Man har alltså uttalat vöpnm (ej vapnen)-, v har bioehållits under 
inflytande av väpn. (Eftersom W. ej antar två omljudsperioder, fattar 
han dessa ord nåffot annorlunda). Om detta är riktig, så har forst 
*wäru blivit ^wgr; därpå genom kombinerat u-omljud t. ex. pl. 
pret. ^wäru (av vera) blivit ^w^ru; och därefter genom inflytande 
av W' så väl *«rfJr > (to)6r, som *f«?^M > (u>)6ru. 

Redan i Arkiv IV, 143 noten och Beitr. XIV, 55 noten har 

{'ag framhållit, huru omöjligt det är att med Brenner: Altnordisches 
Landbuch s. 55 forklara växlingen lond : landum ete. i 01. H. S. 
och i andra fho. skrifter på så sätt, att i lond ^der unterschied von 
a und o sich schärfer markierte, weil es das einzige flexionsmittel 
war: land : pl. Ignd aber landum^\ Emellertid håller W. Hom. Ij. 
45 fast vid denna Brenners uppfettning. ^'Att likväl — yttrar han 
— tt-omljud verkadt af bortfallet u oftare uppträder [än w-omljud 

*) Det enkelt skrivna n gör troligt, att ordet hade eller kunde hava fortis 
på senare kompositionsleden; jnif. malaus "mållös" i 01. H. S. 80, 1; 88, 4. 

*) Om förklaringen av sidoformerna htm, høn (se Kock i Arkiv IV, 
176 ff., N. F. V, 262 ff. (Ib. s. 268 raden 4 står genom misskrivning eller 
tryckfel vokalförl&ngning i st. f. vokalforkortning). 



Digitized by 



Google 



Kock: U-omljadet. 343 

värkat ay kyarst&ende u], anser jag . . . bero dels på, att det stun- 
dom var ett flexionsmedel^ dels p& att det kändes såsom karaktä- 
ristiknm for femininum^ hvarigenom också icke sällan äljes lika 
ord särhöUos. Så tjänade omljndet till att skilja . . . olika ord från 
hvarandra i ex. sådana som vagn, mask., *Vogn*', men vpgn, fem. 
'^hvar'; hail ack. masknl. "bakke, sten", men ÄpK, femin. "haP; Jcas 
ack. maskul. ^Tcurv", men igs, fem. "dynge"; kar ack. mask. "krølle, 
krus", men Jcpr femin. "sæng^^ ..." 

Det är mig fullkomligt obegripligt, huru man kan vilja for- 
söka tyda i fråga varande foreteelse som ett "flexionsmedel". När 
det i 01. H. S. heter t. ex. Danmork (icke *Danfnark), så stämmer 
det alldeles icke med hypotesen. Här utgör omljudet ingalunda 
"det enda flexionsmedlet". Man har nämligen ingen kasus med 
formen *Ddninarky och man behövde alltså icke omljudet i Dan- 
mork for att skilja denna kasus från någon annan kasus. 

Och när man i 01. H. S. böjer gauuffr men gofgare, gofgaøt^ 
Skulle p här utgöra ett flexionsmedel? När man har adj. kaldr : 
kaldare : kaldaet etc. etc. utan omljud i komparativ och superlativ, 
så är det fnllkomligt ofattligt, hvarfor man skulle behöva eller 
önska omljud i gofgare, gofgaét for att utmärka komparativ eller 
superlativ. Skulle ändelsema -are, -aet icke vara tillräckliga att 
skilja komparativen och superi, från positiven gauugr, då de äro 
tillräckliga att skilja kaldare, kaldaet från kdldr^ 

Eller jämför gen. pl. gafugra (av gauugr) med nom. ack. pl. 
gofgar. Hvarför heter det icke ^gafgar liksom gafugral Om man 
låtit det heta ^gafgar, skulle lika litet forväxling med någon annan 
form av adjektivet kunnat riskeras som vid formen gafugra. 

Och vidare, omljudda former sådana som hogna (01. H. S. 
9, 23; av Hpgni, *Hagufia), hofpingi. Här är det absolut omöjligt 
att med Brenner tänka på g som flexionsmedel: ordens alla former 
ha ju Q. 

Eller skulle man med W. kunna antaga, att omljudet an- 
vändes till ordskillnadsmedel, så att det tjenade att skilja va^ 
"vogn" och vggn "hval" etc.? 

När man besinnar, huru våra germ. sprAk ha massor av ho- 
monymer, utan att språkens begriplighet därigenom i nämnvärd 
mån minskas, huru t. ex. vårt eget språk har en hel rad av ord 
med formen led med vitt skilda betydelser ('fingerled', pret. av lida, 
adj. "otäck", subst, ''grind" etc. etc.), utan att flertalet svenskar 
någonsin tänkt därpå eller förnummit den ringaste olägenhet därav, 
så är det ett högst vågat påstående, att forntidens nordbor skulle 
känt ett behov att genom omljud skilja ett ord med betydelsen 
''hval" från ett annat med betydelsen '^vagn'' eller ett ord med be- 
tydelsen "backe" från ett ord med betydelsen "sal" etc. 

Nej, saken är att vi här hava att göra hvarken med flexions- 
medel eller med ordskillnadsmedel, utan helt enkelt med en ljudlag. 
Vi ha omljud i Danmork, gofgare, gofgast, gofgar, Hogna, hofpingi 



Digitized by 



Cjoogle 



844 Kock: U-omljndet. 

etc., etc., därför att i alla dessa former u förlorats efter rotvokalen^ 
men vi sakna omljud i Danmarku, gcmugr, gafugra etc., darfor — 
ock endast ock allenast därför — att u kvarstår. 

Men kam kommer det sig^ att en sä enkel ock p&taglig ljud- 
lag som den i 01. H. S. ock vissa andra iho. skrifter tillämpade 
regeln for u-omljndet ännu kan fr&n en ock annan framkalla oppo- 
sition^ ock att man kan fii^mställa sä ytterst konstlade utvägar för 
att söka bortförklara orsaken till den klara motsatsen log : lagum etc? 

Orsaken är delvis en kistorisk. Den oriktiga uppfattningen är 
delvis en kvarleva fr&n den äldre vetenskapens åsikt om de nordiska 
språkeu. För några decennier sedan ansågs som bekant isländskan, 
eller som man gärna brukade säga ''fomnordiskan^', vara moder- 
språket till de övriga nordiska språken (fsv., fd., &$>.)» ^^^ ^^^ ^®~ 
nade då, att isl. i alla avseenden var ålderdomligare än dessa. Då 
nu isl. kade Igg : Ipgum, men fno. log : lagum, fsv. lugtMn etc., så var 
det naturligt, att man på den tiden fattade logum såsom den 
äldre, lagum såsom den yngre formen, ock man tillgrep en eller 
annan nödfallsutv^ för att förklara, att frio. kade omljud i log 
men ej i lagum, 

iNumera veta vi emellertid, att isl. ingalunda är moder till 
de andra nordiska literaturspråken, ock att om ock isl. i de flästa 
avseenden är ålderdomligare än dessa, detta ingalunda är teXXei i 
alla avseenden. Men vi böra då även begagna oss av detta veten- 
skapeus framsteg vid förklaringen av u-omljudsförkållandena i de 
nordiska språken, ty endast på detta sätt kunna de förklaras. 

Men man kan anföra ett bestämt bevis för att värkligen isl. 
i detta avseende intar en yngre ståndpunkt än språket t. ex. i 01. 
H. S. Detta bevis är väsentligen kämtat från runinskrifler. W. 
synes lägga stor vikt på dessas vittnesbörd. Han menar sålunda 
Hom. Ij. 142, att '^det är just i dessa [runinskrifterna], såsom de 
enda jämförelsevis gamla fsv. språklemningar, som man kan vänta, 
att det ursprungliga förkållandet med väsding af omljudda ock icke 
omljudda former skulle visa sig". 

Nå väl, låtom oss se, kvad de lära oss. I fall även runinskrif- 
terna, liksom 01. H. S., ka w-omljud framför förlorat w, men sakna 
enkelt «-omljud framför kvarstående w, så torde därmed fullstän- 
digt vara å daga lagt, att detta en gång varit den samnord. regeln 
för u-omljudet, ock att man alltså kavt två skilda u-omljudsperioder. 

Jag anför först exempel från svenska, sedan från danska run- 
inskrifter. 

1) Bokstenen i Östergötland. Omljudsförkållandet i den till följe 
av sin ålder ock längd mycket viktiga Bökstensinskriften bekandlas 
av Bugge i Vitterkets Akademiens Handlingar XXXI nr 3 s. 47 i 
kans nyss publicerade senare avkandling om denna inskrift. Han 
yttrar på anf. st.: ^1 hosli betegner o u-OmXjå af a ligesom i old. 
i Modsætning kertil er med den længere Bækkes Runer skrevet 
Bagwm« Af dette maa vi slutte, at a i sakum, altum, fiarn, karuB, 



Digitized by 



Cjoogle 



Kock: I7-oinljtid6t. 846 

fiaknra, fiakurjim, nabniun o. s. v. betegner a og ikke en omlydt 
Vokal, og at a i mannm, atrantn betegner et nasalt a. Men hvor- 
ledes skal det forklares^ at hoali i Modsætning til f. Ex. lagwm og 
altum har omlydt Yokal? Jeg opfatter det saaledes. Rok-Stenens 
Sprogform viser folgende Regel: Et w, som fölger i næste Stavelse, 
omlyder ikke a, g, i den Stavelse, som har Hovedtone; derfor 
sagwiD, sakuni, altnin^ manum o. s. v. Men a omlydes til o ved 
Indflydelse af et u, som engang har været, men ikke længer er 
tilstede i en folgende Stavelse: derfor old af *aldu. Altsaa maa 
hosli være opstaaet af umord. ^hastdé. Den nmordiske Form maa 
have havt en Vokal mellem s og I ligesom lat. coriüus af ^cosulu^. 

Härav Iramg&r s&ledes, att kvarst&ende ti icke värkat omljud, 
vare sig när rotstavelsen var lång (t. ex. altnm^ d. v. s. aJaum, 
dat. pl. av gid; stffuitu^ d. v. s. Srg/ndu ack. sg. av strgnd; alu^ 
d. v. s. cdlUy dat. sg. av allr\ eller när den var kort (t. ex. saknm 
d. v. s. sagum ''låtom oss säga"; banil)8 gen. sg. av Harupr), ehuru 
t<-omljud inträtt, när ^^ljudet förlorats (t. ex. hosli <: ^hastde effentl. 
"hassel", old i sammansättningen igold, d. v. s. ygpld ^'åe bistre 
krigere*^). 

Bugge anser numera anf. arb. s. 68 inskriften vara seuast 
från omkring år 900. 

2) Ägetotnta kaUarmur (Turingstads socken, Östergötland). Bautil 
860 — Liljegren 1102. Här läser man saul ^'sjäP (d. v. s. spl < 
^sälu) men fapnr fapnr. 

3) Grönlunds äng (Åsbo socken, Östergötland). Bautil 880 =» 
Liljegren 1190. Här står saul (d. v. s. sgl <: "^^sälu) men fapur. 

i) Krimstads socken (Memmings härad, Östergötland). Bautil 
863 — Liljegren 1126. Stenen har aut (d. v. s. gnd <. ^andu) men 
(£)at)u(r). Första ävensom sista runan i sistnämnda ord är enligt 
Bautil och Liljegren delvis skadadj Liljegren trycker /al)ur. Sam- 
manhanget (. . . brül)r X ristu x stein x ifU x (f)al)ii(r) x aln x . . .) 
angiver dock tydligen, att ordet fapur avsetts. 

5) Skåäng-stenen (Vagnhärads socken, Sörmland). Stephens: Old 
Northern Runic Monuments II, 888, Ul, 23 «.; Handbook 6 f.; 
Liljegren 856; Boije i Svenska forminnesforen:s tidskr. V, 143. 
Stenen har som bekant en inskrift med den längre, en med den 
kortare runradens runor. I den senare, som enligt Wimmer: Die 
runenschriffc 367 forskriver sig från 1000-talet, läser man olauf (d. v. s. 
kvinnonamnet Ölpf >- "^^Änuläüu) men såväl salu (d. v. s. salu, dat. 
av s^l) med lång rotstavelse som fapur med kort rotstavelse. 

6) Lida hage (Hölö socken, Hölebo härad, Sörmland). Bautil 
778 = Liljegren 847; Boije i Sv. fomminnesforen:s Tidskr. V, 139. 
Inskriften har ketilhaufpa men fal)iir. ketilhauft^a angiver enligt 
all sannolikhet uttalet KetWhgfpa *) av ^Katila-häbud-; jmf. isl. 

^) Dock är möjligheten att i ketilha'af))a au skulle kunna återgiva 
diftongen au icke alldeles utesluten; jmf. det mycket sällsynt-a isl. haufuSj 
det sällsynta fsv. høtcdh, dat. hefdhe. 



Digitized by 



Cjoogle 



346 Kock: U-omljudet. 

t. ex. SvcMTthpfph nm. suarthofl)! (Dybeck fol. StockholmB lan 
nr 229). 

7) Långbro (Trosa lantforsamling, Sörmland). Bautil 783 — Lilje- 
gren 848; Boije i anf. arb. V, 145. Här läser man nsnrR (d. v. s. 
Qsutr; se ovan s. 304^ huru i detta namn, urspr. ^Antsf/oaruR, om- 
ljudet i första stavelsen nppst&tt genom förlusten ay w) men [f Japor. 
Enligt Bautil är första runan i ordet f^^ivæ utpl&nad^ men sam- 
manhanget angiver alldeles otvetydigt läsningen fat)iir; Bautil har 
nämligen: . . . auk : igialtr : au[k] : ubutr : t>aiR : rai8[tii : Btjain : t)üisa . 
at . Buain . [f ]at)ur : sin. 

8) Bro kyrka (Bro socken, Bro härad, Uppland). Dybeck fol. 
Uppland nr 1; Bautil 267 == Liljegren 312; Upplands forminnesförts 
tiaskr. I, 3 s. 20. Inskriften har uikika x uanrpr (d. v. s. vHcinga- 
vgrpr) och aut (d. v. s. gnd) med omljud men lalu ("sjal"), haku- 
naR (gen. av Häkun\ asur (» fsv. personnamnet Assur), alla med 
lång rotstavelse utan omljud. Bedan Söderberg: U-omlj. s. 102 
noten har framhållit denna stens vittnesbörd för den av honom 
och mig hyllade omljudsteorien. 

9) Skramstad (Vadsunda socken, Håbo härad. Uppland). Dybeck 
fol. Stockholms län nr 229; Bautil 327 — Liljegren 16. Inskriften 
har iuarthofl)! (— isl. Svarfhgfpi <: ^-halöuäa) men alum (d. v. s. 
ällum) ^) med lång rotstavelse och utan omljud. 

10) Skramstad (Vadsunda socken, Håbo härad, Uppland). Liljegren 
15; Upplands fornminnes-förenis tidskr. I, I s. 34. Inskriften har 
snart x haufl)a (jmf. suarthoft)i å näst förut anförda sten och isl. 
Svarthgfpi men även ovan om Lida-stenen) men däremot (sl^wc, 

11) viks forna ^rdstomt (Balingsta socken, Hagunda härad. Upp- 
land). Enligt Liljegren 91 och Upplands fomminnes-förenis tidskr. 
I, 3 B. 16 har stenen olauf och 8aarthufl)a men &t)ur. Å en av 
Dybeck gjord och i Vitterhets-akademiens arkiv förvarad men, så 
vitt jag vet, ej publicerad teckning av stenen skrives det andra 
ordet •uartaufl)a, det tredje fj^t)«*. Då sammanhanget otvetydigt 
angiver, att ordet 'fader' avses (olauf . lit . raisa . stain . t)ina . iftir . 
8uartauft)a [8uarthufl)a] . ff pur [fitt^nr] . sin . uk . iftir . l»ort) . burut)ur . 
sin .), så är det otvivelaktigt, att uttalet faätir avsetts, vare sig att 
f står för 4' (jmf. ovan s. 319 förf i st. f. für|), eller att stenen 
har t\^Jit. Däremot med omljud olauf d. v. s. Olpf (<: *-4.n«Zä»w). 
Om Buartaufl)a jmf. näst föregående stenar. 

12) Viksjö (Häggeby socken, Håbo härad, Uppland). Dybeck fol. 
Uppland nr 25; Bautil 345 « Liljegren 53. Även här finner man 
8uarthaufl)i men fapur; jmf. straxt ovan den andra Skråmstad-stenen. 

13) Viksjö (Häggeby socken, Håbo härad. Uppland). Dybeck fol. 
Uppland nr 23; Bautil 350 =« Liljegren 51. Här finner man oiur (om 

^) Bet & samma Bten mötande onut angiver naturligtvis uttalet ^nund 

med nasalerat a. Som bekant användes runan ^ sä väl for att angiva 
nasalerat a som för att beteckna u-omljud av a> 



Digitized by 



Cjoogle 



Kock: U-omljndet. 347 

omljudet i *AntstvaruR se s. 804) men uaRii (pi. pret. ay verbet 
væra) utan omljud (det kombinerade omljudet hade här ännu icke . 
inträtt). 

14) Nora berg (Danderyds socken, Danderjds skeppslaff^ Uppland). 
Dybeck fol. Stockholms län nr 7; Bautil 221, 1115 - Liljegren 662j 
Upplands fomminnesforen:s tidslo*. I^ 4 s. 11. Inskriften har hankua 
d. y. B. hpggica ^'hngga^^ s&ledes med omljud; beträffande omljudet 
i detta ord se Kock: U-omlj. 10 f. samt oyan s. 291; däremot 
ilhia8tat>um utan omljud. 

15) Hemevi (Bro socken, Bro härad, Uppland).} Bautil 268 — Lilje- 
gren 316; Upplands fomminnesforenrs tidskr. I, 3 s. 22; Dybeck 
fol. Uppkmd nr 4. Även här finner man usur (se oyan s. 304) men 
£at>v. 

16) Sandmo socken, yid sjön (Västra härad, Småland). Enligt 
Liljegren 1240 arinuort)r *) (d. y. s. Arinv^pr "härdyaktare^') men 
icke mindre än sex ganger ta,^vLt. 

17) Härenedsstenen yid Dagsnäs (Västergötland). Torin: Vester- 
götlands runinskrifter I nr 7; Liljegfren 1342; Ant. Tidskrift X, 
267. Stenen har kaurua "göra" men däremot intet omljud i det 
längstaviga satu (d. y. s. sattu '^satte'') eller i det kortstayiga fat)ur. 
kaurua representerar yal snarast uttalet gørwa med ø öyenort från 
pres. sg. och där uppkommet genom i-omljud och äldre i«;-omljud 
(Söderberg: CT-omlj. 74) ^). 

18) Hög, på kyrkogården (Hälsingland). Enligt Säyes läsning ay 
inskriften, publicerad i "Some runic stones in noähem Sweden^' s. 11 
(jmf. oyan s. 318), har denna uifostr (< "^-fastuR) med äldre om- 
liud men såyal det långstayiga aalu ^själ^ som det kortstayiga fatuR 
^ fader'^ utan omljud. Att den i namn brukliga sammansättningsleden 
'faster yBxit ti-stam, har yisats ay M. Lundgren i Uppsala-studier 
16 f. Äyen en teckning ay stenen i Liljegrens "Fullstaiidig Bautil" 
i Vitterhets-akademiens arkiy har uifostr; å teckningen står 01. 
Rehn 1763 »). 

Jag öyergår tiU ett par danska runstenar. 



^) Denna läsning med sjunde runan läst som r finnes även & en hand- 
skriyen återgiyning ay runristningen i Liljegrens "Fullständig Bautil" i Vit- 
terhete-akademiens arkiy ooh &r säkerligen den riktiga. D& enligt tyä teck- 
ningar i Vitterhets-akademiens arkiy (den ena i "Fullständig Bautil") stenen 
bar erlnuoui)r, beror läsningen ay sjunde runan som u troligen därpå, att i 

1^ -runan sidostayens inböjning är ringa, så att runan kxmnat läsas som | ]. Vare 
sig att första runan är a eller e, ayses samma namn (Arinvgrfr, Ærinvgrfr); 
jmf. fsy. arin och «rtn "bard". 

*) Wimmer: Die Bunensobrifb 827 med noten 1 uttalar den meningen t 
att kaurua å runstenar möjligen angiyer uttalet ggrwa, ocb att p öyerförts 
till infin. från part.-adj. gprr, Äyen detta är kanske möjligt. Botyokalen ø 
i de östnordiska literaturspråkens gøra kan yara den Ijudlagsenliga fort- 
sättningen ay byilkendera formen som bälst, eftersom p framför r blir 0, 

*) Det är alltså otyiyelaktigt, att Liljegren: Bunurkunder 1069 inkor- 
rekt återgiyer detta namn med Vifastr; ban synes ba företagit en norma- 
lisering. De tre första runorna i fatus äro mindre tydliga. 



Digitized by 



Cjoogle 



348 Kock: tr-omljudet. 

19) Emedan den större JelUngestenen *) har tanmanrk^ men Ski- 
varn-stenen däremot tanmarku (och även den mindre Jellingestenen 
tanmarkaR)» s& drager Wimmer: Die Rnaenschrifl 317 den slut- 
satsen^ att man vid slutet av 900-talet har i fornjutskan böjt nom. 
Danmgrhf gen. DanmarhiR, dat. Danmarku, och att man s&ledes 
i överensstämmelse med forhållandet i vissa fnorska urkunder hade 
fi-omljud i former, där u förlorats, men saknade omljud i former, 
där u kvarstod. Denna slutsats är utan tvivel fullkomligt riktig. 
Den bekräftas därav, att den större Jellingestenen trots tanmaurk 
(ack.) har &l)iir utan omljud. 

20) Att Glavendrujpstenens saulna knl»a troligen innehåller exem- 
pel på äldre omljud, har visats ovan s. 306 f Att det yngre w-om- 
Ijudet icke genomförts i denna inskrifts språk, visa dess ristningar 
kart)u (d. v. s. garäu ^^gjorde^^) med låug och fsk^ua med kort rot- 
stavelse. Inskriften å aen fyenska Glavendrup-stenen dateras av 
Wimmer till omkring år 900 (anf, arb. s. 304). 

21) Från ännu en urkund, äldre än literaturspråken, kan anföras 
exempel, som visa omljud värkat av förlorat u, ehuru kvarstående 
u i samma urkund icke värkat omljud, nämligen från Reichenauer- 
nekrologiet. Detta förskriver sig enligt J. Grimm i (dansk) Antiqv. 
tidsskrift 1843—45 s. 67 från 800- och 900-taren; enligt Diploma- 
tarium islandicum I, 170 påbörjades det under början av 800-talet 
och fortsattes till och med 1000-talet. Det innehåller som bekant 
en ganska lång förteckning på nordiska pilgrimers namn. Vid de 
flästa namnen anföres ej, från hvilket nordiskt land de förskriva 
sig. Några få uppgivas dock tillhöra personer från ''Hislant terra". 
Såsom denna beteckning antyder, tillsättes icke sällan ett h- framför 
vokaliskt begynnande nordiska namn, t. ex. hestrit (73, 25) jämte 
estrit (74, 4 - fda. Esfriih), hesa (73, 27) jämte esa (74, 4 etc; fda. 
Esa, isl. Æsa), hespern (75, 7) jämte espem (73, 25 etc.; fda. 
Esbem) ^y 

Nu finner man omljud, värkat av förlorat u, i t. ex. sorK 
(74, 28), d. v. s. isL Sgrli < ^Särida. Anföres från '^Hislant terra". 

Jiolof (73, 23), d. v. s. kvinnonamnet 01gf<: ^AnulaJ^. Nam- 
net har tillsats av h- liksom nyss ovan anförda namn. Motsva- 



^) Enligt Wimmer : Die Bunenschrift 804 fr&n omkring 980; den mindre 
Jellingestenen är från 980, ib. ; Skivom-stenen från förra häften av 900-talet 
enligt anf. arb. 817. 

*) Dialektiskt ha f sv. ord börjande med t- låtit detta övergå till ht- 
i urkunder, där h annars icke tillsattes framfor andra beg3mnel8e-vokaler. 
Så finner man t. ex. i Sv. dipL N. S. I, 690 (&r 1406) prep. t alltid (sex ggr) 
skriven hii^ men däremot ter, Vhy, och, dlth etc. Da diplomet har insigle 
(ej hi')j beror .det på att ordet fir utländskt. Även i Sv. dipl. N. S. III nr 
2484 (ar 1418, Östbo härad) läser man alltid hid (sex ggr) men tdlir, insigle 
etc. Bimkr. ITT har hiissen för iisen. Hästläkedom histir for istir (2 ggr; 
beläggställen i Söderwalls ordbok). Jmf. att grekiskan har ätskilliga exem- 
pel pl I för 1: leQÖc, ütno£ etc. (Meyer: Gr. Gramm.* s. 248 f.). I lat. diplom 
frän Sverge anträ&s däremot i ex. Eericus för Ericus, Handreae för An- 
dreas etc. 



Digitized by 



Cjoogie 



Eock: I7-omljadet. 849 

Tamåe masknlina namn förekommer flera ggr: olaf (75, 16; 75, 17), 
idaph (74, 10), ulapf (74, 12), volaf (75, 12). 

gunnar (74, 26), d. v. s. isl. Ounnvgr, &v. Gunnur < ^Gunn- 
toaru. I gunnor har f<;-ljiid förlorats framför o, sedan i den med 
semifortis akcentnerade andra stavelsen av Gunnvgr p hade över- 
gått till o. Möjligen har dock tv i Gunnvpr knnnat förloras obe- 
roende av denna Ijadntveckling; jmf. att i fsv. diplom finnas Gun- 
naræ, Gunnare (Lundgren: Personnamn 80). 

osmunt (73, 31), d. v. s. isl. Äsmundr; osmuod (75, 11) d. v. s. 
isl. Äsmåpr. Dessutom har man i Nekrologiet namn p& a^-, t. ex. 
asmuot (74, 14), asmot (73, 22 etc), asgot (73, 14). Växlingen för- 
klaras p& följande satt. Formerna p& as- äro de Ijudlagsenliga 
(jmf. vgllr men vaUgangr, h^hr men harldauss etc.; Burg: iSe 
älteren nord. runeninschr. 58; Kock i Beitr. XV, 265). Formerna 
p& 0^- ha f&tt o genom anslutning till det enkla ordet qss. Även 
i kvinnonamnet Äsa växla former med o och a: osa (74, 26, anfört 
under ^'Hislant terra^), osa (75, 7) och åsa (73, 18 bis), osa (73, 19). 
Äsa (Osa) är säkerligen '^kurzname^' av s&dana kvinnonamn som 
Aslaug, Äsn^ etc. Osa kan ha uppstått av komposita på Qs-, Äsa 
av komposita på As- *). 

I motsats till här anförda ord med omljud, värkat av förlorat 
u, har Nekrologiet kvarstående u (o) och intet omljud i 

*) Den omständigheten, att i Nekrologiet o nndantagsvis någon gång 
synes motsvara nord. å (ooh? a), minskar icke i nämnvärd m&n p&litligheten 
av ovan givna förklaringar. Detta är kanske fallet i cuannol (73, 29), imf. 
isl. Konall, som dock säkerligen är keltiskt lån (kelt. Conalt), Möjligen 
hade a redan vid denna tid så mycket närmat sig till å, att det någon gång 
knnde förefalla en utlänning som detta« ljud. Jmf. ovan s. 810 om Scone 
etc. hos Adam av Bremen. Enligt Nielsen s. 8 är det i Nekrologiet en 
gång mötande olgot identiskt med Alwgut, Algut; no. Algaut; jmf. ock isl. 
Alpauti. I foll denna sammanställning är riktig, lemnar jag oavgjort, om 
o 1 penultima av olgot återgiver långt a (a dialektiskt förlängt framfor Iv 
i Alf g-] jmf. redan i älsta isl. half r etc.). thurloc (75, 17) behöver väl ej 
vara — isl. ßorldkr utan kan vara identiskt med fsv. Thortoger. Ovisst är 
om i isl. aseotla (74, 81) o representerar nord. a. Namnet (isl. Askatlä) skri- 
ves i Nekrolo^et 2 ggr ascatla och en gång a8chatala,OQh med (xscatla : 
aseotla är möjligen att sammanställa, att i SnE. I, 582 olika hskrr. hava 
ktxtla och kotla,KÖtla (även ketla) såsom benämning på "skepp". Har man 
jämte omord. *katü^ även hävt ett umord. *katulö? keiloc nnder "Hislant 
terra" synes motsvara isl. Kiallakr, fomkelt. Celläcus, Ceollach (Holder: 
Alt-celt. Sprachschatz; enlist Ozford-ordb. kelt. Cealloe). dola (74, 27) är väl 
icke «- isl. Dalla, såsom det antages i Diplomatarium isl. I, 172. Det kan 
vara identiskt med det i Nekrologiet mötande tola (jmf. om detta namn 
ovan 8. 296). 

Så vitt jag ser, har Nekrologiet intet ord, som visar omljud, värkat av 
kvarst&ende u. Men även om så hade varit, att Nekrologiet genomg&ende 
hävt omljud värkat av förlorat u, men dels hävt dels saknat omljud ftkmfor 
kvarst&ende u, hade urkunden knfbigt talat för två omliudsperioder. Ty då 
personnamnen äro från skilda trakter av Norden, hade i så fall namnen 
med omljud framfor kvarst&ende u varit från Island (och vissa trakter av 
Norge), namnen utan omljud framfor kvarstående u från Sverjg^ och Dan- 
mark. 



Digitized by 



Google 



350 Kock: U-omljndet. 

aøur (74, 37), assur (75, 11), azor (74, 8; 74, 12), asor (74, 10), 
d. y. 8. det oyan s. 304 diBkuterade namnet fsv. As£fur, isl. Qssur. 

anunt (74, 15) — fsv. Anunder, isl. Qnundr. 

magnus (74, 9) — fsv. Magnus^ isl. Mggnius, . 

samt även i amundi (73, 30), amunde (74, 17) — isl. Amundi 
(jmf, fsv. Ämunder) med l&ngt a-ljnd. 

Helt visst Bknlle man kunna öka den här gjorda förteckningen 
över förliterära urkunder, som visa omljud värkat av förlorat «, f€ 
(resp. kombinerat yngre omljud), men intet enkelt omljud, när u 
kvarst&r. 

Som bekant är det ytterligt vanligt, att i runinskrifter finna 
exempel p& ord med a i rotstavelsen, som efterföljes av kvarst&ende 
Uy ocn man har enligt min åsikt iugen anledning att, åtminstone 
när sådana runstenar tillhöra Sverge eller Danmark, antaga att 
a-runan betecknar något annat än a (således icke p). Bland mcissor 
av exempel anför ja g blott några {&. Hedeby-stenen har satn (— 
isl. såtu '*suttu"; Wimmer: Sønderjyllands historiske runemindes- 
mærker 40). Den stora Aarhus-stenen (från omkring år 1000) bar- 
{)ask ''slogos*' (Wimmer: Die runenschrift 317). En av Hellestads- 
stenama (Liljegren 1442) at : ub : : 8alum och sata ^satte" (Ant. Tidskr. 
X, 285). Dybeck foL II, 15 karl)u, &l)ur; Dybeck fol. I, 12 salu och 
i hoita . uapum; (Dybeck fol. I, 73 och) Bautil 610 a tanmarku och 
i huita.uapum; Dybeck fol. I, 114 salua fapur sin; ib. 134 hakun 
fttpur; Dybeck 4:o nr 63 lalu och flapiir. Torin: Vestergötlands 
runinskrifter I nr 19 har satu ''satte" och kart)u ^'gjorde^*^; Torin 
II nr 45 karpu och fat^ur; Torin II nr 46 satu ^'satte'' och fiEit)ur; 
Gårdby-stenen (Öland) karrum ''gartum** (Ant. Tidskr, IX nr 2 s. 
10; stenen granskad av Söderberg). Turinge kyrkogård (Sörmland) 
i kart)um (^t. Tidskr. X, 151) etc. etc. 

Här må till frågans belysning även nämnas följande. Brate 
har i Uppsala-studier 6 ff. egnat en monografi åt det svenska ordet 
'^sjäP'. njxa har för denna undersökning granskat alla honom till- 
gängliga läsningar av runinskrifter, och han anför de växlande 
former, under hvilka ordet förekommer i dem. Granskar man de 
av honom från Sverre och Danmark anförda formerna, får man 
följande resultat. Ordet skrives 30 rar med a i rotstavelsen, när 
ändelse-vokalen u (o) kvarstår, nämligen salu 28 ggr, iahlu en 
gång och salo en gång. Men icke mera än 2 ggr med o (aldrig 
med cm) i rotstavelsen, när u följer, nämligen en gång sola (Bom- 
holm), en gång isolu (Sörmland). Naturligtvis är formen salu den 
Ijudlagsenliga, och det mycket sällsynta (i)Bolu har fått g genom 
inflytande från nom. (och ack.?) 89I, där -u Ijudlagsenligt förlorats. 
Brate upptar däremot 4 exempel på aaul och ett på sol. 

Jag hoppas, att av det anförda med fullkomlig visshet fram- 
gått, att man under en period så väl i Norge som i Sverge 
och Danmark (och man är därför berättigfad säga: över hela 
Norden) hävt i fortisstavelse enkelt omljud, värkat av för- 
lorat fl, men icke av kvarstående u. 



Digitized by 



Cjoogle 



Eock: D'-omljudet. 851 

Några öBtnord. exempel på ord med omljad^ värkat ay för- 
lorat fl«, må Miforas. Fsv. da. øm (isl. pm <: *arwtiÄ), fßv. hørJcer 
{iah b^hr), møl (isL mplr), bolker (isl. bglkr), fd. bold nysv. boll (isl. 
bgllr), (grås)wåU (isl. vgUr), nysv. tutt (isl. piUr) — fsv. fd. sg. 
}mi% pl. børn (isl. pl. Jpm <: *Jar«ti), fd. gøm (isl. pl. ^prn), nysv. 
hand-söl (isl. pl. Äatirf^pZ), fd. logh (isl. ?p^) — fsv. rost (isl. rps^<: 
♦riw^tt), fd. ørk (isl. prA), ^i^r^ (isl. p^f), da. /øfZ 'rem' (isl. fi), fd. 
0^ (isl. Ol^f)^ fsv. t;<miZd (isl. verpld)^ Gunnur (isl. Gk#wfwpr) — 
fsv. fd. øl 'cerevisia' (isl. gl<:*alu) — fsv. fd. hon, kun, høn (isl. 
hån). Om behandlingen av p firamför olika konsonanter se Kock i 
Arkiv N. P. I, 95 ff. 

Efter denna tid ha de nordiska språken gått olika vagar^ 
hvad det enkla t^omljadets inträdande vidkommer. 

Enkelt onHjud har i fortisstavelser intr&tt framför kvarstående 
u på Island och åtminstone i vissa trakter av Norge, men däremot 
icke i de östnord. riksspråken. 

Till frågans belysning erinrar jag blott om några f& östnord. 
exempel^ merendels hämtade från fsv. 

Oblik kasas i sg. samt pl. av fem. n-stammar: isl. gQtu^ggtur 
men fsv. gcUu, nysv. gator, gatufred etc.; isl. sggu sggur men &v. 
saghu aaghur, nysv. sagor, sagotid etc.; isl. solu sglur men fsv. 
S€Uu, nysv. alltjämt tül salu såsom en isolerad form^ även salubod 
etc. (nom. sala användes ej längre); isl. hgrpu, hgrpur men fsv. 
harpo^\ nysv. harpor, harpoiékare etc. etc. Jag erinrar särskilt 
om sådana ord som de nysv. närvaro, frånvaro, samvaro etc., ort- 
namnet Falun (fsv. fala '^slätt^'), där den oblika kasns blivit den 
segrande^ samt om sådana fsv. komposita som Falt4køpunger, Falur 
køpungsskteppa, Falöbékken. Om kvarstående u värkat omljad, så 
är det nppenbart, att man borde havfc omljad i dylika ord. 

Ord på -id (-ol): isl. hgkull men fsv. hakul, isl. stgpttU men 
ä. nysv. staptd; isl. QnguU men fsv. Angulstadha etc. etc. 

Ord lA -w; isl. mgsurr men sv. masur. 

Isl. gllungis : hr. allungis. 

Ord på -und: isl. Jtgrund men fsv. harund. — Även isl. Qnundr 
men fisv. Ammder. 

Ord på -åttr: isl. skgUöttr men fsv. skallotter etc. 

Ord på -ugr: isl. gfugr men fisv. aumgher nysv. avog; isl. stg- 
pugr men fsv. stapugher nysv. stadig etc. 

Obs. även sådana stelnade böjningsformer som nysv. lagom 
(dat. ^.; isl. Iggum), i handom (dat. pl.; isl. hgndum). 

Élomposita: isl. gf und men fev. af und, ä. da. affwund-, isl. Qg- 
mundr men fsv. (normalt) Aghmunder; isl. Sglmundr men fd. Sal- 
mund; fiav. Adhmund, Almund, Farmund; isL Qrndfr men fsv. Arn- 



1) Eftersom W. U-omlj. 84 säger^ att fsv. hade blott helt f& dylika 
l&ngstaviga ord med ä, och att han erinrar sig blott aska, gangar maska, 
p&minner jag om fasta, kanna, halioa, varta^ langa, taska, hampa, lampa, 
oamha, fiaska, amma etc. 

ABXXT rte Mosmax filologi x, mt i^lip ti. i25 t 

Digitized by VjOOQIC 



862 Eock: rT-omljudet. 

fdiver; fisv. Fasttdf, fd. Fasttdfp, jmf. det av Lundgren: Person- 
namn anförda isl. Fostdfr; fd. Saxdfstharp, Saxulatwp, jmf. det 
av O. .Nielsen anförda isl. SpxoJfr. 

Även isl. Qzurr men fev. (normalt) Asøur, Aszor. 

Jmf. beträffande denna sammanställning Söderberg: CT-omlj. 
57 f., Kock: ü-omlj. 27 f. 

Kombinerat u-omljad, värkat av kvarstående u tillsamman 
med någon annan faktor^ har inträtt även i sådana trakter^ där 
enkelt omljnd, värkat av kvarstående u, icke inträdde ^). 

Om de olika fallen av kombinerat u-omljnd i &v. rspr. se 
ovan. Om smstur > systur; bikkiu > bykkiu etc. s. 289, 296. Om 
wäru 'j> voro etc. s. 290, 298. Om hawum > honom etc. s. 291, 298. 

Beträffande dialektiskt kombinerat «i-omljad i Aghmwider > 
Aughmunder etc. se s. 290, 300. 

TiHJämnings-omHjud har i norrländska och finländska bygde- 
mål inträtt i tränu > trcenu etc.; se s. 322 ff. Om möjliga spår av 
denna ljudlag i den fisv. literaturen se s. 325. 

Yid uppställandet av regler för ir-omljadet måste man sär- 
skilja ord, i hvilka w följer omedelbart på rotvokalen, och ord 
i hvilka rotvokalen skiljes från w genom en konsonant. 

A. Den förra ordgruppen har behandlats på följande sätt. 

1. När U) förlorats, har följande regel tillämpats: föregående 
lång vokal blir omljudd (t. ex. *5nlir(f)Ä > isl. sngr ''snöar**); före- 
gående kort vokal förblir oomliudd (t, ex. ^piwtR [jmf. got, pitoi] 
7> isl. pir). Den olika behanalingen av vokalen förklaras därav, 
att fo i slutljud och framför konsonant förlorades tidigare, när 
den omedelbart föregående vokalen var lång, än när den var kort. 
Jag har egnat en särskild undersökning åt denna fr-åga i Indo- 
germ. Forsch. V *). 

2. När fr kvarstår, förblir vokalen oomljudd, t. ex. isl. 
tivar (ti/ar) ''gudar**. 

B. Ord i hvilka rotvokalen skiljes från io genom en mellan- 
stående konsonant. 

I dylika ord har w värkat enkelt amUjud under två olika pe- 
rioder. På samnordisk' ståndpunkt värkades omljud i och med 
förlusten av ir, t. ex. ack. sg. isi. har, &v. hør (iro-stam). Senare 
har i vissa trakter av noraen omljud värkats av kvandA^nde w 

*) Det ftr trolürt, att i sådana bygder, d&r även det enkla tf-omljndet 
inträdde (ex. aok. pl. Tcnarru >- kngrru) vissa slag av det kombinerade M-om- 
bjudet (ex. aok. pl. spänu >- spg'nu > spåmt) hade åtminstone börjat in- 
träda, förr an det yngre enkla omljudet värkades. Då t. ex« 01. H. S. har 
knarru men spano (aok. pl.), isl. däremot kngrru ooh ap&m^, så ftr det san- 
nolikt, att ftven isl. under någon period hävt samtidigt knarru och spånu 
(eller åtminstone knarru och spg'nu). 

*) Ljudet hw (i got. saihwan eto.) förlorades interyokaliskt utan att 
värka omljud: sia, Ua Cg^ot. leihwan), nä- (got. nihwa), näinn, när, fl. är 
(got. ahtoa). Yid bortfEOl i slutljud eller framför konsonant synes hw ha 
omljutt lång vokal (got. nihw : isl. ttø-)j^men ej kort vokal vid bort&ll 
slutljud (got. sahto : isl. sä; jmf. dock s. 



Digitized by 



Google 



Kock: CT-omljndet. 363 

(Island och &tminstone vissa trakter av Norge ^)), t. ex. isl. prvar 
(pi. av pr 'pil'). Däremot har i de östnord. riksspråken enkelt 
fc^-omljnd icke värkats av kvarstående iv. 

Till följe av mninskriflemas ringa ordförråd är det vanskligt 
att firån dylika anföra talrika exempel^ som visa^ att en och samma 
inskrift har omljnd framför förlorat w eller tf, men saknar omljnd 
framför kvarstående to. 

Ett dylikt ntgör dock den ovan s. 347 omtcdade Högstens- 
inskriften. Här har man nämligen nifottr (<: -fastUR) men däremot 
alulR (isl. Qlvtr) ntan yngre ir-omljnd (ävensom salu och fittiiR ntan 
vngre ti-omljnd). — I många andra runinskrifter möter a framför 
kvarstående w. Blott ett par exempel. En sten i Ed (Ant. Tidskr. 
X, 84) har rahnnaltr (« Ragnwaldr) två gånger och fastui (— Fastttn 
eller Fastive). På Ekestenen (Dybeck fol. 1, 209) finner man anBtiar 
(jmf. s. 304 not 2) och hakna (— haggioa med ännn icke genom- 
fört kombinerat omljnd); å samma sten ÜEtpor. 

Emellertid har Söderberg: CZ-omlj. 64 ff. å daga lagt, att man 
hävt två perioder föt* det enkla tc^-omljudet liksom för det enkla 
(i-omljudet, samt att det enkla yngre i(?-omljadet (värkat av kvar- 
stående w) icke inträtt i de östno^. riksspråken '). 

Hänvisande till denna fi^amställning^ meddelar jag blott en 
sammanställning av några f& exempel: 

östnord. ord med äldre u^-omljud^ värkat av förlorat to: sv. 
skrock (isl. skrpk <: *skraktca)j fsv. lyng (isl. lyng) — fsv. fd. hør 
(isl. hfirr <: *hanpaR) — fisv. myrker (isL myrkr) — fev. øx, da. øxe 
(isl. 0x) — fsv. gør (isl. ggrr < ^gartcaR). 

lÄremot: 

Isl. vgptn : &V. vapwe; isl. stgpva : fsv. stapwa (verb); isl. 
ngkkvipr : fsv. naktoiper; isl. ggrva (ack. sg. fem. av ggrr) : fsv. 
garfioä (= garwa; Hels.L. M. 7 pr.; jmf i Västerbottensmålet garv 
*'djärv, tidigt försigkommen'*); isl. gr pl. grvar : &v. arf, arwa 
(gen. pl.), arwip-skut; fsv. harjt f., harwa kuxXke, harwer m., harwa 
(verb), jmf. eng. harrow (fev. hørf har omljnd från nom. '^har(i€)u 
> *hør); nysv. sparv^ sparvar; 

isl. Sglvi : fev. Saltoe\ isl. Qlvir : fsv. Älivir; isl. Bggnvaldr : 
fsv. Bagnvalder; fev. Änmper, fd. Ammth; fsv. Andvidh, Brand- 
vidh, Fastvidhy Oagnvidh. 

Kombinerat yngre «?-omljnd har däremot inträtt även i sådana 
trakter, där kvarstående w icke värkat enkelt ir-omHad. Om olika 
fall av kombinerat ir-omljnd i fsv. rspr. se ovan. Om ttoistvar > 
t(w)yswar etc. s. 297; om de sannolilka ntvecklingama haggtva > 
hoggwa etc., triggtvan > tryggtcan etc. s. 292. 

Innan jag slntar denna nppsats, må ännn ett nämnas. Do- 
centen Wadstein, som synes vara en vän av disknssion, kommer må- 

^) T. ex. i 01. H. S. har kvarst&ende w men ej kvarstående u värkat 
yngre enkelt omljnd. 

*) Härmed vill jag icke bestrida möjligheten av att dialektiskt kvar- 
st&ende 10 värkat enkelt omljud i de östnord. språken. 

Digitized by VjOOQIC 



354 Lind: Bibliografi för &r 1892. 

hända att pnblicera n&got genmale mot denna min nppsats^ och 
sådant diskussions-material, som han hittills firamdragit, kan helt 
visst anföras ännu i stor mängd. Efter aU sannolikhet kommer 
jag icke att bemöta hans möjligen fortsatta polemik. Jag vill 
dock bedja honom ej därav draga den slutsatsen, att jag sktdle ha 
anslutit mig till hans hypoteser. Men jaff eftersträvar icke att f& 
behUla sista ordet i denna vetenskapliga diskussion. 

Lund. Axel Eook. 



Bibliografi för år 1892. 

Upprättad av E. H. Lind. 

I. Bibliografi, ilteratiirliistoria ocic l>iografl. 

Bibliotheca danica. Systematisk Fortegnelse over den danske Literatur 

fra 1482 til 1830 udgivet fra det store kgl. Bibliothek ved 

C. V. Bruun. H. 8 (III. H. 2). Historie II: Fortsættelse: Fær- 
øerne, Island og Grønland. De danske Besiddelser i Vestindien, 
Slesvig og Holsten. Norge. Eøbenh. 4:o. Sp. 601-930. Er. 1,75. 

B^gdén^ L. Förteckning å tryckta och otryckta källor till landskapet 
Uplands och Stockholms stads historiskt-topografiska beskrifhing, 
förnämligast hämtade ur Westinska samlingarne i Upsala univer- 
sitets bibliotek. Pä Humanistiska vetenskapssamfundets i Upsala 
föranstaltande utgiften. Ups. 8:o. 74*114 s. Er. 8. 

Ekfismann^ G. Bibliographische Übersicht der Erscheinungen auf dem 
Gebiete der germanischen Philologie im Jahre 1887. Unter Mit- 
wirkung von J. te Winkel in Groningen und E. F. Söderwall in 
Lund. — d:o im Jahre 1888. 

Germania. N. F. XXIV s. 101—120, 201—240, 321—868 ock 
488—492. XXV s. 297—366 ock 441—487. 

Erslev, Kr, Eildeme til Danmarks Historie i Middelalderen (omtrent 
1000—1450). Bibliografisk Oversigt. Eøbenh. 8:o. 40 s. Er. 0,50. 

Fortegnelse over Vilh. Finsens Bogsamling. Eøbenh. 8:o. 62 s. 

Gödel, F. Eatalog ofrer Upsala universitets biblioteks fomisländska 
och fomnorska handskrifter. Ups. 8:o. 2 4-114-76 s. 
Skriffcer utg. af Humanist, vet. samf. i Ups. II. 1. 

Euüfeldt-Kaas, E. J. Några ord om den s. k. Münchensamiingen. 
Hist. tidskr. (sv.) 1892 s. 362—865. 

Jahresbericht über die erscheinungen auf dem gebiete der germanischen 
Philologie herausgeg. von der gesellschafb flEir deutsche philologie 
in Berlin. 18. Jahrg. 1891. Leipz. 8:o. 4 4- 478 s. M. 8. 

Klemming^ Q. E. Sveriges bibliografi 1481 — 1600. Redigerad och 
utgiften af Aksel Andersson. H. 8. 1518—1527. — H. 4. 1527 
—1580. Ups, 8:o. S. 121—216 4- 2 s. tillägg. 
Tillhör Skrifter utg. af Sv. lit. sällsk. 

Digitized by VjOOQIC 



Lind: Bibliografi ftr &r 1892. B56 

(Kåhmd, Kr.) Katalog oyer den amamagnæanske håndskriftsamling 
udgivet af kommissionen for det amamagnæanske legat. Bd. 2, 
h. 1. Københ. 8:o. 4 + 605 s. Er. 7. 

Anm.: Arkiv f. nord. filol. IX s. 809, av L. Larsson. 
Lagus, E, Svensk folklorestik och dialektforskning i Finland. Birs, 
8:o. 12 s. 

S&rtr. nr Sv. lit. sällsk:s i Fini. forhandl, o. npps. VI. 
Lange, H. O. Johan Snell, Danmarks første Bogtrykker. En biblio- 
grafisk Undersøgelse. 
Hist. Tidsskr. (dansk). R. 6 III s. 627—642. 
Lind^ E. H. Bibliografi for år 1890. 

Arkiv f. nord. filol. VIII s. 276—803. 

— Svensk literaturhistorisk bibliografi. XII. 1891. 

Bilaga till Samlaren 1892. 
Mackeprangf Jf. Fortegnelse over dansk historisk litteratur fira året 
1891 vedrøiwnde Danmarks historie. 
Hist. Tidsskr. (dansk). R. 6 III s. 711—729. 

— Fortegnelse over firemmed historisk litteratur fra året 1891 ved- 
rørende Danmarks historie. 

Hist. Tidsskr. (dansk). R. 6 IV s. 176—196. 
Regesta diplomatica historiæ danicæ. Cora societatis regiæ scientiarum 
danicæ. Ser. II, T. II. I. Ab anno 1637 ad annum 1668. Kø- 
benh. 4:o. 288 s. Er. 6. 
SeUerwall, Kr. Bibliografi [svensk historisk] 1891. 
Bilaga till Hist. tidskr. (sv.) 1892. 



Buggtj 8. Nyere Forskninger om Irlands gamle Aandskultur og Digt- 
ning i dens Forhold til Norden. (Foredrag ved Videnskabs-Sel- 
skabets Aarsmøde 28 April 1891). Era. 8:o. 20 s. 
Boer, E. C. HSreks saga und Nifiunga saga. 

Zeitschr. f. dent. philol. XXV s. 433—476. 
— Weiteres zur Qrvar-Odds saga. 

Arkiv f. nord. filol. VIII s. 246-266. 
Cederschiöldj &. Har Qrvar Odds saga lånat från Magus saga? 

Arkiv f. nord. filol. IX s. 22-30. Jfr s. 308. 
Detterj F. Die Hamletsage. 

Zeitschr. f. dent. altert. N. F. XXIV s. 1-26. 
Oeäe, jR. En svensk Trojasaga från 1629. 
Arkiv for nord. filol. IX s. 33—49. 
OoUheff W. Zur Geschichte und Dichtung der Færoer. 

AUgem. Zeit. 1892. Beilage nr. 110, 111. 
Ouämundsaonj 7. Ritsjå nokkurra ütlendra boka um Island og is- 
lenzkar bökmenntir. 
Timarit 1892 s. 1—81. 
Jansson, Finnur. Agrip af békmenntasögu Islands II. 1400 — 1890. 
Reykjavik. 8:o. 88 s. 

Digitized by VjOOQIC 



356 Lind: Bibliografi för &r 1892. 

Klockkoff, O. Konung Harald och Herning. Forsok i jämförande sago- 
forskning. 

Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 114 — 189. 
Kristensen^ M, Bidrag til den jyske litteraturs historie. I. 

Dania II s. 17—84. 
Lundelly J, A, Skandinavische Yolkspoesie. 

Grundr. der germ. Philol, herausgeg. von H. PatU. II, 1 s. 
719-749. 
Mackeprang, M, Krøniken om Jens Grands fangenskab. Dens affat- 
telsestid og værd som historisk kilde. 
Hist. Tidsskr. (dansk). R. 6 III s. 648-- 666. 
Olrik, Ä. Er U£fesagnet indvandret fra England? Bemærkninger til 
MüUenhofis ''Beowulf''. 

Arkiv f. nord. filol. VIII s. 868—376. 

— Forsøg på en tvedeling af kilderne til Sakses oldhistorie. Åkad. 
afh. Københ. 8:o. 6 + 176 s. Kr. 8. (Delvis särtr. ur Aar- 
bøger 1892). 

Kilderne til Sakses Oldhistorie. En literaturhistorisk undersø- 
gelse. Bd. 1. 

— Forsøg på en tvedeling af kilderne til Sakses oldhistorie. 

Aarb. f. nord. Oldkynd. 1892 s. 1—184. 

— Dansk folkemindeliteratur 1891. 

Dania I s. 268—260. 
Schuck, H, Den vandrande juden. 
Ur gamla papper s. 14 — 24. 

— Marcolfussagan i Sverge. 

Ur gamla papper s. 111 — 127. 

— Yplundsagan. 

Arkiv f. nord. filol. IX s. 108—117. 
- Anteckningar och samlingar rörande svensk literaturhistoria. Bd. 2. 
Ups. 8:o. 6 + 222 s.^ 

Särtryck av uppsatser i Samlaren. 

— Utländsk Birgitta-literatur. 

Hist. tidskr. (sv.) 1892 s. 69—72. 

— Bidrag till kännedomen om 1600-talets dramatik. 

Samlaren 1892 s. 6—90. 
Steffen, B. Våra första reformationsskriffcer och deras författare. Ups. 
8:o. 66 s. 

Särtr. ur Samlaren 1898. Extrahäfte. 

— Några strövärs i vår folklyrik. 

Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 97—118. 
Sylvan^ O, Bidrag till tidningsväsendets historia i Sverige under 
slutet af 1600-talet. 

Samlaren 1892 s. 126—182. 
porkelsson, J, Islandske håndskrifter i England og Skotland. 

Arkiv f. nord. filol. VIII s. 199-287. 



Digitized by 



Google 



Lind: Bibliografi för &r 1892. 357 

Brandt, Oarl Joaohim. 

Carl Joachim Brandt. En levnedsskildring samt et Udvalg af 
hans Digte ved F, Rønning. Med et Billede. Eøbenh. 8:0. 
216 s. Er. 2,76. 

Feilberg, Honr. Frederik. 
Illostr. Tidende 1892—98 n:o 12. 

Finsen, Yillijålmnr. 
Snnnanfari 1891 s. 17—18. — The Academy 1892, 2 s. 81, 
av Th. P. — Tidsskr. f. retsvidenskab 1898 s. 148—149, av B. 
Th, Melsteä. — Illustr. Tidende 1891—92 nr. 41, av Finnur 
Jönsson. 

Handelmann, Heinrich. 
Mitteil, des anthropol. Vereins f. Schlesw.-Holst. H. 5 s. 8—6. 

Möller, F. v. 
Sv. landsmålen VII, 1. 
^igtAuon, Signrär. 
Arbök hins isl. foml. félags 1888—92 s. lU— VIII. 

Wimmere Lndv. F. A. 
Illustr. Tidende 1892—98 n:o 2, av 7. Dahlerup. 

Wisén^ Teodor. 
Ark. f. nord. filol. VIII s. 875—879, av G. Cederschiöld. — 
Svensk tidskr. 1892 s. 69, av E, lAdfors. — Zeitschr. f. deut. 
Philol. XXV s. 862, av G. Cederschiöld. — Ny illustr. tidn. 1892 
8. 69, av H. Wpesélgren]. 

U. Tidskrifter ock iSrda siüiskaps skrifter. 

Arkiv för nordisk filologi utgivet under medvärkan av S. Bugge, 

Finnur Jönsson, Er. Eålund, N. Linder, Åd. Noreen^ 6. Storm, 

L. F. A. Wimmer, T. Wisén genom Axel Kock. Bd. 8 (N. F. 4), h. 

8, 4. Lund. 8:0. 8. 97—389. — Bd. 9 (N. F. 6), h. 1, 2. 

Lund. 8:0. 198 s. Kr. 6 for band. 
Dauif. Tidsskrift for folkemål og folkeminder udgivet for Universi- 

tetsjubilæets danske samfund af O. Jespersen og Kr. Nyrop. Bd. 1, 

h. 4. Københ. 8:0. S. 258-820 + 4 s. — Bd. 2, h. 1. Eøbenh. 

8:0. 80 s. 
Huld. Safn alp^dlegra fraeda islenzkra. Utgefendur: Hannes por- 

steinsson. Jon porhelsson. Olafur Davictsson. Fålmi PtUsson. 

Valdimar Asmundarson. II. Reykjavik. 8:0. 80 s. 
Eort Udsigt over det philologisk-historiske Samfunds Virksomhed Octbr. 

1889— Octbr. 1891. (Aarg. 86, 87). Trykt som Manuskript for 

Samfundets Medlemmer. Eøbenh. 8:0. S. 189—222. 
Nordisk tidsskrift for filologi. 8. Række. I, h. 1 2. Eøbenh. 8:0. 

112 s. 
Nyare bidrag till k&nnedom om de svenska landsmålen ock svenskt 

folklif. Tidskrift utgifven på uppdrag af landsmålsföreningarna i 

Digitized by VjOOQIC 



B68 Lind: Bibliografi för kt 1892. 

Uppsala, Helsingfors ook Lund genom J. Ä. LundeU. 1892. A— G. 
Sthm. 8:0. 

Nystavaren. Tidskrift för r&ttskriyningsfrågor på uppdrag ay r&fct- 
stayningssällskapet ntjiven av Otto Hoppe. Bd. é, h. 2. Ups. 
8:0. S. 39—118. Kr. 1. 

prjår ritgjördir sendar og tileinkadar herra PcUi MelsteS, sogufrædingi 
og Bögnkennara, å attatngasta fædingardegi hans p. 13 nov. 1892, 
af premur lærisveinum hans, Finni Jånssyni, Valty GruSmunds- 
syni og Boga Th. MelsteS. Eøbenh. 8:0. 93 s. Er. 1,50. 

Anm.: Zeitschr, des Vereins f. Volkskunde 1893 s. 100, av K. 
Maurer. 

Uppsalastudier tillegnade Sophus Bugge på hans 60-åra födelsedag den 
5 januari 1893. Ups. 8:0. 8 + 236 s. 

Anm.: Zeitschr. des Vereins f. Volkskunde 1893 s. 339^ av E. 
Weinhold. 

Aarbog for dansk kulturhistorie 1892 udgiyen af Boul Bjerge. Eabenb. 
8:0. 4 + 223 8. Er. 2. 

Anm.: Dania I s. 311, av J. Ottosen. 

Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie, udgivne af det k. nor- 
diske Oldskriftselskab. 1892. II. Række. 7. Bind. Eøbenh. 8:0. 
4 + 212 s. Er. 4. 

Arbok hins islenzka fornleifafélags. 1888—1892. Reylgavik. 8:0. VIII 
+ 160 s. 

Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och 
historia tttgifna på föranstaltande af länets fornminnesförening. 
H. 19. (Bd. B, h. 2). 1892. Gbg. 8:0. 8. 97— 18B + 2 pl. 
Er. B. 

Foreningen til norske Fortidsmindesmærkers Bevaring. Aarsberetning 
for 1891. Era. 8:0. 4 + 173 + XX s. + 3 pl. 

Eongl. vitterhets historie och antiqvitets akademiens månadsblad. 
19:de årg. 1891. Okt.— dec. Sthm 1893. .8:0. 

Meddelanden af Oestriklands fornminnesförening [1892]. Gefle. 8:0. 40 s. 

Mémoires de la société royale des antiquaires du Nord. Nouv. sér. 
1891. Eøbenh. 8:0. 92 s. Er. 1. 

Numismatiska meddelanden utgifna af Svenska numismatiska föreningen. 
XIII. Sthm. 8:0. VIII + 220 s. 

Samfundet för Nordiska museets främjande. 1890. Meddelanden ut- 
gifna af Artur Hazéliua. Sthm. 8:0. 177 s. 

Svenska fornminnesföreningens tidskrift. Bd. 8> h. 2. Sthm. 8:0. 
S. 87—202 + 3 pl. Er. 3. 

Danske Magazin, indeholdende Bidrag til den danske Histories og det 
danske Sprogs Oplysning. 5. Række. Udg. af det k. danske Sel- 
skab for Fædrelandets Historie og Sprog. Bd. 2, h. 3. Eøbenh. 
4:o. S. 193—288. Er. 2. 

Historisk tidskrift utgiften af Svenska historiska föreningen genom E. 
Hudebrand. 12:te årg. 1892. Sthm. 8:0. 



Digitized by 



Google 



Lind: Bibliografi för kr 1892. 359 

HistoriBk Tidsskrift, sjette Bække, udgivet af den danske hiBtoriske 
Forening yed dens Bestyrelse. Redigeret af C. F. Bricka. III 
h. 3, IV h. 1. Københ. 8:o. S. 477—796 ock 1—204. 

Literatnrblatt far germanisohe und romanische Philologie. Heraosgeg. 
von Otto Békaghél und Frue Neumann, 13. Jahrg. 1892. Darmst. 
4:o. XXIII + 440 gp. M. 10. 

Samlaren. Tidskrift utgifven af Svenska literatnrs&llskapets arbets- 
utskott. Årg. 13. 1892. Ups. 8:o. 139 + 11 + 8. Kr. 8,50. 

Skandinavisches Archiv. Zeitschrift für Arbeiten skandinavischer Ge- 
lehrten auf dem Gebiete der Philologie^ Philosophie und Geschichte 
herausgeg. von E. Th. Walter. Bd. 1, h, 3. LuAd. 8:o. S. 
185—424. 

Skrifter utgifna af Svenska literatursallskapet i Finland. XX. För- 
handlingar och uppsatser. 6. 1890—92. Hfrs. 8:o. CVIII + 
121 s. 



Hl. Nordisk språkvetenskap. 

1. Allm&nt. 

Ändrée, 8. Ä. Uppfinningarnas och industriens betydelse for språkets 
utveckling. 

Nord. tidskr. 1892 s. 226—241. 
Brate, E. Härad. 

Arkiv f. nord. filol. IX s. 130-136. 

— Själ. 

Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 6—14. 
Ehrismann, Q. Die Vorsilben miss- und vall- im Germanischen. 

Germania. N. R. XXV s. 435—439. 
Grundriss der germanischen Philologie — — herausgeg. von Hermann 
Faul. Bd. II, Abteil. 1, H. 5—7. Darmst. 8:o. S. 497— 
1072 + X s. 

Anm.: Mod. langu. notes VIII, 2, av H. H. Collitz. — Lit.- 
blatt f. germ. u. roman, philol. 1893 sp. 345, av L. Tobler. — 
Zeitschr. f. vergl. Lit. gesch. N. F. V s. 249, av K. Landmann. 
Jespersen, O. R-lyd og dens skæbner i romanske og germanske sprog. 
Kort üds. over det philoL-hist. Samf:s Virks. 1889—91 s. 
207—8. 
Kock, Ä. Språkhistoriska bidrag. 

Arkiv f. nord. filol. VIII s. 256—274. 

— Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk. 

Arkiv f. nord. filol. IX s. 137—170. 

— Zum Wechsel ü:ö in den altnordischen Sprachen. 

Indogerman. Forsch. II s. 332—337. 
Laistner, L. Germanische Völkernamen. Stuttg. 8:o. 57 s. M. 1. 
Särtr. ur Würtemb. Vierteljahrsheften f. Landesgesch. N. F. 
1892. 

Digitized by VjOOQIC 



S60 Lind: Bibliografi för &r 1892. 

Lidénj Ev. Smärre BpråkhiBioriska bidrag. 

Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 79 --96. 
Muchy B. Goten und Ingvæonen. 

Beitr. zur GeBch. der deut. spr. u. lit« XVII s. 178—221. 

— Segel. 

Zeitschr. f. deut. Altert. N. P. XXIV s. 50—61. 
Persson, P. Über den demonstrativen Pronominalstamm lUh ne- und 
Verwandtes. 

Indogerm. Forsch. II s. 199—260. 
Storm, J. Englische Philologie. 2. Aufl. I. Die lebende Sprache. 1. 
Phonetik und Aussprache. Leipz. 8:o. 
S. 221—260: ''Nordische Sprachen". 
Streüherg^ W, Altnordisches tyggja und Verwandtes. 
Indogerman. Forschungen I s. 513—514. 

— Zur germanischen Sprachgeschichte. Strassb. 8:o. 116 s. M. 2,50. 

Anm.: Deut. Lit. zeit. 1893 sp. 1231, av W. Ranisch. — Revue 
critique 1893, 1 s. 233, av V. Henry. — Indogerm. Forsch. II. 
Anz. s. 194^ av W. Streitberg. 
Wiklund, K, B, Die nordischen lehnwörter in den russisch-lappischen 
dialekten. 

Journal de la soc. finno-ougr. X s. 146—206. — Även i särtr. 

2. Isl&ndska ock fonmorska. 
a. Grammatik ock Iftkaikografl. 

Briem, Halldor. Stutt ågrip af islenzkri måll^singu handa alt)^du- 
skolum. Reykjavik 1890. 8:o. 80 s. 

(Jederschiöld, Q. Om komparationen af fornisländska adjektiv på -legr 
(-ligr) och adverb på -lega (-liga). 
Arkiv f. nord. filoL IX s. 95—97. 

Fritzner^ J. Ordbog over det gamle norske Sprog. Omarbeidet, for- 
øget og forbedret Udgave. H. 20, 21. Ra — Saurr. Era. 8:o. 
[Bd. 3]. S. 1—192. Kr. 1,50 för häfte. 

Jakobsen, J, Om færøsk som skriftsprog. 

Kort Uds. over det philol.-hist. Samf:s Virks. 1889—91 s. 208 
—212. 

Jönsson, Finnur. Stutt islenzk bragafræSi. Gefin ut af hinu islenzka 
båkmentafjelagi. Københ. 8:o. 82 s. Er. 2. 

— Navnet LjéSahåttr og andre versarters navne, samt rettelser i 
texten i Codex regius af Snorres Edda. 

Ark. f. nord. filol. VIII s. 307-322. 
KdhUy B. Die Sprache der Skalden auf Grund der Binnen- und End- 
reime verbunden mit einem Rimarium. Strassb. 8:o. VIII -f 303 s. 
M. 7. 

Anm.: Liter. Centralbl. 1893 sp. 330, av [E. Mo]gk. — Arkiv 
f. nord. filol. IX s. 378^ av Finnur Jonsson. — Anz. f. deut. 
altert. 1893 s. 214, av Hj. Falk. 

Digitized by VjOOQIC 



Lind: Bibliografi för &r 1892. 861 

Kåhmd, Kr, Ealtnrhistoriøk-lexikalBke småting. 

Arkiv f. nord. filol. IX s. 86—91. 
Larsson, L. Kann man av aksentueringen i islanska handskrifter draga 
några slatsatser rörande det ekspiratoriska havadtryckets plats? 
Arkiv f. nord. filol. IX s. 117—130. 
Lindj E. H, V&rsifikation i Onlatingslagen. 

Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 140 — 161. 
Noreen,, Ad, Altnordische grammatik I. Altisländische und altnor- 
wegische grammatik unter berücksichtigung des urnordischen. 2. 
vollständig umgearbeitete aufläge. Halle. 8:o. XII + 314 s. M. 6. 
Samml. kurzer grammat. germ. dial. IV. 

Anm.: Liter. Centralbl. 1893 sp. 256, av [£. Mo]gk. —Deut- 
sche Lit. zeit. 1893 sp. 237, av J. Hoffory. — Arkiv f. nord. 
filol. IX s. 370 [jfr. X s. 117], av Finnur Jönsson. 
[Narénj 0. E,J Folknamnet norrbagge, dess uppkomst och härledning. 

Göteborgs aftonblad 1891 d. 29, 30, 31 dec. 
SieverSj Ed. Altgermanische Metrik. 

Grundriss d. germ. Philol. II, 1 s. 861—897. — Altnord. Metrik 
s. 876— 888. 

— Altgermanische metrik. Halle. 8:o. XVI + 252 s. M. 5. 

Samml. kurzer gramm. germ. dial. Ergänzungsreihe II. — Alt- 
nord. Metrik s. 50—119. 

Anm.: Deutsche Lit. zeit. 1893 sp. 298, av A. Heusler. — 
Liter. Centralbl. 1893 sp. 858, av W. Str[eitberg]. 
Sigurässany Helge. Safn til bragfrædi fslenzkra rfmna ad fornu og 
njjn. Fornfrædisleg ritgjörd. Reykjavik 1891. 8:o. IV + 272 s. 
Stokes, W. On the linguistic value of the irish annals. 

Beitr. zur Kunde der indog. spr. XVIII. S. 115—123: V. 1. 
Old-norse names and other words. 2. Irish loans from old-norse. 
porkeisson, J. Beyging sterkra sagnprda i islensku. H. 5. Reykjavik. 
8:o. S. 321—400. 

— Supplement til islandske Ordbøger. Tredje Samling. H. 2—5. 
Reykjavik. 8:o. S. 81—400. 

porkelsson^ P. Guide islandais-fran^ais å Pusage des islandais et des 
voyageurs étrangers, avec la prononciation figurée pour les deux 
langues. Eøbenh. 8:o. 108 s. Er. 1. 

Wadstein, E. Till läran om u-omljudet. Sthm. 8:o. 36 s. 
Sv. landsmålen XIIL 5. 

b. Takster, Sversftttning ock kommentarer. 

Egils saga Skallagrimssonar. Büid hefir til prentunar Valdimar As- 
mundarson, Reykjavik. 8:o. 328 s. 
Islendingasogur IV. 
Hauksbök udgivet efter de Arnamagnæanske Håndskrifter No. 371, 
544 og 675, 4:o samt forskellige Papirhåndskrifter af det kongel. 
nordiske Oldskriftselskab. H. 1. Eøbenh. 8:o. IV + 272 s. Er. 5. 
Anm.: Deutsche Lit. zeit. 1893 sp. 585, av A. Heusler. 

Digitized by VjOOQIC 



862 Lind: Bibliografi för kr 1892. 

Hænsa-Poris saga. p. JånsBon gaf üt. Reylgavlk. 8:0. VII + 41 b. 

Islendingasögar V. 
Saga Olafs Tryggvasonar og fyrirrennara hans, er skrået hefir Snorri 
Sturluson. Buid hefir til prentunar Eggert O. Brim. Reykjavik. 
8:0. XXVII + 429 s. 
Noregs konungasögur I. 
Udvalg af oldnordiske skjaldekvad med amnsorkninger ved Konrdct 
Gislason. Udgivet af kommissionen for det amamagnæanske le-, 
gat. Eøbenh. 8:0. XXVII + 248 s. Er. 5. 

Anm.: Nord. tidsskr. f. filol. R. III. Bd. 1 s. 131, av Hj. Falk. 
— Liter. Centralbl. 1898 sp. 651, av [E. Mo]gk. 
Qrvar-Odds saga herausgegeben von B. C, Boer. Halle. 8:0. XXIV 
+ 124 s. M. 8,60. 
Altnord. Sagabibl. 2. 
Anm.: Liter. Centralbl. 1898 sp. 986. 



Die Edda. Die Lieder der sogenannten älteren Edda nebst einem An- 
hang: Die mythischen und heroischen Erzählungen der Snorra 
Edda. Übersetzt und erläutert von H. Gering. Leipz. 8:0. 17 
+ 401 s. M. 4. 

Anm.: Blätter f. liter. Unterhalt. 1898 s. 51—55, av E. Mogk. 

Die Geschichte Palnatokis und der Jomsburger nach der jüngsten alt- 
nordischen Bearbeitung erzählt von F. Khull. (Schluss). Graz. 
8:0. 29 s. (Schulprogr.) 

Færoische Märchen und Sagen. Aus dem Færoischen übersetzt von 
0. L. Jiricjgek. 

Zeitsch. des Vereins f. Volkskunde 1892 s. 1—24 ock 142—165. 

Kongespeilet i Uddrag oversat £ra islandsk af Chr, Dorph, 2. Udg. 
Københ. 8:0. 180 s. Kr. 0,80. 
Folkelæsning nr. 186. 

Norges Kongesagaer fra de ældste Tider indtil Aar 1177 af Snorre 
Sturlasson. Oversatte af P. Ä. Munch. 2. Opl. I, h. 1. Kra. 8:0. 

Vatnsdäla Saga d. i. die Geschichte der Bewohner des Vatnsdal (auf 
Island) um 890 — 1010 n. Chr. aus dem Altisländischen zum er- 
stenmale ins Deutsche übertragen von Heinr. v. Lenk, Leipz. 
16:o. 160 s. M. 0,40. 
Reclams Univ. bibl. 8085—86. 



Ärpi, R. Til ^'Grågås". 

Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 21 — 28. 
Brim, E, O. Athuganir og leidréttingar vid Sturlunga sögu. 

Ark. f. nord. filol. VIII s. 828—867. 
Falk, Hj, Om Svipdagsmål. 

Arkiv f. nord. filol. IX s. 811-862, 
Freuåenthah A. O. ekki lyf. [Hfrs.] 8:0. 4 s. 

Särtryck. 

Digitized by VjOOQIC 



Lind: Bibliografi för &r 1892. 368 

Oreen, W. C. On bjjfskip. 

Cambr. Philol, boc. 1892 od. 27. (Jfr Academy 1071 s. 440.) 
Jönsson, Finnur. Ungers Kriatianiahandakrift af Heimskringla. 

Arkiv f. nordisk filol. IX s. 368—367. 
Jansson^ Januß. Um visnrnar i Härdar sögu Grlmkelssonar. 

Tfmarifc 1892 s. 259—276. 
Magnussan, E. Kodes Skardensis af Postolasdgur. 

Ark. f. nord. filol. VIH s. 288-246. 
Mogk, E. Zur Gunnlangssaga. 

Beitr. anr Gesch. d. deut. spr. u. lit. XVI s. 537—639. 
Morgenstern, 6. Zu den Eonnngaspgnr. 

Germania N. R. XXV s. 281—232. 

— Notizen. 

Ark. f. nord. filol. VIII s. 380—881. 
Niedner, F. Bemerkungen zu den Eddaliedern. 

Zeitschr. f. deut. altert. N. F. XXIV s. 278—296. 
SieverSy E, Sonarggltr. 

Beitr. zur gesch. d. deut. spr. u. lit. XVI s. 540 — 544. 
Sieenstrup, K. J. F. Hvad er Kongespeilets Havgjerdinger? 

Geol. förenis i Sthm forhandl. Xffl s. 797—800. 

3. Danska, 
a. OTtmmatik ock llksikograflL 
Baissen, Ä, Ledetraad til Brug ved den første Grammatikundervis- 
ning. 2. Afd. Københ. 8:o. 56 s. Kr. 0,60. 
Deutsche, friesische und dänische Sprachgrenzen. 

Zeitschr. der Ges. f. schlesw.-holst.-lauenb. Gesch. XXI. 
Handestj M. C Omrids af den danske Sproglære. 4. Udg. Aarhus. 

8:o. 30 s. Kr. 0,40. 
Hansen^ B. Die Sprachgrenzen in Schleswig. 

Globus XLI. 
Jakobsen^ A. T. Retskrivningsbog for Folkeskolen. Fremadskridende 
Diktatøvelser og Stilopgaver samt Sproglærens Hovedpunkter til 
skriftlig Indøvelse af Modersmaalet. 7. Opl. Københ. 1891. 8:o. 
96 s. Kr. 0,60. 
Jespersen^ O. En prisopgave. [Den danske retskrivnings historie.] 
Dania I s. 801—808. 

— Sproglige kuriosa. 

Dania I s. 261—275. 

Jessen^ E, Dansk etymologisk Ordbog, 1ste Part: A — O. Udg. paa 
Garlsbergfondets Bekostning. Københ. 8:o. 176 s. Kr. 2,50. 

Jørgensen^ JBT. Folkeskolens Sproglære i Spørgsmaal og Svar. Københ. 
1891. 8:o. 24 s. Kr. 0,15. 

KiUkar, O. Ordbog til det ældre danske sprog (1300—1700). Trykt 
paa Garlsbergfondets bekostning ifølge foranledning af Universi- 
tets-jubilæets danske samfund. H. 19, 20. Københ. 8:o. S. 768 
—895 ock 1—82 [av 8:e bandet]. Kr. 2,60 o. 3,26. 



Digitized by 



Google 



S64 Lind: Bibliografi för &r 1892. 

[KloedJ Danske fonetiske Transkriptioner. Fr^derikshayn. 8:0. 11 s. 
Särtryck. 

Kristensen^ 3f. Bidrag til konsonantgeminationens historie i dansk 
sprog. 

Kort Uds. over det philol.-hist. Bamf:B Yirks. 1889--91 s. 214. 

Michelsen, J. P. Øvelseshæfte til den danske Sproglære (nærmest til 
Skolebrug). Aarhns. 4:o. 80 s. Er. 0,25. 

Møller, A. C. C. Kortfattet dansk Sproglære. 5. Opl. Københ. 1891. 
8:0. 16 s. Kr. 0,26. 

Petersen, M. Kortfattet dansk Sproglære. Svendborg. 8:0. 26 s. 
Kr. 0,36. 

Retskrivningsregler af 27. Febr. 1892. Bekendtgørelse fra Ministeriet' 
for Kirke- og Undervisningsvæsenet. Københ. 8:0. 28 s. Kr. 0,20. 

Saaby, V. Dansk Retskrivningsordbog ndarbeidet i Overensstemmelse 
med de ministerielle Retskrivningsregler af 7de Joni 1889. 2 Udg. 
Med et Tillæg. Københ. 8:0. 236 s. Kr. 2,76. 

Sargent^ J, T, Grammar of the dano-norwegian langnage. London. 8:0. 

ScheeUmd^ T, Om dansk Retskrivning med særligt Hensyn til de mi- 
nisterielle Retskrivningsregler af 1888 — 89. I. Indskrænkning i 
Brugen af store Begyndelsesbogstaver. Københ. 8:0. 32 s. Kr. 0,50. 

Schou, H, Dansk Sproglære for Begyndere. 2. Udg. Københ. 8:0. 
16 s. Kr. 0,20. 

Svendsen, A, Tillæg til danske Retskrivningsøvelser, hvorved disse 
bringes i Overensstemmelse med de ved minist. Bekendtgj. af 27. 
Febr. 1892 paabudte Regler, samt Uddrag af disse Regler. Hel- 
singør. 8:0. 6 s. Kr. 0,10. 

Vestergaard, C. Retskrivningsbog. Sætningsbygning og Stiløvelser for 
Skole og Hjem. Københ. 8:0. 64 s. Kr. 0,50. 

b. Tlkster. 

Die Hvenische Chronik in diplomatischem Abdruck nach der Stock- 
holmer Handschrift nebst den Zeugnissen Vedels und Stephanius 
und den Hvenischen Volksüberlieferungen herausgegeben von O. 
L. Jiriczek. Berlin. 8:0. XVII + 39 b. 
Acta german. Ill, 2. 
Anm.: Nord, tidskr. f. filol. 8. R. I s. 193, av A. Olrik. 

Dombog for 1578. Udgivet for det norske historiske Kildeskriftfond 
ved E. A. Thomle. H. 1. Kra. 8:0. 160 s. Kr. 1,60. 

Anm.: Nord. tidskr. (Letterst.) 1893 s. 171, av H. J. Huit- 
feldt-Kaas. 

Forarbejderne til Kong Kristian V:s danske Lov udgivne ved F. A. 
Secher og C Støchel af Selskabet for Udgivelse af Kilder til dansk 
Historie. H. 3, 4. Københ. 8:0. S. 321—612. 

Forordninger, Recesser og andre kongelige Breve, Danmarks Lovgiv- 
ning vedkommende, 1558—1660. Udgivne ved F. A, Secher af 
Selskabet for Udgivelse af Kilder til dansk Historie. Bd. 3, h. 
2^ 3. Københ. 8:0. S. 161—480. Kr. 2 för håfte. 



Digitized by 



Google 



Lind: Bibliografi för &r 1892. 866 

Kronens Skøder paa afhændet og erhveryet Jordegods i Danmark fra 
Reformationen til Nutiden. I Uddrag udgivne ved L. Laursen 
af Rigsarchivet. I. H. 8. 1684—1648. Københ. 8:o. S. 481 
—700. Kr. 2. 
Meddelelser fra Aalborg Bispearchiy. Ved JD. H. Wvljf. 
Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 2, 8. 
Nogle Kongebreve fra Slutningen af det 16. Aarhundrede. Ved O. 
Bang og N. Ellinger. 

Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 8 s. 852—866. 
östnordiska och latinska medeltidsordspråk. Peder Låles ordspråk och 
en motsvarande svensk samling utgifha f5r ^^Samfond til udgi- 
velse af gammel nordisk litteratur". II. Kommentar av Axd 
Koch. Lund 1891— 92. 8:o. 2 + VI + 44Bb. Kr. 11. 
Anm.: Liter. Gentralbl. 1898 sp. 1019, av [£. Mo]gk. 

4. Norska. 

AarSy J. Norske retskrivningsregler med alfabetisk ordliste. 10. Udg. 

Kra. 8:o. 69 s. Kr. 0,60. 
Hqfgaard, 8. V. Norsk grammatik til skolebrug. 9. Opl. Kra 1891. 

8:o. 88 s. Kr. 0,90. 

— En liden norsk grammatik. 6. opl. Kra 1891. 8:o. 40 s. Kr. 0,40. 

— Lidt grammatik og retskrivningsregler for folkeskolen. Kra 1891. 
8:o. 16 s. Kr. 0,1B. 

LøKke^ J. Kort omrids af modersmaalets grammatik. 21. opl. Kra 

1891. 8:o. 40 s. Kr. 0,40. 
NæsSj i/. Norsk maaltavla. 2. utg. Bergen 1891. 8:o. 8 s. 
Poulsen, E, Navnefortegnelse over 400 personnavne. Kra. 8:o. 80 s. 

Kr. 0,25. 
Boss, H. Norsk Ordbog. Tillæg til ^"Norsk Ordbog'^ af Ivar Aasen. 

H. 9—12. Kra. 8:o. S. 618—768. Kr. 0,70 för h&fke. 
Vetleseny J. Norsk grammatik med skriveøvningar aat folkeskulen og 

til sjølvhjelp. Krä A Bergen 1891'. 8:o. 82 s. Kr. 0,20. 
Western, A, Norske retskrivnings-ordlister til skole- og privatbrug. 

8. opl. Kra 1891. 8:o. 16 8. Kr. 0,20. 

5. Svenska. 

a. Grammatik ock lUcsikografl. 

Beckman^ N, Till vokalbalangsen a : å (o) i fomsvenskans sydligare 

dialekter. 

Arkiv f. nord. filol. IX s. 92—96. 
Dalstråmf J. J, Svensk språklära f5r folkskolan. 2 uppl. Sthm. 8:o. 

4+104 s. Kr. 0,60. 

— Svensk språkl&ra jämte ordlista för folkskolor med kortare kurs. 
Sthm. 8:o. 88 s. Kr. 0,26. — 2 uppl. Sthm. 8:o. 88 s. Kr. 0,26. 

Anm.: Tidskr. t folkundervisn. 1892 s. 128, av Er. B[rate]. 



Digitized by 



Cjoogle 



366 Lind: BibUografi för kr 1892. 

De Qeer, L. Om andra personen i svenska språket. 

Valda skrifter af Louis De Oeer I s. 176—183. 

— Om den juridiska stilen. 

Valda skrifter af Louis De Oeer I s. 184--207. 
Heikel, L A. Rak och omvänd ordföljd. [Hfrs.] 8:o. 5 s. 

Särtryck. 
Hjelfnqvist, T, C. J. L. Almqvist såsom etymolog. Föredrag i filolo- 
giska sällskapet i Lund d. 23 nov. 1891. Lund. 8:o. 28 s. 
Anm.: Finsk tidskr. 1892, 2 s. 230, av F. 0[nstafs8on]. 
Karlssonj J. A. Läro- och öfningsbok i svenska språket f5r folksko- 
lans barn. 6 uppl. Jönköp. 16:o. 120 s. 
Kock^ A. Behandlingen af fornsvenskt kort ^-Ijud och supradentalers 
invärkan på vokalisationen. 

Arkiv f. nord. filol. IX s. 50—85 ock 235—254. 
Lagerblad, E. Svensk språklära för folkskolor. Med statsortografin. 
Hfrs. 8:o. IM« 0,75. 

— Svensk språklära f5r småskolor. Hfrs. 8:o. M. 0,60. 
Lundgren, Jtf. F. Personnamn från medeltiden. [H. 1]. Ups. 8:o. 86 s. 

Sv. landsmålen X, 6. 

— Bidrag till svensk namnforskning. 

Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 15—20. 
Lyttkens, J. A. é F. A. Wulff. Metodiska Ijudöfningar. (Lärarens 
upplaga). Till undervisningens tjänst utgifna. Lund. 8:o. VIII 
•\- 59 s. Er. 2. — d:o lärjungens upplaga. Lund. 8:o. 4 ■\- 
32 s. Kr. 0,50. 

Anm.: Nystavaren IV s. 142, av E. Brate. —Liter. Gentralbl. 
1893 sp. 86, av [E. Mo]gk. 
Nordlander, J, Ångermanländska fiskevatten på 1500-talet. Ett bi- 
drag till svensk namnforskning. Sthm. 4:o. 34 s. Er. 1. 

Norrländska samlingar I. — Särtr. ur Sthms norra latinlärov:s 
årsredog. 1891—92. 
Narlén, TT. Lärobok i modersmålet för folkskolan. 10 uppl. Sthm. 
8:o. 97 8. 

Anm.: Tidskr. f. folkundervisn. 1892 s. 123, av Er. B[rate]. 
Bishergf B. Några ord om språkriktighet i poesien med anknytning 
till O. Levertins dikter. 

Sv. tidskr. 1892 s. 118-127. 
8chager8tr(hn, A. Läksikaliska ock stilistiska notiser ur Oustaf II 
Adolfs skrifter. 

Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 37 — 47. 
Sjölander, K. O. Folkskolans elementarbok i modersmålet: Rättskrif- 
nings-, sats-, form- och uppsatsöfoingar i enlighet med folkskole- 
lärobokskommittéens grundsatser. 3 uppl. Sthm. 8:o. 120 s. 
Er. 0,60. 

Anm.: Tidskr. f. folkundervisn. 1892 s. 123, av Er. B[rate]. 
Sundén, D. A, Svensk språklära i sammandrag för de allmänna lä- 
roverken. 11 uppl. Sthm. 8:o. 4 + 281 s. Er. 1,50. 



Digitized by 



Cjoogle 



Lind: Bibliografi för kr 1892. 367 

Stmdén, D. Ä. Svensk spr&klära för folkskolan. 16 uppl. Sthm. 8:o. 
4 + 110 B. Kr. 0,50. 
— Ordbok ofver svenska språket under medverkan utgifven. H. 6. 

Sthm. 8:o. S. 545 -692 + XII s. Kr. 1,50. 
Söderwall, K. F. Ordbok öfver svenska medeltidsspråket. H. 13. 
Lund. 4:o. S. 121—232. Kr. 7. 

Sami. utg. af Sv. fornskriftsällsk. H. 103. 
Tamm, Fr. Supplement till Tålda skrifter av G. Stiernhielm. Glossar 
till Hercules ock Brölopps-Beswärs ibugkommelse. Ups. 8:o. 2 
+ 17 s. 
Tegnér j Es. Om genus i svenskan. Stbm. 8:o. 4 + 257 s, 

Särtr. ur Svenska akad:8 bandi, ifrån år 1886. YL 1891. 
Anm.: Finsk tidskr. 1893, 2 s. 232, av F. G[ustafsson]. 
Waldheim^ L. J. Der ächte kleine Schwede, oder die Kunst die 
schwedische Sprache in acht Tagen ohne Lehrer richtig lesen, spre- 
chen und schreiben zu erlernen. Mit beigefügter Aussprache. 6. 
Aufl. Hamburg. 16:o. 

b. Rättstavning. 
Ahlstrdni, K. A. Öfningskurs i svensk rättskrifning för flyttande folk- 
skolor. Vexiö. 8:o. 24 s. Kr. 0,10. 
Berättelse över förhandlingarna vid rättstavningsmötet i Stockholm 
den 17 ock 18 augusti 1892. 
Nystavaren IV s. 39—118. 
Krok, N. Repetitionsöfningar för rättskrifning. Lund. 8:o. 16 s. 

Kr. 0,15. 
Nor een. Ad. Rättskrifningens grunder. Om skrift och rättskrifning 
i allmänhet samt svensk rättstafning i synnerhet. Sthm. 12:o. 
48 s. Kr. 0,25. 

Studentforen. Yerdandis småskrifter n:r 42. 
Anm.: Finsk tidskr. 1892, 2 s. 59, av F. G[u8tafsson]. 
Om öfverenskommelser rörande rättskrifningen, synnerligast e-ä-tecknen. 

Verdandi 1892 s. 86-91. — Undert. Spe. 
Pipping, H. Några ord med anledning af det stundande rättstaf- 
ningsmötet. Hfrs. 8:o. 16 s. 

Särtr. ur "Nya svenska lärovärket 1882—92". 
Anm.: Finsk tidskr. 1892, 2 8. 59, av F. G[u8taf8son]. 
Stafsättet i folkskolans läsebok. I. Ordlista å ord med vacklande eller 
oregelbundet stafsätt. II. Rättstafningsregler till inlärande af lä- 
sebokens stafsätt. Till folkskolans tjänst af två lärare. Sthm. 
-16:o. 2 + 86 s. Kr. 0,15. 
Sienbäckj Elise. Rättskrifningsöfningar för nybegynnare i skolan och 

hemmet. Hfrs. 8:o. 23 s. Kr. 0,30. 
Sundén, B. A. Ny svensk rättskrifningslära för inlärandet af det ny» 
stafningssättet enligt sjette upplagan af Sv. akademiens ordlista. 
4 uppl. Sthm. 8:o. 4 + 92 s. Kr. 0,50. 
Svensson, A. Rättskrifningsöfningar. 9 uppl. Malmö. 8:o. 32 s. Kr. 0,15. 

A»mv rÖ» MORItlSK FILOLOOI X, KT vQht9 VI. 26 T 

Digitized by VjOOQIC 



368 Lind: Bibliografi för kr 1892. 

c. TUuter. 
Finska prästerskapets besvär ock Eongl. Majestäts därpä gifna 
Intioner från slutet af 1620-talet intill stora ofredens slut 
lade af K. Q. Leinberg. Hfrs. 8:o. 12 + 474 s. 
Skrifter utg. af Sv. lit. sällsk. i Finl. XXII. 
Handlingar rörande finska kyrkan och presterskapet. Med understöd 
af allmänna medel i tryck utgifna af K, G-, Leinberg. Första 
saml. 1535—1627. Jyväskylä. 8:o. XXXII + 512 s. 
Handlingar till belysning af Finlands kamerala förhållanden på 1500- 
talet. H. 1. Hfrs. 8:o. 8 + IV + 162 s. 
Utg. af Finska historiska samfundet. 
Historia trojana. En medeltidsroman om trojanska kriget från latinet 
öf^ersatt till svenska år 1529. Efter den enda kända handskrif- 
ten utgifven af Robert Qeefe. Sthm. 8:o. 7111 + 328 s. Kr. 5,25. 
Sami. utg. af Sv. fornskr. sällsk. H. 104. 
[Lilla Birgitta Boken, ett femhundraårsminne af heliga Birgittas in- 
skriftdng i helgonens bok, 1391 d. 7 Oktober]. 

Innehåller bref, böner ock uppenbarelser af hel. Birgitta m. m. 
i textning och med ornering från 1300 — 1500-talen. Utgifrare: 
H. Wieselgren, Äug. Lindegren, Anna Berglund^ Älg. Båriztll 
ock Qu8t. Hedberg. 19 blad. 4:o. 
Svenska medeltidspostillor effcer gamla handskrifter utgifna af Q. E. 
Klemming. D. 3, h. 2. Sthm. 8:o. S. 161—352. Er. 3. 
Sami. utg. af Sv. fornskr. sällsk. H. 102. 
Svenska riksrådets protokoll. Med understöd af statsmedel i tryck 
utgifvet af k. riksarkivet genom Severin Bergh. VII. 1637 — 39. 
H. 1. Sthm. 8:o. 372 s. Kr. 4,76. 
Handl. rör. Sveriges hist. Ser. 3. 
Svenskt diplomatarium från och med 1401 utgifvet af riksarkivet ge- 
nom Carl Silfversiolpe. III, h. 6. Sthm. 4:o. S. 529->625. 
Kr. 2,50. 
Sverges traktater med främmande makter jemte andra dithörande hand- 
lingar utgifna af O. 8, Rydberg, D. III, 2. 1436—1483. Sthm. 
8:o. S. 161—384. Kr. 7. 
Tamm^ Fr. Anmärkningar till östgötalageii (textkodex). 
Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 24 - 36. 

G. Dialäkter. 
a. Orammatik ock läkaikografi. 

Ädler, J. Q. C. Die Volkssprache in dem Herzogthum Schleswig seit 
1864. 

Zeitschr. der Ges. f. schlesw.-holst.-lauenb. Gesch. XXI s. 3—136. 
Clausen, H. V. Folkesproget i Sønderjylland. 
• Sønderjydske Aarb. 1892 s. 182—212. 

FeUherg^ H. F. Bidrag til eu ordbog over jyske almuesmål. Udgivet 
af Universitets- jubilæets danske samfund. H. 8, 9. Københ. 8:o. 
S. 561—704. Kr. 2 + 2,60. 



Digitized by 



Google 



Lind: Bibliografi för kr 1892. 369 

Freudenthal, Ä. 0. Porthan, Finlands första svenska dialektforskare. 
Sv. lit. sällsk:8 i Finl. förhandl. o. npps. 6. 1890—92 s. 51 
—69. 
Geete^ E. Något om folketymologi. 

Ord och bild 1892 s. 164—173 ock 206-211. 
Karsten, A. Eökarsm&lets ljud- ock formlära. Akad. avhandl. Sthm. 
8:o. 154 8. 

Sv. landsmålen XII, 3. — Med "smärre rättelser" till dissert. - 
uppl. 
Kryger, J. K, Sjællandske sprogprøver. 

Dania I s. 304—306. 
Larsen, A» B. Oversigtskart over visse dialektfænomeners udbredelse 
i Kristiansands stift. Kra. 8:o. 8 s. Kr. 1. 

Yidensk. selskis i Kristiania Forhandl. 1892. N:o 9. 
Vendelig H. Pedersöre-Purmo-målet. Ljud- och formlära samt språk- 

prof. Hfrs. 8:o. VII + 232 s. 
— Nyländska etymologier. Hfrs. 8:o. 6 + 50 s. M. 1. 

• 
a. Takster. 

Arbman, Rosa. Trö å älvåru. Östersund. 8:o. 30 s. Kr. 0,25. 

Pä jämtmäl. 
Christensen, J, P. "Grisin". Fortælling i jydsk Mundart (Sønder- 
herreds). Med 20 Illustr. af N. WiweL Aarhus. 8:o. 26 s. i 
Ktogr. Kr. 1,26. 
EngeJke, V. Hälsingesägner. 2:a samlingen. Sthm. 8:o. 20 s. 

Sv. landsmålen VII, 10. 
Jakobsen, A, Tæjelownsjow. Øjebliksbilleder i jydsk Mundart. 1. og 
2. Aften. 2. (^1. Aarhus. 8:o. 52 o. 50 s. — 3. og sidste 
Aften. Aarhus. 8:o. 60 s. Kompl. Kr. 2,60. 
Anm.: Dania II s. 78, av H. F. Feilberg. 
Jämtmålsberättelser samlade och utgifha af Anders Jämte. I. Öster- 
sund. 8:o. 82 s. Kr. 0,25. 
Lustiga frieriäfventyr på dalmål från Orsa, Mora^ Elfdalen och Rätt- 
vik. 2 uppl. Sthm 1888. 8:o. 8 s. Kr. 0,10. 
Nygren, A. J. Byyrallor. III. Slamras, stöukas å risonääras po hälg 
å sykn. Historier på österbottniskt bygdemål. Borgå. 8:o. 64 s.' 
» Kr. 0,75. 
Om en trollhara. £n jakthistoria på gestrikefinnmål upptecknad och 
illustrerad af Erik Hedberg. 

Ord och bild 1892 s. 162—163. 
Tveten, H. N. Sagn fra Telemarken. Med forord af M. Klingenberg 
Gjerløw og Moltke Moe. Med titelbillede og 4 andre illustr. 
Kra. 8:o. 10+148 s. Kr. 1. 

Parroanns Illustr. fam. læsn. nr. 37, 38. 



Digitized by 



Google 



570 Lind: Bibliografi för &r 1892. 

IV. Runkunskap ock mytologi. 

Kermode, P. M. C. Catalogue of the Manke crosses, with the runic 
inscriptions and various readings and renderings compared. 2 ed. 
Ramsey. 8:o. VIII + 60 s. 

Anm.: The Academy 1892, 2 s. 198, av G. Stephens. — Liter. 
Centralbl. 1898 sp. 985, av [E. Mo]gk. 
Litffler, L. Fr. Bidrag till tolkningen av Tune-stenens runinskrift. 

Tipps, studier tillegn. S. Bugge s. 1 — 5. 
Easmussefij B, C. Lidt vedrørende min archæologiske Virksomhed, 
fornemlig mine Runelæsningers Historie. Med 4 lithogr. Tavler. 
Københ. 8:o. 32 s. Kr. 0,50. 
Simpsofij H. F. M. The Southesk and other rune prime-staves or 
Scandinavian wooden calendars. 

Proceed, of the Boc. of antiqu. of Scotland XXV s. 256—332. 
— On two rune prime-staves from Sweden and three wooden alma- 
nacs from Norway. 

Proceed, of the soc. of antiqu. of Scotl. 1891-92 s. 358-378. 
Wilser, L. Über die Stellung der germanischen Runen. 

Karlsruher Alterthumsverein I s. 27 o. ff. 
Wimmer ^ L, F, Ä. Sønderjyllands historiske Runemindesmærker. Fest- 
skrift fra Kjøbenhavns universitet i anledning af deres majestæter 
kong Christian IXs og dronning Louises guldbryllup d. 26 maj 
1892. Københ. 4:o. 55 s. 

Anm.: Anz. f. deut. altert. 1893 s. 11 — 32, av Herm. Möller. 
— Revue critique 1893, 1 s. 406, av E. Beauvois. — Arch. f. 
Anthropol. XXI s. 460, av J. Mestorf. 



Gröndalj B, Um Sæmundar-Eddu og norræna godafrædi, skoåanir 
Bugges og Rydbergs. 

Timarit 1892 s. 82—169. 
Hjelmqvistj T. Fylgjoma. Föredrag. 

Läsn. för folket 1892 s. 161—191. 
Hollander, A. G. Ur svearnes förskandinaviska historia. Om li^Q^et 
af Asahem och nordiska gudalärans ursprung med särskild hän- 
syn till Herodoti berättelse om asovska skyterna. Med bihang 
om celtogotisk eller alfisk gudalära. Borås. 8:o. 6 -|- VIII + 
74 s. Kr. 1,76. 
Jönsson y Finnur. Mytiske forestillinger i de ældste skjaldekvad. 

Arkiv f. nord. filol. IX s. 1—22. 
Kauffmannj Fr. Vingolf. 

Zeitschr. f. deut. altert. N. F. XXIV s. 32—41. 
Kögel, B. Idis und Walküre. 

Beitr. z. gesch. d. deut. spr. u. Ht. XVI s. 502—508. 



Digitized by 



Google 



Lind: BibUografi för &r 1892. 371 

Losch ^ Fr. Balder ond der weisse Hirsch. Ein Beitrag zur deut- 
schen Mythologie. Stuttg. 8:0. IV + 197 s. M. 3,76. 

Anm.: Liter. Centralbl. 1893 sp. 988, av [E. Mo]gk. — Anz. 
f. deut. altert. 1893 s. 209—214, av R. M. Meyer. 
Meyer, W, Zur Hildensage. 

Beitr. zur Gesch. d. deut. spr. u. lit. XVI s. 516 — B32. 
Nareen, Ad. Fornnordisk religion, mytologi och teologi. Populär före- 
läsning, hällen till förmän för egyptiska museet i Upsala den 9 
mars 1892. Ups. 8:0. 11 s. 
Särtr. ur Svensk tidskr. 1892. 
— Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal. 

Upps. studier tillegn. S. Bugge s. 194 - 225. 
Olrik, A. Nyere tysk literatur om Sigurd og Brynhild. 

Dania I s. 287—300. 
Petersen, S. Vore forfædres gudesagn. For folkeskolen og videre- 
gaaende skoler. 2. udg. Gjennemset af O-, Storm. Kra 1891. 
8:0. 48 s. Kr. 0,35. 
Sander, N. F. La mythologie du Nord éclairée par des inscriptions 
latines en Germanic, en Gaule et dans la Bretagne ancienne des 
premiers siécle de notre ére. Etudes. Sthm. 8:0. 4 -f 188 s. 
+ 1 pi. Kr. 3,60. 

Anm.: Liter. Centralbl. 1893 sp. 1053. — Zeitschr. des Vereins 
f. Volksk. 1893 s. 231, av K. W[einhold]. 
Schuller US, A. Seelenkult. Vortrag. Hermanst. 8:0. 15 s. 
Sijmons, B. De ontwikkelingsgang der germaansche mythologie. Hede- 
voering. Groningen. 8:0. 28 s. 

Anm.: Zeitschr. des Vereins f. Volksk. 1893 s. 230, av K. 
W[einhold]. 
Wadstein, E. Alfer ock älvor. En språkligt-mytologisk undersökning, 
üpps. studier tillegn. S. Bugge s. 152—179. 



V. Arkeologi ock kulturhietoria. 

Béhrendtz, F. Kalmar museum. Vägledning för besökande. Kalmar. 

8:0. 4 + 80 B. Kr. 0,75. 
Baltzer, L. Hällristningar frän Bohuslän. Ny serie. H. 1. Gbg 
1891. Fol. 4 pl. 

Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 463, av J. Mestorf. 
Bendixen, B. E. Fornlevninger i Hardanger. (Forts.) 

Foren. t. norske Fortid8minde8m:s Bevar. Aarsberetn. f. 1891 
s. 13—51. 
Brenner, O. Die Zeit der germanischen Besiedelung Skandinaviens 

Anz. f. deut. Altert. 1892 s. 413-418. 
Ekhoff, E. Hällristningar pä Kinnekulle. 

Sv. fomm. förenrs tidskr. VIII s. 102—126. 

Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 464, av J. Mestorf. 



Digitized by 



Google 



372 Lind: Bibliografi för år 1892. 

Fynd af fornsaker i Gestrikland. 

Meddel, af Gestrikl.'s fornm. foren. 1892 s. 33—37. 
Hildebrand^ H, Fynd fr&n Gamla Uppsala. (Forts.) 

Antikv:8 akadis månadsbl. 1891 s. 156—162. 

— Prosten Axel Lundhs samling. (Inv. 8966). 

Antikvis akad:8 månadsbl. 1891 s. 170—180. 
Lagerberg, C. Göteborgs mnseum. Kortfattad vägledning genom hi- 
storiska af delningen och myntkabinettet. Till besökandes tjenst 
på uppdrag af musei styrelse utarbetad. Gbg. 8:o. 64 s. Kr. 0,30. 
Meddelelser fra Nationalmuseets danske Samling. Stenalderen af Kr, 
Bahnsan. — Jernalderen af C Neergaard. 

Aarb. f. nord. Oldkynd. 1892 s. 161-206 ock 207—341. 
Mestorfj J. Aus dem Steinalter. 

Mitteil, des anthropol. Vereins f. Sch les w .-Holst. H. 5 s. 9—24. 
MontelitM, 0. öfversigt öfver den nordiska forntidens perioder, intill 
kristendomens inforande. 

Sv. fomm. förenis tidskr. VIII s. 127-163. 

Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 465, av J. Mestorf. 

— Zur Chronologie der jüngeren Steinzeit in Skandinavien. 

Korresp.-Bl. d. deut. Ges. f. Anthropol. XXII s. 99 o. ff. 
MüUr, 8. Det store Sølvkar fra Gunderup i Jylland. 

Nord. fortidsminder. H. 2. 

Anm.: Nord. tidskr. (Letterst.) 1893 s. 246, av O. Montelius. 
Nicolaissen y O, Undersøgelser i Østfinmarken 1891. 

Foren. t. norske fortidsmindesmrs Bevar. Aarsberetn. f. 1891 s. 
1^12. 
Nicolaysen, N. Udgravninger i 1891. 

Foren. t. norske Fortidsmindesm-.s Bevar. Aarsberetn. f. 1891 
s. 76-87. 

— Antikvariske Notiser. 

Foren. t. norske Fortidsmindesm:s Bevar. Aarsberetn. f. 1891 

8. 151—163. 

Nordiske Fortidsminder udgivne af det kgl. nordiske Oldskriftselskab. 

Avec des resumés en fran^ais. H. 2. Københ. 4:o. S. 35—68. 

-j.pl. VI— XIV. 

Olsson^ P. Några minnen från Medelpads och Ångermanlands stenålder. 

Sv. fomm. fören:s tidskr. VIII s. 98—101. 
BosSj i. Undersøgelser i Nordhordland og Søndhordland. 

Foren, t. norske Fortidsmindesm:s Bevar. Aarsberetn. f. 1891 
s. 52—59 + 3 kartor. 
Spliethf W. Ein Gräberfeld der jüngeren Eisenzeit auf Föhr. 

Mitteil. des anthropol. Vereins f. Schlesw. -Holst. H. 5 s. 27-33. 
Statens historiska museum och k. myntkabinettet. Samlinganias till- 
värt okt. — dec. ^ 

Antikv:s akad:s månadsbl. 1891 s. 149—156. 
Steenstrupj J. J. 8. Yak-Lungta-Bracteateme, Archæologernes ''nor- 
diske Gruppe af Guldbracteater'' fra den »Idre Jernalder, betrag- 



Digitized by VjOOQIC 



Lind: Bibliografi for &r 1892. 87a 

tede som særegne Minder om en Eulturforbindelse imellem Høj- 
Asiens og det skandinayiske Nordens Folkefærd i tidlige Aar- 
hundreder af vor Tidsregning, nærmest i Folkevandringstiden. 
Københ. 4:o. 168 s. + 7 pi. Kr. 7. 

Yidensk. Selsk:s Skrifter. R. 6. Hist. og filos. Afd. I, 2. 
Visirandi P. G. Norrländska fomsaker från stenåldern i Nordiska museet. 

Sv. forum, forenis tidskr. VIII s. 87—97. 
Ziegler, JR. Undersøgelser i Romsdal 1891. 

Foren. t. norske Fortidsmindesm.-s Bevar. Aarsberetn. f. 1891 
s. 60—75. 
Gra^feltj G. Finlands städers vapen. 

Histor. arkisto XII s. 199 — 231. — Även i särtryck. 
Hyckert, B. E, Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar, 
praktmynt och belöningsmedaljer efter 1874 jämte några från 
äldre tider. Sthm. 8:o. V + 220 s. 
v Numismat. meddel. XIII. 
Peiersen^ Henry. Danske adelige Sigiller fra Middelalderen. Afbild- 
ningerne tegnede af E, Rondahl, reproducerede ved zinkætsninger 
af F. Hendriksen. H. 1 — 3. Københ. Fol. 20 s.-}- 25 pi. 
Wrangel, F. U. Några ord till utredande af frågan om Vasavapnete 
betydelse. 

Sv. autografsällsk:s tidskr. II s. 77—80. 



Af bildningar af föremål i Nordiska museet. Utgifha af Artur Hon 
igelius. 4 ock 5. Svenska gårdar och byar. Sthm. 4:o. 8 8.+ 
16 pl. — 7 ock 8. Sthm. 4:o. 4 s. + 6 pl. 
Andersen, J. P. Jydsk Husflid før og nu. 

Jylland. Maanedsskr. 1892 s. 117—126. 
Bang, F. Latinskoleliv og Studenterliv som Indledning til Præste- 
gaardsliv i Danmark og Norge mest i det 16. og 17. Aarhun- 
drede. Københ. 8:o. 304 s. 
Bjamaäon, p. Fyrir 40 arum. 

Timarit 1892 s. 170—258. 
Bonsdorff, C, v. Hvad forstods med majmiseriet? 

Histor. arkisto XII s. 117—128. 
Byskomakaren Jonas Stolts minnen från 1820-talet. Anteckningar från 
Högsby socken i Småland, ntgifna från Nordiska museet. Med 
25 träsnitt och en karta öfver trakten kring Högsby. Sthm. 8:o. 
4+in + 94 s. Kr. 2. 

Bidr. t. vår odlings häfder ntg. af A. Hazelius. 5. 
Christensen, C. F. Fra Herregaardsslagternes Tid. 

Museum 1892, 1 s. 97—106. 
Dem, J. K. Fra Kjøbenhavn i Tyverne. Barndoms Erindringer. 

Aarb. f. dansk kulturhist. 1892 b. 210—223. 
Ouämundssmf F. Litklsdi. 

Art f. nord. filol. IX s. 171—198. 



Digitized by 



Google 



374 Lind: BibliograCfi för år 1892. 

&f4Smund88on, V. Fdstbrædralsg. 

^jér ritgjöräir sendar Påli Melsted s. 29—55. 
Hansen, P. Jens Lange på Rødkilde og hans Bønder. 

Aarb. f. dansk kulturhist. 1892 s. 105—209. 
Hau9m, JR. En episod ur den finska landtadelns lif under förra 
h&lften af 1600-talet. 

Sv. lit. säll8k:s i Fini. forhandl, o. upps. 7. 1892—93 s. 20-47. 
Hoppe, F. En Vandledning fra Slutningen af det 16:de Aarhundrede. 

Illustr. Tidende. Bd. 33. 1891—92. N:r 18. 
Hvad alt en hofmåstare fordom hade att göra. Meddeladt af B. Hausen, 

Finsk tidskr. 1892, 1 s. 235—36. 
Jacob, G, Welche Handelsartikel bezogen die Araber des Mittelalters 
aus den nordisch-baltischen Ländern? 2. Aufl. Berlin 1891. 
8:o. 83 s. 
Krarup, Fr. Et politisk Smædeskrift fra 1679 og dets Følger. 

Museum 1892, 2 s. 266—292. 
Kristensen, E, T. Gamle folks fortællinger om det jyske almueliv, 
som det er blevet ført i mands minde, samt enkelte oplysende 
sidestykker fra øerne. Afd. 1 — L Kolding 1891. 8:o. 104, 192, 
144 o. 160 s. Kr. 6,85. 

— Kuriøse Overhøringer i Skole og Kirke. Optegnede efter Folke- 
munde til lærerigt Exempel og megen Fornøjelse for nuværende 
og vordende Pædagoger. Saml. 1. Aarhus. 8:o. 100 s. Kr. 1. 

— Den jyske bondes festlige sammenkomster saaledes som de har 
været holdte i mands minde. 

JyUand. Maanedsskrift. 1892 s. 108—111, 161—164 ock 241 
—244. 
Lund^ O. Oamle Dage i Helsingør. 1800—1830. 

Museum 1892, 1 s. 65—96, 129—158 ock 210—249. 
Maurer, K. Das Schneeschuhlaufen in Norwegen. 

Zeitschr. des Vereins f. Volkskunde 1892 s. 301—313. 
Mtijborg, JB. Slesvigske Bøndergaarde i det 16de, 17dé og 18de Aar- 
hundrede. Folkeudgave. H. 4—9. Københ. 4:o. S. /7— 220. 
Anm.: Liter. Centralbl. 1892 sp. 296. — Finsk tidskr. 1893, 1 
s. 55, av C. G. E[stlander]. 

— Bidrag til Portenes og Dørenes Historie. 

Tidsskr. f. Kunstindustri 1892 s. 172—184. 
Meidell, Fr. En Herredagsdom af 13. Maj 1636, der belyser Tilstan- 
dene i Kolding under Hærens Mytteri i Sept. 1627. 

Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 206—222 o. 
367—370. 
Natur, folkeliv og folkeliro af Th. 8. Bauhenæs. D. 7. Ullensvang. 

Bergen 1891. 8:o. 2 -1-588 s. Kr. 4,50. 
Nielsen, Ant. Småtræk af livet i ældre tider. Fortalte af ''gamle 
Nielsen", nedskrevne af hans søn. 
Dania I s. 276—282. 
Nissen, J. V. Bidrag til Skildringer af Forhold i Nørre og Sønder 



Digitized by VjOOQIC 



Lind: BibUografi för kr 1892. 376 

Herred, Randers Amt, i Tiden fra 1850 og derefter, optegnede 
loo9. 

Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 97—149. 
Nyrop, a Et Stykke dansk Haandværks og Fabrikshistorie. 

Museum 1892, 2 s. 15—54 ock 166—192. 

— Fra Danmarks ældste Lavsskraaer særlig med Hensyn til Forholdet 
mellem Mestere og Svende. 

Aarb. f. dansk kulturhist. 1892 s. 61 — 104. 

— Træk af dansk Lavsordning. liavenes Ophævelse i det 16de og 
17de Aarhundrede. 

Beretn. om det 6te danske Industrimøde s. 317 — 345. 
Nyrop^ Kr, Vandrende æmter og æmner. I. De disputerende professorer. 

Dania II s. 49—54. 
Olsen, B. Bryllup i fordums Tid. 

Tidsskr. f. Kunstindustri 1892 s. 77-89. 

— Glas og Bly i Vinduer. 

Tidssicr. f. Kunstindustri 1892 s. 54-62 ock 129-135. 
Petersen, S, P. Landbrug før og nu. Blade af den danske Bonde- 
stands Historie. Aarhus. 4:o. 88 s. 
Steile, O. B, Beretning om julens feirende i Vang, Vålders i Norge 
omkring år 1860. 

Samf. t. Nord. museets framj. Meddel. 1890 s. 33—39. 
Stuck€f7berg, Fr, 1 Bremerholms jern. 

Hist. Tidsskr. (dansk) R. 6. III s. 666-691. 
Sundt, Eilert, Om renligheds-stellet i Norge. Til oplysning om flid 
og fremskridt. I. Kra 1891. 8:o. XXX + 79 s. Kr. 0,30. 
Bibi. f. de tusind hjem nr. 504—506. 
Såvej P. Ä. Hafvets och fiskarens sagor samt spridda drag ur Got- 
lands odlingssaga och strandallmogens lif. 2 uppl. Visby. 8:o. 
107 8. Kr. 1. 
Thyregod, C. A, Kulturhistoriske Smaatræk fra Jyllands Fortid. Ild 
og Lys. Ulovlig Brændevinsbrænding. 

Museum 1892, 1 s. 373-376 ock 2 s. 374—380. 
Wieselgren, H, Med prestaf och profoss. Två diplomaters fard i 
Finland 1616. 

Kalendern ''Ljus åt vårt folk''. S. 19—37. 
Zahrttnann, M. K. Tilstande og Personer paa Bornholm efter Krigen 
1658. 
Museum 1892, 2 s. 1—14. 



Broek^ P. Egenhændige Arbejder udførte af Medlemmer af det danske 
Kongehus. 

Tidsskr. f. Kunstindustri 1892 s. 103-115. 
— Kongedragter paa Rosenborg. Dragterne fra Christian den Femtes 
indtil Christian den Syvendes Tid. 

Tidsskr. f. Kunstindustri 1892 s. 41—53. 



Digitized by 



Google 



876 Lind: Bibliografi för &r 1892. 

Brockf P. Musée chronologique des rois de Danemark an chateau d» 
Rosenborg. Apercu déscriptif avec 89 gravnres. Købenb. 8:o. 
124 s. Kr. 2. 
Även på engelska. 

Dietrichson, L, De norske staykirker. Studier over deres system, op- 
rindelse og historiske udyikling. Et bidrag til Norges middel- 
alderske bygningskunsts historie. Med 300 illustrationer. Era. 
8:o. XXIV + 626 s. Kr. 15. 

Anm.: Nord. tidskr. (Letterst.) 1891 s. 687, av H. Hildebrand. 
— Liter. Centralbl. 1893 sp. 732. — Finsk tidskr. 1892, 1 s. 
141, av J. Abrenberg. 

— En norsk bondemaler i det 18:de århundrede. 

Nord. tidskr. (Letterst.) 1892 s. 1—13. 
Hildebrand, H, Sankt Joran och draken. Med tre bilder. 
Ord och bild 1892 s. 289—294. 

— Barlingbo-skriuet. 

Antikv:s akad:s månadsbl. 1891 s. 180—183. 

— Ett skrin af hvalrosstand. 

Antikvrs akad:s månadsbl. 1891 s. 183—189. 

— Kyrkobeskrifningar. 

Antikv. akad:s månadbl. 1891 s. 189 — 192. 

Jørgensen^ Ä. D. De danske regalier. 

Tidsskr. f. Kunstindustri 1892 s. 100—103. 

Kunst og haandverk fra Norges fortid udg. af Foren, til norske for- 
tidsmindesmærkers bevaring ved N. Nicolaisen. H. 10. Kra. 4:o. 
S. 29-30 + pl. LXXII-LXXX. 

Minnen från Nordiska museet. Af bildningar af föremål i museet jämte 
åtföljande text. Under medverkan af flere konstnärer och för- 
fattare utgifna af Artur Hazelius. Bd. 2, h. 3, 4, Tvär fol. 
17 s. + 6 pl. Kr. 2 för häfte. 

Ossbahr^ C. A, Studier i Nordiska museets rustkammare. 2. 
Samf. t. Nord. musrs främj. Meddel. 1890. S. 3—11. 

Petrelli, T, J, Anteckningar om svenska och finska fanor och standar 
under konungarne Karl X Gustaf och Karl XI intill 1686. Med 
8 planscher i färgtryck samt förteckning öfver danska, polska 
och brandenburgska troféer. Sthm. 8:o. 6 + 164 + 34 s. +8 pl. 

Tegninger af ældre nordisk Architektur udg. af O. F^ Kochy F. J. 
Mørk-Hansen og E. Schtødte. 2. Saml. 4. R. H. 5. Københ. Fol. 



Djurklou, G. ^'Den onde" i folktron. 

Sv. forum. fören:8 tidskr. VIII s. 196—202. 
Feilberg, H. F. Der Vampyr. 

Am Urquell III. 
— Levende begravet. 

Aarb. f. dansk kulturhist. 1892 s. 1—60. 

Anm.: Dania I s. 315, av A. 0[lrik]. 



Digitized by 



Google 



Lind: Bibliografi för &r 1B92. B77 

Feilberg^ H. F. TodtenfetiBche im Glauben nordgermanisoher Völker. 
Am Urquell II, III. 
— Der Eid im Volksleben. 

Am Urquell III s. 184-188. 
Folksägner fr&n Småland och Östergötland. Rike Jon i Oftllstad. (£n 
lefhadsteckning fr&n Östergötland) ; Tvenne roliga k&rleksbref m. m. 
skrattretande från Småland. Dels upptecknade och dels samlade 
af Folles. Malmö. 82:o. 82 s. Kr. 0,25. 
€^as^ E, Om falske Folkesange. 

Dania II s. 58 — 59. 
Hammarstedt, E. Behandling för ^engelska sjukan'^ på 1850-talet. 

Samf. t. Nord. museets främj. Meddel. 1890 s. 30—82. 

Hammerichf Ä, Musiken ved Christian den Fjerdes Hof. Bidrag til 

dansk Musikhistorie. Akad. afhandl. Københ. 8:o. 258 s. 

Anm.: Hist. Tidsskr. (dansk) R. 6 IV s. 420-444, av S. A. 
E. Hagen. — Nord. tidskr. (Letterst.) 1893 s. 244, av H. J. 
Huitfeldt-Kaas. 
Hovmanden og præsten. 

Dania II s. 61 — 64. 
Islenzkar gåtur, t)ulur og skemtanir, gefnar ut af hinu islenzka bok- 

mentafjelagi. IV. Københ. 8:o. S. 225— 406 + titelbl. 
J6ns3on^ Finnur, Um galdra, seiS^ seidmann og völur. 

^rjår ritgjördir sendar Pali Melsted s. 5—28. 
Kahle, B. Aus isländischer Volksüberlieferung. 

Germania N. F. XXIV s. 369—380. 
Kjendskab til Lægekunsten blandt Oldtidens Nordboere. 

Ugeskr. f. Læger. 4. R. XXV s. 235—238. 
Kristensen^ E, T, Danske sagn, som de har lydt i folkemunde. Ude- 
lukkende efter utrykte kilder. Afd. 1. Bjærgfolk. Aarhus. 8:o. 
464 8. Kr. 4,65. 
Laub^ Th. Studier over vore folkemelodiers oprindelse og musikalske 
bygning. 

Dania II s. 1—16. 
Nicolaissen, O. Fra Nordlands fortid. Sagn og Smaabilleder. 2. Saml. 

Kra 1891. 8:o. 6 + 119 s. Kr. 1,20. 
Nielsen, A. C. Skildringer og Sagn fra Vest-Himmerland. . 

Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 340-351. 
Nielsen, O. Bemærkninger om Nutidens danske Folkesagn. 

Dania II s. 35—48. 
Nyropy Kr. Skomageren og kalven. 

Dania I s. 283—286. Jfr. II s. 68—71. 
Olrik, A. Märchen in Saxo Ghrammaticus. 

Zeitschr. des Vereins f. Volkskunde 1892 s. 117—123, 252— 
258 ock 867-374. 
Philochoros-album. Gamla svenska dansar och låtar samlade af före- 
ningen Philoohoros i Upsala. Sthm. 4:o. XI + 32 s. Kr. 2,5a.- 
Med historik över föreningen av FrUiof Holmgren. 



Digitized by 



Google 



378 Lind: Bibliografi för &r 1892. 

Sande, O. Segner fraa Sogn. 11^ h. 1—8. Bergen. 8:o. 48 s. Kr. 0,40. 
Svenska folksagor utgifha af Joh. Nordlander. Xllustrerade af Jenny 

Nyström. Sthm. 8:o. 6 + 121 s. Er. 2^25. 
I>i69sögar. 

Huld II sT 35-79. 
Yigström, Eva. Spöken och gastar. Tro och sägner om foglar. Anteck- 
ningar, gjorda i Västra Göinge härad i Sk&ne under y&ren 1889. 
Samf. t. Nord. museets främj. Meddel. 1890 s. 17—29. 
Visor ock melodier samlade af V. Carlheim-Gyllenskiöld, Sthm. 8:o. 
166 8. 

Sv. landsmålen VII, 7. 

VI. Aldre rättsvetenskap, Mstorbi ock topografi. 

Amira, K, v. Nordgermanisches Obligationenrecht. II. Westnordisches 

Obligationenrecht. 1. Hälfte. Leipz. 8:o. 384 s. M. 12. 
Hude, Ä, Danehoffet og dets Plads i Danmarks Statsforfatning. Akad. 

Afh. Københ. 8:o. 228 s. Kr. 3. 
Maurer, K. Das Bekenntnis des christlichen Glaubens in den Gesetz- 
büchern aus der Zeit des Königs Magnus lagaboetir. 

Sitzungsber. der philos.-philol. Classe der bayer. Akad. der 
Wissensch. 1892 s. 637—581. 
Melsted, B. Th. Um al|)ingi. 

i>rjår ritgjördir sendar Pali Melsted s. 56 — 92. 
Vetter, F, Thingvellir und die altisländische Landesgemeinde. 

Schweiz. Rundschau 1892. 
Winroth, A. Familjerätt: Äktenskaps ingående. Lund. 8:o. XVI-f 
309 8. Kr. 5. 

Ur mina föreläsningar II. — Svensk rättsutveckling till 1734 
års lag 8. 68—141. 



Barfod, Fr. Danmarks Historie fra 1536 til 1670. III. Fra 1625 til 

1660. Københ. 8:o. 376 s. Kr. 4,25. 
Erslev, Kr. Sven Estridsøn og Biskop Vilhelm. 

Hrst. Tidsskr. (dansk) R. 6 III s. 602-626. 
Godty c. Bischof Waldemar von Schleswig und die Cistercienser von 
Guldholm. Ein Beitrag zur Geschichte Schleswigs im 12. und 13. 
Jahrhundert. 

Zeitschr. der Ges. f. seh les w. -holst. -lauenb. Gesch. XXI s. 139 
-186. 
Ooudie^ G. Some forgotten incidents and personages in the local hi- 
story of Shetland. 

Proceed, of the Soc. of antiqu. of Scotland 1890-91. s. 30-63^ 
.— A norwegian conveyance of land in Shetland 1537. 

Proceed, of the Soc. of antiqu. of Scotland 1890—91 s. 188 
-195. 



Digitized by 



Google 



Lind: Bibliografi för &r 1892. 379 

Hansen, Ä. M. Om indyandringen i Skandinavien. [Kra 1891]. 8:o. 
25 8. + 1 karta. 

Särtr. ur Det norske geogr. selskis årbog II. 1890 — 91. 

Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 469, av J. Mestorf. 
JénssoHf Finnur. Ex annalibus islandicis a. 422 — 1817. 

Script, rerum german. XXIX s. 267 — 268. 

— £x historia piratarum Jomensium a. 974. 

Script, rerum german. XXIX s. 322 ff. 

— £x historik regum danorum dicta Knytlingasaga. 

Script, rerum german. XXIX s. 271 — 322. 
Lange^ A, J. Biografiske meddelelser om biskopernes i Oslo bispe- 
dømme under katholicismen. Trykt som manuskript. Era 1891. 
8:o. 46 s. 

Särtr. ur ^'St. Olaf" 1891. 
L 'evangelisation de PAmérique avant Christophe Colomb. 

Compte rendu du congrés scientif. internat, des cathol. 1891. 
5. sect. 8. 170. 
Lindholm, Ä. J. Bidrag till kännedomen om Finlands ekonomiska 
tillstånd under tidskiftet 1634—1654. Akad. afh. Hfrs. 8:o. 
6 +156 + XIII s. 
Meidell^ Fr. Et Vidnesbyrd om jydsk Patriotisme under Krigen 1 644 
—1645. 

Saml. t. jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 255—260. 

— Fra Invasionstiden 1627—8. 

Saml. t. jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 244—254. 

— Et Par Oprør i Aalborg i Perioden mellem Kalmarkrigen og den 
tydske Krig. 

Saml. t. jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 223—243. 
Olrih.^ U. Konge og præstestand i Danmark indtil 12. aarhundredes 
begyndels«. Akad. afh. Københ. 8:o. 8 + 280 s. Kr. 4. 
Konge og præstestand i den danske middelalder. Bd. 1. 

— Biskop Valdemar og den danske krone. 

Aarb. f. nord. Oldkynd. 1892 s. 342—384. 

— Den danske biskop Tymme (Thietmar) af Hildesheim. 

Hist. Tidsskr. (dansk) R. 6 III s. 693—710. 
Boos, W. The swedish part in the viking expeditions. 

The engl. hist, review 1892. 
Bosenørn, M, U, Slaget paa Grathede. 

Saml. t. jydsk Hist, og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 159—180. 
Sars^ J. E. Udsigt over den norske Historie. D. 4. Kra 1891. 8:o. 

2 + 357 8. Kr. 5. 
Taranger, Abs, Den angelsaksiske kirkes indflydelse paa den norske. 
Udg. af den norske historiske forening. H. 3. Kra 1891. 8:o. 
S. 321— 459 + XII s. Kompl. kr. 5,50. 
Wadstein, E. Om Olov Trätälja ock hans binamn. Københ. 8:o. 12 s. 
Särtr. ur Aarb. f. nord. Oldkynd. 1892. 



Digitized by 



Google 



380 Lind: Bibliografi fer &r 1892. 

AMinj G. Yinlandsförderna samt deras betydelse och följder. 
Sv. fam. joum. Svea 1892 nr. 48, 44, 45. 

Bar/od^ Ä. Bidrag til Øklosters og Oxholms Historie. 

Saml. t. Jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 26—70. 

Behm, V. Anteckningar om Lockne socken år 1892. Östersund. 8:o. 
70 8. Kr. 1. 

Bergman, C, J, Visby. Korta anteckningar om stadens topografi, hi- 
storia, fomlemningar och nejder. 2 uppl. Visby. 8:o. 4 + 72 s. 
Kr. 0,60. 

Bergström^ G, Arboga krönika. I. Medeltidsminnen. Örebro. 8:o. 
X + 207 8. Kr. 3. 

Bidrag till Nordens äldsta kartografi. Vid fyrahnndraårsfesten till 
minne af nya verldens upptäckt utgifvet af Svenska sällskapet for 
antropologi och geografi 1892. Sthm. Fol. 3 bl. + 9 kartor. Kr. 30. 

Bonsdorffy C. v, Åbo stads historia under sjuttonde seklet. H. 2. 
Hfrs. 8:0. S. 143-412. M. 8. 

Bidrag till Åbo stads hist. Andra serien. 

Brilioihj H, Wreta. Klosterminnen. Västerv. 8:o.4 + 67 s. 

Bøtfiger, L. J, Æbeltofb og Omegn (Mols) nærmest til c. 1814. H. 1. 
Aarhus. 8:o. 104 s. 

Baæ, L. Det gamle Christiania 1624—1814. 2. omarbejdede og for- 
øgede Udgave. Kra 1891. 4:o. 12 + 436 s. + 1 pi. 

Ehrenheim^ E. v. Grönsö. II. Sthm. 8:o. S. 27— B6. 

Engelhe^ V. Ett blad om Vads by i Sdderbarke socken i Dalarna. 
Anteckningar, gjorda är 1891. 

Samf. t. Nord. mu8:s främj. Meddel. 1890 s. 12—16. 

Fehr, Is. Strengnäs kyrkomuseum samt notiser om staden och dess 
domkyrka. Strengnäs. 8: o. 64 s. 

Gélcich, E. Zur Geschichte der Entdeckung Amerikas durch die Skan- 
dinavier. 

Zeitschr. der Ges. f. Erdkunde 1892 s. 1 63— 221. 

Gjerding, K, Bidrag til Helium Herreds Beskrivelse og Historie, udg. 
ved D. H. Wulff. Udg. af Selsk. for jydsk Historie og Topo- 
grafie. H. 2—4. Aalborg. 8:o. S. 97—293. 

Jlenrtci, E. Die Amerikafahrer von Leif bis auf Columbus. 
Allgem. Zeit. 1892. Beilage nr. 87. 

Hildebrand, II. Wisby och dess minnesmärken. Med teckningar af 
Bobert Haglund. H. 1, 2. Sthm. 4:o. 44 s.+2 pl. Kr. 2 
för häfte. 

Anm.: Nord. tidskr. 1892 s. 619, av B. S[alin]. 

Horsfard, E. N. The landfall of Leif Eriksson a. d. 1000 and the site 
of his houses in Vineland. Boston. 8:o. VII + 148 s. 

Huli, K. Ljusnarsbergs krönika. H. 2. Örebro. S. 189—613. Kr. 3. 

H[uUJ, K. Ljusnarsbergs kyrka 1635—1891. Ett kapitel ur Ljus- 
narsbergs krönika, utgifvet i anledning af kyrkans 1892 fullbor- 
dade restaurering af K. H. Med 4 illustr. Örebro. 8:o. 39 s. 
Kr. 0,60. 



Digitized by 



Google 



Lind: Bibliografi för &r 1892. 381 

Jørgensen^ J. Forfattere der har skreret om Haderslev. 
Sønderjydske aarb. 1892 s. 135—149. 

Jørgensen, J. P. Ledøje Kirke før og nu samt personalhistoriske Op- 
tegnelser om Gejstligheden og Lærerstanden i Ledøje-Smørum Pa- 
storat. Københ. 8:o. 68 s. 

Kornerup, J. Roskilde i gamle Dage. Tildels efter utrykte Kilder. 
Med et Kort over Byen i ældre Tider. Udg. med Understøttelse 
af den Raben-Leyetzauske Fond. Københ. 8:o. 4 -f 283 s. -f 1 
karta. Kr. 5. 

Lindström, Q, Anteckningar om Gotlands medeltid. I. Sthm. 8:o. 
112 8. Kr. 1,B0. 

Anm.: Hist. tidskr. (sv.) 1893 s. 10, av H. H[ildebrand]. 

Meidell, Fr. Om Skanderborg i Aarene 1617—1627. 

Sami. t. jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 71—88. 

Mollerup J W, Helligaandskirken i Kjøbenhavn. Tegningerne af H* 
Storch. Udg. af Kirkens Bestyrelse med Understøttelse af Carls- 
berg-Fondet. Københ. Folio. 46 s. -f 8 pi. 

Nieolaysen^ K Hovedø kloster og dets ruiner. Med titelkort og 10 
plancher. Udg. af Foreningen til norske fortidsmindesmærkers 
bevaring. Medfølger foreningens aarsberetning for 1890. Kra 
1891. 4:o. 2 + 7 s. + l karta o. 10 pi. 

Suppl. III til ''Kunst og Haandv. fra Norges Fortid". 

Olrik, H. En arabisk Beretning fra det 10de Aarhundrede om Slesvig 
og andre nordeuropæiske Byer. 
Museum 1892, 1 s. 262—269. 
Om Oefle slott. 

Meddel, af Gestrikl:s fornm:s foren. 1892 s. 1—32. 
Mottinger, £1, Die Entdeckung Amerikas durch die Normannen. Er- 
furt. 12:o. 24 8. M. 0,30. 

Kleine Studien herausgeg. v. J. Bacmeister, IV. 
Sallinglands Kirker. Første Afdeling. Rødding Herreds Kirker. Efter 
Foranstaltning af Ministeriet for Kirke- og Undervisningsvæsenet 
opmaalte, undersøgte og beskrevne af J. F, C Uldall, Med en 
Indledning om Nørrejyllands Granitkirker af Jacob Helme. Kø- 
benh. 1884. Fol. XXIV + 30 s. + 32 pi. 
Samuel Kiechels resa i Sverige 1586. 

Hist. tidskr. (sv.) 1892 s. 331—354. 

Stornfj Gr. Om Zeniernes reiser. [Kra 1891]. 8:o. 22 s. + 4 kartor. 

Särtr. ur Det norske geogr. selsk:s Årbog II. 1890—91. 

— Den danske Geograf Claudius Glavus eller Nicolaus Niger. III— VI. 

Ymer 1891 s. 13—37 + 8 s. faksimile. 

Sodertelje och dess omgifningar. Illustrerad handbok. Södert. d:o. 

101 s. + 7 pl. Kr. 1,50. 
Th&roddaenj 2%. Landfrædissaga Islands. IJugmyndir manna um Is- 
land, nåttéruskoctun |)eB8 ok rannsöknir, fyrr og sidar. Oefin ut 
af hinu islenzka békmentafjelagi H. 1. Reykjavik. 8:o. 2+2d8s. 
Anm.: Timarit 1893 s. 136-204, av O. Davidsson. 



Digitized by 



Google 



B82 Lind: Bibliografi för år 1892. 

Tidander, L. Q, Westervik förr och nu. Anteckningar. Västerv. 8:0. 87 a. 
Trolle Bonde- C. Trolleholm. Försök till en ortbeakrifhing. Lund. 

8:0. 8 + 312 B. + 2 kartor och en tabell. 
Upmark, GM8f. Vadstena slott 1545—1620. IL 

Sv. Jbrmn. forenis tidskr. VIII s. 164—195. 
Vigfüsson, Sig. Kannsokn i Rangarl)ingi og vestan til i Skaftafells- 
pingi 1883 og 1885, og å al{)ingis8taänum 1880, svo og i Breiåa- 
firdi (sidast rannsakad 1889), alt einkanlega vidkomandi Nj&lssoga. 
Arbök hins isl. fomleifafélags 1888—92 s. 1—34. 

— Rannsoknir sögustada, sem gerdar v6ru 1883 um Rangårvöllu og 
{)ar i grend, einkanlega i samanburdi vid Njåls sögii. 

Årbok hins isl. fomleifafélags 1888—92 s. 35—75. 

— Rannséknarferd om Hunavatns og Skagafjardar s;^slur 1886. 

Årb6k hins isl. fomleifafélags 1888—92 s. 76—124. 
(— ) Rannsökn å Vestfjördum 1888. 

Årbok hins isl. fomleifafélags 1888—92 s. 124-142. 
Wulff, D. H. Bidrag til Aalborg Bys Historie. 

Saml. t. jydsk Hist. og Topogr. R. II. Bd. 3 s. 371—376. 
ödberg, F, Anteckningar om riksrådet Hogenskild Bielkes friherreskap 
Leckö (1571—1599). Skara. 4:o. 45 s. 

Sårtr. ur Skara m. fl. läroverks årsredog. 1891 — 92. 



Bihang. 
Anmälningar av tidigare ntkonma arbeten. 

Amiray K, v. Thierstrafen und Thierprocesse. Innsbr. 1891. 8:0. 

Anm.: Mitteil. d. anthropol. Ges. in Wien XXII s. 71, av Ha- 
berlandt. — Centralbl. f. Rechtswiss. XI s. 130, av v. Salis. 
Ares Isländerbuch herausgeg. von W, Golther, Halle 1891. 8:0. 

Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1892 sp. 335, av 
B. Eahle. 
Bendixen, B. E. Fornlevninger i Søndhordland og Hardanger. (Foren, 
t. norske fort, mindesm:s bevar. Aarsberetn. f. 1890). 
Anm.: Arch. f. Anthropol, XXI s. 468, av J. Mestorf. 
Bugge, 8, Norges Indskrifter med de ældre Runer. H. 1. Kra 1891. 4:o. 

Anm.: Indogerm. Forsch. II. Anz. s. 197, av W. Streitberg. 
JErdmann, A, Om folknamnen götar och goter. (Antikv. tidskr. f. 
Sv. XI, 4). 

Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 463, av J. Mestorf. 
Fru Eline Gøyes Jordebog. Københ. 1891. 8:0. 

Anm.: Nord. tidskr. (Letterst.) 1893 s. 95, av H. J. Huitfeldt- 
Kaas. 
Gram, B. Undersøg, af arkæolog. Materiale. (Aarboger 1891). 

Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 455, av J. Mestorf. 
Gudmundsson, 7. Privatboligen på Island i sagatiden. Københ. 1889. 8:0. 
Anm.: Anz. f. deut. altert. 1892 s. 322—329, av R. Meissner. 



Digitized by 



Cjoogle 



Ltei: BiUiDgnrfi ftr kv 18d2. 383 

€^%r9f(tfém, G. A, Qrniwidtinifkoingår fk Oothmd. (Aufcikv. tiéskp. 
vm, 4). 

Anm.: Ardi. I. AntfaDra|>ol. XXI s. 46d, av J« Mettorf. 
— En baadgrvT fra vikingettden. ^B^rfMis MnseottiB AariAieretp. 
1890). 
A mm.: Aroh. f. Anthropol. XXI s. 468, av J. Meetorf. 
Hegel, K, Stftdt« und Gilden der gefman. Tolker ift Mittelalter. I. 
Altenb. 1891. 8:o. 

Anm.: Mitteil, aus d. hi«t. Lit. XX s. 226—281, av G. Edhne. 

— Hist. Zeitsohr. LXIX s. 483 — 491, av Hi. Ugen. — Grenz- 
boten LI B. 448—468. 

Heffelundy P. Susanna og Cahannia. Københ. 1888—90. 8:o. 

Anm.: Zeitschr. f. dent. philol. XXYI s. 184, av J. Bolte. 
Herrmanowski, P, Die deutsche Götterlehre und ihre Verwertung in 
Kunst und Dichtung. Berlin 1891. 8:o. 

Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1892 sp. 388, av 
A. Schiillerus. — Ane. f. deut. alterth. 189B b. 119, av L. Laist- 
nér. — Allgem. Zeit. 1892. Beilage ar. 77. — Zeitøchr. f. den deut. 
Unterr. VI s. 448, av 0. Lyon. — Zeiteohr. f. deut. philol. XXVI 
s. 264, av F. Kaufmann. 
Hildebrand, H, Fynd från Öster-RyftoB. (Antikv. akadis månadsbl. 1890). 

Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 466, av J. MefiAorf. 
Kahle, B, Die altnordische Sprache im Dienste des Christentums. I. 
Die Prosa Berlin 1890. 8:o. 

Anm.: Deutsche Lit. zeit. 1893 sp. 172, av W. Ranisch. 
Karlsson, K, H. Den svenske konungens domsrfttt och formerna för 
dess utöfning under medeltiden. Sthm 1890. 8:o. 
Anm.: Hist. Zeitschr. LXIX s. 160, av F. Aniheim. 
Kauffmann, F. Deutsche Mythologie. Stuttg. 1890. 8:o. 

Anm.: Zeitschr. f. den deut. Unterr. VI s. 288, av O. Lyon. 
~ Pedag. Blfttter. XXI s. 609, av A. Engelien. 
Kjellen ^ R. Om eriksgatan. Ups. 1889. 8:o. 

Hist. Zeitschr. LXX s. 166, av F. Amheim. 
Larsson, L. Ordförrådet i de älsta islänska handskrifterna. Lund 
1891. 4:o. 

Anm.: Modern langu. notes VII, 7, av D. K. Dodge. — Deut- 
sche Lit. zeit. 1892 sp. 1234, av Fr. Burg. — Anz. f. deut. 
altert. 1893 s. 269, av F. Detter. 
Lehmann, K. Der Königsfriede der Nordgermanen. Berlin 1886. 8:o. 

Anm.: Revue génér. du droit XII s. 575, av Brocher. 
Lichtcnherger, H Le poéme et la legende des nibelungen. Paris 
1891. 8:o. 

Anm.: Zeitschr. f. deut. philol. XXV s. 405-416, av F. Vogt. 

— Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1892 sp 73, av H. Fi- 
scher. — Deut. Lit. zeit. 1892 sp. 883, av J. Seemüller. 

Lund, L. Tolv fragmenter af hedendommen. H. 1. Københ. 1891. 8:o. 
Anm.: Arch. f. AnthropoL XXI s. 456. av J. Mestorf. 



384 Lind: Bibliografi för &r 1892. 

Li/Ukens, I. Ä, é F. Ä. Wulff. Svennk uttaLsordbok. Limd 1889, 
1891. 8:o. 

Anm.: Nystavaren IV s. 142—155, av E. Brate. 
Madsen, A, P. Undersøgelser i Ribe Amt. (Aarbøger 1891). 
Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 457, av J. Mestorf. 
Meyer ^ E. H. Die eddische Kosmogonie. Freib. i: B. 1891. 8:o. 

Anm.: Anz. f. deut. alterth. 1898 s. 119, av L. Laistner. — 
Dent. Lit. zeit. 1892 sp. 972, av F. Niedner, 

— Germanische Mythologie. Berlin 1891. 8:o. 

Anm.: Gött. gel. Anz. 1893 s. 523—528, av A. Heusler. — 
Anz. f. deut. alterth. 1893 s. 113, av F. Detter. — Korresp. bl. 
des Yer. f. siebenb. Landeskunde 1892 s. 14, av A. SchuUeros. 

— Oester. Lit. bl. 1892 s. 155, av J. Seeber. — Indogerm. Forsch, 
ra. Anz. S. 22—30, av E. Mogk. 

Morgenstern, O. Oddr, Fagrskinna und Snorre. Leipz. 1890. 8:o. 

Anm.: Anz. f. deut. alterth 1898 s. 52, av F. Detter. 
Mogk, E, Germanische Mythologie. (Grundr. d. german. Philol. I). 

Anm.: Oester. Lit. bl. 1892 s. 166, av J. Seeber. — Korresp. 
bl. des Vereins f. siebenb. Landesk. 1892 s. 14, av A. SchuUerus. 

— Zeitschr. f. vergl. Lit. gesch. N. F. V s. 262, av K. Landmann, 
Müller, 8. Ordning af Danmarks Oldsager. (Aarbøger 1891). 

Anm.: Arch. f. Anthropol. XXT s. 468, av J. Mestorf. 
Nordische Heldensagen. Übers, von C. Küchler. Bremen 1891. 8:o. 

Anm.: Blätter f. liter ünterh. 1892 nr. 48, av E. Mogk. — 
Deutsche Lit. zeit. 1893 sp. 1134, av E. Kölbing. 
Passtf, P. De nordica lingua. Paris 1891. 8:o. 

Anm.: Indogerm. Forsch. II. Anz. s. 198, av B. Kahle. 
PhysiologUB udg. af F. Dahlerup. Københ. 1889. 8:o. 

Anm.: Deut. Lit. zeit. 1892 sp. 190, av G. Roethe. 
Poestion, J. C. Lehrbuch der norwegischen Spraehe. Wien 1890. 12:o. 

Anm.: Engl. Studien XVII s. 169, av H. Klinghardt. 

— Die Kunst die schwedische spräche zu erlernen. Wien 1889. 12 :o» 

Anm.: Engl. Studien XVII s. 159, av H. Klinghardt. 
Beéh é Smith. Nogle Grave fra Stenalderen. (Aarbøger 1891). 

Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 458, av J. Mestorf. 
Salin, B. Fornminnen i Uppland. (Antikv. akad:s mäuadsbl. 1890), 

Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 466, av J. Mestorf. 
Sander, Fr, Harbardssåugen jämte grundtexten till Völuspå. Sthm, 
1891. 8:o. 

Anm.: Deutsche Lit. zeit. 1892 sp. 1203, av W. Ranisch. 
Siljestrand, K. K:$on. Ordböjningen i Västmannalagen. I. Linköp, 
1890. 8:o. 

Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1893 sp. 8, av 
A. Heusler. 
Smith, G, T, Huggeforsug i Fyrretræ med Skivespalt ere. (Aarbøger 
1891). 

Anm.: Arch. f. Anthropol. XXI s. 459, av J. Mestorf. 



Digitized by 



Cjoogle 



Storm: Nekrolog. 385 

Specht, Fr, Dae Verbum reflezivum und die Superlative im West- 
nordischen. Berlin 1891. 8:0. 

Anm.: Indogerman. Forsch. III. Anz. s. 17, av G. Morgenstern. 
Steenstrup, Joh. Vore Folkeviser fra middelalderen. Eøbenh. 1891. 8:0. 

Anm.: Anz. f. dent. altert. 1892 s. 398, av R. M. Meyer. 
Wadstcin, E. Fornnorska homiliebokens Ijudlära. Ups. 1890. 8:0. 

Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1892 sp. 407, av 
A. Heusler. 
Vistrand^ P. ff. Tvanne runstafvar i Nord. museet. Sthm 1891. 8:0. 

Anm : Arch. f. Anthropol. XXI s. 463, av J. Mestorf. 
Vodskov, IL L. Sjæledyrkelse og naturdyrkelse. I^ 1. Eøbenh. 1890. 8:0. 

Anm.: Dania II s. 73—78, av Th. Müller. 
Zwei Fomaldarsögur. Herausgeg. von Ferd. Detter. Halle 1891. 8:0. 

Anm.: Deutsche Lit. zeit. 1893 sp. 457, av W. Ranisch. 



t Dr. Johan Fritzner 

stammede fra Prestefamilier paa Vestlandet og var selv i den længste- 
Tid af sin Manddomsalder Prest, men for vor Samtids Opftitning 
staar han dog som den dygtige og samvittighedsfulde Lexikograf, 
og som saadan vil han længe leve i Mindet blandt nordiske Fi- 
lologer. 

Fritzner var födt paa Guarden Myren paa Askoen (udenfor 
Bergen) 9 April 1812; hans Forældre var Werner Pr., Toldbetjent 
ved Bukken eller Buck van Raa söndenfor Bergen, en Presteson fra 
Fane, og Moderens Navn var Cecilie Cathiino Christie, en Prestedatter 
fra det nærliggende Sund paa Sartoröen. Sonnen sattes i Bergens 
Skole og fik som Barn sit Hjem i Bergen, hvortil Faderen flyttede 
som Overtoldbetjent. Fr. blev 16 Aar gammel Student ved Chri- 
sti inia Universitet. Som Student valgte han til Studium Theologi, 
skjönt hans Interesser allerede fra Barndommen af var vsøsentlig 
filologiske og historiske. Det heder, at han allerede i sin Skoletid 
ttjujig arbejdede med sproglige og historiske Samlinger, idet han 
allerede dengang begyndte at giöre Optegnelser til fremtidigt Brug, 
og dermed fortsatte han ogsaa ireraover, saa man kan sige, at han 
vedblev dermed hele sit Liv. Ved Universitetet i Christiania var 
dengang Filologien nærmest kun den klassiske og orientalske; 
oQ^saa denne dyrkede han, men hans Hovedinteresse vendte sig meget 
lidligt — ialfald fra Studentertiden — til nordiske Sprog o;,' n.>r- 
«lisk Historie, navnlig Kulturens Historie; at han i disse Aar leilig- 
liedsvis har hört Rud. Keysers Forelæsninger over norsk-islandsk 
Litteratur, er sikkert, omend Fr. allerede dengang var naaet saa 
langt frem i sine egne Studier, at hnn næppe har modtaget nogen 
stærkere Paavirkning fra Keyser. Fr. havde allerede som Student 
gaaet sine egne Veie; han pleiede ved Sommerfeii ernes Indtræden 

A..IY FÖ. KO>I>U> FILOLOOI X. KT FÖWD TI. ^.^^.^^^ ^^ CjOOglC 



386 Storm: Nekrolo|g. 

at vandre paa sin Fod fra Ghmtiaiiia til Bo r gen og om Hösten at 
foretage en lignende Fodvandring tilbage^ og derved kom han 
tidligt til at gjennemstreife det sjrdlige Norpj«. Overalt paa ain 
Vei mmgte han sine Øine og tillige sin Peo^ idet han gjorde sta- 
dige Optegnelser; Folkeskikke, Sagn og Breaijr samlede han^ men 
^orde ogsaa talrige Iagttagelser om det levende Folkesprc^. Han 
kom derved tidligt til Erlriendelse af, at de norske Dialekter var 
den levende Udvikling af det samme Sprog, som han kjendte fra 
den gamle islandsk-norske Litteratur^ og benyttede dette Stadinm 
til at belvse Oldtidsskrifteme, for det forste kan for sig selv. At 
disse Fodvandringer knnde l^ighedsvis naa noksaa langt^ vil man 
se at' en Bemærkning fra 1884 i dette Tidsskrift (l:ste Bække II 
S. 284), hvor Fr. selv omtaler en Vandring Sommeren 1888 fra 
Elfdalen i Dalarne til lille Herdal i Herjedalen. 

Efter at have taget theologisk Examen i Jnni 1832 forblev 
Fr. for sine Studiers S^ld fremdeles i 2 '/, Aar i Christiania; men 
da der ingen Plads aabnede sig for ham, hvor han kunde fortsætte 
disse, idet den nordiske Filologi endnu ikke var optaget i Kredsen 
af Universitetsfag, modtog han i 1835 en Ansættelse som Adjunkt 
og Religionslærer ved Bergens Kathedralskole. Det var i Bergen, 
at Fr. i sine Fristunder fra Skolegjemingen med al sin Kraft ka- 
stede sig paa Studiet af det '-gamle norske^' Sprog, samlede hele 
den dengang trykte Litteratur, gjennemgik og excerperede den; 
ved Siden af Litteratur studerede han ogsaa gamle Skindbreve, 
overalt hvor han kunde komme over saadanne. Disse Samlinger 
gjorde han til eget Bmg, og det var dengang langt fra ham at 
tænke sig, at de kunde blive — hvad de virkeHg blev — Grund- 
laget for en trykt Ordbog. 

Opholdet i Bergen og Skoletjenesten betragtede han selv som 
midleitidige, og hans Lyst til at udvide sin Studiekreds ikke min- 
dre end Tanken om at faa en fast Stilling förte ham til efter 3 
Aars Virksomhed i Bergen at melde sig som Ansöger til et Presto- 
embede oppe i Finmarken. Pr. blev Okt. 1838 udnævnt til Sogne- 
prest i Vadso; dette Prestegjæld hörte, dengang som nu, til de 
blandede Sprogdistrikter, idet Indbyggerne foruden Nordmænd er 
saavel Lapper som Finner (Kvæner). Fr. havde ved sine sproglige 
Studier iaaet Anelsen af, at den sproglige Paavirkning mellem 
Nordmænd og Lapper ikke, som man dengang efter Basks Theori 
mente, var Laan fra Lapper til Nordmænd, men omvendt; et Hd- 
vedformaal for Flytningen til Finmarken var ham derfor at stu- 
dere lappisk og finsk blandt de Indfödte. Vaaren 1839 drog han 
til sit Kald og kastede sig med Iver ind i den nye Virksomhed; 
han begyndte snart at prædike for Lapper og Kvæner, först paa 
Norsk ved Tolk, men det varede ikke længe, inden han var naaet 
siui langt, at han kunde prædike paa Lappisk og Finsk. Han sam- 
lede ogsaa her Böger, og besad senere en temmelig fuldstændig, 
IUI vistnok meget værdmild Samling af de finske og lappiske, 

Digitized by VjOOQIC 



Stønn: Nekrolog. B87 

navnlig ved svenske Missionærer, trykte Skrifter. De forste trykte 
Arbeider af Fr. kom ogsaa til att angaa lappisk Sprog; det var en 
Kritik af Stockfleths '^Grammatik i det lappiske Sprog'^ skrevet i 
Vadso 1845 og indfort i Tidsskriftet ''Nor'* (Christiania) 3:die Bind 
for 1846. Her viser Fr. sig som ganske selvstændig Sprogforsker 
af en for den Tid fremskreden Udvikling med omiattenae compara- 
tive Studier; hans Kritik af forsldellige Svagheder i Stockneths 
Fremstilling af lappisk Lydlære og Soiningslære er ogsaa godkjendt 
af den senere Forskning. Ogsaa som skarpsindig Iagttager af ældre 
Kulturforhold viser Fr. sig ved den i samme Tidsskrift indtagne 
"Beskrivelse over de i Østfinmarken forekommende hedenske Be- 
gravelser, tilligemed nogle Efterretninger om andre i Østfinmarken 
og tilgrænsende Egne levende Oldtidsminder". Fr. er her den forste, 
der har skildret og bestemt Gravlevninger i de finmarkske Egne, 
r g hans Iagttagelser her har vist Vei for den senere archæologiske 
Forskning og er skattet af denne. Endnu mange Aar, efter ut 
Fr. var flyttet fra Finmarken, kom han tilbage til sine lappiske 
Studier, idet han i norsk historisk Tidsskrift trykte en Afhandling 
om "Lappernes Hedenskab og Trolddomskunst sammenholdt med 
andre Folks, især Nordmændenes, Tro og Overtro", hvor han skarp- 
sindigt påaviser religiös Indflydelse fra Nordmænd til Lapper i he- 
densk og katholsk-kristelig Tid; dette Resultat vilde virket mere 
som Nyhed, om det var kommet frem i 40-aarene, da Fr. dannede 
sig sine Meninger herom, end da Afhandlingen offentliggjordes 
(1876), flere Aar efteråt Vilh. Thomsen havde paavist de tidlige 
sproglige Laan fra nordiske Sprog til Lappisk. Ogsaa paa anden 
Maade kom Fr:s lappiske Forskninger Videnskaben tilgode, idet 
han ydede Bidrag til Friis's store Lexicon lappouicum (1887, se 
Fortalen). 

Om Fritzners Virksomhed som Prest er her ikke Leiiighed at 
tale, den har heller ikke efterladt sig direkte literære Spor. Lad 
mig dog nævne, at en Landsprests Stilling i Norge bringer denne 
i megen praktisk Virksomhed; Sc^nepresten er paa en vis Maade 
tillige Notarius publicus, han har meget statistisk Arbeide og han 
var ialfald tidligere Forstander for Skole- og Fattigvæsenet. Fritz- 
ner havde en udpræget praktisk Sans og satte sig med den htm 
ejendommelige Alvor og Grundighed ind i alle Livets praktiske 
Sider. Hans Arbeidskraft kom da ogsaa allerede i Finmarken tiL 
at benyttes meget; saaledes blev han allerede i 1841 Provsti Øst- 
finmarkens Provsti. 1845 befordredes han til det sydlige Norge, 
idet han udnævntes til residerende Kapellan i Lier og kom derfra i 
1848 som Sogneprest til Vanse (leister); ogsaa i disse Stillinger 
blev hans Energi taget i Brug for mange slags Gjöremaal, f. Ex. 
som kommunal Ombudsmand. Det nsøvnee ogsaa, att han viste 
sig som en dygtig Jordbruger paa sin Prestegaard, og hans Have- 
anlæg var meget anaeet. Dog fik han fremdeles i sine Fristunder 
Leiiighed til at fortsætte sine Sprogstudier, omend med mange 



Digitized by 



Google 



388 Storm: Nekrolog. 

Afbrydelser. Saa ofte det var Leilighed dertil^ foretog han Keiser 
til Christiania for at vedligeholde ældre Forbindelser eller knytte 
nye med Yidenskabsmaønd her, og man blev ogsaa i Universitets- 
kredse opmærksom paa den lærde Prests Studier. Det var Riff.^- 
arkivar Lange, som fik Fr. til forste Gang at optræde oflTentli«^ 
som Recensent af Keyser, Munchs og Ungers skrifter fra Slut- 
ningen af 40-aarene; i langes Tidsskrift for 1847 og 48 findes 
Anmeldelser ved Fr. af Norges gi. Love (l^te Bind), af Munchs 
og Ungers oldnorske Grammatik og Læsebog", af P. A. Munchs 
^'Runeskriften", af Udgaverne af den ældre Edda og Fagrskinna. 
Fr:s Kritik er meget saglig og indgaaende, og det kan ikke nægtes, 
at hans Indvendinger rammede væsentlige Sider. Interessant er 
hans Optræden mod den islandske "Norraalortografi" i Udgaverne 
og hans Kritik af Vokalbetegnelserne f. Ex. u-Oralyden af a ved 
Ö, — ikke mindst derfor, at Fr. selv senere kun delvis gjennem- 
förte de S^smander, han kjæmpede for. Ved den rige Publikation 
af Oldskrifter, som i 40- og 50-aarene foregik i Kjöbenhavn og 
Christiania, var Trangen til en tidsmæssig Ordbog over Oldsproget 
bleven skrigende. Fra Islændinger i Kjöbenhavn var under Old- 
skriftsselskabets Ægide en saadan Ordbog forberedt og annonceret, 
men da Udgivelsen fremdeles trak i Langdrag, udgik der fra norske 
Lærde — navnlig vistnok Prof. Unger — Opfordringer til Fr. om 
at han burde bearbeide og fnldst^endiggjöre sine Samlinger med 
det Form aal for Øie at udgive en Ordbog. Længe vægrede den 
beskedne Landsprest sig for denne Opgave, idet han var sig til- 
fulde bevidst Vanskelighederne; men han kunde dog ikke modstaa 
Opfordringen, '^da den — som han selv senere sagde — kom fra 
Mænd, som havde havt Anledning til at gjöre sig bekjendt med 
hine Samlinger og paa hvis Ord jeg ikke kunde andet end lægge 
Vægt, — hvor lidet jeg end fölte mig dette Arbeide voxen ojr 
hvor mange Hindringer end mine Livsforholde maatte læege i 
Veien for dets heldige Udforelse". Han begyndte den endelige 
Redaktion i 1860. og Hosten 1862 udkom i Christiania IrsteHefVe 
af ''Ordbog over det gamle norske Sprog'' (Feilberg & Landmarks 
Forlag), omtrent samtidig med, at Fr. blev forflyttet som Sogne- 
prest til Tjödling (nær Larvik), hvorved han kom saa meget nær- 
mere Christiania. Frrs Ordbogs l-.ste Udgave blev fuldendt 1867; 
i Forordet, der er dateret fra Tjödling 25 Juli 1867, fremhæver 
Redaktören hvilken Del Prof. Unger og Prof. Sophus Bugge havde 
i Ordbogen, hvorledes de ikke blot har ydet ham Hjælp ved Kor- 
rokturen, men ogsaa Prof. Unger havde stillet til hans Disposition 
sine Afskrifter af de dengang endnu ikke udgivne Oldskrifter. 

Fritzners Ordbog blev allerede i dens l:ste Udgave det forste, 
Almenheden tilgjænglige, videnskabelige Hjelpemiddel for en sproglig 
Tilgjængelse af den gamle norsk-islandske Litteratur, navnlig Prosa- 
litteraturen. Hvilken Lettelse i Studiet dette har bragt nordiske Filo- I 
loger, vil yngre bedst kunne sætte sig ind i ved at betænke hvad man 



Digitized by 



Google 



Storm: Nekrolog. 389 

fomd havde. Naar bortsees fra det poetiske Sprog, hvor Egilssons 
Lexikon allerede 1850 havde udfyldt Savnet, havde man for nosalit- 
teraturen i Begelen kun de knappe Glossarer, der fulgte Udgaver 
og LsBsebo^er. Nu fik man ikke blot en fuldistændig Ordbog, men 
ogsaa en Ordbog, der ved sin strenge Paalidelighed og Nöiagtig- 
hod og tilnærmelsesvise Fuldstaøndighed i Citater kunde blive en 
sikker Veileder for Begyndere som Viderekomne. Ordbogen vakte 
derfor almindelig Tilfriddshed, og saavel i de nordiske I^de som 
i Tyskland var sagkyndige Anmeldere enige om at fremhæve dens 
Fortrin. I Lobet af faa Aar var hele Oplaget udsolgt, og For- 
fatteren modtog mange Opfordringer om at udgive en ny Udgave. 
Vistnok udkom kort efter den store Icelandic-English "Dictionary 
(1874); men med dens i visse Botninger större Fuldstændighed 
kunde den ikke gjöre Fr:s Arbeide överflödigt, navnliff fordi Fr. 
var sin Efterföljer overlegen ved sin samvittighedsfulde Paalide- 
lighed. Fr. havde intet imod at udgive Ordbogen paany; men da 
lian stadigt fortsatte sine Studier og derfor selv indsaa, at næste 
Udgave burde udvides, vilde han ikke tage fat paa Arbeidet, 
saa længe han var Prest. Han sogte derfor, 65 Aar gammel, Af- 
sked fra Presteembedet, ikke for at hvile ud, men idet han for sin 
Alderdoms Aar stillede sig to store Arbeider: at redigere en ny Ud- 
gave af sin Ordbog og at Dearbeide til særskilt Udgivelse sine store 
kulturhistoriske Samlinger, forsaavidt disse ikke kunde finde Plads i 
Ordbogen. Begjeringen bevilgede ham 13 Juli 1877 en Pension paa 
3600 Kroner, og denne blev i særskilt anerkjendende Udtrvk god- 
kjendt af Storthinget i 1878. Fra 14 Juni 1878 bosatte han sig 
i Christiania, og gav sig strax ifærd med sit store Arbeide. Jeg 
mindes en Episode fra denne Tid som særskilt karakteristisk for 
Fr. Det var 2 September 1878, den Dag, da han feirede sit 50- 
aars-jubilæum som Student. Han var om Aftenen tilstede i Stu- 
dentersamfundet, da en ung Student udbragte Skaalen for 50-aars 
Jubilanteme, ^^de Gamle, som nu kunde hvile sig ud efter en lang 
Livsgjerning'^; halv fornærmet, halvt i Spog vendte sig Fr. til os^ 
som stod omkring ham, og sagde: de opfordrer os til at hvile ud, 
og '^nu synes jeg netop, at mit Livs egentlige Arbeide shü begyndef\ 
Det var ungdommelig Livsenergi i den Gbmles Øine, da han 
sagde disse Ord, og man kunde tro, at hans Haab om at före sin 
Livsplan tilende kunde gaa i OpMdelse. Fr. var en kraftig bygget, 
bredskuldret Mand med god Helbred; hans Ansigt var et Karak- 
teransigt, præget af Energi og Alvor, og mest fremtrædende var 
hans dybtbggende, alvorlige Øine og den hvide, brusende Haar- 
væxt. Han hörte til en langlivet Slægt; hans Fader levede ligetil 
1863 og döde 86 Aar gammel, hans Farbroder, den i sin Tid b^ 
kjendte Overlærer Otto Th. Fritzner i Throndhjem, döde (1860) 81 
Aar gammel, og det kunde derfor tænkes, at ogsaa Fr. naaede 
lige saa langt. Hans Arbeidskraft var, da han bosatte sig i Chri- 
stiania^ usvækket; han arbeidede i Reelen uafbrudt fra kl. 5 — 6 



Digitized by 



Google 



890 Storm: Mekvokg. 

om Morgenen til kl. 3—4 ved Mid«bgatid^ og eller at kave spist 
Middag i sin Families Skjöd tog han wMer fint paa Arbeidet om 
l^ermiddaffen og forsatte i Begelen i adskil%e Timer nd over 
Aftenen. Og paa denne Vis fortsatte han Sommer som Vinter; 
sely naar det om Vinteren var koldt, arbeidede han ved Lys fra 
kl. 6 om Morgenen og stod da, oftest ifört Pels, ved sit Skrirebord. 
Da han i 1882 var naaet saalang^ i Gjennemgaaelsen af Ma* 
terialet til sin nye Ordboge at han troede at kanne begynde Tryk- 
ningen^ nærede han endnu den Illusion, at Bogen Kunde bUve 
færdig trykt i Lobet af 2 Aar. Men dette viste sig imidlertid 
snart at være en Feilregning. Förste Hefte udkom i 1883, og de 
folgende Hefter ftilgte nok saa raskt eftier. Men naturlig^vis voxte 
Arbeidet under hans Hænder^ og da han med den ham egne Sam- 
vittighedsfuldhed altid .stræbte efter at tag^ alt med, som han 
troede kunde være til Nytte, fordybede han sig o^^ i Speciaiunder- 
BÖgelser^ som kunde tage lang Tid. Nogle af disse Undersögelser 
er offentliggjorte i Cl&istiania Videnskabsselskabs Forhandlinger 
for 1880: gproglige og kulturhistoriske Studier over gamle norske 
Ord'' (I— III), andre i dette Tidsskrifts l-.ste Række (se l:ste, 2:det 
og 3:die Bind), men de fleste optog han helt .eller delvis i sin nye 
Ordbog, hvor derfor (som Noreen i 1884 nævnte) ''flere Artikler 
udgjöre virkelige kulturhistoriske Monografier". Fr:s Sans for det 
faktiske ved de sproglige Undersögelser gjorde, at han tillige var 
en flittig Medarbeider ved den Kommission for Stedsnavnenes rette 
Skrivemaade, som var nedsat i Norge i Anledning af det nye Ma- 
trikelværk og bestod af Bugge, Rygh og Fr. I flere Somre fore- 
tog han i Aarene om 1880 lange Reiser for at studere Lo- 
kalforholdene for derigjennem at komme efter tvilsomme Steds- 
navnes Betydniug; ogsaa disse Undersögelser har sat sig talrige 
og vigtige Spor i hans nye Ordbog. Trods alle disse Digressioner 
fiSdendtes allerede i 1886 l:ste Bind (A — Hj.) paa 835 Sider; men 
ved andet Bind begyndte Udgivelsen at gaa langsommere, og om 
det end ikke var meget större en sin Forgjæuger (Hl — P, 960 
Sider), blev det forst aSluttet i 1891. Omtrent vä denne Tid, da 
Fr. gik i sit 80:de Aar, begyndte han at fole Aarenes VsBgt; det 
gik ham ikke saa let at skrive, saa han maatte tage sig en Ama- 
nuensis (siden to) til at færdiggjore Manuskriptet til Trykning, 
navnlig gjennemgaa og berigtige Citatmængden. Han begyndte 
ogsaa at svækkes paa Hörelsen, saa at han ophörte at komme i 
Videnskabsselskabet, hvor han indtil den Tid jævnlig havde været 
saavel Foredrager som interesseret Tilhorer. Men han fortsatte 
dog stadigt sit Arbeide, skjönt han begyndte at föle, at han næppe 
kunde f&re det til Ende; i Lobet af 1892 og l:ste Halvdel al' 93 
udkom endnu 4 Hefter af Ordbogen (20:de— 28;de Hefte, der stanser 
med skrjd), og Trykningen af 24:de Hefte var begyndt. Da mær- 
kede Fr. pludseligt i August 1898, at Hnkommelsen begyndte at 
svigte ham; han fBlte, at han maatte ophore med Arbeidet, og 



Digitized by 



Google 



Storm: Nekrolog. 391 

skjönt han endnu var legemlig sierk^ troede han dog selv, at 
Tiden nærmede sig for l^m at beskikke sit Hns. Han sögte da 
Prof. Sophus Bugge og bad ham om sammen med to andre Kolle- 
ger (Prof. Rygh og mig) sorge for, at Arbeidets Fortsættelse blev 
lagt i de rette Hænder. Dette skede ogsaa, derved at Prof. Uuger, 
under hvis Øine og med hvis Stötte ogsaa denne Udgave af Ord- 
bogen er udgivet, lovede, saalangt hans Kræfter strakte til^ at over- 
tage at bearbeide til Trykning det forelig^nde Manuskript, som 
tindes i Udkast med Fritzuers Haand lige til sidste Artikel paa ø. 
Det 24:de Hefte kunde saaledes udkomme i Nov. 93 under afslut- 
tende Redaktion af Unger, og forhaabentlig vil han ogsaa kunne 
afslutte Værket, der dog rimeligvis vil svulme op til et 4:de Bind. 
Men det 24:de Hefte fik Fritzner ikke at se^ tni hans Anelse, at 
det snart var færdigt med ham, havde været rigtig. I Lobet af 
Hosten var han beskæftiget med at ordne sit righoldige Biblio- 
thek, og han var naaet at skrive Katalog over det meste, da han 
i November maatte gaa tilsengs, angreben af Influenza. Efter et 
kort Sygeleir döde han 10 December 1893, henimod 82 Aar gam- 
mel. Hans Hustru, som han havde ægtet samme Aar, han blev 
Prest i Finmarken, overlever ham med 3 Dötre og en Sön. 

Under hans sidste Sygdom nagede det ham, at det, som han 
havde sat som sit Livs andet Hovedmaal, at bearbeide de kultur- 
historiske Samlinger, ikke var naaet til Virkelighed; han bad sin 
Hustru, at hun skulde overdrage disse til Universitetet, idet han haa- 
bede, at de derved kom i de rette Hænder. Han havde allerede selv 
deponeret det meste af disse Samlinger i Univorsitetsbibliotheket, 
o^ det er mig bekjendt, at Fru Fritzner har givet eller vil give 
disse Samlinger til Universitetet, saa det er at haabc at de vil i 
en eller anden Form komme Videnskaben tilgode. Meget af disse 
Samlinger er vistnok benyttet i Ordbogens sidste Udgave, som 
overhovedet ved sin store Fylde af kulturhistoriske Oplysninger 
vil staa som et Mönster paa sproglig-historiske Forskninger. Til 
Karakteristik af denne maa jeg faa Lov til at citere en Udtalelse 
af min Broder Johan Storm i en Anmeldelse af Bogen i det norske 
''Morgenbladet'' (31 Jan. 1885): "Forfatterens Hovedstyrke er det 
reale, hvori han rimeligvis overgaar alle sine Medforskere; dette 
kommer godt med for mange Filologer, der er udelukkende op- 
tagne af Tingenes Navne, af det rent sproglige, og ofte kun har 
taagede Forestillinger om Tingene selv. Forfrs Kjendskab til de 
gamle Skikke og Anskuelser, Indretninger og Redskaber ligesom 
det hos vort Folk tilsvarende i Nutiden er ligefrem forbausende; 
han medbringer fra sin Embedsstilling et indtrængende Kj endskab 
ogsaa til Livets praktiske Gjöremaal, som her kommer til fortrinlig 
Nytte. Forf. er ingen blot og bar Stuelærd; han er tillige en 
praktisk anlagt Natur og har lært meget af Livet og af sin mange- 
aarige Fserden ude blandt det Folk, hvis Oldsprog han her lægger 
frem for os. Ogsaa hans Belæsthed i alle de Grene af Litteraturen, 



Digitized by 



Google 



B92 Gering: Anmälan. 

som i disse Spörgsmaal kan komme til Anv^endelse^ er overordent- 
lig; man forbauses hvert Øieblik ved de mest forskjelligartede Ci- 
tater, som Forfiitteren Iwur vidst at opstöve for at oelyse Ordenes 
Betydning og Brug'\ 

Som ydre Vidnesbyrd paa den Anerkjendelse, Pr. fik, vil jeg 
nævne, at han siden 1ö64 var Medlem af Christiania Videnskabs- 
selskab, at han i Jan. 1879 blev Ridder af Olafs Ordenen '%r vi- 
denskabelig Fortieneste'', at han ved Kjöbenhavns Universitets Ju- 
belfest i 1879 blev Æresdoctor i det philosofiske Fakultet, at han 
blev Medlem af det kgl. Baierske Videnskabsakademi i München 
1887 og af det kgl. danske Videnskabernes Selskab i 1888. Ved de 
tre forste nordiske Filologmoder — i Kjöbenhavn 1876, i Chri- 
stiania 1881 og i Stockholm 1886 — var Fr. stadigt en af For- 
mændene for Sektionen for nordisk Filologi. 

Christiania 20 Jan. 1894. Oustav Storm. 



Ordbog over det gamle norske Sprog af dr. Johan Fritzner. 
Omarbeidet, forøget og forbedret Udgave, l:ste—22:de hefte, a—skap- 
ötorr. Christiania 1683—93. Den norske Forlagsforening, d Kr. IßO. 

Auf keinem anderen gebiete der nordischen philologie herscht 
gegenwärtig eine regere und fruchtbarere tätigkeit, als auf dem der 
leiokograplue. Dieser erfreuliche eifer komt ebensowol den älteren 
perioden der spräche wie den neuen, der Schriftsprache nicht min- 
der als den dialekten, dem westnordischen zweige geradeso wie 
dem ostnordischen zu gute. Die sprachformen der ältesten islän- 
dischen handschriften hat das ausgezeichnete, im Arkiv (IX, 98 fg.) 
bereits nach verdienst gewürdigte buch von Ludvig Larsson 
sorgfaltig verzeichnet; der unermüdliche J6n ^orkelsson arbeitet 
emsig an seinem dritten ^Supplement til islandske ordbøger', das 
in seinen bis jetzt erschienenen 7 heften erst bis klökkur gelangt 
ist, also umfangreicher werden wird als seine beiden vorganger; 
das altschwedische hat in K. F. Söderwall, der sein auf zwei 
statliche quartanten berechnetes werk bereits bis zum g gebracht 
hat, einen treflichen bearbeiter gefunden, und auch ein thesaurus 
des altdänischen wird uns — freilich wol erst nach 10 jähren — 
fertig vorliegen, sobald O. Kaikar sein 1881 begonnenes buch, 
von dem bis jezt zwei bände (a — 1) erschienen sind, vollendet ha- 
ben wird. Ein etymologisches Wörterbuch der dänischen spräche 
ist uns kürzlich durch Edvin Jessen beschert worden, das wie 
alle arbeiten dieses gelehrten von grossen Scharfsinn und ausge- 
breiteter belesenheit zeugt, leider aber infolge einer wunderlichen 
grille die heranziehung des altnordischen principiell möglichst ver- 
meidet und auch die moderne linguistische forschung nicht genü- 
gend berücksichtigt. Die erste lieferung eines etymologischen 

AEKIf rÖ» >OKDItX VILOLOai X, VT VÖUO Tl. 

Digitized by VjOOQIC 



(Bering: Amn&lan. 393 

schwedischen wörterbnches von Fred. Tamm (1890), das sich Klu- 
ges bekantes buch zum muster genommen hatte- erregte grosse 
ho&ungen, doch ist die fortsetzung bedauerlicherweise ausgeblie- 
ben; demnächst wird dann auch, wie wir hören^ der druck des von 
der schwedischen akademie vorbereiteten grossai'tigen schwe- 
dischen Wörterbuches beginnen, dessen Vollendung allerdings die 
lebende generation kaum mehr schauen wird. Von dialektglo^ssaren 
sind gegenwärtig zwei in arbeit und rüstigem fortschritt: ein nor- 
wegisches von Hans Boss^ das dazu bestimt ist, eine erganzung 
zu dem treflichem buche von I. Aasen zu bilden und in den bisher 
erschienenen 10 lieferungen (Christ, und Kopenh. 1890 — 92) bereits 
bis zum s gediehen ist, und ein jütisches von H. F. Feilberg 
(Kopenh. 1886 ff.), dessen 9 lieferungen (a—hvilter) wol erst ein 
drittel des gesammelten materials enthalten dürften. 

unter diesen lexikographischen arbeiten nirat das an der 
spitze verzeichnete werk des norwegischen predigers Johan Fritz- 
ner eine hervorragende stelle ein. Schon die erste aufläge (Krist. 
1867) war eine sehr tüchtige leistung und wurde neben Gudbr. 
Yigfussons Icelandic-english dictionary fieissig benuzt; es war daher 
nach verhältnismässig kurzer zeit vollständig vergriffen. Dem Ver- 
fasser genügte jedoch sein buch, das nach seiner meinung nur 'be- 
scheidenen anforderungen zu entsprechen im stande war', keines- 
wegs; er begann daher, obwol damals schon an der schwelle der 
siebziger stehend, nachdem ihm im jähre 1877 durch den rücktritt 
vom pfarramte die möglichkeit gegeben war, seine zeit auschliess- 
lich wissenschaftlicher beschäftigping zu widmen, mit jünglingseifer 
eine vollständige Umarbeitung^ die das lexikon zu einem ganz neuen 
werke machte, welches nach seiner Vollendung drei starke bände 
umfassen, mithin dreimal so umfangreich sein wird, als das ur- 
sprüngliche werk. Auch die neue aufläge beschränkt sich darauf, 
den Wortschatz der altnordischen prosalitteratur zu verzeichnen 
(nur das wichtigste poetische denkmal, die eddischen lieder, sind 
mit berücksichtigt worden), diesen aber in einer noch nie erreichten 
volständigkeit. Der Verfasser hat selbstverständlich nicht nur die 

Juellenschriften, welche er schon für die erste ausgäbe benuzte, wi- 
erholt gelesen und excerpiert, dabei stets der neuesten und besten 
editionen sich bedienend, sondern auch alles, was damals noch 
nicht publiciert war, sofort nach dem erscheinen ausgezogen und 
verarbeitet; aber auch die texte, die erst während des druckes ver- 
öffentlicht wurden, sind, sobald sie ihm zugänglich wehren, fur die 
späteren lieferungen verwertet worden. Und damit nicht genug! 
rritzner hat, um den benutzer seines werkes auch über die mittel- 
alterlichen realien zu informieren, die einschlägige in- und auslän- 
dische litteratur auf das gründlichste studiert und bezeugt durch 
seine citate eine geradezu stupende belesenheit: man vergleiche 
z. b. artikel wie bidmaär, bragaälsddr, dyngja, eyktarstaSr, gal(fir 
gelgja, hafgufa, hamarr, handøx, herjansson, hjarri, Idofi, kné. 



Digitized by 



Google 



394 Gering: Ajuiiål«]i. 

kredda, kyrtill, lagok^i, Id^as^ngr, landøforSa^ la/uSr, leisiabrcelr, 
lénwuutr, lysigtäl, mitmi, nyikr, sdUAaä o. y. a. mit iliren küree- 
ren oder längeren mythologiaGhen^ theologischen^ jnrifitLschen oder 
kultargeschichtlichen ezcursen (wo häufig zur erläatemng nioht nur 
schwedische und dänische, sondern auch deutsche und romanische 
quellen herangezogen werden) um sich zu überzeugen, dass Fritz- 
ners Ordbog bis zu einem gewissen grade dazu imstande ist, uns 
ein handbucb der nordischen altertümer, dessen wir leider noch 
immer en traten, zu ersetzen. Die etymologic war nach dem plane 
des Verfassers ausgeschlossen, aber trotzdem hat er nicht selten 
durch vergleichung der näher verwcmten isprachen (vor allem na- 
türlich der skandinavischen, aber auch des hoch- und niederdeut- 
schen und des angelsächsischen) über die ursprüngliche form und 
bedeutung mancher Wörter höchst erwünschte aufklärungen ge- 
geben. 

Dass einem lexikographen, der eine so umfangreiclie litteratur 
zu bewältigen hat, unter den vielen tausenden von Wörtern, die 
er zusammentragen und ordnen muss, trotz der grösten Sorgfalt 
hier und da eins entschlüpft, ist geradezu unvermeidlich. Wenn 
ich im folgenden eine kleine nachlese gebe, die nicht auf systema- 
tischen samlungen beruht, sondern bei der benutzung des buches 
almählich entstand, so bin ich selbstverständlich weit davon ent- 
fernt, aus diesen unwesentlichen lücken dem Verfasser einen Vor- 
wurf machen zu wollen: meine absieht ist nur, ihm für die rettel- 
ser og tillæg, die er zweifelsohne auch der neuen bearbeitung wird 
anhäng(»n wollen, einen bescheidenen beitrag zu liefern. Ich ver- 
zeichnete mir als fehlend die folgenden Wörter: dlürun, f. 'zwang', 
'Unterdrückung' Egilssaga (ed. Finnur Jönsson) 84*^; alerula (d. i. 
dl'henda) i 'mühe', 'anstrengung' in der Verbindung hggja alendu d 
'sich mühe geben' GhM. I, 866 v. 1. (Eiriks saga rauda ed. G. Storm 
11**), vgl. Björn Halldorsson I, 24»; örwar-ZezV, n. 'adlerkot' Sn. E. 
TI, 296'°; arnar-liki.n, 'adlergestalt' Norr. fomkv. 1 72b, 1 6; audsJcaddr, 
adj. 'leicht zu beschädigen', Egilss. 321*; barna-eiqnj f. *kindersegen' 
Sli. E. I, 114*; bord-gpgn, n. pl. 'tischgerät' Sn.^E. II, 260»*'; eiu- 
hyrdr, adj. 'mit einfachem raude': SigurSr . . . hof di t^rgmlrjpld eiu- 
byrdaa Njala 63* (opp. tvibyrdr skjgldr NgL. II. 42* oder tm-byrd- 
ingr ebda v. 1.); erendis-lok, n. pl. 'ausfall oder erfolg einer untemeh* 
mung' Egilss. 9»*, 147*; ga, nebenform von ganga, Sie nicht nur, wie 
I, 555 '^, z. 28 angegeben ist, dänisch und schwedisch ist, sondern 
vereinzelt auch im altn. vorkomt (vgl. z. b. Egilss. 17P^: sidan 
gag a fylkimgar) und in den neunorwegischen dialekten häufig ge- 
braucht wird; Jiaf-sigUng, f. 'fahrt auf dem meere* FAS II, 210' 
v. 1. (Qrvar-Odds saga 28, 2); hnüdä, f. 'zugespitzter pfähl (ich 
kenne das wort nur aus einer bemerkung Bugges in den Nvare bi- 
drag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt rølklif *) 

*) Indem ich diese os. oitiere, benutse ich die gelegenheit, um einem 
dringenden wünsche, den wie ich weiss auch andere faohgenossen hegen, aus- 

Digitized by VjOOQIC 



Qerimg: AnaAbm. 895 

IV, 2 (1882) s. 134 anm. 8); hmda-h1j6ét, n. 'hundegehör': peir 
OisK . . . låmust m>å hwi or kfmdahljoäum 'entfernten sich so weit^ 
dass sie von den hunden nicht mehr gehört werden konten' GKsIa 
saga 7*'; kja/nll, m, (in cod. AM. 557 qn. Ija f aJl) 'ein ron schot- 
tischen Schnelläufern (nicht, wie im Oxf. die. 840* angegeben^ von 
Indianern!) benuztes kleidungsstück' 6hM I, 412^ (Eirlks s. rauda 
33'^); kvteäähdttr, m.: peira (d. i. pyåeskra manna) hveäskapr er 
seitr eptir pvi sem vér megum viä kewnast at hxettahdUr er i vårri 
ttmffu Kdreks saga 2*; lyr-byrSr, adj.: drehi mikill ok glæsiligr 
nieä gyltum hpfSum ok allr lyrbyrSr fyrir of an sjd PAS II, 521** 
(Qrvar-Oddfl s. 15, 1; vgl. Boer z. st.); manna-deüi, n. pl.: var 
homim par allt kunnigt fyrir bæai um hf Sir ok mannadeih 'er be* 
sass dort grosse orts- und personalkentnis' Egilss. 258'; mann^foßrS, 
t.: mann-fa^äin var en pyngsta 'far menschen war es sefarsdiwie- 
ri^ vorwärts zu koramen' ebda 2G1*; manns4iS, n. 'menschliche 
hilfe' Grettiss. 85**; mannvitsbrekla, f. 'weisheitsklippe', beiname 
von klugen frauen^ an denen die Weisheit anderer scheitert und zn 
schänden wird (etwas anders erklärt von Maurer, Bekrhr. I, 96 
anm. 18) Byrb. 'S* Landn. II, 4; mcin^synn, adj. 'schwierig zu 
sehen': ülßrinn gleypir solina ok er meinsynt mgnnum Sn. E. II, 
290^'; ny-skorinn, adj. 'neu angefertigt' (von einem kleidungsstücke) 
Egilss. 247^*; pall-strå, f. 'das auf dem pallr aufgeschichtete stroh' 
Hkr. U. 100*; reiSi-gggn, n. pl. 'sattel-gerät' Sn. B. II, 260»«. Auch 
von den durch meine Ævent^ zuerst belegten ivörtern (ich hatte sie 
in dem beigegebenen glossar durch einen vorgesezten stem kentlich 
gemacht) sind verschiedene bei Fritzner nicht verzeichnet. — S. v. 
bra$iga (1,1 78^) hätte auch auf Bugges ausfuhrungen in der Ks. fur deut- 
sche philol. VII, 404 verwiesen werden können, obwol ich die dort 
gegebene erklärung nicht für richtig halte (vgl. jezt ebda XXVI, 30) ; 

drack zu geben: ist e» denn nicht möglich, dass in der art, wie di« liefte 
bisher ausgegeben wurden, endlich eine änderang eintritt?! Von dem 1879 
begründeten organ sind bis jezt erst 5 bände (der 1. 2. 5. 6. 7.) abgeschlos- 
sen, während der 8. 4. 8. 9. 10. 11. und 12.(!!) angefangen sind, d. h. erst in 
einzelnen liefernngen vorliegen. Der zweck dieses verfahrene kann doch nur 
der sein, in einem bande möglichst nur gleichartiges zu vereinigen : aber der 
geringe vorteil, der dadurch erreicht wird (ausführliche inhaltsverzeichnisse 
und sorgföltige register am Schlüsse einer serie von bänden würden ja jeden 
leser in den stand setzen, das gesuchte schnell zu finden) wiegt nicht im 
entferntesten die grossen nachteile auf, dass die einzelnen hefte jahrelang 
auf den bibliotheken der benutzung entzogen bleiben, dass innerhalb der ein- 
zelnen bände fortwährend (in band 11 dreizehnmal!) die paginierung wech- 
selt und dass der abonnent, sobald ein band vollendet ist, sich aus den ein- 
zelnen Jahrgängen die zusammengehörigen hefte mühsam heraussuchen und 
den bnchbinder mit detckillierter anweisung versehen muss — um nacher doch 
den ärger zu haben, dass dieselbe nicht iSfolgt worden ist. — Derselbe not- 
sohrei ist übrigens auch norh an die redaction einer zweiten schwedischen 
zs., der Antiqvarisk tidskrift för Sverige, zu richten: von band 5^ dessen 
erstes heft im j. 1878 ausgegeben ward, erschienen das 2. und 3. 1878 — und 
auf das vierte warten die geduldigen abonnenten nach 15 jähren noch immer 
vergeblich! Auch der 9. und 11. band sind angefangen, aber nicht vollendet, 
während 10 und 12 fertig vorliegen. 



Digitized by 



Cjoogle 



396 Gering: Anmälan. 

p. V. lags-maffr (II, 400») vermiste ich die angäbe, dass das wort 
enphemistisch (wie félagi and huimpdnn) anch den penis bezeichnet, 
s. Jémsvik. saga (1879) s. 94»»."; s. Y,få (I, 863*) fehlt die Verbin- 
dung /a^^ um, vgl. z. b. Sn. Edda I, 112^*: vlfrinn gapcti äkaflitja 
oh fdckst um mjgk; s. v. leita (II, 477*) die oft bezeugte Verbin- 
dung leüa eptir ehu u. a. — hrokr (— hroki, II, 63*) ist mit fitl- 
Rcher quantität angesezt: es muss hrékr heissen, wie eine verszeile 
des Kormakr (hrokr saurugra floka 14*) beweist. 8. v. kviää (IL 
873*) ist nicht angegeben, dass das verbum zuweilen auch st. flec- 
tirt (Noreen, Gramm.' § 409, anm. 2). — Da auf die entwickelung 
der Wortbedeutungen mit recht grosse Sorgfalt verwendet ist, fiel 
es mir auf, dass der herr Verfasser in zwei fallen meines erachteus 
das richtige verfehlt hat. Für koma ist nämlich sicherlich nicht 
die transitive bedeutung 'bringen^, Von einer stelle zar andern be- 
wegen', sondern die intransitive 'wohin gelangen^ als die ursprüng- 
liche anzusetzen: dies beweist die tatsache, dass die westgermani- 
schen sprachen die transitive Verwendung des verbums überhaupt 
nicht kennen, sowie der umstand^ dass im altn. bei dem transitiv 
gebrauchten worte das abhängige nomen nicht im accusativ, son- 
dern im dativ steht — koma oräum viä ehn heisst wörtlich: 'mit 
Worten an jmd herankommen', vgl. auch E. Bernhardt in den Beitr. 
zur deutschen philol. (Halle 1880) s. 81 fg. Ebenso wenig ist 'an- 
greifen', 'überfallen' die ^undbedeutung von leika: als solche ist 
vielmehr zweifellos die bei Pritzner erst unter 7) aufgeführte, 'sich 
bewegen', 'in bewegung sein', 'sich rühren' anzusetzen^ woraus dann 
erst die weiteren bedeutungen ('tanzen', 'spielen* usw.) abgeleitet 
sind, was widerum die Übereinstimmung anderer altgerm. sprachen 
ergibt: im got. ist laikan nur in der bedeutuug 'hüpfen', 'springen' 
(öiUQTåv) belegt (Luc. 1, 44. 46; 6, 23); ebenso bedeutet ags. 7aca» 
nur 'sich bewegen' ('fliegen', 'schwimmen' usw.) und 'spielen'. Die 
bedeutung 'jmd. zu nahe treten', 'jmd. übervorteilen', 'jmd. an- 
greifen' (eigentl. 'mit jmd. umspringen', 'jmd. mitspielen') ist na- 
türlich die am spätesten eutwickelt^s wenn sie im altn. auch schon 
sehr &üh sich ausgebildet haben muss, da das verbum bereits in 
den ältesten quellen wie ein echtes transitivum mit dem accus, ver- 
bunden wird (ebenso wie das mhd. leichn in der übertragenen be- 
deutung 'sein spiel mit jmd. treiben';, wenn daneben auch die Ver- 
bindung mit viä noch im häufigen gebrauche bleibt. 

Die (^rrectur des buches ist äusserst sorgfältig gehandliabt — 
dass eine anzahl falscher citate und andere kleinigkeiten zu berich- 
tigen sein werden, kann man dem Verfasser natürlich nicht zur last 
legen. Ich niorkte an: I. 73^ z. 35 lies: Æf. 10'«; 101 a. z. 15: Fbr. 
81; 169», z. :il: 3) statt 2); 360», z. 41: erendi st. mWt; II, 139*, 
z. 32: Sturl. I, 135»'^; 870^. z. 15: klcBJa st. Mæja; III, 17^ z. 3: 
3) st. 2). I, 5i8a jjjjij in ^qj^ artikel ganga zwei abschnitte mit 
6 bezeicliuet; I, 615^ s. v. gicepr Ui in der l. zeile das 1), da 
kein 2) folgt, zu streichen. 



Digitized by 



Google 



Gering: Anmälan. 397 

Für die typographische ansstattung hätte das verlagsconsor- 
tiam etwas mehr tun können; namentlich hatten die arabischen 
Ziffern vor den abschnitten innerhalb der einzelnen artikel durch 
fetteren druck hervorgehoben werden müssen. Auch hätte ich ge- 
wünscht^ dass die homonyma (wie dies nur ausnamsweise 11^ 686^; 
m, 233^. 245. 282^ geschehen ist) durchweg durch vorgesezte 
zahlen bezeichnet wären. 

Ich widerhole, dass es nicht meine absieht ist, mit diesen ge- 
ringfügigen ausstellungen, die ja nun einmal das undankbare amt 
des recensenten mit sich bringt, den wert des treflichen buches 
herabzusetzen, das nach seinem abschlusse ohne zweifei das beste 
und branchbarste von allen etltn. Wörterbüchern sein wird. Möge 
es dem würdigen Verfasser vergönt sein, nicht nur das werk, von 
dem er mehr als zwei dritteile bereits fertig gestelt hat, in ge- 
äundheit und kraft zu ende zu fuhren, sondern auch noch lange an 
der vollendeten arbeit sich zu erfreuen und des wolverdienten 
ruhmes, den sie ihm eintragen wird, zu gemessen *). 



[*) Dieser wünsch hat sich ja leicher nicht erfüllen sollen: das Schick- 
sal hat es gewollt, dass meine besprechung zugleich mit dem nekrolog Fritz- 
ners erschmnt. Sein ausgezeichnetes werk, das jezt andere hände zu ende 
führen müssen, wird sein andenken lebendig erhalten. 

Kiel, 14. märz 18d4. H. G.] 

Kiel, 12. juni 1893. 

Hugo Gering. 



Rättelser. 

Läs s. 171 r. 14 Vårakål, — s. 262 r. 16 nær vest 
Obs. s. 842 not 2 rättelsen till N. F. Bd. V, 263 r. 4. 



-<?J^J^f^- 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



^«1 



•rvr r- 






, - >^ -^ ^^.— v-^ "VT 






■'^. 






y>'^ 



• . ^i'å 



^>^:^ 

-T^; 



T^t 



^'■^ 



s^-ö%''<n 



':^^' 



•T>7; 






'^^' 



r>/^^v^-;^/!?'; 



/^^ 



THE BORROWER WILL BE CHARGED 
AN OVERDUE FEE IFTHIS BOOK4&NOT 

RETURNED TO THE LfBRARY ON OR 
BEFORE THE LAST DATE STAMPED 
BELOW. NON-RECEIPT OF OVERDUE 
NOTICES DOES NOT EXEMM^THE 
BORROWER FROM OVER I 



r-^ rt 




/^rC^ 









p^(r^ 










-^ ^ '^ ^^' 



\^.^^y' 



N» 0.. ■' 



^'■. 



'j^^V'"^^ 



m.^?A=